Sidor

onsdagen den 28:e februari 2007

Vad vill Johan Hakelius egentligen?

Man kan läsa i hans senaste kolumn i Aftonbladet hur fattiga i Sverige har ett privilege, nämligen att man slipper argumentera för sin sak.
Det spelar liksom ingen roll om man inte kan komma på ett enda bra argument för det man påstår. Man kan alltid tala om hur lite man tjänar och få rätt ändå, enligt gällande oskrivet avtal.
Jaha? Vad är det för "oskrivet avtal"? I vilket sammanhang är det giltigt? Frågorna hopar sig tills man blir övertygad om att det faktiskt är ett fantasifoster hos Hakelius själv. Varför skulle han annars utesluta den minsta förklaring?
Hakelius spinner vidare på sin hypotes och kommer fram till att:
Det är klart som fan att folk, egentligen, tävlar om att bli rika.
Och vad händer om de lyckas?
Ja, då slutar de att prata pengar, förstås. Och byter högfärden mot spelad ödmjukhet. Allt enligt avtal.
Är verkligen de fattiga i landet de som är högfärdiga? Skall vi verkligen lita på hans analys av sina egna mejl? Och, varför blir han irriterad på personer han diskuterar med som slänger sig med tomma argument? Personer som inte har argument är ju faktiskt ganska lätt att argumentera ned i en diskussion - genom att just påpeka det tomma i deras påståenden. Så, om nu påpekandet av sin fattigdom är så irriterande för Hakelius kanske det faktiskt beror på att Hakelius är den part som saknar argument för ett bemötande. Men då leder vi oss in i en spekulativ värld, något som Hakelius tyvärr tvingar in sin läsare i.


Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

söndagen den 25:e februari 2007

Kvinnan har inte rätt till sin kropp för Kd?

Man kan läsa konservativ-religiösa krav, i DN idag på debattsida, på den kristdemokratiske socialministern Göran Hägglund. Kraven kommer från biskopen i svenska katolska kyrkan Anders Arborelius och den svenska pingströrelsens föreståndare Sten-Gunnar Hedin och går ut på att inte bevilja kvinnor från utlandet att få göra abort i Sverige.
Kraven är naturligtvis helt knasiga och hör hemma förmodern tid för några hundra år sedan. Men frågan är om Hägglund blivit en frihetlig symbol för kvinnans rättigheter? Risken blir ju att man får en sådan uppfattning genom att ta del av en sådan här knasig debattartikel.
Hägglund visar tydligt att han är rädd för att det skall bli enklare att utföra abort genom att slänga felaktiga påståenden. Han tycker nämligen att barnmorskor inte bör utföra abort p.g.a. patiensäkerhet och att det inte skulle minska vårdköerna. En studie från WHO visar dock tvärtom.
Riksdagsledamot Chatrine Pålsson Ahlgren menar att "det finns starka skäl till försiktighet med att utvidga rätten till abort" Kristdemokraterna visar sig vara det enda riksdagsparti som vacklar vad gäller förra regeringens förslag att ge utländska kvinnor möjlighet att göra abort i Sverige. Så är det något parti där antiabort-lobbyn kan tvinga fram sina positioner så är det Kd. Ännu en orsak till att inte gilla den nya högerregeringen.


Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

Avgå Carl Bildt!

På senaste tiden har det blåst rejält kring Carl Bildt, speciellt kring Expressens skriveri om Bildt. En del har kritiserat Expressen angående koppling mellan Bildt och Irakkriget. Problemet är alltså att Carl Nils Daniel Bildt rekryterades av "Committe for the Liberation of Iraq" (CLI) där han verkade för "en intervention i Irak!" Detta är självklart ett gigantiskt problem för en person som skall agera utrikesminister. Trovärdigheten vacklar, medans bland annat Aftonbladet radar upp lista över Bildts vacklande:

* Kopplad till militära intressen i USA och Turkiet
* Kopplad till olje- och gasbolag som profiterar i folkmordets Sudan
* Medlem av lobbygruppen CLI

Detta är en person som tidigare uttalat sin beundran för folkmordsarkitekten Henry Kissinger. Är det verkligen en man för jobbet som utrikesminister?


Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

A-kassan & arbetslösheten

Igår kunde man läsa Socialförsäkringsutredningens utredare Anna Hedborg och Pathric Hägglund på Dagens Nyheters debattsida.
De menar, efter att ha analyserat sin utredning, att A-kassans tak bör höjas för öka antalet sjukskrivna som går till arbetslöshet. Man påpekar dock att det endast är en så kallad "mellangrupp" som man syftar på - inte personer som är så sjuka att de saknar fullständig arbetsförmåga. Men vilka är dessa personer som sitter i "mellangruppen"? är det en liten eller stor grupp? Skall vi misstänkliggöra de sjukskrivna?

Nå. det är ju positivt i allafall att utredarna drar slutsatsen att höjt tak i A-kassan leder till en ökad motivation för att söka arbete, man hade dock önskat att det istället hade varit en motivation även för de redan arbetslösa. När livet är till ens fördel ökar också motiveringen till ett aktivt liv. Det är även en erfarenhet jag själv lärt mig av arbetsmarknaden. Där blir också utredarnas slutsats att taket endast skulle vara tidsbegränsat motsägelsefullt eftersom man då förlitar sig på piskans logik istället för morotens.

Dessutom verkar utredarna vilsna vad gäller det faktumet att Sverige har en permanent arbetslöshet. Är då en hög "rörelse" verkligen något eftersträvansvärt?


Andra bloggar om: , , ,
Pingat på intressant

fredagen den 23:e februari 2007

Ingen styrd historieforskning, tack!

Äntligen går en relativt känd historieprofil, nämligen professor Lennart Palm, ut och kritiserar den allt mer ideologiskt styrda historiska uppfattningen. I Sverige är det som några intellektuella (främst på vänstersidan) påpekat den statliga myndigheten Levande Historia som står för den alarmerande historieuppfattningen.
Forum för Levande Historia bör ses i kontext kring att den blev ett sätt för Sverige att öka sitt anseende internationellt, speciellt i USA där det diskuterades flitigt angående den svenska anpassligheten gentemot Nazityskland under andra världskriget. Forumets glansdagar skedde runt denna tid då man satte igång ett projekt angående nazismen med bland annat boken "…om detta må ni berätta… ", som spreds i miljonupplaga. Denna förintelsekampanj blev inte under full statlig kontroll förän efter att en kommitté tillsatts för att utreda vad kampanjen skulle utvecklas till. Kommittén tillsattes efter att de borgerliga partierna, Moderaterna och Folkpartiets, krav på en liknande kampanj angående kommunismen fick motstånd i den dåtida regeringen.

