Sidor

fredag 30 november 2007

Är vi alla verkligen egoister?


Bloggskribenten Cynism har skrivit en liten serie inlägg (del 1, del 2) om sina tankar kring begreppet egoism. Hans senaste tankar kring egoism (i den andra delen) så kommer han fram till att begreppet egoism kan appliceras på alla handlingar en människa utför. Ergo - alla är egoister!
Allt du gör, varje handling från att ta på dig strumporna på morgonen till att spränga ett avlägset land i massor av pyttesmå bitar gör du för att du i det ögonblicket känner dig bäst då. Du gör det för ditt eget bästa. Även om du slänger dig framför en lastbil för att rädda dina barn så gör du det för att du just då känner dig bäst.
Hans resonemang känns igen i vissa sociobiologers förklaring av människans handlingar. Sociobiologerna menar nämligen precis att människan alltid utgår i från sig själv när hon gör en handling. Det vill säga; om hon inte kontrolleras av ett högre väsen (Gud eller Ödet). Vissa av sociobiologerna har sannerligen valt att kalla människans handlingar därför med begreppet "egoism", men det har också bemötts av kritik. Alla sociobiologer använder inte detta begrepp av just den anledningen.

Kritiken ligger i själva begreppsvalet "egoism" eftersom sociobiologerna (samt bloggaren Cynism) använder begreppet till något helt annat än vad begreppet används i det vardagliga språkbruket. För låt oss inte missledas, begreppet egoism är kraftigt värdeladdat i det vardagliga språkbruket. Vi skulle till exempel aldrig få för oss att tala om för ungdomen som hjälper den gamla damen på bussen för att "vara egoistisk!". Detta eftersom det vardagliga språkbruket kraftigt och entydigt syftar på handlingar med negativa konsekvenser för andra medmänniskor. Därför blir det helt otänkbart för oss att använda detta begreppet på handlingar som har positiva konsekvenser för andra människor.

Sociobiologerna använder dock begreppet helt värderingslöst och därmed frånkopplat från hur vi använder begreppet i annat fall än i deras vetenskapliga kontexter. De har alltså med andra ord frånkopplat termen från dess begrepp. För sociobiologer är "egoistiska" handlingar alla handlingar en människa utgör oavsett om konsekvenserna för andra är negativa eller positiva och därmed menar de att även vad vi brukar kalla altruistiska handlingar är "egoistiska". Kritiken ligger alltså i den totala förvirring som termen "egoism" utgör när man försöker frikoppla det från vardagligt språkburk. Kontentan är alltså; Sociobiologers "egoism" är inte den egoism vi använder när vi pratar om egoistiska handlingar.

Det finns naturligtvis digra konsekvenser när skillnaden mellan strikt akademiskt språkbruk och vardagligt språkbruk misshandlas som det gjorts i fallet "egoism". Några av dessa digra konsekvenser är fallet när ideologiska högerdebattörer och misantroper använder sociobiologernas värderingslösa term på deras värderingsladdade begrepp. Låt mig ge några exempel. Det är vanligt att jag mött liberaler som på något sätt hänvisat till den värderingslösa termen för alla människors handlingar; "Se, vetenskapen säger att människans handlingar är egoistiska" och "därför är det naturligt för människan att leva i ett samhälle byggt på utslagning och att roffa åt sig". På detta sätt tror sig den borgerliga apologeten ha bevisat att kapitalismen är naturligt. Men problemet är alltså att vetenskapsmannen och apologeten talar två olika språk. Samma problem med misantropen som använder vetenskapsmannens term för att "bevisa" att människan är "egoistiskt" och därmed Ond.

Det bästa vore om sociobiologerna hittade ett bättre - värdeneutralt - begrepp som inte skapar dessa politiska och ideologiska förvirringarna. Det liberala utslagningssamhället är inte naturligt, och människan är inte Ond. Vad sociobiologin säger om människans handlingar är att hon inte gör en handling som hon inte vill göra. Men visste vi inte detta redan? Är inte det en självklar utgångspunkt? Dessutom är det en lam och intetsägande förklaring vad gäller våra handlingar. Om ett begrepp förklarar alla handlingar vad förklarar den då? Det är samma vetenskapliga problem i alla vetenskaper. I statsvetenskapen har vi samma problem med begreppet politik. Om politik förklarar allt, då förklarar den ju ingenting. Därför måste man försöka avgränsa begreppet för att vi någonsin skall kunna förklara något.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Arbetargräs utför mediakritik, Svensson om våldsamma överklassgrabbar, Trotten om högerregeringen, Slutstadium om modersmålsundervisning, Erik Svensson skriver mycket intressant om händelserna i och kring Venezuela (Läs!!!), Alliansfritt om högerregeringens komiska miljöpolitik

torsdag 29 november 2007

Kapitalism = diktatur

Ännu en bekräftelse att marknadsekonomin (kapitalismen) är frånskilt demokratiska förutsättningar och instanser, och att själva definitionen av kapitalism är marknadens diktat - kapitalistens diktatur.

Tydligen är det ett företag som avskedat en arbetare på grund av dennes frisyr. Påminner mig om när diktatorn Kim i Nordkorea förbjöd alla frisyrer utom en. Men för högern och borgerligheten är detta fullt normalt. Diktatur är bra, demokrati är dåligt. Därför förfasas högerblaskan Svenska Dagbladets ledarblogg över att facket ställt sig på arbetarens sida och högertidningens läsare ger företaget rätt. Så handlar kapitaljugend! Rätta sig i ledet och vänder blicken upp mot diktatorn, och känna en lättnad över att slippa tänka och bry sig om individuell självuppfyllelse.



Media: SvD, DN, HD, Sydsvenskan, Aftonbladet
Bloggat: The Badlands, Claes, Svensson
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Svensson om hur man skall tacklas med Sd, Marlene om reklam, Alliansfritt om leveransproblem, Kaj Raving om Sd och facket, Slutstadium skriver om det elevfack han hjälpt till att starta, Trotten skriver om Göran Johansson

Svensson tar upp debatten om prostitutionen

Jag blev glatt överraskad idag av att min vänsterbloggkollega Svensson fortsätter debatten kring prostitutionen. Det är en diskussion som jag eftersträvat inom vänstern eftersom vi verkligen behöver diskutera dessa frågor och sätta det i ett vänster-feministiskt perspektiv, möjligtvis bolla det mellan våra socialistiska idéer och se hur det hänger ihop.

Svensson är faktiskt den enda som hitills inom den vänstra bloggosfären som ger konkreta exempel på varför han har sin gillande uppfattning om kriminaliseringen av sexköpet. Det är möjligt att andra också skrivit om det, men då har jag missat det så om någon känner sig träffad kan den gärna skriva en kommentar nedan. Men för att återgå till Svensson så leverar han några intressanta argument:
” Antalet [prostituerade] har vad jag förstår alltid varit högre i Danmark än i Sverige. Men det finns nog anledning att tro att den svenska lagstiftningen hjälpt till att öka skillnaden. Av flera följdaneldninagr förstås. Två av dessa är att prostitution har flyttat från Sverige till Danmark och att prostitution i Sverige faktiskt har minskat.”
Jag skulle dock vilja problematisera Svenssons argument. Påståendet att prostitutionen skulle ha minskat i Sverige på grund av kriminaliseringen vill jag ifrågasätta; för det första är det svårt att se en stor del av de prostituerade i Sverige eftersom många av dom har försvunnit till arenor där de inte syns. Detta som en direkt konsekvens av den stigmatisering som kriminaliseringen inneburit.

Som sexarbetarna själva rapporterat så har de nätverk som funnits bland exempelvis gatuprostituerade i Svenssons hemstad Göteborg näst intill försvunnit sedan sexköpslagen infördes. Detta på grund av att den stressiga situationen ,och att allt fler prostituerade har förflyttat sig till dolda arenor, gör det svårare att granska och hålla koll på kunden. Eftersom prostitutionen förflyttat sig till det dolda så har det blivit svårt för myndigheten att fånga upp de som behöver hjälp. I Göteborg har många unga kvinnor sökt hjälp för avgiftning av heroinmissbruk och så gott som alla har varit prostituerade. Men Göteborgs prostitutionsgrupp har svårt att komma i kontakt med dessa tjejer för de syns inte på gatan idag.

Men på en synpunkt ger jag alltså Svensson rätt, gatuprostitutionen har haft en tendens av minskning sedan sexköpslagen infördes år 1999. Men gatuprostitutionen utgör ändå blott 15 % av det totala sexsäljandet. Om man utgår ifrån kartläggningen av personer som erbjuder sexuella tjänster på internet så har prostitutionen istället ökat avsevärt sedan år 1999. Det enda kriminaliseringen utfärdat är alltså att förskjuta gatuprostitutionen till det dolda där myndigheterna har noll i insyn och alltså fått svårare att hjälpa de som behöver hjälp.

Tillbaka till Svenssons argumentering:
” Jag har ingen aning om siffrornas sannhet. Men siffrorna över hur många man antog passerade Danmark i samband med trafficking och människohandel rörde sig kring 5000 kvinnor. I den storleksordningen i alla fall. Motsvarande siffror för Sverige som jag sett handlar ungefär om 1000 kvinnor . Det är faktiskt en avsevärd skillnad.”
Jag är också osäker vad gäller siffror kring människohandeln och dess skillnad mellan Danmark och Sverige. Men jag är i alla fall säker på att människohandel inte har med prostitution i sig att göra. I alla fall har ju inte sexköpslagen något med trafficking/människohandel att göra utan är en kriminalisering mot sexköp i sig. Mot människohandeln har vi andra lagar och åtgärder.

