Sidor

måndag 10 december 2007

Privatisering minskar yttrandefriheten 2.0

I oktober fann jag en intressant artikel i tidskriften SCOOP skriven av Hannes Delling, av vilken jag skrev ett inlägg om hur privatiseringar av offentlig verksamhet minskar yttrandefriheten. Problemet ligger i att det för privata arbetsgivare är fullt lagligt att kolla upp vem som i anonymitet gått till media och därefter straffa den personen. Konsekvensen med allt mer privatiseringar inom skolor, omsorg och sjukvård har lett till att Sverige de facto håller på att tystna.

Bland annat citerade jag Lennart Lundqvist (professor i statsvetenskap):
"Man kan inte längre låtsas att yttrandefrihet fungerar. Folk är livrädda för att förlora sina jobb och håller käften. Vi kommer att få se färre visslare som säger ifrån. Och det i sin tur öppnar upp för korruption där ledningarna gör vad de vill för skattepengarna. Öppenheten är grundbulten i hela samhället. [...] I det privata är man jättebra på effektivitet och att göra saker på konkurrenskraftigt sätt, men man har ingen tradition av yttrandefrihet. Och de kommer inte att frivilligt vända 180 grader. Ju mer det offentliga urholkas desto sämre blir det med öppenheten."
Detta tycker jag effektivt visar på att marknadsekonomin (kapitalismen) i sig är icke-demokratiskt, det vill säga; den saknar demokratiska instanser och förutsättningar. Det är faktiskt inte ett så konstigt påstående eftersom kapitalismen bygger på kapitalistens diktatur (ägande av produktionsmdedel).

Nu har denna allvarliga konsekvens för mänskliga rättigheter börjat belysas av en del av bloggvänstern; bland annat Svensson, Kaj Raving och Kim Müller. De reagerar i sin tur på en artikel i Sydsvenskan (som jag för tillfället inte kan nå av någon anledning, fel på deras hemsida? Får uppdatera om saken). Ju mer som uppmärksammar detta problem - ju större chans blir det att få stopp på den galopperande privatiseringen, eller möjligtvis få till en lagändring. Som det ser ut nu måste ju en lagändring i alla fall komma till, så att medmänniskor får tillgång till en av de största mänskliga rättigheterna - yttrandefriheten. På detta område kan vi helt enkelt inte lita på marknadsekonomin att själv lösa problemet. Den har ju inga förutsättningar att lösa det.

Detta är ju också tragikomiskt. Marknadsekonomins frälsningar från dess apologeter känns mer och mer ruttet och dammigt ju mer vi får höra hur människor hindras sina individuella identiteter, självuppfyllelse och yttrandefrihet. Kapitalismen kommer inte med några svar och tillfredställningar längre vad gäller människans behov och rättigheter. Den glädjesprutande Nyliberalen känns i kontexten som en försvarare av en svunnen tid då det var moraliskt försvarbart att ha livegna ute på potatislandet.



Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Pingat på intressant

6 kommentarer:

Christoffer sa...

Detta problemet lösses väldigt enkelt.

Stoppa in medelarskyddet som strikt krav i alla offentliga upphandlingar.

Problem löst.

Kaj Raving sa...

Problemet är att problemet inte löses så enkelt. Den enskilde individen får nämligen inte något utökat anställningsskydd enbart för att det för att det finns ett avtal om meddelarskydd.

Det som sker om företaget skulle bryta mot meddelarskyddet och det regleras i avtal är att det begår ett avtalsbrott som då landstinget/kommunen kan reagera på, inget annat. Individens meddelarskydd hänger därmed ihop med kommunens vilja att driva en process och/eller säga upp avtalet.

Se mitt inlägg i ämnet.

Anonym sa...

Om det hade varit enkelt att få ett nytt jobb hade det inte varit något stort problem att göra sig ovän med sin chef/arbetsgivare. Om man säger ifrån är det nog en viss risk att man blir ovän med de överordnade även om man jobbar inom offentlig sektor för övrigt. Meddelarskyddet utgör ju en viss säkerhet i vissa situationer, men ibland kan det nog bli rätt ohållbart att jobba kvar ändå.

I en väl fungerande marknadsekonomi är det inte tänkt att det ska vara så gott som omöjligt att få jobb (så som det länge har varit i Sverige). Det är ingen som tycker det är bra att det är så (varken socialister eller nyliberaler). Jag tycker det är ett av de viktigaste problemen vi måste lösa. Om människor kände att de kunde skaffa sig ett nytt jobb hade de inte behövt acceptera vad som helst!

Tycker du för övrigt att meddelarskyddet borde utökas så att det gäller även privata arbetsgivare? Det hade inte varit helt otänkbart... Dock tycker jag nog inte att en privat arbetsgivare ska vara tvungen att acceptera att anställda avslöjar vad som helst för pressen. Det är svårt att driva ett företag om konkurrenterna kan läsa allt om en i tidningen!

Oavsett behövs det dock modiga människor som vågar säga vad de tycker och som vågar protestera när de tycker något är fel. Vi skulle behöva fler av den sorten!

