Sidor

fredagen den 28:e september 2007

Biskopar försöker linda in religiös intolerans i fina termer

På Svd:s debattsida (brännpunkt) kan man läsa en artikel skriven av biskoparna Esbjörn Hagberg (Karlstad), Ragnar Persenius (Uppsala) och Hans Stiglund (Luleå). De menar att de är för jämlikhet:
Vårt ställningstagande innebär inte en värdering av kärleken mellan människor. Inte heller av människovärdet som är lika för alla.
Men samtidigt grusar sin "tolerans" genom att påstå precis det som de så väl avfärdade:
Det är inte teologiskt möjligt att enbart definiera äktenskapet funktionellt utan hänsyn till kontrahenternas kön och roll när det gäller skapelsens fort­bestånd.
Det är lustigt hur biskoparna försökt linda in sin reliösa intolerans i fina termer för att verka rumsrena. Det tyder på att kampen för jämlikhet faktiskt fått viss utrymme i det offenliga rummet när meningsmotståndare känner sig tvingade att klä sin intolerans i toleranta kläder. Men saken är när det handlar om ord så är det så att termen har i begreppskontexten även en specifik definition. Att ha en jämlikhetssyn innebär faktiskt att det inte finns någon elementär skillnad mellan fenomenen eller variablerna. Men biskoparna säger precis det motsatta.

Annars var deras förslag till civiläktenskap för alla ett relativt gott och sunt förslag.

Bloggosfären: Närabögenupplevelsen, motpol, Ilona Sz Waldau, Svensson, deepedition,
Andra bloggar om: , , , , , , ,
Pingat på intressant

Jag bär en röd tröja!

Idag är det en internationell protestdag mot diktaturen Burmas behandling av sitt eget folk. Denna internationella uppmaning lyder "May all the People around the World wear a Red Shirt on Friday September 28th".

Burma har på sistone varit i omvärldens fokus på grund av de stora protesterna av landets förtryckande diktatur. Denna protest har letts av tiotusentals munkar men följs av många andra civila människor. Nu har militären i landet slagit till mot proteströrelsen med våld och har även stängt ner tidningar i landet.

Så jag tänker av solidaritet bära en röd tröja idag. Jag har dock bara en tröja som är röd och det är en T-Shirt med ett tryck för det skickliga bandet Rage Against The Machine. Ganska talande ändå, vad gäller uppror mot en militärmaskin som Burma är.



Media: DN 01, SVD 01, DN 02, SVD 02, AF 01, DN 03, DN 04, DN 05,
Bloggosfären: Svensson, Jonas Morian, jorgenmodin,
Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

Privatisering till varje pris?

Såg precis det utmärkta avsnittet om Täby-privatiseringen av SVT:s Uppdrag Granskning. Skrämmande. Och chockerande hur ivern att privatisera kan gå över både lag och demokratiskt deltagande.

En del friskolor är dock tyvärr nödvändigt idag, som exempelvis specialskolor. Men detta fenomen är ett kausalt fenomen från den reella minskning av offentliga utgifter. Rent principiellt är jag emot friskolor helt och hållet men den reella situationen tvingas till att man tar till obekväma medel.

I det här exemplet i Täbykommun är på många sätt vidrigt. Rektorn har av moderaterna i kommunfullmäktige fått skolan gratis. Något som är olagligt, eftersom kommunerna måste sälja sin fasta och lösa egendom till marknadspriset. Inte nog med det. Rektorn hade före hon gick bakom ryggen på skolans lärare och elever gett ut information om att inga beslut skall antas om inte 50 % av lärarna är med på det. Det var enligt rektorns personliga uppfattning ett "missförstånd" trots att det stod precis så på en overhead-presentation vid ett informationsmöte med lärarna om saken. Det hela luktar begraven hund, och det syftar på en ganska sniken men välgjord taktiskt manöver från rektorns sida att i majoritetsägande position ta över skolan som ett privat företag. Grattis!


Bloggosfären: Robin Enander, Mattias Benke, Tankar om innovation, Marcusen, Sara Yasdanfar, Tibblekampanjen, En arbetslös dagbok, Ung Vänster,
Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

torsdagen den 27:e september 2007

Isabella Lund är tillbaka

Och hon uppmanar till lugn och sansad ton i debatten kring yttrandefrihet och demokratiskt deltagande i polemik. För min del känns det som sagts om personerna redan utömmande så jag tänker följa uppmaningen om att undvika att dra in dem i debatten från min sida.

Dock tänker jag i fortsatt sansad ton att försöka bena ut argumentationen kring varför just anonymiteten blivit ett slagträ. Detta för att det är ett intressant påstående med tanke på att det i självaverket är en del av förutsättningarna för demokratiskt deltagande.

Det känns tråkigt när personangrepp och hätska kommentarer ska ta över intressanta polemiska situationer. I detta fallet är det dubbelt så tråkigt, eftersom det kommer från två håll.

I alla fall välkomnar jag Lund tillbaka, och önskar att en fortsatt fri och vital debatt kommer att breda ut sig i framtiden.


Bloggosfären: Louise P, missevil, Avancerade Tobias
Andra bloggar om: , , , , , , ,
Pingat på intressant

Jägareförbundet är negativt till nykterhetskontroll

Denna nyhet fick jag till mig genom Kaj Raving, som redovisar att Jägareförbundet inte vill ha några krav på jägare vad gäller nykterhet och skjutskicklighet.

Ännu ett exempel på att Jägareförbundet står för jägarnas konservativa intressen framför en profesionell utförd naturvård. Jägarnas egenintresse i att få ta sig seglarvatten innan man trycker av för att ta ett liv är ett tecken på att jägare är okapabla till att ta en sådan viktig samhällig uppgift som jägarna idag tyvärr tillgetts.

Jägarna i Sverige har fått ett allt för stort utrymme i samhället för att vara en intresseorganiserad grupp på blott 3% av befolkningen och inte en professionell sådan. Inte för länge sedan fick vi chockrapporten över hur många skadeskjutna björnar som befann sig i våra skogar. Mellan 10-15% skadesjuts varje år, och man undrar varför inte dessa skadeskjutna björnar går bersärkargång med folkmord som kausalt resultat med tanke på den agitation som föregår mot björnarna bland jägarekretsarna.

När skall Sverige börja på allvar ta avstånd ifrån jägarnas oansvariga uppgift och på allvar ställa krav på professionalitet? Jägarna som tillåts år efter år att utan krav på nykterhet och skicklighet få ta död på sina hundar (både genom skadeskjutning och utsättning för fara i rovdjurskonflikt) och skadesjuta levande varelser. Dessutom tar de systematiskt inte på sig ansvaret att aktivt bekämpa kriminalitet (tjuvskytte) inom sina egna led.


Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Pingat på intressant

onsdagen den 26:e september 2007

Vart är agumenten Johanna Altenstedt & Nina Unesi?

Jag hade inte tänkt skriva mer angående detta på grund av att Isabella Lund önskat att inga möjliga provokationer skulle riktas mot Johanna Altenstedt. Därför är det så synd att en del av reaktionerna faktiskt blivit just hätska. Men samtidigt måste det också sägas att de allra flesta av reaktionerna varit konstruktiva och sansade.

Det som Altenstedt kollektivt beskriver som"bloggdrev" är i självaverket reaktioner på Altenstedts hot mot Isabella Lund. Det handlar alltså om reaktioner på en verklig händelse. Altenstedt förnekar inte att hon hotat Isabella Lund, men försöker dock ändå att förminska hotets reella åverkan. Hon har inte sagt till Isabell att stänga ner bloggen, hon har ju bara hotat att förstöra hennes rätt till anonymitet. För Altenstedt är tydligen detta två olika fenomen.

Sedan försöker Altenstedt förklara hennes ståndpunkt genom att rikta några påståenden om anonymitet i demokratisk kultur. Enligt henne tycks anonymitet vara ett hinder, när det i självaverket är en förutsättning för demokratiskt deltagande. Rent spontant frågar jag mig själv om hon inte hört talas om att vi faktiskt får välja i vårt valsystem i hemlighet? Jo, det vet hon troligtvis. Något demokratiskt hot är det sannerligen inte. Påståendena om anonymiteten är helt enkelt en politisk strategi mot sina motståndare.

Altenstedt gör en stor sak på sin blogg över "drevets" lögner och missvisningar. Men misslyckas att ge någon substans för dessa anklagelser. Strategin ligger i fasta påståenden och bortviftande. Altenstedt har ju inte gjort något fel, enligt henne själv. Så, om Altenstedt verkligen känner sig missvisad genom lögner så är det inte så svårt att faktiskt ta upp dessa och förklara. Så, vart är argumenten?

