Ung Vänsters förbundsstyrelse vill splittra vänstern

Tidningen Arbetaren har publicerat en nyhet som väcker anstöt. UV:s förbundsstyrelse lägger fram inför kongressen i mars ett förslag som menar att man inte skall samarbeta med andra fackförbund än LO, och inte heller med de delar av LO som avviker från den centrala linjen.

UV:s förbundsstyrelse menar att fackföreningsrörelsen är den främsta bundsförvanter i kampen mot högern och menar att:

Motsatsen till detta är givetvis de vänstersekter som i hopp om att verka vara breda startar nya frontorganisationer och försöker mobilisera till demonstrationer och manifestationer med långa listor på medarrangörer. Ofta ingår olika sektioner eller klubbar av LO-fack bland dessa medarrangörer. Det handlar då nästan alltid om klubbar och sektioner som kontrolleras av personer ur sektvänstern.” skriver de och fortsätter: ”Dessa sektbeteenden splittrar fackföreningsrörelsen [SIC!] och innebär i längden en försvagning av motståndsarbetet mot högerregeringen. Vad som i dag kan verka radikalt och aktivistiskt kommer många gånger i morgon visa sig vara kontraproduktivt och splittrande. Därför är det viktigt att vi genomskådar sekteristerna och vågar säga nej till deras initiativ.”

En av dessa "vänstersekter" som UV:s förbundsstyrelse stämplar är Septemberalliansen, som är en sammanslutning av ett 50-tal organisationer, sammanslutningar och fackklubbar. Septemberalliansen arrangerade förra året demonstrationer på olika platser i landet mot högerregeringen.

Att nu UV:s förbundsstyrelse skrivit ihop ett sådant förslag blir alltså ett typexempel på UV-styrelsens opportunism gentemot LO-byråkratin. I sig också ett allvarligt slag mot vänstern som helhet med en splittrande konsekvens. Tur är finns det intern kritik inom UV, som förhoppningsvis inte låter styrelsen låta förvilla sig bort i en destruktiv opportunism.

Den splittrande faktorn är i denna kontext är LO-byråkratin och UV-styrelsen, då den i stort sett vänder ryggen åt alla inom vänstern förutom LO-byråkratin, och dessutom knyter bindeln hårdare för att stoppa kritik från vänster.


Andra bloggar om: Ung Vänster, LO, Septemberalliansen, kritik, vänstern
Pingat på intressant

Lästips: Svensson om Zaremba, Erik Svensson om Kristina Hultman, Marlene funderar, Kamferdroppar skriver reflekterande om begreppet islamofobi

Patetiska MUF - You made my day!

Lagom till min 25:e födelsedag får jag mig ett gott skratt. Några ungar ur MUF har tydligen gått till politikerbloggen och förklarat hur synd det är om dem, och hur dumma folk är som inte tycker om när MUF:are öppet visar sitt stöd för en oseriös företagare.

Inte nog med att det är så synd om de stackars brats-kidsen, utan MUF ljuger även för att få mer sympati. Petter visar tydligt hur MUF långt tidigare visste om konflikten med den oseriösa företagaren (restaurangen Lilla Karachi). Men MUF försöker få det som att det var en tillfällighet, att de inte visste om konflikten. Mer genomskinligt manipulativt kan det inte bli. LOL!

Vad är det då som brats-kidsen grinar om? Vad är det för fruktansvärda hemskheter som de blivit utsatta för? Jo, de har blivit utsatta för tillmälen så som; "borgarsvin", "fula" och "äckliga". Måste ha varit svårt. Nästan som att få sin familj söndersprängd, eller... ?

Men tydligen var det så hemskt för dessa borgarsvin att bli kallade borgarsvin att de enligt Politikerbloggen trodde att den arga folkhopen verkade; "kapabla att göra vad som helst." Smaka på orden. VAD SOM HELST. Hahaha...

Den här missen av MUF kommer nog sannerligen bli en klassiker. Ungefär som när MUF:aren Johan Forssell deklarerade i april år 2003 att; "Kriget i Irak är över. Diktaturen är bortjagad och med den hotet om att bli skjuten eller torterad för sina åsikters skull." eller när MUF:aren Christofer Fjellner förklarade att USA; "har mer än något annat land stått upp för idén om universella mänskliga rättigheter och det liberala demokratiidealet." De ä´ att ena goa jävlar!

LOL MUF! You made my day!


