Sidor

onsdagen den 30:e april 2008

Låt ungdomarna va ifred!

Jag blir så trött på denna ständiga hetsjakt på ungdomar i dagens samhälle. Moraliserande och nedvärderande skall "fylleriet" bekämpas med pompa och ståt - helst skall hetlevrade föräldrar maskerade till "nattögon" jaga ungdomar som ser misstänksamma ut.

Här i Hagfors har det "drogfria"-korståget vunnit så många segrar att alkoholmätare finns vid näst intill alla offentliga festtillfällen - året runt. Resultatet är en död stad, och ungdomar som pimplar i undangömda lägenheter. På skolavslutningen förra året hade man på det traditionella skolfesten i Folkets Park infört stränga restriktioner mot alkohol vilket resulterade till en skolfest utan ungdomar. Några, som ändå ville ut i den varma kvällsluften nöjde sig med att befinna sig utanför grinden till Folkets Park. Det var en tragisk bild på hur en moraliserande hets mot ungdomar resulterade till en park med spelande DJ med ett tomt dansgolv - medan folket stannade utanför stängslet. Försök visualisera er bilden - den är tagisk till det komiska.

Jag tar härmed ställning och hävdar att ungdomar i alla tider har druckit alkohol. Det är ingen epidemi idag som är något avvikande -ungdomarna har inte blivit sämre. Tvärtom vill jag påstå att ungdomarna idag blivit bättre och mer vetande än vad deras föräldrar var i deras ålder.

Jag kan till och med hävda att det "drogfria"-korståget med följande förbud och förföljning leder till värre konsekvenser än vad alkohol någonsin kan bidra med. Samma med förbudet att dricka i parker i staden! Istället för att ta en kall öl i parken en fin sommar eller vårkväll blir man tvingad till en hasch-inrökt mörk lägenhet med folk man aldrig sett eller kommer att se. Är det en bra metod för att stävja missbruk?

Moralkärringarna som jagar ungdomar som druckit folköl i solen på skolavslutningsfesten kanske skall tänka på det istället.


Media: SvD, SVT
Bloggat: Blogge
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Trotten om RTC, Svensson om miljö, Alliansfritt om Kd och familjen, Esbati om 1 maj

tisdagen den 29:e april 2008

Var tacksam för den sexuella revolutionen!


Har nyss sett SVT-Debatt på SVT:s hemsida, programmet handlade om etanol, mördarsniglar och skrämmande nog - ett till synes vedertaget ifrågasättande av betydelsen av den sexuella revolutionen. En irrationell kvinna gick lös på den fria sexualiteten och till och med sexualundervisningen i skolan. Den tunga och ruttna sexualmoralism som kvinnan yttrade dröp som en hinna över henne, men fick som tur var mycket motstånd från publiken.

Stolta sexualmoralister fascinerar mig ungefär som vissa stolt kan deklarera sig som nationalsocialister. Varje gång hoppar hjärtat över ett slag och sinnena skärps, och jag tycks aldrig vänja mig vid människans ständiga förmåga att överträffa (eller underträffa?) sig själv.

Jag undrar varför dessa irrationella personer anser att aborter är fel i sig. Varför är ökade aborter ett fel? Dessutom verkar det ju även finnas delade meningar om det överhuvudtaget är en ökning i aborttal.

Jag undrar vidare vad för alternativ dessa personer vill ha istället för kunskap/upplysning om sex och samlevnad? Typiskt springer de runt frågan med att styra om diskussionen. Den irrationella kvinnan på SVT-Debatt ifrågasatte undervisning och kunskap genom att påstå att det tar bort det "naturliga skyddet" i form av blygsel. Ja, just det, så sa hon! fascinerande! skrämmande.

Så länge det handlar om vuxna människor som tillsammans gör något de är överens om så skall det inte komma någon utifrån och lägga sig i med stigmatisering eller förbud. Något som vanligtvis följer sexualmoralisering. En sådan sexuell revolution har ingenting med pedofili att göra, eller någon annan form av våldtäkt - som olyckligtvis drogs upp av Janne Josefsson i SVT-Debatt. Våldtäkt eller pedofili handlar inte om vuxna människor som tillsammans i överensstämmelse har sex. Således har det ingenting med en sexuell frigörelse att göra.

Samma sak gäller för porr och prostitution. Grundregeln gäller överensstämmelse mellan vuxna - så länge dessa existerar kan det aldrig vara moraliskt fel. Vissa verkar dock inte fatta detta under sin drypande hinna av sexualmoralism.


Bloggat: Blogge, Opassande,
Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Liberalen som den falska Guden


”Ni liberala rojalister, liberala byråkrater, liberala reaktionärer, liberala skanspatrioter! Liberala förfalskare äro ni; därför går jag till socialisterna, det är framtidsfolket, under det att ni tillhör det förflutna, den avgående träcken.”

Citatet kommer från Jan Myrdals Strindberg-bok som refererar en text av Z. Höglund i Stormklockan. Höglund å sin sida använder ett utdrag (citatet ovan) från Strindbergs ”Svarta Fanor”. Strindbergs citat tecknar den progressiva reaktionen mot det reaktionära och konservativa i samhället, där det moderna samhället blivit borgerligt-liberalt och liberalerna därmed konservativa i sin retoriska apologetik. I viss mån har liberalerna till och med tagit till sig reaktionärismen om någon del av samhället blivit för progressivt. Citatet kan därmed representera den historiska metamorfos som liberalismen varit objektivt tvungen att genomföra – den ironin som berättar om hur den progressiva liberalismen ur sin egen seger blev maktens megafon och ideologisk konservativ.

