Sidor

söndagen den 17:e februari 2008

Idiotin om Israels förbrytelser

Något som kommit fram i debatten kring Israels ständiga ockupation och förbrytelse mot FN:s resolutioner är att Israels apologeter konsekvent försöker vrida konflikten bort från själva problemet.

Det handlar inte om att staten Israel ockuperar nationer. Nej, det handlar om motståndet. Kampen mot Israels olagliga ockupation. Det är motståndet som med alla medel och all kraft skall demoniseras, isoleras till sig själv, tvingas ut ur helheten och atomiseras till oförståelse - en förutsättning för demonisering.

Det handlar inte om de 10 000-tals kidnappade människorna i Israels fängelsehålor. Nej, det handlar om motståndet. Kampen mot Israels olagliga ockupationen. Det var den som kidnappade några få israeliska soldater. För apologeterna spelar det inte någon roll att dessa soldater tillhör en armé som olagligt ockuperar motståndarnas land. Nej, för apologeterna finns inget historiskt perspektiv mer än några månader - på tal om atomisering.

Det handlar inte om en mur som Israel byggt upp som är långt större än Östtysklands Berlinmur. Nej, det handlar om motståndet. Kampen mot Israels olagliga ockupoation.

Och så vidare. Det är så vulgärt avslöjande att det i sin anti-intellektualism även är dåligt som simpel retorik. Det enda konsekventa i den apologetiska argumentationen är dess mantra om motståndet och hur dumma de är mot stackars Israel. Annars är den totalt strukturlös och visar inga tecken på reflektion.

Likadant visar vissa högerdebattörers kommentarer till Andreas Malms stödjande av Libanons motståndsrörelse (Hizbollah) att det fattas reflekterande förmåga över situationen. Helt plötsligt försvinner enkla fakta, som att Israel ockuperade stora delar av Libanon från 1982 till 2000, och att det var motståndsrörelsen (Hizbollah) som aktivt pressade tillbaka Israels armé genom gerillakamp.Ungefär samtidigt utvecklades Hizbollah med att successivt lämna sin rigorösa khomeinism. Med Malms ord var rörelsen:
"redan i mitten av 1990-talet ungefär lika intresserad av att förvandla Libanon till en islamisk stat som SAP vid samma tid var av att överföra produktionsmedlen i folkflertalets händer. Hizbollah släppte allt mer de syriska och iranska regimerna, ställde sig på egna ben, omvandlade sig gradvis till en nationellt definierad motståndsrörelse – visserligen baserad på de shiitiska massorna, men med synnerligen goda förhållanden till övriga etniska grupper. Denna sekularisering och libanonisering av Hizbollah, väl dokumenterad och totalt oomtvistad i forskningen, uttrycks i att rörelsen genom sin befrielse av södra Libanon, i svallvågorna efter den, och – inte minst talande – efter Syriens uttåg ur landet förra våren allt djupare integrerats i Libanons politiska institutioner och förlänats ett stadigt stigande masstöd."
Men den som är fast i sin anti-intellektuella atomiserade apologetik så är förstås verkligheten statisk och allt som symboliserar total ondska figurerar som ett likhetstecken med motståndsrörelsen. Då kan man förbise att Hizbollah libaniserat sig radikalt gentemot Iran. Israel is equal total Good!

Jag instämmer med Andreas Malm och;
"jag förbannar den vänster som sitter här i svenneland, under en himmel som ingen behöver frukta, på gator där man kan röra sig fritt, intill kylar fulla med mat, framför datorer som inte plötsligt dör och gnäller över att motståndet inte är sekulärt socialistiskt: denna västerländska vänster har uppenbarligen inte förstått någonting av vad det innebär att leva under ockupation och invasion. Den har inte begripit att ockupation och invasion är de mest absoluta antiteserna till socialt framåtskridande. Den kan tala vackert om en tänkt palestinsk och libanesisk vänster som inte står i beröring med islamistiska krafter utan behåller sin obefläckade socialistiska renhet – någon sådan existerar alltså inte i verkligheten – och tills denna ideellt existerande vänster materialiseras kan den låta det kvitta vem av kombattanterna som röner framgång. Jag förbannar denna vänster."
Idiotin delas tyvärr även med en del av vänsterdebattörer, däribland renegaten Rasmus Fleischer som uttyckt sitt stöd till Israel i kriget. Uppenbarligen verkar det vara vissa "frihetliga socialister" som ställt sig i ledet för okritiserad demonisering av motståndsrörelse mot främmande krigsmakt. Men inte nog med att de fått stå emot tidningen Arbetaren i denna fråga, utan även den frihetliga tidningen Yelah uttrycker stark kritik mot Rasmus Fleischers renagata omvändning från att tidigare i SUF-Stockholm uttryckt sitt fulla stöd till Hizbollahs tidigare framgångar. Att dessa få "frihetliga socialister" har svårt att passa in sin pusselbit i de verkliga händelserna syns även i Fleischers ton i den debatt som skedde i tidningen Yelah (läs den!).

