Sidor

fredag 28 september 2007

Biskopar försöker linda in religiös intolerans i fina termer

På Svd:s debattsida (brännpunkt) kan man läsa en artikel skriven av biskoparna Esbjörn Hagberg (Karlstad), Ragnar Persenius (Uppsala) och Hans Stiglund (Luleå). De menar att de är för jämlikhet:
Vårt ställningstagande innebär inte en värdering av kärleken mellan människor. Inte heller av människovärdet som är lika för alla.
Men samtidigt grusar sin "tolerans" genom att påstå precis det som de så väl avfärdade:
Det är inte teologiskt möjligt att enbart definiera äktenskapet funktionellt utan hänsyn till kontrahenternas kön och roll när det gäller skapelsens fort­bestånd.
Det är lustigt hur biskoparna försökt linda in sin reliösa intolerans i fina termer för att verka rumsrena. Det tyder på att kampen för jämlikhet faktiskt fått viss utrymme i det offenliga rummet när meningsmotståndare känner sig tvingade att klä sin intolerans i toleranta kläder. Men saken är när det handlar om ord så är det så att termen har i begreppskontexten även en specifik definition. Att ha en jämlikhetssyn innebär faktiskt att det inte finns någon elementär skillnad mellan fenomenen eller variablerna. Men biskoparna säger precis det motsatta.

Annars var deras förslag till civiläktenskap för alla ett relativt gott och sunt förslag.

Bloggosfären: Närabögenupplevelsen, motpol, Ilona Sz Waldau, Svensson, deepedition,
Andra bloggar om: , , , , , , ,
Pingat på intressant

Jag bär en röd tröja!

Idag är det en internationell protestdag mot diktaturen Burmas behandling av sitt eget folk. Denna internationella uppmaning lyder "May all the People around the World wear a Red Shirt on Friday September 28th".

Burma har på sistone varit i omvärldens fokus på grund av de stora protesterna av landets förtryckande diktatur. Denna protest har letts av tiotusentals munkar men följs av många andra civila människor. Nu har militären i landet slagit till mot proteströrelsen med våld och har även stängt ner tidningar i landet.

Så jag tänker av solidaritet bära en röd tröja idag. Jag har dock bara en tröja som är röd och det är en T-Shirt med ett tryck för det skickliga bandet Rage Against The Machine. Ganska talande ändå, vad gäller uppror mot en militärmaskin som Burma är.



Media: DN 01, SVD 01, DN 02, SVD 02, AF 01, DN 03, DN 04, DN 05,
Bloggosfären: Svensson, Jonas Morian, jorgenmodin,
Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

Privatisering till varje pris?

Såg precis det utmärkta avsnittet om Täby-privatiseringen av SVT:s Uppdrag Granskning. Skrämmande. Och chockerande hur ivern att privatisera kan gå över både lag och demokratiskt deltagande.

En del friskolor är dock tyvärr nödvändigt idag, som exempelvis specialskolor. Men detta fenomen är ett kausalt fenomen från den reella minskning av offentliga utgifter. Rent principiellt är jag emot friskolor helt och hållet men den reella situationen tvingas till att man tar till obekväma medel.

I det här exemplet i Täbykommun är på många sätt vidrigt. Rektorn har av moderaterna i kommunfullmäktige fått skolan gratis. Något som är olagligt, eftersom kommunerna måste sälja sin fasta och lösa egendom till marknadspriset. Inte nog med det. Rektorn hade före hon gick bakom ryggen på skolans lärare och elever gett ut information om att inga beslut skall antas om inte 50 % av lärarna är med på det. Det var enligt rektorns personliga uppfattning ett "missförstånd" trots att det stod precis så på en overhead-presentation vid ett informationsmöte med lärarna om saken. Det hela luktar begraven hund, och det syftar på en ganska sniken men välgjord taktiskt manöver från rektorns sida att i majoritetsägande position ta över skolan som ett privat företag. Grattis!


Bloggosfären: Robin Enander, Mattias Benke, Tankar om innovation, Marcusen, Sara Yasdanfar, Tibblekampanjen, En arbetslös dagbok, Ung Vänster,
Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

torsdag 27 september 2007

Isabella Lund är tillbaka

Och hon uppmanar till lugn och sansad ton i debatten kring yttrandefrihet och demokratiskt deltagande i polemik. För min del känns det som sagts om personerna redan utömmande så jag tänker följa uppmaningen om att undvika att dra in dem i debatten från min sida.

Dock tänker jag i fortsatt sansad ton att försöka bena ut argumentationen kring varför just anonymiteten blivit ett slagträ. Detta för att det är ett intressant påstående med tanke på att det i självaverket är en del av förutsättningarna för demokratiskt deltagande.

Det känns tråkigt när personangrepp och hätska kommentarer ska ta över intressanta polemiska situationer. I detta fallet är det dubbelt så tråkigt, eftersom det kommer från två håll.

I alla fall välkomnar jag Lund tillbaka, och önskar att en fortsatt fri och vital debatt kommer att breda ut sig i framtiden.


Bloggosfären: Louise P, missevil, Avancerade Tobias
Andra bloggar om: , , , , , , ,
Pingat på intressant

Jägareförbundet är negativt till nykterhetskontroll

Denna nyhet fick jag till mig genom Kaj Raving, som redovisar att Jägareförbundet inte vill ha några krav på jägare vad gäller nykterhet och skjutskicklighet.

Ännu ett exempel på att Jägareförbundet står för jägarnas konservativa intressen framför en profesionell utförd naturvård. Jägarnas egenintresse i att få ta sig seglarvatten innan man trycker av för att ta ett liv är ett tecken på att jägare är okapabla till att ta en sådan viktig samhällig uppgift som jägarna idag tyvärr tillgetts.

