Sidor

fredag 28 november 2008

Högerns förakt för historisk kunskap

På tal om RAF och Ulrike Meinhof igen.

Dick Erixon läser min bloggtext om Ulrike Meinhof och kritik av honom själv som fan läser bibeln. Egentligen är det bara en fortsättning av hans originella felläsning av Åsa Linderborg som handlade om ett försök till en förklaring av det historiska sammanhanget. Erixon tolkar Åsas försök till förklaring som ett försvar. Förvilling mellan begreppen förklaring och försvar är inte första gången som händer för en högerdebattör, tyvärr.

SvD:s egna vänsterhatare Per Gudmundson går i sarkastisk attack mot SSU:s försök till samma försök att förklara ett historiskt sammanhang. För högerdebattören Gudmundson är det naturligtvis ett oerhört tecken på: "ett obehagligt vurmande för terrorister".

En annan högerdebattör som visar förakt för historisk kontext är bloggaren Aqurette, som inte förstår att begreppet "husneger" har en historisk anknytning. En historisk anknytning till den amerikanska civilrättsliga frihetskampen mot den grundläggande rasismen i landet. Begreppet "husneger" kan tyckas i första glimten som en olämplig term, men som ingalunda fråntar begreppets anti-rasistiska innebörd över hur etablissemanget använder sig av legitimitetspersoner. Tydligast kan vi se detta i rasistiska partier som Sverigedemokraterna.


PS:
För att vara någorlunda intellektuell hederlig måste jag medge att Erixon och Gudmundson inte kan representera någon politisk höger som helhet. De är blott två trötta högerdebattörer som inte längre orkar sätta sig in i historiska sammanhang.

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Pingat på intressant

torsdag 27 november 2008

Min farmor

Fotot ovan visar min farmor Gudrun på moped. Det är så som jag ser henne i mina tankar. Med ett leende ansikte, och livliga kroppsspråk. Så långt jag kan minnas har jag minnen av mina förväntningar innan min familj skulle hälsa på henne när hon fyllde år, eller något annat tillfälle. Alltid kunde man räkna med ett glatt välkomnande, ett upplyst och vänligt ansikte med en följande kram som omfamnade hela ens varelse. Hon var den enda som jag lät krama mig i min ungdomstrots. Hon älskade sina barnbarn (och barnbarns barn), och det märktes att de gav henne glädje.

Något hon har lärt mig är att försöka leva i nuet och uppskatta det som ges. Hon reste mycket och har sett mycket av vår värld och erfarit mycket av vår samtidshistoria - något som de flesta idag tar för självklart, glömt eller helt enkelt saknat kunskap om.

I fotot ovan sitter farmor som barn på trappan. Vet inte hur gammal hon var, men min farmors farfar Nils-Johan står med sin fru Stina höger om trappan. Så jag kan gott säga att det nog är ett av de äldsta släktfotona jag har. Alla tagna i staden Hagfors, fast på den tiden va det nog inte en stad än. Det var på den tiden Hagfors var rätt och slätt ett slavsamhälle och där slavägarn var järnverket Uddeholmsbolaget, i stort sett allt i byn ägdes eller bekostats av företaget (även kyrkan) - en lyx som bara förekommer i en kapitalism med fria tyglar.

För två dagar sedan ringde min pappa och berättade att farmor gått bort. Hon hade varit sjuk en bra tid. Sjukhuset ringde den dagen och berättade att hon blivit sämre plötsligt på kvällen. Pappa kom dit kvart i tio på kvällen och hon kunde pusta ut och lämna livet en halvtimme senare. Men jag kommer alltid ha mina förväntningar kvar i minnet, av att hälsa på henne och bemötas av hennes glada och livliga ansikte och kramas om som om jag var värt allt i hela världen.


Andra bloggar om: , ,
Pingat på intressant

Sexualmoralismen traskar vidare i okunnighet

Nu menar neo-feministerna inom vänsterpartiet att våra sexualmoraliska lagar skall gälla utomlands för svenska medborgare. Ett "naturligt led" predikar Thomas Bodström (s), och vänsterpartiets Lena Olsson konstaterar att det är många som far illa i sexhandeln. Att många fler far illa på grund av Lena Olssons hyllade sexköpslag verkar ännu inte har trängts in i hennes medvetande.

Det här handlar inte om att säga fy eller inte fy om ett visst beteende. Det handlar först och främst hur vi kan hjälpa människorna inom den befintliga sexhandeln på bästa sätt, och det görs inte genom utökade kriminaliseringar och utökade stigmatiseringar. Många vänsterfeminister tror helt förståeligt ur ett visst perspektiv att sexköpslagen hjälper utsatta kvinnor och ser det som ett "naturligt led" i ett kämpande för kvinnors fri- och rättigheter. Men det är ett naivt feltänk, ett feltänk jag själv fallit offer för tidigare.

Problemet är, och kommer förbli för dessa neo-feministiska vänsterpersoner (och högerpersoner), är att kriminaliseringen av sexköpet har reella konsekvenser som leder upp till grövre utsatthet för de kvinnor som man ursprungligen ville hjälpa.

Ni neo-feminister hjälper inte kvinnor. Ni själper dem! För Guds skull försök reflektera er utanför satta principer! Jag ber er, för kvinnornas skull. Ni kan ogilla eller gilla sexhandel som princip, men det här handlar om människors reella liv.

Om själva lagförslaget har Svensson formulerat sig bra:
"Om svensk lag skulle gälla i andra länder skulle andra länder och medborgare i dessa länder kunna hävda att deras lagar ska gälla i Sverige när det gäller deras medborgare. Det skulle innebära dödstraff för en del brott, att kvinnor inte skulle få skilja sig hur som helst och att en massa annat som vi betraktar som felaktigt, ålderdomligt, ojämställt och ojämlikt skulle gälla som lag för en del människor som lever i Sverige. Barnaga skulle vara tillåtet för folk från länder där det är tillåtet osv.

Så kan man inte ha det. Därför kan inte och ska inte svenska lagar gälla i utlandet. Är man i Norge gäller norsk lag, är man i Thailand gäller thailändsk lag och är man i USA gäller US-amerikansk lag. Allt annat får helt orimliga konsekvenser. Därför är vänsterpartiets och Beatrice Asks uppfattning om att det vore intressant med en utvidgning av sexköpslagen helt barockt och totalt felaktigt. Det är helt enkel vansinne."
Svensson har så rätt. Lena Olssons förslag om att svensk lag skall gälla utomlands är komplett vansinne, men som Thomas Bodström sa även i "naturligt led" från en neo-feministisk utgångspunkt. För en hårdragen neo-feminism likställer slaveri med sexköp, och då är det inte konstigt med ett sådant vansinnigt förslag eftersom vi redan har lagar mot barnslaveri för medborgare utomlands.

Det jag tycker är anmärkningsvärt är att så kallade forskare som uttrycker sig gillande till lagförslaget. Det är en så kallad "mansforskare" på Stockholms universitet vid namn Lars Jalmert som i en snabb sökning på Google visar sig forska i genus och rösta på Feministisk Initiativ. Jag undrar hur man som genusforskare kan resonera att ett sådant lagförslag kan vara bra förutom att det: "visar att det är fel att gå till prostituerade" - alltså fungera som normskapare. Varför skulle det vara fel att köpa sex från första början? Hur bra fungerar statliga förbud vad gäller sexarbete?

Jag har tidigare skrivit vad den internationella forskningen säger om just prostitutionen och statliga förbud.

