Sidor

söndag 27 juli 2008

Dagens Nyheter briljerar i etnocentrism

Det är väl inte första gången journalistik i västvärlden praktiserar klassisk etnocentrism i sina utrikesreportage. Men på sistone har den deskriptiva journalistiken fokuserats på det allt mer mäktiga Kina. Ensidighet och mytbildning har inte varit ovanliga fenomen.

Som läsare av Dagens Nyheter kan man läsa följande:
Att vara skinhead i Kina garanterar att man sticker ut från mängden och betraktas som suspekt av gemene man.
No fucking way! Kina insinueras med en annorlunda kultur där något så kulturellt "provocerande" som skinhead bemöts med skepticism. Nu är det ju så att vi som är normalt fungerande personer vet att annorlunda stilar, vad det må vara, bemöts med skepticism eftersom de bryter mot normerna över hur en människa bör bete sig och se ut. Visserligen kan dessa normer vara lite annorlunda beroende på kultur/miljö, men att vara skinhead är inte än så länge någon norm i våra normativa samhällstrukturer.

Att landets största morgontidning förhåller sig med etnocentrism är naturligtvis tragiskt och skamligt. Särskilt löjeväckande blir det när det är ett sådant uppenbart hyckleri som beskrivs, med tanke på att det det inte bara är i Kina skinheads betraktas med en viss skepticism.

Vad blir det för "nyhet" härnäst? Att människor riskerar bli våldtagna i Kina? Eller, att människor riskerar bli deprimerade eller sjuka i Kina? Till slut kanske de hittar något som Kina är ensamma om...

Men jag är rädd att detta inte handlar om ett ex nihilo nihil fit, utan att denna idiotiska etnocentrism faktiskt utfärdar sitt syfte till en viss del av icke-reflekterande läsare. Och hos dessa har man redan lyckats få så ett frö om kulturell misstänkligtgörande. Desto mer viktigare för oss som märker dessa agitoriska syften att påpeka dem.


Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

lördag 26 juli 2008

Ryska kärnvapen i Latinamerika?

Efter USA:s allt mer tilltagande hegemoniska strävande efter väldsherravälde, med förstärkning av USA-kontrollerade NATO och spridande av USA:s missilförsvar i Europa, så svarar Ryssland att det är ett hot mot deras nationella säkerhet.
Moscow has strongly opposed the possible deployment by the U.S. of 10 interceptor missiles in Poland and an accompanying tracking radar in the Czech Republic as a threat to its national security. Washington says the defenses are needed to deter a possible strike from Iran, or other "rogue" states.

Moscow has also expressed concern over NATO's expansion to Russia's borders and pledged to take "appropriate measures" to counter the U.S. and NATO moves.
[Källa: RIA Novosti]
Men hitintills har det varit relativt vagt vad Ryssland kan tänkas göra som en reaktion mot USA:s makthybris. Men nu verkar det som om Ryssland kan tänka sig sätta "strategic bombers" på Kuba och Venezuela.
Izvestia cited sources in the Russian Defense Ministry as saying that crews of Tu-160 Blackjack and Tu-95MS Bear strategic bombers recently visited Cuba and conducted an inspection of a site and facilities for a possible forward landing airfield that could be used as a refueling stopover for Russian strategic bombers.
[...]
If a political decision is made, Cuba will most likely host Russian Il-78 aerial tankers, which will provide nuclear-capable strategic bombers with mid-air refueling, sources in the Defense Ministry told Izvestia.

Both Tu-160 and Tu-95MS bombers have been recently modernized and fitted with new X-555 cruise missiles with a range of over 3,500 km (2,200 miles). Therefore, the bombers do not have to be permanently based near the U.S. borders to hit any target on U.S. territory in case of a potential conflict.
[Källa: RIA Novosti]
Dock påpekar artikeln att en annan rysk tidning yttrat kritik och påpekat att en sådan affär skulle kosta Ryssland mer än vad det har råd med. Vi får väl vänta och se, men om ett nytt Kalla Krig kommer till och ett nytt globalt hot om kärnvapen kommer att hägra så är det USA och västvärlden skulden bör ligga.


Andra bloggar om: , , , , , , ,
Pingat på intressant

torsdag 24 juli 2008

Latinska fraser

Kommunist som jag är, tänkte jag erbjuda lite folkbildning av de latinska fraser jag vid något tillfälle funnit användbara.


de omnibus dubitandum = allt bör betvivlas

Nihil humani a me alienum puto = Intet mänskligt är mig främmande

Alea iacta est = tärningen är kastad

Ex nihilo nihil fit = Av inget kommer inget.




Andra bloggar om: , ,

fredag 18 juli 2008

Horstigmat helgar målet

Jacques Ellul sa en gång att: "Målet för modern propaganda är inte längre att forma en åsikt utan att skapa en aktiv och mytisk tro.". Vilket passar ganska bra in på den motståndskampanj som förs mot sexarbetet. Den vet att vetenskaplig forskning motsäger deras fördomar/myter om sexarbetet, så därför struntar de i att försöka referera. Eller så refererar de till maskerade metafysiker, som på en venetiansk maskeradbal, spelar vetenskapliga genom att strunta i vetenskaplig metod och etik. En av dessa är Melissa Farley.