Jägarna i Sverige har fått ett allt för stort utrymme i samhället för att vara en intresseorganiserad grupp på blott 3% av befolkningen och inte en professionell sådan. Inte för länge sedan fick vi chockrapporten över hur många skadeskjutna björnar som befann sig i våra skogar. Mellan 10-15% skadesjuts varje år, och man undrar varför inte dessa skadeskjutna björnar går bersärkargång med folkmord som kausalt resultat med tanke på den agitation som föregår mot björnarna bland jägarekretsarna.

När skall Sverige börja på allvar ta avstånd ifrån jägarnas oansvariga uppgift och på allvar ställa krav på professionalitet? Jägarna som tillåts år efter år att utan krav på nykterhet och skicklighet få ta död på sina hundar (både genom skadeskjutning och utsättning för fara i rovdjurskonflikt) och skadesjuta levande varelser. Dessutom tar de systematiskt inte på sig ansvaret att aktivt bekämpa kriminalitet (tjuvskytte) inom sina egna led.


Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Pingat på intressant

onsdag 26 september 2007

Vart är agumenten Johanna Altenstedt & Nina Unesi?

Jag hade inte tänkt skriva mer angående detta på grund av att Isabella Lund önskat att inga möjliga provokationer skulle riktas mot Johanna Altenstedt. Därför är det så synd att en del av reaktionerna faktiskt blivit just hätska. Men samtidigt måste det också sägas att de allra flesta av reaktionerna varit konstruktiva och sansade.

Det som Altenstedt kollektivt beskriver som"bloggdrev" är i självaverket reaktioner på Altenstedts hot mot Isabella Lund. Det handlar alltså om reaktioner på en verklig händelse. Altenstedt förnekar inte att hon hotat Isabella Lund, men försöker dock ändå att förminska hotets reella åverkan. Hon har inte sagt till Isabell att stänga ner bloggen, hon har ju bara hotat att förstöra hennes rätt till anonymitet. För Altenstedt är tydligen detta två olika fenomen.

Sedan försöker Altenstedt förklara hennes ståndpunkt genom att rikta några påståenden om anonymitet i demokratisk kultur. Enligt henne tycks anonymitet vara ett hinder, när det i självaverket är en förutsättning för demokratiskt deltagande. Rent spontant frågar jag mig själv om hon inte hört talas om att vi faktiskt får välja i vårt valsystem i hemlighet? Jo, det vet hon troligtvis. Något demokratiskt hot är det sannerligen inte. Påståendena om anonymiteten är helt enkelt en politisk strategi mot sina motståndare.

Altenstedt gör en stor sak på sin blogg över "drevets" lögner och missvisningar. Men misslyckas att ge någon substans för dessa anklagelser. Strategin ligger i fasta påståenden och bortviftande. Altenstedt har ju inte gjort något fel, enligt henne själv. Så, om Altenstedt verkligen känner sig missvisad genom lögner så är det inte så svårt att faktiskt ta upp dessa och förklara. Så, vart är argumenten?

Sedan har en LO-bloggare, Nina Unesi gått till Altenstedts försvar. Unesis försvar går i stort sett ut på att upprepa Altenstedts försök till förklaring varför hon hotat Isabell Lund. Inget nytt alltså. Unesi försöker sedan i ett nytt inlägg på sin blogg att ytterligare förklara genom att spinna vidare på anonymiteten. Eligt Unesis resonemang får Lund ett övertag i debatten genom att vara anonym. Hur detta övertag ter sig lyckas hon inte förklara.

PS: Nu, ser det ut som att Altensedts blogg inte går att nå. Och om nu detta faktiskt är en reaktion på reaktionerna så kan man i alla fall vara ganska säker på att det är en politisk strategi. Men det är ju spekulation så länge vi inte vet varför bloggen är borta.
Bloggosfären: Svensson, kamferdroppar
Media: Sydsvenskan
Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

tisdag 25 september 2007

Tack Peter Birro, för den underbara "Upp till kamp!"

Jag sitter här med gåshud och tårar i ögonen. Jag är skärrad, skakad och fylld. Har precis sett Peter Birros och Mikael Marcimains krönika "Upp till kamp" på SVT:s hemsida. En miniserie i fyra delar á en och en halv timme långa om ungdomar erfarenheter under 60- & 70-talens Sverige.

Det har fällts en del kommentarer kring denna underbara serie men de har i stort sett fokuserats kring seriens detaljer. Antingen ros om seriens ihärdiga och välkonstruerade miljöer, eller ris åt vissa detaljers anakronism. Nostalgi versus anomali. Men dessa detaljfokuseringar tappar essensen hos Birros & Marcimains "Upp till kamp!". Den handlar inte endast om nostalgi, som jag tidigare misstagit mig. Och den handlar säkerligen inte om att ta hänsyn till anakronismerna, som faktiskt i kontexten är obetydliga.



Det första avsnittet är filmat i svart-vitt och sätter prägeln väldigt högt. Den slog mig rakt i ansiktet! Så här gör inte svenskar serier. Va? Men jo då. Kvalitén är förvånadsvärt stor och det kan vi tacka mer av kreativitet och slit än producentkapital. Helt plötsligt rycks jag upp ur en misantropisk kärpöl som dömt ut svensk film för alltid. Jag vet inte hur jag skall utrycka mig, men det var en stor upplevelse. Nog om detaljkommentarer! Jag känner igen mig i huvudkaraktärens (Tommys) flyktvilja - "Fuck Sweden!" - och de ständigt förrädiska Socialdemokraterna. Birro levererar gång på gång.

