Sidor

tisdag 22 maj 2007

Skogsljus med pastell

Jag gjorde för några månader sedan en serie målningar i pastell i naturmotiv. Jag brukar inte göra målningar eller teckningar i naturmotiv längre, men gjorde det mest för julutställningen. Alltså av en mer taktiskt anledning än en personlig, men jag kunde ändå inte låta bli att göra någon tvist så jag tänkte göra målningarna till en studie i färg, och vad är inte bäst än att ta allt i en ton? Jaja, jag tyckte faktiskt det var roligt och jag lärde mig faktiskt en hel del.

Här nedan följer de fyra målningarna i pastell:

(nr.1)


(nr.2)


(nr.3)



(nr.4)



torsdag 17 maj 2007

"Amerikanskt bistånd"


Är fortfarande i bloggpaus men tänkte slänge upp lite bilder. Denna bild illustrerar den dualismen hos USA:s globala aktörskap. Den är tyvärr inte med i den pågående Konstrundan, men kanske kommer att vara med i framtida utställningar. Gjord med bläck och färgpennor.

onsdag 16 maj 2007

Paus

Nu kommer jag ta en tids ledighet från bloggandet för att satsa på andra saker i livet just nu. Kommer tillbaka om några veckor. Är med i Konstrundan denna vecka så jag kommer kanske lägga upp nån text om det.

Vi ses!

mvh,
Kristoffer Ejnermark

onsdag 9 maj 2007

Debattartikeln är ett skämt

På vilket annat sätt kan man tolka den fatala och nakna okunskapen i dagens debattartikel? Okunskapen ligger inte hos landets ungdomar som en del kommentarer till artikeln tolkat det, utan ligger hos artikelns författare och uppdragsgivare.

Ex.01:
Artikeln förfasas över att "56 procent av grundskoleeleverna svarar "Vet ej" på frågan om de anser att samhällen baserade på västerländsk marknadsekonomi är demokratiska." Sanningen ligger ju naturligtvis i att svaret skulle ha varit "Nej". Marknadsekonomi är på inget sätt en garanti för att demokratiskt samhälle. Författarna och uppdragsgivarna tycks ha glömt bort Nazityskland.

Ex.02:
Artikeln förfasas över att "40 procent anser att kommunismen bidragit till ökat välstånd i världen.". Att kommunismen bidragit till ökad välstånd i världen är en historisk självklarhet, det är bara att läsa lite historia om arbetarrörelsen. Att det faktiskt var så lite som 40 % som vet detta är dock lite tragiskt.

Ex.03:
Artikeln förfasas över att "22 procent anser att kommunismen är ett demokratiskt samhällskick.". Kommunismen ÄR ett demokratiskt styrelseskick. Artikelns författare och uppdragsgivare behöver nog börja läsa lite Karl Marx innan de ropar hej före de hoppar över bäcken. Det som är tragiskt är att bara 22 % vet detta faktum.

Ex.04
Artikeln påstår att det "beräknas 100 miljoner människor världen över ha fått sätta livet till på grund av kommunistiskt förtryck - därav många tiotusental i vår omedelbara närhet. Många fler tvingades leva sina liv i förtryck, i total avsaknad av de fri- och rättigheter vi svenskar tar för självklara." För det första är siffor angående stalinistiska regimers brott fortfarande under forskning. Vart siffrorna kommer ifrån är därmed väldigt viktigt att statuera. Dessutom är det ett sakfel, tyvärr ett mycket vanligt, att kalla de stalinistiska regimernas brott för "kommunistiskt". På vilket sätt var de stalinistiska regimerna kommunistiska? För att de som styrde regimerna kallade sig kommunister? Borde inte diktaturen Nordkorea då kallas demokratiskt eftersom de kallar sitt land demokratiskt? Stalinistregimerna kallade sig själva inte ens "kommunistiska". Det skulle ju innebära att de skulle vara tvungna att införliva och genomföra samhällstrukturer efter kommunistisk och synnerligen socialistiskt sätt, som demokratiskt förverkligande och statens avskaffande. Istället var de stalinistiska regimerna så långt bort från kommunismen som man kunde komma. Staten hyllades okontrollerat och demokratiska samhällsstrukturer fanns det inte en skymt av.

