Sidor

söndagen den 19:e april 2009

Myterna om Lenin och bolsjevikerna 1.0


En ansenlig kritik mot Jan Myrdalsällskapets litteraturpris har på sistone stormat på borgerliga ledarsidor och diverse bloggar. Anledningen har inte så mycket med Jan Myrdal som svensk politisk och intellektuell aktör att göra, utan snarare det namn sällskapet gett litteraturpriset. JM-sällskapet hade den fräckheten att inte associera namnet till JM själv utan till Vladimir Lenin, den ryska revolutionären och tillike marxistiske teoretikern. Litteraturpriset fick således namnet Leninpriset. Att mysintellektuella kuddprofeter skulle reagera med moraliska utbrott hade naturligtvis inte kommit som någon överraskning.

Kritiken mot Leninpriset började med Stefan Adamenkos artikel i Expressen som uppmanade Mattias Gardell att lämna tillbaka priset. Anledningen var för att hans bröder dog under hungersnöden i Ukraina år 1921. Adamenko påstår att hungersnöden skapades på grund av att Lenin skulle ha förstatligat ”alla företag och banker” och kopplar detta till att ”ekonomin försämrades starkt”. Men det är en svart-vit bild av den dåvarande verkligheten. Adamenkos upprördhet är dock fullständigt förståeligt, den svältkatastrof som nådde sin kulmen efter inbördeskriget år 1921 var en mänsklig katastrof för många människor på landsbygden. Men svältkatastrofen 1921 hade många orsaker där stora torkan 1921-22 var den största i kombination med inbördeskrigets digra konsekvenser för landsbygden, och de tidigare årens minskade uppodling.

Jordbrukspolitiken som bolsjevikerna förde skildes inte väsentligt mycket från vad Tsarregimen 1916 och den Provisoriska regeringen under år 1917 utförde med tvångsrekvisitioner av livsmedel från landsbygd till stad. Vad bolsjevikerna försökte göra under "krigskommunismens" politik var att göra produktutbytet mellan land och stad mer rättvist genom att bönderna skulle få industriprodukter i form av tyg, socker, tändstickor och tvål för spannmål och kött. Men industrin hade det svårt och kunde inte leverera den mängd som var tänkt i utbyte, vilket ledde till att det ändå fick en karaktär av tvångsrekvisition. Detta ledde till omfattande bondeprotester, och i södra Ural sprang det till och med upp organiserade bondeuppror 1920-21. Men den unga sovjetstaten var inte ensam med problem på landsbygden, utan bondeuppror sprang upp varstans i världen vid den här tidpunkten.

Till skillnad från den massvält som skedde i västeuropas och USA:s kolonier med mer än 50 miljoner döda människor under några år i slutet av 1800-talet, så hade inte bolsjevikerna stora matlager till hands, eller vägrade erkänna misstag. Redan våren 1921 erkände bolsjevikerna att produktutbytet och tvångsrekvisitionerna bara skulle leda till ytterligare katastrof, vilket yrkade på en ny ekonomisk politik. Det var då Lenin fick igenom sin politik om den "Nya Ekonomiska Politiken" (NEP), vilket innebar att bönderna fritt kunde sälja sitt överskott på marknaden. Den hann inte förhindra svältkatastrofen 1921 men var i de kommande åren mycket framgångsrik.



Bilden av bolsjevikerna och Lenin som särskilt blodtörstiga hör alltså till en ensidig syn på den historiska utvecklingen i Ryssland och i världen. Den stora svälten 1921 var inte dirigerad av den nya revolutionära regimen, och man erkände sina ekonomiska misstag som spädde på bristen av livsmedel. Något som definitivt varit otänktbart i västländerna, där miljoner barn svalt till döds utefter de koloniala järnvägarna medan matlagren skickades till imperialistländerna. Aldrig får man höra en historiker nämna de miljoner barn som dött på grund av kolonialismen.

Den svenska historikern Peter Englund passade efterhand på att kritisera Leninpriset och Gardell som mottog det. Englund, som annars producerar historiska analyser av kvalité försöker leka satiriker genom att låtsas ge Gardell "Polpot-priset". Englunds tanke var alltså att Lenin och Polpot skulle ha något gemensamt, trots att den förre inte var stalinist eller envåldshärskare, inte utförde något folkmord eller ens levde under samma tidsålder. Att likna Lenin med allehanda onda historiska figurer brukar dock vara en instinktiv hobby syssla för bekväma kvasihistoriker, och är alltså inte en sådan innovativ tankeprodukt som de 200 kommentarerna hyllar Englund för. Englund gottar sig dock i solskenet.