Det andra avsnittet introduceras krönikan med färg en cirka halvtimme in i avsnittet, och nu handlar det mer om USA:s krig i Vietnam och DFFG (De Förenade FNL-grupperna). Man får bland annat se desertören eller hjälten Samuel Johnson på ett DFFG-möte. Huvudkaraktären har också kommit tillbaka till Sverige efter sin tillflykt till USA och det bådar karaktärskonflikter. Här höjs skådespelarnas kreativitet ännu ett steg och missbruket av droger tar ett starkare grepp i storyn. Detta avsnitt lyckas på ett effektivt sätt fånga tittaren efter det första utan att falna i dess skugga, ännu ett tecken på Birros och Marcimains och skådespelarnas kreativitet i serien.

Det tredje avsnittet handlar om några år fram i tiden där Tommy går på nykterhetsmöten, och dessutom trampas med fackpamparnas konflikt med sina arbetare de skall representera. Här kommer storyn in på en ännu intressant poäng - nämligen fackets medlöparroll. Även demokratiska möjligheter och friheter tas upp i och med Hagahuset, dessutom virrpannor som de stalinistiska "errarna". Här är det precis det som jag trodde "Upp till kamp!" inte var, en berättelse som både ger upplysning och kreativitet.



Det fjärde avsnittet ramar in berättelsen. Den är både tyngre och svårare. Detta avsnittet handlar i stort sett om svek i olika former. Hur Socialdemokrater utför åsiktsregistrering och hur partnern sviker löften och familj. Mer tänker jag inte beskriva och lämnar det till tittarna själva.

Slutledningsvis så tycker jag att serien "Upp till kamp!" i stort sett blivit orättvist porträtterad. Den är först och främst ett drama, en berättelse om människoliv och deras erfarenheter under en tumultad tid. Det är detta som gör att några anakronismer blir obetydliga i sammanhanget. Den annars utmärkta regiseringen, musiken och fotot med alla sina detaljer är rent ut sagt konstnärligt, men den är inte bara ett nostalgiskt konstverk utan också en upplysning på många punkter. Om Socialdemokrater, facket, stalinisterna, drogerna, musiken och att det faktiskt fanns en annan vänster än dogmatismen. Det sista avsnittet ramar in vänsterns ideologiska vinningar under 60- & 70-talet med att visa hur SAF medvetet går till ideologisk offensiv. En nyliberal offensiv som idag sitter på tronen.


SVT: Upp till kamp!, avsnitten (del 1-4)
Media: DN, Metro krönika, AF
Bloggosfären: Svensson,
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

söndag 23 september 2007

Neofeministernas kamp mot feminismen

Så då har vi ännu en gång fått exempel på hur neofeminismen agerar och dess konsekvenser. En viktig röst för sexarbetares rättigheter och kamp emot moralismens horstigma har hotats till tystnad. En hjärtskärande historia som chockerar, men kampen måste på grund av detta mer än någonsin fortsätta. Därför kommer jag som marxist och tillika feminist ta starkare tag i debatten om yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. De så kallade "radikalfeministerna" (neofeminister) måste avslöjas som de anti-feminister de är och vänstern måste ta starkare tag i att utveckla ett socialistiskt alternativ till den infekterade neofeminismen.

Ytterligare kritik mot den neofeminist som hotade debattören till tystnad är onödigt då debattören klart och tydligt, men hjärtskärande, bad alla att undvika provokationer som skulle leda till att neofeministen i fråga skulle utfärda hoten.

Neofeminismen i sin karaktär är en del av den nymoralism som blossat upp. Det gäller samma moralism som de gamla kristna höll på med vad gällde sexualmoralismen, men nu gäller det i andra begrepp och ramverk. Man slår om och vänder den feministiska emancipationen på dess huvud genom moralisera över vad och hur kvinnor bör tycka och handla. Istället för att befria människan från samhällets dogmatiska könsroller så vill den endast ändra rollen.

Det finns inget som helst belägg för att kriminalisering av sexköp eller sexsäljande stävjar prostitutionen. Trots neofeministernas ständiga påståenden om annat. Tvärtom så släpps den samhälliga kontrollen och översikten av sexarbetena ner i en undre värld där förhållandena blir sämre. Och det är här den socialistiska feminismen kommer in. Vi som är socialister bör också stå upp för de socialistiska identifikationer som talar om att vi kämpar för arbetares rättigheter. Som socialist skulle en avkriminalisering vara till godo för arbetarnas förutsättningar till att bilda föreningar och råd för att hjälpa varandra och stävja missförhållanden. Som vilket annat fackförbund och arbetarråd som helst. En avkriminalisering skulle också på längre sikt stävja den moralistiska stigmatiseringen av arbetarna. Detta leder sedan till att samhället också får insyn i verksamheten och möjligheterna går bägge vägarna vad gäller att förbättra situationen.

Så, hädanefter skall jag trappa upp kampen för mänskliga fri- och rättigheter. Den feministiska kampen skall inte få låtas infekteras av neofeminister.


Tidigare text: Hjärna, hand och kön, Sexualmoralismen är fiende till den feministiska kampen, moralistens destruktiva moral, Moralistens destruktiva moral del 2, Neofeminism är inte marxism!
Bloggosfären: LouiseP, Blogge, Opassande
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

fredag 21 september 2007

Stalin Madon fäktar vidare...

Nu har hon kämpat sig till att svara Kurdo Baksis replik i Dagens Nyheter. Hennes svar går ut på att bemöta Baksis argument. Väldigt moget och välstrukturerat! Hur vågar Baksi nedlåta den store ledaren Stalin Madon? Han nämner ju inte ens ledarens namn! Überschrecklich!

