Jag blev glatt överraskad idag av att min vänsterbloggkollega Svensson fortsätter debatten kring prostitutionen. Det är en diskussion som jag eftersträvat inom vänstern eftersom vi verkligen behöver diskutera dessa frågor och sätta det i ett vänster-feministiskt perspektiv, möjligtvis bolla det mellan våra socialistiska idéer och se hur det hänger ihop.

Svensson är faktiskt den enda som hitills inom den vänstra bloggosfären som ger konkreta exempel på varför han har sin gillande uppfattning om kriminaliseringen av sexköpet. Det är möjligt att andra också skrivit om det, men då har jag missat det så om någon känner sig träffad kan den gärna skriva en kommentar nedan. Men för att återgå till Svensson så leverar han några intressanta argument:

” Antalet [prostituerade] har vad jag förstår alltid varit högre i Danmark än i Sverige. Men det finns nog anledning att tro att den svenska lagstiftningen hjälpt till att öka skillnaden. Av flera följdaneldninagr förstås. Två av dessa är att prostitution har flyttat från Sverige till Danmark och att prostitution i Sverige faktiskt har minskat.”

Jag skulle dock vilja problematisera Svenssons argument. Påståendet att prostitutionen skulle ha minskat i Sverige på grund av kriminaliseringen vill jag ifrågasätta; för det första är det svårt att se en stor del av de prostituerade i Sverige eftersom många av dom har försvunnit till arenor där de inte syns. Detta som en direkt konsekvens av den stigmatisering som kriminaliseringen inneburit.

Som sexarbetarna själva rapporterat så har de nätverk som funnits bland exempelvis gatuprostituerade i Svenssons hemstad Göteborg näst intill försvunnit sedan sexköpslagen infördes. Detta på grund av att den stressiga situationen ,och att allt fler prostituerade har förflyttat sig till dolda arenor, gör det svårare att granska och hålla koll på kunden. Eftersom prostitutionen förflyttat sig till det dolda så har det blivit svårt för myndigheten att fånga upp de som behöver hjälp. I Göteborg har många unga kvinnor sökt hjälp för avgiftning av heroinmissbruk och så gott som alla har varit prostituerade. Men Göteborgs prostitutionsgrupp har svårt att komma i kontakt med dessa tjejer för de syns inte på gatan idag.

Men på en synpunkt ger jag alltså Svensson rätt, gatuprostitutionen har haft en tendens av minskning sedan sexköpslagen infördes år 1999. Men gatuprostitutionen utgör ändå blott 15 % av det totala sexsäljandet. Om man utgår ifrån kartläggningen av personer som erbjuder sexuella tjänster på internet så har prostitutionen istället ökat avsevärt sedan år 1999. Det enda kriminaliseringen utfärdat är alltså att förskjuta gatuprostitutionen till det dolda där myndigheterna har noll i insyn och alltså fått svårare att hjälpa de som behöver hjälp.

Tillbaka till Svenssons argumentering:

” Jag har ingen aning om siffrornas sannhet. Men siffrorna över hur många man antog passerade Danmark i samband med trafficking och människohandel rörde sig kring 5000 kvinnor. I den storleksordningen i alla fall. Motsvarande siffror för Sverige som jag sett handlar ungefär om 1000 kvinnor . Det är faktiskt en avsevärd skillnad.”

Jag är också osäker vad gäller siffror kring människohandeln och dess skillnad mellan Danmark och Sverige. Men jag är i alla fall säker på att människohandel inte har med prostitution i sig att göra. I alla fall har ju inte sexköpslagen något med trafficking/människohandel att göra utan är en kriminalisering mot sexköp i sig. Mot människohandeln har vi andra lagar och åtgärder.

I Sverige har neo-feminister känt sig tvungna att ta upp människohandel som en faktor i prostitutionsdebatten eftersom den neo-feministiska hegemonin blir ifrågasättad. Människohandeln är ett vidrigt och hemskt fenomen som alla, däribland sexarbetare, vill bekämpa och är därmed ett enkelt fenomen att ta upp för att insinuera det dåliga i kritiken. Men problemet är att bekämpningen av människohandeln är en helt annan faktor än den neo-feministiska ”bekämpning” av prostitutionen.

Marjan Wijers, ordförande i EU kommissionens expertgrupp för människohandel skrev i "Women, Labor, and Migration: The Position of Trafficked Women and Strategies for Support" in Global Sex Workers (1998):

"Criminalizing the sex industry creates ideal conditions for rampant exploitation and abuse of sex workers… It is believed that trafficking in women, coercion and exploitation can only be stopped if the existence of prostitution is recognized and the legal and social rights of prostitutes are guaranteed."

Tillbaka till Svenssons argumentering:

” Dessutom är det så att de prostituerade jag kände/känner/känt till från verkliga livet alla sålde/säljer/sålt sex för att finansiera sitt missbruk. Men den svenska lagen gjorde det möjligt för dem att komma ifrån prostitutionen, vilket i sin tur har hjälpt dem att komma ur knarkmissbruket.”

Det är svårt att avgöra enskilda exempel. Men det som är säkert är i alla fall att det är långt ifrån majoriteten av de prostituerade som är missbrukare. Enligt en ny studie i Kanada (Off-Street Commercial Sex: An exploratory study) så finns 80-90 % av alla sexsäljarna utanför gatuprostitutionen. Mer än 90 % av sexsäljarna som deltog i studien och som arbetade utanför gatan hade desssutom universitetsutbildning. De undersökningar som talar om många missbrukare inom prostitution är undersökningar av just gatuprostituerade eller av personer som redan är i behov av vård. Dessutom visas det ju hur verkligheten är för de forna gatuprostituerade efter år 1999, som förskjutits till det fördolda och gjort det svårare för myndigheterna att hälpa tjejerna. Här har ju kriminaliseringen förvärrat situationen för de som verkligen behöver hjälp.

Så då är ju den stora frågan vad kriminaliseringen är bra för?


Länkar: SANS - fakta om försälning av sexuella tjänster, SANS - negativa konsekvenser av lagar
Bloggat: Feministisk vänstertjej
Andra bloggar om: prostitution, människohandel, sexarbete, sexköp, sexförsäljning, sexköpslagen, gatuprostitution, missbruk, vänstern
Pingat på intressant