En regel i diskussion i allmänhet är att kravet för att kunna reflektera över sin egen ståndpunkt är att kunna resonera rationellt (frånvaro från känslomässigt resonomang). Individer som bygger sina resonemang utifrån känslomässig position är exempelvis kristna personer. Missförstå mig inte här nu. Kristna erkänner fullt ut att deras tro är irrationell eftersom de resonerar utifrån deras känslor, de känner att det existerar en Gud och behöver inte ha några bevis för det ena eller det andra. Detta leder logiskt till konsekvenser när det gäller polemik eftersom man inte kan ifrågasätta en kristen persons tro. Detsamma gäller, av erfarenhet, när man försöker diskutera med rasister. Det spelar ingen roll hur mycket hårda fakta man trycker ner i halsen på dem, rasisterna dör inte för det - eftersom de känner att de har rätt och bygger hela sitt resonemang utifrån en känslomässig position. Nu vill jag inte likställa kristna personer med rasister, utan endast förklara konsekvensen av en irrationell position. Det som skiljer den kristne mot andra irrationella är att den kristne är självmedveten om att uppfattningen om Gud inte kan bevisas eller motbevisas med hårda fakta, som exempelvis rasistisk hypotes görs.

När det gäller prostitutionsmotståndare så faller deras position på liknande sätt. De använder sig inte av hårda fakta (vetenskap), utan resonerar utifrån åsikter/känslor, och vägrar gå in på annat resonemang trots mängden av hårda fakta som motsäger resonemanget. De har också en tendens att få känsloutbrott när deras känsloresonemang inte verkar leda någon vart. Exempelvis kastar de vulgära utbrott mot sexköpare, och ibland sexarbetarna själva. Ibland kan de rent utav attackera diskussionsparten som ifrågasätter deras resonemang med dessa vulgära utbrott med diverse skällsord som de kan finna i sina vokabulär. Det är inte ovanligt att man kan bli kallad för "torsk". Eller som jag sist blev kallad av debattören Lars Ahlström på Fib/Kulturs maillista; "kadaver". "sadistplitar", "bajsätare", "självcentrerade", "överåldriga
genomfrustrerade män", "omogen vägg", "proimperialist" etc. Smatidigt som Lars Ahlström systematiskt vägrade att använda ett enda argument för sina påståenden om sexarbete. Han kände helt enkelt att han hade rätt, och inget i hela världen inte minst vetenskapliga fakta kan rubba en känslomässig position.

En annan debattör som är prostitutionsmotståndare är bloggkamraten Marlene Olsson. Jag har försökt diskutera med henne förut om just detta ämne eftersom hon tagit just en stark position som motståndare. Som vänsterperson har jag bland annat ifrågasatt varför hon är villig att ta till klassiska högerargument när det gäller att stävja "kriminalitet" så som att hellre straffa än att i förväg stävja, som är ett klassiskt vänsterargument. Hennes resonemang till varför porrens skall bort är för att "hon vill" att den skall bort. Och reaktionen på mitt ifrågasättande blev till ett känslomässigt utbrott: "jag skulle vilja att sexköparna fick sina köndelar avhuggna och sedan skulle folk få beskåda dem på öppen gata". Så resonerar inte en rationell part i en diskussion, så resonerar en part som utgår ifrån en känslomässig position. Frågan är bara vart ifrån dessa känslor kommer ifrån. Det måste självklart vara individuellt, men de offentliga myterna kring sexarbetet hjälper även de till när individen greppar efter en världssyn byggt på känslor. Horstigmat helgar målet.

Det gäller att hålla tungan i rätt mun. Alea iacta est!


Tidigare: Okunnighet om prostitution fortsätter med Högerregeringen
Bloggat: PPR, Opassande, Blogge, Alliansfritt, Projo, Peter Karlberg, Svensson
Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant

torsdag 17 juli 2008

Okunnighet om prostitution fortsätter med Högerregeringen

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp), justitieminister Beatrice Ask (m) och folkhälsominister Maria Larsson (kd) presenterar ett nytt regeringsförslag om sexhandel på DN-Debatt, där man kan få läsa en systematisk mix av kända fördomar om prostitution/sexarbete. Vi får lite upplyftande läsa att: "[De] är medvetna om att varje sexköp inte har ett tydligt offer och att prostitution inte är en homogen företeelse." Men sedan glöms denna "medvetenhet" när ministrarna skall försöka förklara och beskriva prostitutionen. När det gäller att använda sina kunskaper så fortsätter ministrarna på den vanliga okunniga vägen till sexualmoralismens fördomsträsk.

Ministrarnas beskrivning blandar ihop människohandel (trafficking, sexslavari) med frivilliga sexuella tjänster (sexarbete, prostitution). Och vidare inom prostitutionen blandas olika fenomen som gatuprostitution med annan prostitution.
"Vår bild är ändå att många av dem som befinner sig i prostitution har ett stort behov av stöd från samhället och vill ta sig ur sin situation."
Objektiv forskning i ämnet visar tvärtom. Exempelvis en studie som gjorts av Tamara O’Doherty för University of BC (2003:
"[...]The findings indicate that it is possible for women to work safely in the sex industry and that, contrary to radical feminist assertions, violence is not inherent to prostitution. If women are able to sell sex off-street without experiencing violence, then we must look to conditions unique to the street to determine why street-based sex workers face such high levels of violence. Perhaps, as Lowman (2000) suggests in his discussion of the “discourse of disposal,” society’s treatment of street level sex workers as disposable nuisances has contributed to the high rates of violence.

There is no evidence to support the assertion that all men who buy sex are violent to sex workers; indeed such men likely form the minority of sex purchasers (Lowman & Atchison, 2006). It should be no surprise that misogynistic men turn to the women who work the streets of Vancouver to abuse them. Street sex workers forced to work in isolation with little or no protection from police are ideal prey for violent men [...]"
Och en annan studie av PhD Charrlotte Seib för Queensland University of Technology:
"Queensland's female sex workers have similar levels of job satisfaction, physical health and mental well-being as women in the general population. [...] Ms Seib, from the School of Public Health, surveyed 247 female sex workers aged between 18 and 57 years located throughout Queensland.