Leve Regeringen!
Leve ledaren Stalin Madons stora oövervinneliga tänkande!
Länge leve ledaren Stalin, vår store ledare, store överbefälhavare och store rorsman! Ett långt, långt liv åt henne!


Andra bloggar om: , , ,
Pingat på intressant

Dagens gärning

Känner mig tillfredställande slut i kroppen efter att ha tillbringar resten av dagen, efter att jag skickat iväg min hemtenta för rättning, med att städa och röja upp i lägenheten. Jag och min sambo lyckades få det riktigt snyggt i sovrummet och rensade ut alla garderober och skåp och gick upp med onödiga saker till förrådet.

Det är lustigt hur mysigt man kan få det när man vill få det. Tvingar man sig att göra något blir det onaturligt och fult. Man får liksom känna av lite när tiden samfaller med ens egna fas. Då kan man blomma och då blir det vackert.

Nu känns allt så brännande skönt. På toppen på ett berg som jag fortfarande kan klättra på. Fast nu utan en massa onödiga krav. Krav har människan nog av annars.

torsdag 20 september 2007

Sakine Madons (medvetna) hjärnsläpp

Sakine fortsätter eländet som Gudmundson startade. Istället för att bemöta oppositionens kritik så nöjer man sig med att bunta ihop olika sorters organisationer i ren smutskastning. Konkretiserande av att hålla för öron och ögon men hålla munnen i tomgång.

Skillnaden mellan Sakine och Gudmundson är nog att den senares är mer av ett misstag än en medveten strategi. Sakine vet tydligen sin retorik. Hon har snappat upp konturen av oppositionens retorik och använder det själv i en retorisk strategi, men problemet är att konturen inte passar. Det känns som hon försöker pressa en ram kring ett subjekt som inte passar in. Och då föreligger ju inte ens den retoriska strategin någorlunda effektiv.

Så till substansen. Vad har en den tokiga och obetydliga gruppen "Kommando 365" med det hela? Sakine menar att den har "inspirerats" av kampen. Alltså oppositionens kamp mot Höger-alliansen. Vad betyder det om inte ett pekfinger mot själva kampens existens. I Sakines värld skall ingen opposition finnas. Och nu lägger jag ord i hennes mun, för det är precis det hennes resonemang riktar till. Hon kommer naturligvis aldrig gå med på en sådan rak förklaring, hon är ju "liberal". Tyvärr är "liberaler" som Sakine, inga liberaler längre. Naturligtvis vill hon inte statligt förbjuda opposition, det vore ju självmord. Men hon kritiserar inte oppositionens substans utan dess blotta förekommande. Möjligtvis skulle hon inte kritisera en opposition förekommande som agerar "god" och "beskedligt". Om man enbart läser och nickar till Sakine kan man i sitt högst naiva tillstånd tro att oppositionens enda kritik ligger i Höger-alliansens valmanipulation.

För mer dagar som går blir jag allt mer förvånad över ledarskribenternas och för den delen de svenska intellektuellas anspråk på textutrymme i det offentliga samhället. Tyvärr börjar jag känna mig lite nostalgiskt när jag tänker tillbaka på en tid när skribenter eller skriftställare la ner sin själ i sin text. Jag önskar mer substans än meningslös retorik.


Bloggosfären: Alltid Rött
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

tisdag 18 september 2007

Gudmundsons hjärnsläpp

Vill tipsa om en mycket lustig skrift av Gudmundson. Han har tidigare mer eller mindre gjort sig känd med en konsekvent anti-vänster retorik och en grundlig aversion till vad han kallar "kommunism" eller "tokvänster" eller något annat färgstarkt.

Nu slår han på stora trummor och slänger titlar och idéer hur som helst. Bland annat buntar ihop en antistalinistisk vänster med stalinister. Det är nästan som man tror han fått panik av att se en enad vänster. Eller för den delen, ett enat demonstrativt motstånd mot Högeralliansens slakt av välfärdsstaten.

Lustigt! Men ack så tillfredställande!






Bloggosfär: Svensson
Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Pingat på intressant

måndag 17 september 2007

C'est la vie

Det gäller att vara först med lögnen. För att lögnen skall tas för sanning.
I förväg analysera den kommande kritiken. Attackera.
Vänd kritiken på dess huvud. Attackera.
Vrid. Slå till.

När uppfattningen. Tolkningen, tagits emot.
Då har man vunnit. Sanningen förlorat.
Lögnens triumf. Genom retorik.

En del har väldigt lätt för sådant.
Förvrida och skapa uppfattningar. Kring sitt eget ego.
Va? vrida? Det är ju du som vrider!
Vrid. Slå till.
Vinn.

Attackera genom sitt ego. Sin själviskhet genom självlögn.
Jag. Jag.

Ibland önskar jag att jag var ett sådant jag.
Men vart fanns då meningen?

söndag 16 september 2007

Vem är Boris Benulic?

Läste hans kolumn i Metro för några dagar sedan (2007-09-11) där han skriver om Peter Birros och Mikael Marcimains SVT-serie "Upp till kamp". Tyvärr har jag inte gett mig tid att kolla in denna serie, men tydligen skall den handla om de svenska maoisterna på 60- och 70-talen.

