Sidor

onsdagen den 31:e januari 2007

Dispyt med VF:s ledarredaktion

Hittade denna dispyt när jag råkade googla mitt namn. Ganska gammal (VF:s hemsida brukar nämligen ta bort insändarna efter en vecka), men ändå tydlig vad gäller Värmlands Folkblads förmåga till polemik...

Insändare: Ledarredaktionen har svårt att förklara vad den menarVarför har VF:s ledarredaktion svårt att förklara vad den menar?
Istället för att promt basunera att kommunism inte är förenligt med demokrati, som man gjorde i samband med Ohlys val att inte längre använda beteckningen "kommunist", kunde man ha skrivit ett korrekt antagande.
Ett antagande att kommunism vore oförenligt med en borgerlig demokrati hade varit både hederligt i den kringliggande debatten och en självklarhet och förutsättning för de som är kommunister. Möjligen paradoxalt nog betyder det att vänsterpartiet långt ifrån är ett kommunistiskt parti eftersom det verkar inom det borgerliga samhällets ramar och det är kanske en bild som VF:s ledarredaktion inte vill bidra till.


Peter Franke, politisk chefredaktör, svarar:
Vi har inga problem med att förklara vad vi menar med demokrati. Det är öppna och fria val med flera partier och en röst för varje myndig medborgare. Det är yttrande-, religions- och tryckfrihet och respekt för de mänskliga rättigheterna utan förtryck av oliktänkande.
Förmodligen har Ejnermark större problem med att definiera ordet demokrati.


Kullerbyttan från att specifiera sig till att fortsätta försvara ett luddigt allmänbegrepp är slående.


(Källa: VF)

Andra bloggar om: , , ,

Israel bygger ut sin "Berlinmur"

"barriären blir 12 kilometer längre och att den skapar två palestinska enklaver med totalt cirka 20.000 invånare"


Denna apartheid-mur är och kommer att att föbli en sorts akilleshäl för högern, som ännu agerar vilsna drönar. Medans de agerar som den Israel iska statens apologeter så är den apartheidmur som byggts i Israel både är dubbelt så hög och tre gånger så stor som Berlinmuren, och nu kommer den att bli ännu längre. Misstaget att inte kritisera muren då är lika som idag. I Israel finns det ett antal av 23 % icke-judiska medborgare, dessa människor får inte gifta sig med judar eller göra värnplikt och har speciella ID-kort. Icke-judiska medborgare är inte jämlika till sina judiska bröder och systrar och jag delar åsikt med den israeliska journalisten Gildon Levy att Israel är en rasistisk nation. Framför allt inte ett demokratiskt föredöme!

Frågor som bör ställas är varför svenska politiker drar sig för att kritisera en apartheidpolitik? De som har råg i ryggen och verkligen kritiserar detta förtryck är vänsterpartister och vanligtvis socialister i allmänhet, men vart har de andra politikerna tagit vägen? Man kan allvarligt fråga sig om man inte lärt sig något av historien?
Men den allvarligaste frågan är när högerns apologetik blev så hegemonisk att en apartheidmur a la Berlinmuren blir kallad i svensk media som en simpel "barriär"?(!)

(Källa: Israel bygger ut sin barriär)

Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant

Tyskland vill häkta CIA-agenter

Statsåklagaren i München har begärt att 13 amerikanska CIA-agenter ska häktas. Agenterna är misstänkta för att ha gripit och fört bort en misstänkt tysk terrorist.


Det är alltid lite tillfredställande när någon vågar sätta sig upp mot Storebror USA, och nu råkar det vara Tyskland. Att USA agerar världpolis genom att ingripa i andra länders territorium och bryter dess nationella suveränitet samt undergräver de mänskliga rättigheterna i kriget mot "terrorismen" är allvarligt. Att det i EU skall till Tyskland att ta kritiken till en annan nivå och bägara häktning är kanske förståerligt på grund av dess starka ställning, men ändå av principskäl skandal att Sverige inte längre officiellt vågar kritisera Storebror USA.

(Källa: DN - Tyskland vill häkta CIA-agenter)

Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant

Bibel 2000 är texterna trogna

Kenneth Nyman förklarar i sin blogg att bibelkommissionen:
utgår från en bestämd världsbild, nämligen en naturalistisk eller sekularistisk.

Bibel 2000 har nämligen av, texterna trogna, skäl utelämnat text som inte går att direkt översätta. Detta för att undvika att översättaren sätter in stoff som egentligen inte har med texten att göra. Kommissionen har då inte försökt gömma detta självklara faktum utan helt enkelt markerat luckorna med "[...]", för att läsaren skall kunna ta ställning till det utan att ledas av någon annans teologiska inriktning. Nyman å andra sidan tolkar detta uteslutande av ofullständig text för "naturalistisk" samt "sekularistisk". Att fritt hitta på saker där en korrekt översättning är omöjlig är tydligen för Nyman den korrekta vägen att gå. En Bibel som våldför sig på dess egna texter är den sanna religiösa vägen.


Andra bloggar om: , , ,
Pingat på intressant

tisdagen den 30:e januari 2007

Marx - aktuellare idag än någonsin tidigare


Det har genom historien förklarats "marxismens" död utan att den, för den delen, gett några som helst tecken på åldrande - tvärtom. Tecknen på dess motstånd från kapitalets apologeter visar snarare på dess aktualitet. De nutida förutsättningarna gör Marx och Engels dessutom mer aktuellare än någonsin, och får karaktären att vara före sin tid.
Först nu har den progressiva karaktären av kapitalismen övergått till ett hämmande för mänskliga och hennes samhälliga utveckling. Produktiviteten slösas, både människans och naturens resurser. Periodiska valutakriser och en människofientlig arbetslöshet tillsammans med en delning av människan. Detta hindrar ett demokratiserande frigörande av samhället. Fortfarande har vi endast demokratiserat den formellt politiska sfären och lämnat ute den reella samhällsmakten - ekonomin - åt klassdiktaturen.
Men låt oss inte för det hänge oss till en dogmatisk determinism genom att påstå att kapitalismen håller på att dö. Samhällsystem har en tendens att överleva trots inre motsättningar och slitningar, romarriket höll trots allt i 800 år. Men historien visar oss också att inga system är eviga.

Determinism. Ekonomisk eller materialistisk determinist har borgerliga kritiker och vilsna "följare" kallat Marx och hans vetenskapliga verk. Men Marx menade inte att samhällets ekonomiska struktur determiniserade i en naturvetenskaplig anda. Det ekonomiska systemet betingade former av medvetande, och var alltså inte den definitiva orsaken till den mänskliga idén. De som påstår och missförstår Marx som dogmatisk determinist har en notorisk fallenhet av att inte kunna skilja på natuvetenskap och samhällsvetenskap. Några exempel på relativa storheter som anklagat Marx som ekonomisk-deterministist vad gäller den historiska materialismen är vår egen Tingsten, och Bernstein. Bernstein kritiserar även marxismen för att inneha en felaktig s.k. "katastrofteori", men Marx sysslade som sagt inte om sådana teorier. Karl Marx var dialektiker vilket betyder att historien skapat människan, men att människan även skapat historien, teorier är beroende av den tid de kom till vilket betyder att marxismen alltid måste förändras. Rörelsens logik är marxismens kärna. Dialektiken går ut på att fånga dynamiken, inte dogmatiken. Själva faktumet att även produktionsförhållandena påverkar överbyggnaden borde som de facto sociala relationer höja en del ögonbryn.

Kollektivism. Ännu ett begrepp som slängts i Marx ansikte, men likt ovan nämna begrepp (determinism) också är ett missförstånd. Karl Marx såg aldrig det framtida samhället som ett samhälle med alla medborgare under en enda klass. Det framtida samhället var enligt Marx det klasslösa samhället där människan och individ äntligen nådde reell frihet. Detta tillskillnad från dagens klassamhälle som undertrycker människan och individen. De av vilsna postmodernisters "nya samhälle" som exempelvis "kunskapssamhälle", "IT-samhälle" eller "post-industriellt samhälle" är blott vilsna tankekonstruktioner som inte suddar ut att samhället än idag är kapitalistiskt, och därmed ett klassamhälle. Arbetarklassen ökar i världen, inte minskar.



Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Pingat på intressant

måndagen den 29:e januari 2007

Vad menar Göran Greider?

Den här dikten av Greider kunde man läsa i Dala-Demokraten:
Den första människan
i rymden var kommunist.

Men var den första människan
i rymden verkligen kommunist?

Det hörde till den reellt existerande
kommunismens egenskaper att vi
aldrig säkert ska få veta det.

Mycket mer säkra kan vi vara på
att den sista människan
i denna rymd kommer att
vara kapitalist.


Jag trodde Greider var en marxist. Men oj vad fel man kan ha. "Reellt existerande kommunismen"? Ärligt?
Och som en sann omarxistisk determinist proklamerar han i dikten att "sista människan" i rymden kommer att vara en kapitalist, och detta skall vi tydligen vara säkra på. Jaha, kapitalismen är alltså det högsta och sista stadiet av mänsklig utveckling. Frågan är dock, hur kan stalinism vara "reellt existerande kommunism" och hur kan vi vara säkra på att kapitalismen är just det samhälle som blir vårt sista? Vad menar du Göran?


Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

Betyg eller inte betyg?

"Betygsliknande skriftliga omdömen till sjuåringar kan införas redan i höst i de skolor som vill."


Så lyder en nyhetsartikel i gårdagens DN. Frågan är vad förslaget kommer att betyda i skillnad mellan omdömen och betygsgraderingar. Om det faktiskt betyder at skolor får sätta upp betygsordningar utöver klarat studiemål så är det förkastligt ur människosyn - med åtanke på den kunkurranshets och stress ett sådant system skulle innebära.
Men i artikeln visas också ett exempel på de betygsliknande omdömen som kommer att införas och där ser vi ett enkelt omdöme angående klarat studiemål. "Eleven har nått målen" kontra "Eleven har ännu ej nått målen" och det är frågan om man i det fallet kan prata om betyg, som en subjektiv värdering, överhuvud taget. Vi får hoppas att det föreligger på det sättet och att man dessutom inför ett liknande system på de högre studieinstanserna. Få ett slut med den stressande och hämmande individkonkurensen, avveckla betyg i skolan!