Bloggat: Alliansfritt
Andra bloggar om: MUF, Politikerbloggen, borgarsvin, Lilla Karachi, konflikt, Irak, USA
Pingat på intressant

Lästips: Erik Svensson om Zaremba, Slutstadium om en intervju, Trotten om amerikanska valet, Svensson om att vård lönar sig, Raving om neddragningens konsekvenser för elever, Marlene om psykoterapi

Den borgerliga demokratins väg till fascism

Genom den utmärkta bloggen Alliansfritt hittar jag en äcklig nyhet:

"inte längre aktuellt att lägga in ett svenskt veto mot att göra det olagligt att söka information om terrorism eller exempelvis uttala stöd för terrorstämplade grupper. Källor i riksdagen bekräftar att regeringen mjuknat betydligt mot Frattinis idéer sedan de först framfördes."

Det är så äckligt att jag skakar av frustration. Hur i helvete kan det här gå till? men det är ju inte något brott mot utvecklingen, en stadig utveckling till ett orwellskt Storebrorssamhälle har ju skett ett bra tag nu i den västerländska borgerliga demokratin.

Har vi kommit till punkten då vi med säkerhet kan säga att borgerligheten börjar överge demokratin?

Andra bloggar om: Orwell, diktatur, fascism, Storebrorssamhälle, borgerligheten, borgerlig demokratin
Pingat på intressant

Kommunalrådet Mikael Dahlqvists idiotiska moment 22

Kommunalrådet Mikael Dahlqvist går idag ut i Värmlands Folkblad och levererar än engång nådastöten för Hagfors:

"Så länge vi viker i befolkning måste vi spara."

Tydligen fattar han inte att det just på grund av att Hagfors sparar in som gör att kommunen inte blir attraktiv att flytta till eller att stanna kvar. Ett moment 22 som sossarna i Hagfors både är blinda och döva inför. Munnen är dock vidöppen; "SPARA".

Det är nog en bidragande del till varför Mikael Dahlqvist är så grundligt hatad bland befolkningen här i kommunen. Det var nämligen han som fick stå i rampljuset när kommunen bestämde, över befolkningens huvuden, att satsa på en storskola. Ingen information hade getts till befolkningen, förrän protesterna började bli allt för besvärliga.

Att kommunen nu bestämmer på att spara in på de fjuttiga sommarjobben blir ju inte heller en bra idé om man vill få hit folk till kommunen. Speciellt om man nu skall satsa på utbildning. Det är så bakvänt så man tror att kommunpolitikerna tappat sina huvuden i toaletten.

Hagfors behöver satsa för att bli attraktivt. Nu när storskolan ändå blir av har ju kommunen ett guldläge att satsa på utbildning som inte finns överallt och därmed kan attrahera inflyttande den vägen. Här är ju Torsby ett bra exempel. Sparande gör ingen attraktivitet Dahlqvist! Det är kortsiktigt och idiotiskt cirkelresonemang.

Läs även skandalen kring Mikaels Dahlqvist och försäljningen av Björkenstamska Villan i Hagfors, av bloggen "Operation Karlstads Stadsmiljöblog".

Andra bloggar om: Hagfors, Mikael Dahlqvist, kommun, storskola, utbildning, VF, Värmlands Folkblad
Pingat på intressant

Vietnam, 1968-vänstern & maoismen

VAD ÄR VIETNAM?

Vietnam är idag styrt av ett ”kommunistiskt parti” (partiet heter Dang Cang San Viet Nam och har två miljoner medlemmar) som följer ”marxist-leninistiska” linjen och har kopierat en stor del av de politiska institutionerna från Sovjetunionen och Kina. Landet har också en omfattande byråkrati. Detta tyder på att landet har starka stalinistiska influenser, och kan som definition benämnas som stalinistisk med maoistiska influenser (en mer ingående definition av stalinism och maoism följer nedan).

Vietnam var under krig och ockupation av Kina mellan år 111 f. KR och år 938 e. KR för att bli självständigt tills fransmännen koloniserade landet och upprättade en marionettregim 1859. Denna regim höll makten till andra världskrigets slut 1945.

Från 1945 till 1956 fördes ett krig mot Frankrike som sedan byttes mot USA tills år 1975. Tre år senare gick Vietnam in i Kambodja och upprättade där en Hanoi-vänlig regering tills det slutligen blev fred 1989. USA upplöste dock inte sitt handelsembargo förrän år 1994.

För att förstå lite mer angående Vietnamkriget, som oftast benämns det krig som USA förde mot vietnameserna, så bör jag också mer kortfattat gå igenom den roll som USA spelade.

