"Det hela började med att de finska konstnärerna Oliver Kochta-Kalleinen och Tellervo Kalleinen för ett par år sedan diskuterade hur mycket energi som läggs ned på att klaga, och att man borde kunna utnyttja denna kraft till något."Måste ha tagit månader för att ha kommit på den idén. Men till trots av det relativt barnsliga i det så ger det obehagliga vibbar. Det framstår nämligen som att det allmänna missnöjet skulle vara något negativt i sig, vi kan ju lägga energi "till något" annat, kanske hålla tyst och snällt löneslava? Själv högaktar jag all form av klagande, det tyder på ett sunt klimat som är öppet för kritik.
Att istället lufta sitt missnöje i en kör med andra missnöjda under en speciell tid och under ett speciellt tillfälle liknar mycket den religiösa ritualen som religionsforskare (ex. Victor Turner) studerat. Där fungerar ritualen i primitiva kulturer som en sammanhållande faktor för samhället som enhet. I ritualen får människorna temporärt känna sig jämlika och fria från det hierarkiska samhällssystemet, och kan därmed lufta sina missnöjen som eventuellt skulle kunna innebära ett hot mot samhället.
På det sättet kan man tolka fenomen som klagokören att vi definitivt är på väg till ett primitivt samhälle där allmänt missnöje betraktas som ett problem. Men man skall inte gå före sig själv. Även om klagokören är ett globalt fenomen är det ett fenomen som är enskilt. Men idén är definitivt inte innovativt eller särskilt intressant.
Andra bloggar om: konst, religion, ritual, religös ritual, Victor Turner, klagokör, missnöje, Sundbybergs klagokör, kör, konstprojekt, Kochta-Kalleinen, Tellervo Kalleinen
Pingat på intressant
3 kommentarer:
Kan man tänka sig att detta utvecklas till en storskalig konstnärlig performance, där kören plötsligt marscherar iväg längs gatorna i Sundbyberg och till och med passerar gränsen till Solna, ropandes "vi har fått nog, krossa kapitalismen" eller andra glada paroller? Skulle någon polis dyka upp kan man väl alltid säga att "äh, det är ju bara konst!"
Ja tänk bara tanken! Problemet är väl när allmänheten ledd av diverse konsttyckare finner det estetiskt underhållande och bryter ut i skratt.
Nästa steg blir att iscensätta (obs. detta är naturligtvis bara teater!) revolutionen i Stockholm. Någon skjuter ett knallpulverskott från Djurgårdsfärjan, varpå passagerare och besättning rusar genom Gamla stan och stormar Kanslihuset och hissar en röd fana på dess tak. Det är akt ett. I akt två utropas Republik och Revolution från ett fönster i Riksdagshuset, och i tredje akten springer reaktionärerna av bara h-e ... .
Skicka en kommentar