Sidor

fredag 23 februari 2007

Ingen styrd historieforskning, tack!

Äntligen går en relativt känd historieprofil, nämligen professor Lennart Palm, ut och kritiserar den allt mer ideologiskt styrda historiska uppfattningen. I Sverige är det som några intellektuella (främst på vänstersidan) påpekat den statliga myndigheten Levande Historia som står för den alarmerande historieuppfattningen.
Forum för Levande Historia bör ses i kontext kring att den blev ett sätt för Sverige att öka sitt anseende internationellt, speciellt i USA där det diskuterades flitigt angående den svenska anpassligheten gentemot Nazityskland under andra världskriget. Forumets glansdagar skedde runt denna tid då man satte igång ett projekt angående nazismen med bland annat boken "…om detta må ni berätta… ", som spreds i miljonupplaga. Denna förintelsekampanj blev inte under full statlig kontroll förän efter att en kommitté tillsatts för att utreda vad kampanjen skulle utvecklas till. Kommittén tillsattes efter att de borgerliga partierna, Moderaterna och Folkpartiets, krav på en liknande kampanj angående kommunismen fick motstånd i den dåtida regeringen.

Risken med en sådan statligt styrd myndighet ligger främst i det snäva urval av uppmärksammad historia. Forumet kristalliserar det onda utanför västerlandets ramar, och lägger därmed ett skynke över den västerländska kolonialismens brott, den transatlantiska slavhandeln, och massakrer utförda av västliga regimer eller av deras ombud o.s.v. Konsekvensen blir en sned beksrivning av mänsklighetens historia och blir därmed ett medel i en ideologisk polemik.
Trots att fokuset låg på nazismen/förintelsen så fokuserade man ändock också på antikommunistiska kampanjer (före det nya direktivet). Heléne Lööw fick frågan vad Forumet ska syssla med in en intervju i DN (1 juni 2003) och hon svarade: "”Samla kunskap, ha seminarier om kommunismens brott och homosexuellas situation från andra världskriget till i dag”. Man höll lärarseminarierna där man ensidigt jämförde brott i kommunismens namn och i nazismens. Man sväljer den kritiserade Rummels siffror på "kommunistiska" offer utan något som helst tecken på källkritik, samt ser en viktig poäng i att systematiskt vägra visa någon skillnad mellan den kommunistiska ideologin med den stalinistiska praktiken. Jämförande politik blir en sorts liknelse-politik.

På dessa antikommunistiska seminarier predikas en sida av dagens historieforskning, den så kallade totaliristiska teorin som även den bygger på olika riktningar. Man tar alltså inte hänsyn till kritiken till denna teori eller andra historieteorier i forskning och främställer den som just den enda vägen i det historiska tänkandet. Som student har jag stött på dessa tankar under historieundervisningen där föreläsare visat tecken på att ha varit närvarande vid liknande seminarier. Princip hela köret med okritisk förhållande till Rummel, Courtois och även Skott ( nämnde siffran 120 miljoner döda), det konservativa agendan att revolution automatisk leder till folkmord, liknelsen mellan ras och klass - man kan nästan prata om en total rip-off. Detta tillsammans med ett ensidigt framställande av dagens historieforskning.

Det är skrämmande att märka av konsekvenserna av en ideologisk styrd historieuppfattning ute på landets universitet. Historieforskningen och utbildningen skall vara fri och oberoende (i allafall en strävan) för att undvika att ämnet blir en ideologisk propagandamaskin.

Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

1 kommentar:

Anonym sa...

Den viktigaste frågan för oss kommunister är hur vi ska bemöta detta.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com