Risken med en sådan statligt styrd myndighet ligger främst i det snäva urval av uppmärksammad historia. Forumet kristalliserar det onda utanför västerlandets ramar, och lägger därmed ett skynke över den västerländska kolonialismens brott, den transatlantiska slavhandeln, och massakrer utförda av västliga regimer eller av deras ombud o.s.v. Konsekvensen blir en sned beksrivning av mänsklighetens historia och blir därmed ett medel i en ideologisk polemik.
Trots att fokuset låg på nazismen/förintelsen så fokuserade man ändock också på antikommunistiska kampanjer (före det nya direktivet). Heléne Lööw fick frågan vad Forumet ska syssla med in en intervju i DN (1 juni 2003) och hon svarade: "”Samla kunskap, ha seminarier om kommunismens brott och homosexuellas situation från andra världskriget till i dag”. Man höll lärarseminarierna där man ensidigt jämförde brott i kommunismens namn och i nazismens. Man sväljer den kritiserade Rummels siffror på "kommunistiska" offer utan något som helst tecken på källkritik, samt ser en viktig poäng i att systematiskt vägra visa någon skillnad mellan den kommunistiska ideologin med den stalinistiska praktiken. Jämförande politik blir en sorts liknelse-politik.

På dessa antikommunistiska seminarier predikas en sida av dagens historieforskning, den så kallade totaliristiska teorin som även den bygger på olika riktningar. Man tar alltså inte hänsyn till kritiken till denna teori eller andra historieteorier i forskning och främställer den som just den enda vägen i det historiska tänkandet. Som student har jag stött på dessa tankar under historieundervisningen där föreläsare visat tecken på att ha varit närvarande vid liknande seminarier. Princip hela köret med okritisk förhållande till Rummel, Courtois och även Skott ( nämnde siffran 120 miljoner döda), det konservativa agendan att revolution automatisk leder till folkmord, liknelsen mellan ras och klass - man kan nästan prata om en total rip-off. Detta tillsammans med ett ensidigt framställande av dagens historieforskning.

Det är skrämmande att märka av konsekvenserna av en ideologisk styrd historieuppfattning ute på landets universitet. Historieforskningen och utbildningen skall vara fri och oberoende (i allafall en strävan) för att undvika att ämnet blir en ideologisk propagandamaskin.

Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

torsdagen den 22:e februari 2007

Högern fortsätter skrota den demokratiska kulturen

Landets museer fortsätter att minska sina besökare på grund av den nya högerregeringens slopande av gratis entré. Hela 35 procent har i snitt minskats i besöksantal. Det är en ren och skär demokratisk katastrof inom kulturen.

Det museet som drabbats värst är Arkitekturmuseet i Stockholm som förlorat hela 83 procent i januari jämfört med förra året. Tätt följer Östasiatiska museet med 59 procent, Historiska museet med 52 procent.

- När det var fri entré hade vi större möjligheter att ta in smala utställningar, säger Staffan Torman på Naturhistoriska.

Torman kristalliserar det allvarliga problemet i landets kulturutbud. Förutom att en allt färre del av befolkningen tar del av kulturen och blir ett demokrati- och jämlikhets-problem så får detta reformslaktande konsekvens av en snävare kulturyttring. Alltså kulturen blir inte bara mindre för folkflertalet utan även rent objektivt.


Andra bloggar om: , , ,
Pingat på intressant

onsdagen den 21:e februari 2007

Mikael Wiehe försvarar sig bra i Sydsvenskan

Det är med glädje jag läser Wiehes svar på den senaste tidens smutskastning i borgarmedian. Alltid roligt att se när vänsterprofiler vågar svara på anklagelserna än att stoppa huvudet i sanden och låtsas att stormen går över (läs Vänsterpartiet).
Bland annat skriver Wiehe:
Demokrati betyder som bekant folkstyre. Jag är för demokrati.
[...]Trots trycket från USA har Kuba lyckats uppnå den högsta medellivslängden i hela Amerika. Kuba har den bästa läkarvården för sitt lands befolkning på kontinenten och låter kubanska läkare arbeta gratis i många – framför allt latinamerikanska – länder, nu senast i Venezuela där man i den så kallade Operation mirakel har gett tiotusentals starrdrabbade synen tillbaka. Kuba har också ett högt utvecklat utbildningssystem – öppet också för utländska studenter – och bostäder till alla. Analfabetismen existerar inte på Kuba. Miljöarbetet har prisats av FN.
Detta är den kubanska revolution jag vill försvara.
Han skriver också att:
Enligt Amnesty International finns det 69 så kallade samvetsfångar i kubanska fängelser, människor som sitter inspärrade för sina åsikters skull. Varje sådan fånge är en för mycket.
Han kritiserar alltså Kubas behandling av dessa personer. Det är hedersvärt. Dock nämner han inte att personerna betalats av fientlig mark och därmed gjort sig skyldig till landsföräderi.
Vidare skriver han slutledningsvis:
Jag anser det därför speciellt viktigt att stödja Kubas rätt till nationellt oberoende just nu när Bushadministrationen har skärpt den ekonomiska blockaden, tillsatt en speciell emissarie för att ”främja Kubas övergång till demokrati” och öppet hotar med invasion och därmed att förvandla Kuba till ett nytt Irak.
Alltså precis det jag skrev i min tidigare förklaring till Wiehes anslutning till stödgalan.


Andra bloggar om: , ,
Pingat på intressant

Serien: Sid 5



sid 4
sid 3
sid 2
sid 1
projektet

Ingrid Bergman ångrade väl inte Casablanca?

Genom Salladsbaren så kan man följa en länk som påstår att Bergman ångrade sin roll i filmklassikern Casablanca.

Men ser man citatet man bygger sitt påstående på börjar man fundera på om inte något är gravt fel med påståendet. Här är citatet:
"I was never talented in selecting for myself the best or most successful films. A film I definitely would not have selected was Casablanca, and it is my best loved film."

Det är ju ett klassiskt citat som filmskådisar slänger sig med för att verka ödmjuka. Vad hon i själva verket säger är ju att hon inte är så bra på att välja bra och framgångsrika filmer själv - och hade hon fått välja själv skulle hon inte ha valt Casablanca. Det betyder ju att hon faktiskt uppskattade filmen Casablanca som en bra och framgångsrik film för henne. Hon ångrade sig allts inte.


