Sidor

söndag 7 december 2008

Bo Rothstein om ekonomisk demokrati

Bland mängden retoriska stycken kan man hitta värdefulla och slipade texter av professor Bo Rothstein. För några veckor sedan har han figurerat i kritik mot bloggosfären som ett helhetsfenomen i diverse tidningsartiklar. Nu senast har han en intressant text i Häften för Kritiska Studier (HFKS, nr 197), där han försöker problematisera varför vänstern, som helhet, misslyckats med att vinna debatten angående en demokratisk utveckling av ekonomin.

Rothstein ser ett allvarligt misslyckande hos den ”demokratiska vänstern” vad gäller att effektivt erbjuda ett alternativ till den ekonomiska totalitarismen (kapitalism). Den ekonomi som idag har sin allvarligaste kris sedan många decennier tillbaka, med följande slöseri med materiella och mänskliga resurser. Att den politiska vänstern är så tyst i ett sådant kapitalistiskt krisläge är sannerligen märkligt med tanke på att den i ett historiskt perspektiv tagit alla tillfällen i akt. Har vänstern kapitulerat?

Rothsteins dystra kritik mot den politiska vänstern målar effektivt upp en paradox i och med vänsterns hundraåriga teoretiska produktion, mängder av böcker och tidskrifter – men fortfarande hittar inte Rothstein något tillfredställande alternativ. Hur kan det komma sig? Rothstein levererar naturligtvis sin förklaring, och eftersom han är professor i statskunskap är också hans svar till problemet tangerat med den formella politiken. Han ser att det ekonomiska området har misslyckats eftersom vänstern inte grundat sina teoretiska förklaringar i en ”konstitutionellt utarbetad principiell idé om rättvis”.

Det argument Rothstein ger för den konstitutionella struktureringen är, även för mig som är kritisk till den formella borgerliga fri- & rättigheten, något intressant ur en taktisk synpunkt. För Rothstein menar att misslyckandet bottnar i att den politiska vänstern inte kommit fram till medborgarna med sina argument för en ekonomisk demokrati. En formell strukturering av ett sådant ekonomiskt system skulle kunna göra det enklare att förstå argumenten, men framförallt förstå att ett ekonomiskt alternativ till kapitalismen är möjlig.

För argument finns det! Rothstein radar upp tre huvudargument: Fria marknader blir alltmer ojämlika, ökat arbetarinflytande ökar effektiviteten och tillfredställandet, och brist på jämlikhet har negativ inverkan på människors hälsa. Alla dessa torde vara nog för att inse fördelarna med ett alternativ gentemot den totalitära kapitalismen, med sina regelbundna kriser och resursslöseri.

De konstitutionella svar som vänstern borde ge härleds från tre frågor angående maktfördelningen, enligt Rothstein:
1.Vem skall bestämma över vad som skall produceras?
2.Vem skall bestämma hur denna produktion skall organiseras?
3.Vilka skall bestämma över hur det ekonomiska resultatet (både vinster och förluster) skall fördelas?
Det är förvisso sympatiskt av Rothstein och ge förslag på hur vänstern skulle kunna förbättra sin dialog med medborgarna. Men förslag till hur en socialistisk (demokratisk) ekonomi skulle utformas är inte något som vänstern har blundat för. Marxistiska teoretiker har forskat i förhållandet marknad och ekonomi i tvåhundra år. Möjligtvis kan kretsar kring den reformistiska socialdemokratin anklagas för att sakna teoretisk analys i ämnet, men det har ju sina egna förklaringar. Man skulle rent av kunna ifrågasätta den nuvarande socialdemokratin som en varande vänsterpolitisk aktör.

Kritiken mot Rothsteins analys ligger alltså i hans generalisering av en vänster som han tydligen saknar insyn hos. Medan man kan erkänna att vänsterns viktigaste historiska framgångar varit den generella välfärden och den representativa demokratin, måste man i egenskap av kritisk analys inse att de formella fri- & rättigheterna tillsammans med det representativa systemet långt ifrån är tillräckligt eller tillfredställande för ett demokratiskt och jämlikt system. Vad som skrivs på papper är inget värt om verkligheten ter sig på ett annorlunda sätt. Idag är vi alla formellt jämlika och jämställda fri- & rättigheter, men fortfarande långt ifrån att vara det i den verklighet vi befinner oss i. Erfarenheten av den samtida nyliberala offensiven har också lett till ökad ojämlikhet – vilket är ett ganska kraftigt slag mot värdet av formella fri- & rättigheter.