Slutsats:
Artikelns och undersökningens författare och uppdragsgivare saknar ingående analys och historiska och teoretiska kunskaper vad gäller kommunismen och de stalinistiska regimerna. Artikeln och undersökningen blir en villfarelse genom ideologiska glasögon. Är det inte skämt, så är det ett tragiskt ögonblick i svensk ideologisk agitation.

Visst är det synd att de svenska ungdomarna saknar kunskap om de stalinistiska regimerna, i synnerhet den mängd civila, kommunister och diverse dissidenter som de mördat men också arbetsläger som Gulag. Men historisk kunskap blir lätt icke-historisk om den inte används i ett sammanhang. Arbetsläger och koncentrationsläger är absolut inget som bara skall räknas till stalinistiska regimer eller fascistiska. Även Storbrittanien och USA har haft sin del av kakan. Storbrittanien var faktiskt först med att upprätta koncentrationsläger i Ryssland när de invaderade landet för att stoppa revolutionen. Historien är full med otäckheter och oförrätter och "västliga marknadsekonomier" är absolut inte sämre på sådana. Bara i det kapitalistiska Indien räknas 100 miljoner människor ha dött p.g.a. otillräcklig byggnad av sociala strukturer (Källa: Amartya Sen). Ibland brukar förmenta ideologer mantra att demokratier inte krigar med varandra och blockerar därmed en viktig historisk kunskap att demokratier oftast är de som krigat genom den moderna tiden. Artikelns författare upplyser mer historisk kunskap, men med en sådan stark ideologisk kunskap kommer ungdomarna klara sig bättre utan.


Andra bloggar om: , , , , , , ,
Pingat på intressant

tisdag 8 maj 2007

En världsomsegling under havet av Jules Verne

Denna bok är naturligtvis klassikernas klassiker och har varit oerhört populär och kanske fortfarande är. Jag började läsa den med en elak fördom om den som barnslig och hiskeligt överdriven, troligen av påverkan från dåliga dramatiseringar. Men min flickvän lyckades övertala mig om motsatsen och när jag började komma in i berättelsen blev jag faktiskt positivt överraskad.

Boken är både välskriven och seriöst utformad, där grandiosa skådespel förklaras med sådan skicklig penna att varken jättespindlar eller utflyckt till det sjunkna Atlantis känns löjligt eller banalt. Det är ingen dålig prestation.

Mycket till del har författaren haft av sin tids nitiska kärlek till vetenskap. Jules Verne skriver som bekant i romantikens tidsperiod där den rationella vetenskapen började ifrågasättas som den enda vägen till sanning. Vernes otaliga hänvisningar till antropologiska, biologiska och tekniska upptäckter och framsteg tillsammans med en känsla för detaljer bidrar till att man sugs in och delar huvudpersonernas upplevelser.

Den var sannerligen en överraskning. Även på det psykologiska planet fick berättelsen ett djup med karaktären Nemo. Som läsare brottas man med frågor kring kapten Nemos handlande och fåordiga resonemang. Nemo var absolut inte den löjliga och tillika robusta kapten jag tidigare haft fördom av utan Nemo framställs tvärtom som en sofistikerad och respektingivande person, som även i sina mörkaste stunder föredrog rationellt lugn. Nemo blir på många sätt en beundransvärd person med dunkla men fasta åsikter oc ställningstaganden. Nemos förekomst i boken är framförallt förundrande, eftersom han får en dubbelkaraktär. Å ena sidan är han en viktig huvudperson och å andra sidan utgör han ett oupplöslig psykologiskt problem som inte proklameras eller svaras fullt ut i boken. Han blir som ett mångsidigt spöke man inte riktigt kan greppa tag i, utan att det på något sätt förminskar berättelsen.