Andra bloggar om: , ,
Pingat på intressant

lördagen den 27:e januari 2007

Jämförande studier mellan nazism och stalinism

Den mest yttrande liknelsen mellan stalinism och nazism är nog troligen att de både systemen och ideologierna utgår från ett parti som styr landet och dess statsapparatur. Skillnad finns dock i och med att kommunistpartiet i Sovjetunionen som senare användes av stalinismen inte började som en medveten plan att styra landet själv. Som Ronald Grigory Suny påpekar så befann sig Bolsjevikerna i en koalition med vänstersocialisterna revolutionärerna månaderna före inbördeskriget men att vänstersocialisterna sedan frivilligt lämnade Sovnarkom för att lämna bolsjevikerna ensamma. I och med att de oppositionella partierna anklagades för att resa vapen mot revolutionen så förbjöds dom, för att senare ha planerats att återrättas men aldrig kom att göra det. Detta ledde till att en ny stat bildades där bolsjevikerna tog kontrollen och var beredd att försvara sig. När så Stalin tog makten efter Lenins död och pratade för central kommittén så struntade han i att konsultera med dem andra och bröt då en tidigare häftig och polemisk tradition. Efter att ha fått namn som Bukharin, Rykov och Tomskii ur vägen hade Stalin fått absolut makt över den ”oligarki” som Suny kallar det. Stalins mål var att koncentrera makten till de högsta instanserna men det fick enligt Suny oftast ett resultat som visade sig vara tvärtom, detta som ett resultat av den minskade auktoritet som bolsjevikerna fick i och med att man bröt med NEP. Suny påpekar även att medan Stalin använde Lenin-kulten, som han själv skapade, i sin retorik så vände, förändrade och undertryckte han mycket av Lenins arv [Stalinism and Nazism – Dictarorships in Comparison, s.37.] Suny visar också exempel på stalinismens paradoxala system i och med att den både var radikal genom att den försökte få bort det efterblivna systemet och genom att den samtidigt hade element av konservativa strävanden. Den ville återbygga hierarkier och gamla värderingar som nationalism genom patriotism och en strävan efter patriarkala värderingar. Detta visar även på en unik karaktär hos stalinismen i jämförelse till tidigare tradition inom bolsjevikerna.

Hitlers parti hade i åtankarna redan från början att uträtta en hård kamp mot alla former av demokratiska förordningar. Andra skillnader mellan det stalinistiska använda partiet och det nazistiska partiet var den av grunden förhållandet och icke-förhållandet till ledargestalt; som Ian Kershaw beskriver så var den nazistiska rörelsen en klassisk rörelse av karismatisk ledarskap vilket det Sovjetiska kommunistpartiet inte var. Detta var således ett problem för Stalin som var tvungen att ändra på strukturer genom att spela ut en möjlig opposition till hans makt, därför har historiker som Ronald Grigory Suny påpekat att Stalin var tvungen att förvrida det som Lenin och det tidigare Bolsjevikiska partiet stod för. Internationalism förvandlades till nationalism, och en upprättelse av patriarkala familjeförhållande ges som några exempel. Stalin skapade också en myt om sig själv (vilket beskrivs av Moshe Lewin) som kultfigur och för att kunna göra det så var han tvungen att göra Lenin till en kultfigur och försöka manipulera bilden av sig själv som en naturlig fortsatt ledargestalt efter kultfiguren Lenin. En annan faktor som har en unik karaktär mellan de båda systemen är att stalinismen inte hade en så stor användning av en expansionism som nazismen, då stalinismen påpekade att fienden huvudsakligen fanns inom systemet. Den expansionism och användandet av det s.k. Blitzkrieg blev enligt Omer Bartov också en av faktorerna som gjorde nazismen inte reproducerbar i och med att det ledde till ett omfattande världskrig som Tyskland omöjligen kunde vinna, de omfattande militära vinningarna i väst anser han förblindade nazisterna då inte liknande förutsättningar existerade i öst.

Andra jämförelser kan också diskuteras vad gäller Stalins och Hitlers personligheter och alltså förhållande till sina system. Ronald Grigor Suny påpekar att de stora utrensningarna var för Stalin ett sätt att upprätta en personlig diktatur, att alltså Stalin använde sig utav inrikes terror mot partiets byråkrati för att upprätta sin personliga diktatur. Detta använde sig inte Hitler utav då förutom då en mindre jämförelse med de långa knivarnas natt. Men som Ian Kershaw påpekar så gick Hitler med om denna utrensning motvilligt. Moshe Lewin ger en förklaring till den stalinistiska utrensningen som ett försök att ändra byråkratins ställning och makt men påpekar det synnerligen självklara faktumet att fysisk eliminering av byråkrater inte ändrar det byråkratiska systemet, för det krävs systemändring – alltså en form av politisk reform. Alltså hade inte utrensningarna något samband med seriös analys eller relation till verkligheten. Detta menar Lewin är en anledning till Stalins institutionell paranoida inställning i och med hans anti-byråkratiska begär som synnerligen logiskt inte hade några som helst konsekvenser på grund av hans irrationella och oseriösa metoder, vilket bara skulle öka Stalins paranoia. Här finner vi något som jag finner ganska intressant och som jag finner unikt för de två systemen, det vill säga Hitlers Tyskland och Stalins Sovjet, och det är att liknelsen mellan Sovjetunionens klasskamp och Nazitysklands ”raskrig” faktiskt är ogiltigt. Det ena är ett formellt system med reella konsekvenser medens det andra är ett konstruerat irrationellt fenomen som krävs fysisk eliminering vilket för det ena inte ens är ett alternativ. Att fysiskt döda kapitalister har ingen som helst påverkan på ett kapitalistiskt system, medens fysiskt dödande av en, ”främmande” eller ”lägre stående”, ”ras” har påverkan i ett ”raskrig”. Liknelsen blir då oftast till endast olika anledningar, hur rationellt eller irrationellt det ändå används, till medvetet fysisk eliminering av människor. En sådan liknelse innefattar då alla försök, inklusive stalinismens, nazismens och andra regimers eller bödlars, eftersom en medvetet fysisk eliminering logiskt nog också har i regimens eller bödlarnas perspektiv en anledning även om det är för en personlig irrationell tillfredställelse. Liknelsen blir då meningslös eftersom det krävs att den innefattar alla försök, och då har vi inte lärt oss någonting varför utan bara att man hade en anledning vilket vi redan logiskt visste. En förklaring som jag inte riktigt håller med Lewin om är hans polemik till Trotskijs tes om att Stalin var skaparen av byråkratin. Lewin menar att Stalin snarare var skyldig genom negation till det omfattande byråkratiska system. Detta visar på ett förenklat sätt där stalinismen blir personifierat i Stalin. Stalin var snarare en del av stalinismen där dennes negation var en del av stalinismens konsekvenser vilket vidare inte har så mycket med Stalins intention. Således har intentionen föga att göra med saken då Stalin ändå var en del av skapandet av byråkratin.

För att ta några liknelser har Hans Mommsen påpekat att de både, Stalins och Hitlers, diktaturer tenderade att ignorera sanningar som inte var välkomnade, och skylde fel och ofullkomlighet på andra. Stalin proklamerade dock den sovjetiska konstitutionen 1936 vilket Hitler aldrig skulle göra eftersom han undvek ändringar i konstitutionen som kunde förminska hans kontroll över staten. En annan sak som Mommsen påpekar var att i motsatts till det bolsjevikiska partiet så hindrade Hitler försök till integration inom partiet där Hitler försökte eliminera alla överlevande demokratiska element. Några politiska diskussioner eller val inom partiet fanns inte utan kontrollen kom ovanifrån genom en auktoritetsställning. Mommsen ger exempel på att redan på Weimar tiden så fokuserades de politiska mötena på propaganda inom massmöten istället för någon polemisk tradition mellan olika åsikter. Moshe Lewin påpekar att båda diktatorerna kunde skylla katastrofer på andra och att detta var deras teknik för styrning av makt och att hålla en oskyldig bild av sig själv inför massorna, båda konstruerade myten kring sig själva men det nazistiska partiet styrdes i kontrast till det sovjetiska inte med omfattande terror, även om den styrdes av en strikt auktoritet. Mommsen beskriver också en liknande jämförelse där både Hitler och Stalin saknade en sund relation till verkligheten och hade ett djupt irrationellt förhållande till professionella inom militären och regering som de sällan litade på. Ian Kershaw beskriver de många liknelserna som övergripande ytliga medens det på djupet ligger en snarare olik, eller unik, karaktär till de båda systemen, detta ger naturligtvis Kershaw en bild som kritiker av den totalitära teorin som han menar ger en insinuation till att det är mer liknelse mellan systemen än skillnader. En av dessa skillnader mellan Hitlers och Stalins karaktärer var förhållandet till partiets och statens byråkratiska system och hur man använde det, där Hitler till skillnad från Stalin inte ville vara en del av maskineriet. Framställningen tycker jag visar Kershaw rätt i denna kritik, då en tanke om att det skulle finnas fler liknelser haltar även på dess förklarande metod och det faktum att det rådde fundamentala skillnader.

Vad man kan säga är att en jämförande metod kan vara en viktig påminnelse om systemens unika karaktär och att system frånskilt från relation till verklighet och demokratiska förordningar och strävanden får digra konsekvenser, vilket i bägge systemen var en utförlig metod. Detta är viktiga slutsatser från två unika system som tyvärr kan komma undanskymda om ideologiska skygglappar sätter en allt för stor tyngd vid liknelser eller skillnader istället för jämförelser, där individer sjunkit bort sig i hyllanden av ett enda alternativ eller rena förnekelser av förbrytelser i sitt kroniska försvar av sin idealstat.


Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant

Djursex - vara eller icke vara?

Nå rubriken borde egentligen lyda "- laglig eller icke laglig??" eftersom det faktiskt är omöjligt att kontrollera ett beteende fullt ut genom kriminalisering. Därför kommer det nog troligtvis vara någon som utför sex med djur oavsett om det är kriminaliserat, dock inte sagt att det inte å andra sida skulle kunna ha sina effekter. Nu har en diskussion om detta kommit upp genom Aftonbladet.
Jag har varit med i ett antal diskussioner tidigare angående djursex där det polemiska underlaget bygger på en gemensam argumentation liknande denna av Blogge Bloggelito:
"Räcker inte djurskyddslagen för att komma åt fall där djur misshandlas utan anledning (såsom slakt)?" [...] I djurvärlden finns inga [..] moraliska konstruktioner, utan de är förbehållna människan. Därför är djursex inget problem, så länge ingen fysisk skada uppstår och så länge ingen smittrisk föreligger."