Objektiv forskning i ämnet som gjorts av Tamara O’Doherty för University of BC (2003 visar att:
"[...]The findings indicate that it is possible for women to work safely in the sex industry and that, contrary to radical feminist assertions, violence is not inherent to prostitution. If women are able to sell sex off-street without experiencing violence, then we must look to conditions unique to the street to determine why street-based sex workers face such high levels of violence. Perhaps, as Lowman (2000) suggests in his discussion of the “discourse of disposal,” society’s treatment of street level sex workers as disposable nuisances has contributed to the high rates of violence.

There is no evidence to support the assertion that all men who buy sex are violent to sex workers; indeed such men likely form the minority of sex purchasers (Lowman & Atchison, 2006). It should be no surprise that misogynistic men turn to the women who work the streets of Vancouver to abuse them. Street sex workers forced to work in isolation with little or no protection from police are ideal prey for violent men [...]"
Och en annan studie av PhD Charrlotte Seib för Queensland University of Technology:
"Queensland's female sex workers have similar levels of job satisfaction, physical health and mental well-being as women in the general population. [...] Ms Seib, from the School of Public Health, surveyed 247 female sex workers aged between 18 and 57 years located throughout Queensland.

She found that legal sex workers - those who worked in licensed brothels or who were registered to work from home - reported similar job satisfaction to women in the general community.

However, illegal sex workers - those who solicited in the street - had lower job satisfaction than other workers."
Nu när ministrar ur Högerregeringen ska analysera den nuvarande sexköpslagen verkar de inte ha ta hänsyn till att den varit ett totalt fiasko. Socialstyrelsen har gång på gång verifierat att sexköpslagen haft negativa effekter och vad gäller mängden prostitution ingen verkan alls. Trafficking har ökat, och sexarbetare har blivit mer utsatta. Men trots det fokuseras analysen ändå om "lämpligheten av en skärpning av straffskalan". Okunnigheten är total.

Tidigare bloggtexter i ämnet:
Moralprästen Schyman
Neofeministisk förtryck lagförs nu i Norge
Sexualmoralismen är en fiende till den feministiska kampen
Finns det en socialistisk feminism?
Upp till kamp mot moralen och för en vänsterradikal sexpolitik!
Okunnighet om prostitution fortsätter med Högerregeringen
Neofeminism är inte vänster!
Försök till nyans men misslyckas tyvärr
Neofeministernas kamp mot feminismen
Neofeminism är inte marxism!

Bloggat: Blogge1, Blogge2, Projekt på Riktigt, Peter Karlberg, A-Falk
Media: SvD3, AB1, SVD4, AB2
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

söndag 23 november 2008

Det är demokratin som dör - inte politiken

Bloggen Opassande har en intressant bloggpost om piratpartiets roll som ett politiskt parti, hon skriver följande i svar på Erik Laaksos kritik:
"Piratpartiet behövs uppenbarligen, och det är väl för all del synd att det är så. Hade vår representativa demokrati inte haft svagheter, hade vi inte utsatts för hot mot deltagarkulturen, massavlyssning eller ett frammarscherande kontrollsamhälle så hade inte piratpartiet existerat.

Utvecklingen har ju faktiskt lett till den här punkten då man anser att det inte finns andra vägar att gå än den parlamentariska."
Detta kan jag hålla med om, det vill säga att piratpartiet kom till utifrån ett behov i en döende (har den någonsin varit levande?)representativ demokrati.

Men när Opassande skall analysera vidare gör hon verkligheten en björntjänst. Det är visserligen så att det representativa systemet krackelerar i sin likriktighet och orwellska nyspråk under en marknadsekonomisk hegemoni. Det betyder dock inte att skillnaden på höger- och vänsterpolitik håller på att försvinna, mestadels på grund av att politik inte är beroende av det parlamentarismen eller den representativa demokratin.

Skillnaden mellan höger- och vänsterpolitik bottnar i klassintresse. Vi lever inte i ett kvalitativt annorlunda samhälle än vad vi gjorde för 200 år sedan, och vi kommer inte att göra det på mycket länge. Att ändra civilisationens produktionsförhållanden görs inte på en dag - så att säga.

Även om framtidens politiska aktörer tar ställning för frågor dag för dag betyder det inte att de konkreta frågorna tar ställning i de konkreta klassintressena i vårt rådande klassamhälle. På samma sätt som kritiken mot miljöpartiet för det mesta - inte är att den vägrar ta ställning, utan för att det de facto tar en borgerlig ställning när det gäller arbetsrättsliga frågor. Den reella (ekonomiska) makten ligger i borgerlighetens händer, så märkligt är det inte att ambivalenta aktörer lutar åt det hållet för det mesta.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

lördag 22 november 2008

Den ojämlika kapitalismen och hur den försvaras

I tider av allvarsam kris för vår globala kapitalism kommer det alltid finnas ädla korsriddare som i spott och spä fäktas mot den otrogna pöbelmobben. De kan förlora lem och vett i sitt äventyr, men tron på den osynliga handen och ojämlikhetens metafysiska naturrättighet kommer förbli grundfast. Apologeternas ädla cynism i försvar av den heliga Äganderätten!

Kapitalismens apologetik känns igen i kristendomens skolastik. Likt de kristna Gudsbevisen argumenteras kapitalismens ojämlikhet med en briljant cirkelargumentation. För all a priori-resonemang behövs ett axiom, och hos kapitalapologeterna är den självklara satsen äganderätten, liksom för de kristna apologeterna var Gud.

Anselm av Canterbury var den teolog som stod för och skapade det så kallade ontologiska Gudsbeviset - ett argument som ligger i satsen Gud i sig själv och inte beroende av yttre omständigheter. Guds-argument bygger alltså just på ett sådant analytiskt påstående, där Guds existens kan härledas ur själva definitionen av Gud. Anselms definition av Gud var något som inget-annat-kunde-vara-större-än, och menade att eftersom existensen av Gud är större än enbart tanken på Gud – så måste Gud existera. Om han inte existerade så skulle vi ha en uppfattning av någon som är större än Gud. Men ett ontologiskt argument är i slutändan helt beroende av definitionen av Gud, och det är just där problemet ligger, eftersom det finns otaliga definitioner och det finns inget sätt att avgöra vilken av dem som är den rätta.

Hos kapitalapologeterna är inte satsen Gud det självklara utan istället den naturrättsliga äganderätten, varpå ett a priori-resonemang följer.

Vi kan se detta cirkelresonemang hos libertianen Blogge Bloggelito, som jag annars delar mening i mångt och mycket i moralfrågor men skiljer i frågan om kapitalismen. I försvar av VD:arnas skyhöga löner jämfört med företagens arbetare får vi läsa följande: "Man kan tycka vad man vill om olika yrkesgruppers och personers lönenivåer, men det är till syvende og sidst marknaden som sätter dessa nivåer". Kapitalismens ojämlikhet försvaras alltså med att det är så kapitalismen fungerar - och cirkeln sluts.

Visserligen bör man inte förledas till att tro att löneskillnader i sig är en variabel på klasskillnad. Marxisten Ernest Mandel formulerar det bra: "All social ojämlikhet är inte klasskillnader. Löneskillnaden mellan en grovarbetare och en mycket kvalificerad arbetare gör dem inte till medlemmar av två olika samhällsklasser." Men när det gäller chefspositioner med löner av ett antal miljoner kronor per månad så är det självklart något helt annat vad gäller möjligheten som kapitalistaktör. Att det fortfarande är väldigt få arbetarbarn som når chefspositioner kan även förklaras av klassamhällets sociala och ekonomiska system.

