Politiska ställningstagande som rättfärdigande konsumtion

Har upptäckt att folk ständigt frågar mig vad mina armband betyder i politiska ställningstaganden, när den enda anledningen till varför jag har armband är för att de är fina och är noggrant valda utefter de kläder jag har på mig. 

Vi lever sannerligen i postmoderna tider då ens politiska kamp avgörs vilka armband man bär. Det betyder att när jag medvetet väljer att inte vara med i denna postpolitik så är den politiska innehållslösheten ett politiskt ställningstagande i sig själv, då den blir en kritik mot att rättfärdiga konsumtion genom till synes rationell solidaritet som upprätthåller varande orättvisor.

Visar Call Girl den sanna prostitutionen? En kritik av Kajsa Ekis Ekmans recension

I Dagens Nyheter ger oss Kajsa Ekis Ekman en tolkning av den aktuella filmen Call Girl som ingen annan i media-sverige tycks ha reflekterat över. Ekis Ekman menar att hon inte alls tolkat in Olof Palme som en av de sexköpande maktmännen i berättelsen, och menar fortsättningsvis att de som fokuserat på detta – eventuellt förtal mot Olof Palme – stått som hinder för att vidare tolka berättelsen i filmen. Här får jag ge Kajsa Ekis Ekman en förtjänstfull eloge för att försöka vända filmkritiken till det väsentliga.

Genom att ha öppnat upp möjligheten att tolka filmens berättelse så ger Kajsa Ekis Ekman sin tolkning av berättelsen. Hon tolkar berättelsen som en ”sann prostitutionsskildring”, ja den skulle till och med vara den bästa prostitutionsfilmen sedan Lilja 4-ever (som handlar om trafficking/sexslaveri). Vad som gör den så bra är att den enligt henne gör upp med en massa myter om prostitutionen som hon sedan listar: ”att all inhemsk prostitution är frivillig, att man prostituerar sig på grund av brist på pengar, att prostitution är ett jobb som andra, att sexköpare är handikappade män som inte kan få något, eller de senaste årens liberala klyscha: att prostitution sker mellan ”myndiga samtyckande individer”.”

Filmen Call Girl bygger på vittneskildringar som presenteras i debattboken ”Makten, männen, mörkläggningen: historien om bordellhärvan 1976” (Vertigo, 2004) av Deanne Rauschers, Janne Mattssons och Gösta Elmquists. I boken får kvinnorna från bordellet på 70-talet berätta om vad de varit med om som dåvarande 14-åriga tjejer.  Det är detta som Kajsa Ekis Ekman menar är den sanna prostitutionen: ” å ena sidan män med makt, ofta i samhällstoppen: polischefer, politiker, ambassadörer. Å andra sidan 14-åriga tjejer, utkastade från skolan, utan någon förälder som bryr sig, boende på ungdomshem med personal som inte har någon aning om vad som sker i deras inre.”. En prostituerad är alltså generellt en 14-årig tjej utanför ett samhälle och familj som inte bryr sig om henne. Men stämmer denna reflektion? Kan man göra en sådan liknelse av vittneskildring från 70-talet till att gälla formen av prostitution som alltså även skall vara legitim även idag år 2012?

Här stöter man på problem med Ekis Ekmans resonemang; hon implicerar en definition av prostitution som om den handlar om sexslavarbete (trafficking) och utnyttjande av tjejer. Därmed så blir hennes argumentation luddig och svårt att följa med om man inte per automatik väljer att köpa resonemanget. För tydligenhetens skull så skulle jag föredra att faktiskt använda begreppet sexslaveri för tvångs-prostitution för att just tydliggöra vad det är de olika parterna i debatten pratar om. Ekis Ekman väljer medvetet att inte göra denna distinktion – utan väljer att avfärda uppdelningen som en ”liberal klyscha” för att kunna avfärda prostitution som något mellan myndiga samtyckande individer – sann prostitution ÄR helt enkelt slavarbete enligt Ekis Ekman. Som marxist slås jag av att Ekis Ekman, varande marxistisk debattör, misslyckas att analysera skillnaden mellan lönearbete och slavarbete – båda är ett utnyttjande av arbetaren men på ett kvalitativt annorlunda sätt.  Att helt sonika avfärda att det förekommer lönearbete inom prostitutionen är inte trovärdigt. Eller vad menar hon med att sexslaveri är den sanna prostitutionen? Eller att sexslaveri är mer förekommande än sexarbete i form av lönearbete? Resonemanget blir luddigt.

