Sidor

lördagen den 7:e april 2007

Röd metall reflekterar över ultravänstertaktik

Jag har länge tänkt hedra Red Metal med en kommentar på min blog och nu drar jag stråt till stacken för hur den antikapitalistiska vänsterns kamptaktik bör se ut. Red Metal reflekterar i sitt senaste inlägg just om hur man som antikapitalist bör förhålla sig till inomkapitalistisk kritik. Det kan vara parlamentarisk kamp, mediakritik, alternativ media o.s.v.

Red Metal påpekar lättheten att snabbt avfärda inomkapitalistisk kritik som meningslös. Jag vet att jag till och med i min inte så avlägsna ungdom till och med kunde avfärda inomkapitalistisk kritik som kontraproduktivt.

Men allt detta "ungdomligt oförstånd" vacklades från första stund då jag började se värdet i taktiken framför principen. Principen började jag förstå kunde gynnas av taktiska gärningar, jag började uppskatta gärningen framför idén. Vilket i sig blir en paradox.

Tidigare hatade jag "fejk-vänstern" med alla sina bekvämliga pacifistiska åsikter som inte utgör något hot mot den rådande ordningen förutom som vilka apatiska profeter som helst. Men efter att ha insett ytlighetens kraft har jag ångrat mig. Kläder och bekväma åsikter har faktiskt en viktig funktion som en alternativ kurs från den rådande politiska hegemonin. Missförstå mig inte. Ytligheten kan aldrig få en avgörande funktion till ett genomgriplig förändring. Den funktion den faktiskt har ligger faktiskt på just ytligheten - det som anses populärt.

Den sista spiken som begravde mitt hat till "fejk-vänstern" var Stefan Kochs bok "Höger om!" (Ordfront förlag 1999), som effektivt visade att den lilla mark vänstern på 60 & 70-talet inkräktade på den borgergliga hegemonin byggde just på inomkapitalistisk kritik. Genom proggrörelsen spröt det ut musikplattor, och SVT & SR vågade ta in idéer som ifrågasatte den rådande hegemonin i större utsträckning, proggressiv konst skjöt i höjden i form av exempelvis teatergrupper. Vänsterns fokusering på den akademiska sfären bidrog på 60 & 70-talet också till att en omfattande kritik mot kapitalismen fick utrymme i den offentliga problemformuleringen.

Den antikapitalistiska vänstern har alltså mycket att lära sig av vänstern på 60 & 70-talet. Populism och akademiker kan på ett proggressivt sätt hjälpa att bygga upp ett alternativ till den rådande hegemonin, men tyvärr verkar vänstern idag stå för en automatisk aversion gentemot dess egna historia. De som istället tagit till sig lärdomen från 60 & 70-talets vänstern är dagens höger d.v.s. SAF (nuvarande Svenskt Näringsliv).


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

3 kommentarer:

Red Metal sa...

Åhh tack vilket hedersomnämnande! Jag har skrivit om det lite tidigare också (och kolla gärna in länkarna till de andra konfliktarna redundans och olle i stockholm. http://seeyouinhell.wordpress.com/2007/01/09/kan-vansterkulturen-vara-revolutionar/

Jag är inne på samma linje som du även om är lite osäker på grejen. Ultravänstern är på något sätt tilltalande (inte meinst för att det låter coolt som fan att vara ultra-vad-som-helst).

Men att Nina Björk, Åsa Lindeborg och Göran Greider ibland leverar klockrena analyser på vällästa ställen är ju nödvändigtvis något som leder till konkret handling tyvärr. Men det borde ju bidra till något kan man hoppas.

Kristoffer Ejnermark sa...

Varsegod! ;)
Följde din länk och det är praktiskt taget likadant spår jag är på med min reflektion över ultravänstern.
Jag håller fullständigt med dig att kulturvänstern fungerar som en effektiv inkörsport. Gillar man inte progg, kanske man gillar punk o.s.v. Felet många inom ultravänstern gör i sin aversion mot "kulturvänstern" är att de skapar en lätthatlig kultursymbol för sitt elithat. Men kultur är ett vitt spektra - även "eliten" har sina taktiska fördelar. Och vi skall absolut inte glömma de intellektuella som visserligen kanske aldrig kommer att ha en livlig kommunikation med massan men fungerar som en viktig bräsch mot det borgerliga etablissemanget och dess hegemoniska grepp över det politiska rummet.

Anonym sa...

Att näringslivet drar korrekta slutsatser, medan vänstern drar fel, indikerar ju bara det man misstänkt sen länge - näringslivet är kapablare att dra korrekta slutsatser.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com