Sidor

måndag 7 januari 2008

Vad är det för fel med vänsterpartiet? 3.0


Bloggkollegan Svensson förtydligar lite mer av hans uppfattningar kring ämnet kapitalism och marknad i ett nytt inlägg i hans serie om ett nytt bredare vänsterparti. Han och jag skiljer oss just på den punkten att man kan ta marknaden och ställa det bredvid kapitalismen för att skapa en marknadsocialistisk idé.

Svensson tar upp några intressanta punkter som han anser förklarar varför jag tar teori före verklighet. Det i sig är en mycket intressant filosofisk ståndpunkt by the way, problemet med hönan och ägget – vad kommer först; Verkligheten eller teorin om verkligheten? Förklarar teorin hur vi uppfattar verkligheten, eller förklarar verkligheten sig själv? Stora frågor som förtjänar ett helt eget blogginlägg för framtiden (lägger det på minnet).

Nåja, Svenssons första punkt han svarar med är följande; ”Det får inte vara brist på restauranger, modeaffärer, caféer osv. Ett sånt samhälle vill ingen ha.”Och jag håller med, ett trist, grått, Östeuropa är det ingen som vill ha. Men frågan är om det verkligen bara existerar ett sådant dikotomiskt förhållande? Kan vi verkligen endast välja mellan en konkurensbygd marknad och en stalinistisk centralplan? Jag tror något annat.

Stalinsovjet, Östeuropa och dess maoistiska avarter skulle jag faktiskt påstå har inget med den marxistiska tanken på hur ett socialistiskt samhälle skulle se ut. Jag tror till och med att Svensson skulle hålla med om detta, eftersom vi båda lutar åt en trotskistisk förklaring till stalinismen. Svensson och jag vill alltså inte ha det som i det trista gråa Öststaterna. Men vad är det då som skiljer? Jo, Svensson tycker inte att det ”är möjligt med hjälp av en centralt planerad ekonomi” att undvika en utveckling till ett trist och grått samhälle. Svensson tror alltså att en planerad ekonomi endast kan vara dogmatiskt centraliserad. Koppling är ju, som sagt, till Stalinsovjet.

Så då är ju fråga om en planerad ekonomi endast kan vara en dogmatiskt centraliserad ekonomi, och följdfrågan är så klart om det är detta man menar när man kritiserar marknadsocialistiska idéer? Nej, är svaret på båda frågorna. En planerad ekonomi, som marxismen ser den är blandad liksom resten av samhället. Liksom man inte bara kan välja mellan representativ demokrati och direkt demokrati, behöver man inte bara välja mellan centralt planerad och anarkistiskt (osäker på termen) planerad ekonomi.

Nyckelbegreppet inom marxismen är dialektiken och det följande begreppet totaliteten/helheten. Det är just detta som gör marxismen just så intellektuellt intressant. Det är växelverkan. Det är demokratin.

Varför kommandoekonomierna i Stalinsovjet och Östeuropa misslyckades var på grund av att det inte fanns någon växelverkan mellan det byråkratiska kast som planerade ekonomin och arbetarklassen. Arbetarklassen berövades medlen för att kunna besluta om planen.

Kommandoekonomierna i Stalinsovjet och Östeuropa antog också faktiskt en del reformer till marknadsocialism; Jugoslavien i början av 1950-talet, Tjeckoslovakien 1958, DDR 1963, Sovjetunionen 1965, Tjeckoslovakien igen 1968, Polen på 1960-talet och Ungern 1968. Faktiskt så stämmer Ungerns reformer ganska väl med vad Svensson anser behövs, med privata kooperativ och småföretag. Men dessa reformer var inte effektiva trots att det var anledningen till att man genomförde dem, och således var de inte långlivade. Anledningen till att man över huvud taget övervägde dessa marknadsreformer var för att kommandoekonomin började allt mer visa sig vara ineffektiv. De stora ekonomiska vinningarna i början av kommandoekonomin kom till trots det byråkratiska kastets isolerade makt och inte på grund av den.