Nu har ju Ekis Ekman debatterat prostitution ett bra tag och har tidigare kommit med en egen definition på begreppet prostitution, då har hon förklarat att prostitution handlar om att ”att stå till tjänst med vad somhelst mot betalning” och ifrågasätter att det handlar om sex.  Det är en anmärkningsvärd definition med tanke på att den vanliga definitionen på prostitution bygger på att det just handlar om sex mot ersättning (se exempelvis SiS, Socialstyrelsen och lagen om förbudet mot köp av sexuell tjänst). Ekis Ekmans definition av prostitution stämmer dock väl överens med hennes uppfattning att den sanna prostitutionen skulle vara sexslaveri eller utnyttjande av tjejer – då handlar det om att mot betalning gå med om vad som helst, vilket också används av henne som argument för att prostitution visserligen är ett arbete men inte som andra arbeten. Det ligger liksom inbakat i själva definitionen.

Hur är det med de undersökningar som finns om prostitutionen? Stämmer det att den sanna prostitutionen handlar om utnyttjande av 14-åriga tjejer? I de undersökningar som gjorts om ungdomars utnyttjande i prostitution, exempelvis av Ungdomsstyrelsen, sexualvaneundersökningen (år 1996), och den statliga utredningen "Sexuell exploatering av barn i Sverige" (år 2004) visar det sig att det är fler killar än tjejer som säljer sex. Detta uppmärksammades i tidningen Ottar där man också kritiserar regeringens utredning om sexköpslagen år 2010 för att osynliggöra män och pojkar inom prostitutionen. Ungdomars utnyttjande i prostitution är alltså generellt en ung kille.

Sedan undrar jag vart myten om att all prostitution skulle vara frivillig kommer ifrån. Vilka är det som påstår det? För mig verkar det som om Ekis Ekman hittat på denna myt, liksom lägger argument i munnen på debattörer som inte håller med i hennes argumentation. Det finns dock de som vill göra en skillnad på prostitution som lönearbete och prostitution som sexslaveri – det är inte samma sak som att påstå att all prostitution är frivillig. Detta gäller för övrigt även myten om att sexköpare skulle vara handikappade män. Vilka påstår det? Jag vet att några påpekat att det förekommer att handikappade män köpt sex, men det är ju inte samma sak som att sexköpare är samma sak som handikappade män. Dessa myter är tyvärr bara ett ohederligt argumentationsknep av Ekis Ekman att stigmatisera sina kritiker genom att förvandla deras argument till något helt annat.

Det tåls väl att påpeka att jag, liksom Ekis Ekman, inte ställer mig positiv till fenomenet prostitution. Om det nu skulle behövas påpekas. Men vi har olika sätt att se hur vi bekämpar den, och hur vi definierar den, eller sätter den i kontext till ett större samhällsfenomen, d.v.s. lönearbetet som system. Genom att försöka få prostitution till ett ovanligt arbete gentemot andra arbeten missar man att sätta den i en större kritik mot det kapitalistiska lönearbetet. Om man ser prostitutionen, som inte bara sexslaveri utan även som lönearbete, så blir det ett effektivt och tillspetsat exempel på vilket sätt lönearbetet utnyttjar människor.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om prostitution, Call Girl, sexslaveri, slaveriarbete, lönearbete, kapitalism, sexköpslagen, män, kvinnor, pojkar, flickor, ungdomar

Valrörelsen i Venezuela - vad ska vi tro på?

Påstående 1: Folk är rädda för att rösta. Valrörelsen är inte rättvis. Och så vidare.

För att underbygga sådana liknande påståenden hänvisas det till en undersökning av Sumaté som visar att 4 av 10 i Venezuela är skeptiska över de röstnings-maskiner som används där man röstar med sitt fingeravtryck. Nu råkar valövervaknings-organisationen Sumaté kritiseras för att vara partisk i sin anti-Chavéz retorik, samt dess koppling till den misslyckade kuppen mot den demokratiskt valda Chavéz-regeringen år 2002. Jag har inte hittat själva undersökningen, men det vore sunt att applicera en viss skeptisk hållning till vad som kommer från Sumaté.

För att balansera upp Sumatés kritik mot valrörelsen är det viktigt att även hänvisa till andra organisationer om övervakar landets val. Just dessa röstnings-maskiner som används i Venezuela hyllas exempelvis av Carter Foundation (som leds av USA:s ex-president Jimmy Carter), som tillsammans med de pappers-kvitton väljarna får när de röstar innebär att röstningen är särskilt säker från exempelvis väljarfusk. En annan väljarorganisation som beskriver Venezuelas väljarsystem som positivt är den Kanadensiska The Foundation for Democratic Advancement, som summerar sin analys:

"Venezuela received an exceptional overall score of 85 percent for electoral fairness. This score means that Venezuela’s constitutional and legislative basis for democracy is exceptional, innovative, and progressive. The source of Venezuela’s highly democratic basis is its Constitution which puts significant emphasis on individual rights and societal plurality, cooperation, and respect. These core values extend consistently through Venezuela’s electoral laws. Further, as a source of innovation and fairness, the Venezuelan National Electoral Council has the power legally and financially to ensure a fair diffusion of electoral propaganda, and thereby prevent wealthy citizens, legal entities, candidates, and parties from dominating electoral discourse."