Ett annat försvar av kapitalismens ojämlikhet är att systemet ökar välståndet totalt för medborgarna. Ett påstående som alla, speciellt marxisterna, inte ifrågasätter. Men som ett försvar är det lamt. I jämförelse använde apologeterna för slavsystemet i den amerikanska södern exakt samma argumentation; nämligen att slavarna fick det bättre och bättre i motsats till att slängas ut i diger arbetslöshet. Att kapitalismen blir bättre är inget argument för dess ojämlikhet, lika lite som att det var ett argument för slavsystemet.

Nyliberalen går här ett steg längre och menar att fria tyglar för kapitalister (aka: fri marknad) ökar välfärden ännu mer, och här förvillar sig kapitalapologeten i ännu högre grad från verkligheten.

Men när kapitalapologeten slagit fast att kapitalism ökar det totala välståndet är den logiska härledningen att allt som ökar välståndet inom kapitalismen är bra. Vad är det då som ökar välståndet hos individen? Jo, då går moralljuset upp för apologeten och famnar samtidigt tag i den gängse misantropen; låt oss hylla girighet och egoism!

Men samtidigt som kapitalapologeten kastar rationaliteten ombord för sin cyniska konservatism à la Burke, Bonald och de Maistre, så kastar även libertianen vetenskapen ombord. Den som visat att den "själviska genen" förlorar på att vara girig, att sparka ned och slicka upp. Människan är ett socialt djur som är beroende av varandras samarbete, och det är en rådande verklighet som kapitalapologeterna är villiga att bortse från sin apologetik.

Det tragiska i denna rådande verklighet är att den tvingar liberalen att agera moralpräst med begrepp som ont, gott, girighet och egoism, när den annars försöker det bästa att i led från upplysningen hävda rationalitet. Att det alltid hoppar fram en liberal ur buskarna när folk klagar på VD:arnas höga löner och anklagar folk för avundsjuka gör ju inte saken direkt bättre vad gäller moralismen. Att egoism i sig föder avundsjuka verkar dessutom inte ha betydelse.

Den som är intresserad att se hur jämlikhet påverkar ett samhälle i positiva bemärkelser kan titta närmare på forkningsexemplet av byn Roseto, som p.g.a. sin starka sammanhållning i princip saknade brottslighet, dödligheten i hjärtinfarkt var betydligt lägre än närliggande städer trots att man rökte mycket och åt och drack relativt ohälsosamt. Denna jämlikhetseffekt kallas inom epidemiologi och hälsovetenskap för "The Roseto Story".

PS: Det är oerhört tröttsamt med mantrat om den "svenska avundsjukan". Det handlar inte om någon speciell avundsjuka, utan det handlar om en reaktion på en genuin upplevd orättvisa härlett från en ojämlik situation. Det existerar ingen svensk avundsjuka, utan det existerar en folklig motvilja till ojämlikhet.

Bloggat: Signerat Kjellberg, Witchbitch, Röda Malmö
Media: AB, DN, Sydsvenskan, SvD1, SvD2
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Svensson om klassamhället, alliansfritt om äktenskap, Erik Svensson om liberalen Klamberg, K&Å om det franska socialistpartiet, Mullvaden om finanskrisen, Proletärbella manar till kamp, Björn Nilsson om klassresa

fredag 21 november 2008

Det är något konstigt med demokratin



Det sägs i stolt leda att vi svenskar lever i en frihetlig demokrati - minsann! Men visst är det något konstigt med friheten? Du vet den där rättigheten som formellt skall gälla alla på jämlika villkor, men som bara gäller individer med tillräckligt kapital. En borgerlighetens demokrati, en borgerlighetens frihet.

Således blir man inte heller särskilt förvånad när Sveriges riksdag, utan folkomröstning, röstade för EU:s fördrag (aka: Lissabonfördraget). Du vet, det förslag om kommer grundlagsfästa moderat-borgerlig politik, som säger att vi under gemensam president, säkerhets- & utrikespolitik, försvar, och valuta kommer försämra fack, löner och arbetsrättslagstiftning.

Nu behöver vi ju inga borgerliga partier för deras politik är ju nu lagfast i grundlagen. Nu slipper vi höra på moderaternas, folkpartisternas, centerpartisternas, och kristdemokraternas gnäll på presstöd, offentlig sektor, och allmännytta. Nu har vi ju vår totalitära EU-stat att göra detta, medan vår nationella suveränitet förminskas till ett landsting.

Välkommen till EUrasien!


PS: Medan telescreens installeras i alla lokaler kan vi med säkerhet deklarera socialdemokratins död som ett progressivt parlamentariskt alternativ.


Media: Flamman, SvD, AB, EX
Bloggat: Hanna Löfqvist, Jinge1, Jinge2, Svensson, annarkia, Christian Engström, Alliansupproret,
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

måndag 17 november 2008

Moralprästen Schyman


Gudrun Schyman stormar på Aftonbladets debattsida mot osederligt beteende, moralprästens stämma dånar:
"Telefonsex är detsamma som telefonprostitution. Det finns ingen anledning att se det på annat sätt. [...] Alla vet att organisatörerna av prostitution är nära lierade med kriminella kretsar. [...] Det finns väl knappast någon som vill att den egna dottern ska vara telefonprostituerad."
Att stöna i telefon är inte alls lika med prostitution, den enda liknelsen som skulle kunna finnas är att arbetet tangerar vårt mänskliga basbehov för sex, men att stöna och fantisera genom telefon är snarare likhet med sexnovell eller porrfilm.

Att "alla vet" att organisatörerna av prostitution är nära lierade med kriminella kretsar säger ju inget om hur verkligheten är. Vetenskap är inte demokratiskt, även om jag ifrågasätter att många verkligen tror det moralprästen Schyman tror. Dessutom lever kriminaliteten på utanförskapet från samhället. Att kriminalisera behov skapar således en svart marknad vilket kriminaliteten frodas av. Schyman är alltså direkt ansvarig för den kriminalitet som utnyttjar svaga människor. Detta är neo-feminismens tragiska hyckleri, liksom alla religiösa rörelser har sina egna paradoxer.

Dessutom är det en klyscha inom neo-feminismen att spela med dotter-kortet. Denna klyscha har dock aldrig fungerat som argument eftersom det är felkonstruerat. Om jag hade en dotter som sålde sex skulle jag göra allt i min kraft för att stoppa moralpräster som Schyman att förvärra hennes tillvaro med ökad social stigmatisering och ökad risk för våld och förtryck. Jag skulle vilja att min dotter hade lika mycket rätt till hjälp och trygghet från samhället som alla andra. Det görs inte genom kriminalisering.


Tidigare bloggtexter i ämnet:
Sexualmoralismen är en fiende till den feministiska kampen
Finns det en socialistisk feminism?
Upp till kamp mot moralen och för en vänsterradikal sexpolitik!
Okunnighet om prostitution fortsätter med Högerregeringen
Neofeminism är inte vänster!
Försök till nyans men misslyckas tyvärr
Neofeministernas kamp mot feminismen
Neofeminism är inte marxism!