Det intressanta med Ungerns marknadsreformer är att det de facto ledde till en markant ökad ojämlikhet i inkomst. Men som sagt, någon ekonomisk effektivitet genomfördes inte. Det ironiska med marknadsocialistiska ideologer är att de har en tendens att beteckna sina idéer som ”nya”, ”fräscha” eller ”moderna”. Men marknadsocialister har funnits ett bra tag. Några av dem är Owen, Proudhon och Lange.

Vid övergången till det socialistiska samhället är det tvärtom ytterst nödvändigt att arbetet utvecklas från att bli samhällig genom privata utbytet på en anonym marknad, till att bli samhällig på grund av att dess innehåll och form kommer att vara föremål för demokratisk diskussion och debatt.



PS:
Jag tog en promenad i lördags.

Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Alliansfritt om det krigsivrande Moderata Ungdomsförbundet, Trotten om musikindustrin, Slutstadium om ungdomsvård, Marlene om 70.talet, Kaj Raving om grundlagskydd för transpersoner

5 kommentarer:

Anders_S sa...

Det var stor skillnad på Ungern och de andra länderna. Husen var målade och vackra och oftast i bättre skick än i de andra östländerna, tillgången på varor var mycket större. Korruptionen var mycket mindre. Man kunde snacka med alla människor om politik utan att folk var rädda för partiet, polisen eller makten.

Jonas N sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jonas N sa...

Jag kanske slår in öppna dörrar här, men mitt svar skulle utan tvekan bli att vänsterpartiet förespråkar socialism, dvs centralt planerade, och med tvångsmedel genomdrivna enhetslösningar på alldeles för många områden.

Och att önskan om att få vara den som bestämmer över hur dessa (enda tillåtna) lösningar skall vara utformade obönhörligen leder till problem och konflikter. (Utöver att enhetslösningar nästan aldrig passar någon enda, eller ens uppfyller det dom sa sig vilja uppfylla)

Men det är förstås bara min enkla och ödmjuka uppfattning (som dock backas upp av rejält mycket empiri genom historien)

Arktos sa...

På vilket sätt är växelverkan = demokrati?
Hur leder denna växelverkan/demokrati till ekonomisk tillväxt (jag utgår från att det är tillväxt du menar med en lyckad ekonomi)? Man tycka att ett demokratiskt inflytande ekonomin är bra men det (verkar) hämma den ekonomiska utvecklingen.

Jag undrar vidare vad dialektiken tillför resonemanget. Om jag förstår dig rätt så skulle ekomomin fungerat bättre om byråkrater och arbetare bildat en syntes vilket inte hände. Byråkraterna fick makten över arbetarna. Tes-antites - ej syntes.

Men man kan fråga sig om detta säger något som helst om verkligheten. Den slutsatsen vilar på att dialektiken är en sanning om hur världen fungerar. Möjligen skulle jag vilja hävda att den kan strukturera upp världen men det betyder inte på något sätt det är sant.

Alltså:
Din slutsats att kommandoekonomierna inte fungerade för att de inte hade demokrati bygger på:
1) dialektiken är en metafysisk sanning om hur världen fungerar
2) att växelverkan är demokrati
3) att växelverkan/demokrati leder till tillväxt (en fungerande ekonomi)

jag tycker detta är tveksamt

Felix sa...

Visserligen viktigt att poängtera att det inte var planekonomin i sig som gjorde Sovjetblocket kvävande och förtryckande, utan, precis som i kapitalistiska samhällen, den hierarkiska samhällsordningen. MEN just därför väldigt förvirrat att börja tala om att "blanda" plan- och marknadsekonomi. Varför? Jo, därför att marknadsekonomi endast är möjlig i ett samhälle byggt på egendomsrätt. Att attackera denna institution anser jag är grunden för alla socialistiska tankegångar, inklusive marxistiska.