Att påstå att folk i Venezuela skulle vara allt mer rädda för att rösta stämmer dessutom illa med de siffror som visar att allt fler folk röst-registrerar sig. I år är det så många som 97 % av venezuelarna som registrerat sig till valet idag, ett rekord:

"The CNE set up 1,300 registration tents around the country and in overseas consulates, and 1,360,598 people registered to vote for the first time, while 4,512,000 changed their voting address, according to CNE director Sandra Oblitas."

Påstående 2: Chavés har slagit ekonomin i spillror. Detta kan man exempelvis läsa på DN:s ledarsida.

När massmedia här i västvärlden försöker förklara den ekonomiska situationen i Venezuela är det ofta ensidig domedags-rapportering. Men för en mer balanserad ekonomisk analys kan man exempelvis läsa Mark Weisbrot på The Guardian:

"The "all bad news, all the time" theme was overwhelmingly dominant even during Venezuela's record economic expansion, from 2003 to 2008. The economy grew as never before, poverty was cut by more than half, and there were large gains in employment. Real social spending per person more than tripled, and free healthcare was expanded to millions of people."

Och den ekonomiska situationen för år 2012:

"Comparing the figures with the current economic situation in the United States and Europe, BCV president Merentes stated that “while the [economic] crisis sharpens in the US and Europe, the Venezuelan economy is rising”. GDP, which measures a country's production of goods and services, rose by 4.9% in the fourth quarter of 2011, the highest since mid-2008. Together with the 3.9% growth observed during the first nine months of 2011 it defined a growth of 4.2% by the end of that year. In the first quarter of 2012 the construction sector grew 29.6%, financial institutions 27.7% and the electricity and water sector 6.7%. Meanwhile communications grew 7% and products and services 4.6%. Oil related activities grew 2.2%, against an increase the non-oil related sectors of 5.6%. The communications sector “is very stable. It's growing and we hope it will continue so. Almost all sectors have been growing significantly," Merentes highlighted."

Påstående 3: Chavéz-regeringen hjälper de fattiga för att få dem beroende av regeringen. Detta kan läsas exempelvis på DN:s ledarsida.

Detta är nog en av de mer märkliga påståendena man kan hitta, och har ett viss svaghetsförakt över sig som är typiskt för en högljudd överklass. Sanningen är att fattigdomen har minskat med mer än hälften och den extrema fattigdomen med två tredjedelar p.g.a. den politik som Chavéz-regeringen fört. Det är lite motsägelsefullt om nu Chavéz skulle vara beroende av fattiga.

Varför folk i Venezuela känner sig entusiastiska i sitt stöd till Chavéz har troligen mer med just detta, att fattigdomen bekämpats effektivt, arbetslösheten har minskat drastiskt, och mängder av fattiga har för första gången känt sig delaktiga i den demokratiska processen.



Vi i västvärlden har en speciell fascination över Venezuelas president Hugo Chavéz. I var och varannan tidning (ofta borgerligt präglad) finns ett ihärdigt fokus på Chavéz, som sällan går att jämföra med andra presidenter i världen. Och man kan ju fråga sig varför? Vad är det som är så speciellt med Chavéz som gör att så många borgerligt sinnade intellektuella blir upprörda? På twitter beskriver svenska liberaler, som är på plats under det nu pågående presidentvalet, att det är ett av de viktigaste valen just nu och jämför det med presidentvalet i USA.

Det enkla och mest trovärdiga svaret på dessa frågor har med att Chavéz råkar arbeta för en radikalt annorlunda politik än vi här i väst, och med detta fungerar som ett hot mot våra materiella intressen i andra länder som Venezuela (exempelvis oljan som Chavéz nationaliserade). Oppositionens ledare Henrique Capriles har nämligen sagt att om han kommer till makten så ska en generös ekonomisk relation upprättas med EU, samtidigt som Capriles kritiserat hur Chavéz använder oljan. Stora finansiella makter här i Europa och USA tjänar stora summor på att Capriles tar över efter Chavéz och har därav pumpat in mängder kapital i oppositionen.

Det handlar om en kamp mellan olika klassintressen; de stora kapitalens intressen mot den venezueliska arbetar- & bonde-klassen. Och då gäller det att granska allt vad som basuneras ut i massmedia angående Venezuela. Det gäller även för oss som lyfter upp felaktiga påståenden om Chavés och hans regering att inte hamna i ett okritiskt läge gentemot Chavéz och blunda för de problem som fortfarande finns i Venezuela vad gäller korruption och kriminalitet, men också den bräcklighet som kommer med en politisk rörelse som förlitar sig så mycket på personer som den Venezuelianska politiken gör. En balanserad kritik mot Chavéz är nödvändig, men det får ta plats i ett annat blogginlägg.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Venezuela, Hugo Chavez, Hugo Chavéz, valrörelse, politik, Capriles, massmedia, ekonomi, fattigdom, jämlilkhet, svaghetsförrakt, borgerligheten, klassintressen, klass, olja, USA, EU