Sidor

torsdagen den 9:e oktober 2008

Vad är Socialdemokratin? - borgerlig, irrationell och omedveten

Efter att partieliten i Socialdemokraterna och Miljöpartiet definierade sitt borgerliga samarbete för ett plausibelt regeringssamarbete år 2010, vore det på tiden att slutgiltigt dödsförklara partieliten inom Socialdemokraterna. Miljöpartiet har sedan länge varit utanför möjligheten för en progressiv politik, men Socialdemokraterna har haft en lång progressiv historia och en stor bas i landets arbetarrörelse. Denna historia och koppling till arbetarrörelsen har gett Socialdemokraterna en radikal förutsättning, trots att eliten inom partiet vurmat för nyliberala struktureringsreformer.



Ännu syns denna folkliga bas inom partiet, exempelvis av den frekventa vänstersossen och tidigare utbildningsminister Carl Tham som skrev en debattartikel i Dagens Nyheter för några dagar sedan om partielitens högervridning:
"Svensk socialdemokrati har banat väg för samma tilltro till konkurrens och krassa vinstmotiv som nu driver världens finansmarknader mot undergången. Det var under socialdemokraternas styre som den kapitalistiska konkurrensvisionen fick fäste i det svenska samhällsbyggandet. De vägleds av idéer att konkurrensen alltid skapar bättre utbildning eller sjukvård eller annan samhällsservice. Detta är utslag av samma värden och moral som just nu gör bankrutt i hela världen. Onekligen är det dystert att socialdemokratin bjudit så magert motstånd mot kapitalets ideologi. I dag känner allt fler människor att bara en stark stat kan skydda dem mot marknadens instabilitet och kapitalets maktbegär. Det bör svensk socialdemokrati dra slutsatser av"
Carl Tham yttrar vad den folkliga basen inom Socialdemokratin vill ha; nämligen välfärd och reformer som stärker den allmänna säkerheten och tryggheten. Allt fler folk börjar inse världen runt att gammal liberal ekonomi, m.a.o. nyliberala nedstruktureringar är vägen till större otrygghet och mindre välfärd. Och det är det Tham ventilerar. Ett tryck av missnöje mot sitt eget parti, mot en konservativ coup d'état som vänt den socialdemokratiska radikala politiken på dess huvud och flaggar för borgerlig reaktionärism.



Som på brev från posten kommer karriäristerna och de borgerliga apologeterna till försvar av denna konservativa kupp inom partiet. Borgarsossen Jonas Morian gnäller och tycker synd om sig själv för att alla som är politiskt intresserad sätter politiska kategorier på varandra. Han vill inte kallas högersosse, för att han själv inte kallar sig högersosse.

Tänk om individer kunde komma undan så lätt från en politisk analys som Morian efterlyser? Tänk om Honeckers självförklarande demokratiska patos troddes på allvar? Att Morian tycker vissa saker om sig själv har föga med politisk analys att göra. Vem som helst kan analysera Östtyskland och komma fram till att det landet inte var en demokratisk republik, och vem som helst kan analysera Jonas Morians politik för att komma fram till att han försvarar en borgerlig kupp inom partiets topp, som nu förts i mer än ett decennie.



Morian kan gnälla hur mycket han vill, det förändrar inte att han är en sosse som står för en borgerlig politik. Vad politiker som Jonas Morian och Mona Sahlin borde göras är att dödsförklaras, som politiker. Annars är frågan om Socialdemokraterna som parti kommer att överleva så länge, framförallt p.g.a. dess beroende av arbetarrörelsen. Man kan inte ha en partitopp som inte har en aning om vad partibasen vill eller har för intressen. Då kommer huvudet att slitas av med tiden.

Vad som är anmärkningsvärt med högersossarnas bemötande av kritiken från vänster inom partiet är dess frånvarande vilja att bemöta det med en demokratisk och sansad debatt och överläggning. Istället bemöts det med pubertal oförståelse och förnekande av skälva förutättningen av en kritik eftersom det inte existerar en "höger-vänster" skala inom partiet. Genom en cynisk briljans undviks vänsterkritik med att helt enkelt förneka att den existerar (SIC!.

