Sidor

söndagen den 30:e december 2007

Vad är det för fel på Vänsterpartiet?



Ja, jag frågade mig detta och har försökt att samla några tankar kring just den frågan. Därför skall jag försöka förklara lite av min uppfattning över partiet, och även försöka förklara hur jag ställer mig praktiskt till partiet. Jag skall försöka hålla mig kort.

Bloggkamraten Svensson har även han i samband kring Staffan Norbergs senaste utspökning (Staffan Norberg hade likt andra högerspöken i partiet inget att säga förutom några tomma påståenden utan argument eller konkreta exempel) formulerat några korta kritiska punkter som han anser partiet behöver bli bättre på. Han kritiserar partiet genom att, med all rätt, beskriva det som; "en mindre kopia av socialdemokraterna" .

På denna punkt har Svensson, som sagt, rätt. Vänsterpartiet har, eller har alltid gått efter den reformistiska politiska linjen, även när partiet hette VPK. Jag skulle vilja påstå att partiets ledande personer visat på ett eklektiskt och atomistiskt tänkande. Där man filosofiskt närmast befinner sig i limbo utan att sträva efter en enande princip eller en bestämd inriktning. Därför kan vi se ett avskiljande av praktik och teori, marknad från kapitalism och staten från klassamhället etcetera.

Det är ett sådant eklektiskt tänkande som delar in verkligheten i delar och behandlar dem självständiga från varandra, alltså ett atomistiskt tillvägagångssätt, som gör det möjligt att föra en reformistiskt politik där man sållar ut de "bra" delarna mot de "dåliga". Detta syntes också när partiet hette VPK, när partiet ansåg att länder kunde vara socialistiska trots sin bysantinska överbyggnad. Det gällde då för VPK att gradvis påverka dessa "socialistiska" stater att satsa på de "bra" sakerna så skulle de "dåliga" tillslut försvinna.

Hur partiet verkat går att se på dess ställning till EU som utgår ifrån en nationalistisk uppfattning, men på andra sätt också betonar ett internationalistisk synsätt (låt gå för att det riktas mot FN). Ett tydligt exempel som visar på dess eklektiska filosofi. Andra exempel är dess syn på socialismen där delar som marknaden bryts ut från helheten och kan uppfattas som något "bra".

Att partiet verkar efter den reformistiska modellen är tragiskt, men också inte ovanligt i dagens borgerliga samhälle som genomsyras av ett eklektiskt tänkande. Och det skall väl sägas att det är just denna eklektiska filosofi som är partiets största problem. Det är helt enkelt inte marxistiskt, eftersom marxismens holistiska eller dialektiska totalitetstänkande är den eklektiska filosofins främsta antagonist. Socialismen sätts någonstans i framtiden framför det omedelbara.

Vänsterpartiets politik går ut på att anpassa sig efter "rådande förhållande" eller att göra det "bästa av situationen". En sådan strategi är dömt att misslyckas för ett parti som öppet deklarerar sig som ett klasskamps-parti. För förr eller senare blir man tvungen att i ett samhälle byggt på klassmotsättningar att välja det ena eller det andra lägret.

Men hur skall man förhålla sig till Vänsterpartiet? Att kunna kritisera partiet är en ytterst skyldighet och nödvändighet för alla som anser sig vara socialister eller vänster av något slag. Men det innebär inte att den bästa taktiken är att genomföra en individuell bojkott mot partiet i valsammanhang. Tvärtom anser jag att en röst på Vänsterpartiet ger partiet chansen att visa för arbetarklassen vad det går för. Att visa hur partiet leds idag inte ger några förutsättningar för en kvalitativ förändring.

Partiet måste kasta dess reformistiska strategi överbord och inte bli ett vänsteralternativ till Socialdemokraterna. Det måste bli självsäkert nog att kunna ta sin egen väg förutom den reformistiska anpassningspolitiken. Det gäller att avslöja kapitalets spelregler, inte följa dem.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Svensson skriver om Bin Laden och CIA, Alliansfritt gör en årskrönika, Kaj Raving skriver mer om Staffan Norberg liksom Esbati gör, Marlene om Mona Sahlin

fredagen den 28:e december 2007

Vem tror på Norberg?

Vem är han? Den mystiske "ledande" partisten Norberg, som har sådana starka känslor om saker att han inte orkar artikulera sig så man förstår vad han menar? Påstående efter påstående i lager efter lager att man börjar må illa av sötma.

Min mormor sa att magen behöver ha näring för att kroppen skall kunna leva och kunna få något konstruktivt utav sitt tuggande.

Ledande Norberg är nog glad i alla fall. Han ser sig själv i tidningen. All publicitet är bra! Norberg, Norberg, Norberg! Ja!!!

Själv får man nog tacka ledande Norberg och objektiva Dagens Nyheter för att de dragit ner en till jorden igen, så här i mellandagarna, så att man inte får några stora förhoppningar om att man lever i en någorlunda balanserad värld; en värld där stora nyhetstidningar sätter värde på välbyggda argument än på hafsiga påståenden trots att man kanske går miste om en färgstark rubriksättning.


Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat som intressant

tisdagen den 25:e december 2007

God Jul till er - Kamrater!


Det är upplyftande att se att det finns krafter ännu inom arbetarrörelsen som kämpar för ett bättre samhälle i det offentliga rummet. Och då syftar jag naturligtvis också på den beryktade bloggosfären, som trots spott och spe existerar som en kommentar och röst ute i det offentliga forumet. Outröttligt lyser kämparglöden för tron på människan och att hon kan nå en bättre tillvaro än vad hon hitintills lyckats konstruera.

Vad vi har lärt oss från 1960- & 1970-talens vänsterrörelse, samt SAF:s och Svenskt Näringslivs satsning på att besitta tolkningsföreträdet i det offentliga utrymmet är just att det är så viktigt att kunna synas och höras i det offentliga för att kunna påverka tolkningsföreträdet. Och därigenom kunna leverera en alternativ syn på propagandan som kablas ut från Svenskt Näringsliv och alla dess hantlangare.

Så, tack till alla vänsterbloggare där ute i sfären. Det är ni som håller hoppet uppe!

Trotten önskar också en God Jul till alla vänsterbloggare, Kaj Raving påminner om en av anledningarna till varför jag väljer att inte ha skinka på julbordet, Svensson kommenterar Påvens senaste uttalande, Alliansfritt påpekar när den riktiga Julen kommer, Marlene skriver om människovärde, Slutstadium funderar kring likgiltighet

PS: Jag tog en promenad i lördags.

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Pingat på intressant

torsdagen den 20:e december 2007

Hot om uteslutning i kommunal

Bilbo Göransson, som är ungdomsansvarig i Kommunal sektion 28 hotas med uteslutning ur facket. Anledningen till detta är att han använde Kommunals resurser - i form av kopieringsapparaten och kuvert - och bifogade information om Septemberalliansens demonstration mot regeringen 18 september i ett utskick till sektionens unga medlemmar.

Med andra ord gjorde han precis det som resurserna bör användas till; alltså försvara Kummunals och arbetarrörelsens medlemmar mot höger-regeringens arbetarfientliga politik. Att ledningen i Kommunal nu över huvud taget överväger att utesluta Bilbo Göransson tyder på det som socialister länge pratat om; att fackledningen är byråkrater som endast bryr sig om sina positioner och löner, och inte tänker tillåta oberoende aktivitet.

Det är synd för fackets ledning skulle istället kunna uppmuntra till en demokratisk kamp inom facket mot den arbetarfientliga politik som förs i dagens Sverige. Men byråkraterna i ledningen visar istället på motsatsen.

Jag ställer mig därför helt bakom den protest mot hoten som gruvfacken i norr antagit och uppmanar alla att föreslå liknandeuttalanden i sina fack. Uttalandet följer nedan.

Vi kräver att Kommunal omedelbart avbryter sin skandalösa
utredning!

