Sidor

lördag 31 mars 2007

Carl Bildt gör bort sig igen

Det här börjar bli komiskt - tragisk komik. Carl Bildt kan inte hålla fingrarna i styr och kan därmed inte undvika att ständigt och jämt skämma ut den svenska nationen. Nu har jag genom ett tips från Lasses blogg upmärksammat att Bildt gått på Tony Blairs verklighetsuppfattning och fördömer den "kidnappning" av 15 brittiska soldater som Iran gjort.

Vad vet vi egentligen vad som hände? Bägge sidornas påståenden står ord mot ord, men Bildt rusar till britternas räddning innan vi vet. Tony Blairs verklighetsuppfattning har dessutom tidigare visat sig ha en fallenhet för att brista och synen på regionen är inte heller den bästa med tanke på den blodiga imperialistiska krigsföring britterna hjälpt USA att föra de senaste åren.

Fortfarande visar Bildt sig komplett oförmögen att föra en konsekvent utrikespolitik. Att Bildt fungerar som en svans mellan USA och Storbrittanien stärker direkt inte hans förtroende som sveriges utrikesminister.


Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Pingat på intressant

fredag 30 mars 2007

Gatljus



Jag gillar att ta promenader på kvällar och nätter. Anledningen tror jag har med den speciella lugna stämning det ger. Det inbjuder en till eftertanke och reflektioner.



Ännu bättre är när asfalten, eller de lagda stenarna är omfamnade av ett nyfallet regn. Omgivningen blir en del av sinnet. Det luktar gott.



Detsamma med all sorts dimma. Den ger ett djup. Tvingar verkligheten till en abstraktion.



Men oftast är det ljuset som fascinerar. Kontrasten mellan färger blir ibland surrealistisk och ibland rent av banal.



Slutligen kan jag inte sluta att fascineras av människans skapelse i sin direkta kommunikation med naturen. Om man nu kan prata i dikotomiska termer vad gäller människa och natur.

torsdag 29 mars 2007

Borg erkänner

Anders Borg erkänner i det senaste numret av Privata Affärer.
Ett avskaffande av förmögenhetsskatten gynnar främst de rikaste.
Så lät det inte i intervjun i TV som gjordes efter regeringen meddelade avskaffningen av skatten på DN-debatt, och man frågar sig varför Borg helt plöstligt ändrar sin åsikt. Har man gått honom bakom ryggen av ren desperation för regeringens ras i opinionen? Men det är ju faktiskt inget annat än spekulation.
Det roliga (och skrämmande) är dock att även regeringen (Anders Borg) erkänner att avskaffandet av förmögenhetsskatten främst gynnar de rika, och att ett avskaffande inte har med en ansvarsfull politik att göra.

Nu har högerregeringen gjort bort sig, rejält.


Andra bloggar om: , , ,
Pingat på intressant

Göran Persson gör några intressanta reflektioner

Jo, Göran kan faktiskt göra en del intressanta reflektioner vad gäller omvärlden.
Jag har nämligen nu läst Perssons debattartikel i SvD angående SVT:s dokumentärserie Ordförande Persson som pågått nu ett tag i fyra delar.

Jag har tidigare gjort ett medvetet val att inte skriva om dessa dokumentära delsändningar eftersom min hastiga reflektion var att serien tyvärr verkade trist och ointressant. Serien verkade tyvärr vara en i mängden av personfixerade filmbajsande produkter och därmed saknar ett rent politiskt värde utanför Hänt Extra-sfären.

Och det var ju bra nu att Persson tog steget och talade om hur det stog till nu med dokumentärserien Ordförande Persson i Svd debattsida Brännpunkt. Jag var lite misstänksam där ett tag över att Persson skulle sätta svansen mellan benen och gömma sig i en skrå på sin gård och aldrig mer höras talas om mer. han reflekterar:
Jag har varit med i politiken länge, och sett hur konkurrensen inom medierna driver fram en allt starkare personfixering och brist på fördjupning.

Jag är oroad över var det demokratiska samtalet tar vägen när stort blir smått och smått blir stort i mediernas sätt att spegla en händelse, en företeelse eller ett historiskt skeende.

Jag skräms av en utveckling där politiker bara uppträder och uttrycker sig på ett sådant sätt att de passar in i mallen för snabba tv-klipp och därefter blir verklighetsfrämmande företrädare långt borta från medborgarna.


Och jag skräms med dig Persson, det är en allt annat än frisk och vital utveckling media gått in på.


Andra bloggar om: , , ,
Pingat på intressant

Myten om Pinochets ekonomiska framgång

Det var den 11 september 1973 som militären började skjuta på palatset där chiles (demokratiskt valde) marxistiske presidenten Allende barrikerat sig.
Efter överbefälhavaren Augusto Pinochet senare på dagen förklarade att han tagit makten i landet blev det en början på en grym diktatur. En diktatur där över 3 200 människor mördads och 300 000 torterades och många flydde (stor del till Sverige).

Trots att Pinochet blev en massmördare som förvandlade Chile till ett tortyrcentra och diktatur så kom han och landet ändå att försvaras och till och med hyllas av liberaler, främst nyliberaler (Thatcher). Pinochet skapade en framgångsrik ekonomi heter det, vilket blev en nyliberal symbol. Man tog till sig Friedmans ekonomiska teori och började privatisera den offentliga verksamheten.

Problemet angående påståendet över Pinochets ekonomiska mirakel är att det egentligen är en myt. Den största exportverksamheten kommer fortfarande från det statligt ägda gruvbolaget och det jordbruk som marxisten Salvador Allende lät reformera.


(Hänvsn. Clarté 4/06)
Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Maskerade "medelklassynglar"

Man kan ju fråga sig vad det är som gör att vissa individer inte tål maskerade demonstranter. Vad är det som gör att rätten till att vara anonym attackeras med en sådan avsky? Är det så när man väljer att inte visa sitt anlete eller namn, att man inte längre förtjänar respekt som en mänsklig individ? Själv uppfattar jag vare sig anletet eller namnet som någon kriterie för mötande av respekt, utan personen/individen är i sig nog för att mötas. Man måste inte vara martyr och riskera både sin familj och sig själv för att bli en respekterad människa, det måste vara individens egna val.

Medan en del tycker att demonstranter ska stanna hemma så uppmanar jag alla att utnyttja sina rättigheter och tillfällen. En individ mister inte sin personlighet och sitt mänskligt värde p.g.a. att man inte visar ett anlete eller ett obetydligt namn. Det konstiga är att det är oftast dem som påstår sig hylla individen som totalt negleterar den genom sin avky.


Man kan kort sammanfatta att jag håller med Petter Nilsson i att jag gärna diskuterar politik med maskerade individer. Däremot håller jag inte med Petter angående den klara dikotomiska indelningen mellan individ och kollektiv. Detta är oftast kälkborgarens vanligaste misstag.


Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

onsdag 28 mars 2007

Bildts påstående om öppnad postsäck tillbakavisas av Kuba

Ja, kubanska UD förklarar att inga kubanska myndigheter har hanterat den postsäck som utrikesminister Carl Bildt påstått att Kuba har öppnat.

Håkan Malmkvist, chef för Amerikaenheten på UD, avslöjar också att utrikesminister Carl Bildt framförde anklagelserna om postsäcken till svensk media långt innan Kubas UD blev informerat. Först två dagar efter Bildts utspel i media överlämnade man en en diplomatisk not om det inträffade. Bildt kan tydligen inte sluta att skämma ut den svenska nationen.

Efter att Sverige lämnat den diplomatiska not om det inträffade så lovade Kuba att undersöka saken och redan dagen efter kom man med besked att undersökningar visat att inga kubanska myndigheter har befattat sig med den aktuella postsäcken. I själva verket är det privata företag (ex. DHL) som sköter transporterandet av diplomatpost.


(Läs mer: här, här och här)
Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

"Ta från de fattiga - ge åt de rika!"

Det är nyliberalens motto. Eller som det nu heter 'liberalens' motto eftersom 'nyliberal' på något "konstigt" sätt fått en negativ värdering.

Nu har 'liberalerna' i den nya högerregeringen fått igenom på sin vårbudget att man önskar avskaffa förmögenshetsskatten (kan läsas här och här). Med glada miner presenterade man att skatten som stävjar klasskillnaderna skall avskaffas år 2008. Återigen skall klassamhället vandra till förstärkta skillnader mellan människa och människa. Idealet är att dela upp människor i olika grupper (d.v.s. klasser). Människan skall trots sin likhet absolut inte ges jämlika förhållande, usch nej! Rättvisa mellan individer skall av en rättrogen 'liberal' viftas bort som simpel 'svensk avundsjuka'. För det vet vi ju alla att strävan efter jämlikhet egentligen är tecken på den speciella svenska avundsjukan. Trots att vi egentligen inte kan definiera den.

Därför är det fullstängigt logiskt av herren att avfärda slavens krav för jämlikhet som simpel avundsjuka. Låt herren få vara herren!


Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant

tisdag 27 mars 2007

Brandmännen slåss med polisen i Paris och Bryssel!

Film 1
Film 2
Film 3

Bild 01
Bild 02

Det protesteras även i Bryssel: Aftonbladet

Citerat från samhällsfeber:
Många Svenskar har fått för sig att kravaller är något folk gör för att dom gillar våld, tvärtom är det oftare utryck för ett välgrundat missnöje mot strukturellt våld (räknar inte med kravaller i samband med sport). Det kan gälla allt från diskriminering (tänker på pariskravallerna) till arbetsplatskamp (som ovan) men också kravaller där deltagarna har en kritik riktat mot ett helt system (tänker på toppmöteskravaller). Det vill säga: Även i västvärlden blossar oftast kravaller upp av människor som slåss underifrån, från människor som är ursinniga för att de på ett eller annat sätt blir utnyttjade.