Sedan har en LO-bloggare, Nina Unesi gått till Altenstedts försvar. Unesis försvar går i stort sett ut på att upprepa Altenstedts försök till förklaring varför hon hotat Isabell Lund. Inget nytt alltså. Unesi försöker sedan i ett nytt inlägg på sin blogg att ytterligare förklara genom att spinna vidare på anonymiteten. Eligt Unesis resonemang får Lund ett övertag i debatten genom att vara anonym. Hur detta övertag ter sig lyckas hon inte förklara.

PS: Nu, ser det ut som att Altensedts blogg inte går att nå. Och om nu detta faktiskt är en reaktion på reaktionerna så kan man i alla fall vara ganska säker på att det är en politisk strategi. Men det är ju spekulation så länge vi inte vet varför bloggen är borta.
Bloggosfären: Svensson, kamferdroppar
Media: Sydsvenskan
Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

tisdagen den 25:e september 2007

Tack Peter Birro, för den underbara "Upp till kamp!"

Jag sitter här med gåshud och tårar i ögonen. Jag är skärrad, skakad och fylld. Har precis sett Peter Birros och Mikael Marcimains krönika "Upp till kamp" på SVT:s hemsida. En miniserie i fyra delar á en och en halv timme långa om ungdomar erfarenheter under 60- & 70-talens Sverige.

Det har fällts en del kommentarer kring denna underbara serie men de har i stort sett fokuserats kring seriens detaljer. Antingen ros om seriens ihärdiga och välkonstruerade miljöer, eller ris åt vissa detaljers anakronism. Nostalgi versus anomali. Men dessa detaljfokuseringar tappar essensen hos Birros & Marcimains "Upp till kamp!". Den handlar inte endast om nostalgi, som jag tidigare misstagit mig. Och den handlar säkerligen inte om att ta hänsyn till anakronismerna, som faktiskt i kontexten är obetydliga.



Det första avsnittet är filmat i svart-vitt och sätter prägeln väldigt högt. Den slog mig rakt i ansiktet! Så här gör inte svenskar serier. Va? Men jo då. Kvalitén är förvånadsvärt stor och det kan vi tacka mer av kreativitet och slit än producentkapital. Helt plötsligt rycks jag upp ur en misantropisk kärpöl som dömt ut svensk film för alltid. Jag vet inte hur jag skall utrycka mig, men det var en stor upplevelse. Nog om detaljkommentarer! Jag känner igen mig i huvudkaraktärens (Tommys) flyktvilja - "Fuck Sweden!" - och de ständigt förrädiska Socialdemokraterna. Birro levererar gång på gång.

Det andra avsnittet introduceras krönikan med färg en cirka halvtimme in i avsnittet, och nu handlar det mer om USA:s krig i Vietnam och DFFG (De Förenade FNL-grupperna). Man får bland annat se desertören eller hjälten Samuel Johnson på ett DFFG-möte. Huvudkaraktären har också kommit tillbaka till Sverige efter sin tillflykt till USA och det bådar karaktärskonflikter. Här höjs skådespelarnas kreativitet ännu ett steg och missbruket av droger tar ett starkare grepp i storyn. Detta avsnitt lyckas på ett effektivt sätt fånga tittaren efter det första utan att falna i dess skugga, ännu ett tecken på Birros och Marcimains och skådespelarnas kreativitet i serien.

Det tredje avsnittet handlar om några år fram i tiden där Tommy går på nykterhetsmöten, och dessutom trampas med fackpamparnas konflikt med sina arbetare de skall representera. Här kommer storyn in på en ännu intressant poäng - nämligen fackets medlöparroll. Även demokratiska möjligheter och friheter tas upp i och med Hagahuset, dessutom virrpannor som de stalinistiska "errarna". Här är det precis det som jag trodde "Upp till kamp!" inte var, en berättelse som både ger upplysning och kreativitet.



Det fjärde avsnittet ramar in berättelsen. Den är både tyngre och svårare. Detta avsnittet handlar i stort sett om svek i olika former. Hur Socialdemokrater utför åsiktsregistrering och hur partnern sviker löften och familj. Mer tänker jag inte beskriva och lämnar det till tittarna själva.

Slutledningsvis så tycker jag att serien "Upp till kamp!" i stort sett blivit orättvist porträtterad. Den är först och främst ett drama, en berättelse om människoliv och deras erfarenheter under en tumultad tid. Det är detta som gör att några anakronismer blir obetydliga i sammanhanget. Den annars utmärkta regiseringen, musiken och fotot med alla sina detaljer är rent ut sagt konstnärligt, men den är inte bara ett nostalgiskt konstverk utan också en upplysning på många punkter. Om Socialdemokrater, facket, stalinisterna, drogerna, musiken och att det faktiskt fanns en annan vänster än dogmatismen. Det sista avsnittet ramar in vänsterns ideologiska vinningar under 60- & 70-talet med att visa hur SAF medvetet går till ideologisk offensiv. En nyliberal offensiv som idag sitter på tronen.


SVT: Upp till kamp!, avsnitten (del 1-4)
Media: DN, Metro krönika, AF
Bloggosfären: Svensson,
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

söndagen den 23:e september 2007

Neofeministernas kamp mot feminismen

Så då har vi ännu en gång fått exempel på hur neofeminismen agerar och dess konsekvenser. En viktig röst för sexarbetares rättigheter och kamp emot moralismens horstigma har hotats till tystnad. En hjärtskärande historia som chockerar, men kampen måste på grund av detta mer än någonsin fortsätta. Därför kommer jag som marxist och tillika feminist ta starkare tag i debatten om yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. De så kallade "radikalfeministerna" (neofeminister) måste avslöjas som de anti-feminister de är och vänstern måste ta starkare tag i att utveckla ett socialistiskt alternativ till den infekterade neofeminismen.

Ytterligare kritik mot den neofeminist som hotade debattören till tystnad är onödigt då debattören klart och tydligt, men hjärtskärande, bad alla att undvika provokationer som skulle leda till att neofeministen i fråga skulle utfärda hoten.

Neofeminismen i sin karaktär är en del av den nymoralism som blossat upp. Det gäller samma moralism som de gamla kristna höll på med vad gällde sexualmoralismen, men nu gäller det i andra begrepp och ramverk. Man slår om och vänder den feministiska emancipationen på dess huvud genom moralisera över vad och hur kvinnor bör tycka och handla. Istället för att befria människan från samhällets dogmatiska könsroller så vill den endast ändra rollen.

Det finns inget som helst belägg för att kriminalisering av sexköp eller sexsäljande stävjar prostitutionen. Trots neofeministernas ständiga påståenden om annat. Tvärtom så släpps den samhälliga kontrollen och översikten av sexarbetena ner i en undre värld där förhållandena blir sämre. Och det är här den socialistiska feminismen kommer in. Vi som är socialister bör också stå upp för de socialistiska identifikationer som talar om att vi kämpar för arbetares rättigheter. Som socialist skulle en avkriminalisering vara till godo för arbetarnas förutsättningar till att bilda föreningar och råd för att hjälpa varandra och stävja missförhållanden. Som vilket annat fackförbund och arbetarråd som helst. En avkriminalisering skulle också på längre sikt stävja den moralistiska stigmatiseringen av arbetarna. Detta leder sedan till att samhället också får insyn i verksamheten och möjligheterna går bägge vägarna vad gäller att förbättra situationen.

Så, hädanefter skall jag trappa upp kampen för mänskliga fri- och rättigheter. Den feministiska kampen skall inte få låtas infekteras av neofeminister.


Tidigare text: Hjärna, hand och kön, Sexualmoralismen är fiende till den feministiska kampen, moralistens destruktiva moral, Moralistens destruktiva moral del 2, Neofeminism är inte marxism!
Bloggosfären: LouiseP, Blogge, Opassande
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

fredagen den 21:e september 2007

Stalin Madon fäktar vidare...

Nu har hon kämpat sig till att svara Kurdo Baksis replik i Dagens Nyheter. Hennes svar går ut på att bemöta Baksis argument. Väldigt moget och välstrukturerat! Hur vågar Baksi nedlåta den store ledaren Stalin Madon? Han nämner ju inte ens ledarens namn! Überschrecklich!

Leve Regeringen!
Leve ledaren Stalin Madons stora oövervinneliga tänkande!
Länge leve ledaren Stalin, vår store ledare, store överbefälhavare och store rorsman! Ett långt, långt liv åt henne!


Andra bloggar om: , , ,
Pingat på intressant

Dagens gärning

Känner mig tillfredställande slut i kroppen efter att ha tillbringar resten av dagen, efter att jag skickat iväg min hemtenta för rättning, med att städa och röja upp i lägenheten. Jag och min sambo lyckades få det riktigt snyggt i sovrummet och rensade ut alla garderober och skåp och gick upp med onödiga saker till förrådet.

Det är lustigt hur mysigt man kan få det när man vill få det. Tvingar man sig att göra något blir det onaturligt och fult. Man får liksom känna av lite när tiden samfaller med ens egna fas. Då kan man blomma och då blir det vackert.