Vi kräver att Kommunal omedelbart avbryter sin skandalösa
utredning om att utesluta Bilbo Göransson, ungdomsansvarig i
Kommunal sektion 28 i Stockholm. Bilbo Göransson tog i våras
intiativ till ett fackligt upprop för en LO-ledd massprotest
mot högerpolitiken och var sedan en av dem som startade
Septemberalliansen, ett gräsrotsinitativ som den 18 september
samlade 5-6000 till en stor demonstration i Stockholm på dagen
för riksdagens öppnande. För det förtjänar han uppskattning,
inte uteslutningskrav.

Kommunal Stockholms läns ledning valde tyvärr att motarbeta
demonstrationen trots starkt stöd i flera sektioner. Och nu ska
Kommunals förbundsstyrelse i januari ta ställning till om Bilbo
Göransson ska uteslutas för att ha använt fackets kuvert och
kopieringsapparat för att bifoga information om demonstrationen
den 18 september i ett utskick till sektionens ungdomar. Att
denna anklagelse framförs som grund för uteslutningskrav, trots
att styrelsen i Kommunal sektion 28 sagt ja till en
mobilisering, är fullständigt absurt.

Begäran om uteslutning kommer från samme SSU:are i Stockholm
som gjort sig beryktad för att i en blogg ha angripit alla de
som samlades till en stor antivåldsprotest efter mordet på
Riccardo och som kallat Stockholms Citys chefredaktör nazist.

Det är upprörande att Kommunals ledning på sådana grunder kan
använda fackets resurser till maktspråk mot en ung fackligt
aktiv som gjort sitt allra bästa både i sitt reguljära fackliga
arbete och i försöken att sätta fart på protesterna mot den
arbetarfientliga högerregeringen. Demonstrationen den 18
september bidrog verksamt till opinionsbildningen mot
högerregeringen runt årsdagen av dess valseger.

Vi kräver:
-Stoppa omedelbart den destruktiva utredningen om uteslutning
av Bilbo Göransson.
-Kommunal och hela fackföreningsrörelsen måste använda hela
sin förenade styrka till att slå tillbaka mot högerregeringen.
Fackföreningar är och skall vara Kamporganisationer, glöm
aldrig detta!!

Fackliga hälsningar,
Tomas Nilsson
ordförande/Gruv 4:an

Harry Rantakyrö
ordförande/Gruv 12:an



Bloggat: Bilbo Göransson
Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

De utsatta i samhället får pisk och kungen får höjt bidrag med 12 miljoner

Höger-regeringens sjuka klasspolitik blir allt mer synlig för var dag som går. Den låter inte någon tid spilla när det gäller att hetsa mot sjuka och arbetslösa i landet, samtidigt som de utökar kungahusets skamligt höga andel av svenska folkets skattepengar. En monark som föds till sin ställning och makt är en skymf för all demokratisk ideal och allt vad jämlikhet står för, och det gör det hela allt mer naket för höger-regeringen.

Kungahuset med sin odemokratiska symbolism gör sig bäst avskaffad. Men högern visar sin inställning till sådana ideal genom att tillöka huset 12 miljoner kronor. Pengar som skulle göra gott för de utsatta i samhället, de som höger-regeringen gör allt för att sparka på för tillfället. Istället skall de gå till diamantsmycken och lyxbilar till en överklassfamilj. Högern i ett nötskal.


Bloggat: Trotten
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

onsdagen den 19:e december 2007

Värmlandstidningarna i polemik

Det har blossat upp en intressant polemik mellan de två största morgontidningarna i Värmland. Värmlands Folkblad (VF) hade i en notis kritiserat Nya Wermlandstidningen (NWT) för att censurera kritik på sina insändarsidor. Detta följdes sedan av ett frenetiskt utlopp av anklagelser från NWT:s ledarsida, som gjorde den pubertala liknelsen av VF med Sovjetdiktaturens Pravda:
Försöken att göra en bättre produkt verkar man ha gett upp på Våxnäs-Pravda.
Att VF i själva verket inte går på något sätt att likna dåtidens diktaturorgan tyder på att NWT på allvar lackat ut totalt och tappat greppet om sig själv när dess främsta konkurrent låter sig kritisera den. På NWT:s banala utlopp svarar därefter Peter Franke på VF:s ledarsida med en utomordentlig skärpa som därför får bli dagens citat:
Ledarkommentaren i lördagens NWT illustrerades med en förstasida från Pravda, sovjetdiktaturens propagandaorgan med ensamrätt på åsikter. Ledarskribenten kallar oss skämtsamt för Våxnäs-Pravda. Men ursäkta, är inte det att kasta sten i det fina glasade tidningshuset?
Vilken tidning liknar Pravda mest? En röd som har högt i tak och släpper in alla åsikter, eller en mörkblå som inte klarar att ta kritik och eftersträvar monopol?
Det lustiga med hela fajten ligger just i NWT:s motsägelser. De har aktivt propagerat för att avskaffa presstödet vilket deras konkurrent VF i stort sett lever på. Om NWT skulle få som de ville skulle de få ett rungande monopol på den offentliga arenan i Värmland. NWT kan säga vad de vill, men handling säger mer än 1 000 ord; och NWT eftersträvar monopol som goda borgar-stalinister.


Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

tisdagen den 18:e december 2007

Naomi Klein vs. Johan Norberg - konspiration vs. konspiration

Jag har faktiskt tänkt att läsa Kleins senaste bok om kapitalismen (Chockdoktrinen), men jag har varken pengar och tid att läsa den under jul, skall nämligen sitta med en uppsats om olika vänsterpartiers syn på sovjetunionen så jag har en del att göra. Men får jag tid över skall jag se om biblioteket har ett ex att låna. När jag tänker på det har jag Kleins tidigare succébok No Logo i hyllan - oläst. Jag vet inte, har aldrig riktigt tyckt att Klein är en så storhet som många verkar få henne att vara. Vad jag har förstått är boken No Logo en bra bok om man vill ha argument för konsumtionsbojkott. Individuell bojkott är något som jag finner meningslöst och i vissa fall rent kontraproduktivt så det kan vara en anledning till att jag inte öppnat boken. Men jag kan ha fel, för jag har ju faktiskt inte läst den.

Den svenske nyliberala gurun Johan Norberg har dock tillsammans med högerextremisten Boris Benulic angripit Kleins Chockdoktrinen vid ett seminarie initierat av borgerlighetens tankesmedja nummer ett; Timbro. Nu höjer säkert många ögonbrynen över att jag beskriver Benulic -högerextrem- eftersom i stort sett samtliga högerbloggar benämner honom som "vänster" eller som en röst från "andra sidan". Men har man de facto satt sig in i hans reaktionära kolumner i Metro så byggs en helt annan ideologisk hemvist än en radikal progressivitet. Jag frågar mig vem han egentligen är i ett tidigare inlägg; Vem är Boris Benulic?

Herrarna Norberg och Benulic är arga på kulturskribenterna, som överlag bemött Kleins nya bok med positiva smicker. Detta påminner mig också om Svenskt Näringslivs mastodonta julkampanj, som också riktar sina kanoner mot kulturskribenterna. Tillsammans genererar de en finurlig konspirationsteori om onda vänsterskribenter som infiltrerat de enväldiga högertidningarna i landet. Det är också herrarna på Timbro-evenemanget och herrarna på Svenskt Näringsliv som underblåser smaskiga pekfingrar mot "vänsterns" alla "konspirationsteorier". Tillsammans blir de en stor vandrande motsägelse.

Men visst. Norberg har intressanta invändingar mot Kleins senaste bok om katastrof-kapitalismen. Med allehanda felciteringar och konstruktioner. Det intressanta är att Norberg tar dessa exempel för att peka finger mot en "vänster". Högerextremisten Benulic är som vanligt värst. I sin iver att få bekväma stolar hos borgerligheten spar han inte på växlarna vad gäller galla på "vänstern". Det är ju trots allt därför han har blivit så poppis. Marxisten som hatar marxismen. Fantastiskt! Men mig veterligen representerar inte Klein någon enhetlig vänster. Finns det en enhetlig vänster över huvud taget? Är inte det också en vandrande motsägelse - månne? En enhetlig vänster är inte heller något att eftersträva. Polemik och demokrati har alltid varit vänsterns innersta väsen och det har också närt förutsättningar för olika åsikter och livliga diskussioner. Låt stöpformen finnas i reaktionärernas ägo.