Fredrick Federley försvarar Margaret Thatcher

Federley fortsätter sin politiska skandalresa inom svensk politik. Nu staplar han upp den nyliberala Pinochetförsvararen Margaret Thatcher som en av tre politiska förebilder i en intervju i Svd.

Han säger:
– En enastående kvinna.
Allt hon gjorde var definitivt inte rätt, men en hel del. Hon slet upp England ur en total svacka. Den tanten vågade.
Hon, som hade en astrolog som hemlig rådgivare, stiftade en rad antifackliga lagar. Sänkte de offentliga utgifterna kraftigt vilket ökade fattiga arbetare med 300 %. Hon sålde hela vattenförvaltningen, vilket fick konsekvenser som 11 000 sparkade anställda och många kunder fick sina vattenledningar avstängda. Thatchers politik ledde till misär och extrem fattigdom för tusentals människor. Hon stödde Reagans krig i Nicaragua och ansåg att massmördaren och tillika diktatorn Pinochet införde "demokrati" i Chile. Hon själv startade ett krig mot Argentina över Falklandsöarna.

Visst vågade hon!

Bra val där Federley! Ännu en orsak att inte gilla högeralliansen, CUF verkar tyvärr vara en del av den svenska högern som inte klarar av att göra upp med högerns misstag. Massmördare och centerpartister...


Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

Marcel Duchamp och John Cage

Vänster-diskussion angående Kuba

Detta är intressant eftersom den borgerliga bloggosfären, så gott som alltid när det gäller Kuba, anklagar vänstern för att vara blott medlöpare vad gäller liknande diktaturer.
I tidningen Flamman har det blossat upp en polemik mellan ledarskribenten Aron Etzler och redaktör för Tidskriften Kuba Eva Björklund.
Aron Etzler: En öppning för Kuba
Svar från Eva Björklund, samt Etzler: En liten öppning för Kuba

I polemiken tycker jag att Björklund bidrar med en som bäst nyanerad bild av det kubanska systemet och vad det bidrar med. Etzler kritiserar de undermåliga rättighterna vad gäller press- och politisk frihet, vilket jag faller in på.


Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

måndag 26 mars 2007

Kim Salomon gör en meningslös parafras av Markovits

Det var med en viss skadeglädje jag läste Svd-artikeln av Kim Salomon. Jag vet nämligen från tidigare genom att ha läst Salomons bok över den svenska FNL-rörelsen att Salomon saknar viss historisk kunskap över den kommunistiska historien. Då var det ett stort gap vad gäller kominterns historia som utvecklades i förvilling vad gäller stalinism och begrepp som "enhetsfront" inom FNL-rörelsen och den svenska maoiströrelsen.
Nu klarar Salomon inte ens av att göra en tillfredställande parafras över en akademisk kollega och tillika statsvetare (SIC!), nämligen Andrei S Markovits (Det fodras en viss varningsklocka när historiker använder statsvetare som argument). Salomon misslyckas att ge ett enda argument för den tendens han tydligen facinerats av Markovits "vänsterkritik". Vad som däremot bjuds är staplar av påståenden:"Dagens antiamerikanism bygger på gamla etablerade stereotyper och fördomar" Vad är det för sorts "anti-amerikanism"? De enda ställen jag mött på steorotypa och fördomsfulla tillmälen mot USA:s befolkning har varit på diverse chattforum på internet eller under en meningslös diskussion på en kafferast. Dessa steorotypa "attacker" på en hel befolkning har alltid stått för personer som gör en snabb reaktion utan politiska reflektioner. Det har aldrig varit och kommer aldrig vara en kritik av USA och dess politik. Och det är just det som gör Salomons artikel till totalt meningslös, eftersom det lämnar läsaren vilsen vad gäller meningen med texten. Vad vill Markovits? Vad vill Salomon?

Vad gäller den steorotypa "attack" på USA:s befolkning så tror jag alla politiskt medvetna personer faller in i kritiken, men varför blanda ihop denna irrationalitet med en kritik av USA?
Ett annat påstående påpekas i artikeln: "Termer som amerikanisering och amerikanska förhållanden fungerar som nedsättande för allt som man önskar att misskreditera och stigmatisera." På vilket sätt skulle en negativ värdering av begreppet "amerikanisering" vara ett tecken på irrationalitet? En sådan värdering kan mycket väl bygga på rationellt politiskt medvetande.
En annan inte så briljant liknelse är Markovits upprördhet över de europeiska mediernas reaktion över att USA valdes till värd för fotbolls-VM 1994. Européerna reagerade på detta val eftersom forboll är "en sport där européerna betraktar sig själva som mästare och amerikanerna som okunniga amatörer." Men på vilket sätt kan detta sättas in i kritken av USA som en global politisk aktör?

Salomon påpekar också Markovits tes att "anti-amerikanism" och "antisemitism" har en koppling. Bland annat anser Markovits att försök till att likställa Israel med Nazityskland är ett tecken på antisemitism. Men som vanligt misslyckas man att visa kopplingen, bara påståenden - inga argument. Jag vet att ett liknadne problem blossade upp angående jämställandet av hakkorset och Davidstjärnan. Båda är symboler som anses kränkande p.g.a. folkmordspolitik av Nazityskland respektive Israel, detta är sakligt korrekt. Varför det skulle vara ett tecken på antisemitism är outgrundligt.
Lika viktigt som det är att påpeka och göra upp med nazisternas propaganda, politiska organisationer och folkmordspolitik är det detsamma med sionisternas organisationer och politiska grupperingar och Israels rasitiska och tillika folkmordspolitik. Men Markovits blandar ihop korten och anser till och med att användanden av begreppet sionism i kritik "erbjuder en bekväm täckmantel och katalysator för antisemitiska känslor". Vad Salomon och Markovits gör är inget annat än ett försök till att problematisera kritiken av USA genom att förvilla istället för att upplysa. Istället för att se två helt olika fenomen vad gäller kritiken av USA som en rationell politisk medvetenhet och en irrationell meningslös reaktion så använder de den irrationella som ett kritiskt slagträ mot en generell USA-kritik.

En annan jämförande analys mellan nazisternas och sionisternas agitation är att de bägge legitimerar sig genom att jämställa antinazism med tyskhat respektive kamp mot sionismens folkmordspolitik med judehat eller antisemitism. På grund av detta så bör man vara på vakt över liknande alarmerande utfall av "antisemitism" från kritiker liknande Markovits. Salomon tycker synd om Markovits för att hans vänsterkollegor inte tycks acceptera honom men misslyckas som vanligt att förklara varför. Troligen p.g.a. att Markovits är en av alla dessa fejkhumanister som sitter i en bekväm akademikerfåtölj med bekväma åsikter som vanlig antirasism och fred utan att riktigt underbygga dom med reella åsikter. En sådan mysvänster som vill ha fred i Irak men att USA bör stanna kvar etc. Nu vet jag ju inte vad Markovits står i frågan eller vart han står öht. Salomon lämnar allt till läsaren förutom några hastiga staplade påståenden utan tillfredställande argumentering.

Hur blir det nästa gång, Salomon?


Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Pingat på intressant

fredag 23 mars 2007

Jammin' the Blues



John Lee Hooker:


Hooker igen:


Än en gång:

The good ol' days



Tack till Esbati och Nina för tipset!

Generalstrejk i Israel!

Från marxist.com:
Today, Wednesday 9am in the morning, a general public sector strike began after 3,700 municipality workers who have not been paid for months, some up to two years, demanded to open up the struggle and the Histadruth bureaucracy, which had done everything it could to avoid the struggle, could no longer stand up against the workers' pressure.

The strike has closed all local authorities, except for departments dealing with special education. In addition, all government ministries, with the exception of the Defense Ministry, are closed to the public. The National Insurance Institute, the Employment Service, the Israel Land Administration, the vehicle licensing office, and the land registration office are also shut. There is no train service, nor are planes being allowed to land or take off at Ben-Gurion International Airport. Seaports are also shut down. Bank of Israel employees are also imposing sanctions. There is no greater power than the power of the workers. The workers simply have to understand it.


Tydligen är det inte direkt schyssta förhållanden de offentligt anställda i Israel lever under. Håller tummarna för att strejken får resultat och kanske fäller regeringen för nyval...


Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant

Regeringen vill skjuta mer vargar

Så, då har höger-regeringen de facto grundlurats av den extremt lilla, men högljudda, jägarlobbyn. SvD:
Regeringen fattar i dag beslut om utvidgad rätt att skjuta rovdjur som angriper tamdjur. Det innebär att det nu blir möjligt att skjuta en varg även utanför inhägnat område.

Och därmed kommer antalet varg att ytterligare komma i farozonen, inte nog med att vargen idag är hotad av undermåliga gener p.g.a. otillräcklig variation av individer och en omfattande tjuvjakt så skall det helt plötsligt bli lättare att skjuta varg av ytterst oklara anledningar. Det visar att den borgerliga regeringen är helt vilse när det gäller den ekologiska mångfalden. Högern och mijön är inte den bästa vänskapen.

DN:
Många befarar att den utvidgade rätt som nu kommer till stånd ska medföra missbruk och göra det omöjligt för polisen att utreda misstankar om tjuvjakt.
Och just däri ligger den stora sannolikheten med en ökad missbrukning, det vill säga den näst intill omöjliga situation polisen sätts i när det gäller bekämpning av tjuvjakt. Polisen hade kritiserat förslaget men den lilla extremt högljudda jägarlobbyn tycks av någon outgrundlig orsak vara den som högerregeringen valt att lyssna till. Tyvärr.