Från att med blygsamma medel ha stött den Sydvietnamesiska regeringen ekonomiskt och militärt så eskalerade kriget efter år 1961. Det nådde brännpunkten när ett påhittat scenario om ett Nordvietnamesiskt angrepp (vid Tonkinbukten som senare gav namnet åt den resolution som godkändes av USA: s kongress) gav USA:s president Lyndon B. Johnsson fria händer av kongressen att använda markstyrkor och bombflyg. Ett annat starkt skäl till att USA kände sig villig att bekämpa en nationalisering av hela Vietnam med initiativ från Nordvietnam var rädslan för en s.k. ”dominoeffekt” för ”kommunistiska” länder. Därför var det nödvändigt att förorda en s.k. ”uppdämningspolitik” där det gick ut på att kapsla in de redan existerande ”kommunistiska” länderna. Denna politik var J. F. Kennedys, som tog över presidentposten när FNL började anfalla Sydvietnamesiska trupper.

USA kom i kriget mot FNL och Nordvietnam att släppa lika mycket bomber över Vietnam som det släpptes bomber över Europa under andra världskriget. Detta samtidigt som kriget i mycket större utsträckning övervakades av media med bilder av sprängda byar och springande barn.

Civilbefolkningen var de som blev mest utsatt i detta krig och eftersom tidigare nämnt med medias roll och med TV:s explosionsartade utveckling under 1960-talet så gav de rörliga bilderna av sönderbrända människor och byar ett starkt intryck.


PROTEST MOT KRIGET

I reaktion mot den dogmatiska och stela stalinismen i öst började kommunistpartier och organisationer vända sig ifrån Moskva och dess satellitstater. Man började återvända till en odogmatisk marxism. Marxistiska filosofer och teoretiker började fånga influenser på annat håll som man tidigare inte hade gjort. En tillbakagång till en marxism fri från stalinistisk förvridning ledde till en fokusering även på individen, och folkens medvetandegörande skulle ske genom övertalning istället för tvång. Kulminationen kom att bli i och med studentrevolten i Paris i maj 1968, vilken kom att inspirera människor (unga som gamla) världen över.

Trots de uppblossade alternativa tankegångarna till den dogmatiska stalinismen uppstod vid denna tid också ett stort stöd för maoismen och det kinesiska alternativet till stalinismen. Maoismen kom att allt mer dominera de nya folkrörelserna under denna tid. Ett svenskt förbund som förordade en maoistisk version av stalinismen var KFML. Detta förbund var en stark inspiratör i FNL-grupperna och en del ledande personer inom DFFG var även medlemmar i KFML. Dock förnekar de båda ordföranden att KFML skulle ha haft en ledande funktion i rörelsen.

Vad som många gånger glöms i diskussionerna om 70-tals vänstern var dess fundamentala splittring mellan starkt kritik mot stalinismens dogmatism och stalinismens apologetik, som fick en sorts renässans i och med maoismen. Undermålig analys och stalinismens inneboende ofärmåga till självkritik och distans var anledningen till denna naiva renässan med blandning av maoistisk kvinnokamp och fanatisk citering ur Maos lilla röda.


Läs även: Vietnamrörelsen fortfarande aktuell och FNL i Sverige (DFFG)och polemiken

PS: Jag såg en intervju med Naom Chomski här om veckan där han påstod att det var svårt att avgöra om det var Nordvietnam eller Sydvietnam som började kriget dess emellan. Vad jag minns så skall han ha förklarat att Syd hade arméer inne på Nordvietnamesisk territorie. Detta kan ju sättas i kontrast till hur historien annars skrivs (hänvisning till min text ovan där jag återger att det är Nord som attackerar Syd). Någon annan som är mer insatt i den händelsen än jag får gärna kommentera eller skicka ett mejl till mig!

Källa: ”Rebeller i takt med tiden – FNL-rörelsen och 60-talets politiska ritualer"(Salomon, Kim), ”Vietnams Historia”(Hägerdal, Hans)

Andra bloggar om: Vietnam, Vietnamkriget, FNL, DFFG, maoismen, maoism, stalinism, 1968-vänstern, 1968, vänstern, dogmatism, polemik, Sverige, Kina, USA, Frankrike, krig
Pingat på intressant

Vad är stalinism? 1.0

Detta är första inlägget i kommande serie inlägg i temat stalinism.
I detta inlägg försöker jag kortfattat eller sammanfattande redogöra
för själva begreppets innebörd.

Stalinismen är ett socialt fenomen, med det menas att det inte kan förklaras genom en person. Tyvärr sätts stalinismen ibland lika med Josef Stalin och den så kallade personkulten kring honom som person vilket Chrusjtjovs tal på SUKP: s (Sovjetunionens Kommunistiska Parti) 20:e kongress kan vara ett exempel på. Därför finns det i forskningen ibland begreppet nystalinism när man beskriver historiska skeenden efter Stalins död, men även ett sådant begrepp syftar på att stalinismen överlevt Josef Stalin och därmed tappar det betydelse.