Så blev alltså liberalerna försvarare av monarkin, skilda från svaga och utsatta, rädda för förändring och flaggviftare. Så slutade liberalerna att ge svar inför framtiden och klädde sig i de tidigare härskarnas kläder.

De tillhör det förflutna!

Ilskan över liberalernas konservatism tog sig yttring i en allt mer medveten arbetarrörelse där man positionerade sig som en bitsk kritiker i uppmaning om reell förändring. Klassförtryckets avskaffande! Från alla håll skulle kritiken brinna i liberalens röv. Även det borgerliga finrummet vad gäller religionen skulle attackeras från socialistiskt håll. Kristus som Frälsaren ifrågasättes och den Kristna Guden skulle sättas ned från sin tron och kritiserade den gängse synen på upprorets ande, som man menade stämplades som ond och djävul av Kristendomen (Lucifer – Ljusbringaren). Man kritiserade religionerna, som man menade medvetet förklarade upprorslusten i negativa dagar då de tjänade makten:

Loke, Prometevs, Lucifer, dessa myternas skönt diktade gestalter, äro alla symboliska uttryck för en och samma sak: befrielseanden. De representerar den mänskliga upprorslusten, striden mellan förtryckare och förtryckta, mellan mörker och ljus. Och därför håller de missnöjda, framåtblickande individerna i samhället dessa personligheter kära.” (Loke - ett flygblad till ungdomen)

Således blev religionens symboler ett medel i kampen om livet. Även Strindberg kom att ta till sig religionen i sin positionering mot borgarklassens finrum och Kyrka. Han skrev ett mysteriespel under sin Infernokris i Paris på 1890-talet med titeln ”Om världens Skapelse och sanna Mening” som förklarar ”Gud” som den egentlige onde och ”Lucifer” som den egentlige goda som står upp mot ”Guds” onda vilja som ”kräver lidande och fördärv”. ”Lucifer” ifrågasätter ”Guds” onda plan om människornas lidande:

Lucifer: ”Ve dem som kalla det onda gott och det goda ont; som göra mörkret till ljus och ljuset till mörker, som göra det bittra ljuvt och det ljuva bittert! – Jag stämmer dig inför Den Eviges domstol!”

Gud: "Då väntar jag! Ty, möter du Den Evige mer än en gång var tionde myriad av år när han besöker dessa trakter?"

Lucifer: "Jag skall säga människorna sanningen, att dina råd varda om intet."

Gud: "Förbannad vare du, Lucifer! Och under dårskapernas värld varde din plats, att du må se deras pina; och att människorna må kalla dig den Onde!"

Lucifer: "Du skall segra, ty du är stark som det onda! För människorna skall du vara Gud, du, förtalaren, Satan!"

Gud: "Ned! upprorsmakare! Framåt: Mikael, Rafael, Gabriel, Uriel! Slån: Samuel, Azazel, Azeal, Mehazael! Blåsen: Oriens, Paymon, Egyn, Amaimon!"

(Inferno, Norstedts 1994)

Upproret har alltid ogillats av makten, och således naturligt av liberalerna när de intagit maktens tron. När folket visar sitt förakt för den rådande tillställningen rycker de borgerliga apologeterna ut och varnar om ”pöbeln”!

Lugn och stabilitet håller förtrycket på tronen. Och därför hatas Hatet! Hatet som eldat människan till förändring, drivit tyrannerna från deras torn och slavarna från dikena! Detta Hat är farligt för makten. Farligt för de härskande liberalerna. Hatet gråter de av falsk medmänsklighet är – ”motsatsen till kärlek!” och vänder Sanningen upp och ned som den falska ”Guden”. Sanningen vet dock att Kärlek behöver Hatet.

Man kan inte älska en människa om man inte samtidigt hatar det som gör den illa.




FRIHETSSÅNGER II.



Hatets känsla ständigt målas
som en avgrundsflamma
och med kärlek prålas -
sägs från himlen stamma.
Men om aldrig hatet lågar
i ett mänskligt sinne,
kan väl finnas då – jag frågar –
kärleksglöd därinne?
Nej, den själ som icke hatar
vad han orätt finner
den om rätten endast pratar
aldrig för den brinner.
Ty den ädle, som vill kämpa
för det sanna, sköna,
söker icke hatet dämpa
men dess ursprung röna
Ja, må hatets ädla lågor
väcka alla tröga
sätta varje barm i vågor
för det sanna, höga!
Då skall nya slägten vinna
kärlek, frid på jorden;
nu ack nu vi oftast finna
endast tomma orden.

(Johan Bernt Johansson,
Ny Tid, 17 Nov 1892, alt.
Hatets sånger – Vertigoserien)


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Svensson om dödsstraff, Alliansfritt om regeringens utnämningspolitik, Marlene om Doktor Gormander, Hampus fortsätter kommentera lögner om mellanöstern-konflikten, Trotten skriver också om mellanöstern

fredagen den 25:e april 2008

Medgav Rebecca Selberg till antisemit-anklagelserna?