De andra huvudpersonerna är även de tydligt karaktäristiska. Professor Aronnax framställs som den tidssymboliska nitiska hängivelsen åt vetenskapen i upptäcksfärd och kategorisering av världen. En man som till och med kan ge upp sin personliga frihet för sin hängivelse, för vetenskapen. Hans betjänt Conseil å andra sidan ser sin enda mening med livet att uppassa sin älskade Herre, professor Aronnax. Medans Aronnax beskrivs som till och med en besvärad Herre imför sin betjänts hängivelse. Den sista viktiga huvudpersoner är naturligtvis harpuneraren Ned Land, en William Shatner liknande karaktär. En robust, känslosvajande köttälskare. Berättelsen ger ett antal skämtsamma stunder där Ned Lands känslor formligen exploderar i allehanda gestikuleringar.

Efter att ha läst boken är det inte alls svårt att rekommendera den till alla. Den är inte svårläst och den bjuder på ett otroligt äventyr kryddat med action och intellektuella reflektioner mellan karaktärerna. Det är sannerligen inte konstigt varför just denna bok anses vara en klassiker.


Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Fästning Europa - nej tack!

Rolf Gustavsson spekulerar om Sarkozy vill ha det s.k. "fästning Europa" med klara gränser mot omvärlden som ur nån synvinkel anses inte vara "europeisk". Fästning Europa har varit ett begrepp som förklarar att Europa är för "europeer" och starka gränser som hindrar invandring är därför önskvärt. Det som varit den svenska modellen att genom ett humanistiskt perspektiv ta emot människor som flytt från tortyr eller livshotande faror är inte det som ligger modell för "fästning Europa". Tydligast ses viljan till tydliga avgränsningar i Sarkozys yttringar om Turkiets vara eller icke vara inom EU:
–Turkiet är inget europeiskt land och har därför inte sin plats innanför EU
Så vi får väl se om frankrikes president tar till kamp för ett europas fästning. Inneslutande och främlingsskapande har aldrig varit den klokes val för minskning av konflikter och förtryck.


Andra bloggar om: , , , , , , ,
Pingat på intressant

måndag 7 maj 2007

Reaktionären Nicolas Sarkozy vann och svenska högern fumlar

Ja, då var det alltså Sarkozy som vann det franska valet. Det var väntat men inte med vilja. Helst skulle jag ha sett hans motpart Ségolène Royal vinna, som inte spelat på främlingsfientliga eller ultranationalistiska strängar. Visst finns det kritiska punkter hos Royals politiska program men i jämförelse står högerpopulisten Sarkozy för en brytpunkt i fransk politik. Det blir ett nytt Frankrike vi hädanefter får se, tvärtom mot vad Sarkozy själv påstår. Populist som han är har han glidit på räkmackan att det egentligen är han själv som vill "upprätta" det gamla starka Frankrike. Hur detta skall ske genom att agera nickedocka åt USA är outgrundligt, eller hur en systematisk invandrarfientlig politik skulle stärka. Den redan rasistinfluerade invandrarpolitiken har ju fått uppenbara konsekvenser i landets förorter.

Den svenska högern verkar än idag inte ha lärt sig något vad gäller konflikten inom Frankrike. Sin automatiska stigmatisering av "vänstern" har gjort att de ser kravallerna i Frankrike som ett medel av någon slags enhetlig "vänster", vilket är så fel som det kan bli. De allra flesta som varit del i kravallerna är vanliga (då menat inte tillhöriga någon politisk falang) människor som helt enkelt i sin desperata livssituation fått nog. Ungefär samma desperata inrikeskonflikt som finns i Estland och Lettland där en stor del av befolkningen systematiskt förtryckts. Den liberale bloggaren Blogge Bloggelito är inte införstående i den inrikespolitiska konflikten och ser kravallerna likt en naiv högeragitör som ett utryck av någon slags vänster, närmare sagt en "stenkastarvänster". Analysen känns igen, samma förhastade analys fällde nämligen högern om kravallerna år 2005 - det var den onda "vänstern" som visade sitt anlete. Ingen närmare analys, ingen analys om de inre konflikterna. Den svenska högern behöver nog en rejäl kall dusch och lugna ner sig lite.