PS: På tal om fantastiska ikon-konstruktioner för den enhetliga vänstern har bloggen Kaffepaus tydligen använt en relativist vid nickname "Micke"; "för att visa på hur den (post)moderna vänstern till stora delar tänker idag (Boris Benulic är ett lysande undantag)". Halleluja för Benulic! Helt plötsligt kan man komma fram till slutsatsen; "Micke, och vänstern, tror alltså att frihet, det är att kunna tänka och tycka hur och vad som helst, oavsett hur väl det stämmer överns med verkligheten utanför!" By the way, det är hans felstavning. Men visst är det intressant. Man tar en individ och får den till att representera allt det man ogillar - känns det igen?

Uppdatering 1: Hampus Eckerman skriver intressant om Benulics bidrag på evenemanget, och Svensson ifrågasätter också Naomi Klein som "vänsterikon".

Uppdatering 2: Hampus Eckerman fortsätter och skriver om Norbergs bidrag på Timbro-evenemanget, Svensson förklarar ytterligare om vänsterkritik mot Naomi Klein. Johan Swedenmark skriver intressant i LO-tidningen om evenemanget.

Uppdatering 3: Erik Svensson skriver också om Naomi Kleins senaste bok. Han tycker att boken överträffade hans förväntningar och att vänsterkritiken; "går ut på att Naomi Klein inte är "riktig" vänster, i så måtto att hon knappast är en ortodox marxist." och menar själv att; "Naomi Klein förespråkar snarare en slags socialdemokratisk blandekonomi, med en stark offentlig sektor, kooperativ och en reglerad marknad." men påpekar att; "kritiken från vänster är något missriktad. Visst kan man kritisera Klein för att underskatta svårigheterna i att upprätthålla den tunna balansen mellan plan och marknad som traditionell socialdemokratisk blandekonomi innebär, och visst finns det skäl att driva mer radikala krav än hon gör i sin bok." och påpekar att denna Socialdemokrati i nuvarande kontext till nyliberalismen är radikal nog. Men visst har Erik Svensson rätt, men han tappar en viktig faktor. Anledningen till att jag till exempelivis påpekat att Klein inte är en vänsterikon i den meningen att hon representerar någon enhetlig vänster är för att förklara att det är fel att ta Klein för att generalisera någon enhetlig vänster. Det är inte för att kasta klein i papperskorgen eller att kasta hennes senaste bok i papperskorgen. Speciellt inte, eftersom jag de facto inte läst boken ännu.



Bloggat: Badlands,
Media: DN-kultur 1, DN-Kultur 2
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Marlene om EU som politiskt ämne, Alliansfritt åker till Kuba, Svensson om Littorin och EU-domen, Kaj Raving uppmanar till radikalisering av arbetarrörelsen, Trotten skriver om EU-domen också

söndagen den 16:e december 2007

UPPMANING! Protestera mot nedskärningen av vår välfärd varje lördag kl. 18:00

Leif Eriksson har på sin blogg Arbetargräs uppmanat alla att protestera mot höger-regeringens nedmontering av vår gemensamma välfärd. Vi har idag en regering som förstört mer av den svenska solidariska välfärden än vad arbetarrörelsen byggt upp under decennier. Det är allvarligt, och det ställer oss i en position som vi inte ställts inför på många år i vårt lands historia.

Eriksson skriver; "Det som behövs är att de utsatta klasserna mobiliseras i en solidarisk resning mot högern" och gör en parallell till August Palm som:
"satte in en annons i tidningen, när han inte fick mötestillstånd av myndigheterna, om att han tänkte sig att ta en promenad alla söndagar vid en speciell tidpunkt och att alla var varmt välkommen att hålla honom sällskap."
Likt Palm skall jag därför varje lördag klockan 18:00 befinna mig vid Hagfors Kyrka* och sedan ta en promenad till torget. Alla är givetvis välkomna! Tillsammans skall vi visa att vi inte gillar när ett samhälle monteras ned och görs kallare.


Vi ses varje lördag till höger-regeringen är borta!


(*
Varför jag befinner vid Kyrkan är endast på grund av den pragmatiska kontinuiteten att den varje lördag ringer i klockan vid 18:00. Det har ingenting med en speciell religion att göra. Alla är välkomna som vill protestera! )
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Marlene om ett Sverige som bli allt kallare, Kampferdroppar om vänsterpartiet, Alliansfritt om högern i Stockholm. Svensson om migrationsverket, Politics and Philosophy om liberal intolerans, Kaj Raving om nationalekonomi

fredagen den 14:e december 2007

Svenskt Täringsliv

Ja, jag vet. Det är en ganska töntig lustighet jag tagit mig friheten att omskriva borgerlighetens främsta lobbyorganisation. Men vad gör man, man tager vad man haver.

På tal om Svenskt Näringsliv så är dennes nya kampanj också töntig, den som är ledd av fd MUF-ordförande Tove Lifvendahl. Om du inte märkt av den i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen, Dagens Industri, Metro och City, så är det en kampanj som går ut på att berätta "julsagor" om vissa intressen som faller borgerligheten in. Exempelvis om en positiv syn på vinst, konsumtion och negativ syn på lagen om anställmningsskydd. Det handlar alltså om nyckelfrågor för borgerlighetens klassföreträdare.

Kampanjen har dock bemötts med en "livlig debatt" enligt Svenskt Näringsliv. På bloggosfären har kampanjen bemötts med negativa kommentarer, även från de borgerliga apologeterna. Så rent politiskt kan man nog som Katrine Kielos formulera det vara galet, men "som kampanj jättebra".

Och visst skulle man kunna kalla kampanjen bra, ur synpunkten att all publicitet är bra, och att en jättestor publicitet därför blir jättebra. Men, i sig då? Och är verkligen all publicitet bra?

Det är dock roligt att analysera vad Svenskt Näringsliv anser vara det moderna hotet mot kapitalismens apologeter. Deras kampanj är ju ett försök till att slå till den sista offentliga arenan i samhället som de inte riktigt lyckats ta över helt med sin problemformulering - det vill säga kultursidorna i landets morgontidningar och kvällstidningar. De som kampanjen beskriver som "arga tanter och farbröder" på kultursidorna.


Media: SvD-Brännpunkt, SvD-Ledarsida, DN, Malin Ullgren svarar roligt på DN:s Kultursida
Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

torsdagen den 13:e december 2007

Dracula i litteraturen


Den första boken om vampyrer jag läste var för några månader sedan, och det var mer av ett misstag för jag trodde boken handlade om något annat. Boken jag talar om är Elisabeth Kostovas ”Historikern”, och anledningen till varför jag köpte boken var för att jag har en närmare fetisch för historia och böcker – särskilt gamla böcker. Jag hade inte läst så mycket om Kostova-boken tidigare förutom att den handlar om just historiker och tja, böcker och bibliotek. Att det skulle handla om Vlad Pålspetsaren hade jag ingen aning om förrän jag faktiskt började läsa den. Och det var väl tur för det, eller kanske inte, för annars hade jag nog inte köpt den för 10 kronor på antikvariatet.

Men man kan gott säga att jag fick vad jag förväntade mig vad gäller kvantiteten av bibliotek, böcker och gamla dammiga pergament. Det kan väl gott sägas vara den övergripande anledningen till varför jag orkade plöja igenom boken. För vad gällde kvaliteten var det inte mycket att hänga i granen. Språket var väl helt okej men inget spektakulärt eller utåtstående. Berättelsen var hackig och spretig, med ett hafsigt försök till att knuta ihop berättelsen. Kostova hade uppenbarligen varit ganska inspirerad av Bram Stokers skräckromantiska bok om greve Draculas vilda äventyr i London. Detta med tanke på att hon använder mycket ’brev’ och ’dagböcker’ i sin form av skrivandet. Men Kostova tappar lätt bort sig och historiens röda tråd har en tendens att försvinna i meningslösa utsvängningar.