Nu känns allt så brännande skönt. På toppen på ett berg som jag fortfarande kan klättra på. Fast nu utan en massa onödiga krav. Krav har människan nog av annars.

torsdagen den 20:e september 2007

Sakine Madons (medvetna) hjärnsläpp

Sakine fortsätter eländet som Gudmundson startade. Istället för att bemöta oppositionens kritik så nöjer man sig med att bunta ihop olika sorters organisationer i ren smutskastning. Konkretiserande av att hålla för öron och ögon men hålla munnen i tomgång.

Skillnaden mellan Sakine och Gudmundson är nog att den senares är mer av ett misstag än en medveten strategi. Sakine vet tydligen sin retorik. Hon har snappat upp konturen av oppositionens retorik och använder det själv i en retorisk strategi, men problemet är att konturen inte passar. Det känns som hon försöker pressa en ram kring ett subjekt som inte passar in. Och då föreligger ju inte ens den retoriska strategin någorlunda effektiv.

Så till substansen. Vad har en den tokiga och obetydliga gruppen "Kommando 365" med det hela? Sakine menar att den har "inspirerats" av kampen. Alltså oppositionens kamp mot Höger-alliansen. Vad betyder det om inte ett pekfinger mot själva kampens existens. I Sakines värld skall ingen opposition finnas. Och nu lägger jag ord i hennes mun, för det är precis det hennes resonemang riktar till. Hon kommer naturligvis aldrig gå med på en sådan rak förklaring, hon är ju "liberal". Tyvärr är "liberaler" som Sakine, inga liberaler längre. Naturligtvis vill hon inte statligt förbjuda opposition, det vore ju självmord. Men hon kritiserar inte oppositionens substans utan dess blotta förekommande. Möjligtvis skulle hon inte kritisera en opposition förekommande som agerar "god" och "beskedligt". Om man enbart läser och nickar till Sakine kan man i sitt högst naiva tillstånd tro att oppositionens enda kritik ligger i Höger-alliansens valmanipulation.

För mer dagar som går blir jag allt mer förvånad över ledarskribenternas och för den delen de svenska intellektuellas anspråk på textutrymme i det offentliga samhället. Tyvärr börjar jag känna mig lite nostalgiskt när jag tänker tillbaka på en tid när skribenter eller skriftställare la ner sin själ i sin text. Jag önskar mer substans än meningslös retorik.


Bloggosfären: Alltid Rött
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

tisdagen den 18:e september 2007

Gudmundsons hjärnsläpp

Vill tipsa om en mycket lustig skrift av Gudmundson. Han har tidigare mer eller mindre gjort sig känd med en konsekvent anti-vänster retorik och en grundlig aversion till vad han kallar "kommunism" eller "tokvänster" eller något annat färgstarkt.

Nu slår han på stora trummor och slänger titlar och idéer hur som helst. Bland annat buntar ihop en antistalinistisk vänster med stalinister. Det är nästan som man tror han fått panik av att se en enad vänster. Eller för den delen, ett enat demonstrativt motstånd mot Högeralliansens slakt av välfärdsstaten.

Lustigt! Men ack så tillfredställande!






Bloggosfär: Svensson
Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Pingat på intressant

måndagen den 17:e september 2007

C'est la vie

Det gäller att vara först med lögnen. För att lögnen skall tas för sanning.
I förväg analysera den kommande kritiken. Attackera.
Vänd kritiken på dess huvud. Attackera.
Vrid. Slå till.

När uppfattningen. Tolkningen, tagits emot.
Då har man vunnit. Sanningen förlorat.
Lögnens triumf. Genom retorik.

En del har väldigt lätt för sådant.
Förvrida och skapa uppfattningar. Kring sitt eget ego.
Va? vrida? Det är ju du som vrider!
Vrid. Slå till.
Vinn.

Attackera genom sitt ego. Sin själviskhet genom självlögn.
Jag. Jag.

Ibland önskar jag att jag var ett sådant jag.
Men vart fanns då meningen?

söndagen den 16:e september 2007

Vem är Boris Benulic?

Läste hans kolumn i Metro för några dagar sedan (2007-09-11) där han skriver om Peter Birros och Mikael Marcimains SVT-serie "Upp till kamp". Tyvärr har jag inte gett mig tid att kolla in denna serie, men tydligen skall den handla om de svenska maoisterna på 60- och 70-talen.

Så, hans bästa poäng med serien "Upp till kamp" kan jag tyvärr inte styrka men den är sannerligen intressant.
"Det skulle inte gå att göra en tv-serie om de där ungdomarna i dag utan att låta berättelsen handla om hur dessa ungdomar kunde göra drängtjänst åt en totalitär och mordisk ideologi."
Här syftar han om ungdomar som på 30-talet kände dragningar till nationalsocialismen i en jämförelse till maoisterna i serien "Upp till kamp". Det är visserligen fel att likna maoism (stalinism) med nazism. Men poängen hos Benulic finner vi mer utvecklad på hans bokblogg:
"Ett konstverk som behandlar det förflutna ska inte få dig att uppleva känslan av att ”åh, just så där var det” – den ska istället skapa insikt och ge dig känslan: ”åh, men just så där trodde jag att det var – men så var det ju inte”."
Nostalgi kan vara högst underhållande (förutom förr i tiden då det var en psykologisk sjukdom), men om det skall vara intressant håller jag med Benulic så bör det vara reflekterande. Inte endast ren återgivning eller med ett annat ord dokumentation.

Men vem är då Benulic? Jag har inte mött honom förr men i sin kolumn skriver han att han själv varit en del av den tidigare svenska maoistiska rörelsen. Till och med chefredaktör för den maoistiska Stormklockan. Men han tillägger:
"Min inställning är densamma nu som då; framtiden tillhör det arbetande folket och krig, nöd, elände och svält går att bekämpa. Marxismen har rätt, men maoismen var fel väg. Därför måste man börja om. Gå tillbaka till ”Kommunistiska manifestet” och försöka förstå varför det blev så fel."
Så Benulic är en så ovanlig f.d. stalinist (maoist) som faktiskt inte blivit en rabiat anti-kommunist. Det brukar annars nästan vara en lagbundenhet för maoister, som misstolkar sin egna dogmatism till en regel för någon kommunism. Eller marxism för den delen. Så Benulic verkar ovanligt intellektuell kompetent, verkligen intressant!

Men så läser jag genom Wikipedia att han av någon outgrundlig anledning gav sitt stöd åt USA-imperialismens invasion av Irak 2003 och kritiserade demonstrationerna. Och så läser jag Svenssons kommentar av en tidigare kolumn av Benulic, och helt plöstligt framstår Benulic som en högeragitör med ovanligt dålig insyn i sveriges vänster.

Så, vem fan är Boris Benulic?


PS: Han är även chefredaktör för sveriges största kulturmagasin, Voltair.
Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

fredagen den 14:e september 2007

"Husneger" är inte rasistisk

Okunskap är inte lätt. Men tyvärr används det ibland till politisk agitation. Som exempelvis Sakine Madon. Hon verkar historielös i ett verbiage om nån slags "vänsterrasism".

Dagens historielektion:



Notering följer att Malcom X var seperatist med rasistiska förtoner i början av sin frihetskamp, men övergav dessa vid sin kontakt med islam. Begreppet "husneger" har dock ingenting med rasism att göra.


Media: Ex 01, DN 01, DN 02
Bloggosfär: Petter Partikulärt 01, Petter Partikulärt 02, Petter Partikulärt 03, LOKE 01, Fredrich Legnemark
Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

torsdagen den 13:e september 2007

Högerns lögner - om "hjälpen" som stjälper

Nu skall vår "kära" Högerregering fortsätta sin myt- & hetskampanj mot de svaga i samhället. Självklart dränkt med tomma formuleringar och svepskäl, liksom den valmanipulation Högeralliansen gick till val med.

Svensson klämmer åt förslaget effektivt redan så jag hänvisar till honom.

Men, det är slående hur stackars Högern ändå försöker göra försämringen och hetskampanjen till något positivt för allmänheten. För dom själva är det ju självklart positivt, det ingår i deras klassintresse att de fattiga skall förbli fattiga, och de svaga att fortbli svaga. Därför målas försämringarna i fina men tomma formuleringar, och därför svansar apologeterna efter och pekar finger på någon tidig ondska: Som Bloggen Bent som försöker rättfärdiga försämringar genom att peka på något slags "sossesystem" som skulle vara "värre". Bent försöker som en god agitör vrida uppmärksamheten bort från försämringen till den goda regeringens "reformer", som egentligen inte är annat än tomma åtgärder (hänv. Svensson). Det känns lite synd om Högern. Den enda retoriska taktik den har tycks vara "tvärt-om-metoden" som går ut på att i förväg eller efter ta reda på kritiken och använda kritkens retorik mot kritikerna. En oseriös men kanske effektiv retorisk manöver, vilket är varför vi ser att kritikerna till denna försämring skulle vara "oempatisk".