Så, hans bästa poäng med serien "Upp till kamp" kan jag tyvärr inte styrka men den är sannerligen intressant.
"Det skulle inte gå att göra en tv-serie om de där ungdomarna i dag utan att låta berättelsen handla om hur dessa ungdomar kunde göra drängtjänst åt en totalitär och mordisk ideologi."
Här syftar han om ungdomar som på 30-talet kände dragningar till nationalsocialismen i en jämförelse till maoisterna i serien "Upp till kamp". Det är visserligen fel att likna maoism (stalinism) med nazism. Men poängen hos Benulic finner vi mer utvecklad på hans bokblogg:
"Ett konstverk som behandlar det förflutna ska inte få dig att uppleva känslan av att ”åh, just så där var det” – den ska istället skapa insikt och ge dig känslan: ”åh, men just så där trodde jag att det var – men så var det ju inte”."
Nostalgi kan vara högst underhållande (förutom förr i tiden då det var en psykologisk sjukdom), men om det skall vara intressant håller jag med Benulic så bör det vara reflekterande. Inte endast ren återgivning eller med ett annat ord dokumentation.

Men vem är då Benulic? Jag har inte mött honom förr men i sin kolumn skriver han att han själv varit en del av den tidigare svenska maoistiska rörelsen. Till och med chefredaktör för den maoistiska Stormklockan. Men han tillägger:
"Min inställning är densamma nu som då; framtiden tillhör det arbetande folket och krig, nöd, elände och svält går att bekämpa. Marxismen har rätt, men maoismen var fel väg. Därför måste man börja om. Gå tillbaka till ”Kommunistiska manifestet” och försöka förstå varför det blev så fel."
Så Benulic är en så ovanlig f.d. stalinist (maoist) som faktiskt inte blivit en rabiat anti-kommunist. Det brukar annars nästan vara en lagbundenhet för maoister, som misstolkar sin egna dogmatism till en regel för någon kommunism. Eller marxism för den delen. Så Benulic verkar ovanligt intellektuell kompetent, verkligen intressant!

Men så läser jag genom Wikipedia att han av någon outgrundlig anledning gav sitt stöd åt USA-imperialismens invasion av Irak 2003 och kritiserade demonstrationerna. Och så läser jag Svenssons kommentar av en tidigare kolumn av Benulic, och helt plöstligt framstår Benulic som en högeragitör med ovanligt dålig insyn i sveriges vänster.

Så, vem fan är Boris Benulic?


PS: Han är även chefredaktör för sveriges största kulturmagasin, Voltair.
Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

fredag 14 september 2007

"Husneger" är inte rasistisk

Okunskap är inte lätt. Men tyvärr används det ibland till politisk agitation. Som exempelvis Sakine Madon. Hon verkar historielös i ett verbiage om nån slags "vänsterrasism".

Dagens historielektion:



Notering följer att Malcom X var seperatist med rasistiska förtoner i början av sin frihetskamp, men övergav dessa vid sin kontakt med islam. Begreppet "husneger" har dock ingenting med rasism att göra.


Media: Ex 01, DN 01, DN 02
Bloggosfär: Petter Partikulärt 01, Petter Partikulärt 02, Petter Partikulärt 03, LOKE 01, Fredrich Legnemark
Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

torsdag 13 september 2007

Högerns lögner - om "hjälpen" som stjälper

Nu skall vår "kära" Högerregering fortsätta sin myt- & hetskampanj mot de svaga i samhället. Självklart dränkt med tomma formuleringar och svepskäl, liksom den valmanipulation Högeralliansen gick till val med.

Svensson klämmer åt förslaget effektivt redan så jag hänvisar till honom.

Men, det är slående hur stackars Högern ändå försöker göra försämringen och hetskampanjen till något positivt för allmänheten. För dom själva är det ju självklart positivt, det ingår i deras klassintresse att de fattiga skall förbli fattiga, och de svaga att fortbli svaga. Därför målas försämringarna i fina men tomma formuleringar, och därför svansar apologeterna efter och pekar finger på någon tidig ondska: Som Bloggen Bent som försöker rättfärdiga försämringar genom att peka på något slags "sossesystem" som skulle vara "värre". Bent försöker som en god agitör vrida uppmärksamheten bort från försämringen till den goda regeringens "reformer", som egentligen inte är annat än tomma åtgärder (hänv. Svensson). Det känns lite synd om Högern. Den enda retoriska taktik den har tycks vara "tvärt-om-metoden" som går ut på att i förväg eller efter ta reda på kritiken och använda kritkens retorik mot kritikerna. En oseriös men kanske effektiv retorisk manöver, vilket är varför vi ser att kritikerna till denna försämring skulle vara "oempatisk".

Denna myt & hetskampanj är inte något nytt, den härstammar från den reaktionära (miss)uppfattningen att den "exploderande" (långtids)sjukskrivningen skulle vara något onormalt. Alltså att de sjukskrivna inte egentligen är sjuka. Faktum är att de sjukskrivna inte är mer idag än förr. De som ökat är dock långtidssjukskrivna som är en direkt konsekvens av den arbetsgivarperiod inom sjukförsökringen som genomfördes i tidigt 90-tal. Den la mer av ansvaret till kapitalisten. Vilket fick konsekvens av att sjuka människor som behövde vila upp sig av anledningar stannade kvar på jobbet tills bristningsgränsen nåddes och allvarlig sjukdom var faktum. Problemet är alltså inte att friska människor luras att vara sjuka, utan att sjuka människor av olika medel tvingas agera friska när de borde vila.

Men det vill inte Högern veta om. Sjukskrivning är ett problem i sig tycker den, inte att människor är sjuka. Arbetare skall inte vara sjuka, de skall arbeta eller inte arbeta. Men Högern har väl lärt av den Orwellska retoriken - det "nya arbetarpartiet".