Andra bloggar om: ,
Pingat på intressant

Svar till Regebro: Blint fördömande av Kuba är att leda sig in i USA:s krigsagitation

Det var med en viss förvåning jag vaknade idag med att läsa en tämligen hetsande reaktion av mina tidigare blogginlägg angående Kuba-diskussionen på Sveriges bloggar och i media. Reaktionen stod en viss Lennart Regebro för som skriver:
Kristoffer Ejenmark på fullt allvar hävdar att man måste stödja Kubas diktatur eftersom USA tänker invadera och kolonisera Kuba.

Visst, man kan avfärda Kristoffer och andra som honom som knäppgökar, men det gör ju inte saken bättre. För faktum är att Castro-kramarna i SVEK, Harold Pinter, Jan Myrdal och dom flesta andra inom avgrundsvänstern är just sådana knäppgökar, och resten av vänstern försvarar dom istället för att ta avstånd från dom.
För det första: Jag har aldrig skrivit att man skall stödja diktaturen på Kuba. Diktaturen skall, tvärtom, med rätta kritiseras. Det jag i själva verket skriver är att man bör stödja Kubas rätt till nationell suveränitet - det är nämligen något helt annat.

För det andra: Personliga adjektiv som "knäppgök" och "avgrundsvänster" säger ingenting om man inte i sammanhanget försöker förklara vad man menar med det. Att helt enkelt slänga sig med tomma adjektiv är komplett meningslöst.

Regebros argumentation kan förklaras med att han faktiskt agerar blind åskådare när det gäller USA:s krigsagitation, och därmed tyvärr faller in i ledet. När USA:s president Bush offentligt la fram en detaljerad plan för återkolonisering av Kuba för några år sedan förnekar Regebro att det finns något hot alls mot Kuba från USA-håll. På vilket sätt hotet inte skulle vara reellt kan inte Regebro visa, det tycker han nämligen andra ska göra åt honom.

Det detaljerade programmet som offentliggjordes i maj 2004 (på nästan 500 sidor) redovisade bland annat att en USA-guvernör skulle återprivatisera hela Kuba, upplösa jordbrukskooperativen, vräka bönderna, återta flerfamiljshusen och kasta ut familjerna, avskaffa pensionerna och socialbidragen, sälja ut skolor, sjukhus och läkemedelsindustri, samt införa en USA-styrd ”professionell” polisstyrka. Med detta skärptes även den ekonomiska krigsföring som USA länge fört mot landet Kuba, med bland annat stöd till mediaagitation.

Regebro väljer att inte kalla det för en "plan" och ett "hot", men frågan är om det gör någon som helst skillnad.

Läs även Meeting of the Commission for Assistance to a Free Cuba som beskriver ett möte med Condoleezza Rice över just snabbare sätt att "demokratisera" Kuba.

Ett annat tips att läsa är även Wayne S. Smiths Bush's New Cuba Plan som mer i detalj beskriver ockupationsplanen och den nya mer tillmötesgående rapporten. Wayne Smith har varit Director of Cuban Affairs för the Department of State (1977-79), och chef för the U.S. Interests Section Havana (1979-82).

Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

Fler tar avstånd från en möjlig aggression mot Kuba

I SvD förra året kunda man läsa att "8 Nobelpristagare och ytterligare cirka 400 intellektuella varnar USA i ett öppet brev för att blanda sig i Kubas angelägenheter."

tisdagen den 20:e februari 2007

Kuba & Amnesty - den sanna historien

Drevet mot Kuba visar sig inte ta någon gräns. Men rätt skall vara rätt.
Enligt ett antal kritiker så räcker det endast med att hänvisa till Amnestys omdöme angående landet Kuba så är allt bra igen och alla skall därmed hata Kuba och diktatorn Castro. Nyansering tycks vara allt annat än önskvärt.

Men hur är det nu då? I Amnestys årsbok, om brott mot de Mänskliga Rättigheterna (MR) i världen 2005, så kan man se lista över de brott mot MR som begåtts av regionen Nord- och Sydamerika. Men något är allvarligt fel. Kuba står inte först i listan av flest brott, hur stämmer det av med den mediahets som vi stått ut med i Sverige (som dessutom är mindre nyanserad än USA:s)? Först har vi alltså: USA. USA leder nämligen överlägset vad gäller omnämningar (15 st). Är det verkligen en överraskning? För vissa tycks det precis just det. Sedan följer listan av flest omnämnanden:

2.Colombia (8 st)
3.Guatemala (8 st)
4.Mexiko
5.Haiti
6.Brasilien
7.Ecuador
8.Argentina (3 st)
9.Peru (3 st)

Sedan kommer Kuba tillsammans med många andra länder med 2 st omnämningar. Helt plötsligt blir bilden av Kuba en helt annan. Värt att notera är också att de 70 samvetsfångar som Amnesty nämner faktiskt tagit pengar av USA som planerar en reell invasion av landet, det skulle även ha varit ett brott i Sverige. Det hela problematiseras antagligen på grund av att Amnesty av någon konstig anledning tagit "Reportrar utan gränser" (RSF) som källa. RSF är långt ifrån en obunden och objektiv organisation då den finansieras av den antikubanska maffian i Miami samt CIA-organet ”National Endowment for Democracy” (NED). RSF är alltså som källa inget annat än underkänd.


Blogg-reaktioner från knuff
Mer att läsa: Förre oppositionsledaren kritisk mot galan
Wiehe hyllar diktaturen Kuba
Hur dum är du Mikael Wiehe?
diktaturkramande revisionister
Kan "hyllandet" vara ett försvar av Kubas nationella suveränitet?

Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

måndagen den 19:e februari 2007

Djurskyddsmyndigheten och de vilsna motståndarna

Det är med ett leende jag läser motståndarna till djurskyddsmyndigheten, (exempelvis här och här). Leendet är dock endast kortvarig eftersom dess självgoda tillkomst vittrar inför en tragisk händelse där naiv okunskap får leda konsekvensen över nedläggningen av denna myndighet. Okunskapen ligger i uppfattningen att nedläggningen skulle leda till någon sorts minskning av byråkrati eller myndigheterna när det i själva verket leder till ingen minskning eftersom djurskyddet skall återgå till jordbruksverket som troligtvis kommer att återskapa sin "extramyndighet", kontentan blir att det inte blir så mycket färre myndigheter - inga alls faktiskt.
Dessutom var det faktiskt en väl underbyggd anledning till varför man för det första skapade djurskyddsmyndigheten. Ett antal undersökningar visade på att jordbruksverket inte lyckades hålla en godkänd nivå av djurskydd som den var tilldelad. Detta har DSM:s motståndare helt plötsligt glömt bort eller helt enkelt inte kunskap om.

Motståndet mot DSM är en del av tidens galenskap - krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka.


