Jag har beundrat ett bra tag nu alla personer som höjt sin röst mot de kommande övervakningslagarna (FRA-lagen). Men har inte själv skrivit något om händelsen. Jag frågar mig varför? En anledning kan ju vara att jag inte finner det så värst intressant eller viktigt, men det är fel. FRA-lagen som snart kommer att röstas igenom i riksdagen är högst intressant och viktig, vad gäller dess grundläggande förändring av en västerländsk modell av borgerligt-parlamentarisk demokrati. Tiden då en allmän bevakning och avskaffandet av den privata integriteten var en del av diktaturstaterna (DDR, Kina o.s.v.) är nu ett minne blott då Sverige snart kommer att solla sig i raden av borgerligt-parlamentariska demokratier som omfamnat diktaturens funktioner vad gäller kontroll av medborgaren.

Varför har jag då inte skrivit förut, undrar jag mig själv. Jo, anledningen ligger nog just i att så många andra större och inflytesrika bloggare skrivit om just detta. Bloggportalerna har varit fulla nu ett bra tag med just detta ämne, och min blogg skulle knappast göra någon skillnad. Men detta kanske är något jag intalar mig. Sanningen kanske ligger mer åt det mer pessimistiska hållet. Jag har länge på min blogg försökt varna om det kommande övervakningssamhället. Gjort kopplingar till Orwells 1984, och Kafkas Processen, där människan är totalt underordnad makten, och där sanningen blir lögn och lögn blir sanning.

Och idag, när verkligheten knappat upp mig blir det för mycket. Tilltron till människan nästan till intet. Hur kunde detta ske? Varför kan människor i riksdagsposition försvara mörkret? Vart tog reflektionen vägen, vart tog kunskapen vägen? Trött och övergiven stirrade jag med svikna ögon. Detta är inte den värld jag vill leva i.

Men så här om dagen ifrågasatte jag min misantropiska inställning till tillvaron. Kanske min röst ändå kan göra någon skillnad i den breda etern? Därför skriver jag detta nu, om ett historiskt ögonblick i västerlandet. Då den borgerligt-parlamentariska modellen slutgiltigt visat sig inte vara motsatsen av diktaturstatsmodellerna á la DDR.

Hoppet sägs vara det sista man tappar som människa. Jag hoppas, lite naivt, på att tillräckligt med rikdagsledamöter tar hedern och mänskligheten i behåll när röstningen om demokratins framtid avgörs. Det är fem dagar kvar nu.

PS: Gå även in på stoppafralagen.nu


Bloggat: Röd Liberterian, Svensson, Trotten, Esbati, Erik Svensson , Blogge,
Media: SvD, AB 1, AB 2
Andra bloggar om: FRA-lagen, FRA, integritet, demokrati, diktatur, övervakning, Kafka, Orwell, DDR, Kina, västerlandet, borgerligt-parlamentarism
Pingat på intressant