Fenomenet beskriver den byråkratiska degenerering av en arbetarstat som skedde i Sovjetunionen genom att makten inte låg i händerna på arbetarna utan på ett privilegierat byråkratiskt skikt. Det vill säga att några demokratiska friheter att bestämma över nationens egen politik och målsättning existerade inte. Stalinismen utgör också en deformering av marxismen, där den marxistiska terminologin finns kvar som tom retorik och propaganda men saknar den analytiska metoden och innehållet i den marxistiska teorin.



Maoismen å andra sidan är ett fenomen som inte formar sig från en redan existerande arbetarstat utan genomför en revolution, (exempelvis Kina år 1949). Man upprättar en från början deformerad arbetarstat. Den proletära demokratin i Kina var delvis eller totalt undertryckt av den maoistiska ledningen. Samtidigt kopierade man den stalinistiska byråkratin i Ryssland med dess metoder och privilegier.

Men vad var det då som lockade folk till maoismen? Svaret ligger nog i att Maos initierade Kulturrevolution startades som en kritik och uppmaning till ifrågasättande av allt – särskilt makteliten. Detta uppfattades som ett sätt att bekämpa byråkratin och den maktlystna eliten i Kina som tagit till sig privilegier medan korruption frodades. Kulturrevolutionen ansågs stå för något nytt, ett sätt att kanalisera massans missnöje med maktelitens korruption. Vad som hände var dock att man tappade kontrollen över de ungdomliga Röda Garden som skulle genomföra denna revolutionära kamp i Kina. Analysen av det byråkratiska problemet var inte tillräckligt. Samtidigt som man kritiserade statsbyråkratin i Sovjetunionen (efter Stalin) kom byråkratin att öka i det egna landet.

Med andra ord utgår stalinismen (inkl. maoismen) ideologiskt, teoretiskt och praktiskt från en deformering av marxismen. Samt utgör ett socialt fenomen som sträcker sig utanför personen Josef Stalin. Med andra ord kan man beskriva stalinismen som en modell, som antingen väljs eller inte väljs för ett lands utveckling/deformering.



Källhänvisning: ”De svenska maoisterna" (Augustsson, Lars Åke; Hansén), !Zur Kritik des sozialdemokratischen Programmentwurfs"(Engels), ”Från klassamhälle till kommunism" (Mandel, Ernest), ”Rebeller i takt med tiden – FNL-rörelsen och 60-talets politiska ritualer” (Salomon, Kim)

Andra bloggar om: stalinism, maoism, kommunism, marxism, kulturrevolution, arbetarstat, korruption, Kina, Sovjetunionen, Josef Stalin, ideologi, teori, praktik, byråkrati, elit, demokrati, politik
Pingat på intressant

Doktor Gormander ger hopp

Gormander levererar för det mesta meningsbyggnader som leder tankarna i nya och bredare banor . Förvandlar ens tankar till vilda äventyrare i en till synes meningslös och trist värld, men med en utgångspunkt i det reella, i det konstanta mötandet med den svikna verkligheten.

Det är som att hitta en värld i en värld när man öppnar det nytryckta Aftonbladet och finner, bland yta och smuts, reflektioner och värdighet.

Tack vare kultursidorna finner jag varje dag bakom skandal-Carola, bystdrottningar och princessbröllop en hägring av lycka, en insinuation och retning av ett hopp för människan.



Andra bloggar om: Aftonbladet, skvaller, Gormander, kultursidorna, reflektion, människan, tankar
Pingat på intressant

Idiotin om Israels förbrytelser

Något som kommit fram i debatten kring Israels ständiga ockupation och förbrytelse mot FN:s resolutioner är att Israels apologeter konsekvent försöker vrida konflikten bort från själva problemet.

Det handlar inte om att staten Israel ockuperar nationer. Nej, det handlar om motståndet. Kampen mot Israels olagliga ockupation. Det är motståndet som med alla medel och all kraft skall demoniseras, isoleras till sig själv, tvingas ut ur helheten och atomiseras till oförståelse - en förutsättning för demonisering.

Det handlar inte om de 10 000-tals kidnappade människorna i Israels fängelsehålor. Nej, det handlar om motståndet. Kampen mot Israels olagliga ockupationen. Det var den som kidnappade några få israeliska soldater. För apologeterna spelar det inte någon roll att dessa soldater tillhör en armé som olagligt ockuperar motståndarnas land. Nej, för apologeterna finns inget historiskt perspektiv mer än några månader - på tal om atomisering.

