Sidor

torsdag 11 oktober 2007

Nyliberalismens ogrundade påståenden (del 2)

Jag sitter här på Karlstads Universitet med ett ex av "häften för kritiska studier" (hfKS) och läser en intressant artikel skriven av Daniel Ankarloo. Den handlar om de nyliberala påståendena om att avreglering genererar större välgång och jämlikhet. På mycket återknyter det till en kort framställning jag tidigare gjort på denna blogg. Daniels artikel i hfKS ger dock fler källor till att de nyliberala påståenda är ogrundade och därtill att de faktiskt är just de källorna som nyliberalerna själva hänvisar till. De källorna jag syftar på är självklart Fraserinstitutet och The Heritage Foundation, som bägge samlar och kategoriserar länder i index av "ekonomisk frihet", vilket innebär en blandning av nyliberala målsättningar som låga skatter, privat egendom, liten offentlig sektor och fri handel etc.

Vad Daniel Ankarloo gör är att lista de bägge källorna för det flummiga "ekonomisk frihet" och jämföra dess rankning av länderna med OECD:s rankning av välstånd i industriländerna. Och det slående är att man inte kan se något entydigt samband mellan graden av "ekonomisk frihet" och grad av välstånd. De tre länder som hamnar högst upp på på BNP-listan är Luxemburg, Norge och USA. Luxemburg och USA får av de bägge källorna av "ekonomisk frihet" realativt höga värden men Norge sabbar sambandet genom att komma med en mycket låg siffra med "ekonomisk frihet". Problemet för sambandet mellan "ekonomisk frihet" och välstånd fortsätter genom listan.

Ankarloo visar också en intressant jämförande studie vad gäller just vårt land, Sverige. När han jämför Sveriges rankning i BNP genom åren och graden av "ekonomisk frihet" ser han att Sverige har ett klart samband där ju mer avregleringar vi gjort desto mindre välstånd har landet fått.

Vidare går Ankarloo och jämför listrankning vad gäller förhållandet mellan "ekonomisk frihet" och jämlikheten, levnadsstandarden och medellivslängden. Och samma saknad av entydiga och svårigheter finner vi där. När det gäller just jämlikheten finner vi ett klart samband - en ökad avregelering ger en ökad ojämlikhet.


(Källa: hfKS 2007/195-196, Högerpopulismens grund)
Andra bloggar om: , , , , , , ,
Pingat på intressant

7 kommentarer:

C. L. K. Aqurette sa...

Precis som i fallet med Venezuelas påstått framgångsrika socialism så handlar Norges ekonomiska framgång mest om olja. De flesta norska politiker och ekonomer jag träffat är medvetna om detta och menar att Norge inte har det företagande och näringsliv landet förtjänar, kanske till del just för att välståndet inte varit lika beroende av det som i de flesta andra länder. Frågan är om man verkligen kan använda enskilda länder med exceptionella naturresurser för att styrka tesen att ekonomisk frihet inte genererar välfärd.

Kristoffer Ejnermark sa...

Fallet Norge är bara ett enskilt exempel. Och om man skall börja urskilja enskilda fall p.g.a. naturresurser eller historiska förutsättningar så blir det än svårare att göra något som helst samband, förutom att avreglering genererar garanterad ojämlikhet p.g.a. det särskilda starka sambandet.

Neoliberal Agenda sa...

Och det slående är att man inte kan se något entydigt samband mellan graden av "ekonomisk frihet" och grad av välstånd

Det finns ju alltid brus, men om du plottar ekonomisk frihet på ena axeln och BNP/capita så är det omöjligt att säga att det inte finns en korrelation.

Sen är det ju så att det tar tid för en ekonomisk politik att verka. Exempel, om Bangladesh skulle ställa om till världen mest kapitalistiska politik i morgon så skulle man ändå inte bli världens rikaste land 2008. Däremot är de fullt möjligt att det skulle kunna vara det om säg 40-50 år.

Kuba och Hong Kong är två extremer. Hong Kong har ökat sin BNP/capita ca 10 ggr på 50 år medan Kuba ligger kvar på samma nivå som på 50-talet.

Kristoffer Ejnermark sa...

Det finns faktiskt inget entydigt samband. Det trix nyliberaler förhåller sig med vad gäller statistiska underverk är att blanda olika statskick och länder hur som helst. För att få en bra komparation behöver man utgå ifrån någorlunda jämförbara länder.

Neoliberal Agenda sa...

Det finns faktiskt inget entydigt samband. Det trix nyliberaler förhåller sig med vad gäller statistiska underverk är att blanda olika statskick och länder hur som helst. För att få en bra komparation behöver man utgå ifrån någorlunda jämförbara länder

Det blir ju inte bättre för man tar ett litet urval? Här har du en graf. Det är uppenbart för alla att de högre BNP/capita siffrorna finns till höger där den ekonomiska friheten är stor.

Jag förstår inte hur du kan förneka detta.

Anonym sa...

Kommunistisk verklighetsuppfattning och verkligheten passar sällan ihop.

Frihandel mellan fria aktörer och starkt stöd för äganderätt ger högre tillväxt, ökande levnadsstandard och ökande inkomstskillnader. Samtidigt. Det är liksom det som är kruxet.

Planekonomi är ett fängelse för den mänskliga produktiviteten, alla har det dåligt tillsammans. Mysigt.

Lennart Regebro sa...

"Fallet Norge är bara ett enskilt exempel."

Ja. Och det är som sådant du använder det, tyvärr. Och det beror på att du tittar på en statisk situation som påverkas just av oljan.

Om man istället tittar på vilka länder som har ökat sin ekonomiska frihet och ser var det får för konsekvenser så:

"Ekonomisk frihet är vägen till ekonomisk tillväxt. Av de 11 EU-länder som har ökat sin ekonomiska frihet relativt de andra mellan 1996 och 2003 har 8 också förbättrat sin position i BNP per capita."

källa

Jahapp.

Här är dessutom det globala läget. Visserligen har man inte heller kompenserat för saker som oljeinkomster, men det räcker ändå för att dra en tydlig slutsats. Och skulle man kompensera skulle datat säkerligen bli ännu bättre.

Det här är välkända fakta som inte ens vänstern brukar säga emot. Mer ekonomisk frihet ger högre BNP. Det är inget snack om den saken, och bara seriöst insnöade socialister hävdar nåt annat. Ekonomer har vetat detta sedan Adam Smith skrev "The Wealth of Nations" för 200 år sedan.

Det är däremot populärt att hävda att ekonomisk frihet orsakar fattigdom på ett eller annat sätt. Så är dock inte fallet. Det orsakar inte ens ekonomisk ojämlikhet. Och vad bättre är, den rikedom som skapas av frihet når även dom fattiga. Fattiga i rika länder är rikare än dom rika i fattiga länder.

Det bästa man kan göra för att kämpa mot fattigdom och svält är demokrati och ekonomisk frihet.

Men det borde ju glädja dig som revolutionär socialist. Du vill ju att arbetare skall ha det dåligt, så dom gör revolution. Ekonomisk frihet och demokrati gör livet bättre för arbetarklassen, och minskar därför chansen för revolution varje dag. Och det måste ju suga om man är kommunist. ;-)

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com