Denna myt & hetskampanj är inte något nytt, den härstammar från den reaktionära (miss)uppfattningen att den "exploderande" (långtids)sjukskrivningen skulle vara något onormalt. Alltså att de sjukskrivna inte egentligen är sjuka. Faktum är att de sjukskrivna inte är mer idag än förr. De som ökat är dock långtidssjukskrivna som är en direkt konsekvens av den arbetsgivarperiod inom sjukförsökringen som genomfördes i tidigt 90-tal. Den la mer av ansvaret till kapitalisten. Vilket fick konsekvens av att sjuka människor som behövde vila upp sig av anledningar stannade kvar på jobbet tills bristningsgränsen nåddes och allvarlig sjukdom var faktum. Problemet är alltså inte att friska människor luras att vara sjuka, utan att sjuka människor av olika medel tvingas agera friska när de borde vila.

Men det vill inte Högern veta om. Sjukskrivning är ett problem i sig tycker den, inte att människor är sjuka. Arbetare skall inte vara sjuka, de skall arbeta eller inte arbeta. Men Högern har väl lärt av den Orwellska retoriken - det "nya arbetarpartiet".


Tidigare texter: Försäkringskassan är sjuk, Myten om "snällismen" - socialstyrelsen, Socialstyrelsen är bevisligen omänsklig!
Media: SvD 01, DN 01, DN 02, SvD 02, SvD 03, SvD 04, SvD 05, AF
Bloggosfären: Svensson 02, Alltid Rött, Sjölander,Annica Tigers blog, oppositionen, Jinge, Alliansfritt Sverige 01, Alliansfritt Sverige 02
Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

tisdagen den 11:e september 2007

UOK - borgerlighetens pinsamma clown

Det var inte länge sedan UOK gjorde bort sig rejält med att posera med en "opinionsundersökning". Denna "undersökning" har jag skrivit lite tidigare om:
Artikelns och undersökningens författare och uppdragsgivare saknar ingående analys och historiska och teoretiska kunskaper vad gäller kommunismen och de stalinistiska regimerna. Artikeln och undersökningen blir en villfarelse genom ideologiska glasögon. Är det inte skämt, så är det ett tragiskt ögonblick i svensk ideologisk agitation.
Och reaktionerna var många. Bloggen Approximationer redogjorde väl kring UOK:s oseriösa "undersökning". Det oseriösa ligger först och främst i den vetenskapliga giltigheten i de normativa frågeställningarna samt även i den mängd "undersökningen" sträckte sig mot. Frågeställningarna var i stort sett liktydliga med en typisk borgerlig anti-kommunistisk villfarelse, en ideologisk verklighetsuppfattning där om ungdomar inte höll med automatiskt tyder på en "okunskap". Det har ingenting med vetenskap att göra, blott ideologisk agitation.

Därför var det riktigt pinsamma inte bara att UOK existerar med relativt kända borgerliga hedersmedlemmar utan att UOK bemöts och tas emot av borgerligheten med välvilja. Vad säger inte det om den nuvarande svenska borgerligheten? Har de helt plötsligt blivit totalitära, luktar det månne lite fascism (eller stalinism?) inom borgerligheten? Låt gå att UOK är en clown, men varför bemöts den av den borgerliga etablissemanget med välvilja? Detta tyder ju på att den svenska borgerligheten allvarligt påbörjat en grummlig ideologisk kampagitation, möjligtvis påbörjat på grund av en brist på idéer hur man skall bemöta en vänster som kritiserar stalinismen och dess brott. Helt plötsligt har borgerligheten en bred vänstern som den inte kan i enlighet med verklighetens bittra sanning stigmatisera med stalinistiska förbrytelser. Då blir den desperat och stänger in sig i en egenkonstruerad koja byggt av Kalla Kriget-agitation och hoppas på att vänstern försvinner.

Det är därför UOK går ner sig i träsknivå när den beskriver kommunismen som en religion på sin informationssida om kommunismen. Där skriver den anti-kommunistiska historikern Kristian Gerner att kommunismen är en religion "utan gud och med kommunistpartiet i Guds ställe [..] Det fanns en rätt lära, kommunismen, och den som ifrågasatte den fick plikta med fängelse eller ännu värre straff.". Inte nog med att han använder stalinismen som ett exempel på kommunism i helhet. En generalisering jag och många med mig ifrågasätter, det är därför man använder två olika begrepp - stalinism och kommunism. Han har en förvånadsvärt konstig beskrivning av religion, som en "rätt lära". Flummigheten är total och pinsamheten ett faktum.

Det senaste spektaklet kring clownen UOK får författaren Kjell Albin Abrahamsson stå för. Han gjorde bort sig genom att feltolka en debattartikel i Biblioteksbladet av bibliotekarierna Jonas Aghed och Juan Vega. Abrahamsson reagerade på att Aghed och Vega inte ville köpa in en stridskrift mot kommunismen beställd av den svenska regeringen och framställd av en svensk myndighet (Forum för Levande Historia). Det handlar alltså om statlig historieskrivning, sådant som totalitära regimer håller på med. Detta regerar Abrahamsson med att skrika halsen hes om det farliga i att hindra kunskap om stalinismens brott och frågar sig "vem ser till att eleverna vid Brännkyrka gymnasium har tillgång till standardverk om kommunismens brott? Finns böcker av Anne Applebaum, Robert Conquest, Stéphane Courtois, Staffan Skott och Arkadij Vaksberg på det vänsterpolitiserade biblioteket?". Vilket tyder på att Abrahamsson gjort en allvarlig feltolkning, medvetet eller omedvetet. Aghed och Vega har inget emot litteratur som skildrar stalinismens förbrytelser, bland annat har deras skolbibliotek verk av Anne Applebaum, Stéphane Courtois, Staffan Skott, Kim Gabrielson, Kristian Gerner, Klas-Göran Karlsson, Richard Pipes, Simon Sebag Montefiore, Aleksandr Solzjenitsyn och även av författaren Kjell Albin Abrahamson själv. Om Abrahamsson orkat gå in på skolans hemsida och sökt på bibiotekets bestånd hade han undgått denna pinsamhet.

Men hur kommer då UOK in i detta. Jo Abrahamsson gör nämligen en stor grej över att det är så många skolbarn som saknar kunskap om stalinismen och hänvisar till UOK:s oseriösa "undersökning". Efter att bibliotekarierna Jonas Aghed och Juan Vega fått ogrundade anklagelser från författaren Abrahamsson så skrev UOK grundare och äkta paret Anders Hjemdahl och Camilla Andersson i Expressen och fortsatte de ogrundade anklagelserna mot Aghed och Vega, samt hela sveriges ungdomar.

Men vad är UOK? UOK är en förkortning av "Upplysning om kommunismen" som är en ideologisk kampanj mot kommunismen startat av Svenskt Näringsliv. Svenskt Näringsliv finansierar kampanjen genom sin stiftelse Fritt Näringsliv som är till för att "skapa en hållfast bas för opinionsarbete för marknadsekonomi och fri företagsamhet". Som styrelseledamot i UOK kan vi finna Maria Rankka som sitter i ledningen för stiftelsens dotterbolag Timbro. Även Anders Hjemdahl och Erik Zsiga är från Timbro. Detta visar effektivt vad UOK har för uppdrag och ramverk.

Det handlar alltså inte om någon opartisk kampanj för ökad historisk kunskap. Utan om en ideologisk kamp om tolkningsföreträdet i det offentliga samhället. Det har varit Svenskt Näringslivs främsta uppdrag sedan 1970-talet. Det tragikomiska i detta är dock att UOK agerar oseriöst med pubertala medel vilket i det hela målar borgerligheten i nedvärderande färger.


Aktuella artiklar: UOK:s DN-artikel, Abrahamssons artikel, UOK grundarnas svar i Expressen, Jonas Agheds och Juan Vegas svar i Expressen, Röda Raketers undersökning av UOK
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

måndagen den 10:e september 2007

Mats Parner vs. Simon Sebag Montefiore

Vill tipsa om en intressant recention skriven av Mats Parner om Simon S. Montefiores bok "Stalin - Den röde tsaren och hans hov" (Prisma). Parner gör en intressant iaktagelse som liksom jag gjorde att man till en början lade boken på hyllan oläst.
Redan i december 2004 började jag läsa historikern Simon S. Montefiores 768-sidiga lunta om Den röde tsaren och hans hov (Prisma) men lade boken åt sidan efter några kapitel. Då hade jag, utan att vara Leninvän, fått nog av författarens klichéer om V. I. Lenins illa dolda ”förakt för arbetare och bönder” (sid 48) och samme mans djupt rotade tilltro till ”skoningslös massterror” ute på sovjetiska vischan (sid 57). Det hela föreföll inte tillräckligt seriöst, och jag förväntade mig bara variationer på längesedan utslitna teman under de resterande 700 sidorna. Tiden kunde användas bättre.
Här slår Parner punkten på i:et över det centrala problemet hos de flesta skildringar av stalinismens terrorhärjningar. De borgerliga historieskrivarna har sorgligt svårt att hålla tillbaka sina starka ideologiska uppfattningar. Ju mer eldigt anti-kommunistiskt, ju mer syns deras ideologiska förvridningar av annars ganska välskrivna historiska skildringar. Skildringar som annars skulle kunna vara guld värt i en historisk skildring som borde vara en av de viktigaste mänskliga erfarenheterna.