Tyvärr har jag aldrig sett en vild varg, trots att jag bor i glesbygd och vandrat mycket i skog, och nu verkar det som om jag aldrig heller får uppleva den vackra nordiska vargen.


Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant

torsdag 22 mars 2007

Bildt skämmer ut den svenska nationen

Hur mycket skall egentligen Bildt få göra bort sig och hela den svenska nationen innan han tar steget och avgår som utrikesminister?

Inte nog med att Bildt tidigare varit medlem i CLI (som aktivt verkade för en invasion och ockupation av Irak), haft skumma affärer i Ryssland och Sudan, haft militära intressen i USA och Turkiet, gjort ett totalt fiasko under ett tal för FN:s råd för Mänskliga Rättigheter. Nu har jag läst på Aftonbladets hemsida att Carl Bildt uttalat sig att Kaukasus skulle kunna nå fred genom mer diskodans (SIC!). På sin blogg upprepar Bildt sin minst sagt kontroversiella fredsteori: "En kväll på diskot är bättre än en kväll med Kalashnikov. Speciellt i Sydossetien"

Reaktionen på Bildts uttalande har blivit starka och Urban Ahlin kommenterar:
– Vilken del av världen Bildt än åker till så blir det problem. Den politiska trovärdigheten naggas i kanten varje dag, säger Urban Ahlin.
–Sverige har inte blivit en stormakt inom konfliktlösning genom att ha en utrikesminister som menar att det är bristen på diskodans gör att det blir konflikter. Även om vi har en stark musikindustri,
Och jag kan inte annat än hålla med. Hur länge skall Bildt egentligen få leka utrikesminister?


Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

Kungariket Sverige och Republiken Kuba i FNs Råd för Mänskliga Rättigheter

Vill citera Eva Björklund:

I 9 minuter talade Carl Bildt om:

• att regimer som kränker medborgarnas rättigheter ofta också är de som hotar internationell fred, och stabilitet – han nämnde inte USAs och allierades förödande brott mot fred och stabilitet i Irak och Afghanistan

• att de senaste åren har framstegstakten när det gäller demokrati och rättsamhälle dämpats han sade inte förbytts i bakslag och nämnde inte USAs och allierades anfallskrig, ockupation, rättsövergrepp och systematiska brott mot grundläggande medborgerliga rättigheter

• att nya auktoritära regimer inför restriktioner för användning av internet – men menade inte USA och dess blockad som förhindrar och fördyrar kubanernas användning av internet och förbjuder dem att logga in på USA-bolagens hemsidor, som Disneys, Time Warners m fl

• att brotten mot mänskliga rättigheter måste bemötas kraftfullt och objektivt, och nämnde faktiskt att de begås på ockuperat område i Palestina, men inte av vem, och nämnde Sudan, men sedan kom USAs favoritlista på s k skurkstater där Kuba finns med – men fortfarande
inte en stavelse om USA och allierades övergrepp

• att dödsstraff måste överges, och han nämnde Iran, och med beklagande Irak, men framför allt Kina – och fortfarande lyste husbonden USA med sin frånvaro

• att risken är stor för justitiemord och avrättning av oskyldiga i repressiva regimer – men drog inte slutsatsen att USA är en sådan

• att utomrättsliga avrättningar förekommer i Sri Lanka – men glömde USAs och Israels välkända, och högteknologiskt ledande praktik på området


Kubas representant i rådet – Rodolfo Reyes Rodriguez - gick i svaromål med en kort replik:

”Vi har med bestörtning lyssnat till Kungariket Sveriges representant. Hans stridslystna och mästrande inlägg påminner om den svenska imperialismens alls icke ärorika dagar, som drabbade grannfolk med blod, tårar och kolonial underkastelse.

Cynismen, hyckleriet och medlöperiet i hans ord väcker förvåning.

Hur kan man tala om läget för de mänskliga rättigheterna i världen utan att nämna det tortyrcentrum som USA har upprättat i Guantanamo?

Om han nu är så engagerad för de mänskliga rättigheterna i världen, varför nämnde han inte de krigsförbrytelser som begås av ockupationstrupperna i Irak? Varför undvek han att beröra de hemliga flygningarna och CIAs fång- och tortyrcentraler runt om i Europa?

Kuba är en rättstat som innefattar alla. I Sverige ökar förföljelse och diskriminering av invandrare och minoriteter som inte motsvarar rasistiska ideal från vikingatidens erövringståg och förtäckta etniska rensning.

Sveriges anförande var typiskt för den förkastade politik av konfrontation och manipulation som präglade den gamla människorättskommissionen.

Det förklarar varför Sverige inte ingår i detta Råd, medan Kuba på grund av sina välkända meriter när det gäller mänskliga rättigheter valdes in som grundare och medlem med stöd av över två tredjedelar av medlemmarna i FNs Generalförsamling. ”


Visst, det var en överdrift att kalla den faktiska rasismen i Sverige för en "förtäckt etnisk rensning". Det skulle vara intressant att i detalj få veta vad de syftar på i den svenska historien. Faktum kvarstår dock att:
Sverige hade 1999 fällts sju gånger av FN-kommittén mot tortyr för brott mot förbudet att avvisa asylsökande till länder där de riskerar att utsättas för tortyr. Inget annat av de 40 länder som gett kommittén behörighet att kontrollera deras förhållanden har fällts så många gånger.
(Svenska Amnesty / DN 990616)

Vidare ligger tyngdpunkten i Kubas svarsmål i Bildts systematiska förtigande av vår enda supermakts systematiska brott mot mänskliga rättigheter och folkrätten. Bildts tal framstår som rena skämtet och man kan inte undvika att skämmas som svensk medborgare å Bildts vägnar. Hur kan man öht nämna Kuba utan att ta upp det amerikanska tortyrcentret Guantanamo? Den kritik som Bildt möjligtvis skulle kunna ha gett till Kuba blev p.g.a. hans inkompetens eller ideologiska förvridning till en fars. Men någon diplomatisk kris vill jag nog inte kalla det.


(Läs mer här, här och här)
Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

onsdag 21 mars 2007

Krigsmotståndet - en principiell fråga för humanister

När det gäller motståndet i Libanon och Irak verkar tyvärr vissa personer inom högern och mysvänstern tappat de principiella grundsatserna för humanistiska värden.
Man ondgör sig över stödet till de nationella motståndsrörelser som beskämpar sina imperialistiska förtryckare, men samtidigt kan man förklara att man minsann är emot invasionen av Irak. På vilket sätt ett sådant motsägelsefullt ställningstagande skulle vara till nytta verkar ingen kunna förklara.

Att ta ställning emot invasionen och ockupationen av Irak ger också ett principiellt stöd till den nationella motståndskampen. Man kan inte äta kakan och ha den kvar för att använda ett känt ordspråk. Det som Andreas Malm visade på DN:s kultursidor häromdagen var också att det finns något underliggande obehagligt hos den höger och mysvänster som inte kan se araben samarbeta och klara sig själv. Att förnimma en underliggande rasism eller islamofobi är inte svårt.
Bloggen Bent försöker tvista om resonemanget på sitt huvud och menar att det är Malm som särbehandlar araben från en "allmänmänsklig" gemenskap. Men det misslyckas ganska fatalt med tanke på Europas gemenskap trots olika kulturer. Anklagandet studsar ironiskt tillbaka.

Det är inte första gången USA-imperialismen hotat folkens intressen i världshistorien. Mark Twain skrev exempelvis om USA:s ockupation av Filippinerna. En ockupation där kristna från urbefolkningen torterades på samma sätt som de nu torterar muslimer.
Varför muslimer, eller islamister, idag leder den anti-imperialistiska kampen i världen beror naturligtvis på att vänstern idag tappat funktion som revolutionär och därmed tappat funktionen att tillfredställa en folklig motståndskamp. Det är en viktig självkritik. Men det är också viktigt att påpeka att den humanistiska principen säger att oavsett ideologi genom historien så är varje kamp av ett förtryckt folk rättvist.

Något annat viktigt att påpeka i sammanhanget är motståndets karaktär. När man läser den svenska median så får man den uppfattningen att det irakiska motståndet i sin helhet riktas mot civila mål som bussar. I själva verket utgör liknande civila mål endast 10 % av attentaten enligt New York Times.
I den londonbaserade arabiska tidningen al-Quds al-Arabi kunde man läsa att det dessutom bildats ett politiskt organ den 27 oktober 2006 vilket består av 25 personer som företräder de olika grupperingarna inom den irakiska motståndsrörelsen. I detta organ (med namnet "Det enade politiska kommandot för det irakiska motståndet") finns representerade både religiösa muslimska ledare (shiiter & sunniter) och sekulära grupper med ett mål för Irak med en demokratisk och pluralistisk regering.

För att dra ihop det till en sammanfattning. Det handlar om ett principiellt ställningstagande för humanistiskt lagda krigsmotståndare när det gäller motståndet i Libanon och Irak. Att påstå sig vara emot kriget och samtidigt inte ta steget till att stödja det reella motståndet är inget annat än en ren självmotsägelse. Det är helt enkelt tom retorik för marionettdockor.