Tidigare texter: Försäkringskassan är sjuk, Myten om "snällismen" - socialstyrelsen, Socialstyrelsen är bevisligen omänsklig!
Media: SvD 01, DN 01, DN 02, SvD 02, SvD 03, SvD 04, SvD 05, AF
Bloggosfären: Svensson 02, Alltid Rött, Sjölander,Annica Tigers blog, oppositionen, Jinge, Alliansfritt Sverige 01, Alliansfritt Sverige 02
Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

tisdag 11 september 2007

UOK - borgerlighetens pinsamma clown

Det var inte länge sedan UOK gjorde bort sig rejält med att posera med en "opinionsundersökning". Denna "undersökning" har jag skrivit lite tidigare om:
Artikelns och undersökningens författare och uppdragsgivare saknar ingående analys och historiska och teoretiska kunskaper vad gäller kommunismen och de stalinistiska regimerna. Artikeln och undersökningen blir en villfarelse genom ideologiska glasögon. Är det inte skämt, så är det ett tragiskt ögonblick i svensk ideologisk agitation.
Och reaktionerna var många. Bloggen Approximationer redogjorde väl kring UOK:s oseriösa "undersökning". Det oseriösa ligger först och främst i den vetenskapliga giltigheten i de normativa frågeställningarna samt även i den mängd "undersökningen" sträckte sig mot. Frågeställningarna var i stort sett liktydliga med en typisk borgerlig anti-kommunistisk villfarelse, en ideologisk verklighetsuppfattning där om ungdomar inte höll med automatiskt tyder på en "okunskap". Det har ingenting med vetenskap att göra, blott ideologisk agitation.

Därför var det riktigt pinsamma inte bara att UOK existerar med relativt kända borgerliga hedersmedlemmar utan att UOK bemöts och tas emot av borgerligheten med välvilja. Vad säger inte det om den nuvarande svenska borgerligheten? Har de helt plötsligt blivit totalitära, luktar det månne lite fascism (eller stalinism?) inom borgerligheten? Låt gå att UOK är en clown, men varför bemöts den av den borgerliga etablissemanget med välvilja? Detta tyder ju på att den svenska borgerligheten allvarligt påbörjat en grummlig ideologisk kampagitation, möjligtvis påbörjat på grund av en brist på idéer hur man skall bemöta en vänster som kritiserar stalinismen och dess brott. Helt plötsligt har borgerligheten en bred vänstern som den inte kan i enlighet med verklighetens bittra sanning stigmatisera med stalinistiska förbrytelser. Då blir den desperat och stänger in sig i en egenkonstruerad koja byggt av Kalla Kriget-agitation och hoppas på att vänstern försvinner.

Det är därför UOK går ner sig i träsknivå när den beskriver kommunismen som en religion på sin informationssida om kommunismen. Där skriver den anti-kommunistiska historikern Kristian Gerner att kommunismen är en religion "utan gud och med kommunistpartiet i Guds ställe [..] Det fanns en rätt lära, kommunismen, och den som ifrågasatte den fick plikta med fängelse eller ännu värre straff.". Inte nog med att han använder stalinismen som ett exempel på kommunism i helhet. En generalisering jag och många med mig ifrågasätter, det är därför man använder två olika begrepp - stalinism och kommunism. Han har en förvånadsvärt konstig beskrivning av religion, som en "rätt lära". Flummigheten är total och pinsamheten ett faktum.

Det senaste spektaklet kring clownen UOK får författaren Kjell Albin Abrahamsson stå för. Han gjorde bort sig genom att feltolka en debattartikel i Biblioteksbladet av bibliotekarierna Jonas Aghed och Juan Vega. Abrahamsson reagerade på att Aghed och Vega inte ville köpa in en stridskrift mot kommunismen beställd av den svenska regeringen och framställd av en svensk myndighet (Forum för Levande Historia). Det handlar alltså om statlig historieskrivning, sådant som totalitära regimer håller på med. Detta regerar Abrahamsson med att skrika halsen hes om det farliga i att hindra kunskap om stalinismens brott och frågar sig "vem ser till att eleverna vid Brännkyrka gymnasium har tillgång till standardverk om kommunismens brott? Finns böcker av Anne Applebaum, Robert Conquest, Stéphane Courtois, Staffan Skott och Arkadij Vaksberg på det vänsterpolitiserade biblioteket?". Vilket tyder på att Abrahamsson gjort en allvarlig feltolkning, medvetet eller omedvetet. Aghed och Vega har inget emot litteratur som skildrar stalinismens förbrytelser, bland annat har deras skolbibliotek verk av Anne Applebaum, Stéphane Courtois, Staffan Skott, Kim Gabrielson, Kristian Gerner, Klas-Göran Karlsson, Richard Pipes, Simon Sebag Montefiore, Aleksandr Solzjenitsyn och även av författaren Kjell Albin Abrahamson själv. Om Abrahamsson orkat gå in på skolans hemsida och sökt på bibiotekets bestånd hade han undgått denna pinsamhet.

Men hur kommer då UOK in i detta. Jo Abrahamsson gör nämligen en stor grej över att det är så många skolbarn som saknar kunskap om stalinismen och hänvisar till UOK:s oseriösa "undersökning". Efter att bibliotekarierna Jonas Aghed och Juan Vega fått ogrundade anklagelser från författaren Abrahamsson så skrev UOK grundare och äkta paret Anders Hjemdahl och Camilla Andersson i Expressen och fortsatte de ogrundade anklagelserna mot Aghed och Vega, samt hela sveriges ungdomar.