I Sverige har neo-feminister känt sig tvungna att ta upp människohandel som en faktor i prostitutionsdebatten eftersom den neo-feministiska hegemonin blir ifrågasättad. Människohandeln är ett vidrigt och hemskt fenomen som alla, däribland sexarbetare, vill bekämpa och är därmed ett enkelt fenomen att ta upp för att insinuera det dåliga i kritiken. Men problemet är att bekämpningen av människohandeln är en helt annan faktor än den neo-feministiska ”bekämpning” av prostitutionen.

Marjan Wijers, ordförande i EU kommissionens expertgrupp för människohandel skrev i "Women, Labor, and Migration: The Position of Trafficked Women and Strategies for Support" in Global Sex Workers (1998):
"Criminalizing the sex industry creates ideal conditions for rampant exploitation and abuse of sex workers… It is believed that trafficking in women, coercion and exploitation can only be stopped if the existence of prostitution is recognized and the legal and social rights of prostitutes are guaranteed."

Tillbaka till Svenssons argumentering:
” Dessutom är det så att de prostituerade jag kände/känner/känt till från verkliga livet alla sålde/säljer/sålt sex för att finansiera sitt missbruk. Men den svenska lagen gjorde det möjligt för dem att komma ifrån prostitutionen, vilket i sin tur har hjälpt dem att komma ur knarkmissbruket.”
Det är svårt att avgöra enskilda exempel. Men det som är säkert är i alla fall att det är långt ifrån majoriteten av de prostituerade som är missbrukare. Enligt en ny studie i Kanada (Off-Street Commercial Sex: An exploratory study) så finns 80-90 % av alla sexsäljarna utanför gatuprostitutionen. Mer än 90 % av sexsäljarna som deltog i studien och som arbetade utanför gatan hade desssutom universitetsutbildning. De undersökningar som talar om många missbrukare inom prostitution är undersökningar av just gatuprostituerade eller av personer som redan är i behov av vård. Dessutom visas det ju hur verkligheten är för de forna gatuprostituerade efter år 1999, som förskjutits till det fördolda och gjort det svårare för myndigheterna att hälpa tjejerna. Här har ju kriminaliseringen förvärrat situationen för de som verkligen behöver hjälp.

Så då är ju den stora frågan vad kriminaliseringen är bra för?


Länkar: SANS - fakta om försälning av sexuella tjänster, SANS - negativa konsekvenser av lagar
Bloggat: Feministisk vänstertjej
Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Pingat på intressant

tisdag 27 november 2007

Kommunistpartiet - demokratins sista hopp i Ryssland

Läser ett intressant inlägg av Markus Hankins:
[...] Vanligtvis ligger det ryska Kommunistpartiet (KPRF) på en stödnivå kring 10-14 procent, men nu är man trots de sjunkande siffrorna det enda Putin-kritiska partiet som har chans att ta sig in i Duman. De övriga partier som ens har statistisk chans att ta sig in är samtliga Putin-trogna, Vladimir Zjirinovskijs Liberaldemokrater (LDPR) som nästan alltid röstar med Putins parti "Enade Ryssland" och Rättvisa Ryssland som är öppet Putin-trogna. Ironiskt nog var Kommunistpartiet innan Gorbatjovs glasnost det enda partiet i ryska parlamentet Duman. Idag så ser samma Kommunistparti ut att vara sista hoppet för att undvika en återgång till en sådan situation. Den här gången med Putins "Enade Ryssland" som Dumans ensamma herre på täppan.

För övrigt är det väldigt intressant att följa de svenska mediernas bevakning av situationen i Ryssland. Småpartier med marginellt stöd som Jabloko och Högerkrafternas union (SPS) har bara stöd av cirka 2 procent var i opinionsundersökningarna, men lyfts fram i svenska medier som den "riktiga" oppositionen och är de enda som egentligen uppmärksammas. Men vi som följer den ryska utvecklingen på fler håll än i Svenska Dagbladet ser den ironiska verkligheten just nu: den ryska demokratins sista "hopp" om att inte bli en enpartistat är Kommunistpartiet.




Andra bloggar om: , , ,
Pingat på intressant

Borgerlighetens religiösa nyspråk

Genom Svensson läser jag hur den svenska borgerlighetens Per Goebbels genom retorisk manöver använder orwellskt nyspråk av demokrati:
Partiet vill inskränka den demokratiskt fundamentala äganderätten
Och pekar på Vänsterpartiets förslag till nytt partiprogram som vill utvidga demokratin till det ekonomiska området genom återreglering och ett ökat samhälleligt ägande.

Per Gudmundson tycker då att en diktatorisk marknad, fritt från demokratiska element och institutioner är ett demokratiskt fundament. Snacka om att ha ett ologiskt resonemang! Men det är inte ovanligt bland de borgerliga liberalerna, för dem är äganderätten just en metafysisk (natur)rätt. Det betyder att det måste helt enkelt vara så, för att det helt enkelt måste vara så. Och eftersom något Är måste det finnas i allt - även demorkatin. Trots att det inte har något med demoratin att göra ö.h.t.

För den som vill läsa lite mer ingående kring diskussionen om äganderättens vara eller icke vara kan läsa den debatten som förts kring deklarationen om mänskliga rättigheterna sedan 200 år tillbaka.

Gudmundsons argumentation visar effektivt den svenska borgerlighetens fattighet i argumentationsteknik. Istället för att argumentera teori och ideologi skriker man halsen ur sig genom konstruerad nyspråk medan man skyller antagonisten för nyspråk. Takriken känns igen hos en typsik liberal debatteknik att vända allt på sitt huvud för sin fördel. Även om det är en väldigt liten fördel.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Alliansfritt om politisk utrensning, Svensson om omfattande övervakning, Röda Raketer om det senaste valet i Australien och dess konsekvenser för Axelmakterna,

Oh my God we are goin back to Viet Nam



Jon Stewart kan möjligtvis vara den bästa amerikanska komikern. Här är en av mina favoriter. Underbart skarpt om Irakkriget.


Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant

måndag 26 november 2007

Borgerligheten fortsätter tugga skit

Genom Svensson finner jag den gamle vänsterhataren Claes Arvidsson på Svenska Dagbladets ledarsida.

Han, som på allvar tycker att proggmusik är att likna med nazistisk vitmaktmusik. En sådan person kan bara inte tas på allvar, och en sådan uppfattning hjälps inte av att han gör en komplett clown av sig själv i sin ledarsida.

Han upprörs över att det finns personer med "vänster"-åsikter inom Forum för Levande Historia. Att stalinismen i själva verket satte tänderna först i vänsterpersoner tycks inte vara en del av hans historiska kunskaper. Men med tanke på hans vulgära vänsterhat är det inte så konstigt att han får en skev historieuppfattning.

Liksom Svensson så håller jag dock med honom att de baltiska staterna inte skall kallas för "lydstater" under Stalinsovjet. Detta eftersom de var ockuperade stater.

Men för att återgå till Arvidssons vänsterhat. Hans vulgära sätt att misstänkliggöra personer med vänsteråsikter är i sammanhanget lustigt eftersom det gör honom till en stalinist själv. I sin ideologiska iver åberopar han i själva verket ett åsiktsförbud. Arvidsson är alltså ännu ett exempel på att den svenska borgerligheten i sin vulgäritet börjar på att staliniseras.

Uppdaterad (kl. 19:43): Jag glömde att skriva om Arvidssons vurm för borgerlighetens clown UOK (Upplysning om kommunismen). Men jag länkade till ett tidigare inlägg jaag skrivit om den pubertala organisationen:
Låt gå att UOK är en clown, men varför bemöts den av den borgerliga etablissemanget med välvilja? Detta tyder ju på att den svenska borgerligheten allvarligt påbörjat en grummlig ideologisk kampagitation, möjligtvis påbörjat på grund av en brist på idéer hur man skall bemöta en vänster som kritiserar stalinismen och dess brott. Helt plötsligt har borgerligheten en bred vänstern som den inte kan i enlighet med verklighetens bittra sanning stigmatisera med stalinistiska förbrytelser. Då blir den desperat och stänger in sig i en egenkonstruerad koja byggt av Kalla Kriget-agitation och hoppas på att vänstern försvinner.

Det är därför UOK går ner sig i träsknivå när den beskriver kommunismen som en religion på sin informationssida om kommunismen. Där skriver den anti-kommunistiska historikern Kristian Gerner att kommunismen är en religion "utan gud och med kommunistpartiet i Guds ställe [..] Det fanns en rätt lära, kommunismen, och den som ifrågasatte den fick plikta med fängelse eller ännu värre straff.". Inte nog med att han använder stalinismen som ett exempel på kommunism i helhet. En generalisering jag och många med mig ifrågasätter, det är därför man använder två olika begrepp - stalinism och kommunism. Han har en förvånadsvärt konstig beskrivning av religion, som en "rätt lära". Flummigheten är total och pinsamheten ett faktum.


Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på inressant

Syrran försöker att nyansiera, men misslyckas tyvärr

Det här med prostitutionsdebatten inom vänstern är tyvärr väldigt infekterat av moralkänslor. Jag som anser att kriminaliseringen av sexköpet har förvärrat situationen för alla prostituerade har svårt att bemötas med respekt. Jag har både blivit kallad 'torsk' och 'äcklig' i diskussioner. Varför jag har blivit kallad så beror på att vissa personer i debatten tolkar som om jag är någon slags "försvarare" av prostitution, som om jag personligen skulle tycka om prostitution. Detta för att jag kritiserar den stigmatisering som kriminaliseringen innebär.

Eftersom diskussionen är så infekterad av moralkänslor är det svårt att hålla debatten på en hederlig nivå. Härska ord och förödmjukelse är frekventa och det gör att man själv har lätt att halka på bananskal och själv bli otrevlig. När det gäller en diskussion mellan kamrater, mellan meningsfränder, kan en otrevlig debatt skada mer än att hjälpa.

Därför är jag glad över att Syrran nu tagit diskussionen på en annan nivå inom vänstern. Hon svarar på en tidigare artikel av en manlig prostituerad, som idag svarar Syrran. Diskussionen har visserligen funnits tidigare; Jag har bland annat kritiserat Akuhujan och Slutstadium i en diskussion om prostitution. Den diskussionen blev mer av en subdebatt om mänskliga behov.

Som feminist och socialist har det varit svårt att streta emot den nymoralistiska neofeminismen, som tyvärr blivit en "socialistiskt" feminism utan socialistiska förutsättningar.

Men vad skriver då Syrran? Andemeningen i hennes debattartikel är att nyansiera en redan pågående debatt mellan "sexköpsliberaler" och "moraltanter". Hon menar att man kan tycka som "moraltanterna" utan att moralisera, det vill säga att tycka att kriminaliseringen av sexköp är nödvändigt. Hon vill alltså skala av "moraltanternas" moralism för att bevara deras försvar av sexköpslagen. Det är ett smart drag eftersom kritikernas främsta argument mot sexköpslagen har varit på grund av dess unkna moralism. Men lyckas hon?

De främsta argumenten hon ger är:
Sexköpslagen å sin sida är i stället ett försök att hindra män att utnyttja sitt traditionella överläge för att köpa sig tillgång till den kvinnokropp som genom historien varit hans ägodel.
Kriminaliseringen av sexköp är alltså nödvändigt ur ett strikt patriarkaliskt/feministiskt perspektiv. Vidare skriver Syrran att förekomsten av manliga prostituerade inte bräcker denna förklaring. Men gör den verkligen inte det? Att prostitution inte enbart förekommer hos kvinnor är ju ett viktigt faktum när man nu skall diskutera det patriarkala systemet. Faktum måste ju vara att förekomsten av manliga prostituerade omöjliggör en målande bild av prostitution som enbart en kvinnogöra.

Dessutom går det inte att hindra prostitution. Man kan försöka få staten att tvinga bort prostitutionen, men den kommer alltid att finnas. Frågan är bara hur och vart. När staten kriminaliserar prostitution i någon form tvingas den ner i mörka världar där samhället inte längre har någon insyn. Man måste vara bra naiv för att kunna tro att det skulle vara ett bättre alternativ för de som prostituerar sig. Konsekvenser blir att de blir mer utnyttjade och förtryckta, mer stigmatiserade och isolerade.

Det patriarkala systemet och dess sexistiska konsekvenser finns inom prostitutionen, men det finns också i alla andra delar av samhället. Som feminist måste man kunna erkänna att patriarkala systemet genomsyrar hela samhället.

Syrran gör också samma misstag som de tidigare "moraltanterna" i diskussionen vad gäller frågan om det finns någon "lycklig hora". "Moraltanterna" och Syrran påstår nämligen att kritikerna viftar med den "lyckliga horan" som ett exempel på varför kriminaliseringen är dålig. Och eftersom de själva påpekar kritikernas argument låter det så här:
den lyckliga horan som ständigt är så central på båda sidor i debatten.
Men varken liberalerna eller jag som marxist har viftat med någon "lycklig hora". Den flaggan finns på "moraltanternas" pekpinne, inte hos kritikerna. Jag som marxist har ingen som helst anledning att försöka bevisa hur lycklig någon prostituerad är. Lika lite som jag har anledning att bevisa hur lycklig en svarvare är. Löneslaveriet i sig har en tendens att inte skapa lycka. Det är ganska få oavsett yrken som är lyckliga nog att känna självuppfyllelse, det är en konsekvens av det kapitalistiska samhället.

Något som är säkert är dock att den stigmatisering och isolering, som kriminaliseringen innebär, inte på något sätt hjälper de prostituerade vad gäller att känna sig lyckliga. Inte heller hjälper denna isolering de prostituerade att själva göra sina situationer bättre.


Bloggat: Svensson, Isabella 1, Isabella 2, Isabella 3, Alliansfritt , Brink, Blogge 1, Blogge 2
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

lördag 24 november 2007

Ännu ett exempel på den likriktade & okritiska journalistiken


DN:s ekonomijournalist Knut Kainz Rognerud visar varningar om en likriktad journalistik på DN-Debatt idag:
"I nästan alla artiklar i tongivande affärspress är det företagets beskrivning som okritiskt förs fram. Mycket sällan tillåts andra källor presentera en motbild. Bara var tjugonde nyhetsartikel har kritiska frågor. Ingen artikel uppfyller kriteriet "avslöjande", det vill säga granskar maktmissbruk, oegentligheter eller klandervärd affärsmoral."
Så mycket för den demokratiska, fria, pressen och journalistiken. Ännu ett exmpel på att västvärlden (världen?) utvecklas till en Orwellskt dystopi a la 1984.


Tidigare om likriktningen: Illustration, Orwells 1984 och idag
Bloggosfären: Svensson, Jinge
Andra bloggar om: , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Kaj Raving om Vänsterpartiets formuleringsändring om sex timmars arbetsdag, Feministisk vänstertjej om högeralliansen, Röda Raketer gör en viktig kritik mot Jonas Olofssons högerretorik

fredag 23 november 2007

"Buy nothing day" är ett medelklassjippo - inte någon vänsterfråga

Magnus Andersson (förbundsordförande i Centerpartiets Ungdomsförbund) försöker än en gång dra politiska poänger på "vänsterns" bekostnad. Nu handlar det om jippot "buy-nothing-day" som går ut på att i kritik mot den överdrivna konsumtionen lobba för att så många som möjligt ska ta en dag utan att konsumera. Tanken är ursprungligen god i och med sin kritik mot den hjärndöda konsumtionen.

Men problemet är att kampen slår helt fel. Det riktiga problemet är att det finns miljarder fattiga människor som inte har förutsättningar till att konsumera tillräckligt för sin hälsa och trygghet. För dessa verkliga människoöden är ju inte kampen för att konsumera mindre, utan mer. Det är bara att tänka sig ett tillfälle där en ensamstående mamma, som får vända på varje krona för att kunna få leva ett någorlunda drägligt liv, får en flyer som uppmanar en att konsumera mindre tryckt i ansiktet på väg in i Nike-butiken som har utförsäljning 80%. Jag skulle i alla fall blir fly förbannad.

Vad det handlar om är alltså personer som i sin trygga medelklass- eller överklassposition i samhället kan undvara sig att minska på sin redan hjärndöda överkonsumtion. Och på kuppen känna sig godhjärtade och moraliska för att de hjälpt till lite.

Ur en marxistisk klassynpunkt är givetvis detta ett rent självbedrägeri. Vilket visar det stora problemet med bojkott som politisk metod. Kritik mot överkonsumtionen som de industriella länderna står för kan visst vara förenligt med ett marxistiskt-, vänsterperspektiv. Men då med kunskapen att en generell konsumtionsminskning stjälper mer än hjälper. Det är den rika medelklassen och överklassen i den industriella världen som behöver se över sin hjärndöda överkonsumtion. Så någon "buy nothing day" är ett totalt meningslöst, medelklassjippo.

Organisera dig i stället för en reell klasskamp för en minskning och avskaffande av klasskillnaderna och klassamhället!

Den borgerliga apologeten Magnus Andersson visar dock än en gång sina kort på bordet genom att argumentera för en generell konsumtionsökning. Bara marknaden bli "fri" och "rättvis" så är det bara bra att de rika konsumerar mer för då anser Andersson att tillväxten ökar i världen. Men problemet är att nästan all konsumtion sker i de industriella länderna, och den "fria" globala kapitalismen genererar visst en total ökning i tillväxt men det är själva uppdraget för kapitalismen (ja, detta även ur en marxistisk uppfattning om kapitalismen), att den är "fri" (d.v.s. avreglerad) betyder att klasskillnaderna ökar.

Åtgärderna som behövs är alltså att stävja dessa ökande klasskillnaderna och ge de fattiga bättre chans att få förutsättnignar för en ökad konsumtion. Det är alltså de fattiga som skall öka sin konsumtion, inte de redan rika överkonsumenterna här i västvärlden. Åtgärderna är alltså en kamp för ökad jämlikhet, både socialt och ekonomiskt. Inte för en generell konsumtionsökning.

De borgerliga apologeterna och den vilsna medelklassen visar båda att saknaden av klassanalys leder en på villovägar.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Arbetargräs om rovjdur, jakt och opartisk journalistisk, Erik Svensson om den högerextrema tidningen Axess, Svensson om Reinsvält,

torsdag 22 november 2007

Stalinism som ett förklarande fenomen - inte "kommunism"!