(Hänvisn. Fib/K 10 & 12/06)
Andra bloggar om: , , , , , , ,
Pingat på intressant

måndag 19 mars 2007

Andreas Malm försvarar "antikrigsvänstern"

Och det med rätta! Andreas Malm blottlägger det irrationella i högerns och mysvänsterns kritik likt vad jag tidigare skrivit om i tidigare inlägg. Malm kommenterar:
I Storbritannien flyger pilar och yxor genom luften i vad som måste vara årets intellektuella nationalfejd: striden om Observer-kolumnisten Nick Cohens frustande angrepp på antikrigsvänstern i boken "What's left?". Vänstern påstås där ha förrått alla värden. Den har marscherat sida vid sida med islamisterna. Cohens tes är lätt att känna igen från Sverige. Här utropas den av Neo, den borgerliga bloggosfären och andra högertrupper: vänstern är allierad med den islamiska fascismen. Anfall!

I mitt inlägg USA och den svenska högern - en destruktiv vänskap försöker jag visa samma tendens inom den borgerliga bloggosfären. Anledningen till varför vänstern förrått alla värden påstås vara vänsterns traditionella "anti-amerikanism" som gått överstyr. Men som Malm visar i sin kommentar på DN:s kultursidor så bygger sådana förenklingar på en underbyggande uppfattning att araber inte kan samarbeta och sköta sig själva. Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att bombliberalernas argument varför USA skall vara kvar i Irak faktiskt bygger på en rasistisk uppfattning över araben.

USA-vännernas konsekventa försvarande av supermaktens förbrytelser blir i sitt komiska perspektiv som bäst ironiskt.


Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

Marknadsekonomi - ett problem även för bloggen

Jag vill uppmärksamma en artikel på Aftonbladet som handlar om bloggarnas allt större intresse att använda företagsreklam på sina bloggar.
Alexander Mason har studerat bloggosfären under flera år och ser en utveckling där bloggarna får betalt för att skriva om varor och där antalet besökare för att locka annonsörer blir viktigare än innehållet i bloggen.
Och det är ju ett problem, om nu bloggen skall kunna ses som en yttring av medborgares uppfattningar och reaktioner i samhället. Jag tror inte att jag sätter mig på höga hästar genom att påstå att reklam för företag i regel är mindre genomtänkt som symbol än vad, säg, en partipolitisk uppmärksamhet är från en bloggares synpunkt. Pengar är ju trots allt en grundläggande faktor för att kunna överleva i ett samhälle likt Sverige.

Så, marknadsekonomin är faktiskt inte bara ett medel för likriktning inom kulturen utan även inom bloggosfären.


Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant

söndag 18 mars 2007

Dans mot krig!



(Tips från FiB)

Mona Sahlin fortsätter nedmonteringen av svensk arbetarrörelse

Det har varit mycket prat om den nya ledaren för SAP. Den nya ledaren råkade bli Mona Sahlin, tidigare miljö- och samhällsbyggnadsminister. I sin karriär har hon bland annat med Ingvar Carlsson och Göran Persson stått för den ideologiska omsvängningen i partiet under 1990-talet. Dessa högersossar har faktiskt ett stort ansvar vad gäller den nyliberala utvecklingen i Sverige, vilket alls inte bara kan skyllas på den nyliberala tankesmedjan Timbro. I den längden har naturligtvis denna nyliberala utvecklingen lett till att arbetarrörelsen tappat taget om det politiska samhället och gett utrymme för borgerligt övertagande. I mångt och mycket kan man lägga ansvaret för vår nya högerregering på dessa högersossar. Det är en ganska stor tyngd dessa personligheter har på sina axlar.

Men nu har alltså en av dessa högersossar tagit över en annan högersosse, och det som skulle kunna ha blivit en Socialdemokratisk revansch blev istället en forsatt nedmontering av arbetarrörelsen. Mona var ju faktiskt som arbetsmarknadsminister mellan 1990 och -91 en av frontfigurerna för förslaget om ett så kallat Stoppaket vilket bland annat innehöll strejkförbud, lönestopp och höjda strejkböter. Som tur var gick det inte igenom p.g.a. massiva protester. Samma mönster går igenom när hon tillsammans med Ingvar Carlsson trots utlovad återuppbyggnad av folkhemet efter borgarnas regering 1994 bidrog till att 107 000 offentliga arbetstillfällen försvann under året. Högersossen säger en sak, och gör en helt annan sak vilket vi dyrt fick bevittna.

DN går det att läsa att Sahlin ofta hänvisade till Olof Palme. Bland annat lär hon enligt artikeln sagt att "Vi ska markera vår ståndpunkt vad gäller Irak. Vi tvekar inte i vår vilja till internationell solidaritet". Men tidigare har det låtit något helt annat. Hon försvarade nämligen USA:s bombningar i Afghanistan 2001 och svarade i en intervju i Expressen på frågan om det är ett rättfärdigt krig då barn, kvinnor och andra oskyldiga lemlästas svarar hon: "Ja det tycker jag… I alla krig dör civila, det är som om folk glömmer bort det mellan varven, att bomber är något tekniskt."

Mona är ingen arvtagerska till Palmes internationelism och kamp för fred. Hon är tyvärr inget stort hopp för ett återgrepp för den svenska arbetarrörelsen i politiken. Det enda man kan göra i ett sådant här tragiskt politiskt skeende är att sitta i fåtöljen och hoppas med klämda tummar att Mona faktiskt gör en politisk helomvänding. Eller något ännu bättre, skapa en opinion emot högersossarnas nyliberalisering och tvinga ledarna för Socialdemokraterna att lyssna på sina medlemmar.

Andra länkar: Yelah
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Irakkriget vs. Vietnamkriget

Igår var det årsdagen av ockupationen av Irak, men på sveriges bloggar var det skrämmande tyst om denna händelse. Vanligtvis var det vänsterbloggar som uppmärksammade fyraårsdagen. Esbati som återger sitt demonstrationstal, och några bilder från ALLTID RÖTT, samt från fotolasse. Jinge undrar också varför just Irakkriget inte får mer man ur huse, och jag håller fullständigt med honom. Protester mot Irakkriget är förvånandsvärt lite både på gatan, media och bloggarna. Speciellt om man har FNL-rörelsen i åtanke som lyckades mobilisera en mycket större del av den svenska befolkningen till protest mot Vietnamkriget för ung. 40 år sedan. Kanske ligger svaret i den hårdnade tidsandan med sedan dess allt kallare högervindar. Idag har högern (d.v.s. krigsagitatorerna) total makt över problemformuleringen i samhällsdiskussionen vilket syns ganska väl bland landets medier. Under 60 och 70-talet fanns det en mindre tendens till alternativ mediabevakning och public service bland den dominerande borgerligt ägda median, vilket troligtvis rubbade högerns problemformuleringsprivilege och öppnade för avståndstagande från den aggressiva amerikanska krigsmaskinen.


Andra bloggar om: , , , , , ,

Pingat på intressant

lördag 17 mars 2007

Svenskar polisanmäls för krigsförbrytelser

Överste Bengt Sandström, överbefälhavare Håkan Syrén, och dåvarande försvarsminister Leni Björklund polisanmäls för krigsförbrytelse. Föreningen Afghanistansolidaritet ser mordet på pashtunsk ledare som ett brott mot Genevekonventionen.

Här följer hela polisanmälan:
Till Polismyndigheten i Stockholm
Polisanmälan ang. krigsförbrytelse


TV4:s dokumentär om den svenska militära insatsen i Afghanistan visar hur svenska trupper mördar vad som påstås vara en "talibanledare" eller "lokal klanledare", Matou Nematullah.
46 svenska soldater, ett finskt team, en mindre amerikansk styrka och medlemmar från afghanska armén åkte i ett tjugotal fordon till byn Boka med 400 invånare.
Enligt handlingar som TV4:s Kalla Fakta tagit del av beskriver militären händelsen som en "anfallsoperation".
Svenskarna hade med sig ett foto av honom. En eldstrid uppstod och Matou Nematullah sköts till döds. "Main target down" (huvudmålet oskadliggjort) rapporterade dåvarande insatschefen överste Bengt Sandström till Stockholm, vilket visar att operationen var planerad.
Den svenska styrkan uppsökte av allt att döma medvetet Boka på ett sådant sätt att man visste att det skulle bli skottlossning, vilket i sin tur skulle ge carte blanche enligt då gällande "rules of engagement" att mörda "måltavlan" Nematullah.
Genom att bryta mot de pashtunska stamlagarnas regler för gästfrihet (melmasthia) provocerade man fram en beskjutning.
Försöken att rättfärdiga detta mord - som påståendet att man utförde det på beställning av krigsförbrytaren Dostum - gör egentligen saken bara värre.
Detta överlagda mord på en afghan är med all sannolikhet en krigsförbrytelse.
Svensk personal är skyldig att efterleva Genèvekonventionens bestämmelser.
Av hittills kända fakta framstår insatschefen Överste Bengt Sandström, som ledde operationen, överbefälhavare Håkan Syrén som uppenbarligen haft kännedom om/godkänt operationen och dåvarande försvarsminister Leni Björklund som huvudansvariga.
Genom att ge instruktioner om mordet eller undlåta att ge instruktioner som förebyggt händelsen är de alla delaktiga i krigsförbrytelse.
I flera brev till Leni Björklund och Överbefälhavaren 2004-05 påtalade vi risken för brott mot Genèvekonventionen och protesterade även mot dödsskjutningen så snart den blev känd. Dessa brev ignorerades.
Genom att begå ett mord på en pashtunsk ledare har ansvarigt svenskt befäl dessutom utsatt hela den svenska insatsstyrkan för kraftigt förhöjda risker. Enligt de pashtunska stamlagarna, pashtunwali, ska mord som dessa hämnas (badal).
Att ta hämnd kan rentav beskrivas som en grundpelare i pashtunsk moral och ett viktigt skäl till att afghanerna mot alla odds besegrade de sovjetiska ockupanterna.