She found that legal sex workers - those who worked in licensed brothels or who were registered to work from home - reported similar job satisfaction to women in the general community.

However, illegal sex workers - those who solicited in the street - had lower job satisfaction than other workers. "
Nu när ministrar ur Högerregeringen analyserat den nuvarande sexköpslagen verkar de inte ha tagit hänsyn till att den varit ett totalt fiasko. Socialstyrelsen har gång på gång verifierat att sexköpslagen haft negativa effekter och vad gäller mängden prostitution ingen verkan alls. Trafficking har ökat, och sexarbetare har blivit mer utsatta. Så istället för att skrota sexköpslagen, vilket skulle vara den logiska härledningen utifrån resultaten, så resonerar ministrarna att sexköpslagen skall strärkas (SIC!). Något som inte fungerar skall alltså fortsätta, men i högre grad! Sådan logik brukar kallas skolastik.

Jag förundras ständigt varför prostitutionsmotståndarna vägrar argumentera för sin sak. Särskilt undviker dessa individer även att hänvisa till objektiv forskning. Men för det senaste finns det en klar förklaring till och det är att det inte finns objektiv forskning som stödjer den radikalfeministiska/neofeministiska fördomen om prostitution. Istället för objektiv vetenskap förlitar de sina resonemang på ideologi (radikal/neo-feminism, kristen höger). Denna särskilda ideologiska drivkraft kan även ses hos de radikal/neo-feministiska forskare som försöker maskera sin ideologiska agitation med undermåliga studier.

En av dessa radikal/neo-feministiska forskare som hänvisas i nästan alla diskussioner om prostitutionen är den ökända Melissa Farley. Hon har kritiserats för att vara starkt partisk och bristande i vetenskaplig metod och etik. Hennes neofeministiska korståg har även lett till att hon blivit arresterad 13 gånger i 9 olika stater i USA för att ha förstört affärers porrtidningar.

För att ta ett exempel på vetenskaplig kritik mot neofeministen Melissa Farley kan jag nämna professor Ronald Weitzer:

"Weitzer has been highly critical of the abolitionist position on prostitution and the conflation of all sex work with sex trafficking. While agreeing that sex trafficking is a real phenomenon, he argues that the scale of it has been greatly exaggerated by abolitionist organizations, such as the Coalition Against Trafficking in Women. He also argues against claims that prostitution universally involves coercion and violence and that legalization would make such problems worse, claiming that research has shown that carefully regulated legal prostitution, in parts of the world where it exists, greatly increases the safety and job satisfaction of sex workers. He also argues against what he views as the demonization of customers in anti-prostitution arguments. He has stated that the exaggeration of the scale of violence and trafficking in the sex industry, the demonization of customers, and the call for a punitive response to such problems by prostitution abolitionists amounts t!
o a moral panic.

He further argues that prostitution abolitionists are largely motivated by ideology, generally radical feminism or Christian right views, and this ideologically-driven view taints research and statistics about prostitution and trafficking offered by researchers and groups that advocate this position. He has been particularly critical of the claims of anti-prostitution writers such as Janice Raymond, Donna M. Hughes, and Melissa Farley for such reasons. Weitzer also holds that the Bush administration and its congressional allies have strongly embraced prostitution abolitionist views as a justification for a crackdown on the sex industry."
Melissa Farleys "forskning" har bland annat använts av Liberala Kvinnor (Folkpartisterna Birgitta Ohlsson och Nina Larsson). Melissa Farleys "forskning" genomgick en svidande kritik av det akademiska samfundet i en skrivelse riktad mot en av hennes senaste "studier":
"This research on which this report is based was not grounded in empirical research ethics or a critical, objective method of producing knowledge. There appears to be no ethics approval or peer review in terms of the design and execution of the project. There is no evidence that participants were asked for informed consent and no information is given regarding the ethical protocols that were followed. Similarly, though the survey methodology is described, details of the questions asked are not provided. It is standard practice that questionnaire instruments are included in an Appendix for scrutiny. The report was published in-house by the Women’s Support Project. This is outside the normal academic peer review process and therefore it is not entirely surprising that the report is not of an acceptable academic standard."
Skrivelsen är underteckand av:
* Dr Teela Sanders, Sociology, University of Leeds
* Dr Jane Scoular, Reader in Law, University of Strathclyde
* Dr Michael Goodyear, Department of Medicine, Dalhousie University, Canada
* Dr Hera Cook, Department of Modern History, University of Birmingham
* Dr Nicola Smith, Political Science and International Studies, University of Birmingham, Birmingham
* Michelle Farley, Service Manager, SHOC (Sexual Health on Call)
* Hilary Kinnell, author of ‘Murder made easy: the final solution to prostitution?’, Willan, Cullumpton, (2006)
* stegfore7.jpgDr Jo Phoenix, Reader, Criminology, School of Applied Social Sciences, Durham University
* Rosie Campbell, Loughborough University
* Dr Phil Hubbard, Professor of Urban Social Geography, Dept of Geography, Loughborough University
* Jane Pitcher, independent researcher
* Dr Belinda Brooks-Gordon, Reader in Social Policy, Birkbeck College, University of London
* Dr Elizabeth Anne Wood, Sociology, Anthropology and Social Work, Nassau Community College, New York
* Dr Petra M Boynton, Health Services Research, Department of Primary Care and Population Sciences, University College London.
* Dr Ron Roberts, Psychology, Kingston University, London
* Kate Hardy, Geography, Queen Mary, University of London.
* Dr Ronald Weitzer, Professor of Sociology, George Washington University, USA
* Lauren Casey, sex worker activist, British Columbia, Canada
* Prostitution Alternatives Counselling Education (PACE), British Columbia, Canada