Det handlar inte om en mur som Israel byggt upp som är långt större än Östtysklands Berlinmur. Nej, det handlar om motståndet. Kampen mot Israels olagliga ockupoation.

Och så vidare. Det är så vulgärt avslöjande att det i sin anti-intellektualism även är dåligt som simpel retorik. Det enda konsekventa i den apologetiska argumentationen är dess mantra om motståndet och hur dumma de är mot stackars Israel. Annars är den totalt strukturlös och visar inga tecken på reflektion.

Likadant visar vissa högerdebattörers kommentarer till Andreas Malms stödjande av Libanons motståndsrörelse (Hizbollah) att det fattas reflekterande förmåga över situationen. Helt plötsligt försvinner enkla fakta, som att Israel ockuperade stora delar av Libanon från 1982 till 2000, och att det var motståndsrörelsen (Hizbollah) som aktivt pressade tillbaka Israels armé genom gerillakamp.Ungefär samtidigt utvecklades Hizbollah med att successivt lämna sin rigorösa khomeinism. Med Malms ord var rörelsen:

"redan i mitten av 1990-talet ungefär lika intresserad av att förvandla Libanon till en islamisk stat som SAP vid samma tid var av att överföra produktionsmedlen i folkflertalets händer. Hizbollah släppte allt mer de syriska och iranska regimerna, ställde sig på egna ben, omvandlade sig gradvis till en nationellt definierad motståndsrörelse – visserligen baserad på de shiitiska massorna, men med synnerligen goda förhållanden till övriga etniska grupper. Denna sekularisering och libanonisering av Hizbollah, väl dokumenterad och totalt oomtvistad i forskningen, uttrycks i att rörelsen genom sin befrielse av södra Libanon, i svallvågorna efter den, och – inte minst talande – efter Syriens uttåg ur landet förra våren allt djupare integrerats i Libanons politiska institutioner och förlänats ett stadigt stigande masstöd."

Men den som är fast i sin anti-intellektuella atomiserade apologetik så är förstås verkligheten statisk och allt som symboliserar total ondska figurerar som ett likhetstecken med motståndsrörelsen. Då kan man förbise att Hizbollah libaniserat sig radikalt gentemot Iran. Israel is equal total Good!

Jag instämmer med Andreas Malm och;

"jag förbannar den vänster som sitter här i svenneland, under en himmel som ingen behöver frukta, på gator där man kan röra sig fritt, intill kylar fulla med mat, framför datorer som inte plötsligt dör och gnäller över att motståndet inte är sekulärt socialistiskt: denna västerländska vänster har uppenbarligen inte förstått någonting av vad det innebär att leva under ockupation och invasion. Den har inte begripit att ockupation och invasion är de mest absoluta antiteserna till socialt framåtskridande. Den kan tala vackert om en tänkt palestinsk och libanesisk vänster som inte står i beröring med islamistiska krafter utan behåller sin obefläckade socialistiska renhet – någon sådan existerar alltså inte i verkligheten – och tills denna ideellt existerande vänster materialiseras kan den låta det kvitta vem av kombattanterna som röner framgång. Jag förbannar denna vänster."

Idiotin delas tyvärr även med en del av vänsterdebattörer, däribland renegaten Rasmus Fleischer som uttyckt sitt stöd till Israel i kriget. Uppenbarligen verkar det vara vissa "frihetliga socialister" som ställt sig i ledet för okritiserad demonisering av motståndsrörelse mot främmande krigsmakt. Men inte nog med att de fått stå emot tidningen Arbetaren i denna fråga, utan även den frihetliga tidningen Yelah uttrycker stark kritik mot Rasmus Fleischers renagata omvändning från att tidigare i SUF-Stockholm uttryckt sitt fulla stöd till Hizbollahs tidigare framgångar. Att dessa få "frihetliga socialister" har svårt att passa in sin pusselbit i de verkliga händelserna syns även i Fleischers ton i den debatt som skedde i tidningen Yelah (läs den!).

Så länge konflikten sker och så länge Hizbollah är en nationell motståndsrörelse så kommer jag att ge dem mitt fulla stöd! Liksom jag skulle ge mitt fulla stöd till motståndsrörelserna FNL och FLN. Det handlar inte om man kan stödja Hizbollah rent politiskt. Hizbollah är inte någon vänsterorganisation. Utan det handlar om att i sann solidaritet stödja dess motstånd mot en främmande militärmakt, liksom franska vänsterdissidenter (trotskister, oavhängiga socialister) gick emot det hederslösa franska kommunistpartiet som vägrade att stödja FLN I Algeriet på grund av att motståndsrörelsen inte fyllde partiets sekulariserade och socialistiska krav.