Alltså argumentet ligger på att det redan finns ett skydd för djur (alltså menat icke-mänskliga varelser) i och med vår djurskyddslag. Kärnan till en sådan uppfattning ligger i den ihärdiga övertygelsen att varelser som inte är människor saknar all sorts moralisk uppfattning. Det enda "djuren" känner och upplever är företeelse eller saknad av fysisk smärta eller tillfredställelse.
Problemet med att se "djuren" som strikta automater är att den allt mer utvecklade forskningen av djurs beteende radikalt omkastar tidigare inskränkta uppfattningar. Primater som Schimpansen visar exempelvis på högt utvecklad och komplicerad socialitet, man har även hittat lokala kulturskillnader.
Biologerna studerar faktiskt de gemensamma drag mellan oss och andra arter och kommer många gånger fram till att grunden till vårt beteende faktiskt inte är så unikt som vi kanske skulle tro att det var.
För att återgå till Schimpansen har biologer sett, förutom en ovilja att dela med sig till snåljåpar, tecken på att den har uppfattning över orättvisa. Finns även exempel på hanar som stigit i dominans genom att fungera som medlare mellan bråkande individer.
Trots allt så har andra arter än människan något som reciprocitet(rättvisetänkande) och konfliktlösningsbeteenden, samt sympatiska beteendemönster. Alla företelser som vi räknar med i en mänsklig moral.

Saken är egentligen ganska simpel. Vi kan inte kommunicera med språk med andra arter och vår forskning av andra arter kommer därför alltid vara från en utomståendes perspektiv där intention och motiv lätt kan förvrängas. Så länge vi vet så lite, så bör det finnas en vilja att stoppa tidelag. Denna uppfattning är fri från moralstinkande värdering av sex, utan bygger helt enkelt på den uppfattningen att vi helt enkelt vet för lite för att kunna påstå att djur är automater, som endast bryr sig om fysisk smärta och tillfredställelse.


Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant
Källa:Djurens gruppliv utvecklar moraliskt beteende. Recension
Good Natured av Frans de Waal. SvD 1996. PDF-format

fredagen den 26:e januari 2007

Sex and the City - håla av inskränkta uppfattningar

Jag gillar verkligen inte denna TV-serie.

För det första, är huvudpersonens meningslösa kvasifilosofiska gallimattias oerhört irriterande. Vilket tvingar en att ifrågasätta varför just den delen är med öht, varför inte bara ha en ensidig TV-serie om några överklasskärringar som klagar på sina personliga problem?

För det andra, är åsikterna som förs fram då och då rent inskränkta. Exempelvis kvällens avsnitt som saknar all tolerans för bisexuella människor. Antingen är man hetro eller homo, och det är självklart "ett problem" för en hetro att träffa en person som kallar sig bisexuell.


Andra bloggar om: ,

torsdagen den 25:e januari 2007

Birgitta Ohlsson fortfarande vilsen

Birgitta Ohlsson som är folkpartiets talesman i utrikesfrågor gnäller (i DN - Debatt) på den borgerliga regeringen angående vapenhandel till diktaturer. Och det är ju beundransvärt eftersom man som en förebild rimligtvis inte borde sälja vapen till förtryckarregimer. Men den gnagande frågan angående till vilka regimer man egentligen borde ha vapenhandel med kompliceras med att det faktiskt är borgerlig-demokratiska regimer som krigar mest runt om i världen. I första hand borde man ju rimligtvis inte ha vapenhandel med regimer som för krig & ockupation och som dessutom har en historia av det. Några regimer värt att nämnas är USA, Storbrittanien och Frankrike.
Ett annat exempel av Ohlssons tillkortakommande vad gäller historia var när hon för några år sedan besökte min gymnasieskola åt LUF:s vägnar. Då fick hon fri tid på samhällslektionen att försvara sin liberala ideologiska övertygelse genom att beskriva andra idéer och ideologier. Jag kommer tyvärr inte ihåg vad förklaringen låg på konservatismens idé men socialismen (som antagligen skulle inkludera hela vänstern) var till skillnad från liberalismen som idé inte något att föredra för att "socialismen var gammal". Faktumet att liberalismen som idé är äldre än socialismen verkade inte riktigt vara ett problem för ett sådant påstående.
Hoppas att hon i allafall förkunnat lite mer kunskap om idéernas historia och slipat sina agitoriska argument sedan dess. Tyvärr verkar hennes åsikt om vapenhandel tyda på motsatsen.


Andra bloggar om: , , ,
Pingat på intressant

onsdagen den 24:e januari 2007

Vad är politik?



Ja den frågan fick jag att fundera på vid kursstarten för statskunskap igår. Och det var med en viss skam jag genomgick en snabb men (för mig) genomgripande åsiktsändring angående begreppet politik.
Tidigare hade jag resonerat mig fram till att politik genomsyrade allting. "Politiska beslut beslutade till och med vart skiten hamnar efter man spolar" - var mitt motto, och för mig var det fullständigt logiskt. Omgivning (natur, stad), skola, arbete, kost, etc. allt tycktes påverkas och vara beroende av politiska beslut.
Men så öppnades ögonen av föreläsaren igår av exakt liknande argumentation och logiskt framförande som jag använder för att polemisera och förklara begreppet egoism enligt vissa sociobiologer. Ett begrepp blir nämligen betydelselös om det inbegriper allt och allting.
Sociobiologer använder nämligen begreppet "egoism" för att förklara människans alla handlinger, oavsett om exempelvis en person hjälper en gammal dam på bussen. För dessa sociobiologer så kan en altruistisk handling fortfarande kallas "egoisttisk" - ur ett vetenskapligt kontext, för att en människa alltid utför en handling som hon själv vill. Detta begreppsfenomen är möjligt genom att vissa sociobiologer helt enkelt tagit begreppet "egoism" och strippat det på all tidig vardaglig benämning och laddning. I vardagligt språkbruk säger vi aldrig "-Egoist" till en person som hjälper en gammal dam på bussen. Alltså har egoism i vardagligt språkbruk en klar negativ laddning. Förutom att detta begreppsfenomen innebär en enorm begreppsförvirring som högerpolitiker och misantroper tar akt att använda (genom missförstånd) för sin agitation för det rådande borgerliga roffarsamhället, så innebär den för sociobiologers vetenskapliga användandet av "egoism" till att det tappar all mening. För att upprepa mig, något som anser sig förklara allt och allting förklarar i självaverket ingenting.
Samma problematik är det med påståendet att politik "är allt". Om politik vore allt skulle vi inte behöva använda begreppet eftersom vi redan har en abstraktion för allt och allting. Så för att enkelt kunna komma fram till en lösning kan man fråga sig vad som i så fall inte är politik. Ett självklart svar på en sådan fråga är naturligtvis om man rent teoretiskt själv som individ frånskiljt konsekvenser av andra individer beslutar någonting (exempelvis att flytta ut i en skog och leva under en gråsten) så kategoriseras det under icke-politik. Politik är alltså (exempelivs makt-) relationer mellan människor, vilket också får följdfrågan om alla relationer mellan människor kan införlivas i begreppet politik. Om alla relationer mellan människor kan beskrivas som politik, beskriver det ju som sagt ingenting och vi är tillbaka till huvudproblemet. Om offentliga relationer endast skulle vara politik vilket dess ursprungliga grekiska betydelse påpekar (kommer från pólis och betyder ordagrant det som rör staten) så utelämnar man vad man skulle kunna uppfatta som privata angelägenheter som exempelvis familj och arbete, som inte minst även påverkar det offentliga.
Så, indelningen av vilka relationer som har med politik att göra är de så kallade sociala relationerna.


Pingat på intressant
Andra bloggar om: , , , ,

Ännu ett steg till Orwells Storebrorssamhälle

Professor Wilhelm Agrell påpekar med rätta faran med regeringens förslag om ”anpassad försvarsunderrättelseverksamhet”, som försvarsministern Mikael Odenberg presenterat idag. För det är ju så att även med en speciell granskare av FRA:s verksamhet så kommer det ändå att bli en intressekonflikt mellan stat och medborgare. Och då hamnar vi i rötspinnet mot ett allt mer utkristalliserat kontrollsamhälle a la Orwells 1984. Själva försvarar statsbyråkraterna det med vanliga svepskäl med att det är ju terroristerna vi vill åt, det är ju den organiserade brottsligheten vi vill åt, men det är och förblir i kontexten endast svepskäl på bekostnad av vad som borde anses grundläggande mänskliga och medborgerliga rättigheter.



Andra intressanta bloggar
Andra bloggar om: , , , ,

måndagen den 22:e januari 2007

Vad är människan?

På tal om professor Annica Dahlströms bok Könet sitter i hjärnan så har jag tänkt att redogöra själva fenomenet att vilja sätta punkt för en mänsklig natur.
Dahlström har i likhet med andra irrationalister en strävan efter att bestämma en särskild bestämd natur hos människan, det som skiljer henne från messianska, misantropiska eller utopiska personligheter är att hon verkar för en motsats till vad man skulle kunna utrycka en könsneutral beskrivning av människan. Andreas Ekström ger dock den brillianta motsatsen till Dahlström själva civiliationen som fenomen.
I en historisk kontext kan vi se olika personligheter för liknande strävan. För en misantropisk personlighet har vi själva Machiavelli som såg människan som "ond" och svekfull, och för utopisten Thomas More är människan ett förnuftigt väsen med tendens för godhet. More å sin sida delade åsikt med Pico della Mirandolas borgerliga frihetsförklaringen som byggde på den kapitalistiska spridningen och sekularisering. Sedan har vi teologernas "arvsynd" som enligt Luther gör människan till usel och syndfull varelse beroende av en gudom liksom Calvin också beskriver människan som ärver genom natur en förvändhet och fördärv.
Även i upplysningfilosofin kan vi finna en vilja till naturgiven definition av människan. Rousseau slog fast att människan av naturen var god, men att det tillskillnad från teologernas försklaring med "arvsynd" snarare var samhället som fördärvade henne. Vad vi i upplysningen kan finna är alltså en början till en uppfattning av utveckling av människan och samhälle. Gud är inte längre med i förklaringen. De historiska institutionerna är istället ett fördrag mellan människor.
Den ställda frågan, "Vad är människan?", är alltså felställd eftersom människan enligt den mängd vetenskap vi har ackumulerat visar på att människan utvecklas. Människan har alltså ingen bestämd natur, som är skiljt från omgivningens förutsättningar. Det är här som marxismen utvecklat sin kritik och historiska förklaring ifrån, marxismen tar avstånd ifrån strävanden att bestämma en mänsklig natur som av naturen given "god" eller "ond", det är och förblir metafysiska uppfattningar. Då marxismen nämner "människan" menar man inte dess natur utan dess konkreta historiska vilkor.
Vad Annica Dahlström missar är alltså att hon går efter en metafysisk tradition som idag egentligen borde länge ha förpassat till lagerhyllorna till fördel för en människosyn fritt från irrationalism och hänsyn till vetenskap.