Ett gravt misstag som görs i den här diskussionen är att påstå att radikal/neo-feminism har något med marxism att göra. Denna uppfattning har en tendens att cirkulera bland de nyliberala kretsarna som associerar marxism med vulgär fixering till statliga förbud/kriminalisering. Men det är naturligtvis fel. Radikalfeminism har inget med den marxistiska teorin/metoden att göra. I själva verket har den ingenting med vetenskaplig metod alls att göra, utan kan rent utav liknas till metafysisk skolastik. Det hade varit bra och förfriskande om dessa metafysiker hade tagit till sig Karls Marx bekännelser till vetenskapen och mottot de omnibus dubitandum (allt bör betvivlas) och hans favoritmaxim; Nihil humani a me alienum puto (Intet mänskligt är mig främmande). Och sex råkar vara just ett mänskligt basbehov.

Definitionen av en proletär i kapitalismen är att den säljer sin arbetskraft, vilket alltså måste inkludera sexarbetare. Sex är rent psykologiskt ett mänskligt basbehov, utan sex fungerar inte människan normalt. Så, synen på sex är individuellt med åtanke på att vissa faktiskt inte känner skam eller skada vid sexarbete. Det är ju egentligen inte så svårt att erkänna när man ser på saken logiskt. Bara för att det för vissa är "heligt" med sex betyder det ju inte att sex per se är just det - "heligt".

Den "forskning" som skett av radikalfeminister/neofeminister som Melissa Farley har ju som sagt kritiserats skarpt inom det akademiska samfundet, både av etiska och metodiska skäl. Ett av skälen till metodkritiken var att proportionaliteten överväger för gatuprostituerade, som i objektiv forskning visats vara grovt överrepresenterad vad gäller missbruk och våld. Forskning i annan form av sexarbete har tvärtom visat ingen skillnad på sexarbete och annat arbete. Förutom då att sexarbetare förföljs och förtrycks av myndigheter och stigmatiserande fördom bland befolkning.

Faktum är ju att den sexköpslag vi har i Sverige är och var idiotisk, eftersom det var uppenbart att den skulle slå mot de prostituerade själva. Domstolsverket, JK, Riksåklagaren, och RFSU var motståndare till kriminaliseringen av sexköpare och socialstyrelsens prostitutionsgrupp ansåg att förslaget var “ganska korkat”.

Så frågan är ju varför vi skall förfölja sexarbetare?

Bloggat: I-Lund, Blogge, Alliansfritt, projo
Media: AB, Sydsvenskan, SvD
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Tankar kring religionsvetenskapen

De forskningstexter som jag tidigare har mött i mina studier i religionsvetenskap har tyvärr inte varit så många, utan har mest varit kunskapsläsande korvstoppning. Men i baskurs I i delkursen om Bibelkunskap fick vi aktivt medverka i studier av bibeltexter, och här finns det metodfrågor/problem som tas upp av boken ”Religionsvetenskap – En inledning” (Studentlitteratur, 2001). I den Bibelkursen fick vi göra textanalys av 1:a Moseboken och 1:a Samuelsboken där vi med hjälp av bland annat Wellhausens teori om olika källor till skrifterna fick analysera karaktärerna av intertextualitet och gudsbild, med hjälp av en sådan Bibelstudie kan man exempelvis utreda åldern på texten och då enligt religiös tradition även textens autenticitet. I boken ”Religionsvetenskap – En inledning” kan man under kapitlet om historiestudier få tips om liknande frågor att beakta vid Bibelvetenskap, som exempelvis att det inte först och främst handlar om att komma fram till historisk kunskap i sig genom att studera bibeltexterna, utan då främst används som källor till ”författarnas och deras samtids idéer, föreställningar och så vidare” . Mycket på grund av att religiösa skrifter inte upplever kriterierna för källkritik för studiet historisk kunskap vad gäller samtidkravet, kravet på oberoende och tendensfrihetskravet. Vidare beskriver författarna i boken ”Religionsvetenskap – En inledning” att textkritik, traditionshistoria och redaktionshistoria tillsammans utgör betydelsefulla moment för Bibelvetenskapen där redaktionshistoria särskilt uppmärksammas. Exempelvis beskriver man hur en rekonstruktion av redaktionshistorien kan hjälpa en att få kunskap om en texts ålder, eller hur olika texter hänger samman.

En annan studie som vi har mött i tidigare studier i religionsvetenskap är Lars Gårdfeldts avhandling ”Hatar Gud bögar?” (Normal förlag, 2005), som är lite svårare att kategorisera eftersom den inkluderar så många studieformer, så som historia till samtidshistoria och texttolkning och teologiska studier med ett klart emancipativt syfte. Precis som Bibelvetenskapen ovan så är källkritiken även här väldigt viktig, vilket även Gårdfeldt påpekar i sin avhandling, när han gör en komparativ framställning mellan hbt-individer/par och helgonfigurer, hur viktigt det är att inte nedlåta sig till enformig upprepning av helgonlegenderna utan någon form av kritisk analys. Det kan vara av yttersta vikt att reflektera över jämförelsens relevans när man jämför olika kulturer och sammanhang. Det är över huvud svårt att kategorisera Gårdfeldts forskning i de kategorier som systematiserats upp i boken ”Religionsvetenskap – En inledning”, men det närmaste till kategori ligger nog måste jag påstå under historiska religionsstudier, med en teologisk utgångspunkt. Här ligger den dock tvärtom mot Bibelvetenskapen inte främst för textens skull i sig utan mer för en strävan till historisk kunskap (må så vara samtidshistoria och kyrkohistoria), och därför får de källkritiska frågorna/problemen här en större relevans. Så som källans koppling till händelsen ifråga av tid och plats, eller källornas beroende av varandra och källans eventuella snedvridning vad gäller trovärdigheten. Gårdfeldts breda forskning kan förklaras i och med den emancipativa utgångspunkten i den befrielseteologi som han anförtror sig, och därmed införlivas studien som ett vetenskapligt normativt studium. Men här, vad gäller normativa religionsvetenskapliga studier, kommer jag in på nästa fråga.