Läs också här, här, här, här, här, här
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Göran Greider gläds åt arbetarklassens comeback

Greider skriver idag den 7:e maj i sin metrokolumn att klassbegreppet håller på att komma tillbaka i det offentliga rummet. Det banala påståendet att klasskillnader inte längre gäller verkar vara på regression och den arena som Greider ser detta mest på är litteraturens. Tidningen Bang och näcgra böcker är exempel som han ger läsaren.

Greider gläds naturligtvis på grund av detta, liksom jag gör det. Det banala påståendet att klasserna i samhället skulle ha försvunnit görs bäst i att begravas. Det bottnar i den tidigare kapitalistiska riddaren - den sociala ingenjören. Han brydde sig inte om klasskillnaderna vilka han tyckte kunda maskeras genom illusionen av formell jämlikhet. Välfärdsstaten var toppen på samhällets utveckling, människans slutmål. Nu är han dock ersätta och passé. Kapitalismens riddare idag är den förmente nyliberalen. Men det enda som skiljer är synen på välfärdssamhället. Nyliberalen ser hellre en marknadsbaserad välfärd än en välfärdsstat som den tidigare sociala ingenjören.. Synen på klasskillnaderna är i princip densamma. Visst kan liberalen i vissa pressade ögonblick erkänna att det existerar klasskillnader, men då är de likväl obetydliga. Antingen rättfärdigat med en icke-existerande "valfrihet" eller likväl den obetydliga "klassresan". Liberalernas verklighetsförklaring är så banal att man häpnar över att den faktiskt är den rådande härskaren i det offentliga rummet. Vore man inte införstående i Gramscis hegemonibegrepp vore en misantropisk inställning inte långt bort.

Nå, jag gläds med Greider att arbetarklassen och därmed klassbegreppet är på väg in i den offentliga arenan. Hoppas bara nu att den faktiskt tar sig hela vägen och inte regresserar inför typiska moralismer eller falnande glöd. Låt oss återigen inkräkta på det borgerliga hegemoniväldet i det offentliga rummet.



Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

fredag 4 maj 2007

Moralistens destruktiva moral (del 2)

Moralisten skapar sig själv genom att sätta sig på den höga moralhästen. "Det är jag som är bättre människa!" - "Du är sämre." Men alla människor är moralister till viss del, alla tycker att någon är dålig till viss avseende, det är fullständigt naturligt. Att i sin enfald döma ut människor på grund av deras naturliga känsloreaktioner är också inget annat än att sätta sig på höga hästar i ett försök att tvinga sin egna person att tränga ut från mänskligheten. Oftast ser vi dessa destruktiva moralister i misantroperna, som i sitt hat till människan känner sig bättre i och med sin falska distansering ifrån den.

Hat är också bra. Att känna hat är sunt. Hade vi inte känt hat skulle vi fortfarande plocka jordäpplen åt Herr von Röfvenhoel. Men hat är sunt när det är en reaktion på orättfärdighet. Hatet tappar sin proggressiva funktion när hatet riktas enbart på metafysiska grunder. Hatet är sunt när den riktas på grund av en rationell orsak.

När det gäller alkohol kryper även den destruktiva moralisten fram. Visst finns det rationell orsak att minska alkoholintaget i vissa avseenden (trafikolyckor etc.), men moralisten blir äcklad över personer som medvetet intar alkohol för att "tappa kontrollen". De är "dåliga människor" -"de har ett svagare sinne". Personer som gjort ett aktivt val att vara nykterister behöver inte moralisera över personer som aktivt intar alkohol, det är viktigt att poängtera. Men de allra flesta som öppet deklarerar sin högt värderade nykterhet har också en fallenhet att komma med känsloargument mot de som intar alkohol. De är antingen "dumma", "äckliga", "svaga" och så vidare. En annan tendens som är viktig att poängtera är att det oftast också är före detta alkoholister eller före detta knarkare som är bäst på att destruktivt moralisera över andra människors egenskaper i fall av alkoholintag. Vissa moralister är mer försiktiga. "Visst går det bra med ett glas vin till maten ibland, men måste de supa?". Allt har givetvis en gräns, men så länge man inte skadar andra människor vad tusan har dom med ens val av alkoholintag att göra?