Eskil Franck (överintendent på Forum för Levande Historia) försöker försvara den statliga myndigheten för historieskrivning och skolning på Svenska Dagbladets debattsida idag.

Bland annat blundar han för den största kritiken mot FfLH, det vill säga att det är en statlig myndighet som åberopar sig till historieskrivning och skolning. Ett faktum som hör till totalitära samhällen som Stalinsovjet och Nazityskland. Att FfLH existerar är en gigantiskt skamfläck på de så kallade demokratiska samhällena. Men ändå verkar Franck helt oförstådd.

Även oförstådd om den kritik som riktats angående FfLH:s ideologiskt inriktade historieskrivning är långt större än de som han bemöter i artikeln. Varför riktar man endast in sig på brott begångna av fascistregimer och stalinistiska regimer, och inte på de liberala demokratiernas brott? Vart tog kolonialismen och imperialismen vägen? Östimor, Vietnam, Irak etc.? Snacka om skev historiesyn.

Dessa kritiska utgångspunkter borde få vilken sund människa som helst att ogilla den statliga historieskrivande myndigheten, och det är kanske därför Franck undviker dem.

Istället bemöter Franck "kritik" från den andra sida, det vill säga "kritik" som ifrågasätter om den statliga myndigheten på något sätt skulle vara rädd för att ta upp den kommunistiska ideologin. Den som har varit i kontakt med FfLH vet att så inte är fallet. Tvärtom har FfLH:s seminarier/föreläsningar varit speciellt hätska och vulgära när det gäller jämställandet mellan nazism och kommunism. Utan den minsta antydan till den historiska forskningen om det sociala fenomenet stalinismen. Det är pinsamt och totalitärt att en myndighet eller organisation som anser sig föra vidare seriös vetenskaplig forskning ignorerar den historiska forskningen i jämförandet mellan Stalinsovjet och Hitlertyskland.

När man förhåller sig med organisationer eller borgerliga apologeter som tagit till sig den vulgärliberalistiska likhetstecknet mellan kommunism och nazism så finns inte begreppet stalinism med i beräkningarna över huvudtaget, speciellt inte som ett begrepp för sig själv utan bara som ett tomt synonym för det flummigare begreppet "kommunism".

Dock visar för den med historiska kunskaper att fenomenet stalinism bara kan förklaras som ett eget fenomen, inte som ett pubertalt likhetstecken. Det samhällsskick och ideologi som stalinismen levererade var historiskt något helt nytt. Det är därför man inom historieforskningen använder sig av ett särskilt begrepp - stalinism. Inte begrepp som "socialism", "fascism", "nazism", "liberalism", "kommunism", "syndikalism" eller något annat begrepp med helt andra förutsättningar och definitioner.

En annan lustig grej med Francks artikel i Svenska Dagbladet är de kommentarer som gjort av läsare på hemsidan. Lisbet (2007-11-22 18:19) menar att Franck är olämplig som överintendent på FfLH för att han på något sätt skulle vara "vänstervriden". Och då frågar man sig automatiskt vad Franck skulle ha tyckt om han inte var "vänstervriden", kanske hemliga önskningar att invadera Polen och ockupera Tjeckien & Slovakien?

Vad tycker då den borgerliga bloggosfären om denna totalitära historiemyndighet? Centerpartisten "Bloggen Bent" försvarar denna stalinistiska myndighet med att det kanske; "finns behov för att en statlig myndighet klampar in och delar ut pedagogiska pekpinnar?" Historien är full med personer som försvarar totalitära medel i "godhetens" namn. Synd bara att Bent inte lärt av historien - kanske ska lära sig lite av filosofen Kant att människan faktiskt kan lära sig av historien så det är ju bara för Bent att i alla fall försöka.

Hans Engnell, redaktör för Nyliberalen och skribent för bloggen "Motpol" hoppas att; "Francks kollegor [nästa år] har vågat vända ut och in på den kommunistiska läran och lyckats klämma ut allt ruttet till allmänhetens beskådande." Med ideologiska bindlar blir nyliberalen stalinist. Allt för ideologins stora "godhet".

Johan på bloggen "P,L&C" som annars figurerar kring stureplanscentern anser att den stalinistiska myndigheten är "absolut nödvändigt (SIC!)".

Bloggosfärens högerdebattörer är tydligen skolexemplar på att en värdig historiekunskap är nödvändigt och eftersträvandevärt angående totalitära fenomen som stalinismen. För se hur lätt det är för dem att hylla stalinistiska myndigheter och medel för det heliga målets skull. Vi måste helt enkelt satsa mer på historieutbildningen i landets skolor för att rädda landets borgerliga apologeter från en grumlig totalitär utveckling. Både för dem och för resten av Sveriges befolkning.



Bloggosfären: Svensson, Jinge
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Kaj Raving om facklig solidaritet, Trotten om Moderaterna och Sverigedemokraterna, Alliansfritt levererar en skakande uppgift om högerregeringens nya hets mot de svaga i samhället (fy fan!! är allt jag har att säga för tillfället...)

onsdag 21 november 2007

"Vansinnesvänstern"? Wtf?

Tydligen tillhör jag en så kallad "vansinnesvänster" enligt förbundsordförande för Centerpartiets Ungdomsförbund (Magnus Andersson). Varför han slänger sig med ett sådant färgstarkt adjektiv kanske beror på min fräna kritik av Magnus Anderssons borgerliga retorik om de Mänskliga rättigheterna. En retorik som härstammar ända sedan rättighetsförklaringen formulerades i frankrike för 200 år sedan. Inget nytt under solen.

Magnus Andersson är nämligen en av de borgerliga apologeterna i Sverige som åberopar den av Herrarnas rättighetsförklaring från år 1789, som lägger betoningen på den borgerliga klasskaraktären. Den borgerliga klasskaraktären syns i betoningen på den religiösa "rätten" att äga produktionsmedel (privategendom). När Magnus Andersson skulle kritisera diktaturen Kuba förfasades han över dess socialisering av ekonomin. Men yttrandefrihet, föreningsfrihet och andra demokratiska rättigheter var inte lika viktiga att ta med. Detta ledde till att Magnus Andersson fick många kritiska röster emot sin pinsamma kubakritik.

Magnus Anderssons kubakritik var dock intressant eftersom det visar på vart han sätter betoningen på de Mänskliga rättigheterna. Det vill säga den religiösa rätten till privategendom. Men nu är det ju så att kritiken mot denna borgerliga (religiösa) naturrätt mött på stark kritik ända sedan den formulerades för 200 år sedan. Ett alternativ till Herrarnas rättighetsförklaring var den demokratiska rättighetsförklaringen som formulerades år 1793. Den demokratiska rättighetsförklaringen betonade samhällets strävan efter välfärd istället för rätten till privategendom. Denna demokratiska rättighetsförklaring är den som förordar dagens välfärdssamhällen.

Magnus Andersson är alltså en av Herrarnas apologeter, som betonar kapitalisternas rätt till utsugning och förtryck istället för samhällets välfärd.

Men nu reagerar han fränt genom tillmälen mot sina antagonister. Jag är "vansinnig" för att jag kritiserat en feltolkning av Venezuelas nya reformförslag. Detta tolkar Magnus Andersson som om jag går till försvar för Chavez. Det kanske man kan göra. Men anledningen till min kritik är Cataláns pinsamma feltolkning - inget annat. Magnus Andersson får gärna vara med i den diskussionen för Catalán vägrade själv då hon sprang efter uppmärksamhet till Expressens debattsida efter vår kritik mot henne på sin blogg. Men istället väljer Magnus Andersson att komma med tomma tillmälen och fortsatt fummel.

Vad gäller den skeva "nyhetsrapporteringen" angående utvecklingen i Venezuela har jag redan samlat bra formuleringar och kritik mot tidigare. Varken Magnus eller någon annan väljer att direkt bemöta dessa utan fortsätter i sin blinda takt som om inget har hänt - förutom att apologeterna blivit tvungna att slänga med fler tillmälen och tugga redan tuggad mat.

Den svenska vulgärhögern, som för tillfället verkar representeras av unga centerpartister, verkar ha sannerligen svårt att bemöta kritik. Vad kan detta bero på?


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

tisdag 20 november 2007

Nyliberal propaganda på ogrundade fakta

Nu har fyra stycken nationalekonomer skrivit en debattartikel publicerad på Dagens Nyheter. Den levererar de vanliga nyliberala ogrundade faktaunderläggen. Bland annat att storleken på staten har en faktor på ett lands välgång.

Detta har jag skrivit om tidigare (Här och här); Och det lustiga med dessa nyliberaler är att deras egna siffror talar emot dem. De siffror jag syftar på är självklart de från Fraserinstitutet och The Heritage Foundation, som bägge samlar och kategoriserar länder i index av "ekonomisk frihet", vilket innebär en blandning av nyliberala målsättningar som låga skatter, privat egendom, liten offentlig sektor och fri handel etc. När man gör en jämförelse med OECD:s rankning av välstånd i industriländerna hittar man inget entydligt samband som säger att en liten offentlig sektor genererar stor välgång.