Vad är normativa studier? För det första deklarerar man de discipliner, som främst använder sig utav normativt studium, vilka är livsåskådningsvetenskapliga. Några centrala problemställningar när man förhåller sig med normativa studier är hur man utför dem eftersom det innebär större risker att gå över gränsen för vad som anses vetenskapligt när man studerar även något om hur det bör vara, till skillnad från att endast beskriva hur verkligheten är. Därför är det viktigt för forskaren att rannsaka sig själv och sitt tillvägagångssätt och så vidare.

För att sammanfatta ett resonemang som går som en röd tråd är det de förhållningssätt som karaktäriserar just det normativa studium, där hänsynen till kontexten tas på allvar för att göra analysen på ett så korrekt sätt som möjligt. Vare sig det handlar om en argumentationsanalys med analyser av premissernas hållbarhet eller språkfilosofisk analys. Mest tycker jag att kontextualitetens betydelse syns i vad man väljer att benämna integrationskriteriet, som utmärker sig genom att i sin troslära ta hänsyn till den vetenskapliga kontexten (paradigmet) eller moraliska övertydelser. Författarna skriver också att det normativa studiet är till för att genom kritik och konstruktiv hjälp kunna bidra till en mer hållbar religiös bild som, även om man skarpt måste hålla vetenskap och religion isär, inte blir i motsattsställning det nuvarande vetenskapliga och moraliska paradigmet. Och det är här som jag tycker att det blir intressant. Den kritiska analys som denna vetenskapliga metod innebär gör en tillfredställande särskiljande mellan kyrkans teologi och akademisk teologi genom att den senare strikt förhåller sig med vetenskaplig metod. Detta innebär att man som betraktare, utanför vetenskapen, kan använda de kunskaper som forskarna förvärvt till att möjligtvis ta det som en tendens till att religionen är fel i sig eller som en förbättring och verifiering av religionen. Vad som är centralt dock är just den kritiska analysen i kombination med kontexten eftersom kontexten är i ständig rörelse.


Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

tisdag 15 juli 2008

Är vi alla bröder i klassamhället? 4.0

Ofta får man höra av arbetsgivarnas representanter, vare sig de kallar sig liberala, snälla, toleranta, eller konservativa, att det egentligen inte behövs någon klasskamp från arbetarnas sida. Arbetsgivarna vill ju bara arbetarnas väl och ve, och är medmänniskor som alla andra. Man får höra från högerns debattörer att; "Arbetsgivarna är medvetna om att arbetarnas bättre tillvaro gynnar även företaget". Men är det verkligen så? Är högerns apologetik sant?
Är vi alla bröder i klassamhället? 1.0
Är vi alla bröder i klassamhället? 2.0
Är vi alla bröder i klassamhället? 3.0


Enligt SvD ökar omkomna på arbetsplatserna, samtidigt som höger-regeringen minskat kraftigt på Arbetsmiljöverkets budget.

Enligt generaldirektör Mikael Sjöberg kommer mellan 35 och 40 procent av personalen att ratio­naliseras bort under den pågående bantningen. Ute i landet försvinner runt en fjärdedel av inspektörerna och i Stockholm har ungefär hälften av de sakkunniga på expertavdelningen med ­ansvar för bland annat regelverk fått gå.

–Den internationella trenden är att minska det preventiva ­arbetet och den tekniska kompetensen och i stället satsa på sanktioner. Men om man desarmerar den tekniska kompetensen blir det bara jurister och det är svårt att se hur de ska kunna förebygga några skador, säger Tore J Larsson, professor i arbetsskade­prevention vid KTH, Kungliga tekniska högskolan.


Även om sambandet mellan nerdragningen i budgeten och antalet omkomna, så visar ökningen i sig att en ökad osäkerhet börjar infinna sig på arbetsplatserna. Vad hände med den kapitalistiska välfärdsstaten som skulle ta hand om arbetarna?

Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Klokheter

Paulina Neuding på högerblaskan SvD levererar några högst kloka analyser, som jag tidigare försökt förmedla om Sverigedemokraterna:
Jimmie Åkesson brukar hävda att invandringen kostar ohyggligt mycket pengar, men Legrain hänvisar till studier genomförda av Världsbanken som visar att det förhåller sig precis tvärtom. Västvärlden skulle tjäna miljarder bara på att tillåta en större invandring av arbetskraft.

Och just arbetskraftsinvandring – som Åkesson är så rädd för – skapar inte bara välstånd. Med fler invandrare som är välutbildade och eftertraktade på arbetsmarknaden skulle trenden för invandrares brottslighet kunna vända. Social bakgrund är en betydligt viktigare förklarande faktor till brottslighet än etnisk tillhörighet.


Aron Etzler intervjuar Jan Myrdal i tidningen Flamman och kommer fram till en intressant reflektion över vår samtid:
Här skall det finnas 500 hyllmeter, ordnat i tematiska avdelningar: Japan, Indien, Spanien. En hel vägg med karikatyrböcker, lådor med nazistisk propaganda från andra världskrigets dagar. Utan detta bibliotek skulle Myrdals böcker inte se ut som de gör, med alla hänvisningar till material som man inte kan komma åt utan att själv göra samma jobb, leta upp originalutgåvor, affischer och tidningar. Det är också detta som är helt främmande för folk i min generation – ambitionen att bara kasta sig på nya ämnen för att bli kunskapsgigant.
Det konstiga med vårt samhälle som är så ohyggligt rikt på allt, inte minst tekniska möjligheter, är att det inte har råd med ens en Jan Myrdal. Eller är det vi själva som är för fattiga?



Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant

måndag 7 juli 2008

Ensidiga och felaktiga uppgifter om Darfur

På Aftonbladets Kultursidor skriver Maj Wechselmann en artikel om "FOLKEMORDENES SVARTE BOK" (red. Bernt Hagtvet, Universitetsforlaget), som är en bok med ambitionen att ta upp världens otaliga folkmord - även de som fallit ut ur vårt kollektiva minne.

Trots att Maj Wechselmann skryter om boken till stjärnorna, så finns det vissa uppgifter som inte riktigt stämmer, och det är just de uppgifter om Darfur och det så kallade "folkmord" som skulle har skett där. Uppgifter om detta "folkmord" beskrivs i artikeln komma från Jan Egeland, som presenteras som FN:s vice generalsekreterare. Insinuationen till att det är FN som stärker dessa uppgifter är alltså inte otydliga.

Men en utredning i FN kom fram till att det inte var ett folkmord. Kopplingen mellan Janjaweed-milisen, som skulle ha uträttat dessa ohyggligheter i Darfur, och regeringen var inte alls så tydlig som vissa ville beskriva det som.

Inte bara meddelar Jan Egeland eller Maj Wechselmann felaktiga uppgifter utan de är förvånadsvärt ensidiga:
"Milisen opererar på sudanska regeringens uppdrag. Samma regering som stöttas av Kina med 10 miljarder dollar just nu, samma regering som stöttats av svenska Lundin Oil (med Carl Bildt i styrelsen)."
Kina skulle alltså vara boven i dramat.

Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg:
"I själva verket bottnar konflikten i västra Sudan med en lång period av konflikter i ett av den afrikanska kontinentens största stater, nämligen Sudan. En av anledningarna till varför kampanjen "Save Darfur" exkluderar namnet Sudan har troligtvis med just den anledningen att det amerikanske folket fortfarande har minne av USA:s tidigare "intresse" i Sudan. En massiv "räddnings"-kampanj under namnet Sudan och som lika mycket kräver "humanitärt" militärt ingripande skulle troligtvis väcka misstanke om att någonstans ligger en hund begraven.

Konflikten har alltså med ett större sammanhang, som härrör ifrån den tidigare brittisk-koloniala antagonismen mellan Khartoum och landsbygden. Visserligen finns det även en uppdelning rent religiöst mellan det muslimska Khartoum och det till viss del animiska och till viss del kristna södern, men schismen mellan Khartoum och landsbygden har inte kunnat bli så gravt om inte de två supermakterna under Kalla Kriget, USA & Sovjetunionen, försett varsin antagonistisk part med vapen, pengar och rådgivning. USA kom i denna Kalla Kriget-konflikt att stödja det muslimska Khartoum medan Sovjetunionen kom att stödja söderns SPLA (Sudan People´s Liberation Army). Väl värt att notera är även att södern är rik på olja, och att IMF & Världsbanken genomförde nyliberala strukturanpassningsprogram i Sudan som orsakade massiv svältkatastrof.

Efter Sovjetunionens fall passade USA på att byta sida i flera av konflikterna i Afrika, däribland i Kongo, Mozambique och Sudan. USA kom alltså att stödja SPLA:s utnyttjande av barnsoldater med cirka två miljarder dollar, som skickades genom USA:s allierade Etiopien och Uganda. År 1998 bombade USA landets enda medicinfabrik och kontinentens största tillverkare av malariavaccin. USA:s inblanding i Sudans affärer är alltså inte något nytt.
[...]
President Isaisas Afwerki i Eritrea har även anklagat USA för att sabotera freds-förmedlingen som Eritreas regering utförde mellan Khartoum och rebellerna. Varför vill inte USA att det skulle bli fred i Darfur? Det är något som är allvarligt fel."
[...]
Svaret till USA:s dubbelspel finns nog troligtvis i Kinas närvaro i Sudan. Kina börjar expandera enormt vad gäller oljebehov och har spenderat enorma kapital för exploatering av Sudans oljeförnödigheter. Än en gång ser vi oljan som boven i dramat, och många människors lidande som konsekvenser. Hur många har inte dött och lidit för den fortsatta konflikten? Död och lidande p.g.a. uteblivande medicin?


Maj & Jan försöker ensidigt måla Kina som den utomstående boven, när det snarare är just Kinas närvaro som gjort att USA försökt hålla konflikten i Darfur igång samtidigt som man använder konflikten för att argumentera en militär intervention.


Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant

fredag 4 juli 2008

John Steinbeck – East of Eden


Vid det här laget har ni nog kunnat räkna ut vad för sorts skönlitteratur jag kategoriskt läser för tillfället. Det var något år sedan jag började få upp ögonen för skönlitteratur. Tidigare hade jag en antipati mot romaner, noveller och poesi för att istället helt ägna mig åt så kallad facklitteratur (undantag: biografi). Skönlitteratur kunde helt plötsligt säga något i min kamp efter sanning som inte facklitteratur kunde.