Ja det kan man läsa hos Jonathan "liberalen" Leman under rubriken "Manas nya ansvariga utgivare erkänner antisemtism". Med uppriktig skadeglädje citerar Leman artikeln i Journalisten.se:
"Selberg medgav att kvaliteten varit ojämn, och att man släppt igenom texter på Manas sajt med antisemitiska formuleringar." (Jonathan Lemans fetstil)
Och fortsätter att förklara att hela försvaret av Mana gick ut på att de kontroversiella texterna hos Mana gick ut på att de inte var antisemitiska, med en självklar underförståelse att hela försvaret därmed fallit.

Problemet med detta glädjeutrop från Mana-kritikerna är dock att journalisten Kristian Alm, som skrev artikeln på Journalisten.se återgivit debatten på Publicistklubben i Malmö felaktigt. Kristian Alm verkar även ha erkänt att hans återgivande inte riktigt stämde varpå han fått gjort en korrigering av artikeln på Journalisten.se.

Efter Kristian Alms korrigering finner vi en helt annan formulering av texten i artikeln, än den Leman citerar. Det handlar inte längre om flera texter som släppts igenom, utan om en text:
"Selberg medgav att kvaliteten varit ojämn, och att man släppt igenom en text på Manas sajt med antisemitiska formuleringar." (min fetstil)
Kristian Alm ändrade också vem som ursprungligen tagit bort denna enskilda text - vilket visar sig vara Babak Rahimi som tagit bort den redan innan drevet mot Mana kommit igång. Att Rahimi tagit bort den innan drevet får vi dock inte läsa i Alms artikel, istället får vi endast läsa att; "Den togs bort av Rahimi, men låg kvar sökbar.". Vi får heller inte läsa i Alms artikel att den enskilda artikeln sedan togs bort i det sökbara arkivet när Mana insåg att den fortfarande fanns kvar i arkivet.

Så, då är den kvarstående frågan om Selberg på Publicistklubben erkänt denna enskilda artikel med "antisemitiska formuleringar". När jag genom e-mail frågade Rebecca Selberg om vad hon ansåg om hur hon återgivits i tidningen Journalisten, så förklarar hon att hon blivit felciterad i tidningen. Hon menar att varför den enskilda texten togs bort var för att de ansåg att den var; "otydlig och med illa valda formuleringar". Hon förklarar vidare i mailet att hon inte tycker att texten kan kallas för antisemitisk, och påpekar att hon var väldigt tydlig med att; "anklagelserna om antisemitism var politiskt motiverade och tyvärr är vanligt förekommande i diskussionen om Israel".

Slutligen måste det bli allvarligt pinsamt för Mana-kritikerna med alla dessa felciteringar och feltolkningar, som används och har brukats i drevet mot den antirasistiska och Israel-kritiska tidskriften Mana.


Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

Vem är August Strindberg?


Något som undgått mig genom åratal av litteraturlektioner och svensklektioner både i högstadiet och gymnasiet är Strindbergs förhållande till religionen. Mycket av detta tror jag beror på den stora roll som Strindberg har haft i vårt land som radikal och progressiv författare. En roll som spred sig genom hela skandinavien och kom att höja sig från författare till även en symbol, en lysande stjärna vars funktion inspirerade radikala krafter - men kanske främst kritiken.

För låt oss inte glömma Strindbergs oerhörda roll som en av många orsaker som tände gnistan till den litterära revolutionen, för kritiken av den konservativa tanken att allt är och skall vara beständigt av tradition. För detta kan man knappast underskatta Strindbergs roll.

Men varför skall man då uppmärksamma hans förhållande till religionen? Skulle inte det vara att förstöra hans roll som radikal och progressiv rollfigur? Det skulle man kunna invända, men jag är av den bestämda uppfattningen att det förhåller sig tvärtom.

I hans ständiga förhållande till religionen kan vi bland annat se hur han tar an en antisemitisk ställning i böcker som Det svenska folket. Men sedan i hans religiösa livskris i Paris - Infernokrisen - tvärvänder och tar avstånd ifrån antisemitismen och spekulerar till och med att kunna bli jude eller muslim. Hur skall vi tolka detta? Att Strindberg har en fallenhet för antisemitism, eller att Strindberg var en reflekterande intellektuell som inte isolerade sig i fullständig stolthet utan att kunna ändra åsikt? Jag tolkar det senare. Allt för många personer isolerar sig i sin stolthet och skyltar med åsikter som de egentligen kanske inte har, men känner sig tvungna att skylta med dem i en självförnekelse. Därför, heder åt Strindberg! som erkände sitt fel och vågade stå för denna reflekterande förändring. En sann intellektuell!

Jan Myrdal (Johan August Strindber, Natur och Kultur 2003) har dock påpekat att Strindbergs uppfattning av ”socialismen” skilde sig ifrån Karl Marx uppfattning eller utveckling av den socialistiska uppfattningen, som utmärkte sig genom att rikta uppmärksamheten på industriproletariatet och materialismen. August Strindberg tyckte att de riktiga proletärerna var de som arbetade på landet, alltså bönder, som han tyckte använde händerna på ett mer karaktäristiskt sätt för arbetare. Här förhåller det sig en intressant spänning vad gäller Strindbergs uppfattning av materialism kontra idealism. Och då kommer jag automatiskt in på August Strindbergs religiösa ståndpunkter.

August Strindbergs uppfattning om materialism kontra idealism kan kopplas mycket till hans Gudsuppfattning eller religiösa övertygelse. Som läsare ser man det i hans beskrivning av hur de övernaturliga makterna påverkar världen och människan.