Läs mer på DN
Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant

Kan "hyllandet" vara ett försvar av Kubas nationella suveränitet?

Expressen publicerade en artikel igår med titeln "Wiehe hyllar diktaturen Kuba", och bloggarna hängde naturligtvis på tåget. Mattias (Utsikt från höjden) kommenterar det hela med besvikelse och menar att det är ett hån att sjunga i en stödgala för Kuba med en sång som "Sång till friheten". Han tillsammans med Johan radar dessutom upp en rad förbrytelser som Amnesty rapporterat.

Nå först vill jag konstatera att kritik mot Kuba är på sin fulla rätt. Den demokratiska situationen är minst sagt undermålig. Men jag kan även se att kritiken kan ta till överdrift. Att stödja Kuba idag är absolut inte detsamma som att hylla dess byråkratiska diktatur, utan ett giltigt ställningstagande för försvarandet av den nationella suveräniteten mot ett allt mer aggressivt USA. Att försvara Kuba är att inte vilja ha ett Irakkrig eller Vientamkrig ännu en gång på mänsklighetens axlar.

Från vissa vänsterhåll finns det tyvärr en vilja att hylla hela Kuba-paketet p.g.a. dess enorma sociala framsteg i jämförande till regionen. Men dessa hyllningar är också endast obetydligt små. Så därför blir högerns panikchock om vänsterns "hyllande" av diktaturen Kuba som bäst ett tecken på högerns låga verklighetsanknytning.
Varför vänstern, faktiskt, tar upp Kubas positiva sida är helt enkelt därför att ingen annan gör det. Det är inte för att hylla den byråkratiska dikturen, det är att erkänna att Kuba faktiskt är det bästa landet för vanligt folk att leva i regionen av sociala skäl. För att inte ensidigt framställa landet som en del av "ondskans axelmakter". Detta svider naturligtvis i bombliberalernas ögon. För dem behöver man ju bara visa ena sidan av Kuba, den mörka, eftersom i deras perverterade rättsuppfattning så behövs det endast "anledning" för att bomba och ockupera ett suveränt land.

Att försvara Kuba är ett led för alla humanister som värnar om den nationella suveräniteten och anser att krig aldrig är lösningen till demokratiska problem. Av samma anledning till att jag tog avstånd från kriget mot Irak uppmanar jag till försvar till Kuba!


Andra bloggar om: , , ,
Pingat på intressant

torsdagen den 15:e februari 2007

Sjuk

Har blivit sjuk, antagligen influensa eftersom jag har omkr. 39 grader i feber. Inte roligt. Jaja, det är anledningen till varför jag tar en liten paus från bloggandet några dagar.
Dust! :P

tisdagen den 13:e februari 2007

Federley fortsätter vansinnet

Nyliberalernas apologet Federley vet tydligen inte när slaget är förlorat och försöker tvinga vidare vansinnet. Ett vansinne som i allra högsta grad fått konsekvenser av ett politiskt spel för att ta billiga och hastiga poänger. I detta spel från nyliberalt initiativ förnimmer man en klar oförmåga att sätta sig in i lönearbetarnas situation och intresse.
För att rättfärdiga en sådan intresseförskjutning så använder man sitt extrema invididperspektiv som är en definition av nyliberalismens ideologiska grundsatser. På det sättet är det inte så konstigt varför Federley initierar spelet och försöket hålla det vid liv. Det som man skulle kunna invända är varför man använder just salladsbaren som själva slagträt i spelet, vilket ju fått uppenbara konsekvenser för personerna omkring. Situationen skulle möjligtvis inte behövt få den konsekvens om inte salladsbaren ifråga blivit ett ideologiskt slagträ emot den svenska arbetarrörelsen.
Att arbetsgivaren nu valde att stänga ner sin verksamhet var som sagt en halv seger för arbetarrörelsen, endast halv eftersom det inte skrevs något avtal. Att nu Federley beslutat sig att köpa upp salladsbaren gör inte segern mindre, utan ger endast facket ifråga ännu en orsak att bekämpa en oseriös arbetsgivare. Oseriösa arbetsgivare av detta slag kan, som jag tidigare nämnt på denna blogg, inte endast ses kring dess egna anställda utan även ses i en kontext där det oseriösa företaget blir ett reellt hot mot lönearbetarnas situation med snedvriden konkurrens.

Så detta blir ännu en chans för HRF att stå upp för arbetarrörelsens intressen och rättigheter - ännu en seger att vinna!


Läs mer på Sourze: Mest hatade salladsbaren till salu - Vi tar den!, Federley
Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

söndagen den 11:e februari 2007

Konst är konst!



Nå, jag tycker Tobias Struck beskriver konsten bra i sin blogg. Konst är konst när konstnären säger att det är konst. Konst är inte konst när betraktaren tycker att det är bra konst. Vad som är bra och dålig konst avgör inte vad som är konst.

Men sedan urartar Struck med att proklamera sitt 100% ogillande av statligt kulturstöd.
Det likriktar konstnärer till systemkramande fittor och ger så många "chansen" att begåvningarna drunknar.
Då blir mångfalden eller det kulturella "smörgåsbordet" en "likriktning" (!). Hur det kan gå till är outgrundligt eftersom kulturellt stöd ökar mångfalden av kultur, som annars i en enbart marknadsbaserad konkurrens med all säkerhet kommer att likriktas till det som kan säljas. Hade vi inte kulturstöd vore kulturen mer likriktad, inte mindre! Och, så kommer vi tillbaka till huvudfrågan - vad är konst? Struck blir hycklare när han i ena stunden uppmanar betraktaren att inte dömma ut konst med att den skulle vara "dålig" och gör sedan precis samma sak själv efter resonemanget. Snyggt!


Andra bloggar om: , , ,
Pingat på intressant

Mr Romance = Mr Medieval

Jag såg de tre sista avsnitten i den senaste säsongen idag på kanal 5. Denna realityserie bland mängden är en tävling i att, som man, efterleva en viss sorts "romantisk" idé från romantiken eller till och med medeltiden. Glöm allt var jämställdhet mellan kvinna och man kan erbjuda, i detta program är idealet att behandla kvinnan som en nätt, viljolös och inkompetent princessa. Ett fenomen som Strinberg varnade som gallanteri och garant för en antifeministisk kvinnodyrkan.

Serien är även, hör och häpna, grundad av rockstjärnan och Kiss-medlemmen Gene Simmons. Hur det kan gå ihop kan man ju fundera på. Men en sak är ändå säker - serien är klart ett i ledet i en nykonservativ våg som man kan se i USA. En sorts viktoriansk etikett tycks ha blivit populär som ett svar på det amerikanska folkets påstådda "dåliga levnadssätt", vilket används som anledning till att allt fler människor tycker illa om amerikanarna. Denna nykonservativa våg har tagits upp i bland annat Penn och Tellers Bullshit och filmen Borat, som ger den en syrlig kritik.