Författarna till debattartikeln utgår ifrån vissa högst kontroversiella gissningar angående hur människor och samhälle fungerar. De utgår ifrån att människor som har trygghetssystem att luta sig mot när allt går åt helvete kommer att stannar kvar, medvetet (fuskar), i trygghetsystemet. För dessa nyliberala ekonomer tror tydligen på allvar att folk tycker det är toppen att leva på a-kassa, sjukersättning what-ever. Vilket tyder på deras skeva verklighetsuppfattning.

På tal om trygghetssystem, har Petter Larsson skrivit en underbar artikel i Aftonbladet om borgerlighetens hets mot de så kallade "bidragstagarna". En hets som går ut på att skapa en hype kring "bidragsfusket". Med gissningar och fabrikat har man kommit fram till häpnadsväckande siffror, som utan källkritik och reflektion har svalts av i stort sett hela journalistkåren. Tragikomiskt att borgerligheten måste hitta på egna fakta för argument för sina människofientliga strävanden.

Att dessa två fenomen kommer är dock, tyvärr, ingen stor nyhet. Borgerligheten har sedan ett tag slagit in med stora växlar kring sin hets- & mytkampanj mot sjuka, arbetslösa människor. Dessa som borgerligheten kallar föraktligt för "bidragstagarna". Det viktiga som man bör hålla i minnet är att en stor överdrift om "bidragsfusket" är nödvändigt för att trivalisera skattefusket som ekobrottsmyndigheten utreder (100 miljarder varje år tas från folket av kapitalisterna) med tanke på att höger-regeringen planerar att avveckla ekobrottsmyndigheten. De brott som verkligen leder till en juridisk dom är tydligen inte viktig.


Uppd: Skattesmiteriet är 100 miljarder, inte 10 miljarder som jag tidigare skrev.

Bloggosfär: Svensson 1, Svensson 2, Ett hjärta rött, nyliberal is good, The Badlands
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

söndag 18 november 2007

Ännu en väljaropinion i fördel för oppositionen

Svenska Dagbladet levererar en ny väljaropinion som fortsätter på temat om att moderaterna tappar allt mer väljare/stöd ute bland befolkningen. Inte så konstigt egentligen med tanke på dess slakt av välfärdsstaten och dess överklassmanér med fusk och lögn.

Men hur mycket skall vi lägga tyngd på dessa väljaropinioner? Jag har tidigare uttryckt min starka kritik mot sådana "undersökningar" som i praktiken meningslösa. Men nu verkar samma meddelande komma månad efter månad, så det verkar ju faktiskt vara något i väljaropinionerna som stämmer överrens med verkligheten. Vågar man hoppas? Jo, jag tror jag gör det.


Borgarmedia: DN
Bloggosfär: Kaj Raving, The Badlands,
Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Alliansfritt om Odells klanteri

lördag 17 november 2007

Alex Schulman, min hemstad & klassamhällets konsekvenser

För någon vecka sedan pratade jag och min far om den mediala hypen kring Alex Schulman och hans avhopp från bloggskrivandet. Hur världen fungerar när så många människor finner en människas otrevligheter om andra människor så populära att den gör dennes skriverier till det populäraste i bloggosfären. Men också hur olika bloggar det finns där ute och att Alex Schulmans skriverier allt annat kan tas som en representant för det bloggosfären står för. För mig har bloggosfären kommit att stå för en individualistisk och kollektivistisk samhällsspegel där människor är jämlika varandra. Till skillnad från Gammelmedian som till 90 % ägs av borgerligheten och dess apologeter, en media som ger utrymme till redan privilegierade personer.

Vid diskussionen med min far levererade han några omstörtande fakta om just Schulman- familjen, att familjen faktiskt bott i Hagfors (förorten/stadsdelen Uddeholm) och kopplingen till detta fakta var att Alex Schulmans far, den legendariske TV-producenten Allan Schulman (bakom bland annat Hylands hörna och Kvitt eller dubbelt), hade flyttat till Hagfors. Först när min far berättade detta trodde jag honom inte, men idag visade han mig VF:s (dagstidningen Värmlands Folkblad) nya satsning - Fredagsbilagan, med breddad nöjes och kulturrapportering. I den bilagan från igår var det en stor artikel/intervju om just Schulman-bröderna (Alex och Calle) och deras relation till Värmland och den lilla bruksorten Hagfors. Så min far hade rätt. Alex Schulman har varit en hagförsing. En man jag sett på med smala ögon och trott honom skutta bland molnen. Inte en man som jag skulle kunna relatera till min egen hemstad. Inte en man som var jordbunden.

En speciellt rolig kommentar av Alex i intervjun är detta:
"- Hagfors var otäckt, det var där de coola killarna fanns medan jag var en tönt. Varje fredag åkte jag buss till badhuset inne i Hagfors och när jag gick av stod de där och kastade snöboll eller sten."
Men det var särskilt lustigt att den speciella familjen Schulman bosatte sig i just Uddeholm, som fungerar som en liten förort eller stadsdel från själva Hagfors centrum. Uddeholm har nämligen alltid varit en stark symbol för det klassamhälle vi lever och levt i. Där överklassen bodde och fortfarande bor i fina och stora villor efter Rådasjön, medan arbetarklassen fick nöja sig med radhusen längre in mot skogen och på andra sidan vägen. Där de fina folken bodde med sjöutsikt över sjön skulle man inte prata dialekt, hagförska var fult - man skulle prata fint. För mig har detta faktum varit särskilt surrealistiskt som barn uppväxt i Hagfors - hur det kan finnas människor i ett samhälle som medvetet isolerar sig för att de befinner sig i en överklass, för att de är av herrarskap.

Min far berättade vidare om Uddeholm vid vårt samtal att skillnaden mellan överklass och underklass även visades på andra sätt. Förr i tiden när klassklyftorna var ännu starkare och bilden var ännu mer färgstark, eftersom byggandet av den sociala välfärdsstaten ännu inte lyckats få efterverkningar, kunde man se skillnaderna i människosynen eller självsynen mellan överklassen/herrskapet och arbetarklassen hos den lokala butiken. De av arbetarklassen gjorde alltid rätt för sig och ville alltid betala varorna kontant i butiken medan det fina överklassfolket nästan aldrig skulle betala i kontant utan de skulle ha det på krita. För fint folk betalar inte.

Men nu reagerar den uppmärksamme. Att detta även sker idag, när sveriges överklassparti det "nya" moderaterna är fullt av överklassmänniskor som tror sig vara över alla andra och därmed inte värd att betala som alla andra. Fuskar och ljuger. Så både den erfarenhet som folket här i Hagfors arbetarekommun har av överklassfolk och den allmänna erfarenhet som överklassfolket i moderatarna visar att den har ett speciellt tycke i att se sig själv som övermänniskor. Ännu ett tecken på borgerlighetens religiösa karaktär.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Alliansfritt om en centerpartist som är dåligt informerad, Svensson om korruption i polisen, Erik Svensson om maktbalans, Slutstadium om nazistattack mot en fredlig demonstration

fredag 16 november 2007

Sex är ett mänskligt basbehov - men ändå "ingen rättighet"?

Det här med begreppet "rättighet" är svårt att handskas med i polemik eftersom det är svårt att veta vad diskussionspartnern menar med det. Därför är det väldigt viktigt att reda ut kontexten kring hur diskussionspartnern använder begreppet. Motståndare kan antingen; (a) använda det för att beskriva en rättighet som är lagstiftad, (b) använda det för att beskriva en rättighet som skall lagstiftas, (c) använda det för att beskriva en rättighet som bör lagstiftas.

Om nu motståndaren använder alternativet "c" förutsätter det att debattören förklarar varför man nu bör lagstifta om det. Eller helt enkelt luta sig tillbaka på en samhällsnorm som gör att man inte behöver förklara varför man anser det viktigt. Då faller argumenten "varför" naturligt in för läsaren genom den norm som är sättande i samhället.

När exempelvis Maria Johansson på de handikappades riksförbund säger att:
– Sex är ingen rättighet, vare sig man har en funktionsnedsättning eller inte. För oss är det viktigaste att vi ska behandlas på samma sätt som alla andra. Det tyder på en kränkande människosyn.
Så använder Johansson alternativ "c", men åt andra hållet. Här är det inte något som bör bli en rättighet utan något som inte bör bli en rättighet. Dessutom blandat med alternativ "a" som även den är åt andra hållet, men ändå visar att man pratar om existensen av en rättighets vara eller icke-vara. Så, essensen hos Johansson är att "rätten" att anlita en prostituerad inte finns, och att det därför inte är bra, till och med diskriminerande.

Men hur fungerar det? Hur kan någonting som är förbjudet enligt lag vara dåligt på grund av lagstiftningen? Att någon inte har "rätten" eller att något är lagligt fel säger ingen i sig om själva fenomenet. Gud vet vilka knäppa lagar vi haft i Sverige. Det var inte länge sedan vi hade Mose lag och att homosexualitet var förbjudet. Lagstiftning i sig är alltså inget argument. Att det inte är lagligt att köpa sex betyder inte i sig självt att det är rätt att det är kriminellt. För det behövs argument och en argumentation.

Men som jag tidigare skrev kan debattören vila på en samhällsnorm som säger att prostitution är moraliskt dåligt. Då behöver inte debattören använda argumentation i så hög grad utan behöver endast hänvisa till den moraliska uppfattningen eller endast antyda den. Jag är dock inte så säker på att uppfattningen om prostitution som moraliskt dåligt är en samhällsnorm som delas av majoriteten av befolkningen men att det är en moralisk uppfattning som är infiltrerad i det offentliga samhället är sannerligen sant.