Det finns en hel del punkter att kritisera Hizbollah, de religiösa och politiska förvillelserna, samt attacker på civila mål (vilket även Israel är frekvent i skall påpekas). Men Hizbollah har vid redan två kritiska tillfällen varit den enda organisation i Libanon som aktivt och successivt kunnat trycka undan den främmande israeliska krigsmakten för ett fritt och suveränt Libanon. Det handlar inte om ett generellt stöd till organisationen Hizbollah, utan om ett stöd till motståndet mot Israels anfallskrig.



Läs även: Hizbollah försvarade FN:styrka i kriget, Aron Etzler kritiserar även Fleischer på Flammans ledarsida, Arbetaren: Libanon - ett genrep för Iran?, Arbetaren: I väntan på nästa krig, AB, DN, SVD
Andra bloggar om: Israel, Hizbollah, motståndsrörelse, krigsmakt, ockupation, förtryck, kidnappning, högern, vänstern, debatt, debattörer
Pingat på intressant

Högern som inte kan hantera vänstern

Jag har inte bestämt mig ännu om det är roligt eller tragiskt att en hel del av högerdebattörerna går vilse i sitt vulgära hat mot vänstern. Kanske faller begreppet tragikomiskt bättre in. Jo, så får det bli.

För någon dag sedan publicerade högertidningen Svenska Dagbladet en sammanfattning över en dansk undersökning som förklarar att ju mer vänster man är politiskt - ju olyckligare är man. Anledningen till varför mer vänsterpersoner är olyckliga visar sig vara kopplingen till samhällssynen. Ju mer orättvis man anser den vara - ju mer olycklig blir man. Alltså inte något konstigt. Det krävs inte stora logiska färdigheter till att komma fram till en sådan slutledning.

Vad undersökningen säger är alltså att en vänstermänniska per se är mer kritisk till det samhälle hon lever i, till skillnad från högermänniskan som de facto redan lever i ett borgerligt samhälle. Den borgerliga apologeten har inte något att kritisera, förutom ringa petitesser dem emellan. Den politiska hegemonin och klassherraväldet ligger redan i högermänniskans hand.

Men sedan har vi bloggdebattörer som Kaffepaus som går så fel i analysen av undersökningen att han avslöjar sig själv. Han ser liknelser mellan vänstermänniskans samhällssyn med hans egna avundsjuka barndomsminnen; "syskon fick lite mer av glassen, eller när vuxna får vara uppe hur länge de vill på kvällen, medan man själv skulle lägga sig". Stackarn. Måste ha varit en svår barndom. Men det är genomskinligt hur han tolkar orättvisa. Det är något man kan "växa bort" anser han.

Det är här högerdebattören Kaffepaus hjälper oss att definiera borgerligheten och dess apologeter. Varför är de så lyckliga i ett samhälle som är byggt på löneslaveri och klassindelning av människan? Jo de har "växt upp", mognat, anpassat sig till omgivningen men framförallt accepterat. Det är därför man kan läsa hos diverse högerdebattörer spontana erkännanden av samhällets klassindelning men att det är "ändå nödvändigt". Klart som fan, annars faller hela det kapitalistiska korthuset. Väl jämlikheten och de demokratiska rättigheterna blir allvarliga faller hela bygget.

Det är för att kapitalismen i sin definition är icke-demokratisk. Frånskiljd demokrati och förutsätter just detta för sin existens. Bloggen Bent försöker desperat försvara kapitalismen inför detta faktum genom att peka på den borgerliga demokratin, som visserligen består av en blandekonomi eller marknadsekonomi. Vips har kapitalismen blivit en "förutsättning" för "demokrati"! Avslöjande inte sant?


Andra bloggar om: vänstern, högern, retorik, diskussion, debatt, debattörer, kapitalism, kritik, samhälle
Pingat på intressant

Läs tips: Marlene om våldtäktsoffer, Trotten om alla hjärtans dag, Svensson om Camilo Goine, Erik Svensson skriver även han om borgerliga debattörer!

Bröderna Schulman är tillbaka

Fick ett sms i morse om att bröderna Schulman fått bloggplats på tidningen Värmlands Folkblads hemsida. Jag vet inte vad jag skall tycka, men eftersom jag av ren princip stödjer VF:s kamp om offentligt utrymme gentemot den mörkblåa elefanten NWT, så gläds jag lite i min vrå. Men det är enbart för att detta kan ge VF publicitet, och även enbart varför jag skriver detta.