Mats Parner visar effektivt just detta problem hos Montefiore, hur han låter sin strävan till dokumentering vika för en normativ vilja. Ett tecken som tyvärr är vanligt hos borgerliga anti-kommunister. För mig tycks Montefiores bok om Stalin tyvärr blivit en Hänt-Extra-skrivning över en viktig historisk erfarenhet. Så varför är det då så många av de borgerliga historieskrivarna som låter sig förminska sig till normativt skrivande? Svaret tror jag ligger i vad författaren Lars Gustafsson kallar problemformuleringsprivilegiet (m.a.o. tolkningsföreträdet). Idag genomsyras det offentliga samhället av en borgerlig hegemoni som sätter värderingar av åsikter och uppfattningar, vilka som är viktiga, oväsentliga och extrema. Detta tolkningsföreträdet är så starkt att det helt enkelt inte verkar vara så värst fel att förvrida vetenskapliga strävanden genom normativa förklaringar. Visst finns det ingen ren objektiv historisk skildring, men skillnaden ligger just i vart man lägger tyngden. I många borgerliga historieskildrare så kommer den oseriösa skildringen farligt nära skildringens centrala poäng. Alltså ingen oskyldig ideologisk sned gliring.

Än så länge har jag Montefiores Stalinbiografi bara delvis läst i bokhyllan. Jag kommer att läsa klart den nån gång i en snar framtid men Parners recention har effektivt lyckats tända en gnista av intresse som nog gjort den framtiden ännu snarare.

En anna intressant detalj med Parners text på FiB:s hemsida är att hans skildringar av Jan Myrdal på något sätt har försvunnit men kan läsas på den text Parner satt upp på marxistiskt arkiv. Kan det månne tro vara en konsekvens av självcensur?

Läs: Mats Parners "En solid tegelsten"
Andra bloggar om: , , , , , , ,
Pingat på intressant

Konstutställning under september

Har glömt att påpeka att jag har en utställning av diverse teckningar/grafiktryck i Hagfors VF-fönster. Jag slängde med en skiss av ett serietidningskoncept för att göra det lite mer "ungdomligt" eftersom VF-fönstret ligger nära ungdomskaféet Up Stairs. Men självklart är inte serietidningskonceptet enbart något "ungdomligt", det är enligt mig ett mycket intressant konstnärligt utryck.

söndagen den 9:e september 2007

Dagens fynd: Transformers nr.7 1987


Hittade en tidning till. Denna gång är det Transformers första (?) serieupplaga i Sverige (1987) och nummer 7. Måste säga att detta mycket möjligtvis kan komma att bli en intressant jakt på kap av serietidningar, dock har jag ingen lust att sitta och beställa från internettjänster som Tradera eftersom jag helst vill inspektera dem i hand. Men Tradera kan mycket väl användas som en faktor att jämföra värderingar och eftertrakande av vissa nummer och upplagor. Nästa steg skall jag försöka ta mig till Karlstads olika antikvariat och liknande butiker för att försöka hitta något av intresse.




Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant

onsdagen den 5:e september 2007

Ingen tår till Odenberg - möjligtvis av skadeglädje

Tja, nu har alltså Herr Odenberg, moderaten, avgått i en protest. Vad protesten anbelägger så är jag glad att Odenberg förlorade den inre striden om försvarsfinansieringen. Som läget är så behöver vi inte satsa så mycket i försvaret som vi gör idag, det är min fasta övertygelse efter en massa historier om slöspengar på pansarvagnar och skarpskott. Så ingen tår till Odenberg av den orsaken.

Möjligtvis en tår av skadeglädje för affärens pinsamhet för den vidriga Högerregeringen.


Media: SvD 01, SvD 02, SvD 03, SvD 04, SvD 05, SvD 06, DN 01, DN 02, DN 03, Dagen.se
Bloggosfär: Svensson, Jinge, Ett Hjärta Rött,
Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

Dagens fynd: Transformer nr2 1988

Fick min nördnerv rödhet när jag bläddrade i den lokala kuriosashoppen. Seriefynd som gamla Transformersnummer och serienummer av "V". Köpte detta nummer (nr.2 1988) för 8 kr. Tittade en snabb titt på tradera och där har ett liknande exemplar gått upp till 400 kr. Smaskigt! Detta kan jag leva på ett bra tag ^^



Andra bloggar om: , , ,
Pingat på intressant

måndagen den 3:e september 2007

Avreglering - om nyliberalismens ogrundade sanningar

Jag måste erkänna att det är en obekväm situation jag ställer mig i genom att förespråka en bättre kapitalism, men en speciell tid kräver speciella val. Idag har vi kommit upp i en tid som bara för några decennier sedan hade varit otänkbart. Vi lever nämligen i en speciell tid där nyliberala sanningar blivit accepterade på hög samhällsnivå utan någon som helst grund. Denna hegemoniska skiftning inom den kapitalistiska världen byggde på en medveten taktisk manöver av nyliberala anhängare med blandning av världsliga händelser.

De nyliberala taktiska manövrerna hänvisas till näringslivets "tankesmedjor" och förlag som Ratio, Timbro och Smedjan. Sture Eskilsson (f.d. chef för SAF) var den som inledde en informationsstrategi för näringslivet på 1970-talet för att erövra problemformuleringsprivilegiet (tolkningsföreträdet) i samhället, av vilket han tidigare förfärat sig ha förlorat. Eskilsson nämner speciellt tre orsaker till varför marknadsliberalismen har kunnat erövrat tolkningsföreträdet och dessa är:

01: Det svenska Nobelpriset i ekonomi. Under Assae Lindbecks ledning tilldelades nyliberalismens profeter Friedrich von Hayek (1975) och Milton Friedman (1976). Detta gav legitimitet och prestige.

02: De skapade forskningsinstitut där nyliberala idéer kunde frodas. Exempelvis Institute of Economic Affairs (där Margaret Thatcher studerade) och de näringslivsstyrda City universitetet samt Handelshögskolan.

03: Högt uppsatta politiker, som Thatcher (Storbrianniens premiärminister 1979-1990), Ronald Reagan (USA:s president 1981-1990) och Kjell Olof Feldt (socialdemokratisk finansminister 1982-1990).

Tidigare under efterkrigstiden var den hegemoniska ställning tvärtom mot dagens. Istället för marknadsliberalism som tolkningsföreträdet hade vi en konsensus kring Keynes kapitalistiska välfärdsbygge, som innebar att kapitalismen endast fungerar väl genom regleringar och styrning. Denna uppfattning grundades i den grymma erfarenheten efter första världskriget vilket visade på hög arbetslöshet, ekonomisk depression och politisk polarisering som fick sin yttersta konsekvens i ett nytt världskrig. Därför var det nödvändigt att reglera kapitalismen, för att undvika traumatiska konsekvenser.

Men så hände det några avgörande saker. Den långa högkonjunkturen på rekorda 25 år bröts i skiftet på 1960- & 1970-talet. Uppbyggelsen av Europa började plana ut. Detta samtidigt som USA missbrukat dollarns ställning och släppt valutan fri för systemet att ta hand om sig själv. Detta ledde till ett överflöd av dollar på världsmarknaden. Följden blev en instabilitet inom ekonomin.

Nå, så hur är det med den nyliberala sanningen att avregleringar ökar tillväxten? UNRISD (FN:s forskningsinstitut) visar i en undersökning av 22 i-länder under 40 år att 21 länder visar på raka motsatsen. De hade lägre tillväxt under 1980- & 1990-talen än 1950- & 1960-talen. Inget samband där alltså, mellan avreglering och ökad tillväxt.

Men hur är det då med nyliberalernas påstående att avreglering är bra för alla, att nyliberalism skulle öka jämlikheten? Detta påstående från nyliberalernas sida är en karaktär särskilt ihärdig hos gurun Johan Norberg. Vad vi kan se här däremot är ett samband, i motsatt rikting. Avregleringarna har en konsekvent utveckling till en ojämn utveckling. Bland annat har kapitalflödena koncentrerats till ett fåtal länder, vid Asienkrisen stod nämligen (enligt UNDP) de tio mest eftertraktade länderna i Syd och Öst för 70 % av direktinvesteringarna och 76 % av portföljinvesteringarna till regionen.