Min plan gick ut på att börja botanisera bland de skönlitterära klassikerna (vilket inte är detsamma som litteraturhistorisk kanon). En av dessa ansåg jag vara John Steinbecks episka roman ”East of Eden”, som handlar om en del av den amerikanska (USA) historien blandat med eviga frågor som gott och ont, döden och kärleken.
Det fenomenala språket gjorde att de 534 sidorna smälte bort som smör i zenit. Steinbeck är helt enkelt ett språkligt geni, och det gäller inte endast tekniskt utan även rent estetiskt då berättelsen fängslar en i sina detaljer om människans reflektioner över döden och erfarenheten av verklig ondska, samtidigt som allt i efterhand känns nödvändigt.

Metaberättelsen handlar inte om oändliga vandringar i USA:s landsbygd, utan om intellektuell reflektion. För den som förväntat sig att få läsa en smaskig kioskvältare om gröna ängar och vackra kvinnor blir rejält besviken. Istället får en av huvudkaraktärerna Adam Trask erfara en genuint ond kvinna, Cathy Ames, som minst sagt våldsamt rycker upp Adam ur en naiv världsuppfattning. Man får läsa om personer som försöker leva utanför tidens värderingar kring pengar och rikedom, om personer som missförstås på grund av en ödmjuk vilja att skriva poesi. Dessa karaktärer, till vilka jag finner en viss liknelse i Kafkas böcker, tar en tredje ståndpunkt och ställer sig utanför samhället och de regler som medborgarna skall gå efter. För det tolkas de som socialister. Av någon anledning ser jag en koppling till vår samtid.
Men den reflektion som enligt mig ger boken verklig tyngd ligger i en konversation mellan Adam, hans mystiska betjänt Lee och deras intellektuelle granne och vän Samuel. I denna konversation, som binder ihop hela berättelsen, utgår de ifrån vissa utvalda texter från Genesis i Bibeln (närmare sagt de 16 verserna i fjärde kapitlet av Genesis). En snabb titt i den senaste svenska upplagan Bibel 2000, som anses vara en mycket mer korrekt utgåva jämfört med tidigare svenska utgåvor eftersom man tagit hänsyn till originaltexter och markerar utebliven text, kan man läsa följande:
”En gång frambar Kain en offergåva till Herren av markens gröda. Abel frambar också en gåva och offrade de fetaste delarna av de förstfödda djuren i sin hjord. Herren såg med välvilja på Abel och hans gåva men inte på Kain och hans gåva. Då blev Kain vred, och han sänkte blicken. Herren sade till Kain: ”Varför är du vred, och varför sänker du blicken? Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den.” [1 Mos 4:3-7]

Det intressanta ligger i det som står i vers 7 där Gud förklarar för Kain att han skall råda över synden. En klart deterministisk förklaring som spår var människa att härska över synden någon gång oavsett hennes egna handlingar. Och mycket riktigt finner den mystiske betjänten Lee ut att denna förklaring om människans relation till synden har olika formuleringar i olika bibelöversättningar. Lee förklarar att i King James Bible finner man exakt samma formulering som jag fann i vår Bibel 2000; ”du skall”/ ”thou shalt”. Men Lee hittade en annan formulering i en nyare version ”The American Standard Bible”. I den bibeln fann Lee formuleringen; ”Do thou rule over him.” och därmed blir meningen förvandlad från ett löfte till en order. Denna skillnad sporrade Lee att tillsammans med lärda släktingar försöka forska i den ursprungliga meningen, och av den anledningen började de studera hebreiska för att så korrekt som möjligt kunna utvinna sanningen i berättelsen om människans relation till synderna. Efter år av fokuserade studier fann de svaret i det hebreiska ordet för formuleringen – timshel. På Samuels fråga varför Lee ansåg att just det ordet var så viktigt svarar han följande:
”The American Standard translation orders men to triumph over sin, and you can call sin ignorance. The King James translation makes a promise in ‘Thou shalt’, meaning that men will surely triumph over sin. But the Hebrew word, the word timshel – ‘Thou mayest’ – that gives a choice. It might be the most important word in the world. That says the way is open. That throws it right back on a man. For if ‘Thou mayest’ – it is also true that ‘Thou mayest not’.” [s. 269]

Vad händer om man inte tror att bibelns texter är gudomliga? Lee svarar på denna fråga på ett särskilt tillfredställande sätt:

”Any writing which has influenced the thinking and the lives of innumerable people is important. Now, there are millions more who feel predestination in ‘Thou shalt’. Nothing they may do can interfere with what will be. But ‘Thou mayest’! Why, that makes a man great, that gives him stature with the gods, for in his weakness and his filth and his murder of his brother he has still the great choice. He can choose his course and fight it through and win.”
[s.269]

Vad är det egentligen för gudomligt med att böja sig platt för en gudom och skylla ifrån sig på att livet redan var utstakat i en övergripande plan? Med Lees forskning fick läsaren en intellektuell reflektion och en lärdom om människan som även ateister kan finna värde i.

Man skulle mycket väl kunna invända att en fri vilja inte existerar. Det finns visserligen hinder för den så kallade fria viljan, men det är en plattityd som exempelvis apologeter till klassamhället inte kan ta hänsyn till. Har exempelvis en oskyldig fängelsekund en fri vilja? Institutioner, strukturer och miljö påverkar människans möjligheter och förutsättningar för att välja. Men Lees forskning om timshel kanske endast berör människans moraliska val, och då håller jag med om att det må vara världens viktigaste ord.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Proletärbella om medias hantering av FARC, Trotten om Volvos uppsägningar, Alliansfritt gör ännu en summering av FRA-debatten, Svensson om meningslösa debattörer, Badland Hyena om FRA-debatten, Marlene om regeringen

onsdag 2 juli 2008

Vilse i ultravänstern

Om jag skulle beskriva min egen politiska hemvist skulle jag nog landa ganska långt ut på vänsterskalan. Men det är en väsentlig skillnad på att vara ultravänsterist och att vara mycket vänster. Att vara ultravänster behöver inte alls ha något med att vara mycket till vänster, eller att som person ha mycket vänsteråsikter (vilka de nu må vara). Det har varken med kvantitet eller kvalitet att göra utan mer som att gå vilse i hopp om att man fortfarande går åt vänster - ibland kan man gå åt helt annat håll. Ganska rejält också.