Så länge konflikten sker och så länge Hizbollah är en nationell motståndsrörelse så kommer jag att ge dem mitt fulla stöd! Liksom jag skulle ge mitt fulla stöd till motståndsrörelserna FNL och FLN. Det handlar inte om man kan stödja Hizbollah rent politiskt. Hizbollah är inte någon vänsterorganisation. Utan det handlar om att i sann solidaritet stödja dess motstånd mot en främmande militärmakt, liksom franska vänsterdissidenter (trotskister, oavhängiga socialister) gick emot det hederslösa franska kommunistpartiet som vägrade att stödja FLN I Algeriet på grund av att motståndsrörelsen inte fyllde partiets sekulariserade och socialistiska krav.

Det finns en hel del punkter att kritisera Hizbollah, de religiösa och politiska förvillelserna, samt attacker på civila mål (vilket även Israel är frekvent i skall påpekas). Men Hizbollah har vid redan två kritiska tillfällen varit den enda organisation i Libanon som aktivt och successivt kunnat trycka undan den främmande israeliska krigsmakten för ett fritt och suveränt Libanon. Det handlar inte om ett generellt stöd till organisationen Hizbollah, utan om ett stöd till motståndet mot Israels anfallskrig.



Läs även: Hizbollah försvarade FN:styrka i kriget, Aron Etzler kritiserar även Fleischer på Flammans ledarsida, Arbetaren: Libanon - ett genrep för Iran?, Arbetaren: I väntan på nästa krig, AB, DN, SVD
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

12 kommentarer:

michael.di sa...

Det märkliga med denna "befrielserörelse" är att den är så avskydd av alla utom shiiterna i Libanon.

Du glömmer att Israel inte har några territoriella anspråk på Libanon men att man däremot inte tyckte om när palestinier sköt raketer mot Israeliska städer. Därav säkerhetszonen. Nu drog man sig tillbaka år 2000.. och vad fick man? raketer.

gustav sa...

Jag har alltid tyckt att det är märkligt hur vänstern ständigt kan kasta vartenda argument man annars förfäktar om personliga fri- och rättigheter överbord när det handlar om "kampen". Annat ljud i skällan är det givetvis när polisen uppför sig illa vid t ex demonstrationer som blir till kravaller och annat eller när det är högerkonservativa gerillarörelser som AUC som är pa tapeten.

Vissa struntar i att t ex de här islamistiska rörelserna är socialt repressiva och stockkonservativa och aldrig skulle acceptera feministiska eller sekulära tankar.Bara för att de viftar med sina Kalasjnikovs mot rätt fiende ger man dem rätten att vara helt vansinniga i andra delar av sin samhällsvision. Andra har överseende med kidnappningar, utomrättsliga avrättningar och smuggelaffärer hos FARC för att de krigar mot en regim man inte gillar. Är det progressivt?

Moraliskt förkastligt är den benämning som dyker upp i min skalle. Visa lite ryggrad! :P

Kristoffer Ejnermark sa...

Michael:

Hizbollah fick nästan 90 % stöd från libaneserna i kriget, även av sunniterna och shiiterna samt de kristna. Så det är inte bara fel utan ren lögn från din sida att de skulle vara "avskydda" av "alla utom shiiterna i Libanon".

Om du varit insatt i konflikten så hade du vetat att Israel fortfarande ockuperade delar av södra Libanon, fortfarande höll libanesiska medborgare i fängelse utan rättegång, fortfarande höll på kartor av de minor man lämnat efter sig på libanesisk mark. Att Israel fortsatt att kränka libanesiskt territorium.

Kristoffer Ejnermark sa...

Gustav:

Vart har jag citat; "kastat vartenda argument man annars förfäktar om personliga fri- och rättigheter överbord"?

Om du ansträngt dig till att läsa min text ovan så hade då läst att jag inte ger ett generellt stöd till Hisbollah, och kritiserar dess religiösa och politiska villfarelser.

Vad det handlar om är ett fritt och suveränt Libanon.

gustav sa...

Men varför stödja en organisation ALLS som är så infekterad av motbjudande värderingar? Varför är kampen viktigare än organisationens karaktär? Det är tveksamt om Israel ens hade gått in i området om inte Hizbollah hållit på med den verksamhet de gjorde från första början.

Hade du stött en rasistisk, reaktionär statsmakt såsom dåvarande Sydafrika, om grannländer sett det för lämpligt att försöka störta apartheidstaten med våld under någon av dess värre perioder? Pinochetregimen om Kuba hade landsatt "befriare"?

Man kan inte, som jag ser det åtminstone, välja att solidarisera sig med en rörelse bara för att någon liten del av det den gör är bra. Det är som att stödja Tyskland i WW2 för att de byggde bra motorvägar.

Kamp och motstånd i all ära, men om den grupp som står för kampen är potentiella förtryckare på hemmaplan när freden är säkrad, vad är då vunnet?

Kristoffer Ejnermark sa...

Nej, det är mer som att stödja partisanerna under WW2 trots att de fick vapen från Stalinsovjet.

gustav sa...