Pingat på intressant
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

söndagen den 21:e januari 2007

Jan Guillou skriver skarpt

Guillou är arg när han i Aftonbladet skriver i polemisk stil till migrationsministern Tobias Billström. Men det är en befogad ilska när det handlar om en reaktion mot inhumana beslut tagna av till synes känslokalla byråkratpolitiker.
Guillou anklagar nämligen Billström för att vara pedofil och säger sig ha "hemliga" bevis för detta, samt att Billström självklart får lika juridiska rättigheter som Hassan Asad fick av Billström (det vill säga inte så mycket). Hassan Asad är tillskillnad från Billström anklagad och fälld och detta som oskyldig i ett rättsrötigt system. Asad ska nämligen bli skickad till tortyr i Jordanien för att han nekades medborgarskap. Detta för att han hade nekat att bli betald angivare till SÄPO.
Vad det handlar om är naturligtvis en retorik genom en påhittat men jämförande anklagelse för att påpeka problemet med dagens rättsamhälle. Men vissa verkar helt borta vad gäller vad Guillou vill med artikeln. Exempelvis Här och här.


Pingad på intressant
Andra bloggar om: , ,

fredagen den 19:e januari 2007

Svd: Chavez enväldig?


"Chavez vill bli enväldig", så lyder en rubkrik i dagens Svd. Men vad är egentligen problemet? Varför har borgarmedian svårt över att en parlamentariskt vald president vill bestämma? Är det inte det en representativ förtroendeman skall göra - bestämma å folkets vägnar? Visst, kritik är bra även för en så kallad "folkligt vald regering". Bara för att den är "folkligt vald" genom en parlamentarisk demokrati behöver det inte betyda att opposiotionen skall hålla käften. Här i Sverige verkar en hel del högermän ha stora problem med kritik till den nya högerregeringen och ser det som att man är en "dålig förlorare".
Men det är något ruttet i att nyhetsrapporter tar rollen som kritisk opposiotion, det kan man nämligen köra på ledar, debatt eller kultursidan.
Borgarmedian verkar också ha svårt för att en representativ förtroendeman som president skall kunna bli vald många gånger om. Jag kan se ett tydligt behov av en automatisk rotation bland förtroendemän för att undvika kariärism och korruption men frågan är om det i presidentens sammanhang är nödvändigt. I ett sammanhang där det endast finns ett fåtal alternativ är nog faktiskt möjligheten till att bli vald flera gånger den mer demokratiska vägen.

(Källa: Chavez vill bli enväldig)

VF: Sverigedemokraterna vs. HBT



Sverigedemokraterna i Karlstad röstade vid gårdagens kommunfullmäktige emot ett förslag om att förtroendevalda och anställda i kommunen ska utbildas i diskrimineringsfrågor och HTB-frågor.


De två Sd:arna i kommunalfullmäktige försvarade sin inställning med att man kunde lägga pengarna på något annat - fattigpensionärerna. Vilket ju faktiskt inte är en så stor överraskning då rasistiska och tillika inskränkta organistioner rättfärdigar sina åsikter med att peka på pensionärer. Det är ju ett väl förankrat mantra.
Andra problem verkar inte finnas, eller i alla fall vara värda att lösa. Diskrimineringsfrågor samt HBT-frågor kan man ju läsa hemma tyckte de två Sd:arna. Och det är ju klart att en viss kunskap saknas, i och med att Sd:arna var av den uppfattning att RFSL:s kamp emot heteronormen faktiskt var en kamp emot heterosexualiteten i sig. Typsik fobi och moralisk panik.

Så varför har Sverigedemokraterna så svårt för att tala klarspråk. Varför inte bara tala om att man inte vill att alla människor skall behandlas lika?

(Källa: Sd mot antidiskrimineringsarbete)

Betyghetsstrip

HRF & Wild n´(un)Fresh

Många har redan skrivit om detta ämne. Esbati kommenterar det bra på sin blogg.

torsdagen den 18:e januari 2007

Serien: Sid 03

Evolutionisten Max Weber



Boken med titeln Religion, Rationalitet och Världen är egentligen två avsnitt i en tredelad summering av Webers religionssociologiska studier, en som handlar om världsreligionernas etik och den andra som ”inskjuten mellan behandlingen av konfucianismen och hinduismen” .
Max Weber är intressant eftersom han och hans forskning kan ses som ett exempel på en viss forskargrupps syn på den mänskliga utvecklingen, vilka kallas evolutionister. Vi kan till exempel läsa i Arne Martin Klausens bok, Kulturvariationer och sammanhang, om den store engelske kulturforskaren E. B. Tylor (1832-1917) som delade in företeelser som magi och vetenskap i ett samband, där kulturer med mer vetenskap och mindre magi kategoriseras som ”höga” kulturer och kulturer där magi förekommer mer i sammanbandet blir kategoriserat som en ”låg” kultur. Detta kan ses som ett led eller som en företeelse i en etnocentrisk kontext vad gäller forskning av världskulturer eller religioner, eftersom indelningen kan ses som värderande.
Weber i sin hand utgår från en rationaliseringsprocess där kulturer går från primitiva kulturer till mer rationella strukturer och handlanden. Liksom utgivaren av boken hade jag svårt att finna någon tillfredställande och genomgripande begreppsförklaring av Webers användning av begreppet rationalitet eller rationalism. Han ger dock två olika korta förklaringar i den ena delen av boken, vilket också utgivaren påpekar. Den första förklaringen beskriver han som en ökad teoretisk förklaring, eller som Weber utrycker det ”behärskning”, av verkligheten genom precisa och abstrakta begrepp, den andra förklaringen han beskriver är ”det metodiska uppnåendet av ett visst praktiskt mål genom en allt exaktare beräkning av de lämpliga medlen” . Genom att skapa abstrakta begrepp över skeenden kan människan alltså frigöra sig själv från omständigheter även om man inte kan skydda sig genom att kontrollera verkligheten. Rationalitet genom metoden utgörs i själva hänsynen till förhållandet mellan medel och mål, utan att det i sig i slutändan behöver leda till målet.
Webers beskrivning av världsreligionerna ter sig i skillnader, vilket kan kritiseras eftersom världsreligionerna faktiskt är personligen förvånansvärt lika, speciellt de ”primitiva” religionerna har i efterhand visats vara mycket mer avancerade än de tidigare forskarna, av många var missionärer, uppfattade dem. De skillnader som Weber fokuserar på är något han kallar den aktiva asketismen, som sätts som karaktärisering över den västerländska religionen mot orientens religioner som karaktäristiskt i mystiken. Skillnaden låg i att vad Weber beskriver som aktivt angående den västerländska, iranska och främreaisatiska religionen, den missionerande profetismen. Det aktiva beskriver han som att de ”fromma”, inom den missionerande profetismen, till skillnad från orientens inte sågs sig själva som ”Guds kärl” utan som ”Guds verktyg”, och att detta skulle vara den huvudsakliga, dock inte undantagslösa, skillnaden i gudsuppfattning. Konsekvensen av detta beskriver han som att där människan anser sig som ett kärl för Gud, där ”frälsningstillståndet” i det irrationella utomvärldsliga blir hotad av handlingen. Detta skulle alltså förklara utvecklingen i väst till skillnad från orienten vad gäller kapitalismen. Men som förordet också påpekar har denna kausalitet kritiserats mycket, även om Weber tillbakavisar det genom att ha sagt att det inte skall ses som ett ensigt kausalitetsamband utan som en affinitet.
Trots allt känns det ganska väl förenklat och att Weber förlitar sig på hafsade allmänna karaktärer hos vissa religions-”typer”. Detta kan dock bero på att jag inte läst Webers empiriska framställning som dessa två uppsatser bygger på. Det tydliga evolutionistiska indelningen känns också igen i indelandet av gudsuppfattningar, det känns tunt i och med att detta är ganska starka förklaringar till varför kapitalismen blivit så stark i väst

Här ser vi också en tydlig skillnad från det marxistiska, dialektisk materialistiska perspektivet, som visserligen är evolutionistisk vad gäller produktionsförhållanden men tar hänsyn till dess dubbelkaraktär med både utveckling och underveckling.

Essä: Den sista kvinnan från Ur av Anita Goldman


Anita Goldman som inte bara är författare utan även kolumnist i Aftonbladet har även varit bosatt i Israel under många år. Av vad jag kan förnimma i hennes skrivande så kan jag se ett stort och säreget intresse för bibeltexter, och dess historier som de berättar. Valet av Abrahams och Saras historia från bibeln känns inte bara igen i bokens titel utan är också själva huvudstommen i själva texten, som även stundvis helt är byggd på bibelord från Genesis.
I sin helhet är det svårt att sätta fingret på vad Anita Goldman vill med berättelsen, vilket gör det svårt för läsaren att ta ställning. Boken lägger ut välbeskrivna och tillika dystra kvinnoöden för att sedan låta det hänga i luften. En speciell fråga gnager genom läsningen: - ”Är det risk för anakronism?” Det är ju trots allt svårt att värja sig för att känna sympati med de misshandlade och födslotrasiga kvinnorna i en hård och sträng patriarkisk värld. Detta tillsammans med polemiska yttranden från huvudpersonen Sara som inte förstår den stränga och hårda Abrahams Gud, och sätter hans sätt mot Urs mångudinna. En gudinna som vet kvinnans kropp medans Abrahams Gud är en herre som inte har kunskap om ”liv och blod och kroppar och kvinnor” (s.41 Den sista kvinnan från Ur). Det är inte omöjligt att se en kritik mot det samhällets, Abrahams samhälles sätt att behandla kvinnorna och sätta dem i en underställning. Bör man då sätta vad som idag skulle kunna tolkas som en feministisk polemik mot en dåtida gammalt samhälle som inte kan stämplas för dagens premisser? Är det något i denna värld som skulle kunna tolkas som objektivt är det nog människans strävan efter frihet och i en sådan kontext så faller en feministisk tolkning, eller jämställdhetskritik kanske inte så anakronistisk som man kanske kunde tolka det. Frihet tycks ju faktiskt vara något som mänskligheten i alla tider försökt eftersträva och därför kan man nog också sätta det fritt från moralisering, man skulle kunna rentav påstå att människans utveckling präglas av hennes frihetskamp. Kvinnans strävan efter frihet, efter värdighet kan mycket väl vara en intressant utgång att tolka och polemisera en bibeltext. Men hur var det med svårigheten att sätta fingret på författarens mening? Jo, Saras polemik mot Abrahams stränga Gud och hennes barnlöshet byts efteråt till en förklaring som Guds bestraffning för att Sara inte helt fullt lyckats ta till sig Abrahams Gud. De öden som beskrivs kan tolkas som en konsekvens av Guds handlingar och alltså moraliskt rätt. Rätten kan då tolkas faller på den hårda, straffande och själviska Guden. Är det en stridstext för denna Gudstolkning? Eller är det just en negativ kritik av den Gudstolkning man kan se i Genesis senare del? Vishetsidealet kan också vara en vinkel att se de två huvudpersonerna Abraham och Sara ur där Abraham står för ett positiv vishetsideal där straffet (barnlösheten) är en konsekvens av tidigare synd (Abraham frågar om det är Saras tidigare liv som ligger till grund exempelvis) medan Sara är mer lik Job som aldrig får svar varför Gud straffar.
Jag nämnde tidigare att vissa textstycken i Anita Goldmans bok använder sig av bibelord och det visar på författarens vilja att anknyta historien till och kring Genesis senare del (1 Mos 12-25). Detta kan tolkas som att författaren vill polemisera med textens budskap och dess teologi eftersom kopplingarna inte alls är anonyma utan snarare slängda rak i läsarens ansikte.
Vad som först fick mig att höja på ögonbrynen är författarens medvetna användande av Höga Visan i berättelsen:

[…] Han griper tag i hennes nacke, plötsligt, och tvingar upp hennes ansikte i höjd med sitt eget. Hon ser lystnaden i hans ögon. Hon ler. Hennes tänder liknar en hjord av tackor, nyss uppkomna ur badet. Hennes kinder är röda likt brustna granatäpplen. Hennes barm är likt ett killingpar, och doften från hennes andedräkt är såsom äpplens doft.”(s. 22 Sista kvinnan från Ur)

Dina tänder är som en flock getter som stiger ur badet för att klippas, alla har tvillingar, ingen är utan lamm. Som ett klarrött band är dina läppar, din mun är ljuvlig. Som ett kluvet granatäpple skimrar din tinning bakom slöjan.” (Höga v 4:2-3)
Dina bröst är som två hjortkalvar, som gasellens tvillingkid, betande bland liljor.” (Höga v 4:5)

Liknelserna är slående även om Anita Goldman gjort en liten omtolkning.
Höga Visan som är en erotisk kärleksdikt hade många fiender då Bibeln skulle sammansättas runt år 90 f.Kr, fiender som inte vill ha den med (s.6 ”Livet i – Bibeln – i Livet” – åtta artiklar om Bibeln och varför man bör läsa den) . Senare har den också tolkats med en allegorisk tolkning vilket gjorde det lättare att ha den med i den judiska kanon, där kärleksdiktningen tolkades som mellan Jahve och Israel. Denna allegoriska tolkning fortsatte sedan av kyrkofäderna där kärleksdiktningen tolkades mellan Kristus och Kyrkan. Problemet med dessa allegoriska tolkningar är att de uppenbart är eftertolkningar, exempelvis är ju den judisk-allegoriska tolkningen beroende av källorna kring tidpunkten då den judiska kanon bildades (s. 179 En bok om GT).
Anita Goldman tar klar ställning när hon använder den erotiska kärleksdikten för att beskriva en sexualakt mellan Abraham och Sara. Kanske polemiserar hon också av en avmytologisering av sexualiteten genom att personifiera eller mänskliggöra sexualiteten. Denna teologiska tolkning av Höga Visan beskrivs av Gerleman i ”En bok om Gamla Testamentet” som en reaktion mot Israels omgivning och som använde en sexualmytologi med dyrkan av fruktsamhet (s. 180 En bok om GT). Jag kan inte värja mig från att fråga mig själv om detta är en medvetens strategi av Anita Goldman som en kritik av eller ställning för Abrahams Gud gentemot Saras gudinna. Ett sätt för författaren att ta ställning emot sexualmytologin och fruktsamhets dyrkan. Eller så tolkar författaren Höga Visan på det enda sättet man kan tolka det utan att ta steget och ta ställning i berättelsen.
Ett annat exempel på användandet av bibelord är när Gud lovar Sara att bli med barn:

”Skynda dig, Sara, tag tre sea-mått fint mjöl, knåda det och baka kakor!”
Och han är ute igen , på väg till boskapen. Hon hör honom ge order till en av pojkarna att slakta en ungkalv. […] Han skyndar in och hämtar kakorna, hon vill fråga något, men han vinkar otåligt. ”Inte nu, hustru.” Så är han ute igen och bjuder männen att sitta i skuggan av det stora tältet […] ”Var är din hustru Sara? Hör hon en av männen fråga. ”I tältet”, svarar Abraham. ”Jag skall komma tillbaka till dig nästa är vis samma tid”, säger en av männen, ”och då skall din hustru Sara ha en son”.
” (s. 112-113 Sista kvinnan från Ur)

Om man jämför texten med bibeltexten nedanför finner man starka liknelser med skillnad på mindre tidsenliga eller skönlitterära formuleringar:

Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: ”Fort, tag tre mått av det bästa mjölet och baka bröd.” Sedan sprang Abraham bort till boskapen, tog en fin spädkalv och gav den till en tjänare, som skyndade sig att anrätta den.” (1 Mos 18:6-7)
Sedan frågade de honom: ”Var är Sara, din hustru?” Abraham svarade: ”Inne i tältet.” Då sade han: ”Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid den här tiden, och då skall din hustru Sara ha en son.” (1 Mos 18:9 – 10)

Detta är ett tillfälle då Sara får höra Abrahams Gud men som tidigare misstror Guds budskap med att han inte har kunskap om kroppen eftersom hon och Abraham vid den tiden var väldigt gamla. Sara konfronteras vid tillfället av Gud både i boken och i bibeltexten vilket får henne att bli rädd. Detta tycker jag kristalliserar hela berättelsen. Sara kan inte släppa sitt ursprung med att dyrka mångudinnan och tolkar problemen världsligt med kroppsliga funktioner. Hon ser olyckor och dystra öden bland kvinnorna och tolkar det i hennes kontext som att den Gud som härskar här saknar kunskap om kvinnans kropp.
Men samtidigt får vi veta när berättelsen drar mot sitt slut att Sara kommer underfull med att den Gud som härskar där hon befinner sig har oändlig makt och kan kontrollera även de kroppsliga lagarna. Även en gammal kvinna kan få tillbaka sitt ”månblod” och bli havande. De kroppliga funktionerna ligger inte bara hos Guds kunskaper utan även i Guds kontroll. Gud har straffat kvinnan Sara att gå barnlös i ett mans liv för att sedan förnedras att gå havande som en gammal gumma. Abrahams Gud som en allsmäktig Gud, som osynlig, som straffande och obarmhärtig går som en lång röd tråd genom hela berättelsen, vilket har direkta liknelser med bibeltexten. Bibeltexten är ju mest känd för Guds prövning av Abraham med att befalla honom att offra sin son Isak, vilket visar på en ganska grym Gud. I Anita Goldmans berättelse är denna händelse osynlig för att man skall läsa det mellan raderna vilket gör det svårt för läsaren om den inte har bibeltexten i minnet. Här ändrar också Anita historien från bibeltexten med att huvudpersonen Sara dör i sin förundran och förtvivlan över varför Abraham tagit med sig offerved och sonen Isak ut i öknen utan offerdjur. Men exakt varför Gud straffar henne får vi inte riktigt veta , om det är för att hon hjälper en kvinna att försöka utföra abort för att rädda hennes liv, eller på annat sätt försöker hjälpa kvinnorna med örter och kroppsliga övningar som hon fått som en rest från Ur, hennes historia, hennes mamma. Eller om det för att hon helt enkelt inte kan släppa taget och omfamna Abrahams Gud med öppna armar utan motstånd. Något klart svar på dessa frågor kan man inte hitta i Anita Goldmans berättelse som lämnar ställningen öppen för läsaren att ta.

Varför finns då dessa ständiga jämförelser mellan Urs gudar och Abrahams Gud? Abraham proklamerar ju i en dispyt med Sara att Gud är månen men inte själva månen. Detta visar på en typisk karaktär hos källa P (prästskrifterna) som står som källa till första Mosebok i Bibeln (föreläsningsanteckningar från Sören Dalevi). Källa P sätts i efterexil tid och därför förklaras fenomenet med den ständiga polemiseringen med Babylons gudar, exempelvis att de två himla ljusen är Guds skapelse som kan läsas i den tidiga delen av Genesis (”Gud gjorde de två stora ljusen” 1 Mos 1:16). Det är alltså viktigt för källa P att påpeka att Gud är den som skapat allt även de som symboliserar omgivningens gudar kring Israel, solen och månen var gudaväsen i den Babyloniska mytologin. Vad som kristalliserar källa P är alltså en kritik mot de babyloniska Gudssymbolerna och dess religion och mytologi. Kanske är det därför författaren Anita Goldman låter sig använda en liknelse till Höga Visan som kan tolkas som en kritik emot sexualmytologin i omgivningen till Israel. Kanske är det författarens mening att fortsätta traditionen med en polemik mot andra kulturers gudsdyrkan.
Men den gnagande frågan kvarstår ändå varför Anita Goldman framställer Sara i sitt motstånd till stammens starka patriarkala struktur som en frihetskämpe, en kämpe som inte drar sig för att sätta sig själv i stor risk för det hon känner är rätt. Som en person som ser orättvisor och lidande och försöker så gott hon kan hjälpa till. En frihetstolkning, eller en feministisk tolkning är ju som sagt tidigare inte helt omöjligt att se i denna kontext eftersom den inte kan likställas med ett anakronistisk tolkningssätt.
Jag kan inte annat än att tolka det som att författaren Anita Goldman har svårt att ta ställning och försöker verka likgiltig genom att försöka skapa obesvarade frågor för läsaren att ta ställning för, men hon misslyckas eftersom läsaren även tar med författarens ställning i sin egen tolkning och lämnar läsaren i sticket. Anita Goldman förbiser att läsaren kan fråga sig vad hon som författare har för tankar kring denna bibliska historia i omtolkning och där anser jag är hennes svagaste länk. Jag hade hellre sett att hon tagit ställning i berättelsen, för trots allt, livet handlar om att ta ställning.

onsdagen den 17:e januari 2007

DN - Debatt: Ordningsbetyg

Högern verkar ha väldiga problem med att förklara vad för slags ordningsbetyg de vill ha och på vilket sätt det skall genomföras.
Ännu en sak att för evigt bli stämplad för, och ännu en sak att bli subjektivt bedömd för.
Varför ta den korta, enkla vägen genom problem?