Men vad är UOK? UOK är en förkortning av "Upplysning om kommunismen" som är en ideologisk kampanj mot kommunismen startat av Svenskt Näringsliv. Svenskt Näringsliv finansierar kampanjen genom sin stiftelse Fritt Näringsliv som är till för att "skapa en hållfast bas för opinionsarbete för marknadsekonomi och fri företagsamhet". Som styrelseledamot i UOK kan vi finna Maria Rankka som sitter i ledningen för stiftelsens dotterbolag Timbro. Även Anders Hjemdahl och Erik Zsiga är från Timbro. Detta visar effektivt vad UOK har för uppdrag och ramverk.

Det handlar alltså inte om någon opartisk kampanj för ökad historisk kunskap. Utan om en ideologisk kamp om tolkningsföreträdet i det offentliga samhället. Det har varit Svenskt Näringslivs främsta uppdrag sedan 1970-talet. Det tragikomiska i detta är dock att UOK agerar oseriöst med pubertala medel vilket i det hela målar borgerligheten i nedvärderande färger.


Aktuella artiklar: UOK:s DN-artikel, Abrahamssons artikel, UOK grundarnas svar i Expressen, Jonas Agheds och Juan Vegas svar i Expressen, Röda Raketers undersökning av UOK
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

måndag 10 september 2007

Mats Parner vs. Simon Sebag Montefiore

Vill tipsa om en intressant recention skriven av Mats Parner om Simon S. Montefiores bok "Stalin - Den röde tsaren och hans hov" (Prisma). Parner gör en intressant iaktagelse som liksom jag gjorde att man till en början lade boken på hyllan oläst.
Redan i december 2004 började jag läsa historikern Simon S. Montefiores 768-sidiga lunta om Den röde tsaren och hans hov (Prisma) men lade boken åt sidan efter några kapitel. Då hade jag, utan att vara Leninvän, fått nog av författarens klichéer om V. I. Lenins illa dolda ”förakt för arbetare och bönder” (sid 48) och samme mans djupt rotade tilltro till ”skoningslös massterror” ute på sovjetiska vischan (sid 57). Det hela föreföll inte tillräckligt seriöst, och jag förväntade mig bara variationer på längesedan utslitna teman under de resterande 700 sidorna. Tiden kunde användas bättre.
Här slår Parner punkten på i:et över det centrala problemet hos de flesta skildringar av stalinismens terrorhärjningar. De borgerliga historieskrivarna har sorgligt svårt att hålla tillbaka sina starka ideologiska uppfattningar. Ju mer eldigt anti-kommunistiskt, ju mer syns deras ideologiska förvridningar av annars ganska välskrivna historiska skildringar. Skildringar som annars skulle kunna vara guld värt i en historisk skildring som borde vara en av de viktigaste mänskliga erfarenheterna.

Mats Parner visar effektivt just detta problem hos Montefiore, hur han låter sin strävan till dokumentering vika för en normativ vilja. Ett tecken som tyvärr är vanligt hos borgerliga anti-kommunister. För mig tycks Montefiores bok om Stalin tyvärr blivit en Hänt-Extra-skrivning över en viktig historisk erfarenhet. Så varför är det då så många av de borgerliga historieskrivarna som låter sig förminska sig till normativt skrivande? Svaret tror jag ligger i vad författaren Lars Gustafsson kallar problemformuleringsprivilegiet (m.a.o. tolkningsföreträdet). Idag genomsyras det offentliga samhället av en borgerlig hegemoni som sätter värderingar av åsikter och uppfattningar, vilka som är viktiga, oväsentliga och extrema. Detta tolkningsföreträdet är så starkt att det helt enkelt inte verkar vara så värst fel att förvrida vetenskapliga strävanden genom normativa förklaringar. Visst finns det ingen ren objektiv historisk skildring, men skillnaden ligger just i vart man lägger tyngden. I många borgerliga historieskildrare så kommer den oseriösa skildringen farligt nära skildringens centrala poäng. Alltså ingen oskyldig ideologisk sned gliring.

Än så länge har jag Montefiores Stalinbiografi bara delvis läst i bokhyllan. Jag kommer att läsa klart den nån gång i en snar framtid men Parners recention har effektivt lyckats tända en gnista av intresse som nog gjort den framtiden ännu snarare.

En anna intressant detalj med Parners text på FiB:s hemsida är att hans skildringar av Jan Myrdal på något sätt har försvunnit men kan läsas på den text Parner satt upp på marxistiskt arkiv. Kan det månne tro vara en konsekvens av självcensur?

Läs: Mats Parners "En solid tegelsten"
Andra bloggar om: , , , , , , ,
Pingat på intressant

Konstutställning under september

Har glömt att påpeka att jag har en utställning av diverse teckningar/grafiktryck i Hagfors VF-fönster. Jag slängde med en skiss av ett serietidningskoncept för att göra det lite mer "ungdomligt" eftersom VF-fönstret ligger nära ungdomskaféet Up Stairs. Men självklart är inte serietidningskonceptet enbart något "ungdomligt", det är enligt mig ett mycket intressant konstnärligt utryck.

söndag 9 september 2007

Dagens fynd: Transformers nr.7 1987


Hittade en tidning till. Denna gång är det Transformers första (?) serieupplaga i Sverige (1987) och nummer 7. Måste säga att detta mycket möjligtvis kan komma att bli en intressant jakt på kap av serietidningar, dock har jag ingen lust att sitta och beställa från internettjänster som Tradera eftersom jag helst vill inspektera dem i hand. Men Tradera kan mycket väl användas som en faktor att jämföra värderingar och eftertrakande av vissa nummer och upplagor. Nästa steg skall jag försöka ta mig till Karlstads olika antikvariat och liknande butiker för att försöka hitta något av intresse.




Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant

onsdag 5 september 2007

Ingen tår till Odenberg - möjligtvis av skadeglädje

Tja, nu har alltså Herr Odenberg, moderaten, avgått i en protest. Vad protesten anbelägger så är jag glad att Odenberg förlorade den inre striden om försvarsfinansieringen. Som läget är så behöver vi inte satsa så mycket i försvaret som vi gör idag, det är min fasta övertygelse efter en massa historier om slöspengar på pansarvagnar och skarpskott. Så ingen tår till Odenberg av den orsaken.

Möjligtvis en tår av skadeglädje för affärens pinsamhet för den vidriga Högerregeringen.


Media: SvD 01, SvD 02, SvD 03, SvD 04, SvD 05, SvD 06, DN 01, DN 02, DN 03, Dagen.se
Bloggosfär: Svensson, Jinge, Ett Hjärta Rött,
Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

måndag 3 september 2007

Avreglering - om nyliberalismens ogrundade sanningar

Jag måste erkänna att det är en obekväm situation jag ställer mig i genom att förespråka en bättre kapitalism, men en speciell tid kräver speciella val. Idag har vi kommit upp i en tid som bara för några decennier sedan hade varit otänkbart. Vi lever nämligen i en speciell tid där nyliberala sanningar blivit accepterade på hög samhällsnivå utan någon som helst grund. Denna hegemoniska skiftning inom den kapitalistiska världen byggde på en medveten taktisk manöver av nyliberala anhängare med blandning av världsliga händelser.

De nyliberala taktiska manövrerna hänvisas till näringslivets "tankesmedjor" och förlag som Ratio, Timbro och Smedjan. Sture Eskilsson (f.d. chef för SAF) var den som inledde en informationsstrategi för näringslivet på 1970-talet för att erövra problemformuleringsprivilegiet (tolkningsföreträdet) i samhället, av vilket han tidigare förfärat sig ha förlorat. Eskilsson nämner speciellt tre orsaker till varför marknadsliberalismen har kunnat erövrat tolkningsföreträdet och dessa är:

01: Det svenska Nobelpriset i ekonomi. Under Assae Lindbecks ledning tilldelades nyliberalismens profeter Friedrich von Hayek (1975) och Milton Friedman (1976). Detta gav legitimitet och prestige.

02: De skapade forskningsinstitut där nyliberala idéer kunde frodas. Exempelvis Institute of Economic Affairs (där Margaret Thatcher studerade) och de näringslivsstyrda City universitetet samt Handelshögskolan.

03: Högt uppsatta politiker, som Thatcher (Storbrianniens premiärminister 1979-1990), Ronald Reagan (USA:s president 1981-1990) och Kjell Olof Feldt (socialdemokratisk finansminister 1982-1990).

Tidigare under efterkrigstiden var den hegemoniska ställning tvärtom mot dagens. Istället för marknadsliberalism som tolkningsföreträdet hade vi en konsensus kring Keynes kapitalistiska välfärdsbygge, som innebar att kapitalismen endast fungerar väl genom regleringar och styrning. Denna uppfattning grundades i den grymma erfarenheten efter första världskriget vilket visade på hög arbetslöshet, ekonomisk depression och politisk polarisering som fick sin yttersta konsekvens i ett nytt världskrig. Därför var det nödvändigt att reglera kapitalismen, för att undvika traumatiska konsekvenser.

Men så hände det några avgörande saker. Den långa högkonjunkturen på rekorda 25 år bröts i skiftet på 1960- & 1970-talet. Uppbyggelsen av Europa började plana ut. Detta samtidigt som USA missbrukat dollarns ställning och släppt valutan fri för systemet att ta hand om sig själv. Detta ledde till ett överflöd av dollar på världsmarknaden. Följden blev en instabilitet inom ekonomin.

Nå, så hur är det med den nyliberala sanningen att avregleringar ökar tillväxten? UNRISD (FN:s forskningsinstitut) visar i en undersökning av 22 i-länder under 40 år att 21 länder visar på raka motsatsen. De hade lägre tillväxt under 1980- & 1990-talen än 1950- & 1960-talen. Inget samband där alltså, mellan avreglering och ökad tillväxt.

Men hur är det då med nyliberalernas påstående att avreglering är bra för alla, att nyliberalism skulle öka jämlikheten? Detta påstående från nyliberalernas sida är en karaktär särskilt ihärdig hos gurun Johan Norberg. Vad vi kan se här däremot är ett samband, i motsatt rikting. Avregleringarna har en konsekvent utveckling till en ojämn utveckling. Bland annat har kapitalflödena koncentrerats till ett fåtal länder, vid Asienkrisen stod nämligen (enligt UNDP) de tio mest eftertraktade länderna i Syd och Öst för 70 % av direktinvesteringarna och 76 % av portföljinvesteringarna till regionen.

Inom länderna har det också skett en ökad ojämlikhet. I en UNDP-undersökning av 19 stycken i-länder undersökte man inkomstöverföringar och sociala säkerhetsnät och tre länder (Storbritannien, USA och Sverige) hade fått stor ökning av ojämlikhet, sju länder fick små ökningar och i åtta länder var ojämlikheten i stort oförändrad. Enligt en statistisk undersökning av New School for Social Research fanns samma lagbundenhet i öst och väst fast värre! Nyliberalismen förmenta sanning att avreglering ger jämlikhet är därmed totalt grusad. Den ger tvärtom en lagbunden ojämlikhet och på sitt bästa en oförändrad skillnad.


Källa: "Det globala kasinot - och dess kritiker från Keynes till Tobin" av Kenneth Hermele
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com