Nyheten nåddes för ett tag sedan till media om att Svenska Akademiens Horace Engdahl med titel "ständig sekreterare" avgått, och ersätts av historikern och författaren Peter Englund, som i sin tur blev invald år 2002 som ledamot på livstid (som resten av ledamöterna). Av Åsa Linderborg är tydligen Englund både trivsam och lättsam. Vilken tur! Inte hade vi väl velat ha en som är bråkmakare? Vi minns ju alla den "ständige sekreteraren" Carl David af Wirsén som ställde till ett helvete för den nya generationens litteratur. Och det är väl det vi får hoppas på med sekreterare Englund att han efter smak och snille tagit lärdom av Strindbergfejden och inte blott göder det svenska etablissemanget, nu när han på livstid är en del av det.

Den Svenska Akademien, som av sekreterare Englund beskriver som en hierarkisk organisation, är tämligen ett besynnerligt fenomen. Besynnerligt för att den i egenskap av en monarkisk restprodukt passar illa i ett jämlikt och demokratiskt samhälle. Ett slutet sällskap som på livstid (aktiv eller inte) skall agera avantgardets smaktyckare vad gäller språk och litteratur, utan någon som helst demokratisk insyn eller kontroll. Nåja, nog om Englund som varande odemokratisk representativ.

Lenin och bolsjevikerna omhuldas av många mytiska föreställningar, inte minst på grund av ett märklig bemötande av historiska utvecklingar. Som professor Moshe Lewin vid University of Pennsylvania uttrycker det:
"Begrepp som "socialism", "leninism" och "bolsjevism" har uppfattats mycket dogmatiskt och som oföränderliga fenomen. Ändå har de alla ändrat sitt innehåll, till och med försvunnit helt, men ändå dröjt kvar i språkbruket som om ingenting hänt. Begreppet "leninism" är till exempel så mångtydigt beroende på om vi talar om tiden före 1905, "krigskommunismen", eller tiden för NEP, att en och samma term inte är användbar. Termen "bolsjevism" eller "bolsjevikpartiet", tillämpad på 1917, 1925 eller 1935 uttrycker inte alls, trots att den används, de förändringar som organisationen genomgått. Det parti som fanns låt oss säga från 1912, transformerades ganska uppenbart under NEP och fram emot 1929 fanns bara själva ordet kvar, eftersom det då inte längre existerade något politiskt parti utan organisationen hade omvandlats till en toppstyrd politisk administration." (Bönder och Bolsjeviker, s.13f, red. Lennart Samuelson)
Av diverse antikommunistiska agitatorer får ofta Lenin stå svars för allt ont i den moderna människans historia, allt från första världskrigets utdragna masslakt på västfronten till Hitler och andra världskriget, och inte minst stalinismen efter Lenins död. Det är en typisk irrationell icke-historisk uppfattning sprungen ur en hatisk antikommunism. I själva verket var bosjevikerna (och Lenin förstås) de enda som aktivt och formellt kämpade för fred, vilket också bidrog till dess popularitet i Ryssland. Det var också bolsjevikernas jordbrukspolitik som gjorde att de slutligen vann inbördeskriget, eftersom bönderna hellre ville ha bolsjevikernas löfte om mark än vad "de vita" erbjöd.

En fortsättning av myterna kring Lenin och bolsjevikern kommer i ett följande blogginlägg. Det här får ses som en inledning av en serie inlägg i ämnet. Rent Off Topic skulle jag vilja påpeka min tidigare kritik mot JM-sällskapets Leninpris, där jag ifrågasätter att JM skulle kunna associeras med Lenin. JM är ingen marxistisk teoretiker som producerat viktiga texter om kapitalismens produktionssystem och vad som bör göras för att bekämpa den, istället kan man kalla JM:s skriftställningar som kulturella och intellektuella bidrag á la August Strindberg - fast utan Strindbergs betydande skönlitteratur. JM är ingen Lenin.