(Källa:DN - Debatt: "Stockholm tar täten och inför ordningsbetyg i grundskolan")

Religion, ateism och moral

Jackie Jakubowski skriver i dagens essä i DN sina tankar om religion och dess motståndare. Han radar upp några författare som tar ställning mot religionen däribland ordförande för Humanisterna, den svenske Christer Sturmark (Tro och vetande 2.0). Jakubowski satsar polemiken dock på en författare, Richard Dawkin (The God Delusion), som är professor i vetenskapslära vid Oxforduniversitetet.
Jakubowski spenderar sin text med att referera och göra en parafras av Dawkins bok. Han anklagar honom för att bland annat gå i fundamentalisternas spår genom att argumentera bibeln som en bokstavstroende kristen eller jude. Den fällan är dock lätt att hamna i då fundamentalister som keaktionister eller ID(Intelektuell Design)-förespråkare argumenterar bibeln som bokstavstrogna.

Där Jakubowski förvillar bort sig är när han försöker polemisera mot Dawkins argumentering för evolutionsteorin. Jakubowski tycker nämligen att han "undviker att diskutera den svåraste frågan, som Darwin knappast besvarar: Hur har Alltet kunnat uppstå ur ett Ingenting i början av utvecklingskedjan?"
Jakubowski vet tydligen inte att det faktiskt inte funnits något Ingenting.

Jakubowski fortsätter att gå i dimma genom att påstå att: "den kommunistiska ideologin bakom dessa [stalinismen & maoismen] regimer var ateistisk och avskaffade monoteismens Gud - för att ersätta den med sina gudalika, ofelbara ledare. " Denna argumentation använder han för att polemisera Dawkins attack på religionen som fri från moral. Jakubowski gör samma misstag som Dawkin att gå sina motståndares fotspår. Varken religion eller icke-religion behöver vara fri från moral, det tar människan själv hand om. Dessutom har inte personkult med gudaliknande, ofelbara ledare något med kommunismens "ideologi" att göra, tvärtom.

tisdagen den 16:e januari 2007

DN - Kultur: Högerregeringen tar pengar från teatern

Försöket att riva upp regeringens beslut om sänkta anslag för teatrar som fått rätt att dra av moms misslyckades på tisdagen.


Därmed riskerar kulturarbetare att bli arbetslösa (mindre jobb), och planerade visningar att inte bli genomförda (mindre kultur).

Ett annat fenomen som bör uppmärksammas är att de högerpersoner som är kritiska till beslutet rättar sig i ledet. Troligen för högermaktens skull. Naturligtvis kan man offra sin övertygelse för Herr Reinfeldt.

(Källa: Beslut om teatermoms står fast)

måndagen den 15:e januari 2007

SvD: 13 ministrar säger nej till feminism

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) kämpar för ett jämställt samhälle. "Ett samhälle där kvinnor och män har samma rättigheter och möjligheter. Ett samhälle där män och kvinnor delar på ansvar och makt."
Men hon kallar sig inte feminist.
- Det är väl en läggningsfråga. Jag har väldigt svårt för epitet. Jag tycker att det räcker med att jag är liberal.
Många tycker att ställningstagandet är "konstigt", berättar Nyamko

Epitet har en bestämd benämning som är fritt från subjektiv värdering. Det spelar ingen roll vad exempelvis Nyamko Sabuni tycker epitetet feminist betyder, ordet har redan en betydelse. Kämpar man för ett jämställt samhälle är man feminist - oavsett vad man tycker. Det kan helt enkelt inte vara en "läggningsfråga". På samma sätt kan inte Nordkorea vara ett demokratiskt samhälle även om landet kallar sig för demokratiskt.
- Feminist har blivit ett vänsterbegrepp, det är politiskt laddat. Om det var ett neutralt ord tror jag att alla i regeringen skulle kunna ställa upp på det [säger moderatkvinnornas ordförande Magdalena Andersson].

Andersson är vilsen vad gäller epiteter eller benämningar. Alla politiska epiteter eller benämningar är nämligen politiska. Politik kan också aldrig vara neutral. Anledningen till att feminist förknippas med vänsterpolitik kan ha förklaringen till att liberaler och socialister är just de som fört en feministisk kamp i Sverige. Det är en enkel historisk förklaring, men den förändrar inte epitetets benämning. Bara för att man ogillar dess historiska kontext betyder inte att man kan avsäga sig en epitet som är fritt från subjektiva värderingar. Man kan helt enkelt vara feminist, utan att vilja använda den termen.

SR: EU-straff för förnekande av förintelsen



Tyskland ska under sitt EU-ordförandeskap under våren försöka få med alla 27 EU-länderna på att införa fängelsestraff för den som förnekar förintelsen. Det sa Tysklands justitieminister i Dresden inför EU:s informella justitieministermöte.
– Straffet ska bli fängelse mellan ett och tre år, sa Tysklands justitieminister Brigitte Zypries på söndagskvällen.

Dock påpekar man att:

Det handlar nämligen inte om yttrandet i sig, utan det som blir straffbart är att förneka förintelsen på ett sätt som innebär anstiftan till främlingsfientliga och rasistiska hatbrott.

– Det är skillnaden mellan att straffa yttrandefrihet och att straffa anstiftan att begå våld, förtydligade Italiens EU-kommissionär Franco Frattini.

Det verkar ändå allt för flummigt. Hur vet man om det innebär anstiftan till "främlingsfientliga och rasistiska hatbrott"? Hur bevisar man ett yttrandets anstiftan?
Försöket att kringgå yttrandefrihets-problemet verkar inte gå hela vägen, och förslaget blir trots allt inget annat än en inskränkning i yttrandefriheten.
Varför bör man då bry sig kanske en del frågar sig. Visst fascism och nazism är inga trevliga idémassor och man skulle lätt kunna se det som ett gräl mellan två borgerliga parter. Men det relevanta är själva yttrandefriheten, den är nämligen en rättighet som härstammar från en folklig kamp för ökade rättigheter och friheter i samhället och stämmer snarare med en humanistisk tradition än med en enbart borgerlig epitet. Yttrandefrihet bör alltså försvaras av alla frisinniga människor, inluderat antifascister och antinazister.

(källa: SR - EU-straff för förnekande av förintelsen)

Kommentar till Frökelin och Wall

Frökelin och Wall svarade för nått år sedan, i en artikel publicerad på MUF Värmlands tidigare hemsida, en av mina insändare till VF (Värmlands Folkblad). Denna artikel har en viss tid legat på en bruten/nedlagd länk vilket hindrade mig från att läsa den och då också svara eller kommentera. Nu har MUF-Värmland uppdaterat en ny sida där artikeln inte tagits med, men jag publiserar mitt svar nedan eftersom jag inte fick svar från varken Frökelin eller Wall. (ber om överseende för gammal text)

Artikeln börjar med att påstå att jag skulle vara fientlig till motsättningar i samhället, vilket inte är sant. Motsättningar är något väsentligt i den marxistiska teorin, den vetenskapliga materialistiska dialektiken. Därför uppmanar jag både Wall och Frökelin att uppdatera sina kunskaper om den marxistiska teorin.
Vidare påstår man att jag har ett intresse till att äga makten. Om det förhöll sig på det viset att jag hade individuella behov av att äga makt över andra skulle jag för all del göra allt i min kraft och riskera allt jag har för att få en möjlighet till att bli en penningkapitalist, och inte sitta här och uppmana till ett gemensamt ägande av produktionsmedlen och för ökad demokrati inom politiken och ekonomin. Nej Frökelin och Wall, jag har inga intressen till att äga mer makt än andra.

Vi marxister vill därför ersätta kapitalismen med ett demokratiskt alternativ som inte tvingar människan i pyramidskikt.
Detta är också något som Wall och Frökelin förnekar, d.v.s. att kapitalismen delar in befolkningen i huvudsakligen två grupper - arbetare vs. arbetsköpare(kapitalister). Deras argument till sin förnekelse var att den var av "ekonomisk och inte politisk struktur", vilket är helt rätt och är därmed också odemokratisk. Dock är inte den ekonomiska strukturen något hinder för att ett kapitalistiskt land har arbetare och arbetsköpare vilket är en förutsättning för att en ekonomisk struktur ska få kallas kapitalism, därför förhåller sig Walls och Frökelins argument ganska motsägelsefullt.

Frökelin och Wall kunde heller fatta hur man kan kalla kapitalismen för diktatur, även när de själva beskriver den som odemokratisk genom att beskriva den som ett hinder för majoriteten att bestämma över minoriteten. En struktur som inte bygger på "ett huvud - en röst" är inte på något sätt demokratisk, inte heller när den fungerar som ett hinder för majoritetsbeslut. Att försvara kapitalismen blir då att förneka att demokrati skulle vara bättre. Men de vill ju inte ha någon ekonomisk demokrati, ty vad kan hända om människan valde "fel". Vi kommunister tror att ekonomin och arbetet bestäms bäst av de individer som utför och berörs av det. Man skriver också att det är det ekonomiska system där "människan inte tillåts behålla frukten av sitt arbete, eller förtjänsten av sina handlingar" som skapar slavar. Helt riktigt! Men det är inte den demokratiska ekonomin som beskrivs, utan det är kapitalismen. Där man tvings sälja sin arbetskraft och stjäls sitt producerande mervärde. Enbart inom en demokratisk ekonomi, den socialistiska planekonomin, har man har möjlighet att påverka och verkligen bli fri.

Missförstå inte nu som Wall och Frökelin, jag förespråkar inte ha någon kommandoekonomi a la Stalinsovjet, en sådan ekonomi var inte demokratisk och således inte heller socialistisk. Det vore också lätt att tolka min inställning till kapitalism som fientlig, men det vore allt för enkelt. Kapitalismen är nödvändig för samhällets utveckling, vilket man också kommer underfull om man är något insatt i marxismen. Marxismen förnekar inte att kapitalismen utvecklar samhället, utan snarare räknar med det. Därför instämmer jag i att "välstånd i en nation hänger samman med förekomsten av kapitalism", dock instämmer jag inte att kapitalism är det slutgiltiga målet som moderaterna Wall och Frökelin och deras mer eller mindre nationella vänner, utan anser att kapitalism endast är ett steg i utecklingen.