Bloggat: Charlotte Wiberg, prostituerad som funderar, sex & internet,
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Anti-kommunismens oförnuft kämpar vidare


Man hade hoppats på att borgerligheten för gott lärde sig läxan, att inte omhuldas för mycket i sin kontrarevolutionära irrationalitet, sedan erfarenheterna av 2:a Världskriget. Då deras känslomässiga anti-kommunism kokade över till massmord, koncentrationsläger och förföljelse - till stormiga partimöten med höjda spöknippen. Världens "avskum" var bolsjeviker eller jude-bolsjeviker. Eller som Adolf Hitler själv sa:
"Demokratin har lagt världen i ruiner och nu vill ni utsträcka den till den ekonomiska sfären. Det skulle vara slutet på den tyska hushållningen. Kapitalisterna har arbetat sig upp genom sin duglighet och de har rätt att leda, därför att de har särat sig från mängden och enbart det bevisar, att de är av högre ras. Nu vill ni, att ett odugligt regeringsråd eller arbetarråd, som inte begriper någonting, ska ha sitt ord med i laget. Ingen som leder industriföretag skulle tolerera det." (Bullock, "Hitler - en studie i tyranni")
Liberalism var farligt, men socialism ännu farligare. Eftersom konservatismen i sin ideologiska kärna är kontrarevolutionär (skapades i reaktion mot den Franska revolutionen och dess upplysningstänkare), så var det inte konstigt att nazismen i Tyskland och fascismen i Italien essentiellt var kontrarevolutionära i sin konservativa idémassa. I sin kälkborgerliga rädsla för ökade rättigheter för arbetare och ökad jämlikhet tyddes borgerligheten till fascismens irrationella och vulgära anti-kommunism. Man hade sannerligen hoppats att borgerligheten efter 2:a Världskrigets erfarenheter lärt sin läxa.

Men tyvärr läser jag i Dagens Nyheter (2008-11-15) ännu försök till att bekämpa historisk förståelse med förenklad oförnuft. Istället för att försöka förstå händelser i sin historiska kontext försöker man förstärka enkla fördomar om de onda individerna. Särskilt viktigt att hävda individens ondska är det om det råkar handla om personer som kallat sig socialister. Den metafysiska ondskans stämpel måste försättas på kommunistens hjässa.

Skribenten Per Landin i DN vill visa hur Ulrike Meinhofs person inte är så romantisk så som Landin anser att hon beskrivits tidigare. Att detta är komplett felaktigt bryr sig självklart inte Landin om, han är ju irrationalitetens korsriddare! Självfallet är det ingen som försökt blunda för Meinhof hade relation till DDR. Det är ett fenomen som är allmänkunskap numera. Och, tvärtom har man inte romantiserat Ulrike Meinhof.

Landins kontrarevolutionära konservatism syns allt mer tydligare ju närmare slutet av artikeln man kommer. Studentrevolten år 1968 jämförs med nazismen, och "varje revolutionär drift dras till sin polära motsats". Så låter dagens konservativa som glömt att nazismen var ett naturligt led av deras egna ideologi, och i deras egna avsky för allt vad revolution står för; låt vara den Franska liberala revolutionen som den stundande socialistiska. I sin okunskap tar de Hitler på orden och tror att hans radikala högerpolitik var "revolutionär", trots att fascismen inte förändrade samhället i grunden. Fortsatte den kapitalistiska ordningen och förslavade arbetarna ännu mer.

Det verkliga problemet med Landins artikel är att han skriver den som en stridsskrift för sin kontrarevolutionära övertygelse i tro att andra försvarat RAF:s terrorverksamheter. Likt den stock-konservativa Dick Erixon så verkar Landin ha ytterligt svårt att skilja på begreppet förklaring och begreppet försvar. Erixon tolkar som vanligt i sin tur Landin i sin egna vulgära stil:
"För mig bekräftar det att kommunister tillhör de värsta hycklarna. De talar om omfördelning och solidaritet, men de roffar oftast åt sig för egen del. Kommunister vill inte ge något, bara ta, ta och ta..."
Inte nog med att Erixon tar den individuella tolkningen av Ulrike Meinhofs som en korrekt förklaring till hennes agerande, utan han använder denna individuella metod för att förklara kommunister kollektivt. Snacka om att vara paradoxalt irrationell i sin anti-kommunism.

För en mer intellektuell hederlig text om Ulrike Meinhof och RAF bör man läsa Åsa Linderborgs utmärkta artikel i Aftonbladet. Där försöker hon sätta RAF och Meinhof i en historisk kontext utan att försöka förminska historiska händelser till individuell ondska., detta utan att försvara eller romantisera RAF:s terrorverksamhet.


PS:
När det gäller konservatismens förvirringar är det ibland skönt att se att det fortfarande finns liberaler som tar förnuftet i behåll.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,
pingat på intressant

söndag 16 november 2008

Bo Rothsteins paradoxala argumentation

Många inom bloggosfären har reagerat på professor Bo Rothsteins artikel i GP; att artikeln just handlar om bloggosfären har nog bidragit till mängden.

För att kort sammanfatta Bo Rothsteins argumentation kan man dela upp det i följande tre punkter:

* Man kan ifrågasätta bloggosfärens bidrag till demokratin: "jag har efterhand alltmer kommit att ställa mig frågan om bloggosfären alls är en tillgång för demokratin."

* Anledningen tycks vara en sammanfattning av amerikanska undersökningar, som säger att bloggar: "inte breddar den sociala uppsättningen deltagare i den offentliga debatten och att de inte bidrar till ökad förståelse för andras synpunkter"

* Bloggosfären består till stor del av: "osorterade trivialiteter samt en försvarlig del förolämpningar, okvädningsord och rasistiska stämplingar"

Tyvärr har jag ännu inte fått ta del av statsvetaren John Maynors sammanfattning av dessa amerikanska undersökningar av bloggar, men låt oss titta närmare på de resultat undersökningarna anser sig ha kommit fram till. Enligt Rothstein skall undersökningarna ha visat att bloggarna inte breddar deltagarna i den offentliga debatten. Ett sådant påstående leder till många fler frågeställningar.

För det första; vad menas med "offentlig debatt"? Är bloggosfären med i detta begrepp, eller är det endast ett begrepp som innefattar morgonsoffor, tidningskolumner, ledarsidor och debattsidor i tidningar? Om det är det senare, att begreppet "offentlig debatt" är det så kallade gammalmedia så instämmer jag förfullo.

Gammalmedia kör fortfarande i samma gamla spår, där bloggarna inte har haft så stort inflytande förrän på senare tid (ex. FRA-frågan). Vi får inte glömma heller att bloggandet som opinionsyttring inte funnits så länge, och att det är förståeligt att det kommer ta tid i en utmaning av en redan etablerad media som TV, radio och tidning. Låt oss också komma ihåg att bloggosfären är en konkurrent mot denna gammalmedia, och att det därför inte alltid är så självklart att en konkurrent öppnar debatten för sin motståndare.

Men det är ju också möjligt att de amerikanska undersökningarna även tagit med bloggarna i begreppet "offentlig debatt", kanske till och med enbart fokuserat på bloggarna i begreppet. Då måste fenomenet enbart vara amerikanskt. För här i Sverige har bloggosfären varit ideal för avvikande åsikter som annars stoppas vid grindvakterna till debattsidorna.

Förra året var en av de stora diskussionerna i bloggosfären ett ställningstagande för en debattör i ett avvikande ämne som hotats till tystnad av en meningsmotståndare. I stort sett hela bloggosfären stödde den hotade bloggaren och fördömde hoten. Detta kan tas som ett av många exempel i bloggosfären för ett starkt yttrandefrihetspatos på gräsrotsnivå. FRA-frågan är som sagt en annan i ledet. Bilden av bloggosfären som likriktig stämmer alltså inte.

Dessutom skapar Rothsteins påstående om att bloggarna skulle vara för mycket fragmenterade ett paradoxalt problem om nu bloggosfären skapar en likriktad debattmiljö. Det blir motsägelsefullt.