Men det intressanta med Kostova-boken är som sagt de polemiserande historikerna – akademiker emellan – blandat med böcker och fantastiska bibliotek och samlingar. Just det som fick mig att bli kär i Polanskis film ”The Ninth Gate” var förtjusningen i gamla böcker och deras hemligheter. Och just därför ökar min besvikelse av Kostova-boken; den drar min kärlek i smutsen. Jag fick faktiskt tvinga mig igenom den trots att den hade de bästa förutsättningarna. Sedan är det tragikomiskt att läsa ”kommentarerna” av diverse recensenter som citerats på bak och framsidan av bokpärmarna. Man prisar bland annat boken för att vara ”bildande” men uppfattningen av den är snarare åt reseguide-hållet. Sannerligen inte så värst spännande.

På grund av den yttersta besvikelsen över Kostova-boken så började jag undra hur Bram Stokers originalhistoria om Dracula var utförd. Vid detta tillfälle hade jag inte läst Stokers bok och hade därmed inget att jämföra med. Kunde det vara så att Stokers bok var lika illa som Kostovas?

Jag började läsa Stokers Dracula direkt efter jag läst klart Kostova och det var so att kliva in i en helt annan värld. Allt var enklare men samtidigt komplexare. En värld som var verkligare och mer fascinerande på samma gång. Skräcken var fastare och vassare än den platta och torra i Kostova-boken. Och språket var fantastiskt i jämförelse. Med Stokers Dracula var texten även kontinuerlig och historiens röda tråd hade systematiskt och ömsint byggts upp av enbart dagböcker och brev. Stokers bok var alltså så långt ifrån Kostovas hastigt ihopskrivna bok.

Så, om man är intressarad av vampyrer, intellektuella samtal, spänningen och intressanta karaktärer så borde man läsa Stokers bok och lämna Kostova på antikvariatet.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Marlene gör en framtidsanalys, Kaj Raving om regeringen och facket, Svensson om shoppingextremister, Trotten om att regeringen är sjuk, Alliansfritt om valfrihet

onsdagen den 12:e december 2007

Vad menar du Åsa Linderborg?

Jag gillar starkt författaren och historikern Åsa Linderborg, men ibland är hon svårtydlig. Som exempelvis det senaste hon skrivit om den svenska litteraturen ur genusperspektiv.

Först skrev hon en längre artikel om vad hon kallar "pappalitteratur", som behandlar könsrollernas tvåtydlighet i det patriarkala samhället. Hon skriver mycket riktigt att: "En mamma anses alltid vara en viktigare förälder än en pappa; huvudsaken, menar myndigheterna, är att barnet får vara med sin mor."

Men sedan konstaterar hon; "[att författarna] kunde av hänsyn till sina barn avstått från att demonisera deras mor som en elak häxa". Som författare själv är Åsa inte lite i orden vad gäller deras författarskap. För låt oss inte förleda oss - det handlar om personer som blivit svikna och misshandlade. Att det sker känslosvallar är kanske inte så konstigt och när det gäller litteratur är det nästan en regel. Att författaren beskriver en person som "häxa" förklarar nog faktiskt mer om författarens känslor än som ett gudomligt pekfinger. Här tror jag Åsa har läst allt för mycket på bokstäverna än mellan raderna. Att skriva en självbiografi är svårt, det har jag sett Åsa själv berätta i TV.

Sedan så trampar Åsa på sig själv när hon påstår att författaren och pappan Alonzo; "vägrar se de patriarkala strukturer i samhället", och syftar då på de strukturer som får kvinnan att bli den "naturliga vårdnadshavaren". Att beskriva sina erfarenheter om nakdelen av att tvingas följa den manliga könsrollen är inte nödvändigtvis att vägra se det partriarkala systemet. Att den manliga könsrollen har negativa sidor har ju Åsa själv bekräftat i det första citatet ovan. Könsrollerna måste bekämpas och därmed måste det vara lika okej att vara förälder som kvinna - som man. Allt hör ihop, både nackdelarna och fördelarna som kvinnlig och manlig könsroll. Och jag förnimmer att Åsa har en tendens att förneka de fördelar den kvinnliga könsrollen har i det partriarkala systemet. Att erkänna en sådan sak kan vara svårt av förklarliga skäl, men det förändrar ingalunda att könsrollerna är förtryckande både för kvinnan och mannen. Vi får inte glömma Strinbergs stora ord om det förtryckande gallanteriet, bland annat.

Vidare skriver Åsa:
"Att kvinnor kan ägna sig åt umgängessabotage och på alla sätt förstöra relationen mellan fäder och barn är ett stort problem och en livstragedi för dem som drabbas. Men dessa kvinnor är trots allt betydligt färre än de kvinnor som kämpar för att männen överhuvudtaget ska ta sitt ansvar."
Låt oss inte glömma att kvinnorollens fördel vad gäller barnet i sig i kontexten används som en symbol för kvinnorollens fördelar gentemot mansrollen, och att Åsa då blandar äpplen med päron. Det är två olika problem i samma på grund av könsrollen. Att männen inte tar sitt ansvar är ett stort problem, liksom att kvinnan har fördelar i vissa anseenden gentemot mannan. De tar inte ut varandra, och de konkurrerar inte med varandra. Utan de härkommer från ett och samma Problem.

Åsa använder sedan ett citat från Alonzos efterord i boken "Ge aldrig upp" (Frank förlag); "självupptagenhet och all frånvaro". Hon hakar än engång upp sig på bokstäverna och spinner vidare på att Alonzo medvetet måste ha varit frånvarande från barnen, och använder det som ett exempel på varför kvinnor oftast tar hand om barnen. Nu har den äldre dottern svarat på Åsa Linderborg med att Åsa har missuppfattat att Alonzo skulle ha varit frånvarande när hon varit liten, och kritiserar Åsa för att reproducera fördomen att män inte bryr sig om barnen, som i sig används som argument för att kvinnorna bör ta hand om barnen. Exakt det Åsa egentligen vill kritisera och det blir det som gör Åsas argumentering krånglig.

Det är som om Åsa vill kritisera bilden av att kvinnor är bättre föräldrar än män, men sedan inte orkar gå hela vägen utan snubblar på sig själv genom att misstänkliggöra. Hon tappar tråden och blandar ihop könsrollerna och könen genom att vägra se att kvinnor även genomsyras av könsrollarna och kvinnor därmed även kan få fördelar som nackdelar. Och det är väl här det problemet existerar med neofeminismen eftersom den släppt kampen för ett jämställt samhälle. Åsa har tidigare luftat idéer, bland annat moralisering om prostitutionen, som tyder på en neofeministisk idéinriktning och denna artikel visar tyvärr än engång ett exempel på detta. Kvinnan är inte en ängel som svävar bland molnen högt ovanför det patriarkala systemet med infekterade könsroller. Kvinnan är även hon ett offer för den, som allt annat i vårt samhälle.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Protest mot höger-regeringen!

Jag läser med glädje att ordförande, Inger Efraimsson, för Försäkringskassan avgår i protest mot högerregeringens "otäcka" och "märkliga" politik vad gäller mot sjuka människor.

Äntligen, känner jag, kommer protesten från själva Försäkringskassan om den människofientliga politiken högerregeringen har tvingat på sjuka och arbetslösa människor.

Inger Efraimsson säger:
Har man en svår sjukdom kan man tvingas ge upp sin anställning. Det gäller många sjukdomar. Att tvingas ut och söka andra jobb då tror jag inte befrämjar möjligheten att bli frisk. Jag tycker det är väldigt otäckt och oroande och vill inte vara med att administrera den politiken.
Dessutom protesterar hon mot högerregeringens konfiskering av försäkringstilläggen. Höger-regeringen vill ju inte att någon alls ska få över 75 % av lönen när den blir sjuk, oavsett om man avstått från lönen eller sparat till det. Sjukt. Det är vad det är.


Media: SvD, Sydsvenskan, AB
Bloggat: Ett hjärta rött, Lasses blogg, Claes Kranz, Marlene, Kamferdroppar
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

tisdagen den 11:e december 2007

Neofeministen Schyman talar före tanke

Märkte att Gudrun Schyman yttrat sig om nobelpristagarnas efterfest, där en queerfeministisk burleskgrupp framförde en show. Som en god neofeminist är detta givetvis dåligt. Bröst? Usch! Eller rättare sagt som Schyman uttryckte det "unket".