Wall och Frökelin påpekade också att medeltidslängden i utvecklingsländerna ökar istället för minskar vilket är helt rätt, anledningen till ökningen beror främst på Kinas exploderande tillväxt. Däremot ökar fortfarande klyftan mellan rik och fattig, särskilt i Kina.

Idag är kapitalismen med sina periodiska överproduktionskriser och den ökade demokratiska och välståndsbehovet hos människan mogen för utvecklingen att ta ett steg framåt och låta kapitalismen ersättas av en mer tillfreställande och effektiv ekonomi. En ekonomi som inkluderar människor genom demokratiska beslut över något som påverkar deras liv dagligen, mogen för den demokratiska planekonomin.

God bloggare

Nu har jag placerat min blogg i
Hagfors
på bloggkartan.se
Som en god bloggare :P

söndagen den 14:e januari 2007

Museerna tappar besökare


I dagens DN kan man läsa att besökarna sviker museerna när den nya regeringens återinförande av entréavgift genomfördes vid årsskiftet. När högern tar makten får kulturen ta stryk och klasskillnaderna blir än mer klarare. Detta var ju faktiskt något som man väntade sig och kommer alltså inte som en överraskning. Högerregeringen vill ändock få in snabba pengar för sin skatteslakt och panisk utförsäljning av statligt ägda företag. Då betyder inte något så fjuttigt som rätt till kultur något, för när plånboken skriker då tryter kultur. Historiska museet tappade hälften av besökarna under första veckan av återinförandet.

Nationalmuseums marknadsdirektören Birgitta Plånborg:
- De två senaste avgiftsfria åren har vi fördubblat besöksantalen till 500 000 respektive 470 000 besökare, vilket är extremt höga siffror. Under åren med avgift har vi haft 250 000 til 280 000 besökare.

(Källa: DN - Kultur 070114)

fredagen den 12:e januari 2007

Kulturnatten

Det har blivit en tradition att sätta upp en kulturkväll kallad kulturnattá här i Hagfors. I år blir det andra året i rad och den består av en mängd musiker och band och poeter, samt lokala konstnärer som ställer ut i stans skyltfönster. Jag fick skyltfönstren på Ekorren som ligger intill Up Stairs där en av de två scenerna ligger för kvällen.
Idag var jag till Ekorren och satte upp sex stycken tavlor och skall dit och sätta upp en presentation imorn. Det skall bli intressant att se hur det reder ut sig, det var massor av folk ute i fjol. Sålde en tavla till Ekorrens föreståndare. Det är alltid blandade känslor när man säljer en av sina tavlor, glad över att någon tycker om och vill köpa och sentimental över att en av mina "älsklingar" inte längre är i mina ägor.

Stor förföljning av muslimer i EU

Annika Ström Melin (skribent och frilansjournalist) kommenterar i SVD (11 januari 2007) årsrapporten från EU:s centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet, EUMC ( http://eumc.europa.eu/eumc/index.php):
Runt om i EU bränns moskéer ned, gravplatser skändas och förstörs, unga kvinnor som bär slöja attackeras och slakterier som säljer halalkött får fönsterrutor krossade. Enbart i Frankrike rapporteras till exempel följande ha inträffat under februari och mars 2004: en böneplats förstörs i Pertius, ett slakteri som säljer halalkött attackeras i Porto-Vecchi, två moskéer bränns ned i Annecy, ytterligare en moské förstörs i Comines, ett ungdomsgäng attackerar skolelever i Bastia, muslimska gravplatsen i Clichy förstörs, ett försök till mordbrand vid en böneplats i Bussy-Vecuqueville, ett annat försök till mordbrand vid moskén i Creil...


Likt Melin skakas man över denna rapportering. Men ändå blir jag inte så förvånad med tanke på den allt mer rasistiska bild som sprids i mediebruset idag. Muslimen är idag en figur som man skall vara rädd för. Mediebruset fungerar på det sättet som en gigantisk snedvridning av verkligheten. I verkligheten är inte muslimen enhetlig eller homogen. Muslimen behöver inte ens vara religiös, vilket är en banal självklarhet, men blir i samanhanget något viktigt att påminna.
Kriget mot "terrorismen" är troligen faktorn man kan skylla detta fenomen på.
(Källa: Skakande rapport om muslimers behandling)

torsdagen den 11:e januari 2007

DN - Debatt: Biskop talar klarspråk

Ersätt skolavslutningen inför sommarlovet med andra erbjudanden under året då eleverna får lära känna det som sker i församlingen vid de stora högtiderna och de avgörande tillfällena i livet. De som vill får komma, medvetna om att vi läser ur Bibeln, ber och välsignar.


Äntligen! En kyrkans man vågar tala ut vad som i allafall borde ha varit en självklarhet. Religionsfrihet betyder också rätten till frihet från religion. Något som retat gallfebern på mig vid varje skolavslutning jag deltagit i (Alla gånger i kyrka). Kunskap i religion bör ske på distansierat sätt genom skollektion i religonskunskap och inte genom en religiös ockupation av en gemensam högtid.

(Källa: DN - Debatt: "Dags att sluta fira skolavslutningen i kyrkan"

Demokratiska välsignelser

I dag finns det, snart fyra år efter kriget, knappast ett enda elkraftverk i Irak som fungerar normalt. Detta har fått följande konsekvenser:

Enligt Värlshälsoorganisationen, WHO, dog 2006 130 av 1 000 nyfödda barn i Irak. Jämförelsevis dör det 100 barn per 1 000 nyfödda i Pakistan. Enligt WFP (World Food Programme) lever en tredjedel av den irakiska befolkningen nu på svältgränsen. 20 procent av de irakiska barnen mellan sex månader och fem år är kroniskt undernärda, 9 procent är akut undernärda. Livslängden i Irak har sjunkit till 50 år, en av de lägsta i världen, samtidigt som analfabetismen enligt The CIA Factbook har ökat till 60 procent, åter igen en av de värsta siffrorna i världen.


(Källa: DN - Kulturdebatt - Medmänsklig kolonialism?)

Tur att vi har den demokratiska terroristen Bush som ökar välbefinnandet i världen. Tur att vi i Sverige har en ordförande i en av landets största ungdomsförbund (MUF) som kräver att vi rättar oss i hans led.

Ny mildare strategi blev hårdare


Bush vill skicka ytterligare 21.500 soldater till Irak. Så lyder en nyhetsrubrik på dagens DN. Tidigare var det frenisi hos medierapporteringen att kalla junior Bushs nya (då ännu inte offentliga) plan över Irakkatastrofen och tragedin för en "mildare strategi". Rapporterna var överpossitiva, troligen hjälpte den nytillsatta USA-muslimen till ambassadör i FN till när vi fick höra hur god, snäll och lyhörd junior Bush blivit.
Så blev vi helt plötsligt alla tagna på sängen när den milda strategin gjorde en kovända och blev hårdare. Varför envisas median med att possitivt värdera USA, världens enda supermakt och global terrormakt? USA är ingen reell demokrati och har aldrig varit det. USA är ingen oskyldig och rättfärdig makt. USA är det allra farligaste landet i vår värld och bör också behandlas och värderas som just det.

(Källa:DN: Bush vill skicka ytterligare 21.500 soldater till Irak
DN: Muslim ska föra USA:s talan i FN)

Musiktips: Ravi Coltrane



Så här en svart och blöt vinterkväll.

Serien: Sid 02




Så då har jag gjort preliminärsida nummer 2 för min sci-fi.serie. Som man vid detta läge kan ha uppfattat är inte detta en vanlig serie med massa bilder på varje sida, utan mer av en fokusering på själva stämmningen i bilderna.

onsdagen den 10:e januari 2007

Sanning - objektiv eller subjektiv?



Jag är på intet sätt någon postmodernist som förnekar strävandet efter sanning bara för att man inte kan uppnå den totala Sanningen. Logiken och rationellt tänkande är livsviktiga.
Sanning är ett mänskligt begrepp, och fanns inte före människan. Det är alltså inte objektivt. Detta gäller även analytiska sanningar vilka till definition är oberoende av människan. Därför anser jag att det inte finns några analytiska sanningar oberoende av människan eftersom de även är skapade genom grundläggande antaganden. Antaganden av människor. 1 + 1 = 2 bygger på antaganden att 1 = 1 och inte något annat än 1. Den formella aristotelska logiken är givetvis användbar ibland, exempelvis vid vissa avrundningar av siffror med många decimaler. 1 = 1 är ändå en abstraktion.
Detta betyder dock inte, vill jag strängt påpeka, att den materiella verkligheten inte kan existera oberoende människan. Den materiella verkligheten är inte detsamma som begreppet sanning.
Det finns alltså intersubjektiv moral i det att den existerar i människan själv och inte till yttre, metafysiska sanningar, vare sig immanenta subjektiva eller objektiva. Att påstå att det skulle finnas en sanning före människan är idealism.
Så, självklart klarar sig vetenskapen utan en "objektiv sanning". Och visst kan vi använda begreppet sanning, jag som dialektisk materialist anser att människans strävan efter frihet är en intersubjektiv sanning.
Vissa tycker att X inte kan vara något annat än X, positivister etc. Men detta är just en av de grundläggande saker som den materialistiska dialektiken (m-d) ifrågasätter. Som jag tidigare sa, så visst går det att använda den formella logiken, i vissa situationer är den till och med en logik att föredra (exempelvis när man skall avrunda decimaler vid handel), men den formella logiken haltar vid att inte ta hänsyn till verkligheten. Här tar m-d in och försöker ta hänyn till den ständiga rörelsen, den ständiga förändringen i verkligheten. I verkligheten kan man aldrig hitta något som är likadant som något annat, inte ens något som är lika med sig självt, eftersom världen rör på sig.
Att påstå att X = X i den materiella verkligheten är inget annat än idealism.
Jag skulle aldrig tänka mig avfärda begreppet Sanning, jag är ingen skepticist. Den materiella verkligheten är oberoende av människan, och rationalitet är vårt bästa medel för strävan för att förstå den.
Däremot påstår jag att begreppet sanning inte fanns före människan för att den inte hade några förutsättningar för den. I likhet med antagandet/abstrakterandet att X = X är begreppet sanning också ett antagande. Vilken sanning finns som inte bygger på ett grundantagande?
Intersubjektivt är en form av subjektivt men subjekt i sig förklarar inte samspelet mellan människan vilket begreppet intersubjektivt gör, och det är här i begreppet sanning existerar eftersom det är människan inte individen som avgör grundantaganden för våra sanningar.