Människor idag är så rädda för varandra och jag tror det är kärnpunkten till varför många reagerar på berusade människor. Berusade människor är mer sociala, och blir därmed ett hot mot dagens sociala barriärer, ett hot mot den sociala kylan i samhället.


Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant

onsdag 2 maj 2007

Konstnärer protesterar mot censuren

NWT följer beslutet av Värmlands museets affischindragning. Lars Lerin är en av fem konstnärer som protesterar mot museets beslut om indragning.
Beslutet att censurera den affisch som tagits fram för den kommande utställningen med verk av Dick Bengtsson på Värmlands Museum är mycket olyckligt.
Att falla för påtryckning och inte istället stå upp och försvara och förklara känns sorgligt [...] Tänk om alla filmer som gjorts om nazismen, både dokumentärer och spelfilmer skulle visas utan de nazistiska symbolerna. Då ger man nazisterna och deras symboler en oerhörd makt.
Det är bra av konstnärerna att reagera, hade jag haft möjlighet skulle jag inte tveka att sätta dit mitt namn i listan. Censuren av symboler och åsikter är en av vår tids grövsta hot mot våra demokratiska rättigheter. Men också en stor inskränkning för en livlig och fri kultur, där upphovsrätten dock fortfarande står främst i ledet för inskränkningen.

En viss upphovsrätt är självklart nödvändig i ett samhälle byggt på kapital. Men den upphovsrätt vi har idag är på mycket sätt kontraproduktivt för hur en bra kultur skulle kunna vara idag. Idag finns det företag som livnär sig på att köpa upp verk som man sedan säljer rättigheter till konstnärer. Det blir en betydlig inskränkning i kreativiteten. En reform av upphovsrätten och en beaktning av yttrandefriheten skulle kunna göra kulturen mycket livligare och konstruktivare.


Andra bloggar om: , , , , , , ,
Pingat på intressant

tisdag 1 maj 2007

Lyckad 1 maj i Hagfors!

Trots övertrötthet och hunger från gårdagens valborgfest gick jag och min flickvän ut för att möta upp min far till 1:a-majtåget i år. Det var speciellt viktigt i år för att statuera mot högeralliansens första tag i förstörandet av den svenska välfärden. Jag har skrivit lite tidigare om 1 maj på min blogg.

Jag har gått i 1:a-majtåget två gånger tidigare i Hagfors och även stått som åskådare några år, och jag måste påstå att årets 1:a-majtåg var det största jag sett i Hagfors. Vi kunde gott och väl ha varit upp till 100 personer med många åskådare utefter gatorna. Med åskådarna var vi kanske det dubbla. Trots att vi retade oss på att sossarna varje år tar monopol på 1:a maj så var det upplyftande och sporrande. Visst skulle man kunna klaga på att ännu fler skulle kunna ha varit med och demonstrerat, men i jämförelse till tidigare år var det en lyckad 1 maj.

Tyvärr var vi för hungriga och utmattade för att orka stanna kvar för att lyssna på talen i Blinkenbergsparken. Ett tips nästa år är kanske att ta talen före de faktisk dåliga framträdandena av lokala dansörer och playback-artister.


Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

Kvinnans roll inom den tidiga industrin

Som en konsekven utav den växande proto-industrin kom giftemålen att sparas till en hög ålder för att bemöta den stora tillfrågan av arbetskraft. Dessutom kom denna skiftande ekonomiska produktionen att öka det konkurerande trycket på familjen.