Vad som är typiskt för borgarsossar är även dess nitiska försök att dölja partiets egna marxistiska historia. Morian förnekar Socialdemokratins marxism fullkomligt och medger därav sin egen okunskap och taktiska desperation. Men det fanns inte för så länge sedan en marxistisk sosse vid namn Gunnar Gunnarson som var chefredaktör för Tidens förlag. Han visade en gång för alla med boken "Socialdemokratiskt idéarv: utopism, marxism, socialism" (1971) att marxismen är intimt förknippat med Socialdemokratin och att det blott var tolkningen av den som skilde Socialdemokraterna med utbrytarna (kommunisterna).



Även om Gunnarson kritiserade kommunisterna kunde han inte förlåta eller ursäkta den vulgära antikommunism som följt högersossarna inom partiet. Denna tragiska antikommunism har länge synts inom Socialdemokratin, inte minst under andra väldskriget då partiet tillsammans med landets högerpartier ledde vårt land med ett tiotal koncentrationsläger med kommunister och andra dissidenter mot Hitlertyskland. En relativ ny upptäckt bland hemliga riksdokument som egentligen borde ha genererat mer uppseende än en artikel i senaste Populär Historia.

Högersossarnas kommunistskräck ledde även några decennier senare till IB-affären och en massiv angiverihärva runt om i landet mot människor som kunde ses som "kommunister". Antikommunismen som Thomas Mann kallade "vår tids största dårskap" utger sig i sitt känslotänkande, fanatism och besinningslösa hat, istället för en rationell och demokratisk debatt. Vilket bara bekräftar antikommunismens nära anknytning till antisemitismen och andra irrationell-konservativa värderingar.



Socialdemokraterna, speciellt högersossarna-som-inte-vill-kalla-sig-högersossar bör snarast börja bemöta den inre grässrotskritiken rationellt och demokratiskt.

Den borde inse att något smicker med högern är ett ödesdigert misstag eftersom dagens "liberalism" förlorat sin ursprungliga progressivitet och blivit en apologet för ett människofientligt kapitalistiskt samhälle. Borde åter inse att den politiska demokratin endast är en halv demokrati, och att en ekonomisk demokrati gör samhället till en hel demokrati. De bör åter ta till sig Socialdemokratins progressiva klasskämpande som företrätts av August Palm, Axel Danielsson, Branting, Per Albin Hansson och Wigforss.

Socialdemokratin bör än en gång inse, med Gunnarson visdomsord, att fienden står nu, som alltid, till höger!

Speciellt när den inte ens klarar av att debattera.


Bloggat: Reza, Sjölander, Silfverstrand, Svensson, A-Falk, Arbetarprespektiv, Jinge, Lasse
Media: DN1, DN2, SVD1, SVD2, SVD3, AB
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

1 kommentar:

Magnus Berg sa...

ANG. DE SVENSKA KONCENTRATIONSLÄGREN

Jag är en lycklig ägare till ett exemplar av boken Arbetskompaniet Storsien som handlade om den Svenska koncentrationslägerverksamheten som försigick under andra världskriget. Det vore något att lära ut i skolorna och lämpligt föremål för Forum för Levande Historias kampanjande. Men tvärt om förtigs denna sanning om Sveriges stöd till Nazityskland under andra välrdkriget, fram tills dess att krigslyckan vände 1942 och ingen, vare sig kapitalister eller politiker, hade stått på Adolfs sida.
För ett par år sedan visades tv-dokumentären Upprättelse om lägerverksamheten. Den byggde på mycket material ur boken men innehöll även interjuver med internerade och lägervakter. SVT hade varit medfinansiär. Men sedan ville de inte sända dokumentären. Uppphovsmamnen och SVT trätte om detta under några år.
Så väljer då SVT att (vi lever ju i en demokratiskt informationssamhälle med yttrandefrihet. ;-)) sända dokumentären klockan 18.00 en vardagskväll mitt i högsommaren. Och den har aldrig sänts i repris.

Gunnar Kieri & Ivar Sundström skrev boken Arbetskompaniet Storsien som tugavs på Arbetarkultur 1972
TV-journslisten Nils Lundgren gjorde filmen Upprättelse.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com