Att det dessutom är en moralisk uppfattning som stigmatiserar och förtrycker kvinnor och män (mest kvinnor antar jag) är också ett självklart antagande. För det är ju så att kriminaliseringen mot sexköp har tvingats sexarbetarna under jorden, utan insyn från samhället. De är blottade för direkt fysisk och psykiskt förtryck i och med deras sårbara position men också ett ökat förtryck från allmänheten i och med stigmatiseringen med stämplingen av "kriminalisering". Här blottar sig de falska feministerna, de radikala feminister som tappat kontakten med den socialistiska rörelsens kamp för rättvisa och jämlikhet. Neo-feminister kallas de för deras svek mot feminismens ideal, för deras moraliska förtryck mot kvinnorna - med nya pekfingrar hur de skall ha sex och vad de skall tycka. De nya moralisterna.

Så då sitter Johansson och tycker att det är kränkande att funktionsnedsättande människor skall ha rätten att få köpa sex. Men det är kränkande för att hon menar att det ger funktionsnedsättande människor en särskild rättighet. Det är alltså kränkande för att man inte skulle behandla funktionsnedsättande människor lika. Och det är ju rätt, fast att det skulle vara kränkande går ju att diskutera. Men att man i det skeendet skulle behandla funktionshindrade olika är ju helt sant, om man nu enbart skulle göra det lagligt för funktionshindrade att köpa sex. En god åtgärd mot denna olikhet vore ju helt enkelt att göra det lagligt igen att köpa sex helt och hållet, även om man nu inte skulle vara funktionshindrad.

Så då har ju faktiskt inte Johansson några faktiska argument mot att göra köpet av sex lagligt igen för alla. Men vad säger då språkröret för de handikappades ungdomsförbund? Jo Emelie Felderman säger:
– Det här sänder ut signaler om det ingen vill ha sex med handikappade frivilligt. Vi kan visst ha sex som alla andra. Det viktigaste är man gör något åt de offentliga miljöerna som barer, nattklubbar och biografer så också vi kan komma ut och träffa folk naturligt.
Hon levererar ju i alla fall andra argumentationer till varför just en avkriminalisering för handikappade är fel. Men även här kan ju ovanstående lösning hjälpa. Att helt enkelt avkriminalisera sexköp helt och hållet. Då sänder man ju inte ut några möjliga "konstiga" signaler. Men ändå, Emelies svar visar lite på synen på sexarbetare. Nämligen att de blir tvingade, som mänskliga slavar till sitt arbete och att de som köper sex endast har fysiska hinder för att normalt förskaffa sig det. Dessa syner på sexarbetare och sexköpare är naturligtvis falskenligt eftersom det så uppenbart bygger på en moraliserande syn. Det är en väsenskillnad mot trafficking och sexarbete - det ena är slaveri och det andra är löneslaveri som vilket löneslaveri som helst. Ur en marxistiskt synvinkel lika förtryckande som en svarvare som tvingas sälja sin arbetskraft för ett drägligt liv medan dennes producerade mervärde stjäls av staten & kapitalet.

Men en sak är intressant i kontexten kring rätten till att ha sex. Idag är det ju som sagt kriminellt och inte rätt enligt lag att skaffa sig sex genom att köpa någon annans arbetskraft. Men ändå går man lära sig i grundläggande psykologi att sex är en av de få basbehov människan har tillsammans med att äta, kissa, bajsa och sova. Så om det nu finns människor, och det är jag övertyga om, som inte har något alternativ annat än att idag köpa sexuellt utförd arbetskraft varför är det då något moralistk fel? Det är ju det mest mänskliga som går att finna, att ha sex. Det är inte något fult, inte något äckligt - utan helt enkelt fullständigt mänskligt.


Relaterad bloggosfär: Opassande, Isabella
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Högerns grumliga demokratisyn

Jag öppnade just ett mail som tipsade om en artikel i tidskriften MANA skriven av Sp:aren Anders Fraurud. Frauruds artikel handlade om hur den svenska borgerliga mediavärlden, annars kallad 'Gammelmedia'tacklat nyheten om att den spanske kungen Juan Carlos avbröt en ordväxling mellan Venezuelas president Hugo Chavez och spaniens före detta statsöverhuvud José Maria Aznar.

Jag har försökt hittat MANA-artikeln på nätet men har inte lyckats. Dock har jag lyckats hitta artiklar i borgarmedian som syftar på just denna nyhet. Svenska Dagbladets PJ Anders Linder får här stå för representanten, som i sig länkar till artikeln i Dagens Nyheter:
Heder åt Juan Carlos, konstitutionell monark i det demokratiska Spanien, som vid det spansk/portugisiskspråkiga toppmötet nyligen hade civilkurage nog att be den orerande despoten Hugo Chávez hålla käft. En nyttig påminnelse om att det inte finns någon plikt för demokratiernas företrädare att sitta och tålmodigt lyssna till tyranner.
För den som inte har följt nyheten och inte riktigt vet vad som hänt så skall jag försöka förklara lite. Förra veckan under det iberiskt-amerikanska toppmötet i Santiago så byttes det en ordväxling mellan Chavez och Aznar, där Chavez anklagade Aznar för att vara fascist och rasist. Kungen av Spanien orkade inte hålla sig utan avbröt ordväxlingen och manade Chavez att "hålla käften".

I Sveriges Radio rapporterade Lars Palmgren, som tidigare gjort bort sig med agitation i Sveriges Radio mot Venezuelas demokratiska regering. Palmgren rapporterar att Chavez gick:
"så långt att Spaniens kung Juan Carlos till slut bad honom att hålla käften."
Men gick Chavez så långt? Varför hyllar den svenska högern (PJ Anders Linder) den konstitutionella kungen Carlos som ingen har röstat på och vars enda merit är att ha varit en annans son för en "demokratiföreträdare"? Men samtidigt tilltalar en flerfaldigt demokratiskt vald president (Hugo Chavez) för "tyrrann" och "despot". Snacka om att ha en förvrängd demokratisyn! Man blir ju lite mörkrädd när man tänker på vad en högerman som Linder skulle göra som "demokratiföreträdare" när man har en sådant förakt för folkligt styre.

Men varför kallar då Chavez Aznar för "fascist och rasist"? Självklart och tyvärr naturligtvis handlar det om en borgarmedia som tar saker ur sitt sammanhang. Chavez kallar inte bara någon för fascist och rasist, utan vad han gjorde var att i ett långt tal förklara sina ståndpunkter och varför man skulle kunna se Aznar som rasist och fascist. Bland annat hade Aznar gett sitt stöd till det försök till statskupp som skedde för några år sedan (april 2002) mot den demokratiskt valda regeringen i Venezuela. Vilket visar Aznars syn på demokratiska värden. Under ett besök i Caracas för att försöka få Venezuela att sluta upp bakom OECD-länderna lär Aznar också ha sagt till Chavez att Venezuela inte borde bry sig så mycket om Haiti, Centralamerika och Afrika eftersom "det har redan gått åt helvete för sådana länder". Vidare har Anders Fraurud skrivit väl:
Att säga att José María Aznar och hans parti Partido Popular har minst sagt starkt fascistiska drag är inget kontroversiellt uttalande i Latinamerika - och inte heller för dem i Spanien som har ögon att se med. För vem glömmer att Partido Popular grundades med sex ministrar ur den fascistiska Francoregimen? Vem ignorerar att José María Aznar var tjänsteman i Francos skattemyndighet innan han blev politiker och att hans far var en av diktatorns främsta radiopratare? Vem i den spanskttalande världen ignorerar att Partido Popular är stark motståndare till ett lagförslag om att plocka ner alla monument till den gamla fascistiska diktatorn som prydder Spaniens byar och städer?

Apropå anklagelserna om rasism, vem kan ignorera att Partido Populars generalsekreterare Mariano Rajoy tidigare i år uppmanade spanjorerna att fira Amerikas kolonisering som en stor nationell fest utan att för ett ögonblick reflektera kring att koloniseringen innebar mordet av 70 miljoner urinvånare?
Men här i sverige rapar högermännen i kör för en grumlig demokratisyn. Det är tragiskt, men framförallt skrämmande. Den spanka kungen, som var hedersgäst på mötet borde be om ursäkt. Och demokrater över hela världen bör se sig omkring vart mörkermännen hör till för de tycks finnas som Fraurud varnar om vara "både där och här".


Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Svensson om "Per Goebbels" och Aftonbladet, Trotten om elchockpistoler, Erik Svensson om Jan Björklund, Röda Raketer om antikommunistisk agitation, Akuhujan om aga, Alliansfritt om vapenexport, Syrran om valfrihet, Slutstadium om övervakning i skolan,

Catalán fortsätter att fummla

Nu har det gått några dagar sedan jag var uppdaterad om vad som händer i Bloggosfären och inom Gammelmedian. Men tydligen har Catalán fortsatt sitt fummliga korståg mot Chavez och Venezuelas demokratiska regering.

Lögn, på lögn och missvisning på missvisning bygger hon upp en debattartikel i Expressen där hon gnäller över hur socialister på bloggosfären kritiserat henne. Varför tog hon inte debatten med oss kritiker på bloggosfären? Varför tyckte hon att det var viktigare att få in sina missvisningar och lögner i en debattartikel i Expressen, där hon minsann inte kan få den kritik eller bemötande som bloggosfären ger?