Styrelsen i Föreningen Afghanistansolidaritet Lördag 10 mars 2007
genom Stefan Lindgren
Tidigare har jag skrivit lite om Sveriges krig i Afghanistan. I denna länkreflekterar jag över Guilluous skriftställning i Aftonbladet och i denna länk reflekterar jag över Afghanistan-uppropet.

Det riktigt skrämmande angående att Sverige nu krigar under ockupationsmakt är inte att det tagit hundratals år sedan sist Sverige krigade, utan att vi troligen inte skulle ha vetat om det - vore det inte för Föreningen Afghanistansolidaritet.


Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant

fredag 16 mars 2007

Mer om Bildt

SVT:s Agenda radar upp några bloggkommentarer på Bildts agerande som utrikesminister. En av kommentarerna råkar vara en hänvisning till min kritiska hållning till Bildts agerande. Detta får mig också att tipsa om programmet Kobra med en rolig satir över Bildts Rysslandsaffärer, kan ses på SVT:s hemsida.

Ingvar Carlsson efterlyser mer ideologi

Den f.d. partiledaren till Socialdemokraterna kommer med efterlängtad analys över det nuvarande Socialdemokratiska partiet. Ingvar Carlsson har tillsammans med Anne-Marie Lindgren (utredningschef vid Arbetarrörelsens tankesmedja) skrivit en bok ( "Vad är socialdemokrati") som bland annat påpekar att:
Det är en något märklig tendens i dagens debatt att se marknaden som ett bättre instrument för medborgerligt inflytande än demokratin och politiken
Ingvar Carlsson påpekar också med rätta att de politiska partierna inte har närmat sig utan att de borgerliga faktiskt fortsatt en marknadsinriktad politik. En politik som mycket väl kan kallas för klassisk högerideologi.

I sin helhet bjuder Ingvar Carlsson på en frisk vind inom arbetarrörelsen och specielt en väckarklocka för Socialdemokraterna som allt mer tycks gå vilse inom marknadshegonomin. Men jag frågar mig ändå varför Carlssons analys över ideologin kommer nu och inte då han själv styrde partiet. Var det inte när du Carlsson var partledare som partiet strök traditionella Socialdemokratiska grundsatser? Vad sägs som den fulla sysselsättningen. Den är ju grundbult för en ideologi för arbetarrörelsen och borde än en gång ses positivt och önskvärt inom leden i Socialdemokraterna.

Likt Gunnar Gunnarson är det också skönt att se en profil som Carlsson statuera att de grundläggande motsättningarna i samhället faktiskt är arbete och kapital. Per Albin Hanssons ord är också i kontexten intressanta: "Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men social sett består ännu klassamhället och ekonomiskt råder fåtalets diktatur." Medvetandet över samhällets antagonistiska motsättningar mellan arbete och kapital bygger på att även vårt svenska välfärdssystem är ett kapitalistiskt samhälle. Skillnaden mellan Gunnarson och Carlsson är dock fortfarande ganska vida i och med Gunnarsons ihärdiga försvarande av den demokratisering av ekonomin som han ansåg var en viktig del av alla socialisters grundsatser - även Socialdemokraterna. Carlsson verkar dock gå varsamt fram till sina kamrater inom partiet vilket skulle kunna vara ett taktiskt val. Trots allt är det oerhört positivt om nu Socialdemokraterna faktiskt tog upp den ideologiska kampen och gav väljarna klara alternativ till avregleringspolitiken.


Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

Lite Jazz-tips







Mästerverket Alabama av Coltrane:

torsdag 15 mars 2007

USA och den svenska högern - en destruktiv vänskap

Den svenska högern har alltid haft en blind fläck när det gäller supermakten USA. En sund och konsekvent kritik av supermakten har aldrig varit ett naturlig alternativ, mycket kanske för att det setts som ett taktiskt val eftersom USA ses som den främsta marknadsekonomiska landet. USA har under historiens gång fungerat som en symbol för värderingar och politik som stått nära den svenska högern.

När det gäller våra största borgerliga organisationer så kan vi ta Folkpartiet som exempel. Sven Wedén som var folkpartiledare 1965 menade att det inte var USA som var den aggressiva parten i Vietnamkriget och beskrev dess roll som defensiv. En sådan analys skulle enkelt kunna fnysas bort som stolligheter men det visar på vilken ställning man hade gentemot stormakten USA. Fp hade några decennier senare en partistyrelseledamot och ordförande för Folkpartiets Internationella fond (1982-1991), som samtidigt var ordförande för svenska sektionen av Resistance International (1984-1986). RI är en organisation som stött grupper som med våld och terror försökt störta regimer som USA inte gillade (bland annat det högerextrema Contras i Nicaragua och UNITA i Angola). Vad gäller UNITA så försvarade den moderate riksdagsmannen Birger Hagård terrorgruppen och Fria Moderata Studentförbundet bjöd också in UNITA till ett Sydafrikaseminarium 1987. Detta samtidigt som UNITA öppet hade hotat svenska biståndsarbetare.

Vad gäller Moderaterna och Fria Moderata Studentförbundet så ingår bägge i varsin international (IDU resp. IDYU) med allehanda f.d. terrorgrupper (ex. ADN i Bolivia -den förre militärdiktatorn Hugo Banzers parti, ARENA i El Salvador -som var dödskvadronernas parti under inbördeskriget, RENAMO i Mocambique -en USA-stödd terrorgrupp, DTA i Namibia -det apartheidparti som styrde Namibia under den sydafrikanska ockupationen). Varför ingen kritik eller avstånd ännu inte har givits från dessa två svenska höger-organisationer är intressant men också mycket tragiskt.
När Mauricio Rojas (fp)intervjuades i Metro (041227) så kallade han de svenska exilchilenarna för omogna för att de inte uppskattade massmördaren och tillika diktatorn Pinochets styre i Chile. Detta drog upp en mörk historia för de svenska liberalerna som hyllade diktatorn Pinochet men som idag ses som högst pinsam. Ett exempel på Pinochet-stöd kom från moderaten Patrik Gyllenhammar som stödde "militärt ingripande mot politiker" i både Spanien 1936 och Chile 1973. Inga seriösa avståndstaganden eller självkritik vad gäller Pinochet-stödet har vad jag märkt inte förekommit. Vilket naturligtvis gynnar liknande uttalanden som Rojas.

Ett annat mer samtida exempel är ju naturligtvis Irakkriget, där praktiskt taget hela svenska högern förvandlades till bombliberaler och hyllade USA:s invasion av landet Irak (som de civila offren nu kommit upp i över 600 000). Som ett klart exempel på att svälja USA-agitation får högerprofilen Per Ahlmark stå för som i DN (030125) skrev:
Framför allt kommer Amerikas armé att leta fram de hittills dolda, väldiga kvantiteterna av vapen för massförstörelse, inklusive Saddams projekt för atombomber. Ty när diktatorn är borta kommer irakiska tekniker och militärer att berätta för USA var arsenalerna är gömda. Vi kan räkna med att i många veckor få se tv-nyheter om Saddams vapengömmor och tortyrhålor; och naturligtvis om lyxen i flera av hans palats.
Alhmark har stått för en blåkopiering av USA-agitation och nu så här i efterhand blir det hela väldigt pinsamt för Alhmark som inte fick se Saddams påstådda massförstörelsevapen.

Likt bombliberalerna inom MUF idag försvarar invasionen av Afghanistan och Irak, så försvarade Moderata stundförbundet USA:s invasion av Grenada 1983. Ingen som helst kritisk analys eller avståndstagande där heller. Istället kan vi läsa av den dåvarande ordförande i MUF, Christofer Fjellner proklamera:
USA har mer än något annat land stått upp för idén om universella mänskliga rättigheter och det liberala demokratiidealet. Genomgående har amerikansk utrikespolitik under efterkrigstiden präglats av övertygelsen om demokratins företräde framför diktaturen, och att i den kampen måste man välja sida. Den amerikanska utrikespolitiken har även gång på gång visat sig villig att sätta kraft bakom orden och visa äkta solidaritet.
I dessa sammanhang är det intressant att även citera från Amnesty:
School of the Americas i Georgias (som nu är flyttad och omdöpt) utbildade 58 000 latinamerikanska soldater. De latinamerikanska länderna tenderar att skicka flest soldater till den amerikanska militärutbildningen under perioder då grova brott mot de mänskliga rättigheterna pågår i landet. (Amnesty Press #5/1998)
Efter påtryckningar släppte Pentagon 1996 de manualer som användes i skolan fram till 1991. Den mest uppmärksammade är "Human Resource Exploitation Manual" och sattes ihop 1983.
Där rekommenderas bland annat att man arresterar de misstänkta tidigt på morgonen, tar av dem nakna och håller dem isolerade. De ska berövas all slags rutin vad gäller sömn och mat och förhörsrummen ska sakna fönster och toaletter. För att bryta ned den arresterades motståndsvilja rekommenderar manualen utmattning, extrem hetta, kyla, svält, sömnlöshet, sanningsdroger hot om fysisk smärta och till och med mord.
Manualen bryter mot en rad såväl amerikanska lagar som internationella fördrag, men trots tre officiella undersökningar har inte någon funnits ansvarig för dess innehåll. (Amnesty Press #5/1998)
Detta är naturligtvis bara en bråkdel av det brott som USA fört mot Mänskliga Rättigheter och folkrätten. USA är det land som överträffar alla länder vad gäller som terroriststat och är faktiskt det enda landet som har fördömts av internationella domstolen för att ha fört internationell terrorism.

