Sidor

fredagen den 10:e oktober 2008

Den taktiska anti-kommunismen propagerar

I mitt senaste inlägg om Socialdemokratin skrev jag om dess koppling till den fanatiska anti-kommunismen:
"Även om Gunnarson kritiserade kommunisterna kunde han inte förlåta eller ursäkta den vulgära antikommunism som följt högersossarna inom partiet. Denna tragiska antikommunism har länge synts inom Socialdemokratin, inte minst under andra väldskriget då partiet tillsammans med landets högerpartier ledde vårt land med ett tiotal koncentrationsläger med kommunister och andra dissidenter mot Hitlertyskland. En relativ ny upptäckt bland hemliga riksdokument som egentligen borde ha genererat mer uppseende än en artikel i senaste Populär Historia.

Högersossarnas kommunistskräck ledde även några decennier senare till IB-affären och en massiv angiverihärva runt om i landet mot människor som kunde ses som "kommunister". Antikommunismen, som Thomas Mann kallade "vår tids största dårskap", utger sig i sitt känslotänkande, fanatism och besinningslösa hat, istället för en rationell och demokratisk debatt. Vilket bara bekräftar antikommunismens nära anknytning till antisemitismen och andra irrationell-konservativa värderingar."


"Vår tids största dårskap", antikommunismen, verkar också användas i en apologetik till varför Mona Sahlin uteslutit samarbete och diskussion med Vänsterpartiet. Stig-Björn Ljunggren försöker triumfera med att han minsann vet varför Sahlin gjorde som hon gjorde, och de som inte gör det är okunniga, alternativt tänker inte lika taktiskt som han själv gör. Claes Kranz verkar även parafrasera Ljunggrens nagelbitare.

Ljunggrens argumentation går ut på en punktlista av till synen genomtänkta påståenden, men som egentligen är raffinerade cirkelargument. Han påstår att Sahlins uteslutande av Vänsterpartiet inte var något konstigt eftersom partiet inte är "trovärdigt". Ergo: Vänsterpartiet är inte bra för att det är dåligt. Ferdinand von Lindemann hade jublat!

Men låt oss se lite närmare på vad som erbjuds. Ljunggren menar att (v) har sig själv att skylla eftersom det har en åsikt om budgettaket som Ljunggren menar kan störa (v)´s kamp att tvätta bort stämpeln som ett "kommunistiskt parti". Den rabiata antikommunismen hägrar, och åsikt metamorfosas till ett hinder för diskussion. Vilket briljant förakt för diskussionens förutsättning! För att diskutera med varandra behövs åsikt, och (v) har formulerat sin tillsammans med viljan att diskutera med Socialdemokraterna. Visserligen har (v) inte samma åsikt, men sedan när var olika åsikter ett hinder i en diskussion? Än en gång bekräftas högersosseriet sin egen oförmåga till demokratisk debatt och överläggning.

Vidare påstår Ljunggren att Socialdemokraternas vilja inte är att vinna "vänsterpartistiska väljare". Sahlin vill inte för att hon inte vill. Sahlin vill ju locka Högeralliansens väljare klämmer Ljunggren till. Att kritiken riktas mot denna Sahlinska vilja låtsas Ljunggren inte om, han förnekar kritiken genom att statuera det kritiken riktas mot.

Låt oss ta ett jämförande exempel: Om jag skulle vilja kritisera den republikanska högern i USA för att flirta med kreaktionismen, så skulle man enligt Ljunggrens retorik kunna försvara den republikanska högern med att prompt påstå att det inte är något konstigt att de flirtar med kreaktionism - eftersom de är kreaktionister!

Som tredje punkt förklarar Ljunggren Sahlins samarbete med Miljöpartiet. Han förklarar vikten med att säkra Miljöpartiet så att det inte hoppar över till en ny Högerallians. Det förklarar samarbetet med (mp), men inte vägrandet att diskutera med Vänsterpartiet.

Som fjärde och sista punkt förklarar Ljunggren att vägrandet att debattera med Vänsterpartiet är för att hålla en möjlighet för en; "koalition över blockgränserna". Att kritiken även riktas mot just detta flirtande med högern verkar ha totalt undgåtts för Ljunggren. Än en gång får vi ett exempel på den Ljunggrenska infantila retoriken att attackera kritiken genom att statuera dess mål som ett axiom. Dessutom kan man inte bekämpa högerpopulism med att själv bli höger, utan det gör man bäst med att driva en politik med välfärdsfrågor.

Att oppositionen mot Högerregeringen är starkt i nuläget är för att väljarna vill ha större välfärd. Det är en klassisk vänsterpolitik. Att i det läget vända (v) ryggen för att hålla vägen öppen för att samarbeta med ett högerparti är minst sagt inte det bästa sättet att lyssna på väljarna. Det finns en anledning till varför Högeralliansen har så låga sympatier från väljarna. Folket vill inte ha några mer nyliberala struktureringsanpassningar.

Ljungberg själv blandar ihop korten och kan inte tänka sig varför (v) skulle kunna tillföra väljare till en ny regering 2010, eftersom Lars Ohly är en "kommunist". Till skillnad från Miljöpartiet så har Vänsterpartiet en stabil bas inom arbetarrörelsen och är därför en större garant till väljarröster år 2010. Genom att visa att man inte vänder ryggen åt (v) sänder det också starka signaler till väljarna om ett tydligt vänsteralternativ till Högeralliansen år 2010. Ett sådant alternativ anser jag har långt mycket större chans att vinna än ännu ett högeralternativ.

Väljarna har, som sagt, redan visat att de vill ha en progressiv politik. De liberala borgarna har för länge sedan slutat vara progressiva och är idag försvarare av en omänsklig kapitalism. Att nu börja sända signaler om att flirta med en sådan politik är minst sagt ödesdigert. Sossarna behöver inte någon mer höger.



PS. Personligen tror jag att detta ger en stor chans för Vänsterpartiet att bli ett självständigt progressivt alternativ i valet 2010, och kan på det sättet få möjlighet att agera reell vågmästare för en ny regering.

Uppdaterat: Nu verkar (v) har fått andra besked från (s).



Bloggat: Marlene, These Exiled Years, Röda Raketer, Radar, A-Falk, Renfors, Jinge, Svensson1, Svensson2, Svensson3, LasseB, Löfqvist
Media: AB1, SvD1, ETC, DN, Sydsvenskan, DN2, DN3
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

1 kommentar:

Anonym sa...

Väljarna har valt progressiv liberal politik. Du vill ha reaktionär socialism. VPK var ett landsförrädarparti, socialdemokraternas tvekan har goda historiska grunder. Antikommunismen är inte en taktikfråga. Alla hatar kommunismen utom små sekter av världsfrånvända dårar. 1917 års stora olycka har fallit, men spåren av den finns i hela världen.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com