Det har påståtts av historiker att rollen för kvinnan och barnet i familjen ökade i och med den förindustriella ekonomiska utvecklingen, då utförde en stor del utav hemproduktionen. Men som Maxine Berg påpekar så insinuerar sådana argument att kvinnan ställning var mindre i ett agralt system, verkligheten snarare var tvärtom. Att kvinnans ställning faktiskt var starkare i det agrara samhälle än vad som den generella uppfattningen bestod. Det finns till och med exempel på deras starka och höga status i den proto-industriella handeln, men de är mest utförligt forskade kring kontinentala industrier.

Som ett exempel används England. Expansionen av proto-industrier under 1700-talet och dess användande av lågbetald arbetskraft resulterade i en högre andel av arbetskraft från kvinnor och barn, även i agrara områden blomstrade den kvinnliga domesticerade industrin. På grund utav kvinnor och barn resulterade i billig arbetskraft så var dom särskilt attraktiva. Kvinnor var mycket dominerande inom textilindustrin vilket var huvudindustrin för kvinnor, sedan kom en annan industri som var dominerande för kvinnan, nämligen att producera snören. Även som producerande av handskar, knappmakare och producerande av silke förekom. Dessa arbeten av kvinnor och barn kunde så mycket som fördubbla inkomsterna för en familj. Spinningen kom att vara en helt dominerande yrke för kvinnor ända till förekomsten av större "spinning jennies" som är ett engelskt namn för stora spinnmaskiner. De kvinnor som utförde detta arbete var även om de var många ändå en del av de arbetare som fick lägsta lönerna, många av dom hade lön långt mindre än de sämsta betalda manliga arbetarna. Den låga kostnaden av dessa spinnande kvinnor gjorde det också möjligt att fortsätta användandet av sländan långt efter introduktionen av de spinnande hjulen och även de så kallade "spinning jennies".

Men ändå när de så kallade "spinning jennies" introducerades så kom dom att bemötas av stort motstånd i bomullsindustrin i södra och östra England, där handspinnande fattiga kvinnor hade stor betydelse. Även om de så kallade "spinning jennies" gav högra löner och ökade produktiviteten så resulterade motståndet ibland till förstörande av dessa maskiner.

Med den ökande arbetslösheten som resultat av den nya tekniken användes sedan som billig arbetskraft i slutet av 1700-talet och tidigt 1800-tal till exempel produktion av handskar och knapptillverkning. Denna billiga kvinnliga arbetskraft kom att länge bli ett alternativ till mekanisering, och när ny teknik kom till svarade man med ett alternativ av högproducerande arbetstekniker för billig kvinnlig arbetskraft, ett exempel var handmålning direkt på tyget. Ett annat exempel som använde billig ledig arbetskraft från kvinnor och barn var silkesproduktionen, där mekaniseringen inte störde nödvändigheten av mänsklig arbetskraft.

Handspinning var under 1700-talet kvinnans dominerande yrke. Kvinnan dominerade också den inhemska stadiet av "spinning jennies" i bomullsindustrin, dessutom inom linnen-industrin.

Könsrollerna var ganska lika i det förindustriella samhället som i det agrara samhället, med tanke på att männen tog till sig rollen som mest "tillgängliga" till nya tekniska utvecklingar, och därmed höll kvinnorna i en lägra ställning.

Maxine Berg menar också att övergången från agralt samhälle till förintrustriellt kan ha ökat ställningen för kvinnor, men det beror på de agrara och industriella omständigheterna vilket varierade över tid och plats. Kvinnorna i den inhemska industrin kom också att underställas männen som styrde dessa industrierna.

Vad som kan sägas är att kvinnans roll som vilket annat under historiens utveckling oftast inte är så enkelt linjeformad, som i ett större perspektiv. Det är förvisso viktigt att sådana här förhållanden uppmärksammas för att verkligen statuera att den industriella utvecklingen inte bara innebar en utveckling utan också en underveckling.


Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com