Det är tragiskt när självutnämnda "feminister" som Schyman automatiskt stämplar kvinnor som dåliga beroende på vad de anser sig ha rätt att göra, och dessutom med tanke på att gruppen är queerfeministiskt. Ännu ett exempel på att neofeminismen är fiende till den feministiska kampen för ett jämställt samhälle mot det patriarkala systemet.

Men jag misstänker alltså att Schyman inte riktigt har föstått vad showen egentligen är och vilka det är som utfört den.

En kvinnas bröst bör i feministisk anda varken smutsats ner som "unket" eller dyrkas efter cheverleskt manér.

Även Fredrich Legnemark har kommenterat händelsen på sin blogg. Men han påstår endast att det är "skabbigt" och "osmakligt" oavsett vem det är som visar halvnakna bröst... och sedan lite upprepningar. Jag tycker dock att det är ganska osmakligt att tycka att bröst är osmakligt oavsett den kontext den sätts i. Jag skulle även kalla det irrationellt.


Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Svensson om social verksamhet

måndagen den 10:e december 2007

Fascisterna tågade i Salem och liberalerna agerar oförstående

Så kan det tydligen bli. När en av nordeuropas största fascistsammanslutningar rättar sig i ledet för i år, och i Sverige kryper de svenska borgarna till korset och ger dem cred. Varför? Jo för sitt vulgära hat mot vänstern. När vänsterspöket härjar blir fascismen opportun - i 1930 talets Tyskland och Italien som 2000 talets Sverige.

Men man får inte vilseledas av liberalernas egna felsteg. Det är fortfarande en väsenskillnad mellan en fascistisk borgare och en liberal borgare, där den senare har respekt för formella demokratiska fri och rättigheter. En skillnad som stalinisterna de facto hade en svårighet för.

Först lite fakta
: Varje år hålls ett "minneståg" av nazister och fascister från delar av nordeuropa i Salem för en mördad kille som de använder som svepskäl för en kraftmätning. Detta "minneståg" gör en stor grej av att maskera sig som "opolitisk" genom att annordnas av Salemfonden, som i sin tur är skapad av det nynazistiska propagandaorganet Info-14. Genom socialism.nu kan vi läsa ett intressant citat av Info-14:ns Vesterlund, som reagerar på forumet nordisk när en NSF:are anklagar Info-14 för att kuppa "minneståget":
"Vad menar du med "lierar oss med ND"? Ja just det, du har aldrig satt din fot i Salem och vet absolut ingenting om Salemmanifestationerna. Läs så ska du få lära dig något. Förutom vi som du säger "kuppade" Salem (vilken jubelåsna du är...) så var de första som var beredda att satsa tid och pengar på manifestationen förutom vi Nationaldemokraterna. Medan oberoende och B&H Stockholm öste in stora summor pengar, så var ND de första utanför som var beredda att sponsra arrangemanget. Så vi förhatliga oberoende och de förhatliga demokraterna är de som bidragit med den tid och de pengar som behövts för Salem, så att dina företrädare skulle ha en scen att tala ifrån utan att lägga en krona de första åren tills alla fick donera en slant. Det är en stor skam att dina ledare inte dragit ut din modemsladd ännu."
Att "minneståget" i självaverket är en fascistisk kraftmätning är alltså något som grundarna själva har ganska svårt att dölja. Därmed tycker jag att det är ganska självklart att det är Info-14 som står för arrangemanget och att det inte är någon "opolitisk" marsch, som en del virrpannor fått för sig. Det är också ganska lätt att se hur "opolitiskt" det är genom att kolla på vilka som håller talen, citerat från forumet socialism.nu; "Thomas Ölund (från Info14 och B&H), Stefan Jacobsson (Free the Order, fd SMRare som nu vänt sig emot Organisationen), Stephan Günther (NordischesHilfsWerke) och amerikanen Preston Wiginton. Spelade och sjöng gjorde Info14-medarbetaren Viktor Sjölund, med en minnesvisa om Info14-medarbetaren Timmy Grohs."

Den demonstration som protesterar mot denna fascistiska kraftmätning, som är en stor skamfläck på Sverige, är den demonstrationen som är ordnad av Nätverket mot Rasism (NMR). De som sedan efter demonstrationen vill fortsätta protesten och störa fascisttåget ännu mer får sedan bryta upp med NMR-demonstrationen. Detta kallar man sedan för "utbrytningen" och är en helt annan aktion än NMR-demonstrationen. Den är också initierad av de autonoma genom en signal från AFA. Utbrytningen sker i sin tur att omkring 600 personer delar upp sig i mindre grupper som sedan får agera självständigt genom att distrahera polisen och göra läget "osäkert". Det fanns inga planer att förstöra privat egendom, eller offentlig egendom.


Tillbaka till inlägget:

När över 1200 vänsteraktivister och andra personer demonstrerade mot denna nazistiska kraftmätning i Salem, möts den aktiva antifascismen med oförstånd och smäderi. Antingen tycker högern att man skall vara tyst, eller att man skall protestera mot fascisterna långt ifrån stället där fascisterna mobiliserat sig. Eller så visar man på en grav okunskap om den grundlagsfasta demonstrationsrätten, och tycker bland annat att man skall kunna förbjuda vissa demonstrationer helt och hållet.

Att statligt förbjuda har varit en stalinistisk popularitet, och det är just därför som KP (Kommunistiska Partiet, förr - Kpmlr) vill förbjuda fascismen på statlig nivå. Anledningarna må vara goda, men att gå genom statligt förtryck är aldrig rätt vad gäller demokratiska fri- och rättigheter. Nazismen bör bekämpas på dess egna plan annars kommer den aldrig att bekämpas eftersom den lever av isolering och förtryck. Vi bör alltså inte förlita oss på staten, där vägen ner mot åsiktsförbud är mörk och framförallt oviss.

Så varför skall man inte då bemöta fascisterna med tystnad då? Är det inte en bra taktik? Problemet är att om en hel stad, eller nation, skulle i kollektiv protest tystna, demonstrativt knyta näven i fickan framför Idol 2008 och dra ner persiennerna , så skulle det självklart bemötas med en kraftfull känsla av överlägsenhet från nazisterna. För vilket tecken är inte bättre än en nation helt lamslagen och livrädd för ens egna demonstrativa kraftmätning. "Titta vad vi kan åstakomma!" Att spela tyst i ett sådant sammanhang är det sämsta man skulle kunna göra om man vill bekämpa fascismen. Det vore att spela dem rakt i handen, eftersom det är fascistens plikt som fascist att sätta skräck i sin omgivning.

Men varför skall man då eftersträva konfrontation med fascisterna? Jo det är just denna taktik, denna nivå, som man kan nå fram till fascisterna och rasisterna. Att direkt konfrontera dem där de mobiliserar sin kraftmätning och försöker sätta skräck i sin omgivning. Genom att konfrontera dem och tala om för dem att de inte är välkomna med sina förtryckarmetoder. Det är när de inte får vara trygga i sin självisolering och bemötta med direkt konfrontation, som rasisten och fascisten tappar modet och förutsättningarna för samla sina irrationella tankegångar och föröka sig. Genom att blotta rasisten har man besegrat honom.

Det är också ur denna synpunkt man skall se den demonstration mot den fascistiska kraftmätningen i Salem varje år. Att störa fascisttåget är inget övergripligt slutmål i kampen mot fascismen. Den kampen förs på ett samhälligt plan genom den dagliga klasskampen, och kampen mot fascismen i Salem är ett mål bland andra. Så om man lyckas stoppa fascisterna i Salem är det naturligtvis ett stort steg med tanke på dess relativa mobilisering men långt ifrån den slutgiltiga dödsstöten för fascismen. Och låt oss inte glömma heller att konfrontation med polisen inte heller är ett slutmål, för en kamp mot polisen kan aldrig vinnas och är heller aldrig ett självändamål som kontexten ser ut i Sverige idag.

Därför är det alltså viktigt att motdemonstrationen inte tvingas till ett ställe långt ifrån fascisternas kraftmätning eftersom själva funktionen för protesten då tappas. En sådan åtgärd mot demonstrationrätten skulle öka fascisterna grogrund liksom fenomenet om samhället skulle bemöta dem med tystnad.