Inom länderna har det också skett en ökad ojämlikhet. I en UNDP-undersökning av 19 stycken i-länder undersökte man inkomstöverföringar och sociala säkerhetsnät och tre länder (Storbritannien, USA och Sverige) hade fått stor ökning av ojämlikhet, sju länder fick små ökningar och i åtta länder var ojämlikheten i stort oförändrad. Enligt en statistisk undersökning av New School for Social Research fanns samma lagbundenhet i öst och väst fast värre! Nyliberalismen förmenta sanning att avreglering ger jämlikhet är därmed totalt grusad. Den ger tvärtom en lagbunden ojämlikhet och på sitt bästa en oförändrad skillnad.


Källa: "Det globala kasinot - och dess kritiker från Keynes till Tobin" av Kenneth Hermele
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

söndagen den 2:e september 2007

Dialog med en antagonist

Detta är en diskussion mellan mig och en person (som jag kallar S-A) som går in på områden som marxism, arbetslöshet och människans natur.


MARXIST?


S-A: - "Ok, så du är marxist, eller har jag missförstått det?"

LOKE: - "Jag vill kalla mig marxist, om jag är det kan jag inte avgöra"

S-A: - "Well, jag studerade Marx på universitetet och allt jag kom underfund med var att hans teori var fullständigt orealistisk och ytterst ovetenskaplig, inte ens logisk."

LOKE: - "Där går våra uppfattningar totalt olika vägar. Att marxismen skulle vara icke-vetenskaplig är en typisk epitet från dess uppenbara antagonister, ex. Popper. Samma misstag gör vissa som i sin kritik av exempelvis en viss konstgren sätter en beteckning av det som icke-konst. Det förändrar dock inte att marxismen är en stor part i den moderna vetenskapliga forskningen i dag på universitet och utanför de akademiska caféerna, speciellt i den anglosaxiska världen (främst USA)."

S-A: - "Marx arbete räknas som filosofi, INTE som vetenskap. Och när jag studerade Marx på ett anglosaxiskt universitet för några år sedan förpassades han till historieböckerna tillsammans med Hume, Burke, Platon och de andra killarna."

LOKE: - "En marxistisk teori finns i många forskningsområden, filosofi, historia, idéhistoria, ekonomihistoria, samtidshistoria, sociologi, kriminologi etc. Filosofi som du nämner är bara en del av den marxistiska vetenskapen i dagens forskningsvärld, vanligtvis talar man inom filosofin om den materialistiska dialektiken. Och som tidigare sagt, enligt vissa antagonister till marxismen så är den död, men det är inte alls konstigt och betyder faktiskt ingenting. Att marxismen skulle vara död har dess antagonister förklarat i alla tider, ändå finns den kvar och ständigt utvecklas. Det är bara ett retoriskt spel.
Marxistisk ekonomi, som vetenskaplig teori, är en strikt teori över den kapitalistiska ekonomin.

Marxismen (som Marx själv uppfattade den) är ingen politisk åskådning. Det är ingen teori över hur samhället bör vara, varken idag eller i framtiden. Marxismen är en strikt vetenskaplig framställning om hur samhället faktiskt är.
Marxismen ser inte kapitalismen som negativ, utan som ett progressivt stadie i mänsklighetens utveckling, men till skillnad från ideologiserande liberaler så ser den inte kapitalismen som evig. Marxismen ser heller inte den historiska utvecklingen som något ödesbestämt.
"

S-A: - "Vad är en kälkborgare? Är jag det?"

LOKE: - "Det är en negativ epitet för småborgare, en del använder epitetet för alla slags borgarskickt dock. Användes först av Engels."

S-A: - "Kreativitet och frihet är positiva ord för mig."

LOKE: - "För vilka är det inte positivt? Skillnaden är att kälkborgare som du använder det medvetet tillsammans med vidrigheter för att göra dem mer "positiva" i en politisk agitation."



ARBETSLÖSHET OCH DE ARBETSLÖSA

S-A: - "Tyvärr är en viss arbetslöshet nödvändig för att motivera de som har jobb och för att skapa konkurrens på arbetsmarknaden. Men det betyder inte att vissa personer är predestinerade att alltid vara utan jobb. Regeringen ska alltid hjälpa dem som inte kan eller vill hjälpa sig själva. Det betyder dock inte att regeringen ska tvinga dem att jobba! Då hamnar vi nämligen i samma situation som f.d.Sovjet-Ryssland - ingen bryr sig."

LOKE: - "Jag tror dock att arbetsmoralen och effektiviteten drastigt skulle öka om arbetarna själva fick bestämma över sin individuella utveckling och profession, de vet ju trots allt bäst om sin arbetsplats och har mängder av kunskap som i dag bara slösas bort på grund av att ekonomin sköts diktatoriskt. Om arbetarna fick vara med och bestämma över sina arbeten skulle deras liv och företagets vara i mycket bättre ställning.

Att arbeta borde inte vara ett tvång som idag, eller som du så fint beskrivet det en "motivering". Som sagt kälkborgare är bra på att använda fina ord för vidrighter. Arbete borde vara en frivillig del i en levande människas individuella utveckling. Det är därför arbetet i det kommunistiska samhället ofta benämns som "arbete" eftersom det får en helt annan karaktär än nutidens klassdiktaturer.

Dessutom, för att upprepa mig i inlägget, så behövs inget tvång för att få upp full sysselsättning. Stalinsovjet var en extrem deformering. Det behöver inte vara svart och "vitt"(svart). Sysselsättning skall vara fri.
"

S-A: - " Jag har aldrig varit utan jobb, och det tror jag beror på just att jag är rätt påhittig. Inte märkvärdigt talangfull på något sätt, men jag har fantasi, och det kommer man långt på."

LOKE: - "Påhittig i att sparka på andra människor för att komma till ditt mål? För logiken är så här att vi inte har full sysselsättning i det här landet, det får konsekvenser som att alla inte kan få arbete. Hänger du med här? Jo ALLA KAN INTE FÅ ARBETE det är nämligen OMÖJLIGT. Du sysselsätter dig med ett liberalt verbiage så man baxnar, fantasi? Verkligen? Så du påstår alltså att arbetslösa är lata, okreativa och fantasilösa... gisses måste vara rekord av förakt mot arbetslösa människor av en kälkborgare jag någonsin mött i en diskussion. Men det är nog inte så konstigt, för en som erkänner att det måste finnas en arbetslöshet, så visar du en förvånandsvärt stor irrationalitet genom att verka oförstående varför folk faktiskt ÄR arbetslösa, inte lite motsägelsefullt."

S-A: - "Genom att vara kreativ och söka lösningar behöver inte samma människor gå arbetslösa hela tiden. Man kan starta eget, skriva en bok, flytta inom landet, flytta utomlands, eller öka sina chanser med utbildning. Men det är klart, de som inte alls försöker eller har ambitioner kommer sannolikt att hamna i den situationen. Men det kan man inte nödvändigtvis beskylla någon annan för - eller ens det ekonomiska systemet."

LOKE: - "Det spelar som sagt ingen roll, det finns fortfarande arbetslöshet. Människor kastas ändå ut i kylan, man värderar människor och sätter dem i grupper. Likt är det med klassystemet, spelar ingen roll om någon gör en klassresa upp eller ner, förtrycket finns ändå där i själva systemets existens. Men det är klart det förstår ju inte du, du ser ju bara arbetslösa som spelfigurer i ett konkurrensspel för arbetsmarknaden. Kapitalet är oberoende och har individualitet medans den levande människan är beroende av kapitalet och inte har någon individualitet."

S-A: - "Jag har aldrig sagt att arbetslöshet är BRA. Jag säger att det är nödvändigt och du kan inte motbevisa det. Även om du inte gillar det, är sanningen att risken att förlora sitt jobb är det som motiverar oss att prestera."

LOKE: - "Nödvändigt betyder att det är bra. Men som jag tidigare har insinuerat så är detta bara nödvändigt/bra för en nyliberal version av det kapitalistiska samhället. Det betyder att vi faktiskt inte behöver någon arbetslöshet alls, den bara används för att kontrollera marknaden då det inte finns något annat att kontrollera den med. Det är precis detta som gör nyliberalismen så oerhört människofientlig och vidrig.

Att det ÄR säger inte att det är det enda alternativet och sannerligen inte det bästa effektiva alternativet.
"

S-A: - "Är det en missuppfattning att din arbetslivserfarenhet är noll? Dessutom säger du ju att det är att sparka på någon genom att skaffa arbete!"

LOKE: - "Ja det är en missuppfattning. Jag har varit arbetslös ett par gånger i mitt relativt korta liv. Nu studerar jag till lärare och hoppas att jag någon gång kommer att få ett arbete och äntligen leva ett drägligt liv. Men det förhindrar dock inte att det fortfarande inte är full sysselsättning i detta land.