Källor: "Bönder och bolsjeviker- Den ryska landsbygdens historia 1902-1939" red. Lennart Samuelson, "Tankograd - Den ryska hemmafrontens dolda historia 1917-1953" Lennart Samuelson.
Media: Fokus, SvD
Bloggat: Andrea Doria
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: slutstadium skriver Glasklycklingen, totalavloning skriver Total Avlöning 19/4/09 Doktor Svartfot, kimmuller skriver Så ödmjukt jag kan, Björn Nilsson skriver En pinsam påminnelse…, Kristoffer Ejnermark skriver Socialistisk folkbildning - eskapist eller aktivist?, planekonomen skriver Handlingens propaganda och pedagogik

6 kommentarer:

Sixten sa...

Kristoffer,
du kunde också ha hänvisat till
Stefan Lindgren: Lenin, Fischer 1999.

Kristoffer Ejnermark sa...

Ja, den är bra. Har den i bokhyllan bakom mig. :)

Sixten sa...

Gjorde ett inlägg på Englunds blogg när inläggen var uppe i mer än 100:

"Till Peter Englund.
OK, du hyser ett hat till den historiska personen Lenin och motiverar det med att denne utförde folkmord. Andra anser inte det och frågan bör diskuteras sakligt, speciellt så här långt efteråt, eller hur?
I stället ger du dig till att smäda Mattias Gardell. Med påföljd att din blogg fyllts av inlägg som till merparten är mycket otäcka, en hel del måste karakteriseras som fascistiska.
Kunde du inte insett detta som historiker och politiskt medveten, syftar på att du är f d trotskist och i tonåren FNL-are (Rätta mig om jag har fel)? Nazisterna och många resaktionärer hade ju Lenin som hatobjekt.
Nu förskräckes jag och säkert du och dina kollegor i Sv. Akademien över denna störtflod av skit på din blogg.
Vad kan du göra? Be Mattias Gardell om ursäkt först och rimligen gå ut med fördömanden av dina supporters värsta utbrott. Så tycker jag, Sixten Andréasson."

sixten sa...

Jag gjorde ännu ett inlägg - då var de väl uppe i ca 200:

"Till Peter Englund.
Du beskyller Mattias Gardell för vara naiv och historielös. Men det faller tillbaka på dig själv.
Tillsammans med Wilhelm Agrell och olyckan Jesús Alcalá bildade du Sarajevolistan som det skulle röstas på i ett svenskt val.
I Irak rapporterade du till Expressen som inbäddad journalist. Först för två år sen fördömde du USA:s krig där som orättfärdigt(artikel i DN) När jag på din blogg nämnde USA:s angreppskrig mot Indokina, svarade du att det inte var ett angreppskrig. USA gled mer och mer in (ovilligt?) i ett inbördeskrig i Sydvietnam.
Har inte sett att du fördömt USA:s krig och ockupation i Afghanistan.
Nej, det är du som är naiv och historielös, inte Mattias Gardell.

Kristoffer Ejnermark sa...

Bra kommentarer Sixten! Och att du orkade kommentera i den gyttjehöl som Peter fått på sin blogg är imponerande.

Det är på något sätt tragiskt att bevittna när Peter, som antagligen borde stanna vid pre-1900-tals historia, antar sig kommentera 1900-tals och 2000-talets historia.

Anonym sa...

Vi skall vara glada att vi har en "mysintelligentia", och inte massor av författare som propagerar för våld som lösningen på verkliga och inbillade problem. Grundskälet till Myrdals tveksamma rykte är att han spred gulliga små inställsamma texter om det röda Kina mitt under kulturrevoltionen, och om Kambodja under Pol Pot. Två rena massavrättningsperioder beskrevs som historiska framsteg.

Myrdal är en av Lenins alla ynkliga apologeter. Lenin är ingen viktig tänkare utan sovjetstatens grundare. Sovjetstatens omoraliska fundament var klasshatet och dess diktatur; ur det kunde faktiskt inget gott komma. Rysslands feodala efterblivenhet ursäktar inte SUKP´s ändlösa mordorgie.
Bolsjevikerna vann inbördeskriget de själva startade med våld. Den av SUKP konstruerade stora svälten i Ukraina berodde på jordbrukets tvångskollektivisering 1929 och framåt.

Peter Englund hyser säkert inget personligt hat mot Lenin, utan konstaterar bara att Lenin lyckades starta en mänskligt sett extremt dyrbar parentes i Rysslands historia, att Pol Pot tillhör den parentesen på ett internationellt plan, och att ett pris i Lenins namn är fullständigt värdelöst och skämmer ut mottagaren om han tar emot det. Prisets stiftare är en driftskucku. Alla skrattar på riktigt, förstår ni verkligen inte det?

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com