Bibel ur ett ateistiskt perspektiv


Igår berättade jag här att jag fått min studie i Bibeln avklarad (förutom att jag väntar på att få tillbaka en smärre essäuppgift om Anita Goldmans Sista kvinnan från Ur).

Eftersom jag florerat bland en mängd diskussioner tidigare angående Gud, religion, vetenskap och ateism så kändes en studie i just Bibeln lite väl onödigt innan jag startade kursen. Den största orsaken till att jag faktiskt valde att läsa den blev kanske inte så oförutsägbart just att kunna använda Bibeln som argument i framtida diskussioner med kreaktionister och andra religiösa vilsenötter.
När kursen började så blev jag väldigt possitivt överraskad. Inte så att jag fick mer kött på benet jag tidigare tuggat på i diskussioner. Utan överraskningen låg just i att jag fick ett helt nytt ben. Tidigare var ett vanligt argument jag använde mot religiösa fanatiker att Bibeln var "motsägelsefull" och att ett sådant fenomen talade negativt för den. Men med ny kunskap om Bibelns uppbyggnad och dess många olika teologiska inriktiningar så fattade jag vilken dundertabbe jag tidigare gjort på grund av något så simpelt och fundamentalt som kunskap i Bibeln. Som revolutionär atiest har jag tidigare skytt själva synen över boken och därmed missat kunskap som jag annars skulle haft nytta av. Och som en nyttig idiot trodde jag tidigare att Bibeln var som en helhets-berättelse med i allafall strävan efter en universiell teologi från pärm till pärm. De motsägelsefulla element som jag tidigare hängde upp mig på var snarare litterära i sin form, och nu fick jag lära mig att texterna i Bibeln även har olika teologiska källor och strukturer. Vi har Amos som kallats den första socialisten för att han fokuserar på klasskillnader, men som tillskillnad från andra profeter inte siar om en frälsning, om ett gott slut.
Begreppet profet är också något som man får omvärdera när man läser Bibeln eftersom begreppet egentligen inte har något med att sia i framtiden. Profeterna på den tiden var mer av politiska kommentatorer över samtiden. I Bibeln har vi domsprofeterna som klagar på samhällets uppbyggnad och som fungerar som polemiker till vad de kalla kuddprofeterna eftersom de å sin sida proklamerade hur bra allting var. Inte så stor skillnad från dagens kapitalism och klassamhälls-förespråkare.
Med ny kunskap och en engagerad föreläsare så var Bibelkursen en frisk vind. Bibeln blev mer mänsklig, i och med att fragmentiseringen fick ett mer teologiskt djup. Bibeln är inte självklar, inte ens för de religiösa. Och blir den självklar så kan den bli en fanatiskers verktyg.
För mig som ateist är Bibeln intressant som kulturfenomen i och med dess inflytande i den västerländska kulturen. Den är, som sagt, också intressant för att undvika bli en nyttig idiot.

tisdagen den 9:e januari 2007

Bibelkursen avklarad!

Så idag fick jag reda på att jag blivit godkänd i bibelkursen på 10p vilket innebär att jag slipper ha CSN efter mig. Verkligen skönt. Lever förnuvarande i extas.

söndagen den 7:e januari 2007

Serien: Första sidan


Så då har jag gjort den första sidan till serien. Sidan visar en förvriden gestalt som väser i vad som skulle kunna tolkas som ett förhör i en jakt efter "The Red".

Serien utspelar sig i en framtid där mänskligheten får utstå konstant krigsföring mellan globala företag. Biologisk krigsföring har lett till att konventionella soldater ersätts av förvridna varelser ( Mauderats ). Varelserna Mauderats skapades av företagen för att man lätt skulle kunna göra sig av med dem utan att räkna dem som moraliska offer.

"The Red" är å andra sidan en mystisk figur som symboliserar ett civilt motstånd mot den konstanta förtrycket som krigsföringen skapar. Och här börjar berättelsen.

Serie i sci-fi-miljö



Har börjat med en fritidssyssla, en politisk sci-fi serie. Tänker publicera sidorna här medans jag blir klara med dem. Håll till godo!

torsdagen den 4:e januari 2007

Kritik till Karl Poppers vetenskapsfilosofi


Popper tycks ha haft ett stort intryck i vetenskapsfilosofin. Speciellt då menat falsifieringen som förutsättning för vetenskap.

Läste i Richard J. Evans bok "IN DEFENCE OF HISTORY" att Popper största tillgång till vetenskapsfilosofin var just att han visade att marxismen var ovetenskaplig genom att den inte gick att falsifiera, d.v.s. teorierna ska kunna säga vad som inte får ske om teorierna ska vara sanna. Att kunna falsifiera en vetenskaplig teori var enligt honom det ultimata sättet att kunna få fram objektiv kunskap. Marxismen menade han gick inte att falsifiera eftersom marxismen inkluderade allt - den var helt enkelt för stor.

Man kan vidare läsa i Evans bok:
"[...] No historical evidence could 'disprove' the idea that history was moving through stages towards the goal of communist society, because every conceivable kind of evidence could be adapted to fit the theory if so desired. On the other hand, the idea that (for an example) the First World War was caused by Germany aggression could be falsified (in theory at least), because it was possible to specify the kind of evidence that would be needed to prove or disprove it."
källa: "IN DEFENCE OF HISTORY" s. 36 kap. 1

Jag har svårt att förstå innebörden i citatet ovan. Varför kan inte bevisen vara formade för att passa in i teorin när det gäller exemplet första världskriget? Jag förstår att texten ger exempel på storleken/specificeringen, men varför är storleken/specificeringen ett hinder eller en fördel? Varför kan den ena exemplet falsifieras i teorin och inte det andra?

Det är inte bara marxismen som kritiseras för denna brist på specificering, också Freuds psykoanalytiska teorier menar Popper inte klarar detta krav på falsifierbarhet. Teorierna innehåller så många hjälpteorier att de är omöjliga att falsifiera. Men varför och hur? Nu har jag inte läst Poppers böcker där det antagligen beskrivs lite bättre, men kan någon förklara detta i enklare termer?

Kritiken från Popper tycks endast ligga i ett agg mot marxismen som företeelse. Och inte, som Evans återger i sin bok (In Defence of History), som ett ifrågasättande av teorins ”hjälpteorier”. Marxismen har som andra vetenskapliga teorier kärnpunkter som den bygger på, såsom historia genom klasskamp. Rent teoretiskt finns det inga hinder att falsifiera teorin, oavsett dess storlek och omfattning. Så för mig tyder Poppers kritik som rent gallimatias.

Kommentar till Henrik Wall f.d MUF ordförande i Värmland


Jag uppmärksammar lite varstans nu för tiden hastiga slagord som "kapitalism skapar frihet" och den troliga hippie-influerade "Frihet, kärlek och kapitalism", samtidigt som vissa av dessa förespråkare för en evig kapitalism är snabba på att påpeka att kapitalism är ett "ekonomiskt system" och inte ett "politiskt system". Man använder detta ekonomiska argument för att dölja att kapitalismen har förutsättningar och konsekvenser, kapitalismen kan då omöjligen ta ansvar för klassamhället eftersom det är "ett ekonomiskt system - inte ett politiskt."

Att påstå att ett system p.g.a. sin politiska frånvaro inte har några konsekvenser eller förutsättningar är dock att skapa en självmotsägelse. Kapitalismen kan t.ex. omöjligen existera utan kapitalister och arbetare, vilket förutsätter att befolkningen är indelat i arbetsköpare och arbetare. Dessutom, om man påstår att kapitalismen inte kan ta ansvar för dess förutsättningar eller konsekvenser kan man heller inte påstå att kapitalismen skapar frihet, vilket skapar ännu mera självmotsägelser när det gäller slagord som "kapitalism skapar frihet" och "kapitalism skapar välstånd". En av de senaste självmotsägelserna av denna typ som jag stött på låter Henrik Wall ordförande i MUF Värmland formulera: "Kapitalismen, det system som karaktäriseras av privat äganderätt och marknadsekonomi, lämnar samhällets ”indelningar” åt människorna själva." Att kapitalismen inte kan existera i ett system som inte delar in befolkningen i arbetare och arbetsköpare verkar inte påverka. Vad skulle kapitalisten göra utan arbetare? Och sen när betydde frånvaron av politiskt inflytande en automatisk frånvaro av konsekvenser?
Henrik Wall påstår också att kapitalismen är ett system "... där inte utbredd politisk inblandning låter majoriteten detaljstyra den maktlösa minoriteten." Med andra ord är kapitalismen ett system som hindrar majoriteten att styra genom politik, detta är också vad Wall kallar riktig "demokrati". Wall kanske ska betänka lite över vad demokrati är, ett system som är opolitiskt och hindrar majoriteten att styra kallar jag odemokratiskt.Vidare går Wall med att påstå "att välstånd i en nation hänger samman med förekomsten av kapitalism..", men hur var det nu? Var inte kapitalismen det system som lämnar samhällets organisering till människan? Henrik Wall låter sig därmed genomföra en anomali genom att motsäga sig själv, som många andra förespråkare för en evig kapitalism där man blandar ihop det ekonomiska argumentet med slagord som kombinerar systemet med frihet etc. Det kanske är dags att bestämma sig?
Kapitalismen är ett odemokratiskt system därför att den är opolitisk och hierarkisk. Ett system som hindrar producenterna att ha demokratiskt inflytande över sin arbetsplats och sin produkt, och därmed också hindrar viktig kompetens, erfarenhet och effektivisering för företaget. Kapitalismen slösar på resurser, då den inte tar tillvara på individens oändliga möjligheter, genom att dela in människan i olika grupper med olika sociala och ekonomiska tryggheter. Man kan endast betänka det antal förkväsade Einstein, Mozart som klassamhället gjort och fortfarande gör sig skyldig till. Att man i kapitalismens försvar låter sig motsäga sig själv visar att man inte kan försvara indelandet av samhället i fattiga och rika utan att totalt förneka det. Nej det är dags att inse att vi behöver ersätta kapitalismen med ett system som både är säkrare och effektivare, med ett system som ser till våra behov istället för enskildas profitbegär, ett system som inte delar in människan i grupper, ett system som inte slösar med våra och naturens resurser. Det är dags att för första gången i mänsklighetens historia sätta människan fri!

(Detta är en liten äldre kommentar till Henrik Wall som var ursprungligen menat som en insändare till Värmlands Folkblad)
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com