Men där slutar inte dina missuppfattningar, utan de sträcker sig till bristningsgränsen. Du påstår att jag anser att det är att sparka på någon genom att skaffa ett arbete. Inte alls! Det är inte arbetarens fel att de finns arbetslöshet i landet, det är borgarnas fel. Det är de som tycker arbetslöshet är ett bra medel i systemet som sparkar på människor.

Du påstår att jag tycker mig för fin för att arbeta. Inte alls! Jag skulle vara överlycklig om jag fick ett arbete! De värsta stunderna i mitt liv har varit när jag var arbetslös.
"

S-A: - "Under den kommunitiska eran var det 0% arbetslöshet"

LOKE: - "En "kommunistisk era" förutsätter ett kommunistiskt samhälle, vilket aldrig funnits. Under Stalinsovjet var det full sysselsättning, även i dess satellitstater som DDR, så ja, det är sant."

S-A: - "Ryssarna hade också en fras som väl summerade de rådande arbetasförhållanderna: "we pretend to work and they pretend to pay us"."

LOKE: - "Ja, jag instämmer i kritiken mot den arbetspolitik som fördes i stalinistländerna. Men hur kan det ske? Hur kan jag som marxist kritisera?! Hur?!!! Jo, det är enkelt. Stalinistländerna följde inte marxismen. Deras fulla sysselsättning bestod i att anställa "pappersvändare", vilket är fel. Jag är inget fan av stalinistländerna som du nog kanske börjar fatta."

S-A: - "Vad i mitt exempel säger att de ryska arbetarna inte gillade sina jobb eller kunde påverka sina arbetsvillkor? Anledningen till att de inte gjorde ett bra arbete var frånvaron av KRAV."

LOKE: - "Förhållandet i stalinistländerna byggde inte på arbetarstyrda företag, till och med sovjeterna, arbetarråden, tappade sin funktion i den stalinistiska utvecklingen/modellen. Vad är det som säger att arbetarstyrda företag inte skulle sätta krav på produktionen?"

S-A: - "I varje land där kommunistiska policies tillämpats har slutat med fullskalig ekonomisk katastrof: Ryssland, Bulgarian, Polen etc. (alla COMECON länder)."

LOKE: - "Tvärtom faktiskt, det var på grund av den pragmatiska och apologetiska deformeringen av marxismen som var till grund av stalinistländernas konsekvens. Så det var stalinismens antikommunism som stått för stalinistländernas implosion. "

S-A: - "Så i en marxistisk ekonomi, vem bestämmer vilken person som ska göra vad? Jo, regeringen, dvs partiet, beslutar den saken."

LOKE: - "Nej, nej och åter nej. Marxistisk ekonomi? Vad är det? Marxismen är först och främst en vetenskaplig teori angående den kapitalistiska ekonomin. Karl Marx har skrivit relativt lite om ett framtida samhälle, som han kallar det kommunistiska samhället. Varför gjorde han det då kanske man frågar sig, jo för att rent vetenskapligt kan man inte profetera över ett samhälle som komma skall och ingen hitintills har beskådat. Det lilla som skrivits i de marxistiska klassikerna om det framtida samhället har varit grundläggande antaganden från den mänskliga historiska utvecklingen, så som klasskillnadernas avskaffande eller rättare sagt försvinnande. Alltså inte EN klass (som en del borgerliga apologeter skriver och basunerar), utan INGEN klass. "...arbetarklassens frigörelse måste vara arbetarklassens eget verk. Kampen för arbetarklassens emancipation är ingen kamp om klassprivilegier och monopol, utan för lika rättigheter och plikter och för förstörelsen av varje klassherravälde..." (Källa: Karl Marx, werke 16, s 14). Att ett parti skulle sitta vid makten likt någon oligarki a la Stalinsovjet har ingenting med vad marxismen beskrivit. "

S-A: - "Marx talade aldrig med arbetare över huvud taget. Han vägrade träffa dem. Det är det som är den felande länken. Hur kan man tala om för en grupp människor vad som är bäst för dem, om man aldrig över huvud taget har pratat med dem? Marx byggde sin teori efter eget huvud. Han tog aldrig hänsyn till mänsklig psykologi. Någonstans kan man undra om det inte handlar om ett djupt förakt för andras vilja. Det är problemet!"

LOKE: - "Smaskigt!
Men som vanligt när det gäller häpnadsväckande irrationella upptäckter vad gäller marxismens grundare, vare sig det gäller Marx eller Engels så är det inte sant. Bland annat var Karl Marx medlem i 1:a Internationalen vilket var en sammanslutning av radikala arbetare. Dessutom lär Marx vid ett tillfälle ha haft förfärligt dåligt samvete för att han lånat en mindre summa av en arbetare, för att ha kunnat göra detta..ja.. så måste man faktiskt möta arbetare. Att påstå något annat är ju rätt ut konstigt.

Engels far ägde dessutom en fabrik vilket han fick i uppdrag att ta hand ekonomin på, detta resulterade i att Engels reagerade starkt på den utbredda fattigdomen på golvet. När hans far dog ärvde Engels fabriken, som han senare sålde för att finansiera skrivandet. Resten av ditt verbiage med psykologiska anklagelser tappar därmed hela sin uppbyggnad och förtjänas inte att bemötas.
"

S-A: - "1:a internationalen bestod av fanatiker, och var knappast representativ för vanliga fabriksarbetare, och dem vägrade Marx att träffa (jag vet inte varför du drar in Engels, men han verkar inte ha varit särskilt insatt heller). Marx besökte inte ens fabrikerna, han tyckte inte att han behövde det. Han var i sanning en elitist. Du kan läsa mer i boken "Intellectuals" av historikern Paul Johnson. Att han "lär" ha lånat pengar av en arbetare är det knappast något övertygande argument för att han visste vad han talade om. Och varför tar du upp Engels? Jag pratar om Marx."

LOKE: - "1:a internationalen bestod av arbetare. Du kan inte förneka detta eller få det faktumet att försvinna genom att åberopa dina egna politiska åsikter och slänge epiteter som "fanatiker" och "ovanliga". De representerade ett intresse och de var arbetare, det kan du inte göra något åt så här i efterhand oavsett hur mycket du ogillar det. Detsamma gäller alla de arbetarledare som familjen Marx var vän med, de var arbetare och de representerade sina arbetare. Men du tycker ju inte om dem eftersom du representerar en annan politisk åsikt, men detta förändrar dock inte det faktumet att de var arbetare. Du försöker satsa en taskspark genom att måla upp dem som "dåliga" arbetare och att de således inte gäller som "goda" arbetare - fogliga och tysta men framförallt inte radikala. Du vet att du blivit motbevisad men slingrar dig genom att försöka stryka streck över ett fakta genom att slänga negativa epiteter på det. Fortfarande ger du ingen argumentation, bara påståenden.

Du försöker till och med vifta bort F. Engels genom ett simpelt "oförstånd", för du kan väl inte vara så okunnig över marxismen att du inte vet av Engels betydelse för marxismens klassiker och för Karl Marx själv? Sedan slänger du med ett enkelt påstående utan argumentation, det var ju nytt.

Nu har du påstått att Marx och Engels inte var så "väst insatta". Upp till bevis då! Försök argumentera för ditt påstående! Kom inte med tomma personliga anklagelser på Marx och Engels, kom med bevis för att deras teorier är fel och att deras teorier är elitistiska. Jag är beredd på att vänta...
"

S-A: - "Jag har diskuterat Marx hela tiden, inte Engels. Du behöver inte vänta. Läs boken! Den heter som sagt var "Intellectuals", men "Hypocrites" vore en bättre titel."

LOKE: - "Och F. Engels var medskrivare till marxismens klassiker och försörjde K. Marx under en lång tid. Att enbart fokusera på Marx är otillräckligt om man diskuterar marxismen men framförallt irrelevant. Att du inte vill veta av Engels är dock förklarligt, det förstör ju den smaskiga bilden av marxismens grundare som du försöker måla upp.
Karl Marx skulle lika gärna kunna ha löss och blått hår och hata blåbärskaka. Det förändrar dock inte att jag och andra marxister bryr oss inte vad Marx gjorde eller inte gjorde vad gäller marxismen. Likt Einsteins personliga läggning inte påverkar hans vetenskapliga forskning, att han var socialist och pacifist har ingen påverkan på relativitetsteorin. Därför är boken "Intellectuals" totalt ointressant och irrelevant, förutom att den kanske tillfredställer en del vulgärliberalister och stockkonservativa som har en tendens att stirra sig blind på individen på bekostnad av den.
"

S-A: - "Du skrev själv att de var radikala. Representerade ETT intresse ja, men var de representativa för de arbetare som fanns i Ryssland? Att representera sig själv och att representera andra är stor skillnad, och det tycks marxister ha särskilt svårt att förstå."