Istället för att vara konsekvent vad gäller fördömande av invasion/ockupation av suveräna länder, brott mot mänskliga rättigheter etc. så fortsätter den svenska högern att försvara USA:s utrikespolitik på samma sätt som de svenska stalinisterna försvarade Stalinsovjet under 60 & 70-talet. Idag använder till och med högerprofiler kritiken mot USA som en anledning att avfärda den av automatik. Vi kan se denna tendens hos Lennart Berntson, som har problem med Pilgers USA-kritik. Vi kan se det hos bloggen Utsikt från höjden som påstår sig stå för en "frihetlig socialism" men som likt högerprofiler använder samma argument för avfärdande med en sorts förvåning att USA kan tolkas som en global aktör. Bloggen "Mellanöstern" som skriver ur en liberal syn reagerar på "anti-amerikanismen" genom att påstå att det inte finns någon motståndsrörelse i Irak eftersom den endast bombar bussar etc. Detta är naturligvis inte annat än en komplett lögn, undersökningar över motståndet i Irak visar att endast några få procent riktas mot civila mål, skillnaden ligger i att sprängandet av en buss av någon konstig anledning anses vara bättre nyhetstoff än attackerandet av amerikansk ockupationsmilitär. När Wiehe berättade varför han försvarar Kubas nationella suveränitet för att den är under angrepp från USA, så var den samtliga högerreaktionen bland bloggarna att man inte borde analysera Kuba genom att dra in USA (SIC!). Man kan genom att kritisera USA:s globala roll som terroraktör och förbrytelser av Mänskliga Rättigheter och Folkrätten bli misstänkliggjord som "anti-amerikan" eller "konspiratör". USA skall helt enkelt inte ses som en global aktör, vi skall vara goda västliga demokrater med hederliga ögonbindlar.
På detta sätt blir förhållandet mellan USA och den svenska högern en destruktiv vänskap eftersom högern hjälper till med att polarisera synen på landet USA medans USA, som en ideologisk symbol på ett hänsynslöst sätt visar högerns inkonsekvens vad gäller principer om Mänskliga Rättigheter. I ena stunden kan den svenska högern skrika sig hes för att vänstern har problem med att ta avstånd trots en lång kritisk historia och i andra stunden fortsätta en okritisk hållning till sin egen historia och även fortsätta eländet.

Nu är ju naturligtvis inte alla högerprofiler inskränkta papegojor till USA:s agitationsmaskin, eller notoriska avfärdare av USA-kritik. Till och med vänsterprofiler kan ta till sig bindeln när det kommer till USA:s agerande i världen. Men tendensen finns klart hos högerorganisationerna som har haft en konsekvent historia av att vara inkonsekvent. När är det Folkpartiets och Moderaternas tur att stå i TV-rutan och ta avstånd ifrån USA:s stöd till diktaturer, upprättandet av diktaturer, störtandet av demokratier, utbildandet av terrorister etc. etc. och stå tillsvars för sitt stöd till det?


Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

Betyg är ett hinder för undervisningen

På något sätt har den fria marknadslogiken blivit allmänt accepterat även inom skolans värld. Konkurrens mellan eleverna uppmanas och ses positivt, och det är ju klart om man inte litar på ungdomen så blir man väl glad om den pluggar hårt oavsett anledning? Problemet ligger ju att det är själva anlednings faktorn som är problemet i dagens skola. Jag tror många elever frågar sig varför man öht behöver läsa matematik eller läsa franska, som ett par exempel. När skolan tappar kommunikationen med eleverna och förlitar sig på individkonkurrensen så slås mängder av individer ut (vilket är själva logiken med konkurrens).

Betygen är en faktor som gynnar individkonkurrensen och som drar fokuset bort från meningen med att lära sig saker. Betyg får då en sorts karaktär som bekräftar sig själv som meningen med att vi har ett skolväsende. Konsekvensen blir att vi får ungdomar som läser för betygets skull, inte för att lära sig. De som av någon anledning inte sätter betyget så värst högt i livet tappar därmed också viljan att studera.

Nu är det ju självklart inte betyget i sig som är problemet utan själva skalan av betyget. Det hade räckt om vi endast hade godkänd och ickegodkänd och delade upp högre studier. Istället för att promt förlita oss på betyghetsens verksamhet på våra elever bör vi knyta an kommunikationen mellan skola och elev så att eleven får till del varför man studerar. Därmed tror jag också motivationen kraftigt kommer att öka och eleven får lättare att välja studielinje efter grundskolan.


(läs SvD - "Nya betyg splittrar alliansen" )
(Se även SVT:s Debatt mellan skolminister Jan Björklund och vänsterparteits Rosanna Dinamarca)
Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant

tisdag 13 mars 2007

Högerns rädsla för nyansering - eller traditionell vänsterskräck?

Bloggen Bent uppmärksamade mig på en SvD-recension om John Pilgers nyutgivna bok på Ordfronts förlag.
När jag läste speciellt denna kommentar av Bent;
Pilger förekommer ofta [..] på Aftonbladets kultur och debattsidor, och att en stor tidning som just Aftonbladet låter denna fasans apologet breda ut sin antiintellektuella och ofta nästintill antisemitiska smörja är symptom på den moraliska sjuka som finns inom vänstern.
så avfärdade jag meningen med en näst intill automatisk avskrädesgaller. Detta galler har filtrerat liknande moralisk högerkritik som simpel ovidkommande agitation, men nu reflekterade jag över själva fenomenet. Varför har högern en tendens att inte klara av en nyansiering av verkligheten?

När man som konsekvent humanist står upp för en så enkel sak som den nationella suveräniteten och samtidigt påpekar att det faktiskt finns bra saker på Kuba förutom landets undermåliga politiska rättigheter, då heter det att man är diktaturkramare. Nyansering av världen stöts automatiskt bort när den hotar högerns dikotomiska världssyn. Fienden skall med alla medel demoniseras, målet helgar medlen.

Är det verkligen så att högern har stora problem med verkligheten? Det är nog kanske så med andra medmänniskor som utför handlingar som egentligen strider mot ens moraliska eller etiska uppfattning att det behövs ett visst mått av förnekelse. En dikotomisk förenkling finns exempelvis när jägaren inte längre ser älgen som ett djur när den tryckt på avtryckare och ser den efter det exakta momentet som simpel föda - antingen djur eller föda. Antingen ond eller god. Antingen diktatur eller demokrati. När en vänsterprofil dyker upp och förstör denna enkla och trygga förhållning till världen så blir man naturigtivis eóerhört bestört och beskyddande, då kanske det är förståligt att högerprofiler som Bent demoniserar Pilger och hela vänstern (SIC!) med honom. Bents blogginlägg är dessutom en liten parafras av SvD-artikeln vilket gör det hela ännu mer alarmerande - när en relativt stor tidning som SvD låter högern ventilera sin antiintellektuella vänsterskräck.


Andra bloggar om: , , , , , , ,
Pingat på intressant

lördag 10 mars 2007

Frankrike förbjuder bevakning av polisvåld

En ny lag i Frankrike förbjuder filmning av våld och publicerandet av detta på internet. En allvarlig konsekvens av denna lag är att vid publicerande av filmat polisvåld så kan man få böter upp till 100 000$ och 5 års fängelse. På detta sätt fungerar lagen som sägs vara en bekämpning av det brittiska (SIC!) fenomenet "happy-slapping" som ett allvarligt ingrepp i yttrandefriheten på internet.

Det franska rådet valde dessutom att publicera lagen på den exakta årsdagen av amatören George Hollidays filmande av några poliser i Los Angeles som misshandlade Rodney King. Det ironiska inslaget är svårt att missa. Den franska lagen går i bräschen för inskränkning av yttrandefriheten på internet, en yttrandefrihet som paradoxalt skulle kunna ge polisen större förtroende i det långa loppet. Upptäkten av en negativ kårkultur inom polisen minskar drastiskt eftersom alternativ media idag oftast befinner sig på internet (ex. indymedia). Det vi kan hoppas på är att denna lag inte börjar sprida sig till resten av Europas länder, och att Frankrike i en snar framtid vaknar upp och inser det uppenbara reaktionära och orwellska i denna lag.


Läs mer på: www.odebi.org/new2/, macworld.com
Andra bloggar om: , , ,
Pingat på intressant

Studentkravaller i Aten

För två dagar sedan resulterade en nästa ett års kamp mot ett lagförslag i direkt konfrontation med polis. Det lagförslag som lärare och studenter har protesterat emot en omformining av universiteten.
Det var under röstningen i parlamentet som demonstranter kom i konflikt med polisen utanför parlamentet. Detta medans över 35 000 studenter, lärare och akademiker demonstrerade på Atens gator.
The march was forced to split into pieces and about 100 hundred demonstrators that had randomly been at that place, were segregated and severely walloped by a heavy police force. Several attacks followed, in order to split the rest of the march into smaller pieces, when the school teachers were beaten as well. Individuals had to ran away and hide into nearby buildings.

Dozens of randomly chosen demonstrators have been arrested or brought to the police headquarters, most of them plain students or even old-aged teachers. Others had to go to the hospital with wounding on the heads
(indymedia)

I svensk media kunde vi läsa att en polisman "aldrig sett något liknande" och att fem av hans kollegor blivit skadade. Hur många demonstranter som skadats fick vi naturligtvis inte reda på. I borgarmedia behöver man bara fråga polisen om uppgifter.

Dessa massiva studentdemonstrationer visar ännu ett exempel att människor i Europa inte blivit stagnierade till passivitet. Det är rätt att göra uppror och grekiska studenter ställer sig i täten för ett kraftigt motstånd som säger att nu är det nog!