Christoffer sa...

eftersom en kommun (om mitt minne stämmer) är tvungen att agera på kontraktsbrott, så skulle en starkt skriven paragraf i upphandlingen vara "farligare" för en privat arbetsgivare än ett utökat medelar skydd.

Allternativt så får vi utöka medelarskyddet till all myndighetsutövning oavsett vem som gör det.


Men det är inte ett problem som skulle prata mot privatiseringar, det är bara en parameter som behöver tas med i beräkningen.

Magnus Berg sa...

Anonym skrev: "I en väl fungerande marknadsekonomi är det inte tänkt att det ska vara så gott som omöjligt att få jobb"

Eftersom inflationen enligt ekonomismen är den store satan, och enligt samma ekonomism enbart påverkas av arbetarklassens löneökningar (inte av att t.ex. ICA höjt priset på Arlas Gouda-ost från 49 kr/kg för någon månad sedan till 79 kr/kg) så måste en viss andel av arbetarklassen vara arbetslös. Därför kommer det aldrig under ekonomismen, och dess ideoligi nyliberalismen, att vara en situation där arbetare lätt kan byta arbete. Sedan början av 90-talet har NAIRU legat över 6 procent vilket är betydligt högre än vad arbetslöheten var under den tillväxtperiod då staten prioriterade låg arbetslöhet.

Ladda ner och läs Konjunkturinstitutets pdf om "Avtalsrörelsen 2007: Bedömning av ansvarstagande och jämviktsarbetslöshet". Ni fattar väl vilka som ska ta ansvar. ;-)
http://www.konj.se/download/18.596dfd2811604b2cde9800020190/LBR2007_ruta4.pdf

Hampus (var anonym ovan) sa...

Ber om ursäkt för den långa kommentaren...

Milton Friedman anses ofta vara nyliberal och är för övrigt den som ursprungligen hittade på det som idag ofta kallas NAIRU (han valde själv ett annat, mindre lyckat, namn) och står överhuvudtaget för en ekonomisk syn som många nyliberaler håller med om. Läs gärna det här, som handlar om hans syn på inflation:
http://research.stlouisfed.org/publications/mt/20070101/cover.pdf

Att inflation inte är något vidare bra är väl de flesta överrens om, men varför skulle alla nyliberaler anse att inflationen endast beror på arbetarnas löner? Milton Friedman har t.ex. inte alls den uppfattningen (se artikeln ovan).

Dokumentet du länkade till var väl intressant, men jag tycker inte att den gav mig någon anledning att tro att nyliberalismen aldrig skulle kunna skapa ett samhälle där människor lätt kan byta arbete. Faktum är att jag tror det är precis tvärtom. I ett väldigt nyliberalt samhälle är det nog risk att många människor fastnar i låglönejobb, men däremot skulle arbetsmarknaden vara VÄLDIGT "flexibel" och det skulle nog inte vara särskilt svårt att få tag i ett nytt jobb (åtminstone om man kan tänka sig att ta vilket jobb som helst).

Även om USA nog inte är många nyliberalers drömland (de är inte så fantastiska som de själva tror) är arbetsmarknaden där i alla fall betydligt mer laissez faire än i Sverige och den är också full av just låglönejobb som är relativt enkla att få tag i. Många tar sig sedan vidare, men tyvärr blir många kvar... Själv är jag socialliberal och vill inte ha det som i USA. Lätt att få jobb är det dock.

Låt mig även påpeka skillnaden mellan arbetslöshet och lättheten att byta jobb. Det finns ingen nödvändig koppling mellan dem. Rörligheten på arbetsmarknaden kan ju faktiskt öka utan att arbetslösheten för den delen måste bli lägre (fler blir av med jobben, fler får jobb). Danmark är ett bra exempel på hur man kan skapa en mer rörlig arbetsmarknad utan att för den delen mista all form av trygghet. En rörlig arbetsmarknad utgör för övrigt en trygghet i sig.

Det viktigaste, tycker jag, är att så få människor som möjligt behöver gå arbetslösa under väldigt långa perioder. Arbetslösheten kommer av olika anledningar aldrig att kunna bli noll, men jag tror däremot att det vore möjligt med ett samhälle där inte ett fåtal står utanför år efter år. Här kan påpekas att bl.a. LAS och liknande system gör det svårare för dem som står utanför arbetsmarknaden att ta sig in och motverkar i största allmänhet rörligheten på arbetsmarknaden. Visst är det bra att skydda dem som redan har ett jobb, men inte på de arbetslösas bekostnad.

christoffer: "Allternativt så får vi utöka medelarskyddet till all myndighetsutövning oavsett vem som gör det."
På sätt och vis är det redan på det viset. Bestämmelsen gäller "Myndighet eller annat allmänt organ" och vad jag vet räknas t.ex. Posten AB (100% statligt ägt) och Bilprovningen AB som "allmänna organ" här.
Se http://lagen.nu/1949:105#K3P4 för paragrafen.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com