Dessutom är det tragiskt när miljöpartister (som jag annars anser ligga mer till vänster än höger i politiska frågor) sväljer extrema högeroppositionens retorik i Venezuela, som för några år sedan försökte genomföra en statskupp mot den demokratiskt valda regeringen. Det är tragiskt när sådana personer gör allt för att misstänkliggöra vänster och socialister så som Catalán gör i debattartikeln när hon påstår att:
"Svenska socialister ser mellan fingrarna när Chávez monterar ner demokratin."
Något sådant har vi vänsterkritiker alldrig gjort, för det är vi som kritiserade hennes illa skrivna blogginlägg som hon syftar på. Det vi gjort är att kritiserat hennes konstiga texttolkning och onyanserade syn. Ett tydligt tecken på att hon svalt en svart-vit-tolkning av verkligheten som är vanligt bland extrema (höger)rörelser. En kritik so vi gett och som hon tydligen inte vill bemöta annat i privilegierade utrymmen som Expressens debattsida.

Vad gäller Cataláns missvisningar och (omedvetna eller medvetna) lögner finns det en del bloggare som på ett effektivt och välskrivet sätt sammanfattat det: Erik Svennson skriver bland annat:
Fakta i målet är att det i Venezuela har införts lagar mot kränkande förtalande artiklar i massmedia. Sådana här lagar är jag personligen ingen anhängare av, och det är bättre med en självsanering inom pressen. Dock är Venezuela inte unikt bland demokratier att ha sådana här lagar, de finns t. ex. också i USA där föräldraorganisationer bl. a. drivit igenom varningstexter för sexuellt innehåll på DVD-filmer och skivor, och där man inte kan säga vad som helst om vilken folkgrupp som helst utan att riskera att drabbas av rättsligt efterspel eller stämmas för förtal.

I demokratin Tyskland är det f. ö. förbjudet att i skrift ifrågasätta Förintelsen och Judeutrotningen. Även i Sverige kan man ställas inför rätta enligt lagen om hets mot folkgrupp om man publicerar artiklar där man kränker etniska eller religiösa grupperingar. [...] Catalan kan omöjligen ha läst det konstitutionsförslag hon så hårt kritiserar, för hade hon gjort det hade hon insett vilken blunder hon har gjort här. Det finns ingenting i konstitutionsförslaget som avskaffar yttrandefrihet, mötesfrihet och tryckfrihet.
Hanna Löfqvist skriver:
Det är något helt annat än vad vårt kära EU och dess ledare lyckats med, i brådrasket. Pang bom - en ny konstitution, som numera kallas för reformfördrag och som grundlagsfäster centralstyre och marknadsliberalism, genom att sätta den inre marknaden före alla andra principer och begränsa vetorätten för de nationella parlamenten. Konkurrensen får aldrig sättas ur spel. Samarbetet med Nato tuffar på och ett gemensamt försvar är ett faktum. [...] Undrar om Zaida och hennes gelikar är bekymrade över det? Jag är bra mkt mer bekymrad över det, än att Venezuelas folk har fått säga sitt genom val och folkomröstningar.
Markus Hankins skriver:
Catalan kritiserar helt historielöst pressfriheten i Venezuela. Hon tar inte alls i beaktning att pressen är starkt dominerad av oppositionella krafter. Krafter som aktivt undergräver demokratin i landet. Något som omvärlden fick tydliga bevis för när oppositionen försökte att genomföra en statskupp 2002. Då användes medierna för att hetsa folkgrupper mot varandra, sprida medvetna lögner och försöka kasta omkull en demokratiskt vald regering, uppbackad av CIA och USA.

Vi demokratiska socialister i Sverige kritiserar inte Catalans världsbild för att vi flörtar med Chávez motsvarighet. För en liknande har vi redan här i Sverige, den liberala demokratin. Vi kritiserar Catalan för att hon helt onyanserat ställer upp på oppositionens beskrivning av vad som sker i Venezuela. Hennes bild av Venezuela är naiv och hon har inte lärt sig någonting av den central- och sydamerikanska historien.
Vidare har Frasses blogg radat upp mer av en detaljrik lista över Cataláns missvisningar. Vad som är tydligt i alla fall är vad som Erik Svennson skrev om att de svenska demokratiska socialisterna (stalinisterna har i praktiken förvunnit) är allt annat än tysta när det gäller Venezuela och Chavez. Vi socialister som kritiserar en dikotomisk världssyn som Cataláns och andra extrema högerbloggares kommer att fortsätta att kritisera.


Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

onsdag 7 november 2007

Catalán & Ledarbloggen ljuger

Riktigt förvånad blev jag när jag läste Zaida Cataláns blogginlägg om Venezuelas nya grundlagsreform. Hon har hakat på Lars Palmgrens idiotiska formulering:
En röd tråd i ändringsförslagen är att den nya författningen syftar till att bygga en socialistisk stat. Syftet med att hålla val till exempel är, enligt den nya författningen ”att bygga socialismen”, vilket kan innebära att de som inte vill bygga socialismen heller inte får delta i valen.
Hur Palmgren kommer till en sådan idiotisk slutsats är för mig outgrundligt. Men det är ännu värre när Catalán och Svenska Dagbladets Ledarbloggen hakar på Palmgrens felaktiga slutsats.

Faktum är alltså att Cataláns påstående om att "Ingen röstsedel till ickesocialister" är en fullkomlig fabrikerad lögn. Resten av Cataláns smäderier följer därmed som rena tokerier. Aj aj aj, Catalán! Pinsamt!

En mer utförlig och välskriven beskrivning av drevet som Palmgren & Catalán startade står Erik Svensson för. Läs den!


Andra bloggar om: , , , , , , ,
Pingat på intressant

Hyckleriet om de Mänskliga Rättigheterna

De herrarnas apologeter visar gång på gång hyckleriet kring deklarationen om de Mänskliga Rättigheterna. De visar på en brist på historisk och samhällig kunskap. Den borgerligt liberala Magnus Andersson har på sin blogg avslöjat sina kort. Vad som av herrarna prioriteras. På diktaturen Kuba förfaras Andersson över att:
Privatägandet är avskaffat, gruvor och jordbruk har socialiserats.
Vad hände med yttrandefriheten, rätten till arbete, rätten till mat? För den politiska högern är det inte ovanligt att man drar denna tyngdpunkt dock. Faktum är att denna debatt om äganderättens vara inom deklarationen om de Mänskliga Rättigheterna har funnits ända sedan den skapades för 200 år sedan i Frankrike.

Begreppet Mänskliga Rättigheter vittnar i sig om dess historiska plats i den borgerliga revolutionens tid i Frankrike. Den är byggt på en naturrättslig grund som bygger på den borgerliga filosofins förklaring om en objektiv, och därmed metafysisk, mänsklig natur. Men denna metafysiska, idealistiska syn på människan är just det hos borgerlighetens filosofi och ideologiska grund som gör den till en dåtidens idé. Människan skapar sig i samhället och de rättigheter som gäller är tidsbundna och historiska. Skapade mellan människor i samhällen, inte av någon gudom. Men nog om frasen!

Som gemensam rättighet är de Mänskliga Rättigheterna intressanta och viktiga. Socialdemokraten Hjalmar Branting sa att det var en "fyrbåk" men tillade om Deklarationen om de mänskliga och medborgerliga rättigheterna som antogs av den franska Nationalförsamlingen 27 augusti 1789:
"Denna ryktbara sammanfattning af "tredje ståndets" kraf, likhet inför lagen, folkets suveränitet, personlig frihet och säkerhet o.s.v., innesluter alla formella garantier mot envälde och fåvälde, men röjer likafullt sin klasskaraktär genom att sätta EGENDOMEN vid frihetens sida som en oförytterlig männsikorätt."(Källa: Socialdemokratiens Århundrade, I, s. 21. Ljus, Stockholm 1904)
Men som sagt, redan när Deklarationen skapades för 200 år sedan mötte den starkt motstånd på grund av sin klasskaraktär, det vill säga på grund av att äganderätten tilldelats en helighet och förklarats oförytterlig. Socialisten Francios Boisel (1728-1805) kritiserade just denna formulering av Deklarationen eftersom det innebar att den blev ett befästande av förtryck och ojämlikhet. För låt oss komma ihåg att äganderätten, det vill säga rätten att äga produktionsmedel är i sin grund icke-demokratisk då den saknar förutsättningar för demokratiska instanser. Den är i sin definition diktat av en eller fåtal.

Maximilien de Robespierre (1758-1794) var inte socialist men i Jakobinerklubben formulerade han i polemiken kring Deklarationen 22 april 1793 den radikala demokratins rättighetsförklaring. I denna förklaring skrev han bland annat att folket har rätt att när som helst byta regering och att varje institution som inte utgår från folket och förutsätter att ämbetsmannen är mutbar är skadlig. Men det viktiga med Robespierres demokratiska rättighetsförklaring är att äganderätten får kliva åt sidan för tyngdpunkten för välfärd. I paragraf 10 står att finna:
"Samhället är skyldigt att sörja för alla sina medlemmars uppehälle, antingen genom att förse dem arbete eller genom att gatrantera existensmedel åt dem som är ur stånd att arbeta."
Robespierres rättighetsförklaring är alltså Folkhemmets förklaring, den sociala välfärdsstatens grundpelare.