Så hur är det då men ökad förståelse för våra meningsmotståndares argument? Även här skulle det vara intressant att läsa undersökningarna eftersom jag inte kan tänka mig hur en sådan undersökning skulle gå till. Hur mäter man en människas förståelse av politiska argument? Alla har vi på något sätt tagit politiska ställningstagande, och de som förnekar det genom illusoriska neutralitetsprinciper är endast okunniga om sig själva. Att då i egenskap som forskare värdera ens politiska argument känns väldigt relativt.

Möjligtvis skulle man kunna studera hur frekvent en dialog förs i bloggosfären mellan bloggare, och här beror det helt på vilka sorters bloggar man studerar. För låt oss för en gång skull slå fast att det inte existerar en sorts blogg, utan mängder av olika sorters bloggar med olika funktioner och mål. Då gäller det förstås att inte studera bloggar i allmänhet utan de bloggar som just behandlar ämnet.

Dessutom är det en valid fråga att ställa sig hur debattsidorna i Dagens Nyheter ökar förståelsen för meningsmotståndares argument? Jag förhåller mig skeptisk till att ett sådant medium gör sådan avgörande skillnad. Själv läser jag enbart bloggar med mål till politisk diskussion. Där är det inte ovanligt att ett nätverk av politisk diskussion uppstår mellan meningsmotståndare. Även de bloggar man anser sig vara vän med låter sig inte vara fria från kritiska diskussioner.

Ingenstans förutom bloggosfären har jag bevittnat en sådan livlig och fri diskussion mellan meningsmotståndare. Nyliberaler mot konservativa, socialister mot nyliberaler, konservativa mot socialister och tvärtom. Även diskussioner nere i de ideologiska skyttegravarna fungerar bloggen som ett seriöst intellektuellt verktyg. Själv har jag tagit tillfälle att diskutera en rad ämnen med mina socialistiska bloggkamrater, vilket kan ses i mina länkar i högerspalten.

Antisemitism och rasism i allmänhet ska aldrig vara accepterat, där kan Bo Rothstein och jag vara överrens. Och det är tragiskt att bloggar blir ett medel för en sådan kloak av fördomar. Men det jag inte håller mig Bo Rothstein om är just förekomsten av tillmälen, okvädningsord och förolämpningar. Jag tycker faktiskt att i en fri och livlig diskussionsmiljö så borde det vara möjligt att använda starka ord. Det är inte alltid en intellektuellt hederlig ton passar till ens ärliga reaktion. Och tillmälen borde inte vara ett allvarligt problem för en offentlig person. Här tycker jag faktiskt att Strindbergs bitska och cyniska kommentarer kan vara en intressant jämförelse där okvädningsord kan användas som kryddor i en torr diskussionsmiljö.

Men för att göra någon slags slutkommentar och sammanfattning så tycker jag att en del av Bo Rothsteins kritik av bloggar har ett intressant diskussionvärde, i samma nivå som Knut Carlqvists kritik i Clarté (nr.2 2005). Kan bloggar utgöra ett demokratiskt medel/makt för folk? Carlqvist menar att det hänger på bloggosfärens möjlighet till att skapa nätverk, och där anser jag faktiskt att vi politiskt seriösa bloggare oavsett färg lyckats med. Och jag som marxist älskar med mitt hela röda hjärta den livliga och fria kritiska diskussion som förs inom bloggosfären - med eller utan okvädesord.


Uppdaterat:
Bo Rothstein fortsätter sin argumentation att bloggosfären borde kollektivt bestraffas för hur vissa bloggar skriver. Det är självfallet okunnigt att använda sig av metoden kollektiv bestraffning eftersom den framförallt är fruktlös, men också djupt orättvis eftersom det drabbar många som är helt oskyldiga. Nu tycker jag i och för sig att Rothstein överdriver när det gäller tillmälen. Som Mattias Svensson skriver i sitt svar borde man kunna se bortom en förenklad svart-vit-värld. Även om tillmälen förekommer ibland betyder det inte att kvalitén inte håller en hög nivå på andra områden. Det finns kontext för tillmälen som det finns kontext för intellektuell hederlighet.


Bloggat: Svensson, Erik Svensson, Kulturbloggen, Ulf Bjereld
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

fredag 14 november 2008

Ännu en morallag

Nu är det fritt fram för alla moraltanter och moralgubbar ute i det svenska landskapet att lätta på andan, eller som många andra delta i moralkören mot det hemska och vidriga tidelaget, denna skamfläck i svensk lag. Förvisso har vi i Sverige fört dödsstraff mot tidelag tills för cirka hundra år sedan, men what-the-hell!

Vi germanfolk tycker ju om kollektiva moralpredikningar, så låt oss alla greppa spöknippet och höja rösten mot sexuellapervestionen som bryter mot ALLA naturlagar!!!!11!1

Nä men skämt å sido! Att prata om naturlagar när det gäller sex är felaktigt eftersom sex för människan och för många andra djurarter inte bara är till för barnavel. Väldigt enkelt är det att se på djurriket där sex mellan olika arter är frekvent.

(Ett helt naturligt exempel på en blandning av tiger och lejon, kallas för liger)


Men innan ni kära läsare marscherar in för att avreagera er på mitt blogginlägg så skall jag förklara varför jag invänder mot många av argumenten för en kriminalisering.

Jag är nämligen för en kriminalisering, men av de rätta orsakerna, inta av tomma religiösa orsaker. Jag ser ett rent vetenskapligt problem med just tidelag och det är att vi idag saknar medlen för en någorlunda säker kommunikation med andra arter. Det är det enda skälet jag kan se varför vi borde kriminalisera tidelag. Det är fullt möjligt att tidelag inte skadar någon av parterna, varken människan eller djuret, men vi saknar medlen för att verkligen se om det är så.

Detta ställningstagandet för en kriminalisering gör jag också i ett konsekvent led från min vegetariska kostställning. Att så många nitiska köttätare skanderar så högt i frågan är lite motsägande.


Bloggat: Blogge
Media: EX1, SR, EX2
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Det infantila miljöpartiet

Man baxnar hur infantil Mikaela Valtersson (mp) låter när hon tar tillfälle att kasta skit på vänsterpartiet, som är en part i en diskussion om möjligheterna för ett framtida regeringssamarbete:
"– Vi är i det läget nu att väns­terpartiet, enligt min bedömning, inte kan tänka sig att säga att de accepterar ramverken, utan att få något annat i gengäld. Men vi tänker inte förhandla om regelverken. Det har varit vår utgångspunkt hela tiden, så nu lämnar vi över frågan till partiledarna, säger Mikaela Valtersson."
Låt oss se lite närmare vad hon säger här ovan. Hon säger att vänsterpartiet kan acceptera de satta ramverken av (s) & (mp) om de får något "i gengäld", det betyder alltså att (v) både är med på att acceptera och att diskutera. Men Valtersson gnäller som en treåring på förskola och stampar energiskt i sandlådan för hon tänker minsann inte "förhandla om regelverken"... vilket det alltså inte handlar om. (V) var ju med på att acceptera regelverken.

Andra pubertala uttalanden av Mikaela Valtersson fortsätter sedan att rada upp sig. Hon beskriver (v) som "ett stort bekymmer", och fortsätter: "för vår del är det inte så att så fort vänsterpartiet accep­terar de ekonomiska ramverken så är vi tre i båten." Nehej! Man undrar om inte mijlöpartisterna behöver lite grundläggande retoriska kurser så att de lär sig att inte börja en politisk pajkastning vid fel tillfällen.