Det är när petitesser börjar grumla grundkritiken, eller den större visionen, som gränsen går över till en ideologis ultraform. En form som möjligtvis kan vara en ideologis kortsiktiga överlevnad, men som långsiktigt måste dö ut i en nödvändig utveckling. En person sa en gång att ultravänstern var som vänsterns barnsjukdom, och det är fullkomligt rätt. Vänstern har i mycket fått trängas tillbaka till sitt barnstadie vilket sätter mycket ansvar för oss inom vänster att sätta upp stopp-tecknet och agera lite - avantgarde! Detta, trots hur mycket det ändå svider i den vulgär-postmodernistiska vänster-människan.

Denna ultraform inom vänstern, som till viss del bottnar från 68-rörelsens urartning i akademikerförakt och Polpot-"tillbaka-till-naturen"-fanatik, bevittnade jag för första gången i Ung Vänster på den tiden jag var medlem. Individuell konsumtionsbojkott och porrhat hörde till identiteten. Jag förstod det och omfamnade det helhjärtat. Idag skäms jag inte för det, men har lärt mig av det. Klasskamp förs inte genom individuell konsumtion eller med moralillusioner om sex versus sexism. Att vara ultravänster var att köpa Chilenskt rödvin för att undvika vin från "imperialist"-stater, bojkotta Coca-Cola och hamburgare, och sprejbomba videobutiker som hyr ut porrfilmer.

Så steg (den syndikalistiska) ultravänsteristen på fel stig, blind utav de små petitesserna, och såg inte att han fäktades mot symptomer av ett större problem. Det är inte porren som är problemet, det är sexismen i samhället - som porren är en del av. Men det kan inte ultravänsteristen se, eftersom hela hans existens utgår ifrån dess petitesser - det är själva identiteten.

Som en ganska mycket vänsterperson skulle jag vilja slänga det Kommunistiska Manifestet i huvudet på dessa ynglingar i det moral-ideologiska träsket. En annan viktig person sa en gång att en karta, som inte ritat ut vart framtidsvisionen ligger, är inte värt att titta på. Och det är det som fattas i det universum som ultravänsteristen befinner sig i. I det universumet behöver man inte ha visioner, behöver inte ha en kritik av det rådande samhället i stort - så länge man slipper köpa Coca-Cola och veta att det inte ligger porr i tidningsstället.

Är det inte dags att bota barnsjukdomen och slänga moralpredikningarna på skräphögen där de hör hemma? Jag tycker det är dags för vänstern att åter bli självsäker och vänder ryggen för dessa individualistiska villfarelser. Återupprätta kritiken av det rådande samhället och våra visioner om ett bättre. Eller kan det vara så, lite optimistiskt, att vänstern faktiskt redan är i en sådan fas? Och, att personer som ultravänsterister är på väg till den befintliga historiska skräphögen där de alltid hört hemma? Handlar detta om enskilda personer snarare än ett utbrett fenomen?

Förr ville jag ta ett hårt tag om dessa vilsna själar, skaka om dem, dunka dem mot en vägg, och tvinga dem att öppna ögonen för de reella problemen en vänsterradikal kan möta i samhället. Men nu tröttnar jag bara och skäms, skäms på samma sätt som jag gör när jag ser barn gör samma misstag som jag gjorde.



Bloggat: Sanna Rayman, Arbetarperspektiv, Hyena, Blogge, Peter Karlberg
Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Pingat på intressant

tisdag 1 juli 2008

John Rawls, Robert Nozick & den etiska egoismen

John Rawls och Robert Nozicks rättighetsteorier går bägge under beteckningen kontraktsresonemang, där en uppfattning byggs på ett fiktivt konstrakt mellan medborgarna i ett samhälle (Collste, s.44). Rawls moraliska utgångspunkt är att försöka tänka sig in i den sämst ställda individen i samhället för att maximera utfallet av fri- och rättigheter (45). Han menade att friheterna, möjligheterna, inkomst etc. skall fördelas lika eller olika om det gynnar den sämst ställde. Utgångspunktens centrala beståndsdel är dock individens frihet och möjlighet och inte gynnandet av samhället i stort (Collste, s.45).

Robert Nozicks rättsteori å sin sida är också en teori som bygger på kontraktsresonemanget men fokuserar mer på själva individens rättigheter, inget är större än individens rätt till liv, frihet och egendom. Och det är just detta som förenar medborgarna. Skillnaden mot Rawls ligger just i individens rättighet och förhållandet till staten. Nozick menar att staten är till för att skydda individernas liv, frihet och egendom genom polis och militär. Staten har inte rätt att omfördela resurser till de sämre ställdas gagn.

Skillnaden mellan dessa kontraktsargumenterande rättsteoretiker gentemot den så kallade etiska egoismen ligger i rättsteorins hänsyn till individernas gemensamma rättigheter. Etisk egoism menar att individen alltid väljer handlingar som gynnar henne själv, en sådan etik har en tendens att komma i konlikt i just gemensamma anslutningar, som kräver en hänsyn till just andra individers fri- och rättigheter.

Den intressanta slutledningen från dessa liknelser och skillnader är att den etiska egoismen inte kan åberopas tillsammans med namn som Rawls och Nozick. Den libertianska misantropen existerar inte utifrån deras tradition.

Källa: "Inledning till etiken" av Göran Collste, Studentlitteratur
Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com