Andra bloggar om: , , ,
Pingat på intressant

Studenter har ockuperat kårhuset (anno 2007)

Jag var helt enkelt tvungen att sticka in ett årtal för att poängtera att detta är en aktuell aktion, som förvisso har liknelse med 68-händelsen, men sker idag av andra premisser.

Undertäcket har skrivit om aktionen och beksrivningen lyder: "Solidaritetsaktionerna sprider sig som en löpande eld eller som ringar på vattnet."
Vad det handlar om är alltså en solidaritstshandling till de kämpande för ungdomshuset i Köpenhamn. Ockupanterna som kallar sig Osäkrade Studenter ser en koppling mellan den allt mer hotade hyresrätten, arbetsrätten och rätten till heltidsstudier.
De poängterar att studiemedlet fortfarande håller på att sjunka eftersom den inte hänger med prisindex vilket tvingar studenter ut på undermåliga arbetsförhållanden. Detta å sin sida kan tolkas som en lukrativ position för arbetsgivarna då akademiker är vana vid undermåliga arbetsförhållanden. Det kanske är därför som högre utbildning idag krävs för arbete som knappast skall ha med själva arbetsuppgiften att göra?

Men för att återgå till själva aktionen. Det är upplyftande när folk bestämmer sig för att säga ifrån och det är vackert när människan lyckas rätta sin böjda rygg och stå upp för värden den anser viktiga för människan. Därför stödjer jag liknande aktioner. Det är rätt att göra uppror!

Må ockupationen ha ett långt och mångfacetterat liv!




Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

Gudsbegrepp, likheter, skapelsemyt & kulturkrockar

(Det här är en text som kanske liknar mer en analogi av reflektioner över olika kulturer och religioner och vilken påverkan de kan ha på varandra.)

Gudsbegreppet ter sig mycket lika mellan världens kulturer vilket strider mot en etnocentrisk syn på ”främmande” kulturers religiösa uppfattning. Detta fenomen beskriver Arne Martin Klausen i sin nu 30 åriga gamla bok, "Kulturvariation och sammanhang", i vilken han skiljer två olika sätt att se på kultur – det värdeorienterade och det beskrivande. Det värdeorienterade sättet att se på kultur får stå för en representant för den etnocentristiska synen på ”främmande” kulturer. En etnocentrisk hållning är dock ett fenomen som finns i alla kulturer. En kulturrelativistisk hållning kan användas som begrepp för en studie av en ”främmande” kultur från dess egna värderingar, detta som en motsatts till en etnocentrisk hållning.
Klausen menar att det finns likheter i beskrivningarna av världsreligionernas gudsbegrepp, ett exempelvis är bland annat paradoxen över att Gud har en gudomlig boning men ändå är ibland oss, en sådan gud är Ngai av den afrikanska Kikuyastammen. Gud har ett namn som skall yttras varsamt eller inte alls, exempelvis Gicelemu Kaong (Great Spirit) av Lenape stammen som kräver att man ropar hans namn 12 gånger då hans boning finns i 12:e himmelen (högsta). Likheter mellan t.ex. australisk och afrikansk gudsbegrepp kan summeras som paradoxen att vara omnipresent, att inte använda guds namn i onödan, är osynlig och beskrivs som ”fader”.

När det gäller nordamerikanska urbefolkningen så har jag ovan beskrivit exempelvis Lenape stammens gudsbegrepp som ett begrepp man varsamt bör använda, likt australisk och afrikansk begrepp. Likheter dessemellan finns även med dess beskrivning som skaparen.
Även Maori har sitt gudsbegrepp som ett heligt namn vilket missionärerna missade (därför är inte Maori esoterisk, vilket har hävdats). Den är även allvetande likt de afrikanska gudsbegreppen.
Även om världsreligionerna/kulturerna är mycket lika varandra kan två kulturer leda till ödesdigra konsekvenser. Några exempel på detta fenomen ger Klausen i sin bok, exempelvis Labradoreskimåerna som levde före missionens ankomst av naturahushållning med renjakten som central förvärvskälla. Missionärernas ankomst ledde till att man försökte få eskimåerna att jaga torsk för att den var attraktiv för handel, men torsk ansågs vara ett simpelt jobb men gradvis började man fiska torsk. Man började bygga trähus, som eldades med ved, för eskimåerna vilket fick digra konsekvenser eftersom uppvärmningen tidigare skedde av en biprodukt av jakten. Nu fick man plötsligt extra jobb för att skaffa sig material för uppvärmning. Dessutom avvecklades ett ömsesidigt förhållande mellan kärnfamiljer i och med introducerandet av pengahushåll och nya bostäder.

Ett andra exempel är de heliga korna i Indien där indiernas motvilja att ta liv tas som orsak till att man inte slaktar korna. Men i en större kontext så fungerar korna som producerare av gödsel, bränsle, och arbetskraft för jordbruk. Dessutom så finns det en relativt stor del av befolkningen som faktiskt äter kött och dricker kons mjölk. Kon är alltså i kontexten en del av samhället med viktiga samhällsfunktioner, vilket får den lokala ekonomiska systemet att verkar mer rationell än det första intrycket kan vilseleda.

Ett tredje exempel kan man ta yir yoront-folket i Australien som blev kulturellt utsatta av en annars medveten missionärstation. Problemet var att missionärerna införde nya stålyxor till yir yoront-folket som tidigare hade yxan som en viktig symbol i sin identitet. Yxan var en symbol för mandom och hade en mytologi runt omkring sig, samt att den fick en privilegierad statussymbol eftersom bara vuxna män kunde ha yxa och därmed kunde säga ”min yxa”, nu när missionärerna införde nya bättre yxor kunde även barn och kvinnor ha yxa vilket vände privilegiestatusen ombord i vissa fall. Även den tidigare ceremoniella handeln med yxor försvann vilket också innebar en filosofisk kris när yxorna inte hade någon plats i mytologin längre.

När det gäller skapelsemyter finns det generellt fyra prototyper bland de skriftlösa religionerna. Den första, ex nihilo, beskrivs som en ”högtstående” varelse som skapar världen genom tanken, här har vi exempelvis Winnebago-stammen av Wisconsin där skaparen exempelvis börjar gråta efter att ha tänkt över vad han skulle göra vilket skapade vattnet. Den andra, ”The Earth Diver Motif”, som sänder vattenfåglar eller amfibiska djur till ”the primordial ocean” för att hämta jordpartiklar som sedan blir världen, här har vi exempelvis Kartik Puja som är en slags nyårsfirande och firas överallt i Indien och är ledd av kvinnor som på morgonen varje dag symboliskt återskapar universum för rit(a) (harmoni). Kartik Puja praktiseras i en allinklusiv grupp kallad mandal(a), som är en typ av studiecirkel där alla sociala grupperingar bör vara med. Kvinnorna i gruppen/cirkeln/mandal(a) utför en slags didaktisk ritual genom så kallade Sukh & Dukh berättelser som de åskådande barnen tar till sig som representerar berättelser om glädje respektive sorg i livet. Kvinnorna i mandal(a) går också ner till vattnet för att bada och tvätta kläderna och tar med sig lera som dom senare i mandal(a) gör gudabilder av och berättar en saga om, därefter går man tillbaka till vattnet med gudabilden och sänker ner den i vattnet med en filt.
Den tredje, skapelsen genom delning av en ”primordial unity” i två, kan te sig som en delning av himmel och jord och delning av ett kosmiskt ägg. Den fjärde, en delning av en ”primordial being”, antingen frivilligt eller ett bekämpat monster som exempelvis Ymer och Purusha.

Ett exempel på kulturvärdering kan även evolutionisterna tas som ett exempel. Här står E. B. Tylor som förebild som ansåg att en kultur genomgick olika stadier där den utgick ifrån förklaringar av magisk och religiös natur till högre ju mer vetenskapliga naturliga förklaringar man hade. Men ett ensidigt avfärdande av evolutionismen har en tendens att göra det för lätt för sig. Evolutionister kan exempelvis se komplexiteten hos en primitiv kultur men samtidigt se en utveckling inom den mänskliga kulturen. När det gäller evolutionismen så tappar den etnocentriska förklaringen mark eftersom evolutionismen bäst förklaras inom upplysningsidealet med dess strävan efter förnuft och rationalitet.


Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

torsdag 8 mars 2007

Sexualmoralism är fiende till den feministiska kampen



Idag tänkte jag att det vore på sin plats att redogöra den feministiska kampen, så här på den internationella kvinnodagen.
Problemet idag är att en nymoralism eller nyandlighet har stigit upp från askan. Dessa reaktionära idéer blev bekämpade av en humanistisk rörelse i många decennier som kämpade för jämlikhet och jämställdhet. Under tidigt 1900-tal var det frågan om demokratisering och under 60-talet handlade det om bland annat uppfattningen att sex var ett naturligt behov för människan. Nu så här i efterhand vet vi att den sexuella friheten även hade sina mörka sidor, med barnpornografi och trafficking. Så ur ett humanistiskt perspektiv så bör naturligtvis den sexuella friheten ha vissa gränser, men den grundläggande uppfattningen bygger på den psykologiska kunskapen om att sex är ett naturligt behov för människan och således inte behöver försvaras genom äktenskap, tvåsamhet, eller kärlek. Detta var då radikala värden som feminister kände sig en del av. Men nu har feminister tyvärr tagit del av en antagonistisk idé till feminismen som ibland beskrivs "neofeminism" eller "radikalfeminism". Denna "feminism" är i den feministiska kontexten dess antagonist eftersom den tagit rollen som en uppfostrare av kvinnan till att bli "fina" mycket genom den anammade religiösa sexualmoralismen.