I det hela var årets antifascistiska demonstration en bra aktion och protest av de förutsättningarna som gavs. Visst man lyckades inte stoppa fascisttåget, liksom de förra åren och på det sättet kan man naturligtvis benämna det som ett misslyckande. Men i det hela så lyckades man med uppdraget att protestera och även lyckas störa fascisterna genom att försena tåget med 3 timmar. NMR-demonstrationen var föredömlig men tyvärr även i år ganska tunn med folk från organisationer som egentligen borde vara intresserade av att protestera mot en fascistisk kraftmätning. Utbrytningen ur NMR-demonstrationen var också lyckad med tanke på målet att störa fascisttåget. Men sen har vi de enskilda stollarna som tände eld på några soptunnor. I det stora hela obetydligt, men i massmedia förstorad till oproportionell storlek. Om man skall gå efter medias förvrängningar och i vissa fall hetsartiklar så var "motdemonstrationen" ett totalt fiasko utan kontroll över huvud taget. Och som vanligt när det gäller liknande fall har media noll koll.

För det första var det inte några skolor som brann, det var några få soptunnor. För det andra var det inte någon genomgripande taktik från aktivisterna/demonstranterna, inte ens från de som befann sig på plats verkade riktigt veta varför någon tände eld på några soptunnor. Alltså var det inte AFA, demonstranterna, aktivisterna, kommunisterna, anarkisterna eller "terroristerna" som vissa förvillade liberaler benämner dem, som brände soptunnorna. För det tredje är det fullkomligt irrelevant huruvida någon enstaka soptunna brinner eller inte, den har inte varken med NMR-demonstrationen eller utbrytningen att göra.

Men det mest tragiska med den fascistiska kraftmätningen är inte den inkompetenta massmedian utan alla de självutnämnda demokrater som hellre ser fascisterna isolera sig mer och öka i antal och kraft än att förena sina krafter i protest mot fascisterna. Är minnet av 30-talet Nazityskland verkligen så långt borta? Om man inte gillar konfrontation skulle man i alla fall kunna sluta upp i NMR-demonstrationen. Och det är med dessa besvikna ögon man läser de borgerliga demokraterna på bloggosfären. I sitt vulgära hat mot "vänstern" väljer man att se vad man vill och svälja massmedia med hull och hår utan kritisk förhållningssätt. Som mest är "antifascisterna" ett likhetstecken med "fascisterna" om inte värre, och det är då som man blir som mest matt av förvridningarna. De personer som egentligen borde bekämpa fascisterna och ställa sig på demokraternas sida i protest och konfrontation ställer sig i en position som ger dem cred eller som bäst - tystnad.

Slutligen är det alltså synd att det är de som har ryggrad att protestera mot nazismen, med att håna, häckla och skrika slagord, som fått en negativ bild på sig. Det säger en hel del om massmedia idag och de borgerliga apologeterna; när personer som nyttjar sin demokratiska rättighet att häckla nazister blir de "dåliga" medan nazisterna, som är en växande skara i dagens Sverige, anses vara ett mindre problem trots att den nazistiska rörelsen under de senaste 20 åren mördat ett 30-tal människor i Sverige.

Det är tur att vi i alla fall har några människor kvar i landet som har ryggrad nog att stå upp för våra demokratiska fri- och rättigheter och därmed vågar aktivt protestera och konfrontera fascisterna. Jag vågar inte tänka på hur vårt samhälle skulle se ut utan dem, och det skall de ha all tacksamhet i världen för!



Bloggat: Slutstadium tema Salem del 5, och ytterligare analys. Intisbloggen. Svensson 1 & 2.
Media: SvD, DN
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Alliansfritt om högerregeringens fortsatta slakt av det offentliga, Trotten skriver också om Salem, Svensson om Hanne Kjöllets idiotiska argumentering om demonstrationsrätten, Erik Svensson om Kubakritik, Slutstadium om kändisar, Marlene om stress, Esbati om sexualiseringen

Privatisering minskar yttrandefriheten 2.0

I oktober fann jag en intressant artikel i tidskriften SCOOP skriven av Hannes Delling, av vilken jag skrev ett inlägg om hur privatiseringar av offentlig verksamhet minskar yttrandefriheten. Problemet ligger i att det för privata arbetsgivare är fullt lagligt att kolla upp vem som i anonymitet gått till media och därefter straffa den personen. Konsekvensen med allt mer privatiseringar inom skolor, omsorg och sjukvård har lett till att Sverige de facto håller på att tystna.

Bland annat citerade jag Lennart Lundqvist (professor i statsvetenskap):
"Man kan inte längre låtsas att yttrandefrihet fungerar. Folk är livrädda för att förlora sina jobb och håller käften. Vi kommer att få se färre visslare som säger ifrån. Och det i sin tur öppnar upp för korruption där ledningarna gör vad de vill för skattepengarna. Öppenheten är grundbulten i hela samhället. [...] I det privata är man jättebra på effektivitet och att göra saker på konkurrenskraftigt sätt, men man har ingen tradition av yttrandefrihet. Och de kommer inte att frivilligt vända 180 grader. Ju mer det offentliga urholkas desto sämre blir det med öppenheten."
Detta tycker jag effektivt visar på att marknadsekonomin (kapitalismen) i sig är icke-demokratiskt, det vill säga; den saknar demokratiska instanser och förutsättningar. Det är faktiskt inte ett så konstigt påstående eftersom kapitalismen bygger på kapitalistens diktatur (ägande av produktionsmdedel).

Nu har denna allvarliga konsekvens för mänskliga rättigheter börjat belysas av en del av bloggvänstern; bland annat Svensson, Kaj Raving och Kim Müller. De reagerar i sin tur på en artikel i Sydsvenskan (som jag för tillfället inte kan nå av någon anledning, fel på deras hemsida? Får uppdatera om saken). Ju mer som uppmärksammar detta problem - ju större chans blir det att få stopp på den galopperande privatiseringen, eller möjligtvis få till en lagändring. Som det ser ut nu måste ju en lagändring i alla fall komma till, så att medmänniskor får tillgång till en av de största mänskliga rättigheterna - yttrandefriheten. På detta område kan vi helt enkelt inte lita på marknadsekonomin att själv lösa problemet. Den har ju inga förutsättningar att lösa det.

Detta är ju också tragikomiskt. Marknadsekonomins frälsningar från dess apologeter känns mer och mer ruttet och dammigt ju mer vi får höra hur människor hindras sina individuella identiteter, självuppfyllelse och yttrandefrihet. Kapitalismen kommer inte med några svar och tillfredställningar längre vad gäller människans behov och rättigheter. Den glädjesprutande Nyliberalen känns i kontexten som en försvarare av en svunnen tid då det var moraliskt försvarbart att ha livegna ute på potatislandet.



Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Pingat på intressant

fredagen den 7:e december 2007

Sådana här filmer görs inte längre


Regissören David Cronenbergs senaste film, "Eastern promises", chockade mig på många sätt och alla av dem på ett positivt sätt. När jag förberedde mig för filmen så föreställde jag mig ännu en i raden av kassa gangsteraction rullar. Men jag var osäker eftersom titeln inte verkade stämma med genren.Den syftade mer på en film med en ömsint idé bakom, vilket nos så här i efterhand var min enda anledning varför jag orkade chansa tid på den. Men jag är jävligt glad att jag gav den chansen, för vid det tillfället hade jag inte lagt märke till regissörens namn, Cronenberg, som tidigare gjort den utmärkta filmen "A history of violence".

Så tillbaka till filmen. Den är visst en "gansterfilm" och en "trafficking-thriller" men framför allt en ren konstnärlig film med ömsint förhållande till detaljer. Det konstnärliga ligger i Cronenbergs satsning på regin istället för berättande genom rörlig kamera och klippning. En satsning som på grund av kravet av skicklighet och säkerhet inbjuder honom till de få andra filmstorheterna. Kvalité framför kvantité - och det syns på alla nivåer i filmen, förutom filmandet och detaljerna så smittas säkerheten av sig också på skådespelarna. Det syns att de vågar och är säkra vilket förhöjer den realistiska känslan utan att man stör sig på den. För missförstå mig inte, detta är ingen socialrealistisk propaganda film från 30-talets sovjet. Estetisk realism är något annat än chablonisering, och det här är ren skicklighet. Jag glömde till och med bort vilka skådespelarna är i verkligheten vilket var allt för länge sedan det hände för mig när jag såg en film senast. I alla fall en film med redan kända skådespelare.

