Sidor

måndag 2 juni 2008

Nyliberalismen mördade min fars farfar

A. Svensson skriver bra angående den LO-kongress som hölls i lördags. LO har blivit allt för byråkratiskt och demokratiskt inskränkt gentemot sina egna medlemmar som den egentligen skall bygga på. Några av de viktigaste fenomenen i landet är just våra sociala rörelser, våra folkrörelser som i svett och blod byggt upp vårt land och kämpat för de få fri- och rättigheter vi lyckats tillskansat oss gentemot arbetsgivarna.

Min fars farfar dog i en ungn i verket här i stan för att företaget påtryckte att den skulle lagas fortare än vad som var säkert. Efter hans död vräkte företaget ut fars farmor med tre barn utan någon som helst ersättning för att ha mördat fadern och maken. Ingen tid fick familjen att hitta en alternativ bostad. Fars farmor fick skrapa ihop de sista slantarna till en symaskin som hon sydde på för att gå runt i dörrknackning i hela stan för att försöka försörja sina barn. Hon blev av kommunen satt i en ytterst liten en-rummare med tre barn och en symaskin som gick om dygnet.

Det var på den tiden de fria tyglarna gällde för företag, då fri marknad var detsamma som lemlästning, död och misär. Nu har kunskapen försvunnit om människoöden som min fars farfar och hur företaget behandlade hans efterlevnade familj. Idag hör vi vulgäristerna på gator och torg skrika halsen röd för det förträffliga angående den fria marknaden, om de fria tyglarna som dödade min fars farfar.

Idag är inte lemlästningen, döden och misären lika stor som förr då "nyliberalismen" var ett faktum. Men den finns än och det är fortfarande allt för många som blir lemlästade och dödade p.g.a. profitjagandet. Mycket kamp för rättigheter och för människans behov finns än idag, eller speciellt idag när "nyliberalismen" fått en politisk renässanstid. Mördarideologin är här igen, och folkrörelserna har degraderats till byråkratiska gravstenar.

Visst skulle man som ledarskribenten Peter Franke på VF kunna glädjas av att LO-ledningen på kongressen yttrade vilja över att försöka locka till sig unga. Men vart tog kritiken av LO-ledningens mygel med Svenskt Näringsliv vägen?

Idag pågår nämligen en reaktionär utveckling med angrepp på strejkrätt, kollektivavtal och a-kassa. LO-ledningen kan komma att genomföra ett nytt Saltsjöbadsavtal med Svenskt Näringsliv över huvudet på LO:s medlemmar. Ett avtal som kan komma att allvarligt försämra arbetarrörelsen. Något som kommer att påverka alla arbetare i landet tas inte upp med de egna medlemmarna. Om Svenskt Näringsliv fick bestämma skulle vi ha en allvarlig lönedumpning, inskränkningar i strejkrätten, förbud mot sympatiåtgärder, och förbud mot politiska stridsåtgärder etc. Problemet är inte fackföreningarna, utan problemet ligger i fackföreningarnas byråkratisering, som endast kan bekämpas av medlemmarna själva. I realiteten medlemsstyrda fackföreningar är en förutsättning för att slå vakt om arbetarklassens intressen, som hotas av arbetsgivarnas representanter.

Dessutom krävs det idag en massiv folkbildningskampanj, där LO skulle kunna vara en av de viktigaste figurerna att sprida kunskap och fakta om hur vi har kommit till våra fri- och rättigheter. Hur det står till med exempelvis arbetsgivaravgiften, som egentligen betalas av arbetarnas lön och inte ur arbetsgivarens ficka. Alla dessa rena faktakunskaper som vi tyvärr inte får lära oss i skolan borde vara till allas del för allas bästa.

Det gäller att genast sluta att endast gnälla över fackets tröghet och börja själva påverka rörelsen. För det är medlemmarna som rörelsen bygger på, och det är för medlemmarna den är till för!


Media: Clarté, AB 1, AB 2, DN, SvD
Bloggat: Kildén & Åsman 1, Kildén & Åsman 2, Kildén & Åsman 3, Trotten 1, Trotten 2, Mullvaden
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Pingat på intressant

2 kommentarer:

gustav sa...

Din tolkning av den klassiska liberalismen lämnar rätt mycket i övrigt att önska. För det är ju egentligen klassisk liberalism du beskriver som källan till olycka, nyliberalism är ju den återuppväckning av de gamla laissez faire-idéerna som skedde under nittonhundratalet. Rätt skall vara rätt ;)

Generellt så tycker jag att ett fel du begår i analysen, är antagandet att bristande civila rättigheter och dålig omsorg om människor är något som applåderas av liberala krafter, när det är tvärtom. Det är kombinationen fri marknad samt dåligt utbyggd rättsstat och bristande invididskydd ifrån ett rättsligt perspektiv som skapar tragedier som de du nämner. Den normala liberala synen är ju att fria tyglar är bra, men även att lagarna som skyddar medborgarna skall vara ordentligt utformade, vilket de sannerligen inte var under artonhundratalet. Så krävde ju också liberaler liksom socialdemokrater ökat lagskydd av individuella rättigheter när det begav sig. Det finns någon slags konstig nidbild som gör gällande att alla liberaler skulle vara tillskyndare av företagsintressen, när det ofta handlar om värnandet av individuella rättigheter. I förlängningen leder det ibland till slutsatser som av socialister ses som en allians med "big capital" eller liknande - trots att syftet är ett annat.

Du som talar om intellektuell fulländning borde kunna kombinera ideologi och historisk kontext lite bättre, tycker jag. Annars blir det pamflettformuleringar av alltihop. Artonhundratalets rättssamhälle är inte dagens, på något plan. Ingen vill ha så dåligt skydd för den enskilde, arbetare eller ej, som rådde för sisådär hundratrettio år sedan. Och arbetsolyckor är ju heller inget som varken företag eller arbetare önskar.

Sen får man ju komma ihåg att arbetsrättsliga avtal är en förhandlingsfråga, inte en ensidig kravmodell. Man kan ju säga att arbetarrörelsen har förhandlat till sig säkrare anställningar, arbetsskydd med mera i utbyte mot bland annat en reglering av strejkrätten. Det är både ge och ta.

Men du har helt rätt i att fackföreningarna bör vara mer aktiva, de är ju faktiskt samordnare och lobbyorganisationer för medlemmarnas intressen och inte någon slags kvasimyndigheter.

Aewheros sa...

"Men du har helt rätt i att fackföreningarna bör vara mer aktiva, de är ju faktiskt samordnare och lobbyorganisationer för medlemmarnas intressen och inte någon slags kvasimyndigheter."

De är dessutom priskarteller för arbetskraft. Nu menar jag inte att detta ska vara olagligt som det är för företag men det är de faktiskt. ;)

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com