Att bara avskaffa egendomsrätten är dock inte tillräckligt; andra sätt på vilka makt kan ackumuleras måste också motverkas.

Du skriver:
"Det är just [dialektiken] som gör marxismen just så intellektuellt intressant. Det är växelverkan. Det är demokratin."

Du menar alltså att det är just kombinationen av demokrati och icke-demokrati som är demokrati! "Intellektuellt intressant" kanske, men knappast eftersträvansvärt. Ännu tydligare blir absurditeten i följande citat:
"Varför kommandoekonomierna i Stalinsovjet och Östeuropa misslyckades var på grund av att det inte fanns någon växelverkan mellan det byråkratiska kast som planerade ekonomin och arbetarklassen."

Ofriheten sprang naturligtvis ur det faktum att det FANNS en byråkratisk klass, inte ur någon brist på "växelverkan" mellan denna elit och arbetarklassen. Liksom du skrivit i ett annat inlägg att det är absurt att tro att socialism innebär förtrycket av borgare utövat av arbetare, eftersom dessa klasser inte kan existera i ett socialistiskt samhälle, är det absurt att tro att en sann socialism kan innehålla en byråkratisk elit. Vet inte om det verkligen var det du menade, men det framstod som det.

Eftersom privilegier alltid har en tendens att ackumuleras kan inte ett fritt samhälle kosta på sig att skapa ett "dialektisk" "växelspel" mellan jämlikhet och hierarki--ett sådant växelspel kommer alltid att urarta i att en ny elit formas. På samma sätt kan inte en demokratisk ekonomi vara "både" planerad och marknadsstyrd, eftersom, som jag skrev, marknaden bygger på egendom, och egenom är den främsta institutionen för ojämlikhet och förtryck.

Det verkar dock inte som att du verkligen menar att en icke-sovjetisk socialistisk ekonomi skulle vara marknadsbaserad i den bemärkelsen. Det centrala i ditt resonemang verkar vara att en planekonomi INTE behöver var centralstyrd, och här håller jag helhjärtat med dig.

Andra hälften av inlägget är rimligare, men jag tycker att du är på väg att uppfinna hjulet.

Du skriver:
"Liksom man inte bara kan välja mellan representativ demokrati och direkt demokrati, behöver man inte bara välja mellan centralt planerad och anarkistiskt (osäker på termen) planerad ekonomi."

Ditt val av ord och ditt resonemang tyder på omedvetenhet om icke-marxistiska socialistiska traditioner. Iden om en decentraliserad ekonomi UTAN egendomsrätt men MED samordning över större geografiska områden hör nämligen hemma i anarkismen. Att kalla Proudhon "marknadssocialist" är fullkomligt absurt; "egendom är stöld" skrev han, och utan egendom ingen marknad, som sagt.

Precis som du skriver så utmärker sig en socialistisk ekonomi genom att "innehåll och form kommer att vara föremål för demokratisk diskussion och debatt." Detta har varit en självklarhet för anarkister långt innan leninismens, stalinismens och maoismens missriktade och elitistiska misslyckanden. Proudhons federalistiska principer är utformade just för att uppnå de mål du beskriver, men din idé om vad ordet "anarkistisk" betyder verkar hämtade ur leninistiska smädande attacker på icke-auktoritär socialism.

Sammanfattningsvis: vad "dialektisk" än betyder kan det aldrig vara konstruktivt att begränsa friheten. Ett jämlikt samhälle måste AKTIVT motverka ackumulationen av makt (i form av pengar och egendom eller byråkratiska maktpositioner)--en balans mellan frihet och hierarki kan inte finnas. Jag föreslår att du tar reda på lite om de mycket konkreta förslag om ett icke-hierarkiskt socialistiskt samhälle som tex Proudhon lagt fram. Ett nutida exempel är också Michael Alberts Participatory Economics/Politics, som också explicit behandlar problemet med den byråkratiska klassen.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com