Kvinnodyrkan, eller galanteri, är och kommer alltid att vara motsatsen till en jämställdhetsutveckling. Det är inte en "kvinnofråga" och det är inte att "stärka kvinnans ställning" utan faktiskt tvärtom. Galanteri som säger att man alltid skall öppna dörren åt kvinnor etc. är att kasta jämställdhetstanken på skräphögen. Mr Romance är i sammanhanget reaktionär, mans- och kvinnofientlig och bör ändra titel till Mr Medieval.

Märta Myrstener ger i sin krönika på DN seriens koppling till en upplysning över att även pojkar och män har en uppenbar normaliserande könsroll. På det sättet är seriens endast intressant som studiemedel.

Läs mer om serien på Kanal 5
Andra bloggar om: , , , , , , ,
Pingat på intressant

lördagen den 10:e februari 2007

Serien: Sid 4



sid 3
sid 2
sid 1
projektet

DN blandar ihop förtroendemän med lönearbetare

Visst är det en viss liknelse mellan förtroendemän och lönearbetare. I allafall bör ju förtroendemän inte vara så skilld ifrån sina väljare de representerar vilket enkelt kan undvikas med en enkel arbetarlön för det första. Men nu är det ju ockå fundamentala skillnader mellan förtroendemän och de väljare förtroendemännen representerar.
Den största skillnaden är att det inte bör vara en rättighet att få vara förtroendeman, medans att få arbete borde vara det. Att vara förtroendeman är att ha fått i uppdrag av andra i representativt syfte och därmed riskerar man också att tappa sitt uppdrag då förtroendet minskar. Därför skall heller inte förtroendemän vara inkluderade i lagen om anställningsskydd, annat vore en brytning med demokratiska spelregler.

Men tråkigt nog är det inte bara DN som gör denna ihopblanding, även Per Bardh, chef för LO:s enhet för löner och välfärd, tycker att väns­terpartiet verkar agera konstigt.

Som en notorisk förespråkare av demokratisk utveckling inom politik och ekonomi så förespråkar jag även en automatisk rotation bland förtroendemännen för att stoppa en eventuell karriärism. Detta för att själva grunden för förtroendeposten är en helt annan än för en vanlig lönearbetare. Förtoendeposter skall inte kunna ockuperas av personer i långa tidsperioder.

Kan man då säga att det handlar om förtroendemän när det gäller anställda av ett parti som Vänsterpartiet? Svaret är: Ja, naturligtvis. Eftersom ett demokratiskt parti i sig självt fungerar som en förtroende verksamhet för de medlemmar och väljare som stödjer det. Därmed har det demokratiska skyldigheter som förtroendemän framför enbart lönearbetare. Och jag hade även velat sett en automatisk rotation av anställda tjänster.

Nå nu är det ju så att Vänsterpartiet faktiskt förhandlar med det berörda facket i enlighet med LAS och inte i brytning av LAS. Så även om det borde vara en skillnad mellan förtroendemän och lönearbetare men ändå inte är det, så är det ändå inget problem eftersom Vänsterpartiet inte brutit mot LAS eller försöker bryta den. Esbati kommenterar händelsen utförligt, tillsammans med hänvisning till tidig händelse för Socialdemokraterna.

Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant

Swedish Rally - en dualistisk saga

Här i Hagfors, en liten värmländsk stad där det sällan händer något evenemang som får nationell och dessutom global uppmärksamhet. Därför är det inte så konstigt att folk går man ur huse för att frivilligt hjälpa till, och tar evanemanget personligt i en förnimmad lokalpatriotism. Råkar en journalist kritisera evanemanget, och dessutom inkludera den lokala befolkningen, så höjes näven och lungorna spännes för sårad själ. Detta fenomen hände förra året.
I år är festen större än någonsin med extra miljoner i fickorna. Valuta som möjligtvis kommer att utöka åskådarantalet från det enorma antalet 250 000 från ifjol. Men jag håller med Martin Olsson i VF-artikeln att det nog allt kunde ha varit mer till evanemang eller fest. Upstairs (nykterhets-stasi) och öltält (trubadur och mindre coverband) är två extremer som man inte alltid vill välja emellan när det bjuder till ett så stort evanemang som Uddeholm Rally faktiskt erbjuder. Lite mer skulle inte skada. Men som god lokalpatriot (38,5 miljoner kronor bidrog rallyt 2005) är jag glad att det händer något överhuvud taget, förutom att grannen får ännu ett tillfälle att skaka hyreshuset med sin musikanläggning.

Vad gäller själva sport-evanemanget kunde jag inte bry mig mindre om inte det var själva förutsättningen till festen i staden. Samma kan jag dock inte säga om resten av befolkningen här som helt plötsligt råkar finna sig i en rally-frenisi. En annan faktor som vi tycks glömma bort är miljön. Hur mår miljön av en sådan här stor avgasproduktion? Har ett liknande sportevanemang plats i framtiden överhuvud taget? Det är frågor som tycks medvetet undvikas för turistnäring och lokalpatriotism, då är det positivt men framförallt nödvändigt att sätta på sig den kollektiva ögonbindeln.


(Här finns mer att läsa om det pågående Rallyt: RallyHagfors.com Officiel hemsida: Swedish Rally Live, DN:Vådliga hopp och riktig fest, DN:Grönholms spurt gav totalledning, DN:Solberg otursförföljd som vanligt, DN:Programmet i rally-VM)

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Pingat på intressant

fredagen den 9:e februari 2007

Carl Tham uppmanar Socialdemokraterna till vänstersväng

Det är med glädje jag läser dagens debattinlägg på Dagens Nyheter. Berlinambassadören Carl Tham, som tidigare varit utbildningsminister, gör att jag får en nostalgisk känsla som förknippas till Gunnar Gunnarsons revolutionära reformism-försvarande.
Äntligen en socialdemokrat i våra tider som ställer sig upp och kritiserar Socialdemokraternas högersväng, med övergivandet av kritisk analys och grundläggande välfärdsmål. Förhoppningarna ligger hos den nya partiledare (Mona Sahlin) att gira partiet till vad det egentligen borde stå för och även rätta på ryggen ideologiskt.
Ett partiprogram skall ju inte påverkas av dagslägets politiska skiftningar utan faktiskt stå för en kontinuitet av partiets ideologi och rörelsens värderingar. Likväl som Gunnarson påpekar:
Inte heller får de allmänna grundsatserna bli en politisk matsedel, avsedd att tillgodose de olika smakriktningarna hos grupper och organisationer som man vill vinna.

