Sidor

tisdag 28 april 2009

Bra och dåligt om familjen Bonnier


Bonnier-ägda Dagens Nyheter går till försvar för Bonniers heder och storhet. Nazikopplingarna skall förstås som olyckliga omständigheter, inte något att hänga upp sig på. Barbro Hedvall konstaterar: "Krigsåren var inte Sveriges bästa stund. För familjen Bonnier var det en prövning som de bestod." Bonniers förhållande till det nazistiska hotet anser Hedvall kan riskeras ses av "oss sentida" som "djärvt, nästan dumdristigt.". Tänk, vad det är enkelt att förstå borgerlighetens kopplingar till nazism, så att man kan applicera positiva adjektiv likt "djärvt" på dem. Det är ingen dålig apologetisk prestation! Detta med tanke på att det är vi sentida, med nazismens konsekvenser i åminne, som skall anse det djärvt av Bonnier att hysa en förlagets författare och tillika hedersgäst varande nazisympatisör!

Hedvall har inte ens mage att kalla det ett misstag, utan bara "nästan" ett misstag. Och, inte på tal om att Hedvall bara ser denna halvdana kritik ur en hypotetisk samtida betraktare, som en "sentida", utan Hedvall verkar tro att det under Hitlers tid inte fanns några anledningar att kritisera nazisympatier. Vart tog demokrati och frihet vägen?

I samma tidning skriver Johan Croneman en bra krönika under rubriken "Makt ska ifrågasättas". Där kritiserar han den slentriana hyllningskören som borgerligheten har att erbjuda om familjen Bonnier: "Familjen Bonnier blir alltid mest intressant och spännande från vänster. Från höger blir det dråpliga berättelser "jag började med två tomma händer", ett trist rabblande av överjävliga uppoffringar".

Istället yrkar Croneman att familjen Bonnier skall kritiseras eftersom makten alltid måste ifrågasättas. Där har vänstern ett viktigt uppdrag, då borgerligheten besitter monopolställning över hela samhället. Det gick på 60- & 70-talet, då hördes vänstern, exempelvis från Fria Proteatern som var en del av dåtidens proggrörelse, men idag är vänstern tyst, blyg och menlös. Här måste det bli ändring på självförtroendet hos vänstern. Makten kommer aldrig ifrågasätta sig själv.

Missa inte heller Åsa Linderborgs kritik av Gregor Nowinskis serie Familjen Bonnie:
"[...]Men man ska inte överdriva. En av de vanligaste vänstermyterna är att tidningsägarna sitter och godkänner alla artiklar innan tryckpressarna dunkar igång. Ideologiproduktionen i demokratiska samhällen är, tyvärr, intrikatare än så. Familjen Bonnier är inte åsiktsintolerant, man sätter värde på sina radikala författare och kulturskribenter. Man accepterar de flesta ståndpunkter, bara de ger pengar eller prestige. (Ungefär som Schibstedt.) Men inte heller pluralismen ska överdrivas; den borgerliga huvudlinjen måste ligga fast och i Bonnierpressen har högerregeringen en pålitlig anförvant.

Genom DN och i EU lobbar Bonniers för ett avskaffande av presstödet, vilket skulle innebära döden för de flesta konkurrenter. Man vill få bort reklamskatten, samtidigt som man håvar in skattepengar i distributionsstöd.[...]"


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: Baskien Information skriver Kvinnorna tar makten i ETA, kimmuller skriver Knäbäcksgången och sossarnas kris, jesper skriver Johan Lindman från Antirasistiskt forum, kamratwot skriver Angående ipred.., Luddigt och Logiskt i Politiken skriver Internet och den unga sexualiteten, H Palm skriver Agere contra.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Fria Proteaterns medley är ju bra. Den första låten har omisskänliga drag av judisk folkvisa från skiftet 1800-1900 talet. Om man spelar den fram till 1:27 kan man t.o.m. få höra en rätt så semitisk liten drill vid avslutningen av första melodin. Sen tar annat vid.

Fria Pro var inte så dåliga, det är nog avsiktligt. Bonniers har väl judiskt påbrå.

Är det inte detta som är den egentliga kopplingen mellan nationalsocialisterna och Bonniers. Vid en tysk invasion skulle de "befrias" från sina tillgångar? Jag har för mig att det stod i SvD häromdan att samlingsregeringen under kriget rent prematurt meddelade Bonniers att en försäljning av verksamheten och flytt till USA inte skulle möta några hinder. På så sätt skulle ju regeringen slippa visa upp Bonniers för nationalsocialisterna, rädda Bonniers och slippa ta ställning själv. Inget av det blev av.

Kristoffer Ejnermark sa...

Möjligheten finns nog till fler kopplingar.

Anonym sa...

Jo då, men knappast att göra Bonniers till nationalsocialistiska medlöpare.

Försöken att göra nationalsocialismen till en borgerlig rörelse är missvisande. Nationalsocialismen (NSDAP = tyska nationalsocialistiska arbetarepartiet) är en rörelse vars maktinnehav manifesterar borgerlighetens svaghet, inte styrka. De är en slags socialister.