Eller kan det vara så att (mp) ser sina maktpolitiska dödsryckningar i och med ett möjligt regeringssamarbete med (v), och att (mp) därför tar alla tillfällen som ges att försvåra ett sådant samarbete? Kanske är det verkligen så som Ulla Andersson (v) befarar att (mp) "i själva verket inte vill ha vänsterpartiet med i en eventuell rödgrön regering, och därför ”letar problem”."

Jag tycker att det är hög tid för miljöpartiet att bestämma vilken stol den skall sitta på.

PS: Att högersossarna rider på (mp):s pajkastningsvåg är föga förvånande. Vad är det man brukar säga? Lika barn leka bäst.


Bloggat: Jonas Morian
Media: SvD1, SvD2
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,
pingat på intressant

tisdag 11 november 2008

Den reaktionära skolpolitikens Hitler - Jan Björklund (fp)

Jag medger att jämställandet till nazismen/fascismen haltar i det att den nuvarande auktoritära, och tillika reaktionära, skolpolitiken inte inbegriper den fascistiska karaktären av anti-socialism, med dess kamp mot fackföreningar, arbetarorganisationer och arbetarpartier.

Men den reaktionärism som Björklund propagerar för var en av grundpelarna för det Tredje Riket, den auktoritära uppfostran av samhällets unga människor för att lära medborgarna att lyda ledaren. Björklund har idag blivit en frontfigur för en reaktion mot en skolpolitik som sätter barnen själva i centrum, och paradoxalt genomförs denna reaktion genom abstrakta påståenden om vårt nuvarande samhälle samtidigt som Björklund kallar det han bekämpar för "flumskola". Den som är flummaren är Björklund själv.

SVT:s Dokumentär Inifrån behandlar den Björklundska reaktionärismen och försöker sätta det i en historisk och vetenskaplig kontext. Föga förvånande visar det sig att Björklunds reaktionära skolpolitik saknar vetenskaplig bekräftelse, snarare talar vetenskaplig forskning för motsatsen till vad Björklund och andra reaktionära debattörer påstår om den auktoritära skolan och skolan som sätter eleven i centrum.

Den skola som satsar på gemenskap och kommunikation visar på högre resultat vad gäller kunskap och intelligens hos eleverna. Men idag har det offentliga, som kraftigt påverkats av reaktionens profeter, bemöts sådana förklaringar med uttal som "flum". Rationell argumentering bemöts alltså med irrationell reaktion.

Istället för att statuera auktoriteter, istället för att lära människan att lyda och därmed skapa så kallade moraliska får, borde skolan ta till sig vetenskaplig förnuft och beakta gemenskap och kommunikation och lära människan att vara självständig och kritisk. Annars riskerar vi ännu en gång ett Tredje Rike fullt av människor som "bara lydde order".


Bloggat: Lotta Grönblad, rabiatfeminism, PEO,
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

måndag 10 november 2008

Vi borde försvara den offentliga pluralismen!

Nu tycker jag att det gått allt för långt i häcklandet mot Halal-TV. Särskilt beklagligt tycker jag att det utvecklat sig vad gäller från den ateistiska kritiken. Det har nämligen ingenting med ateism eller kritik av religion i sig att göra. Varför skulle då kritiken blåsas upp just vid Halal-TV och inte de otaliga kristna program som SVT fört i decennier? Oavsett om man i efterhand påstår sig kritisera dessa kristna program lika mycket tyder faktum på att kritiken varit icke-existerande.

Kritiken mot Halal-TV började med att de tre programledarna skulle vara "fundamentalistiska", och att Halal-TV därför skulle vara olämpligt innan man ens tittat på programmet. Redan här haltar analysen, alltså. Man har också frekvent misslyckats med att påvisa varför programmet skulle vara "fundamentalistisk".

Försök har givetvis gjorts, exempelvis attackerat det faktumet att programledarna bär slöja. Som om det skulle vara kläderna som var problemet, det ytliga - formen.

Problemet är något djupare, och fullt möjligt i kontext med en god intention. För om vi tittar på kritiken från vänsterskribenter verkar problemet vara att programledarna inte representerar nog med muslimer för att det skulle legitimeras till offentlig television. Man ser det alltså som ett minoritetsproblem, och att detta då skulle ge en fel bild av muslimer i stort till svenska folket.

Men att minoritetsåsikter skall få höras och lyssnas på är en fundamental beståndsdel av ett öppet och demokratiskt samhälle. Det är när medierna befrias från plikten att redovisa avvikande opinioner som dialogen mellan samhällets olika grupper upphör. Och det är dialogen som är så viktig för ett samhälle som skall verka demokratiskt. Inget samhälle kan låtsas vara demokratiskt om det inte har en befolkning som flitigt figurerar i polemik med varandra.

Därför borde alla vi demokrater försvara den offentliga pluralismen, inte bekämpa den! Försvara rätten och tillgängligheten för avvikande opinioner att höras och lyssnas på - även de som vi av någon anledning skulle se som "fundamentalistiska", "extrema" eller "konstiga".


PS
: Det blir också dubbelt tragiskt i sammanhanget när Dagens Nyheter skriver om hur "religionen får mer plats i tv", när kanal 8 får ett program som skall behandla religion. Det är naturligtvis inte bra att religion och irrationalitet får mer plats i ett samhälle som jag tycker borde beakta förnuft och människans framsteg, men att i nuläget göra Halal-TV till en sådan aktör när svensk television och radio i årtionden sänt religiösa program är minst sagt tragiskt, men framförallt islamofobiskt.


Bloggat: Jinge, w-bitch, annarkia, svensson, kulturbloggen, kvalitetsbloggen
Media: AB, DN, SvD, EX
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Pingat på intressant

Har Myrdal blivit idealist?


Tyvärr märker jag att Jan Myrdal blivit idealist på äldre dagar. Jag som nästan hade tagit honom på orden tidigare, att han som pensionär fått större möjligheter att verka radikal. Nu verkar han alltså agera som en religiös kälkborgare, där verkligheten delas upp i moraliska kategorier som ont och gott.

Så här argumenterar han om de bakomliggande orsakerna till USA:s krig i Afghanistan:
"Nå, jag tror inte att dessa demokratispridande nordamerikaner och européer är okunniga. Sådan okunnighet vore otrolig. Det måste vara direkt ondska med i spelet nu som förr. Och girighet."
Sorgligt måste man nog erkänna att Myrdals tidigare virila och radikala materialism blivit gammal borgerlig idealism. Mycket synd.

Men om man lyckas komma runt den doftande idealismen kan man gott och väl uppskatta Myrdals kritik av USA:s och Sveriges närvaro i ett ockuperat Afghanistan. Jämförandet mellan ockupationsmaktens "legitmering" av kriget i Afghanistan och Mussolinis "legitimering" att ockupera Abessinien är sannerligen intressant. Liknelsen var att de bägge legitimerade med moral, vare sig det nu skulle vara kvinnorätt eller slaveri. Men med Myrdals ord så frälsar man inte genom k-pist. Även om vissa bombliberala kälkborgare inbitet sätter sin tro på det.


Bloggat: Grafström, Björn Nilsson, lindelöf, Mullvaden
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

torsdag 6 november 2008

Pioneer's Violin


Ville dela med mig av denna animerade kortfilm från Sovjet år 1971 av Boris Stepantsev. Så jävla starkt!