Den är alltså realistisk utformad, men utan att vara chablonartad. Jag är ganska övertygad om att Friedrich Engels skulle ha benämnt detta konstverk som ännu ett sexemplar av realismens triumf över konstnärens personliga åsikter. Vilket innebar att vi kan lära oss ganska mycket av den utan överdrivna moralkakor som styrhjul. Förutom de uppenbara motsättningarna mellan far och son (inom den ryska maffian) och de mänskliga öden som far illa i den pågående människohandeln, finner vi en problembild av en skenande invandrarpolitik, som på grund av den isolation som invandrargrupper blivit utsatta av skapar förutsättningar för kriminalitet.

Cronenberg själv sade i en intervju att han var fascinerad av skillnaderna i invandrarpolitiken mellan USA och hans hemland Kanade tillsammans med Europa. Han tyckte att USA var en plats där de kulturella skillnaderna successivt försvunnit och att Europas politik var tvärtom med dess exotiska fördelar och kriminella nackdelar. Men det vackra med den estetiska realismen är att man inte behöver bry sig om konstnärens dikotomiska världssyn. Konsten talar sitt eget språk och jag är ganska övertygad om att filmen inte talar dikotomiska.

För att slutföra så vill jag uppmana er så fort som möjligt att se den, men tvinga er inte - ge den dess ömsinthet den förtjänar och ger tillbaka.


Läs också recension av filmen i DN av Helena Lindblad, och intervju av Wennö.
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Fackeltåg mot regeringens politik

Är nyss kommen från att ha deltagit i ett protesttåg mot högerregeringens politik. Initiativet kommer från facket (IF Metall Klarälven) och skall ha genomförts runt om i Värmland.

Jag trodde det skulle komma massvis med personer till fackeltåget och blev först ganska chockad och besviken när det bara var tio personer vid mötesplatsen bredvid Statshuset. Men sen kom det fler personer och tillslut blev vi kanske 40 pers. Ändå en siffra som lätt skulle kunna dubblas om folk faktiskt kunde dra sig ut och det speciellt riktat mot aktiva Socialdemokrater och Vänsterpartister. Vart tog SSU och Ung Vänster vägen? Vi som ser hur den borgerliga regeringen satt i systematik att slakta vår välfärd borde kunna bli mer organiserade och kunna mobilisera bättre.

Det var i alla fall upplyftande att facket lyckats skapa en sådan här protest. Mera sånt!

PS: Talaren föll på Socialdemokraternas kommunala förbundsordförande, och det var inte det bästa talet skall jag väl säga om jag skall vara snäll. Lite inlevelse och karisma skulle inte skada.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

torsdagen den 6:e december 2007

Hur känns det Hans Mosesson?

Ja, jag undrar hur det känns, som en person som tidigare varit medlem i proggbandet Nationalteatern att bli försvarare för ett av landets största företag. Saxat från AB; "– Än så länge tänker jag inte på att sluta. Jag tror det här är undantaget som bekräftar regeln att Ica går att lita på."

Saxat från Rövarkungens ö av Nationalteatern:
och nu så fick jag se, rövarkungens ö
där ingen kunde leva, och alla ville dö
och fåglarna sa jag så tyst, han började att le
där rövarkungen lever kan, ingen flyga mer

där hade man en slags fabrik, som ville allas väl
man tillverkade penningar, ur människornas själ
den slet man ut ur kroppen, med hyrda bödlas hjälp
rövarkungen gäspade, dö eller sälj

och där satt alla gamla, på ett ensligt litet skär
eller sattes ut i havet, på sin allra sista färd
och där såg man många unga, på hopplöshetens strand
dom samlade på snäckor, som föll ur deras hand

och över hela ön, blixtrade hans svärd
skräcken den var delad, och ingen mera värld
jag sa till rövarkungen, här är så mörkt och kallt
han stampade i marken, min eld är mer än allt

han sa jag samlar guld, och inget ont i det
min vilja är mitt svärd, och det kan alla se
jag ger arbete åt alla, och om jag skulle dö
då börjar havet svalla, och ön går upp i rök

han dansade, och skrattade, och lekte med sitt svärd
nu hugger jag dig mitt itu, du dumma snälla värld
vad ska ni göra utan mig, och styrkan i min arm
utan mig, så vore ni, en potta full av sand



Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

onsdagen den 5:e december 2007

Det retoriska schackspelet

Idag var jag på något så ovanligt som gruppmöte (eller som uppdagsgivarna kallade det "fokusgrupp") som en del av en survey-undersökning angående attityden hos pendling mellan Hagfors och Karlstad. Eftersom jag representerade minoriteten som pendlade med buss hade jag ett retoriskt försprång om uppmärksamhet i gruppen. Jag använde till och med en rolig eller uppseendeväckande historia om bussåkandet som gillades av gruppmedlemmarna. Därför är jag ganska övertygad om att jag i alla fall inte förlorade spelet om uppmärksamhet. Som tack för kritiken mot väglaget och busskvalité fick vi var och en tre stycken trisslotter som jag med spända förhoppningar bar hem till min sambo med. Tyvärr blev jag inte miljonär idag heller.

Väl hemma tittade jag på sexualredovisningsprogrammet "Fråga Olle" i Kanal 5. Enligt mig är det programmet rent kvalitativt det bästa på marknaden, men dess glansdagar är dock förbi eftersom kanalen valt att korta det med hälften och därmed hälften av kvalitén - men är ändock långt bättre än dess konkurrenter. I alla fall en av dagens gäster i programmet vädrade den destruktiva uppfattningen eller låt oss säga - oförståelsen av att människor de facto känner "behov" av att sätta titlar på sig själva (i detta fallet var det ex. homosexuell, bisexuell & transexuell). En annan variant av detta är ju det pubertala värjandet mot att erkänna sig tillhörande ett "fack", vilket bara är ett annat ord för samma begrepp. Det destruktiva i det är ju det som jag tidigare skrivit om på denna blogg, det vill säga strävandet till en neutral ståndpunkt - likgiltigheten. För är man som person helt ren - helt utan personlighet - kan ingen vara arg eller missbelåten mot en. Men det destruktiva är naturligtvis att man inte blir någon människa - en grogrund för ett totalitärt samhälle.

För det retoriska schackspelet, där de polemiska aktörerna är på lika plan, förvandlas då vid aktörernas likgiltighet till en spelplan full med letargiska aktörer utan åsikter, känslor och reflektioner. Strävandet borde istället vara att faktiskt reflektera vem man är och vad man tycker.

På tal om retroriska manövrer så uppmärksammade jag den svenska gurun för nyliberalerna - Johan Norberg, som skrivit en Expressenartikel i ämnet miljö. Han upprepade sin tidigare generalidé om att avreglering skapar välgång vilkets ideologiska mening då följer att marknadsliberalism egentligen inte är så dåligt - när det gäller miljö. Hans artikel bygger dock mycket, om inte fullkomligt på att välgång i sig är bra för miljön (vilket jag som marxist håller med om). Norberg har också på sin blogg gjort ett stort nummer av att han i Expressenartikeln menar välgång och inte som DN-Kultur skribenten (Stefan Jonsson), som kritiserade artikeln för att; ”Det hamrades in ett samband: ju friare marknad, desto bättre miljö.”. Norberg reagerade med att; "Tesen var att välstånd ger människor intresse av att måna om miljön". Men Norberg reagerar bara för att reagera i sig. Självklart handlar hans artikel om att välgång genererar mer möjligheter till att måna om miljön, men eftersom det är Herr nyliberal som skriver detta påstående så bör man i kontexten kunna läsa mellan raderna. Det är inte något mystiskt eller magiskt som Jonsson kommer fram till (och då menar jag inte "personangreppen"). Att Norberg syftar på att marknadsliberalismen är bra för miljön fattar vem som helst som vet vem Norberg är och vad hans syfte till politisk agitation är. Vad Norberg i själva verket håller på med är ett desperat försök att grumla kritiken. En typisk retorisk manöver, som ibland kan sparka en själv i arslet.