LOKE: - "Ja, men poängen var att de var arbetare. 1:a Internationalen representerade dess medlemmar, likt alla samfund representerar deras medlemmar. Marxister har inte svårt att fatta det mindre än andra, men tydligen verkar du blanda ihop politisk ideologi med en vetenskaplig teori över det kapitalistiska systemet. Socialister däremot kämpar för arbetarklassens klassintresse, här måste man skilja på marxismen som vetenskaplig forskning och socialismen som en arbetarrörelse. Likt borgare kämpar och representerar borgarklassens klassintresse."

S-A: - "Sedan kan man fråga sig om DU heller någonsin har satt din fot på de fabriksgolv vars arbetare du påstår dig företräda? Eller om du någonsin har intervjuat människor från de forna öststaterna och hört deras vittnesmål? Eller om du arbetar och betalar skatt över huvud taget? Om inte, så tror jag att det vore en god idé att göra det innan du försöker övertyga andra. Annars är du lika elitistisk som Marx, och att rabbla filosofiska texter är knappast att tänka självständigt. Snarare är det tecken på bristande originalitet. I modern vetenskap är normal praxis att teoretiker och experimentalister jobbar tillsammans. Teoretiska idéer är nämligen meningslösa om de inte kan användas eller bevisas i verkligheten."

LOKE: - "Jag har inte heller suttit i koncentrationsläger, dock underkänner det inte att min uppfattning över dess existens är fel. Jag upplevde inte förintelsen, jag upplevde inte atombomberna över Japan och jag upplevde inte att gå på månen. Ditt förhållande till personlig erfarenhet är inte lite skrämmande, utan direkt livsfarlig. Du underkänner själva principen över historisk kunskap och vetenskaplig forskning och det kan aldrig vara försvarbart. Du kallar det elitistiskt att ta hänsyn till historiskt vetande och vetenskaplig forskning därför att det allra viktigaste är ens egen, individuella, erfarenhet. Ser du inte själv hur oerhört ologiskt det låter? Varför skall man som forskare eller människa överhuvud taget gå endast efter sina egna individuella erfarenheter? Om jag gjorde det skulle alla vara vegetariener, alla dicka svart kaffe, inte ta droger, spela trummor, vara heterosexuell, måla och teckna tavlor, ha en barndom i en kärnfamilj etc. etc. Att gå efter något sådant är rätt ut sagt fel, man kan inte gå efter ens egna individuella erfarenheter om man skall försöka få ett grepp över vårt samhälle och mänskliga historia.

Dock är det typiskt för vissa liberaler/borgare att totalt snöa in sig på individen till den grad den tappar hänsyn till den. Det ser vi på ditt försök att kasta ogrundade anklagelser på Karl Marx, som om det skulle betyda något angående hans skrifter.
"

S-A: - "Vem har rätt att tala för arbetarna, jag? Du? på vilka grunder?"

LOKE: - "Jag talar inte för någon. Jag förklarar bara hur systemet fungerar. De som möjligtvis skulle kunna tala för arbetare är deras förtroendemän."


MÄNNISKANS NATUR

S-A: - "Det största problemet med att diskutera med dig är att du inte är beredd att ändra ståndpunkt. Sanning föds i friktion. Att kunna byta åsikt skiljer den kloke från den okloke. Det spelar ingen roll hur många bevis jag än la fram för att marxismen inte fungerar, du skulle ändå hävda marxism, eller hur?"

LOKE: - "Så problemet med mig är alltså att jag inte håller med ditt resonemang över att arbetslöshet är bra. Men usch och fy! Hur vågar jag inte hålla med dig du som har så bra åsikter att du faktiskt endast behöver använda påståenden utan argumentation? Hur kan det gå till? För det kan väl inte vara så enkelt som att jag, hör och häpna, är av en annan åsikt än dig? Och, att jag har fräckheten att inte bli övertygad av dina påståenden. Ja jag må vara "problematisk" men det finns faktiskt många "problematiska" personer i världen för alla är nämligen inte av samma åsikt, faktiskt. Drömmen om det heliga symbioset sträcker sig faktiskt inte så långt.

Än har du inte lagt fram några bevis att marxismen inte fungerar. Du verkar ju inte ens veta Vad marxism är över huvudtaget. Men jag är faktiskt öppen för olika åsikter, är de nog övertygande är jag villig att ändra mig likt jag tidigare gjort många gånger inom många områden. Men om du skall ta till dig uppgiften att falsifiera marxismen (som är en av mänsklighetens bredaste vetenskapsteorier) så bör du faktiskt kunna grundläggande saker om den, att rent av påstå att marxismen endast var filosofi är minst sagt pinsamt.
"

S-A: - "Du behöver inte alls hålla med mig (eller årets nobelpristagare i ekonomi). Jag är inte oförskämd, jag menar i a f inte att vara det. Men du saknar all LOGIK i ditt resonemang. Orsak, verkan och konsekvens. Samt rimliga antaganden om mänsklig psykologi. Framför allt det sista. Jag har fått dina svar om och om igen, och jag kan inte se hur du tänker. Därför kan jag inte heller argumentera."

LOKE: - "Det var goda nyheter att jag i alla fall inte behöver hålla med ditt resonemang ...
Du påstår att mitt resonemang är "ologiskt", saknar koppling till "mänsklig psykologi". Men här slutar förklaringen. Du argumenterar inte. Ingen förklaring bara påståenden. Bara "så är det" men inte varför du anser det så. Om du förväntar dig något svar alls så måste du allt ge mig något att svara på.
"

S-A: - "Människan är inte skapad för att gå till jobbet mellan 9 och 5. Jobbet är en social konstruktion och fanns inte på stenåldern. Vi är gjorda för att kämpa för vår överlevnad och spara på energin när så är möjligt. Om vi inte är garanterade ett jobb (vilket vi inte är med existerande arbetslöshet) är rädslan för att inte klara vår försörjning den faktor som motiverar oss mest för att gå till fabriksgolvet på morgonen. Den andra faktorn är den belöning vi får när vi presterar bra, i form av betalning och förmåner. Olika människor motiveras olika lätt. Det vet alla som har varit i arbetslivet ett tag. Vissa gör så lite som möjligt och känner mindre behov av att göra karriär. En del nöjer sig till och med med arbetslöshetsserättningen. Andra vill stiga i graderna och utmärka sig."

LOKE: - "Vi är alla olika, ja. Och vi är alla lika. Vi har olika intressen och personliga förutsättningar. Det du skriver ovan som en slags "mänsklig natur" är endast en beskrivning över hur vårt nuvarande samhällssystem fungerar. Ingen människa har naturliga anlag för att vara gruvarbetare, frälsare eller taxichaufför .Det största misstaget man gör när man försöker jämföra det nuvarande kapitalistiska systemet med ett framtida samhälle som det kommunistiska är att man gör som du att sätta det enas förutsättningar på det andra. Arbetet idag kommer inte se ut som arbetet i det kommunistiska samhället, det kommer inte ens finnas någon arbetarklass, ingen klass överhuvudtaget och med tanke på arbetets utveckling på bara några hundra år vet vi praktiskt taget ingenting över vad som i framtiden behövs för produktion och dess bevakning det vi kan se är dock en utveckling av automatik inom de sektorer som kräver mest mänsklig arbetskraft. Valet av "yrke" är inte längre något som påtvingas människorna av materiella krafter eller omständigheter, oberoende av deras vilja. Det bestäms av deras egna behov, av deras egen utveckling. Förutsättningen för detta är avskaffandet av den privata ägenderätten och lönearbetet och ersätts av arbete genom belöning av fri tillgång av varor för tillfredställelse av behov. Detta görs naturligtvis gradvist och utifrån en fortskridande "rationalisering" av människans behov jämfört med dagens skapade permanenta otillfredställelse. Poängen är alltså att detta samhälle är långt fram i tiden och inte kopplat till dagens förutsättningar."

S-A: - "Du ignorerar det faktum att människor fortfarande är lika giriga, själviska och intrigerande, oavsett vilket system du placerar dem i. Vi kan äga lika mycket allihopa, men det kommer alltid att finnas de som vill ha mer och anser sig ha större behov än andra. Du talade om att det skulle finnas krav, men vem har rätten att ställa dem? Vilka människor ska vara utvalda att driva organisationer? Vem har rätten att bestämma någon annans behov och vad som gör den personen lycklig?"

LOKE: - "Samma problem här, du använder dig av en argumentation för att bevisa någon slags "mänsklig natur", men det finns ingen som helst vetenskapligt bevis för att kapitalismens roffarmentalitet skulle vara fastlagt i någon slags metafysisk natur hos människan. Tvärtom visar antropologiska studier att mänskliga samhällen kan visa total frånvaro av individuell konkurrens.

Du frågar hur företagen skulle drivas, då svarar jag genom demokratiska medel, till skillnad från dagens diktaturiska eller oligarkiska struktur.
"



Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com