Neofeministisk förtryck lagförs nu i Norge

Nu rapporterar DN att Norges regerande Arbeiderpartiet med samarbetspartiet Sosialistisk Venstreparti samt Kristelig Folkeparti och Senterpartiet stöder det liggande förslaget om kriminalisering av sexköp. Vänsterfolk och kristna moralister, vad har de tillsammans?

Jo, neofeminismen. Den där "feminismen" som på ett reaktionärt sätt anammat en sexualmoralisk värderingslinje, där inte ens målet helgar medlen, utan själva agerandet helgar medlen. Man vill slå mot en prostitution och kommer fram på ett märkvärdigt vis att kriminalisering av sexköp är den rätta vägen, trots att samma metod här i Sverige lett till att sexarbetare fått en sämre tillvaro.

Neofeminister skiter i att sexarbetare får det sämre, att kvinnor uttnyttjas utan förutsättning för insyn och gemensamt skydd sinsemellan. Bara de själva får känna att de "bekämpar" prostitutionen. Och det är det jag menar med att de inte har siktet på målet. Deras "kamp" mot prostitution hjälper inte, det hjälpte inte i Stalinsovjet, och det hjälpte inte i Maokina. Vad som händer är att prostitutionen trycks undan från samhällets insyn, ner i mörka källare där kvinnor och män blir mer utsatta för ekonomiskt utnyttjande.

Frågan vi vänster-feminister borde fråga oss är vad som får den allra bästa konsekvensen för sexarbetande människor. Vad är det för mening med att kalla sig "feminist" om man inte gör det bättre för människor? Att vi försämrar deras egna skyddsverksamhet? Nej. Att vi försämrar samhällets insyn? Nej, självklart inte! Så vad borde vi göra för att stävja mot den misshandel, missbruk och sociala stigmatisering som sexarbetarna i dagens samhälle fortfarande möter? Vad sägs som att faktiskt stötta deras egna skyddsverksamhet, möjligtvis uppbyggnad av en reell kämpande fackorganisation för arbetare med sex. Detta kräver naturligtvis att samhället inte riktar lagar mot verksamheten, och genom en sådan samhällig återöppning kan vi även få en bygga en aktiv samhällig insyn i en sexarbetares vardag.

Tidigare bloggtexter i ämnet:
Sexualmoralismen är en fiende till den feministiska kampen
Finns det en socialistisk feminism?
Upp till kamp mot moralen och för en vänsterradikal sexpolitik!
Okunnighet om prostitution fortsätter med Högerregeringen
Neofeminism är inte vänster!
Försök till nyans men misslyckas tyvärr
Neofeministernas kamp mot feminismen
Neofeminism är inte marxism!

Bloggat: Isabella Lund
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

tisdag 4 november 2008

Vem blir den nya sheriffen? (uppdatering: Obama vann!)



Det verkar bli Obama. McCain ser ut att förlora i flera av de stater som Bush tidigare lyckades i. Tidigare har jag i en knapp tid hoppats på att fackföreningarna i USA hade stark inflytande hos Obama, men jag inser nu att det inflytandet i stort sett är lika med noll. Michael Moore har pekat på att hans sjukförsäkringsförslag skulle lämna en tredjedel av de 43 miljoner amerikaner som nu saknar försäkring utanför.

Att Obama vill fortsätta den borgerliga ekonomilinjen med att arbetarklassen betalar notan för budgetproblem. Vilket naturligtvis lockade storföretag och Wall Street-banker att finansiera hans kampanj.

Man har ju fått för sig att Obama var en sorts "krigsmotståndare" i sin ställning mot Bush. Men det har också visats vara fel. Obama vill trappa ned på Irakkriget, och istället satsa på Afghanistankriget och deltagit i hetsningen mot Iran. Det var ju en snygg motståndare till krig. I sitt omfamnande av sinonisthögern har han till och med uttalat sig om att Jerusalem helt skall tillhöra Israel.

Uppdatering: Obama vann, och det med klar seger. Det är naturligtvis ett historiskt ögonblick i USA:s historia att landet fått sin första svarta president, och det skall vi minnas. Också att det var en stor lättnad att McCain och Palin inte kom nära makten. Världen känns plötsligt lite mer säkert. Men förväntningarna för Obama är stora, och hans intressen är som sagt motsägelsefulla där arbetarklassen tyvärr nog får dra det korta strået.

Men jag måste även kommentera det märkliga i att ett presidentval i USA övervakats så enormt av Sverige, och jag antar resten av västvärlden. Detta tillsammans med usel journalistik, eller rättare sagt frånvaro från granskande journalistik. Vart fanns den kritiska analysen? Kommentarerna att USA är ett aggressivt imperialistland, som inte stannar för att störta demokratier och mörda miljoner människor i krig. Vart tog de kritiska kommentarerna om USA:s val- och partisystem vägen? Ett land som i praktiken är ett enparti-system med polemiska fraktioner. Nada, zip, nothing! Journalismen är sannerligen död i vår orwellska samtid.

Media: AB
Bloggat: progressiva USA, K&Å, Jinge, Morian, progressiva USA2,
Andra bloggar om: , , ,
Pingat på intressant

OSSE:s valövervakare hotad med polis i Florida!

Den svenska kristdemokratiska riksdagskvinnan och OSSE-valövervakaren rapporterade i P1:s Studio Ett (ca. 37 minuter in) om stora svårigheter att komma in i vallokalerna i Florida.

Bland annat beskrivs hur de hotas med att stoppas av polis. Hon jämförde med det senaste valet i Vitryssland där det rådde god ordning och fullständig transparens; och där de inte hade några som helst problem med att vare sig komma in i lokalerna eller att som valförrättare få ut de papper som de ville undersöka. Nu i USA fick de uppsöka senatorn för att kunna komma in i vallokalen.

Hon rapporterar om människor som fått stå i flera timmar i långa köer utanför vallokalerna.


Media: AB1, SvD1, DN1, SvD2, AB2, DN2, DN3, AB3
Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant

Nå vad var felet med Halal-TV:s första program?

Ni som i förhand dömt ut programserien för att vara "fundamentalistiskt" inskränkt, ni kan väl nu i efterhand förklara för mig vad det i första programmet som var så fel?

Det första programmet handlade om vårt klassamhälle och hur dess klasskillnad ständigt ökar; det rika blir rikare och de fattiga blir fattigare.

Här blir programmet naturligtvis oerhört svårt att ta till sig för högersinnande klassdelnings-apologeter. Men för oss resten som innerligen hatar klassamhället fanns det sannerligen inte något att klaga på, då programmet var bättre än det vanliga dokumentärprogrammet som nämner begreppet klass.

Så, än en gång, var Halal-TV det fundamentalistiska skräckprogrammet ni räddes om?

Mitt svar på den frågan är självklart inte. Det första programmet som handlade om klasskillnader var intressant, och religionen i sig togs inte upp alls så mycket, utan användes mest som ett medel ibland för att starta reflektion och diskussion mellan programledarna. Diskussionerna och reflektionerna om deras syn på religionen visade även på att de tyckte olika och analyserade förhållanden i samhället olika.

Religionen var alltså inte alls framträdande. Men jag tyckte även att deras religiösa diskussioner var högst intressanta. Jag håller absolut inte med Svennson att det inte skall finnas några offentliga tv-program alls som leds av religiösa personer. Han menar att religionsfrihet bara är till för den privata sfären. I det offentliga skall det inte göras "reklam för religion".