August Strindberg beskriver i boken Inferno att:
Ingenting sker i denna värld utan makternas samtycke; och naturalismen blev till, så varde då naturalismen, varde det återfödelsen av harmonien mellan materien och anden
Som ockultist ville han undersöka områden som vetenskapen lämnade och likt citatet ovan så sökte han förklara en sorts växelverkan mellan det icke-materiella och det materiella. Han beskriver:
Emellertid och eftersom alla erkände materiens enhet och kallade sig monister utan att vara det, gick jag vidare, drog de yttersta konsekvenserna av läran och eliminerade gränserna mellan materien och det man kallade anden
Som marxist eller vetenskapsman faller Strindbergs fallenhet för idealism föga radikalt eller progressivt. Men hans religiösa uppfattning passade heller inte i samhällets finrum då han både kritiserade Jesus som Frälsare och hade en stark deterministisk uppfattning om de övernaturliga makterna. En tro som kom ifrån hans ständiga uppfattning om arvsynden. Något Jan Myrdal kommenterar som särskilt attraherande för folklig publik.

Däremot tycker jag att man gör en björntjänst mot Strindberg genom att förminska hans religiösa övertygelse genom att som Myrdal ställa tyngden på Strindbergs fantasi när det gäller Strindbergs skriftställning under Infernokrisen. Strindbergs vilja med boken Inferno är att utveckla en uppfattning om verkligheten bortom en vetenskap som han anser inskränkt gentemot det immateriella.

Även om Strindbergs deterministiska tro om arvsynden leder honom till en ganska horribel människosyn; där barn som lider inte skall skyllas på en Gud eftersom barnen troligtvis botar för en tidigare synd begången före ankomsten till vår värld. Trots detta lyser han som en ledstjärna som en reflekterande människa, som inte drar sig för att kritisera rådande sanningar och politisk och kulturell hegemoni.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Trotten om sexistisk reklam, Alliansfritt om regeringen och Israel, Marlene Olsson om försäkringskassan, Svensson om Israels människovidriga krigsföring, Björn Nilsson skriver om historia

onsdagen den 23:e april 2008

Liberalt verbiage

På Expressens kultursidor (080422) påstår Joakim Nilsson att; "något har hänt med tonen i den svenska integrationsdebatten". Nilsson tycks nämligen uppröras över något han tycker blivit ett hätskt skyttegravskrig mellan "vänster" och "liberal", och missar att det handlar om rasism som blir allt mer rumsren i landets finrum.

I rasisterna tolkar Nilsson "liberala" representanter och rycker ut i ideologisk apologetik. Vilket blir tragiskt och inget annat än ett meningslöst verbiage. Jag skulle vilja påstå att något har hänt med de svenska liberalerna, de som egentligen skall välkomna fria och mångfacetterade yttranden har metamorfosats till irrationella krigare - till synes förvånad över att det finns människor som vågar kritisera liberaler och ännu värre den förmenta liberalismen.

Nilsson ser i kritiken av krigshetsaren och islamofoben Dilsa Demirbag-Sten en "liberal" och vänder sina kanonader mot "bloggvänstern" som han anser utför "nätmobbning". Politisk kritik förvandlas till mobbning, så fantastiskt! enkelt!

Men nu förhåller det så att Demirbag-Sten inte behöver en "bloggvänster" som målar fan på väggen, det är hon så bra på själv genom sitt samarbete med det islamofobiska Center for Islamic Plurality. CIP skapades av de kända amerikanska islamofoberna Stephen Schwartz och Daniel Pipe. Hon upprepade själv Henrik Bachners citatfusk och tolkningsfel i självförsvar mot kritiken av hennes försök till censur av den antirasistiska och Israel-kritiska tidningen Mana i Kulturrådet. Demirbag-Sten har även historia av att använda sig av medvetna lögner för att underbygga sin Israel-apologetik.

Dilsa Demirbag-Stens egna politiska gravgrävning kan fortsättas. Men Nilsson går förbi utan en enda reflektion. Han är beslutsam och fokuserad på sitt eget ideologiska försvar och polemiska riktning mot den "radikala vänstern". Demirbag-Sten metamorfosas då till en missförstådd liberal utsatt av en mobbningskultur! Och hör och häpna av - tillmälen!

Joakim Nilsson riktar inte sin kritik mot argumenten som talar mot Dilsa Demirbag-Stens kompetens för centralstyrelsen i Röda Korset. Nej, Nilsson är ju endast en objektiv forskare som riktar kritik mot själva kritiken mot den allt mer rumsrena rasismen. Därför målar Nilsson upp en potemkinkuliss för att dölja en meningslöshet. Han försöker vrida diskussionen ifrån sakfrågor till att handla om ett ifrågasättande av kritiken i sig. Att klä av rasismen förvandlas alltså i Nilssons verbiage till en hätsk retorik mot en "liberal höger". Ställningstaganden mot rasister förklarar Nilsson upprört som ett "vi och dom"-attityd.

Vad har hänt med liberalerna?


Bloggat: Esbati, Funky Fresh

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

lördagen den 19:e april 2008

Mysteriet kring Jonathan ”liberalen” Leman

Den följande texten i denna bloggpost måste ytterligare förtydligas och förklaras. Efter diskussion med Charlotte (Kamferdroppar) känner jag ett behov av att betona att det inte är min avsikt att förklara Jonathan Leman som allmänt skum. Anledningen till varför jag skrivit denna bloggpost är för att bemöta ett svar från Leman, samt att sätta honom i ett sammanhang i debatten kring Mana. Jag tror alltså inte att Leman ingår i någon konspiration, alltså inte sionistisk sådan heller (vilket jag redan påpekat tidigare i texten med hänvisn. till Naom Chomsky). Jag riktar heller inga direkta påhopp på hans person utan kritiserar hans argumentation.