Undrar om du inte försöker dig på "guilt by association"?

Kristoffer Ejnermark sa...

Borgerligheten har historiskt en fallenhet till nazism, eller främst fascism, vid vissa kritiska sistuationer. Att nazismen skulle vara en slags "socialism" kan hända, men inte någon vänstersocialism, och framför allt inte någon "socialism" som bekämpar kapitalism i någon form. Vi får minnas Nazitysklands stora privatiseringar av statlig egendom.

Jag påstår inte att familjen Bonnier genom blodsarv skulle vara nazister, utan kritiserar att Bonnier haft en nazist som hedersgäst och symbolförfattare. Det är ett allvarligt misstag, inte ett "nästan" misstag, och sannerligen inte ett "djärvt" beslut.

Anonym sa...

Det verkar ytterst osannolikt att Bonniers med sin historia medvetet skulle haft en dedicerad nazist som hedersgäst. Han har väl slunkit in någon bakväg och med annan rubrik; det är hänvisade till såna metoder nuförtiden.

Borgerligheten har en historisk fallenhet för liberalism och konservatism, mot kollektivistiska rörelser. Nationalsocialismen var en kollektivistisk rörelse som föraktade borgerligheten, rättssamhället och individuell frihet. Nationalsocialism är inte en variant på borgerlig politik utan kollektivt vansinne (inte olikt bolsjevismen); slutresultatet blev ett helt nedbränt och ockuperat Tyskland. Om de privatiserat ditten och socialiserat datten spelar ingen roll; en så galen politik påvisar bara att någonting är fel med den historiska materialismen som idé. Hitler motsvarade inte något långsiktigt intresse hos någon "borgerlighet", han manifesterar inget historiskt oundvikligt angrepp på arbetarklassen, utan är bara en individ som gjorde mycket stor skillnad. Historisk idealism har bättre förklaringsvärde.

Det finns en "guilt by association" tendens i hela ditt resonemang. Borgerlighet har en koppling till nationalsocialism, tror du. Jag tror tvärtom, nationalsocialism är en negation av borgerliga dygder. Den växte fram där "borgerligheten" krossats, i en politisk tid då det var modernt att vara "arbetare".

Kristoffer Ejnermark sa...

Slunkit in bakvägen? Snacka om humor i bästa borgerliga apologetik!

Självklart var det känt att han var nazist.

Borgerligheten har i kriser en fallenhet för fascism. Fascism är en vulgär konservatism, med en starkt stat som skyddar kapitalister och jordägare. Nazismen föraktade inte borgerligheten, tvärtom hyllade Hitler kapitalisterna i en retorik där den kapitalistiska konkurrensen var ett ypperligt exempel på socialdarwinistisk utslagning. Nazism är symbolen av en hel massa av borgerliga åsikter. Att som du bli förvirrad är en tyvärr konsekvens av den allt mer historielösa medvetandet av den nazistiska och fascistiska verklighet som utstakades i Europa. En historielöshet som kristalliseras i en blindhet att "borgerlighet" bara kan vara liberalism (även konservatism skall då förstås som liberalism). Den är en oerhört farlig syn på borgerligheten, särskilt i dagens europeiska fascisteringen hos högerpolitiken. Det bygger på att borgare, som du, glömt att konservatism är liberalismen fiende.

Kristoffer Ejnermark sa...

Idealism som förklaring på Nazitykland är ju absurt, med tanke på att man inte kan förstå Nazityskland och den italienska fascismen annat än att se de klassintressen fascismen stötte och fick stöd ifrån - storkapitalet.

Fascismen utkristalliserade sig genom att eliminera den liberala och arbetardemokratin i form av arbetarpartier, fackföreningar etc. I Italen återinfördes till och med barnarbete, och i både Tyskland och Italien sänkte man kraftigt lönerna. Fascismen fungerade för storkapitalet som ett motmedel mot arbetarklassen. Det är intet för intet Värdvärldens ledare yttrade beundran för både Hitler och Mussolini innan kriget.

Anonym sa...

Nazism är en fortkortning, det betyder nationalsocialism. Socialism är en idé om att kollektivet går före individen, om individuell underkastelse. Det finns olika sorters socialism, baserade på idéer om ras eller klass, och därmed följande stigmatisering av avvikande. När befolkningen terroriserats och skrämts av det "..."partiet följer utrotning av avvikande. Därför ser resultatet av kommunism och nazism lika ut för den utomstående som inte tror på någondera sidans utfästelse om lyckoriken på jorden.
Den mest påfallande tendensen under mellankrigstiden var strömhoppen mellan socialister som tror på olika former av stigmatisering, alltså likheten mellan rashat och klasshat. Det var en lätt resa att göra. SA var tex en vänsternationell milis som hatade judar och borgerliga. Judar sågs som kapitalister, det var så argumentationen löd.

"Storkapitalet" försöker köpa tjänster av alla. De var emot Hitler först, när de måste ha med honom att göra försökte de köpa honom, det gick inte. Hitler använde dem för sina ambitioner, en socialistisk politik på rasistisk grund. Resultatet blev socialismens vanliga, död och fattigdom.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com