Sidor

lördagen den 18:e oktober 2008

Väljarna vill ha vänsterpolitik

Det gick utmärkt ett bra tag för socialdemokraterna i oppositionen. Goda opinionssiffror tydde på ett stadigt växande stöd för en annorlunda politik än den rovgiriga högerpolitiken som nu förts sedan Högeralliansen tagit regeringsposten.

Sossehatet försvann gradvis när sossehögeriets tydligaste symbol - Göran Persson - försvann, och väljarna hyste reella förhoppningar på att Mona Sahlin skulle återupprätta en modern progressiv socialdemokrati.

Men när Sahlin behagade öppna munnen vittnades också hennes grundfasta övertygelse på en fortsatt högersväng inom partiet, och därmed för Sverige. Hon tänkte minsann visa att hon själv kunde! Därmed gick hon bakom ryggen på medlemmarna och den övriga ledningen genom att på en överraskande presskonferens meddela att hon stängt dörren för Vänsterpartiet, och inlett ett intimt samarbete med det förhatliga och tillika borgerliga miljöpartiet.

Socialdemokraterna Claes Kranz och S-B Ljunggren jublade: nu får socialdemokraterna mer stöd!

Men uppenbarligen har de analyserat saken lite bak och fram. För inte kan man ignorera det gigantiska hat som riktas ute på glesbygd och bland arbetarrörelsen gentemot miljöpartiet. Ett parti som frekvent flirtar med den nyliberala högern vad gäller försämrad arbetsrätt, och dessutom anses vara anledningen till den skyhöga avgiften på bil och bensin utan annan ersättning.

Socialdemokraternas ytterligare högersväng med Sahlin vid rodret var kanske för de allra flesta en överraskande kniv i ryggen, men för de invanda politiska analytikerna var det inte något överraskande med det. Sahlins nyliberalism har länge varit känd.

I sin karriär har hon bland annat med Ingvar Carlsson och Göran Persson stått för den ideologiska omsvängningen i partiet under 1990-talet. Dessa högersossar har faktiskt ett stort ansvar vad gäller den nyliberala utvecklingen i Sverige, vilket alls inte bara kan skyllas på den nyliberala tankesmedjan Timbro. I längden har naturligtvis denna nyliberala utvecklingen lett till att arbetarrörelsen tappat taget om det politiska samhället och gett utrymme för borgerligt övertagande. I mångt och mycket kan man lägga ansvaret för vår nya högerregering på dessa högersossar. Det är en ganska stor tyngd dessa personligheter har på sina axlar.

Mona var ju faktiskt som arbetsmarknadsminister mellan 1990 och -91 en av frontfigurerna för förslaget om ett så kallat Stoppaket vilket bland annat innehöll strejkförbud, lönestopp och höjda strejkböter. Som tur var gick det inte igenom p.g.a. massiva protester. Samma mönster går igenom när hon tillsammans med Ingvar Carlsson trots utlovad återuppbyggnad av folkhemet efter borgarnas regering 1994 bidrog till att 107 000 offentliga arbetstillfällen försvann under året. Högersossen säger en sak, och gör en helt annan sak vilket vi dyrt fick bevittna.

Monas "flexibilitet" syntes även när hon i DN hänvisade till Olof Palme. Bland annat lär hon enligt artikeln sagt att "Vi ska markera vår ståndpunkt vad gäller Irak. Vi tvekar inte i vår vilja till internationell solidaritet". Men tidigare har det låtit något helt annat. Hon försvarade nämligen USA:s bombningar i Afghanistan 2001 och svarade i en intervju i Expressen på frågan om det är ett rättfärdigt krig då barn, kvinnor och andra oskyldiga lemlästas svarar hon: "Ja det tycker jag… I alla krig dör civila, det är som om folk glömmer bort det mellan varven, att bomber är något tekniskt." Palme vänder sig i graven.

Men för majoriteten av väljarna fanns det ändå ett hopp i Sahlin. Kanske hon ändå kunde vända partiet till sig själv igen?

Nu fick hon dock göra en pudel, och ta tillbaka sitt uttalande om att stänga ute Vänsterpartiet i ett eventuellt samarbete i valet år 2010. Men skadan hade redan skett. Hon visade sitt rätta höger-jag, och väljarna visar nu i den senaste opinionsundersökningen efter uttalandet att stödet minskat för Socialdemokraterna. Sahlin drog alltså sossarna åt höger, och minskade sitt stöd.

Tvärtemot vad apologetiken från högersossarna löd.

Men det är klart, för de inbitna apologeterna till sossarna högersväng kan ju det sjunkande stödet till Mona Sahlin alltid skyllas på själva kritiken av Mona Sahlin.


Tidigare texter i ämnet:
Accepterade Vänsterpartiet Sahlins utgiftstak?
Vad är socialdemokratin?