Det var inte länge sedan jag för första gången stötte på en bloggskribent med namnet Jonathan i bloggosfären. Då var det i samband med Dilsa Demirbag-Stens försök att hindra stöd till den antirasistiska, och tillika Israel-kritiska tidskriften Mana i Kulturrådet. Detta bemöttes med många och starka kritiska röster i landet, inte minst från kulturvärlden (tidningar, organisationer och personligheter).

I regnet av kritik över Dilsa Demirbag-Stens försök till politisk censur så kom en del personer till hennes försvar. En av dessa var den ökände ”antisemit-forskaren” Henrik Bachner. Om honom går det att läsa i SvD att han tidigare ägnat sig åt:
”grovt kränkande generaliseringar av araber. Vissa [personer] har till och med funnit det legitimt att jämföra arabvärlden - och därmed araberna - generellt med nazisterna. Henrik Bachner själv tillhör tyvärr denna grupp.”

Henrik Bachner tillhör nämligen den grupp av personer som är övertygad om att det existerar ett gigantiskt hat mot judar (antisemitism) bland ”araber” och vänsterorienterade individer i förtäckt Israel-kritik. Och har av detta gjort en karriär.

Det ironiska med Bachner är att han i sin apologetik och anklagelseakter systematiskt försöker påvisa att jämförelse med Israel och Nazityskland per definition är ett tecken på antisemitism. För att belägga en sådan anti-vetenskaplig uppfattning hänvisar Bachner till ODIHR/EUMC-rapporten om antisemitism. Men problemet är att Bachner har en tendens att felcitera och feltolka. Hans metod går ut på att skära i texter och dra ut meningar ur deras kontext för att bevisa sin premiss. Genom den metoden anser han sig hitta tecken på antisemitism, och även bevis för sin egen metod. Henrik Bachner är alltså en person som skapar luftslott.

I tumultet kring Dilsa Demirbag-Stens censur-iver kom även Demirbag-Sten att anamma Bachners luftslotts-argument, antagligen i brist på egna. Och även bloggaren Jonathan Leman kom att, som från klar himmel, komma som en ädel apologet till Demirbag-Stens och Bachners försvar. En lång tid envisades Leman med att upprepa Bachners påståenden utan att själv komma med några argument. Men efter att polemiken hade härjat ett tag, och att det allt mer stod klart att Bachners tomma argument byggde på felcitering och feltolkning, så försökte Leman att förklara sina argument till sina påståenden. Det visade sig vara exakt samma metod som Bachner hängett sig till – citatskärning av ODIHR/EUMC-rapporten och utvalda texter från tidskriften Mana.

Varför tar jag då upp Bachner och Demirbag-Sten i sammanhanget kring Jonathan Leman? Jo det är nämligen intressant med tanke på att Leman använder exakt samma idiottolkning av ODIHR/EUMC-rapporten och exakt samma metodteknik vad gäller citat och textanalys.

Jonathan fick mycket kritik för sitt envisa försvar av Demirbag-Sten och Bachner, däribland utförlig genomgång av Hampus Eckerman. Och i samband med att Leman avslöjat sin metodteknik så tog han helt plötsligt bort möjligheten att kommentera på bloggen. Kritiken blev honom antaligen för övermäktig, men han sparade min sista kommentar och införlivade den i ett separat inlägg fortfarande utan möjlighet att kommentera på bloggen. Nu går det att läsa på Lemans blogg:
"Använder mig inte av kommentarfält men tveka inte att höra av dig med synpunkter eller frågor via mail: jonathan.leman[at]gmail.com"
Mail-korrespondens har ju en helt annan funktion än kommentarsfält med tanke på dess anonymitet, men nog om det. Leman kom alltså att kopiera in min kommentar. Även i det inlägget syns det klart och tydligt hur Leman skär i texter och använder citat-meningar utanför sin kontext för att bevisa en uppfattning. Däribland ondgör han sig över hur en författare till en artikel i Mana skrivit; "det absurda är att även standardversionen av Förintelsen – den sionistiska versionen – används för att hålla Förintelsens hjul rullande.". Leman som inte förstår att man ibland inte kan ta ut meningar ur en text utan hänsyn till kontexten tolkar det ordagrant och drar slutsatsen att den "standardversion" författaren beskriver är den standardversion Leman själv anser existerar. För läsaren av hela artikeln är det klart att det är en särskild version av Förintelsen som författaren kritiserar och den är inte den Leman tror sig ha hittat. Ett typiskt exempel på vad en felaktig metodteknik kan få för konsekvenser. Om författaren enbart hade skrivit den meningen som Leman citerar skulle inte Lemans tolkning vara så konstig, men nu har inte författaren enbart skrivit denna mening utan en hel artikel om ämnet. Varför Leman ändå tolkar författarens mening i sig som om det endast vore just den meningen beror helt enkelt på att Leman saknar de analysmetoder som en forskare skall ha.