Partiet och rörelsen riskerar då att gå vilse och tappa identitet hos väljarna samtidigt som den tappar en seriös analys av verkligheten.
Det finns mycket som Socialdemokraterna borde ta i aktning vad gäller en tids politiska urlakning och identitetskris. Socialdemokraterna borde rätta sina ryggar och tro på sig själv i en kritik av kapitalet för en danande ekonomisk demokrati.


Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

torsdagen den 8:e februari 2007

HRF skaffar sig ett gott anseende

Medierna rapporterar att ägaren till Wild´n Fresh skall stänga ner sin verksamhet som en konsekvens av HRF:s blockad. Detta har fått diverse liberaler att gå i taket, slita sitt hår och fälla tårar i flodvågor. Dessa personer som i sin dramatiska upvisning försöker dra politiska poänger har till och med liknat fackets kämpande metoder med den kriminella maffian. Likt räddhågsna maktpersonligheter slås de av att den vardagliga klasskampen kan slås om till kapitalistens nackdel, och vet således inte hur de skall reagera förutom att kasta hastiga liknelser runt omkring sig. Dagens höger är allt för tydligt vilse i en tids ensidigt privilegie i den pågående klasskampen.

Därför är det också uppfriskande att vittna HRF:s kampvilja vilket gör att fackets roll stärker sin position. Medans någon liberal på högerkanten snyftar om "Badwill" (kommentar på Henrik Sjöholms blogginlägg) är det uppenbart att HRF:s blockad har stärkt dess anseende bland de arbetare de representerar, och även blivit en stark förebild för resten av arbetarklassen. För de som råkat ut för en falsk bild av den "nya" samhället som det samarbetets och välviljans kapitalistiska tid vaknar snabbt upp och ser att ägaren i detta företag är okapabel att tänka utanför sina förutsättningsramar som kapitalist i produktionsförhållandena. Sammanhang strukes på bekostnad av egenperspektiv och sina få anställda.

Jag skulle vilja påstå att anledningen till att ägaren beslutat stänga företaget grundas i att hon varit utsatt av ett politisk spel av landets liberala krafter och blivit oproportionerligt en mediabild att använda och därmed "ansvar" att axla. Hade fallet inte blåsts upp så mycket så hade utgången kanske varit en helt annan, då hon inte behövt statuera som ett nyliberalt exempel.

Mitt i detta politiska spel kom även en "undersökning" av det nyliberala tankesmedjan "Centrum för Rättvisa" som kom att exemplifiera det snäva individperspektiv som präglat agitationen från liberalt håll. På ett häpnadsväckande avlöjande sätt agiterade liberalerna utifrån ägarens och dennes få anställda personer. Därmed missade man förståelse för HRF:s kamp för sina individers rättigheter vilka det representerade. HRF:s blockad grundade nämligen inte bara för Wild´n Fresh's anställda utan för alla anställda i branchen som riskerar lönedumpning om man tillåter företag som får konkurrera utan fackliga avtal. Alltså ett individperspektiv som inte bygger på ett utslagningssystem.

Den yttersta orsaken till att ägaren i detta fallet väljer att stänga företaget ligger alltså helt på hennes egna axlar, och HRF har tänt ett ljus för arbetarklassen som länge befunnit sig i blått mörker.


Källa: GP, Aftonbladet, SvD - Brännpunkt
Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

måndagen den 5:e februari 2007

Sverige är i krig!



Ja, så är det. Sverige är numera i krig långt nere i arabien nån stans - rättare sagt Afghanistan. Det trodde vi inte va? Att vårt lilla fredliga, demokratiska föredöme och tillika neutrala land skulle föra krig i ett berg & ökenland som dessutom har en historia av konstant ockupation och krigsföring. Vi lever sannerligen i nya tider, i konstiga upp och nedvända världen. Så blir det när vi släpper taget och låter den nya högern sätta dagordningen och beskriva världen. Då blir:

KRIG ÄR FRED
FRIHET ÄR SLAVERI
OKUNNIGHET ÄR STYRKA

Och när Orwells mardrömssamhället blir verklighet sitter vi som sömndruckna drönare i soffan och undrar vad fan som har hänt. Jan Guilluou väcker oss helt plötsligt i mediabruset och det svider till i hjärnnöten. Fan va man skäms! Så mycket att man vill lägga sig igen och leva i illusionen över det neutrala demokratiska föredömmets Sverige. Men då mår man illa och skäms ännu mer för sin svaga sinnesvilja. Vi är i krig! Du och jag är i krig! För fan vakna!
Hittintills har två svenskar dött. Och Gud vet hur många Afghaner som dött och till vad för nytta? Bin Laden har man inte hittat och kvinnobefrielsen har man lagt åt sidan för försvarandet av marknadsekonomin. Hade man inte marknadsekonomi före invasionen? Jo visst ja, det hade man visst.
Den nya högerns owrellska våldsonani försvaras av MUF:s nya ordförande på debattsida i Sveriges mest ansedda morgontidning och ingen tycks reagera förutom några få eldsjälar. Vart är vi på väg?


Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

söndagen den 4:e februari 2007

Linda Skugge skriver knasigt

Linda Skugge började sin karriär med att slå ett slag för vad man skulle kunna säga en progressiv feminism. Nu har hennes radikala väg slagit om till dess motsats, likt många före detta maoister idag blivit helhjärtade antikommunister. Man kan inte låta bli att få en bild av en kappvändare som faller in i "hippa" åsikter när det faller sig in för karriären.
Skugge är idag inte bara en passionerad antifeminist utan även en av höger-konservatismens apologet, som gjort det till en personlig angelägenhet att föra krig emot Sveriges "lulli lull". Antagligen syftet på landets tradition av att se alla medborgare som egentligen jämlika. Det behöver inte betyda att medborgarna de facto är jämlika - ännu. Det är ju så att den sociala politik som främst förts av Socialdemokraterna har varit just den vägledning av att ta hänsyn till medborgarnas olika förutsättningar och därmed stävja klassamhällets orättvisa. Skugge misstolkar detta med rätten att stämpla individer med ett skriftligt betyg.
Nå jag har själv resonerat kring det "betygsystem" som möjligtvis skulle kunna nå ner till 7 åringar i skolan och ett simpelt system av "godkänt" vs. "icke-godkänt" skulle jag faktiskt inte kalla för ett betyg just pågrund av dess saknad av graderingar. Dessutom behöver inte en sådant omdöme vara skriftligt på så låg nivå i skolan. Och det är ju just det som är problemet i diskussionen kring förslaget från skolministern, att ett skriftligt omdöme har lättare att fungera som en negativ stämpel än ett medel för hjälp. Skugge tolkar det likt en sann krigare mot "snäll-ismens" eller "lulli lull" att det är ingen som blir bättre av att inte ha en aning om hur de ligger till. Behöver vi verkligen skriftliga betyg för det?