PS: Jag håller med Svensson, som kommenterar ett uttalnde från Peter Eriksson, att det inte var konstigt att (s) och (mp) diskuterat fram en gemensam valplattform eftersom (v) ställt sig kritisk till deras utgiftstak. Vad som däremot var konstigt va Sahlins uttalande om att dörren var stängd för (v), som hon sedan fick äta upp genom att göra en pinsam pudel. Stödet för Vänsterpartiets politik är tämligen stort och det har inte oppositionen råd med att utesluta. Däremot håller jag inte med om att (v) skall ta chansen att kräva socialisering av bilindustrin, kollektivtrafiken, elen, telekommunikationerna, järnvägarna och sjukvården med mera. Visserligen vore det positivt om en sådan politik gick igenom år 2010, men det är inte särskilt troligt. Som jag ser det fyller (v) en simpel taktisk funktion, och det är att ständigt trycka på mer utgifter till den offentliga sektorn och stärka dess inkomster. Jag hyser ingen förhoppning av att (v) kommer att bli ett reellt socialistiskt parti, utan hyser blott förhoppningar om att (v) kan komma att vrida ett redan sjukt samhälle till ett gradvist mindre sjukare samhälle, tills den dagen väljarna inser att vårt parlamentariska system är en verkningslös illusion och falsk demokrati.


Media: Yelah. SvD, DN,
Bloggat: Mer vänster i Uppsala, Svensson, Jinge, SKP, Rött Hjärta
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

3 kommentarer:

Anonym sa...

Väljarna vill ha den borgerliga regeringen. Det berättade de 2006. Väljarna får säga sitt var fjärde år. Då bestäms vilka som ska bestämma i Sverige. Är du med mig?

Så webbenkäter och Sifo-undersökningar i all ära. Det är på valdagen det gäller.

Då blir man inte uppringd av någon som frågar vem man ska rösta på. Då sitter man inte vid datorn och klickar. Då måste man bege sig fysiskt ut med sitt röstkort och hitta till rätt röstlokal och ta med legitimation och hitta rätt röstlappar och stoppa i rätt kuvert.

Detta är en process som för de flesta av er rödingar är mycket jobbig; ja en näst intill omöjlig uppgift. Så räkna med att det blir ett stort bortfall på den intellektuella kraftansträngning som krävs för dig och dina gelikar att gå och rösta.

Sedan är det soffliggarna som anser att oppositionen inte är någon opposition vilket gör att de struntar i att gå och rösta av den anledningen...Så räkna även här med ett gigantiskt avbräck för "det röda laget".

Opinionsundersökningar är inte sanningar. De är inte ens nära sanningen. De är fabricerade fabler som tillfredsställer beställarens behov.

Kristoffer Ejnermark sa...

Visst, opinionsiffror är otydliga. Men de kan vara intressanta i det avseendet att de kan visa en trend. Det har Opinionsiffrorna visat gång på gång i olika undersökningar: att Högeralliansens politik inte har förankning bland väljarna.

Anonym sa...

Väljarna vill ha något för ingenting, litegrann som barn. Man ska få nåt, och så kallade "rikingar" ska betala. I själva verket är det enda man "får" av sossar höga skatter. Normalinkomsttagare ska betala mer i skatt, det är vad som händer.

Mona Sahlin stänger ingen dörr, det är de gamla kommunisterna som inte kan ta statsfinansiellt ansvar. Sen tolkar både de borgerliga och kommunisterna (av olika skäl) det hela till hennes nackdel. Observera att den senare så kallade öppnade dörren öppnas med ett villkor; budgettaket gäller för förhandlingar. Sossarna gör inte om sitt misstag från andra halvan av 80talet. Havererade offentliga finanser slår hårdare mot invånarna än uppstramade utgifter. Här hittar vi skälet till sossarnas förtjusning i miljöpartiet; de har hittat på ett genialt sätt att höja skattetrycket; man straffar boende och transporter med ökade avgifter. Den som är emot klassas som miljöfiende. Genialt, tycker dom; för oss väntar ökad socialistisk utsugning.

Faktum är ju att det finns värre saker än höjd skatt, som ju har negativ effekt på både utbud på och efterfrågan av arbete, vilket sosarna efter 50 år i regering väl vet. Om man lägger all skatt på konsumtion av nödvändiga varor och tjänster kan man inte rädda sig undan socialistisk utsugning och arbetslöshet genom svartarbete, och hålla sig vid liv genom att utföra arbete till sitt marknadsvärde, det vill säga obeskattat. Man måste ändå betala sanslösa överpriser för att hålla sig vid liv. Boende, el, kommunikation är de nya måltavlorna för avundsjukepartierna. Tyvärr måste man konstatera att miljöpartiet är ett "vänster"parti; de hjälper till i försämrings- och fördyringspolitiken. Deras obetydliga eftergifter när det gäller friskolor och sist-in först-ut regler är insignifikanta i sammanhanget. De appellerar ju till samma verklighetsfrånvända väljarskikt som vänsterpartiet, lämningarna av kommunistpartiet. Härav deras inbördes konkurrens.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com