Så vem är då Jonathan Leman? Bekant med vetenskaplig metodik är han ju inte. En patologisk vilja att försvara Dilsa Demirbag-Sten och Henrik Bachner verkar finnas. Hur är det politiskt? När han i radio nämns som tillsammans med en liberal kritik mot DN-Kultur i samband med tumultet kring tidskriften Mana blev han arg för att han titulerats liberal, men verkar å andra sidan inte att ta avstånd från att egentligen vara det. Han är alltså en högerman med liberala åsikter. På sin blogg står det dock ingenting om politisk tillhörighet (förutom att han skriver om antisemitism), vilket pekar till att han vill agera som en "objektiv" röst i etern. Personer som aktivt verkar mot att skylta med sina politiska tillhörigheter drar alltjämt till mig uppmärksamheten men framför allt misstänksamheten.

Jonathan Leman gjorde en sak av att Expo upprepade Bachners luftslotts-argumentering, som om det i sig skulle legitmera en anti-vetenskaplig analys, och citerar just den delen i Expo-artikeln som kritiserar vänstern för att negligera rasismen utanför nazismen. Även Dilsa Demirbag-Sten tog upp detta i SVT-Debatt där hon påstår att hon varit i kontakt med Expo:s Richard Slätt och Daniel Poohl. Det intressanta med detta är att Expo publicerade denna artikel i exakt samma datum som Dilsa Demirbag-Sten uppträdde i SVT-Debatt. Tidigare hade inte Expo skrivit en enda mening eller text om Mana. Leman kom också att skriva en debattartikel tillsammans med den före detta chefredaktören för Expo Richard Slätt. Tidigare i samband med att Leman skrivit en debatt-artikel i Expressen om hur han blivit utsatt av ett antal judefientliga personangrepp så kunde man se Leman tillsammans med Bachner i TV-4:as TV-soffa om just antisemitismen.

Så, den logiska frågeställningen efter denna redogörelse är om Leman, Slätt, Demirbag-Sten och Bachner har en sorts bundisförhållande ens vänsterkritiker och antisemit-anklagare emellan? Någon sorts koppling dessemellan förekom ju som visats. Det är alltså inte alls så omöjligt att förstå reaktionerna hos dessa personer, de försvarar ju sina fränder. Men detta är ju självklart endast spekulationer. Leman kan ju helt enkelt känna en enkel men uppriktig känsla att försvara Bachner (och därmed Demirbag-Sten) på basis av att de delar lika uppfattning om antisemitismen. Något vänförhållande behöver alltså inte existera. På vilket sätt dessa personer förhåller sig med varandra är egentligen inte intressant. Utan det intressanta är att de tillsammans står för en uppfattning av den förekommande antisemitismen idag. Hos Leman finner man en uppfattning att det existerar en högst relevant och alarmerande antisemitism inte alls olik den uppfattning som Bachner har. (Undrar när vi får läsa ett avståndstagande från Bachners rasism från Leman?)

En intressant frågan är nu om jag kommer att anklagas för att vara konspirationsteoretiker p.g.a. mina spekulationer kring ett bundisförhållande mellan Demirbag-Sten, Slätt, Leman och Bachner? Möjligtvis kan jag anklagas för att teorisera om en konspiration mellan valda personer. Men det kan inte riktas mot mig då den kopplingen gjorts av dem själva. För att parafrasera Naom Chomsky fritt ur minnet; "Konspiration är bara ett annat ord för Håll käften!". Min spekulation är alltså harmlös, och fyller endast en lekmans förklarande funktion om drivkraften bakom dessa personer.

Slutligen! Mysteriet kring Jonathan "liberalen" Leman är inte så mycket av ett mysterium. Utan mer av ett moment av ett letargiskt försvar av Henrik Bachners anti-vetenskapliga metodik i sitt eget ideologiska syfte. Så vi kan nog förvänta oss att se Lemans apologetik av Demirbag-Sten och Bachner i fortsättningen. Om han nu inte tar sitt förnuft till fånga och lär sig vetenskaplig textanalys och innehållsanalys tillsammans med komparativ metod - och därmed inser Bachners björntjänst.


PS: Jonathan Leman kom som väntat till Dilsa Demirbag-Stens försvar i kritiken mot hennes nominering till Röda Korsets styrelse. Även denna gång använde Leman Bachners metodteknik vad gäller citatskärning och tolkning.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

onsdagen den 16:e april 2008

Dilsa Demirbag-Sten smutsar ner Röda Korset

Genom Hampus Eckermans briljanta bloggpost nås jag av den dråpliga nyheten att den ökände krigshetsaren och islamofoben Dilsa Demirbag-Sten har blivit nominerad till Röda Korsets centralstyrelse. Mycket har man varit med om...

För mig är det otroligt hur en person som Dilsa Demirbag-Sten fortfarande kan bemötas i sammanhang och diskussioner, som om hon var annat än en meningslös apologet för krig och islamofobi (samarbetar exempelvis med islamofobiska organisationer t.ex CIP). En sann korsfarare där alla medel är tillåtna, bara det utförs av hennes händer. Citatfusk och fabriserade fakta smutsar ner till den grad att hennes trovärdighet försvunnit. Men med tafflig retorik kan man tydligen utfärda under.

Är detta verkligen en kompetent person för uppdraget i Röda Korset?


Bloggat: Jinge, Betraktarens öga, Forum för Frihet, Rawia Morras blogg
Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Trotten om EMO:s i Mexiko, Svensson om moderater

måndagen den 14:e april 2008

OS i Kina, Tibet och Jan Myrdal


Många starka röster har hörts om en eventuell bojkott av OS i Kina. Mycket har skrivits och många bilder har visats, men fortfarande sker en skev nyhetsrapportering. De felaktigt benämnda "tibet-anhängarna", som mer eller mindre våldsamt demonstrerat mot OS i Kina och för ett självständigt Tibet ifrån Kina hörs och ses fortfarande, medan man som betraktare måste kämpa för att märka av de stora demonstrationerna i USA och Australien mot den skeva västerländska nyhetsrapporteringen.