Det finns många olika bloggar i sfären. Ingen är dess andre lik, och den kategori min blogg faller in passar inte så bra in på konceptet "dagbok" och humor. Kategorier som Schulmans inte verkar vara sparsamma att titulera sig med.

Tidigare om Schulmans och min hembygd kan läsas i detta inlägg.


Media: AB
Andra bloggar om: Schulman, VF, Värmland, blogg, Värmlands Folkblad, NWT, Nya Wermlandstidningen
Pingat på intressant

Vart är jag?

Varför? Vad? Hur? Vart? Ibland blir människan förvirrad. En direkt, eller indirekt, orsak av det ständiga informationsflöde som hon ständigt kräver från sig själv och sin omgivning. Behovet. Kunskapen!

Skulle jag vilja beskriva människan, skulle det bli just det - hennes medvetande. Jag är dock inte säker på att medvetandet är något speciellt för människan. Naom Chomsky har fel, människan är nog inte det enda djuret som kan skapa sitt eget språk. Över huvud så ryggar jag automatiskt ifrån viljan att separera människan från totaliteten, från de andra djuren, från de andra levande varelserna.

Vi är annorlunda, vi är lika. Vi är individer, men vi tillhör även helheten. Ett allt för atomistiskt synsätt på människan kan bli en förutsättning för uppfattningar som förleder och fördunklar. Det är då människan frossar i sig själv vakad och dömd av Grendels ögon.

Därför är reflektionen viktig. Förmågan att kunna sätta sig in i tredje person. Den potential hos människan, eller hos det levande medvetandet, att förstå - inte bara veta. Den gyllene regeln att inte göra mot andra som du inte själv vill bli behandlad. En regel som orsakats fram var helst människan spridit sin kultur på planeten Tellus.

Medvetandet. Detta vackra fenomen, kanske är fröet till människans möjlighet att undvika Grendels dom, att undvika vår egen misantropiska dom för barbari.

Därför tänker jag göra en djupdykning i min skriftställning. Jag kan inte göra något annat. Annat vore hyckleri och falskt. Jag planerar att utöka min analys av Sovjetunionen och stalinismen. Även utöka mina tankar kring postmodernismen, utöver dess vulgärisering från antagonist och protagonist. Dess bidrag till den intersubjektiva kunskapsuppfattningen och kopplingen till den marxistiska filosofin. Men också viktigt att återkoppla detta till aktuella händelser, men då med den röda stjärnan att guida mig mot mer kvalité framför kvantitet.

Detta för att jag känner behovet. Jag känner att jag måste göra detta, rent irrationellt är det just detta jag behöver. Fylla hålet som hånar mig. Varför jag skriver det här är nog mer för att reda ut mina tankar, systematisera kaoset av information. Jag vill inte förleda mig själv till meningslöst självsmicker, att mot antagonister slänga retoriska kommentarer som egentligen inte tillbringar något förutom kortsiktig tillfredställelse. Jag behöver något annat.


PS: Tack Svensson, för de fina orden i intervjun på bloggtidningen.


Andra bloggar om: kunskap, människan, information, Grendel, Beowulf, atomistisk, misantropi, behov, individ, totalitet, marxism, intersubjetivitet, stalinism, sovjetunionen, kommentarer, retorik
Pingat på intressant

Lästips: Magnus Berg tipsar om landets bästa vänstertidning (Clarté) och jag är bedd att hålla med honom, Marlene reflekterar liksom Svensson om prostitutionsdebatten, Alliansfritt om privatiseringen, Trotten om hyresrätt, Ravings nya insändare, Erik Svensson om den globala uppvärmningen, Slutstadium om skolpolisen

Neofeminism är inte vänster - A. Gustavsson vs. I. Lund

Jag tittade på SVT-Debatt härom veckan, som egentligen skulle handla om en påhittad samhällsdiskussion om den "lyckliga horan". En "samhällsdiskussion" som är konsekvent konstruerad av de debattörer som motsätter sig kritiken mot sexköpslagen.

I själva verket har aldrig kritikerna påstått eller haft planer på att insinuera att det behöver finnas en "lycklig hora" i sammanhanget kring sexköpslagen. Varför lagens apologeter försöker att vrida diskussionen till den "lyckliga horan" är helt enkelt ett maktanspråk på att döda diskussionen. Och det har vi ju sett alla de gånger apologeterna till lagen försökt diskutera om den "lyckliga horan".