Den grundläggande skillnaden där är ju att partisanerna i t ex Baltikum eller Vitryssland inte explicit stod som representanter för ett samhällsbygge som innebar förtryck av oliktänkande och valet mellan underkastelse eller repressalier även i fredstid.

En idiot är en idiot även om han eller hon star med vapen i hand i "hemmalagets" färger. Du kanske kan utveckla vad man vunnit när väl kampen är avklarad och bygget av nagot som liknar en trist(?) vardag tar vid, om rörelsen som vinner är fullständigt motbjudande i sina värderingar och visioner?

För just nu känns det rätt mycket som om du hävdar kamp för kampens egen skull. :)

Kristoffer Ejnermark sa...

Förutsättningarna måste alltid bygga på ett fritt och suveränt samhälle. Som Malm skriver:

"Att vara konsekvent socialist kan bara betyda att stå upp för det sociala framsteget på varje given front. Det måste innebära att ta ställning inte bara på en front utan på alla fronter, så som de faktiskt, konkret och historiskt, dras upp på de sociala stridernas fält.
Betyder detta att man bör kunna tänka sig samarbete med absolut vem som helst? Nej. Tre tumregler att ha med sig ut i verkligheten kan vara de här: För det första: man bör sky de som objektivt verkar för reaktionen i varje given situation. I Libanons fall betyder det alla de som i likhet med Israel vill återgå till tiden före år 2000, före nationens självständighet. För det andra: man bör avstå från allt utom högst tillfälligt samarbete med rörelser som representerar direkt borgerliga klasskrafter. Om det är någon organisation som organiskt sprungit fram ur Libanons arbetarklass, shiamuslimsk som den huvudsakligen är, så är det Hizbollah; det är de proletära massornas boningar i södra Libanon och södra Beirut och Beka’a-dalen som nu läggs i ruiner. För det tredje: man bör hålla sig på fientligt avstånd till all fascism. Vissa vill nu mena att Hizbollah representerar fascism och Israel antifascism, liksom det franska kommunistpartiet en gång hävdade att det var den franska armén som förvaltade arvet från det heroiska antifascistiska motståndet medan FLN var fascistanstruket. Jag överlåter åt läsarna att med eget förnuft tillämpa denna eviga historiska referens och själva avgöra vem som uppvisar störst släktskap med fascismen: den israeliska ockupationsmaskinen eller dess motståndare."

gustav sa...

Okej. Det där var för mig ungefär liktydigt med.

"[Verklighetsfrånvänt plattitydstaplande om klass, kamp, proletärer, borgare och reaktion. Märklig nationalism som endast omhuldas av socialister när den representeras av djungel- eller ökenkrigare med vapen i hand men inte annars.]"

"Det sociala framsteget" är att stödja en rörelse som konsekvent ägnar sig åt religiöst anstruken tokkonservatism, vi-mot-dom-snack, utomrättsligt våld och attentat mot civila? Jaha. Malm är inte direkt ett under av insikt... men jag erkänner ju att jag aldrig kan köpa det här fullständigt urlöjliga slagfältstugget om den ekonomiska verkligheten som tränger in i alla diskussioner. Så jag tror vi får svårt att knyta ihop säcken vart det än bär hän. ;)

Kristoffer Ejnermark sa...

Vad Malm syftar på med "det sociala framsteget" är att förutsättningarna ligger i en suverän och fri nationalstat. Därför är det så viktigt att stödja ett motstånd mot invasion och ockupation.

Om ens ögon irrationellt svartnar inför begrepp som 'klass' och 'reaktionär', kan man i alla fall ta fasta i förutsättningen för sociala framgångar, som är starkt om inte helt undertryckt i mån av invasion och ockupation.

gustav sa...

Är det verkligen så då, och inte bara retorik? Exempel finns ju på motsatsen, såsom (Öst- och kanske även i väsentligt mycket mindre mån Väst-)Tyskland och Japan efter WW2, två länder som utvecklades såväl socialt som välfärdsmässigt under ockupation - åt olika håll ideologiskt men svårligen till det sämre rent generellt jämfört med tidigare. Och utan speciellt våldsamma omvälvningar under processen.

Visserligen är skillnaden milsvid mellan vad Israel sysslar med och de här i sammanhanget rätt milda formerna av ockupation, men suveränitet och självbestämmande är inte ett absolut historiskt krav för utveckling vad jag kan se. Det är inget försvar för att man skall hålla på och ockupera länder och försöka fostra dem in i någon slags mall, men det visar kanske på att det inte finns oundgänglig utveckling och absoluta krav i sådana här situationer. Men nu har jag snavat iväg bra långt från ämnets kärna.

Jag har inget emot begreppen klass och reaktionär som sådana, men slentrianmässig användning av dem som Malm sysslar med är ingen till gagn; Reaktionär blir ett skällsord och klass blir någon slags meningslös brännmärkning av "oss" och "de andra".

Peter sa...

"Hizbollah fick nästan 90 % stöd från libaneserna i kriget"

Jag tror att det är risk att du får revidera den stödjande procenten i libanon i dagsläget för Hizbollah efter deras aktiviteter i år.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com