Detta är en komplex fråga. Skall vi bojkotta Os i Kina, eller inte? Kina är ju de facto en byråkratisk diktatur utan tecken på folkligt styre, det har vi visserligen inte heller här i västvärldens parlamentariska borgerliga staterna, men för det kan man inte blunda för skillnaden mellan formell demokrati och diktatur. Jag håller med Jan Myrdal på SVT-Debatt att man omöjligen kan kalla Sverige idag för folkstyre, och därför är det mer komplext än vad vissa frasmaskiner mantrar om "demokrati" och "diktatur". Så därför heder åt Myrdal som var den enda som försökte problematisera. Men ändå, vi kommer inte ifrån de kvalitativa skillnaderna.

Följdfrågan är då vad vi kan göra åt detta. Handlar vi genom bojkott och därmed isolering? Eller protest med samtidigt öppna dörrar? Jag tror det senare. Problemet är att borgarna fattat detta med Kina men inte med andra så som Kuba, Nordkorea och Vitryssland. Hyckleriet är stort och osande hos borgerligheten när penganerven åtrår sina heta begär. Borgerlighetens diskreta charm!

Men nu har delar av vänstern även yttrat ord om OS i Kina. Svensson skriver att han är för " i princip en bojkott av OS i Kina.", liksom Trotten; "Bojkotten skulle hamna mitt i strålkastarljuset och Kinas regering skulle kläs av inför den allmänna opinionen och avslöjas som dom satans mördare dom är". Den danska vänsterorganisationen Enhedslisten uppmanar till bojkott. Och det parti/organisation jag mest sympatiserar med Arbetarmakt (svensk sektion av Femte Internationalen) uppmanar till "globala protester i solidaritet med det tibetanska folket". Socialistiska partiets (svensk sektion av Fjärde Internationalen) franska systerorganisation LCR uttalar luddigt "nödvändigheten av [...] självbestämmande för existerande minoriteter" och fördömer förtrycket.

Så hur agera som vänsterintellektuell? Bojkotta? Protestera, eller?

I sak är jag för protester mot Kinas brott mot demokratiska rättigheter, dess saknad av arbetardemokrati och förekomst av inhumansk råkapitalism. Så därför är jag inte emot att protestera utan tvärtemot uppmanar till protest! Frågan är ju om de globala protesterna mot Kinas förtryck vid detta tillfälle är en allmän protest mot Kinas övertramp eller om en särskild protest mot Kinas politik i Tibet. Det verkar vara det senare. Men för att förtydliga mig själv; jag är för globala protester mot förtryck! Men en annan sak förhåller det sig med bojkott. Bojkott är ett trubbigt kampmedel med isoleringens logik, som av erfarenhet stjälpa istället för att hjälpa ländernas folk. Kulturellt utbyte kräver öppna gränser.

Uppmaning om bojkott anser jag därmed reaktionärt och uttryck av en allmänhumanistiskt vänstermoraliserande, som är främmande för marxistisk tradition.

En annan fråga i kontexten som jag anser att man måste kunna få fråga i diskussionen är just om Tibets karaktär. Massmedia och den skeva bilden på de "globala protesterna" visar på en stark uppfatttning om att Tibet borde bli självständigt och fritt. Däribland de vänsterorganisationer jag nämnt ovan. Från andra sidan hör vi Folkrepubliken Kina som liksom republiken Kina anser att Tibet alltid hört till bland andra Kinesiska provinser.

Så, vad är då Tibets karaktär? Tibetanska högplatån, som uppgår på sina håll till 5 000 meter, har historiskt inte varit ideala för bosättningar, istället har det mildare klimatet omkring floden Bramaputras övre lopp inbjudit möjligheter till tidig civilisationens utveckling i Tibet. Det är här som Tibet skapades som ett kungavälde ("Kinas väg - från stenåldern till dataåldern", Rabén Prisma 1997). Tibet hade före Kinas ingång i Tibet 1951 varit en feodal teokrati med livegna bönder, ett land som förklarade sig självständigt 1911 - ergo självstyre 40 år - med allvarlig modernistisk eftersläpning (Idag har arbetarna i Tibet de näst högsta lönerna i Folkrepubliken Kina, 22 500 km motorväg till skillnad från inga år 1950, all icke-religiös utbildning kom till efter ingången i Tibet, det finns 25 st forskningsinstitut till skillnad från inga år 1950 och spädbarnsdödligheten har sjunkit från 43 % år 1950 till 0,661 % år 2000 tillsammans med en uppskattad livslängd ifrån 35,5 år 1950 till 67 år 2000). När personer åberopar Tibets självständighet och frihet bygger man argumenten på folkrättens deklarerande om nationalstatens suveränitet. Men Tibetfrågan anfäktas ifrån bägge hållen med historiska anföranden vilket gör det hela mer komplext än vad som vanligtvis försöks förklaras. Som Björn Kellgren skriver ("Kinakunskap", Studentlitteratur 2000); "Tibet har tidvis varit under kinesisk kontroll, tidvis varit självständigt och tidvis lagt delar av Kina under sig." Det som tycks vara självklart verkar alltså inte vara det.