Nu var det ju tvunget att bli en diskussion, eftersom det hade tillgetts sändningtid för det och då fick det också vändningen till ett annat område - sexköpslagens vara eller icke vara. Andreas Gustavsson blev tydligen yrvaken av denna vändning i debatten för han hade förberett sig på en "diskussion" om den "lyckliga horan", säger han i sin ledare i tidningen ETC. Men vändningen var inte oväntad, tvärtom vad den en förutsättning för diskussionen.

En sak som syntes tydligare i "eftersnacket" mellan A. Gustavsson och I. Lund var att Gustavsson hade stora svårigheter kring just diskussionen kring sexköpslagen. Han tog tid att fundera. Mumlade ibland. Och det syntes att han hade svårt att upprätthålla ett motstånd mot sexualmoralism samtidigt med de argument han mötte i diskussionen med Lund. Och inget ont mot honom för det, för det visar att han är intellektuellt öppen för nya intryck, om han inte vore det skulle han blockera totalt.

Vad som är viktigt i sammanhanget är att inte förledas i ett vänster/höger-snack i just diskussionen om sexköpslagen. I debatten på SVT stod visserligen Gustavsson och Vänsterpartiets Brink på den sidan av debatten som försvarade sexköpslagen, men de är långt ifrån alla röster på vänsterkanten om just sexköpslagen. Två vänsterdebattörer på bloggosfären är Kamferdroppar och Peter Karlberg som bägge har skrivit intressanta inlägg i diskussionen.

Men jag vet att det är svårt som vänsterperson att verkligen sätta sig in i diskussionen kring sexköpslagen på grund av de ogrundade fördomarna och schablonerna som oftast skapas inom en politisk sfär. Detta problem tror jag alla politiska sfärer har, och inte något som är speciellt för "vänstern". Att vara för sexköpslagen har blivit en sorts självklarhet för att hjälpa de utsatta kvinnorna. Fördomen säger också att om man kritiserar den så är man dum mot kvinnorna. Ibland kan man till och med likställas med en torsk eller en våldsman. Bara här bör det höjas ögonbryn och utropstecken för en moralisk infektion.

Även bloggaren Cattis har uppmärksammat svårigheten för denna diskussion inom vänstern, och det skall hedras! Detta behövs att tas upp! Problemet tror jag ligger i den felaktiga uppfattningen att sexköpslagen skulle vara ett utryck av en vänsteridé eller en radikalitet. Gustavsson gjorde just den liknelsen, att sexköpslagen skulle vara en radikal lag och insinuerar då självklart att det är var radikals uppgift att vara dess apologet. Men som Peter Karlberg skriver i sitt inlägg så är inte lagen något uttryck för radikalitet utan snarare ett uttryck över en moralism över sexualiteten - i denna form just sexuella tjänster.

Och det som är svårt i början av sina reflektioner kring denna diskussion, som vänsterperson eller annan också för den delen, är att faktiskt inse att uppfattningen om sexköpslagen som något bra för kvinnor är helt fel. Vad sexköpslagen de facto gör är att försvåra och höja förtrycket mot de utsatta kvinnorna. Det första steget är alltså att erkänna att sexköpslagen är en försämring för kvinnorna.


Uppdatering: Bloggkollegan Marlene har även skrivit i debatten. Tyvärr verkar Marlene göra exakt det som lagens apologeter annars gör; alltså att insinuera att diskussionen handlar om "den lyckliga horan". Men diskussionen handlar inte om det. Tvärtom handlar det om en lag som förtrycker människor för att det handlar om sex. Det är utgångspunkten och diskussionens premiss, inte om det skulle finnas en "lycklig hora". Därför är det också olyckligt att Marlene även insinuerar att de som skulle tycka om att sälja sexuella tjänster skulle vara psykiskt sjuka för att de "gillar sex". Problemet med att vara för en sådan här lag är att man på nått sätt anser att prostitutionen kan försvinna, eller att prostitutionen kan minska genom diverse statliga förbud. Detta är en villfarelse. Oavsett om man skulle "tycka om" prostitutionen eller inte så kommer den alltid att finnas, och har troligen alltid funnits. Sexköpslagen förvärrar situationer för människor, trycker dem undan från samhället och utsätter dem för fara. Där ligger problemet. Den förvärrar för den eventuellt "lyckliga" eller "olyckliga", och där ligger problemet i apologeternas resonemang.



Bloggat: Isabella Lund 1 och 2, Blogge

Andra bloggar om: prostitution, hora, sexköpslag, Andreas Gustavsson, Isabella Lund, vänster
Pingat på intressant

Lästips: Svensson om droger, Trotten om hyror, Raving om gruvolycka, Alliansfritt om moderater och marknadshyror