Sidor

söndag 2 mars 2008

Borgarklassens diskreta charm

Borgaren är en hycklare. Det är faktiskt ganska lätt att komma under fund med. Med enkel livserfaranhet finner vi borgare som grundligt och förmodligen ärligt upprörs över det oordnade, komplicerade och det till synes irrationella.

Som när borgaren ser med oförstående ögon på det arga folket. Han förstår inte att människor kan tycka illa om honom, än mindre att människor öppet visar sitt ogillande. Han lever ju bara sitt liv med ofarliga åsikter. OBS! Mantra; antirasism, frihet och självklart "mänskliga rättigheter". Åsikter som i kontexten är PK och inte alls i närheten av att vara farliga. Konstanterna heter - neutralitet och försiktighet. Han vill inte stöta sig med någon, allra minst med makten (om inte polisen stoppar deras miljonbåt under en rutinmässig alkoholkoll, eller andra ytligheter).

Detta betyder förstås att borgaren kommer att möta konflikt förr eller senare. Blott strävandet till neutralitet och försiktighet ligger i dess motsägande part att inte stöta sig med makten. För i verkligheten existerar inte neutralitet. I förhållandet till makten blir borgaren dess medlöpare och utfärdare.

Att nu vissa borgare öppet visat sitt stöd för en oseriös företagare är ett typexempel på en sådan konflikt, och dess hyckleri syns i hur borgaren reagerar på det ogillande som riktats mot honom. Borgaren blir förskräckt över att människor riktat ogillande kommentarer mot honom. Kommentarer som i vissa avseenden kan beskrivas som oprofessionella, icke-städade och irrationella. Men i denna situation helt korrekt och taktiskt rationellt.

Borgaren, som agerar moraliskt fel - eller svinaktigt - som att öppet stödja en oseriös företagare i en arbetsmarknadskonflikt är och kommer alltid att således vara ett borgarsvin. Epitetet "borgarsvin" syftar då på borgarens agerande. Sådana epiteter är inte konstiga och heller inte ovanliga, de finns genom hela vår historia och är ett hjälpmedel för oss att förmedla våra känslor eller uppfattningar; vilket är själva användningen av det mänskliga språkbruket.

Den borgerliga bloggdebattören PL&C (som jag länkar ovan) är en sådan borgare som reagerar på användandet av epitetet "borgarsvin". Min relativt lättsamma kommentar kring att MUF öppet gett sitt stöd till den oseriösa företagaren till restaurangen Lilla Karachi har hos honom metamorfosats till ett; "hatiskt och fördomsfullt inlägg". Det är uppenbart att borgare skyr själva tanken på att kunna känna känslan "hatet", och därmed kopplas allt som skulle kunna kännetecknas med en sådan känsla som något självklart negativt. Allah bevare liberalen om han någonsin hatade något och förstörde sin potemkinkuliss av ofarlig neutralitet.

Därmed inte sagt att borgaren inte har känslor. Visst har borgaren uppfattningar över vad som är moraliskt fel, hur annars skulle borgaren kunna sitta både på makthavarens tron samtidigt som på avdyrkarens stol? Alla klassherravälden har Herrar och dyrkare. Och det är nog just där som Edvin Alam går vilse. Med Doktor Kosmos hjälp så behövs det inte ett "dollargrin för att va ett äkta borgarsvin". Ett svin behöver inte bo på stureplan. Svinet kan gott väl ha grott från trasproletär jord och anförtrott sig till det eskapistiska avdyrkandet.

På grund av borgarens inneboende motsägelse eller hyckleri till sig själv och sin omgivning blir också bilden av den komplicerad. Man kan inte säga att borgaren är "si och så", just på grund utav att borgaren agerar olika på grund av situationens förhållande till makten och sig själv. I vissa avseenden är det okej att vara klinisk rationell och känna avsmak för tecken av irrationalitet (känslor), och i andra är det okej att visa vördnad och ogillande. Den här moraliska flexibiliteten finner vi konkretiserat hos borgarens handskakning med den ena stalinistiska diktaturen (Kina), samtidigt som borgaren isolerar den andre stalinistiska diktaturen (Kuba). Eller när borgaren pratar sig mätt på rättigheter samtidigt som borgaren försvarar krig mot suveräna nationer.

Borgaren kan tala högt om professionalitet och värdighet, samtidigt som borgaren sitter och trycker på knappen som kommer att bomba en civil familj. Borgaren kan prata högt om valfrihet medan otaliga människor dagligen slås ut. Borgaren kan prata högt om välstånd och utveckling medan miljoner människor dör varje år av svält och enkel sjukdom - folk får det bättre, han kan prata högt om detta; inte alls olikt de debattörer förr i tiden som försvarade slaveriet med argument att slavarna får det bättre. Att ett system utvecklas är dock ett dåligt argument för att få dess inneboende förtryck att fortsätta. Det var lika fel för slaveriet som stalinismen. Borgarklassens herravälde är inte mer värd för att en avdyrkare kan stapla siffror och grafar på ett snyggt sätt. Klassförtrycket och dess indelning av människan fortbestår.


Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Erik Svensson om Miljöpartiet, Svensson om polisen, Trotten om krisen i Sydamerika, Marlene om ull, Kamferdroppar om idrott och politik, Hampus Eckerman om israelförsvarare, Jinge om Ohlys uttalande om Israel

7 kommentarer:

nicklas eriksson sa...

Huvudet på spiken! Touché!

gustav sa...

Hahaha... "Fair and balanced"? :)

Gertkvist sa...

Ah, inspriation att skriva en text om den arga politiska fjortisen som såväl saknar charm som diskretion, men kompenserar detta med upprördhet, engagemang och tillmäten.

Vem har fastslagit att restaurangägaren i fråga är oseriös? Samma figur som fastslår vem som är homosexuell och därför ska slås ihjäl, eller någon annan?

Kristoffer Ejnermark sa...

Charm? Du menar den osmakliga jämställandet av att se det oseriösa i att anställa papperslösa invandrare och vägra betala lön (inte så olikt slavhandel) med nazistisk gaybaching?

Nej, jag skulle inte kalla det charm. Jag skulle snarare kalla det ännu ett steg till den mörka avgrunden av idiotiska likställningar. Ett sådant som tyder på en politisk pubertal inställning där äpplen och päron kan jämställas för det politiska målets skull.

gustav sa...

Det var en riktigt kass jämförelse av herr Gertkvist.

Däremot kanske man borde göra en nidtext om den verklighetsfranvända, lillgamla vänstern som förläst sig pa Marx och analyserar sönder 2000-talets ämnen utifran en världsbild fran 1800-talet... och ständigt drömmande glider runt i väntan pa revolutionen medan de när sitt grundlösa klasshat. De finns och de är rätt korrekt definierade som politiska fjortisar. Fast en viss charm har de allt. ;)

Anonym sa...

I wish not approve on it. I think nice post. Expressly the title-deed attracted me to study the sound story.

Anonym sa...

Nice dispatch and this post helped me alot in my college assignement. Gratefulness you for your information.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com