Det allra surrealistiska med Norbergs retorikvridningar är att den fått en smärre respons, som SvD:s Ledarbloggen, Axess, Akademien för klassisk kulturkritik, Alltid varför, Dexion, Dyslesbisk, Johan Eriksson, Johan Ingerö, Jörgen Modin, Kaffepaus. Alla hakar på sin nyliberala guru för att tillsammans skina under den store ledaren. Men har de verkligen läst Norbergs svar? Eller har de bara glidit på bananskalet för att Norberg verkar sur? Det verkar så.

Dessutom, men det är en annan sak, så är det lustigt att Herr Norberg refererar till Fraserinstitutet för att på något sätt underbygga tesen om att avreglering (nyliberalism) skapar välgång. Enligt Fraserinstitutet så finns det inga entydiga tecken på att avreglering skapar mer välgång. Dessutom - kapitalism skapar välgång oavsett form (även för marxisten) jämfört med ett feodalt samhällssystem, problemet är bara för herrar likt Norberg att faktiskt bevisa att avreglering i sig levererar större välgång.

Senare på dagen tittade jag på TV4:s Kvällsöppet med den gallimatiska Hakelius (1 & 2). Det pratades om bordellskandalen (DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, DN 7, DN 8, DN 9, AB, Sydsvenskan). Vilket känns som en Davids kamp mot Goliat, vad gäller förutsättning. Sedan fick moderaten och frun Reinsvält spy lite galla på den offentliga vården och jämlikhetstanken om allas rätt till lika vård. Vilket för tankarna till hur högerdebattörer faktiskt är skickliga populister i sin retorik - många hippa ord som "nya idéer" och "fräsh"... mmm... det är mumsigt det. Hade varit bättre med en mer vass antagonist till Reinsvält än sossen. Men i alla fall den gallimatiska Hakelius fick som vanligt sitt sista ord i programmet och nu tyckte han som en god borgerlig apologet att individens självuppfyllelse och identitet inte är så värst bra eftersom kapitalismen är bättre. Det handlade naturligtvis om snubben som blev avskedad på grund av sin frisyr (DN, AB). Något som egentligen alla tycker är dåligt, men som kapitalismens försvarare av princip måste försvara. Varför är ganska självklart eftersom själva förutsättningen till varför människan avskedades var för att företaget han arbetade på var byggt på marknadens diktat, på hierarkiska och därmed diktatoriska institutioner. Diktatur är bra, demokrati är dåligt - eller rättare sagt. Kapitalism kan inte fungera om det var byggt på demokrati. Och vid varje tillfälle vi ser diktaturens konsekvenser så skyndar kapitalismens apologeter till försvar. Liksom Hakelius gjorde *klapp på huvudet*. Inte skall individen bry sig om självuppfyllelse och identitet inte! Vi lever under kapitalismens diktat! Och det är av PRINCIP gott! För, ja, för så är det... helt enkelt...


Bloggrelaterat: Isabella, Blogge, Svensson, Josefin Brink,
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Läatips: Svensson om salem, Alliansfritt om alliansfriheten, Trotten om ett nytt våldsdåd i USA, Slutstadium om salem (1 & 2), Kaj Raving om borgerlighetens problem med demokrati

lördagen den 1:e december 2007

Leo Trotskij är ingen folkmördare

För några dagar sedan skrev centerpartisten Bloggen Bent ett inlägg där han påstod att Trotskij var en "folkmördare", som är ett särskilt starkt och häpnadsväckande påstående. Men dessutom att Trotskij på nått sätt skulle vara medansvarig för "de värsta brotten mot mänskligheten i världshistorien". Det är inte bara ett spektakulärt påstående, utan även fullkomligt nonsens.

För att komma fram till dessa påståenden anger Bloggen Bent den vulgära antikommunisten Staffan Skott som källa. Inte den bästa källan för att få tag på historiska fakta eftersom Skott är en journalist som allt för ofta bygger sina konstruktioner på andrahandskällor. Därför rekommenderar jag att man därför skall gå till historiker istället för politiserade journalister.

För det första påstår han att Trotskij var den första personen som upprättade arbetsläger på den europeiska kontinenten. Märk väl att Bent är noga med att nämna "den europeiska kontinenten" för på i stort sett alla andra kontinenter har de kapitalistiska kolonialstaterna upprättat arbetsläger och systematiska massmord på befolkningarna långt före då han påstår Trotskij skulle ha upprättat lägren. Men Bents historielöshet stannar inte där utan det spektakulära påståendet om att Trotskij skulle vara först i Europa (Ryssland) är fullkomligt nonsens. Faktum är att det tragikomiska i detta är att det var Storbrittanien som var först med att upprätta arbetsläger i Ryssland när de tillsammans med de andra 14 staterna invaderade den unga ryska sovjetstaten. För den som inte visste det så hade även vårt land Sverige arbetsläger under andra världskriget.

Men ändå, att påstå att Trotskij skulle vara ansvarig för att ha genomfört allt som den unga sovjetstaten utförde under det grymma och våldsamma inbördeskriget är nonsens. Ansvarig för Röda Armén visserligen, men inte mer än andra för tjekan och lägren. Att de röda gardena gick överstyr ibland under det grymma inbördeskriget är sant (särskilt Tjekan), men även sant att pendeln ibland gick åt andra hållet och att de vita gardena var minst så grymma och våldsamma i kriget. Vi får inte glömma att samtliga av officerarna i de vita garderna var antisemiter och utförde massmord efter massmord (pogromer), dåtidens judiska förintelse.

För det andra påstår Bent att Trotskij skulle vara ansvarig för att ha mördat 70 % av Donkosackerna. Detta häpnadsväckande påstående är ett skolexempel på agitatorisk fabrikation, och att journalister som Skott borde förhålla sig med något annat än att leka historiker. Området som heter Don var under inbördeskriget ett mycket viktigt område eftersom Donkosackerna och Kubankosackerna var en viktig massbas för Denikins vita garden. Dessutom för att området var utsatt för blodiga motsättningar mellan de diskriminerade icke-kosackerna (inogorodye) som var hälften av befolkningen och de privilegierade kosackerna. De många kosacker som var fattiga försökte dock Trotskij mobilisera gentemot de rika. Och likt här så förekom övergrepp som det gör i ett liknande inbördeskrig (vi får minnas det grymma amerikanska inbördeskriget) men någon systematiska massmord förekom inte från Trotskijs sida utan från Denikins vita garden som var till stor hjälp i de massiva pogromer som utfördes mot judarna i Ukraina ( räknas till 200 000 döda).

Slutligen är det tragikomiskt att se hur vulgära antikommunister fortfarande levererar den felaktiga uppfattningen att den unga sovjetregimen skulle vara utan ett massivt stöd, och till och med vara upprättat av en s.k. "statskupp" och syftar då på den Oktoberrevolution som hade massivt stöd bland arbetare, soldater och bönder runt om i Ryssland. Det vittnar om den skrämmande historielöshet som finns. Den Röda Armén bekämpade inte det ryska folket, de försvarade deras egna upprättade samhälle mot odemokratiska och antisemitiska rojalister.

Dessutom är det kanske värt att nämna att jag som trotskist (jag har inte beslutat mig om den benämningen än) inte har någon slags anledning att dyrka personen Trotskij. Varför benämningen trotskism existerar kommer från att stalinisterna började använda detta uttryck mot den vänsteropposition som kritiserade den stalinistiska kontrarevolutionära utveckling som skedde i den ryska arbetarstaten. Sedan har kritikerna tagit till sig beteckningen mer för en retoriskt retning mot stalinisterna. För en trotskist handlar det alltså om det teoretiska underlaget som Trotskij utvecklade, inte att dyrka honom som person - det vore icke-marxistiskt.



Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Alliansfritt om en intressant julkalender, Svensson om Turkiets invasion av Irak, Kaj Raving om pälsfarmningen, The Badlands om utopi, Mullvaden om klimat, Slutstadium om diciplin, Intisbloggen om skräplitteratur
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com