Jag och Svensson tycker lika om mycket här i världen men här syns en tydlig vattendelare. Jag är själv militant ateist, och förordar inte mer respekt för religiösa än för politiker. Men jag anser att offentligt dokumentära inslag ur ett religiöst perspektiv är ur allmänhetssynpunkt ett positivt inslag, både vad gäller demokratiska och medborgerliga värden. Religionen är del av vår civilisation och är en del av mänskligheten, både ur ett samtidsperspektiv och historiskt perspektiv.

Jag tycker Svenssons religionsförbud är obegripligt, och det är inte ett naturligt led för en ateistisk ståndpunkt.
Tidigare bloggtexter i ämnet:
Halal-TV igen: Hamilton agerar irrationell
Dilsa Demirbag-Sten kritiserar Halal-TV innan det sänts

Bloggat: Svensson1, Svensson2, Svensson3, Jinge, Rabiatfeminism, Guero, Claes Krantz1, Claez Krantz2, A-Falk, Dagens Konflikt

Newsmill: Dalia Kassem, Dilsa Demirbag-Sten

Media: EX, SVT, SvD1, SvD2, DN, AB1, AB2
Andra bloggar om: , , , , , , ,
pingat på intressant

måndag 3 november 2008

Halal-TV igen - Hamilton agerar irrationell

Så nu har det blåsts upp kring Halal-TV igen. Nu är det en bandinspelning av Carl Hamilton, som innan en intervju i Halal-TV får ett känslomässigt utbrott:
"redan innan intervjun hunnit börja skäller han ut programledare när de inte vill skaka hans hand. Personer som inte klarar av att skaka hand bör "bo en jordhåla", enligt Hamilton."
Carl Hamilton är alltså en sådan fosterlandsälskare som helst av allt skulle vilja att man "tar seden dit man kommer". Vad det skulle betyda är naturligtvis byggt på en irrationell främlingsfientlighet. Att i egenskap som muslim välja att inte skaka hand utan utför en annan symbolisk hälsning bygger på ens individuella val av tro/religion. Inte på vilken kultur man kommer eller härstammar ifrån. Således ännu ett exempel på den främlingsfientliga irrationaliteten.

Och självfallet får Hamilton stöd från de rasistiska sverigedemokraterna (kan ses på blogglänkarna på knuff).

Men det är fortfarande märkligt tycker jag, ur en intellektuell position, hur vissa debattörer fortfarande "analyserar" och "kritiserar" en dokumentärserie innan det sänts. Det är inte intellektuellt hederligt, utan fördomsfullt. Dilsa Demirbag-Stens kritik må mycket väl stämma överens med vad dokumentären kommer att visa, men innan vi kunnat se serien kan vi omöjligen veta, omöjligen analysera förutom att i förhand döma - och det borde man inte göra på så knappa faktakunskaper man i dagsläget har om programserien. Halal-TV sänds ikväll (20:30), låt oss alla ta ett djupt andetag och se programmet, och senare analysera de eventuella problemen.

Tidigare bloggtext i ämnet:
Dilsa Demirbag-Sten kritiserar Halal-TV innan det sänts

Bloggat: Svensson1, Svensson2, Jinge, Rabiatfeminism, Guero, Claes Krantz1, Claez Krantz2
Newsmill: Dalia Kassem, Dilsa Demirbag-Sten,
Media: EX, SVT, SvD1, SvD2
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

lördag 1 november 2008

Nej Mona! Det är inte ditt fel, det är partiledningens politik som ska bära ansvaret

Det här handlar naturligtvis inte om ett personligt, individualiserat, problem. Utan det socialdemokratiska problemet är dess verklighetsfrånvarande politiska ledning, som tappat koppling till gräsrötterna och till partiets underbyggnad - arbetarklassen.

Tidigare bloggtexter i ämnet:
Väljarflykt när sossarna gick åt höger
Gör det någon betydelse? Kritiken består ändock,
Svar till Stig-Björn Ljunggren om kritik mot socialdemokraterna,
Accepterar vänsterpartiet Sahlins utgiftstak?,
Den taktiska anti-kommunismen propagerar,
Vad är socialdemokratin?


Bloggat: annarkia, Röda Malmö, Jinge
Media: DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, AB
Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Dilsa Demirbag-Stens kritik av en dokumentärserie som ännu inte visats

Så här beskriver hon sin kritik av Halal-TV som skall sändas i SVT:
"Det vore intressant att veta hur SVT förhåller sig till det publicistiska uppdraget när de anser att tre beslöjade kvinnor som leder programmet Halal-tv ska representera den muslimska gruppen i åtta program.

Utan att representera några andra än sig själva. Förvirringen är total.

Visst är det viktigt att även religioner belyses och olika religiösa grupper får komma till tals. Men då under ledning av politiskt och religiöst obundna och opartiska journalister, som kritiskt förhåller sig till ämnet. Det finns pressetiska regler som vi journalister måste förhålla oss till för att framstå som trovärdiga."[min fetstil]
Först och främst måste man påpeka att Dilsa Demirbag-Sten, som annars gjort sig känd som notorisk islamofob, kritiserar Halal-TV innan det sänts, innan hon som recensent kritiserar den. Det kan man visserligen göra, men det minskar trovärdigheten ganska radikalt. Hur vet vi att Halal-TV kommer att utstakas som hon analyserar saken? Dilsas islamofobi syns även tydligt i denna artikel med hennes frekventa misstänkliggörande av beslöjade kvinnor, som om slöjan i sig själv var problemet.

Förutsättningarna är sannerligen inte det bästa för dokumentärserien, det får jag faktiskt ge Demirbag-Sten rätt i. Men endast om serien är till för att representera hela den muslimska gruppen i landet, som rättmätigt beskrivet av Svensson: "De tre utvalda är inte representativa, varken för invandrare från muslimska länder (cirka 500 000 idag) eller troende muslimer (cirka 100 000 i dagens Sverige). De representerar snarare en mycket liten minoritet i Sverige, bland flyktingar och invandrare från muslimska länder eller bland muslimer.".

Men jag kan inte hålla med Svenssons medhåll av Demirbag-Sten vad gäller lämpligheten för dessa kvinnor till att få leda en dokumentärserie. Jag anser att det är för tidigt att döma ut dem och jämställa dem med Livets Ord eller Ulf Ekman.

Som Joakim Sandberg beskriver det:
"Hennes viktigaste argument för att stoppa den här dokumentärserien är att de tre kvinnorna inte är representativa för alla muslimer i Sverige. Hur kan någon överhuvudtaget göra anspråk på att i sin person representera omkring 100000 människor. Det vet förstås Dilsa Demirbag-Sten är fullständigt omöjligt.

Att sedan hävda att bilden av det mångkulturella Sverige enbart ska förmedlas av ”politiskt och religöst, obundna och opartiska journalister” tycker jag låter oerhört grumligt ur en demokratisk utgångspunkt."
Visst låter det grumligt! Men framför allt naivt verklighetsfrånvarande, opartiska journalister? SVT sänder dessutom mängder av dokumentära inslag dagligen, att i kontexten leverera dokumentärer ur ett normativt perspektiv är inte odemokratiskt, inte brytande mot objektivitet i sig självt beroendet på hur man framställer det. Demirbag-Sten har kanske missat att ett normativt perspektiv även platser inom en vetenskaplig forskning? Allt är förstås beroende på att man är öppen med sitt perspektiv och inte döljer sin agenda för läsaren eller tittaren, därför är det ju så märkligt att vissa får för sig att döma ut Halal-TV innan det sänts.

Man kan som Sandberg allvarligt fråga sig vad som hänt med samtidens intellektuella? Dessa medvetenhetens fnask.


bloggat: Claes Krantz,
Media: SvD
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com