Liknelserna till Vietnam och Korea, som Johan Ehrenberg skriver i sin tidning ETC, haltar därmed, då min uppfattning angående Tibetfrågan är att den är mer komplex. Ehrenberg verkar i alla fall ha ett sunt avog till bojkott av OS till stöd för protester.

Slutligen, min uppmaning är att diskutera Tibetfrågan utan att hamna på enkla spår utan möjlighet för intagande av andra intryck. För den intellektuella hederlighetens skull debattera saken för som Tibetfrågan är nu känns den för komplex för att kunna ta ställning för dess eventuella självständighet. Vissa reagerar på att man tar upp det historiska sammanhanget men för att någorlunda närma sig sanningen i frågan måste man ta till sammanhanget och inte förfalla till ett förljugande atomisering av verkligheten. Inte hänge sig till det destruktiva irrationella så som Claes Malmberg skrek, viftade och avbröt Jan Myrdals försök till att upplysa det komplexa i frågan. Att man inte behöver hålla med Jan Myrdals åsikter i alla de områden han som intellektuell skriftställare täckt genom sitt långa liv skall inte behöva tas som anledning att sätta en automatisk munkavle. Här är jag övertygad, trots mina tidigare kritiska förhållningar mot Myrdal, att han har viktiga synvinklar att bidra med i diskussionen. Den TV-debatten med Malmberg och Myrdal var därför inte så bra, just på grund av att Myrdal inte fick prata. Bättre TV-debatt om Tibetfrågan och OS i Kina tycker jag SVT:s Agenda utgjorde där Fang Fang Kullander gav intressanta synvinklar.


Därför säger jag:

* Nej, till bojkott av OS i Kina!

* För globala protester mot förtryck i Kina!

* Nej till återupprättande av Dalai Lamas teokrati

* För en arbetar och bonderevolution i Kina och dess nuvarande hållna provinser

Uppdatering kl. 18:00: Som väntat, och efterlängtat, så har Jan Myrdal skrivit en debatt-artikel i Aftonbladet om just Tibetfrågan. Äntligen får han alltså fullfölja sin mening i sitt rätta medium som skriftställare. Frågan är ju då om han riktar något ljus på den komplexa Tibetfrågan. Vad jag kan utröna ur artikeln är Myrdals hjälp till att belysa hur Tibet en gång styrdes av en hänsynslös feodal teokrati. Att Tibets rätt till en suverän nationalstat är komplicerad. Kritik mot Myrdal ger bloggaren Svensson med ett antal intressanta text-hänvisningar. Läs även Björn Nilssons kommentar av Jan Myrdals-artikeln och Gunilla Grahn-Hinnfors (biträdande kulturredaktör på GP). Tidningen Proletären har tydligen också publicerat Myrdals text i full längd.


Bloggat: Björnbrum, Blogge 1, Blogge 2, Blogge 3, blogge 4, blogge 5, Marlene Olsson, APA
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Erik Svensson om Timbros stöd till Historieuppropet, Magnus Berg skriver om SÄPOS förhållande till Nazityskland, Andreas Bryhn skriver om handel, Kaj Raving om EU:s arbetarfientliga linje

torsdagen den 3:e april 2008

What the Fuck? Borgerliga idioter finns det gott om!

Äh! Varför inte tänkte jag. Varför inte riktigt gotta sig i en retorisk kavalkad av argumentum ad hominem? Det är ju så fruktansvärt lätt och tillfredställande att narra högfärdiga härskarapologeter. Jag menar, de är ju så lätta offer. Där på sina höga tronar, både politiskt, ekonomiskt och socialt. Skrattandes med höga hakor, raka ryggar med ruttet hjärta som konstant är i konflikt med hjärnans fantasifoster.

Att se Härskaren nyttja sin makt till att sparka ned på sina undersåtar. Tortera dem med en typisk härskares alienerade njutning. Vid toppen av berget, vid randen till sinnlig orgasm! Då! Precis då hoppa fram och visa Härskarens förkrympta könsorgan, och se honom snopen dra sig ner i skammens håla. Vilken njutning!

Det är därför jag gillar Björn Nilssons invektiv mot slabban Liljeroth. Men en riktig god blandning av invektiv och argumentum ad hominem förutsätter en svidande och omfattande kritik av Åsikten. Borgarsvinet Lena Adelsohn Liljeroths märkliga åsikt om vetenskap och forskare är därmed tacksam för kritik. Och där ligger skillnaden mellan samhällskritisk argumentum ad hominem från vänster, och högfärdiga invektiv från Härskarklassen. Vänsterns invektiv förekommer inte kritiken. Den övre klassens invektiv bygger på dess egna ställning och är irrationell.

Borgerligheten besitter alltså en sits som inte precis moraliskt smickrar den om den spottar på den socialt, ekonomiskt och politiskt svagare parten. Den moraliska sidan ligger på vänsterns sida eftersom vänstern i förhållande till borgerligheten agerar emot den starkare parten. Argument riktat kring person kan alltså vara moraliskt rätt. Det kan till och med vara kryddan som ger kritiken en frisk luft av allvar och anknytning till verkligheten.


Här är några andra borgarsvin som följer Härskaren: Hans Engnell, Stefan Olsson, Martin Olsvenne, Pophöger. Mer borgarsvin kan du hitta här.

PS: Tack till Trotten om tipset Creeper. Alltid bra att hålla koll på dem som håller koll.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com