Men Rothsteins kritik har ett taktiskt värde. Genom att strukturera upp sina idéer och argument kan den politiska vänstern lätt vinna mark i de offentliga debatterna. Problemet är dock att de vänsterpolitiska aktörerna idag inte är villiga att debattera offentligt. Allt för många gånger har jag själv fått slag på fingrarna från vänsterpolitiker som hellre är tysta än tar diskussioner med antagonister.
Idag lever vi i en samtid som hyser och lär ut en falsk respekt till sina medmänniskor. Allt för många gånger har det hänt att diskussioner avbryts för att någon inte vill ta ställning för att ”alla har rätt till sin åsikt”.

Yttrandefriheten misstolkas till ett tyst debattklimat där människor räds att tycka fel eller räds att argumentera för sin åsikt. Det är inte bara jag som erfarit denna skrämmande samtid, utan även Salman Rushdie tog upp det i presskonferens i Stockholm för några dagar sedan. Det problem Rothstein har sett inom vänstern anser jag är just på grund av denna falska respekt eller rädsla för konflikt, och inte avsaknaden av idéer eller teoretisk analys. Om detta vänsterns ovilja att debattera har även Göran Greider och Erik Wijk skrivit upplysande om på Aftonbladets kultursidor.

Vi måste helt enkelt våga höja på hakan, sträcka ut ryggen och stå för våra åsikter. Diskussion är trots allt en förutsättning för ett demokratiskt klimat.


För den som vill läsa diskussioner om socialistisk ekonomi rekommenderar jag Röda Rummets debattserie, där jag personligen anser Daniel Ankarloo som diskussionens vinnare om marknadens vara eller icke-vara i en framtida socialistisk ekonomi - framförallt ur en marxistisk synpunkt. Själv har jag deltagit i en bloggdiskussion med Anders Svensson om just dessa frågor med utgångspunkt från vänsterpartiet. Vad gäller marxismens analys av staten kan Karl Marx's Louis Bonapartes 18 brumaire vara en början där han analyserar uppkomsten av parlamentariska republiker och återupprättandet av monarkin, och en jämförelse med det Marx senare skriver om Pariskommunen. För att slutligen citera Karl Marx: "Proletariatet kan inte, vilket de härskande klasserna och deras olika konkurrerande fraktioner gjort efter sin seger, helt enkelt ta det existerande statsmaskineriet i besittning och använda detta färdiga maskineri för sina egna syften. Den främsta förutsättningen för att proletariatet ska kunna behålla sin politiska makt är att rekonstruera detta nedärvda politiska maskineri och utplåna det som ett verktyg för klassherravälde."[Källa: Utkast till Inbördeskriget i Frankrike]

PS: Stig-Björn (stikkan) Ljunggren skriver även han om Bo Rothsteins artikel i HFKS. Som en statsvetenskaplig kollega verkar stikkan dock endast referera Rothsteins text utan att vidare analysera vad han skriver.

Uppdatering
kl.21.40: Jag glömde några saker. Bo Rothstein kritiserar Naomi Kleins nya bok Chockdokrinen, men gör samma misstag; Rothstein kommer med kritik och frågor som "vänstern" bör svara på men han själv svarar inte på dem eller ger något konkret alternativ till den kapitalism han önskar "vänstern" avvecklar (eller utvecklar?). Kildén & Åsman har skrivit ett intressant svar till Göran Greiders text i Aftonbladet, Anders Svensson listar en del texter från Socialistiska Partiet och texter han själv skrivit, och Björn Nilsson skriver om Wijks bidrag i Aftonbladet.

Bloggat: Erik Svensson
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

3 kommentarer:

AndersS sa...

Angående debatten i Aftonbladet så har SP:are (Göte Kildén & Benny Åsman) formulerat svar som inte kommit in. De och jag har kommenterat på bloggarna istället.

Kristoffer Ejnermark sa...

Jag märkte det när jag kollade in bloggkommentarerna på Greider och Wijk, och tänker uppdatera länkarna bland annat till Björn Nilsson. Tack för påpekandet om Kildén & Åsman! :)

m00n,m00ns,MooN,m0oN,är,vi sa...

"Vi måste helt enkelt våga höja på hakan, sträcka ut ryggen och stå för våra åsikter. Diskussion är trots allt en förutsättning för ett demokratiskt klimat."

Tycker ni ska klura ut minsta möjliga förändring. Sen gå ut stenhårt med det och berätta hur det ska betalas. Sen kan nån få säga till Ohly att han inte behöver le längre.... Han framstog som en överlägsen j-vel med det leendet. Tur nog fick jag höra att det varit någon diskution i V-partiet om leende tvång.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com