Sidor

måndag 17 november 2008

Anti-kommunismens oförnuft kämpar vidare


Man hade hoppats på att borgerligheten för gott lärde sig läxan, att inte omhuldas för mycket i sin kontrarevolutionära irrationalitet, sedan erfarenheterna av 2:a Världskriget. Då deras känslomässiga anti-kommunism kokade över till massmord, koncentrationsläger och förföljelse - till stormiga partimöten med höjda spöknippen. Världens "avskum" var bolsjeviker eller jude-bolsjeviker. Eller som Adolf Hitler själv sa:
"Demokratin har lagt världen i ruiner och nu vill ni utsträcka den till den ekonomiska sfären. Det skulle vara slutet på den tyska hushållningen. Kapitalisterna har arbetat sig upp genom sin duglighet och de har rätt att leda, därför att de har särat sig från mängden och enbart det bevisar, att de är av högre ras. Nu vill ni, att ett odugligt regeringsråd eller arbetarråd, som inte begriper någonting, ska ha sitt ord med i laget. Ingen som leder industriföretag skulle tolerera det." (Bullock, "Hitler - en studie i tyranni")
Liberalism var farligt, men socialism ännu farligare. Eftersom konservatismen i sin ideologiska kärna är kontrarevolutionär (skapades i reaktion mot den Franska revolutionen och dess upplysningstänkare), så var det inte konstigt att nazismen i Tyskland och fascismen i Italien essentiellt var kontrarevolutionära i sin konservativa idémassa. I sin kälkborgerliga rädsla för ökade rättigheter för arbetare och ökad jämlikhet tyddes borgerligheten till fascismens irrationella och vulgära anti-kommunism. Man hade sannerligen hoppats att borgerligheten efter 2:a Världskrigets erfarenheter lärt sin läxa.

Men tyvärr läser jag i Dagens Nyheter (2008-11-15) ännu försök till att bekämpa historisk förståelse med förenklad oförnuft. Istället för att försöka förstå händelser i sin historiska kontext försöker man förstärka enkla fördomar om de onda individerna. Särskilt viktigt att hävda individens ondska är det om det råkar handla om personer som kallat sig socialister. Den metafysiska ondskans stämpel måste försättas på kommunistens hjässa.

Skribenten Per Landin i DN vill visa hur Ulrike Meinhofs person inte är så romantisk så som Landin anser att hon beskrivits tidigare. Att detta är komplett felaktigt bryr sig självklart inte Landin om, han är ju irrationalitetens korsriddare! Självfallet är det ingen som försökt blunda för Meinhof hade relation till DDR. Det är ett fenomen som är allmänkunskap numera. Och, tvärtom har man inte romantiserat Ulrike Meinhof.

Landins kontrarevolutionära konservatism syns allt mer tydligare ju närmare slutet av artikeln man kommer. Studentrevolten år 1968 jämförs med nazismen, och "varje revolutionär drift dras till sin polära motsats". Så låter dagens konservativa som glömt att nazismen var ett naturligt led av deras egna ideologi, och i deras egna avsky för allt vad revolution står för; låt vara den Franska liberala revolutionen som den stundande socialistiska. I sin okunskap tar de Hitler på orden och tror att hans radikala högerpolitik var "revolutionär", trots att fascismen inte förändrade samhället i grunden. Fortsatte den kapitalistiska ordningen och förslavade arbetarna ännu mer.

Det verkliga problemet med Landins artikel är att han skriver den som en stridsskrift för sin kontrarevolutionära övertygelse i tro att andra försvarat RAF:s terrorverksamheter. Likt den stock-konservativa Dick Erixon så verkar Landin ha ytterligt svårt att skilja på begreppet förklaring och begreppet försvar. Erixon tolkar som vanligt i sin tur Landin i sin egna vulgära stil:
"För mig bekräftar det att kommunister tillhör de värsta hycklarna. De talar om omfördelning och solidaritet, men de roffar oftast åt sig för egen del. Kommunister vill inte ge något, bara ta, ta och ta..."
Inte nog med att Erixon tar den individuella tolkningen av Ulrike Meinhofs som en korrekt förklaring till hennes agerande, utan han använder denna individuella metod för att förklara kommunister kollektivt. Snacka om att vara paradoxalt irrationell i sin anti-kommunism.

För en mer intellektuell hederlig text om Ulrike Meinhof och RAF bör man läsa Åsa Linderborgs utmärkta artikel i Aftonbladet. Där försöker hon sätta RAF och Meinhof i en historisk kontext utan att försöka förminska historiska händelser till individuell ondska., detta utan att försvara eller romantisera RAF:s terrorverksamhet.


PS:
När det gäller konservatismens förvirringar är det ibland skönt att se att det fortfarande finns liberaler som tar förnuftet i behåll.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,
pingat på intressant

2 kommentarer:

Pastey sa...

Vilka kopplingar till DDR hade hon? Jag har läst en del om Meinhof men aldrig läst om några konkreta kopplingar direkt till henne? Någon DDR-agent var hon knappast.
Jag vet mest att vissa ur RAF sökte skydd i DDR.

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com