Det handlar om att, som "fina" kvinnor, inte konsumera sex i olika former, att undvika handlingar som skulle anses avvika från normen - vad som anses vara normalt. Vad sexualmoralismen bygger på är en grundläggande uppfattning om att sex skulle vara något fult eller ont. Denna moralism är inte något nytt för neofeminismen/radikalfeminismen utan har en lång kulturkonservativ historia med rötter inom religionen. Vi kan exempelvis se rester inom vårt eget språk där könsord används som skällsord. Idéhistoriskt bygger sexualmoralismen på att det "avvikande" leder till "degenerering", detta kan ses även inom moralism som är fritt från religiösa motiv och även för moralister som accepterar mer "rumsrena" sexuella minoriteter som homosexuella och bisexuella.

Ur ett historiskt perspektiv tror man att skräcken för sex härstammar från en förhistorisk tid då man trodde att mannens sperma kunde ta slut (finns exempelvis ännu inom den traditionella kinesiska medicinen). Sperman var en sorts identitet för mannens avskiljande från kvinnan och därmed var sperman livsviktig för honom. För kristendomen kom detta spermabevarande vara en del av religionens dogmer vilket ledde till att all sexuell handling som inte kunde leda till graviditet ansågs onaturliga. Onani, analsex och oralsex ansågs alltså syndiga eftersom de var slöseri av mannens säd. Denna idéhistoriska hållning spetsades senare till av Thomas av Aquino som av logisk härledning ansåg att onani var värre än våldtäkt eftersom våldtäkt kunde leda till graviditet.
När den medicinska forskningen tog framsteg och man började avfärda demoner eller dylikt som ansvariga för sjukdomar så tog man det mänskliga behovet - sex - som den nästa syndabocken. Här fanns Simon André Tissot som personifierad uppfattning att promiskuitet och onani skulle vara orsaken till sjukdomarna. Tissots sexteori avfärdades dock när bakterieteorin blev en allmänt accepterad teori. Efter detta tog den reguljära degenereringsteorin form genom fransmannen Benedict Augustin Morel som byggde sin teori på att människan förfallit genom syndafallet vilket ledde till att "sexuella avvikare" och promiskuösa personer ansågs vara "degenererade" eller mer fallna än resten av människorna. Valentin Magnan kom att sedan ta över denna degenereringsteori och ersatte religionen med evolutionsteori och kom senare att bli en inspiration till den tidiga psykologin före neurapatologin och genetiken.

Än idag har vi denna irrationella degenereringsteori i vår kultur, men nu är det inte Thomas av Aquinos spermaförlust eller Tissots onaniskräck utan pornografin som fungerar som påstådd degenererings faktor. Idag kan (neo/radikal)feminister påstå att pornografin har en skadlig effekt på människor, leda till våld och parafiliska beteenden. Det är exakt samma skadliga degenereringsteori som tidigare. Därför är porrmotståndarna antifeminister och antagonister till en ökad humanistisk, jämlik och jämställd värld.

Tyvärr verkar vissa upplysta i ämnet virra bort sig i argumenteringen angående radikalfeminismens roll i det hela. Blogga Bloggelito som står för en kämpande sexpositiv syn bland de svenska bloggarna anser att radikalfeminismen har en direkt koppling till marxismen. Detta är naturligtvis helt fel eftersom radikalfeminismen är så långt ifrån en klasskampsteori som det går. Dess teoretiska världsanalys går istället ut på att kvinnor och män är två helt olika "klasser" och därför bör man inte bry sig om reguljär klasskamp. Anledningen till att socialister anammat radikalfeminismen bygger istället på att socialister misslyckats att bemöta radikalfeministernas argumentering med ett marxistiskt alternativ. Därför är det så viktigt för socialister idag att bekämpa de nya "feministiska" teorierna som bubblar upp.

En person som är viktig att ta upp i sammanhanget är Håkan Blomqvist, som är historiker, författare och ansvarig utgivare av den socialistiska/trotskistiska tidningen Internationalen som är kopplad till Socialistiska partiet. Blomqvist resonerar på ett slående sätt angående sexmoralismens irrationalitet:
Jag har alltid förundrats över följande märkliga, men vardagliga situation: en dam kommer in på ett folkbibliotek och fråga efter en våldsam deckare. Den tjänstvillige bibliotekarien finner inget märkligt i frågan utan visar henne till deckarhyllan, som på de flesta bibliotek rymmer åtskilliga hyllmeter. Damen får tips på några lämpliga deckare där människor seriemördas, stympas, torteras eller utsätts för annan grym och omänsklig behandling. Lite senare kommer en annan dam in på samma bibliotek och frågar om det finns någon bra pornografi. Den högröde bibliotekarien avfärdar föraktfullt damens fråga med att biblioteket inte för pornografi. En lite mer vidsynt bibliotekarie kanske försiktigt undrar om inte damen menar en kärleksroman med erotiska inslag. För någon hylla med pornografi - eller med ett finare språk erotika - finns inte på biblioteken.

Och det är sannerligen något sjukt med en kultur som ser något onaturligt med människor som njuter av sex men samtidigt inte höjer ögonbrynen över film och litteratur där människor seriemördas och lemlästas. Då gäller helt plötsligt inte degenereringsteorin.


(Källa: "Vad finns bakom dagens sexualmoralism?" av Lilja Warg, "Sexualitet, sexualpolitik och humanism" av Håkan Blomqvist)
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

tisdag 6 mars 2007

Kunde vem som helst bli nazist under 20-30-talets Tyskland?


Christoffer Browning radar upp och diskuterar olika anledningar till varför så många blev mördare i boken "Helt vanliga män". Bland annat diskuteras förhållandet till indoktrinering av antisemitisk natur, där den kan ha haft en funktion som en annorlunda moral där dödandet av judar inte skulle ha stridit mot den av mördarnas moraliska uppfattning. Som exempel använder sig Browning av reservpolisbataljonen 101. Det centrala problemet angående en sådan moralisk strikt förklaring över reservpolisbataljonen 101 är att man inte kan säga att den propaganda som tilldelades till bataljonen hetsade dem till att döda judar. Propagandan som vände sig till bataljonen var dock antisemitisk vilket följde till en viss distansering och polarisering men anledningen till att den inte passade till reservbataljonen var på grund av männens ålder som vuxit upp i en annan kontext än de unga männen som skolades i sann nazistisk anda.

En annan faktor som visade sig vara viktig för bataljonens medlemmar var karriären, ett tecken på det visade Browning att flertalet av reservpoliserna fortsatte en karriär inom polisyrket.
Trycket från gruppen och överheten nämns också som ganska betydande faktorer, där solidaritet till kamraterna var ganska stor. Exempelivs om man själv lät bli att döda skulle det falla till resten av kamraterna vilket skulle leda till att de andra skulle tvingas göra ”grovjobbet” och att en själv riskerade att hamna utanför gemensamheten - vilket oftast var vid tillfället det enda man hade. Att vägra utföra det tilldelade jobbet blev på något sätt asocialt och till och med omoraliskt.
Arbetsdelningen sätts också som en betydande faktor där vissa väljs ut för dödandet och resten sätts att utföra andra ärenden som transport etc. där huvudansvaret döljs för personen. En konstruerad gråzon där man kunde ta tillfälle i akt att skylla på högre instanser.

Krigshetsen tas även som en ganska stor huvudfaktor till anledningen till varför så många reservpoliser blev mördare. Kriget tillsammans med den överväldigande rasismen och den ganska länge utbredda nationalismen med den tyska överheten. I och med krigshetsen tillsammans med en utbredd rasism kom distanseringen från judar att bli ganska stor, judarna blev med kriget en av fiendebilden och bidrog till att ansvaret gömdes vid dödandet av judar, även om de flesta i bataljonen var medelålders män och vid tidpunkten för dödandet inte hade stått i så mycket krigshetta alls. Krigshetsen har vid flera andra tillfällen lett till oerhörda missförhållanden och lidanden, några exempel är amerikanska soldaters grymhet mot japaner under andra världskriget och de direkta plågande av människor i USA:s krig mot Vietnam.

Vad som i en sammanfattningsvis förklaring kan man påstå att man får en allmän hemskt känsla över att läsa framställningen då majoriteten av männen i reservpolisbataljonen var helt vanliga män.
Otaliga är exemplen på människors brutalisering när de beordras döda andra människor, ett kanske möjligt krav för att kunna utföra dessa brutala händelser är ett försök att porträttera fienden som främmande och något annat än sig själv. Här skulle den nazistiska propagandan passa som handen i handsken. Liknande distansiering kan vi se bland jägare som förklarar att de så fort de tryckt av skottet mot ett djur inte längre ser det som ett djur utan endast som mat. Möjligtvis är distansieringen en psykologisk självförsvarsmekansim.
Vanliga män som i en historisk kontext utsätts för omständigheter som resulterat i mänsklig katastrof. Grupptryck, som människor idag lär sig av samhället att lyda överheten. Många samhällen dras med förbittringar i krigsmentalitet och främlingsfientlighet. Byråkrati underminerar det individuella yttersta ansvaret och ett samhälligt tryck och moralisering till karriäristiska ambitioner. I detta sammanhang har man svårt att inte hålla med författaren att det exempel som reservpolisbataljonen visar faktiskt visar en mycket mörk sida hos oss alla, och inte hos en speciell grupp tyskar. Brownings förklaring till varför människan kan bli mördare passar även in i den marxistiska perspektivet av människan som föränderlig inför dess omgivning, miljö och tidsanda. Människan som metafysisk varelse med en bestämd natur hör till historien.


Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com