Sammanfattningsvis kan vi med Jan Myrdals utmärkta formulering komma fram till att: "Det finns en herrarnas förklaring om Mänskliga Rättigheter från 1789 och en demokraternas från april 1793". Herrarnas apologeter som Magnus Andersson, Magnus Persson, Per Ankersjö och Johan (Peace, Love and Capitalism) utgår från sina klassintressen av att betona egendomen, den naturrättsliga äganderätten hos herrarnas förklaring år 1789 och därmed fortsätta förtrycket och ojämlikheten.

Men för att återgå till socialisten Boissel så kan man kritisera även folkhemmet som otillräcklig. Även i den sociala välfärdsstaten är den metafysiska ägenderätten fastslagen och klassförtrycket och ojämlikheten fortsatt. Denna kritik och blottning av herrarnas kort vid prat om de Mänskliga Rättigheterna hade vi avslöjat redan för 200 år sedan. Och herrarnas apologeter fortsätter ännu att träta om sin heliga äganderätt, för sina herrars rätt att förtrycka och lagstifta ojämlikheten. Eller som Boissel själv formulerade det den 22 april 1793:
Robespierre har läst upp Människans rättigheter och jag kommer att läsa upp de Byxlösas rättigheter!
Franska republikens byxlösa hävdar att den rätt naturen gett dem är rätten att föröka sig, klä sig, få näring. Alltså: Deras rätt är att dra nytta av och njuta av allt jordens goda och sätta sig till motvärn mot förtryck. De byxlösa hävdar att samhället inte upprättas annat än för att säkra de svagaste mot de starkaste."
Vi kan också i herrarnas apologeters argumentation finna ännu mer av deras hyckleri vid deras förfäran av staters brytande av de av FN:s deklaration av de mänskliga rättigheternas artikel 17 om rätten till egendom men tiger som döden om den likvärdiga artikel 23:
(#1) Envar har rätt till arbete, till fritt val av sysselsättning, till rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden och till skydd mot arbetslöshet.

(#2) Envar har utan åtskillnad rätt till lika lön för lika arbete.

(#3) Envar, som arbetar, har rätt till rättvis och tillfredsställande ersättning, som tillförsäkrar honom själv och hans familj en människovärdig tillvaro och som, där så är nödvändigt, kompletteras med andra medel för socialt skydd.

(#4) Envar har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar till skydd för sina intressen.
Alla av dessa fyra paragrafer i artikel 23 går att finna förbrytelser av i de kapitalistiska länderna. Här i Sverige förbryter vi sannerligen de Mänskliga rättigheterna vad gäller paragraf 1 & 2 i artikel 23. I den globala kapitalistiska ordningen där det finns gott om mat till alla och mediciner till alla svälter och dör människor av enkla sjukdomar. Detta är en klar förbrytelse mot den likvärdiga artikel 25 med paragraf 1:
Envar har rätt till en levnadsstandard, som är tillräcklig för hans egen och hans familjs hälsa och välbefinnande, däri inbegripet föda, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala förmåner, vidare till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter, över vilka han icke kunnat råda.
Och hyckleriet fortsätter hos de av herrarnas apologeter.



Källa: "Det odelbara ordet - texter om yttrandefrihet och tryckfrihet och rasism", Jan Myrdal (Skriftställning 19)
Relaterat: Ung Vänster, Alliansfritt, FN:s deklaration om den mänskliga rättigheterna
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Svensson frågar sig om vi har en korrumperad regering

tisdag 6 november 2007

Dagens funderingar - om mig och människan

Idag vaknade jag sent eftersom jag fastnade framför datorn igår med diverse texter om frihetsyn. Efter att ha diskat och städat lite för dagen och tittat på Aftonbladets Kultursida så hittade jag två nya intressanta skriftställningar av Åsa Linderborg och Naomi Klein. Linderborgs intressanta påpekningar och uppmaning har jag redan kommenterat lite om tidigare där jag inser att vad det egentligen handlar om är en Socialdemokrati som känner skamkänslor inför sin egna högt värderad historia om kamp för demokrati och jämlikhet. Pratet om att kunderna blivit mer från näringslivet, och att det därför är så viktigt att inte "skrämma" iväg kunderna från Folkets Hus är endast billiga svepskäl.

Naomi Klein skriver intressanta och samtidigt skrämmande fakta om bränderna i Kalifornien. Tydligen har det uppstått privata brandkårer som rika familjer och individer kan införskaffa sig. Saxat från artikeln:
”Det förekom i vissa fall”, sade en av de privata brandmännen till Bloomberg News, ”att vi stod och sprutade vatten under tiden som grannens hus gick upp i rök.”
Så var det med den idén om att alla var lika värda. I det privatiserade samhället är det den rika grannen som överlever branden medan den fattige brinner upp. På tal om den verklighetsflyktiga negativa frihetssynen.

När jag hade kommenterat Linderborgs artikel begav jag mig ut på en promenad. Jag tog med mig en bok, "Historikern" av Elizabeth Kostova, och begav mig ut på promenad på blöt asfalt. Jag gick raka vägen till det lokala VF- (tidningen Värmlands Folkblad) fönstret där det pågår en liten utställning av en konstnärsmedlem i föreningen Gränslöst som jag själv är medlem i. Mia Löfgren hette hon, om jag inte minns fel, som var månadens utställare. Hon hade ställt ut en blandning av målningar/teckningar och dikter. Dikterna föll mig i smaken av någon anledning. Tror det var för att de förmedlade en tankeverksamhet.

Sedan hade hon, som alla andra lokala konstnärer, lagt till en text om sig själv. Sånt är jag tyvärr allergisk emot, alltså sådant självsmicker som är populärt idag i den vulgära kampen mot jantelagen. Missförstå mig inte nu. Jantelagen har fel. Men, för det behöver man inte slå vulgära kullerbyttor och bedriva vulgär självsmicker. Det blir ointressant och frånstötande. Mia är inte ensam om detta, alla gör det. I alla fall häromkring. Det var därför jag i min utställning för två månader sedan i just samma VF-fönster gjorde en handskriven, snabb och sned och lakonisk förklaring om mig själv med mitt namn och min förkortning (LOKE) med adress, telefonnummer och e-mail. Inget annat. Förutom min konst.

Skitsamma. Jag hade råd att kosta på mig lite rebelliska manövrer eftersom jag på inga omständigheter kan leva av min konst i detta skede. Tyvärr. Fast jag måste ändå erkänna, jag kommer nog ändå inte hålla på med självsmicker även om jag mot all förmodan skulle kunna leva på min konst här i Hagfors. I en stad där naturmotiv är den enda chansen att kunna få något sålt. Det är helt enkelt frånstötande. Jag vill inte veta något om konstnären. Han eller hon är för mig ointressant när det gäller konst, såväl som måleri som litteratur. I alla fall, hennes dikter var intressanta.

Efter att jag tittat klart i fönstret fortsatte jag mot stans nya café. Café Telehuset. När jag kom in var det tomt och det ekade mellan väggarna. Så jag gick snabbt till hörnet längst in i cafeterian intill fönstret ut till gatan. Jag tog av mig ytterrocken och ställde Kostovaboken på bordet för att gå och beställa en kopp Cappuccino. När jag hade läst en och en halt sida var Cappuccinon klar och jag gick för att hämta den. Döm om min förvåning när den hade en kemisk eftersmak. Jag har aldrig förut mött em Cappuccino som smakat dåligt, men denna gjorde det. Först skämdes jag för min smak. Hur kunde jag tycka att den var dålig? Vem är jag som tycker mig ha rätten att dömma en människas tillagade Cappuccino?

Samma samvetskval mötte jag när jag mötte konstären Mias självsmicker i VF-fönstret. Vem är jag som anser mig ha rätten till att tycka det dåligt? Men faktum kvarstår både Cappuccinon och självsmickret är dåligt. Och varför skall jag inte kunna få kunna ha dessa känslor och uppfattningar? Det är möjligt att jag kan ha fel. Verkligheten som jag uppfattar den är inte objektiv, den går genom mina sinnen. Men om jag inte får kunna ta ställningstaganden i rädsla för att göra någon ledsen, då lever vi sannerligen i en likgiltig värld. Jag tror mitt samvetskval beror på att jag från barnsben aldrig lärt mig att kunna hantera konflikter.

Men idag försöker jag bekämpa denna inre handikapp, som jag sett många med mig drabbats av och aktivt lever efter. Personer som aldrig vågar säga något och aldrig vågar stå för något i en överdriven rädsla för att hamna i konflikt. En rädsla för att kunna uppfattas som att ha fel. Att kunna ha fel. Men det är helt okej att kunna ha fel! Vågar man inte kunna ha fel vågar man inte till slut tycka något över huvud taget och då slutar man att vara människa.



Lästips: Svensson om att DN ljuger om svartjobb, Trotten om ett Vänsterpartiförslag om en delegation som "jagar snyltande moderater och skattefuskande gangsters", Erik Svensson om DN:s fortsatt ensida Venezuelarapportering, Röda Raketer om Oktoberrevolutionen som fyller 90 år imorgon, Petter Partikulärt tipsar om Foucault och biopolitiken, Vida Latina kommenterar om aktuell tragedi i Argentina, Akuhujan om feministisk porr,
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com