Och vad är det egentligen med Skugges omogna skrivande? Jag trodde utdragna ord liknande "näääää", "kräääänkande" och "baaaaaaarn" hörde till chat-rum för fjortisar som skriver till fjortisar. Men jag antar att det är hennes image som "vild" skriftställare.


Andra bloggar om: , , ,
Pingat på intressant

Därför är högern inte intresserad av miljön

Så här resonerar Henrik Sjöholm på sin blogg:
Oviljan/ointresset/oförmågan hos många som står till höger att diskutera lösningar på klimatproblematiken skadar inte bara miljön och hotar miljontals människors drägliga existens (tänk på Bangladesh). Den ger också ett frispel till vänstern som kan framstå som det verkliga miljöalternativet med små insatser.


Varför högern har svårigheter för en långsiktig miljöplanering beror naturligtvis på att högern blivit en apologetisk bikupa av nyliberala perspektiv. Vad menar jag då med nyliberalism? Jo jag menar att högern idag tagit arv ifrån stora apologeter som Thatcher, som personifierar den nyliberala viljan att till alla konsekvenser sänka skatten och attackera sociala strukturer. Att kontrollora en anarkistisk marknad är något man inte vill, som renlärig nyliberal. Och därför blir det naturligt för nyliberaler att inte bry sig om miljö, rättigheter, och sociala tryggheter eftersom det är fenomen som den "fria" marknaden tar "hand om".
Konsekvensen blir att nyliberalen bekämpar mångfalden inom kulturen, tanken att kontrollera farliga utsläpp från industrin, och tanken att vissa har rätt till hjälp p.g.a. olika sociala & ekonomiska förutsättningar i samhället. Med nyliberalen som högerns personifiering kommer högern också att få dess drag.



Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant

fredagen den 2:e februari 2007

Aftonbladet går rovdjursmotståndarnas ärenden

Det är förstås en ganska starkt anklagande rubrik och verkligheten behöver naturligtvis inte vara så. Men bakrunden till anklagelsen ligger i att Aftonbladet har en tendens att bli en röst åt frustrerade rovdjursmotståndare. Det var inte länge sedan en känd björnmotståndare och tillika lögnare av slaget Münchhausen-syndrom syntes i Aftonbladet då han påstod att en björn attackerat hans häst. Sedan visade det sig att han själv skurit i sin "älskade" häst för att sätta dit björnen.

Idag kan man läsa förljande artiklar på Aftonbladets hemsida:
Varg sätter skräck i djurägare - som kanaliserar hästägarens övertygelse att det är en varg som är förövaren till den skadade hästen. Inget är dock fastslagit ännu vad som kunnat åstadkommit skadan. Artikeln fungarar alltså som ett språkrör för "djurägare", och inget tecken på vilja att bredda historien. Brukar vargar göra så här? Vad innebär det när en ensam varg beter sig så här? Frågorna hopar sig.
Vargen bet hål på Ellas mage - som är ett typ-exempel på oproportionerlig syfthistoria, där en jägare snyftar över sin "älskade" hund som han själv riskerat livet på genom att ta ut den på jakt utan koppel. Jägare som släpper lös sina stackars hundar i vargområden får helt enkelt skylla sig själva och man blir häpen att liknande tragiska historier inte vänds emot på jägaren. För det är ju trots allt jägaren som utsätter hunden för riskerna på grund av ett högst eget personligt intresse att mörda levande varelser i skogen. Det värsta exemplet av snyfthistoria jag sett var när en jägare poserade på ett foto i tidningen med sin "älskade" hund söndersliten, man måste vara ganska naiv för att inte ifrågasätta sådana jägares känslor för sina hundar. Liknande tragedier borde sluta i en anmälan av jägaren/hundägaren för djurplågeri.

Exempel på någorlunda balanserad journalistik i Aftonbladet får denna artikel stå för: Jagade – av vargar - som i allafall har med en viltbiologen och vargforskare som försöker ge artikeln bredd.


Andra bloggar om: , , ,
Pingat på intressant

Vem är jude?

Det finns ingen judisk ras, eftersom det inte existerar några raser inom mänskligheten. Förutom rent vetenskapliga likheter mellan människor finns det också utbredda likheter mellan kulturer och religioner, exempelvis den så kallade Gyllene Regeln. Det finns två intressanta teorier hur detta kan ske.
Den första är C. G. Jungs teori om ”det kollektiva medvetandet” som går ut på att eftersom vi är så olika som vi är så har vi ungefärligt samma livsfrågor och samma rädslor vilket orsakar drömmar och behov mycket lika varandra och härifrån byggs senare symboler och myter.
Den andra förklaringen är en sorts kontaktteori som bygger på att de mänskliga kulturerna haft regelbunden kontakt med varandra genom historien. Sanningen ligger nog troligtvis någonstans mitt emellan dessa teorier. Poängen är dock att människan inte har några raser som delar upp henne, vilket de kulturella liknelserna tydligt visar.

När det gäller vem som är jude finns två huvudkategorier, ena som etnisk jude och den andra som religiös jude vilka beskriver judens förhållande till judendomen som religion. Etniska judar kan vara antingen religiösa eller icke-religiösa. En religiös jude kan vara antingen etnisk eller inte etnisk, alltså genomgått en konvertering från en annan etnicitet/kultur/religion. Av de religiösa judarna finns det Ortodoxa, Konservativa, och Reformativa. Alla tre uttrycker en viss skillnad i sina förhållanden till sin religiösa övertygelse. Kvinnor som rabbin är mer vanligt bland de Reformativa likadant är det också mer blandat mellan könen vid gudstjänster medans det hos ortodoxa är uppdelat mellan män och kvinnor. När det gäller att konvertera till judendomen är det också en viss skillnad där hos de Reformativa räcker med att erkänna sig till religionen medans det hos Konservativa får man få igenom kurser och hos de Ortodoxa får man lära sig hebreiska. Hos Ortodoxa utför man alltid omskärelse medans det hos reformativa ibland sker utan. Hebreiska används också alltid som ritualspråk hos de Ortodoxa medans det är blandat hos Konservativa och hos de Reformativa används judarnas lokalspråk. Det är viktigt att påpeka att man inte är mer religiös som ortodox jämfört med exempelvis de Reformativa.


Andra bloggar om: , ,

Pingat på intressant

Kapitalister fortfarande förtryckare

Ett ständigt mantra för nutidens vilsna postmodernister är att vi nu gått in i den tredje politikens väg, den neutrala "ingen-skall-bråka"-linjen. Kapitalister är "egentligen" goda människor som "vet" att glada proletärer gynnar deras profit på ett långsiktigt perspektiv. Därför är det "orättvist" att kräva av kapitalister att de skall vara etiska för det "är" dom ju redan. En sådan uppfattning bygger på en metafysisk uppfattning att det skulle finnas en mänsklig natur, som då även skulle inkludera kapitalister. Vi skulle rent utav slippa ha organiserade proletärer eftersom kapitalisterna "egentligen" vill att de ska ha det så bra som möjligt. Balansen är naturlig i dagens samhälle påstås det.

Men så är det naturligtvis inte. Kapitalister är beroende av sina förutsättningar lika mycket som proletärerna är och dagens samhälle är inte annorlunda än samhället från igår. Skillnaderna är som bäst ytliga - idag har vi WC istället för utehus. Produktionsförhållandena är exakt detsamma eftersom vi faktiskt lever i ett kapitalistiskt samhälle. Därför är det med bekräftelse i åtankarna som jag för vidare nyheten som rapporterats i tidningen Internationalen:
Arbetsgivarna vill i fortsättningen ensidigt bestämma över arbetstiderna.

Kapitalisterna vill "helt plötsligt" inte proletärernas bästa. Kapitalisterna vill utnyttja proletärernas arbetskraft ännu mer. Den enes frihet, den andres tvång. Och vem blir förvånad förutom de vilsna postmodernisterna som åberopar allas välvilja och försoning?



Ps: Ordlista; Kapitalist = arbetsgivare, proletär = lönearbetare.


Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant

torsdagen den 1:e februari 2007

Försäkringskassan är sjuk

Det är dags för en grundlig granskning av FK med deras allt mer frekventa övertramp och hetsning av landets medborgare. Den senaste nyheten över FK:s inhumana verksamhet kan läsas på dinapengar.se. Nyhetsartikeln berättar om en man som inte får utbetalning för att FK beställt en läkare som liknat hans arbetsskada med ett nästinlikt tortyrexperiment med en hund, och kommit fram till att hunden i allafall inte visade på några betydande skador. FK:s omänskliga verksamhet och syn på människor kan även ses i deras senaste reklam som säger att man inte frågar den sjuke hur sjuk den är utan hur mycket den kan arbeta. En verksamhet som skall hjälpa sjuka människor vänder på pannkakan och blir helt plötligt ett företag för att slussa ut människor till arbete. FK skall ju vara eller i allafall bör vara en verksamhet som försäkrar sjuka människors levnadsstandard och inte deras arbetsgivares och statens intresse (som för övrigt inte vill ha en massa sjuka människor som kostar). FK inre kultur verkar vara helt sjuk som förföljer sjuka människor för att få in fjuttiga pengar.
Detsamma gäller för övrigt även de andra institutionerna, migrationsverket och socialsyrelsen som även de verkar bland utsatta människor. Det är som om dessa instutitioner eller verksamheter drar till sig känslokalla och tillika vidriga människor. Det kanske är blott de som orkar stanna kvar på sina posteringar?
En grundläggande kontinuerlig upprensning och granskning av dessa skulle vara i sin ordning.


Andra bloggar om: , ,
Pingat på intressant

Klimat-manifestationen - viktig eller onödig?

Först började det med att jag fick ett mejl där jag uppmanades att stänga av elektroniken idag klickan 19:55 i fem minuter för att delta i en manifestation om det allt varmare klimatet. Då tog jag det inte på så stort allvar och avfärdade det som ett simpelt spam-mejl.

Men nu verkar manifestationen faktiskt vara på allvar, det här kan man läsa på Aftonbladet:
Aktionen startades av det franska nätverket Planet Alliance där en mängd miljöorganisationer ingår. [...] Tanken med manifestationen är i första hand att göra människor uppmärksamma på klimatförändringarna, inte att spara stora mängder energi under fem minuter.


Och då blir saken helt annorlunda eftersom mina invändningar var just detta att jag är emot just vilseledande aktioner där personer rent av skulle tro att en återgång till ett primitivt samhälle är ett alternativ överhuvud taget. "Bara vi släcker våra TV-monitorer och Bauhaus-lampor - så blir allt bra igen". Problemet med nedsmutsningen och utsläppet ligger i att vårt ekonomiska system strävar efter profit, och lösningen ligger i en omvärdering och strukturomvandling. PÅ detta sätt kan manifestationen vara en bra aktion då den kan fungera som en spridning av kunskap och insikt över miljöproblemen.


Andra bloggar om: , ,
Pingat på intressant

Danielsson kan ha fått mejlet som SMS

Det kan ha skickats till Danielssons privata e-post-adress eller som sms, förklarar han för SvD.


Tumultet kring Danielsson den senaste tiden har eskalerat till höga höjder sedan SvD hittade några "gömda" band som skulle avslöja nya nyheter kring affären. Tumultet kom inte i sin höjd förrän nyheten om att Danielsson inte fått katastrofmejlet, som han påstått sig ha fått. Vilket har snabbt på sin håll jämförts med "watergate-skandalen".

Nu är det ju faktiskt ganska långsökt att göra en sådan jämförelse om nu Danielsson har ljugit. Att ljuga om man fått ett mejl vid en viss tidpunkt efter Tsunamikatastrofen är inte ett hot mot demokratin, som "watergate-skandalen" eller Folkpartiets spion-affär. Skillnaden ligger dock att denna Danielsson-affär kan användas som en hake på den f.d. socialdemokratiska regeringen. Spinnet är alltså en produkt i det politiska spel som återfinns i dagens media.

Den senaste nyheten i Danielsson-affären kommer den också från Svd som återger kommentarer från Danielsson som håller fast vid sin berättelse men påpekar att det kan ha varit ettt privat mejl eller SMS. Och, vi kanske aldrig kommer att veta sanningen om mejlet, frågan är om vi överhuvud taget bryr oss.


Andra bloggar om: , , ,
Pingat på intressant

Thåström med i ett nytt band - Sällskapet

Det låter intressant, alltid roligt när förnuftiga artister syns mer. Nu längtar jag efter smaskiga låtar med svängig samhällsanalys! Go Thåström!

(Källa:AF)
Andra bloggar om: ,
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com