Sidor

onsdagen den 3:e juni 2009

Kina behöver en proletär revolution

Nu så här inför 20-års dagen (4 juni) för massakern på Himmelska fridens torg i Peking, så blockerar Kina internetverktyg så som Hotmail, blogger, You-Tube och så vidare. Antagligen handlar det om att försöka stoppa informationsflöde om vad som hände på Himmelska fridens torg och omfattande propaganda mot Kinas samhällsystem. Att blockera internet är dock i längden onödigt eftersom det alltid finna sätt att kringgå censuren.

Men censuren av internet är ett tydligt tecken på Kinas demokratiska brister. Kina har dock andra sociala fördelar i arv så som en fördelsaktiv form av välfärdsstat. Kina bör för att upphäva sina brister genomgå en genomgripande förändring (revolution) för att återupprätta välfärden i form av ökad jämlikhet vad gäller skola, vård, omsorg och arbete. Att helt enkelt gå vidare ifrån den hyperkapitalism som ökar ojämlikheten för kinas befolkning. Den bör också vara jämlik i sitt krav av maktfördelning, så som den proletära revolutionen i Pariskommunen och Oktoberrevolutionen bör ett sant demokratiskt system införlivas inte bara formellt (som i våra parlamentariska stater) utan även reellt i form av demokratisk ekonomi (frånvaro av marknadsstyrning). Kinas problem är att det idag saknar både den demokratiska politiken och den demokratiska ekonomin.

Frågan är bara hur trolig en proletär revolution är i Kina idag. Positivt är dock intellektuella kineser som Minqi Li, som har rötter i den kinesiska studentrörelsen och satt i fängelse i Kina mellan 1990-92 för att ha kritiserat den kinesiska utvecklingen ur marxistisk perspektiv. Han för idag föreläsningar och besöker möten i Peking och Xian, och har enligt Jan Myrdal (av alla personer) även hjälpt till att översätta trotskisten Ernest Mandel för Kinas Kommunistiska Partis centralkommittés förlag. Det är en intressant utveckling att Li får utrymme att sprida sina yrkanden om arbetardemokrati, och även sprida marxisten Mandel som tydligt poängterar vikten och förutsättningen av arbetardemokrati för ett socialistiskt samhälle. Fler kritiska demokratröster behövs för att mobilisera motstånd mot den kapitalistiska icke-demokratin som idag är förhärskande i Kina.


PS: Det gäller att hålla huvudet kallt i sådana här frågor vad gäller Kina. Det är förståligt att maoisten Jan Myrdal vill försvara maoismen och Mao, men maoismen var en tragisk avart från stalinismen i det att den från början främjade ett byråkratiskt härskarvälde och motstred en arbetardemokrati. Här visar dock Li genom att förorda Mandel en hoppingivande kritik mot stalinismens inskränkningar. Också skall påpekas att Kulturrevolutionen fick digra konsekvenser för många människosjälar i dåvarande Maokina. Trots detta är det möjligt att även erkänna de landvinningar Kulturrevolutionen bidrog till det kinesiska samhället och dess befolkning, ex. den markanta ökningen av medellivslängden som en konsekvens av sjukvården och de ekonomisk-sociala framstegen.

Uppdaterat: Hittade en intressant intervju med Minqi Li:
Jay: Just to be clear, you're saying most of the leadership of the Tiananmen Square democracy type of movement were mostly connected to this neoliberal economic reform movement.

Li: Yeah, I would say probably all of them. And by the mid-1990s things started to change. You started to have some intellectuals who criticized the market-oriented reform, neoliberal ideas, so that by the late-1990s, the early 2000s, you could say that a new trend that was referred to as the New Left emerged in China. In today's Chinese context, this term New Left is used to refer to a very broad category that ranges from social democrats, nationalists, left nationalists, to Marxists. What they have in common is that all to different degrees are critical of market-oriented reforms, to different degrees are critical of neoliberalism, and to different degrees have generally a positive view of the Maoist period, with different emphases.

Jay: They have more positive views toward the Maoist period.

Li: Right, they are more positive, that's right.

Jay: You're talking about things like there used to be more of a health care system for people than there is now and examples like that.

Li: In the Maoist period, for example, the people's life expectancy increased from 35 years old around the 1950s to close to 70 years old toward the end of the Maoist period. That's a very dramatic change, probably the biggest increase in terms of life expectancy, compared to other countries over the same length of period. And they also have developed some re-evaluation of the Cultural Revolution. So, instead of the Chinese official point of view -- which is that the Cultural Revolution has to be totally denied, it's ten years of havoc, ten years of disaster -- they tend to emphasize that there have been many positive economic and social accomplishments.

Jay: What were some of those positive examples? Because the picture that's painted in the West of the Cultural Revolution is a sort of tyrannical, crazed period. That's the way it's painted for us.

Li: They actually cited the Chinese official statistics published in the reform years. They used those statistics to argue that, in fact, China's pace of industrialization had to be very rapid in the Cultural Revolution years. And also China accomplished many technical achievements, such as hybridized rice, and China was not far behind the US at that time in terms of computer development. And they also talk about the initial intention of Mao to start the Cultural Revolution that had to do with trying to reverse the trend toward the emergence of a new, privileged bureaucratic caste, which would later lead to the development of capitalism. They believe that has been, in fact, verified.

Jay: This trend that thinks the way you are describing, this must be, in terms of population, quite a small segment of opinion. Is that true?

Li: It's actually not true. Even among the intellectuals these days, as well as among the politically conscious young students, I would say anywhere between one-quarter and one-third probably hold this kind of point of view. In terms of general population, not a small number of them have a quite favorable view about the Maoist period, especially for the workers because of the negative social consequences of the market development.



Bloggat: Svensson
Media: DN, SvD
Pingat på intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Arbetarklassen ska inte betala kapitalismens kris, andread0ria skriver Henning Mankell back in business, Jinge skriver Piratpartiet = Sittande fågel, Björn Nilsson skriver Näääääääääää …

7 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Jag såg den där recensionen som Myrdal skrivit och noterade Mandels namn. Mandel skrev ju en del intressanta böcker om kapitalismens utveckling, men jag vet inte hur de har motstått tidens tand eftersom det var länge sedan jag läste dem.

Kan det vara så att vi är på väg in i en ny epok där det borde vara mindre intressant med politiska etiketter som var relevanta för årtionden sedan men mindre intressanta idag? Jag fick närapå skäll från en anarkist för att jag tyckte att jag kunde lära mig saker av trotskister men det står jag för. Vi kan lära av varandra eftersom ingen har rätt eller fel. Jag föredrar att vi samlas och har rätt på en grundval av Marx' och Engels' bästa tankar i stället.

På tal om ismer så håller jag inte med om att man kan koppla ihop stalinism och maoism utan vidare. I alla fall inte om man tänker på hur Mao bekämpade inflytande från Komintern på 30-talet och då och senare stod i harnesk mot kinesiska kommunister som slaviskt ville följa den sovjetiska och stalinistiska modellen. Mao var ju bondeupprorens man och det kan man knappast säga om Stalin.

Kineserna lever ju också i en annan värld. Fast den började växa fram redan under Maos tid. Jag råkade ratta på radions kortvågsband just när kineserna sköt upp sin första lilla satellit och man kunde höra den pingla fram "Östern är röd" uppifrån rymden!

Kanske förutsättningarna för en socialistisk revolution börjar mogna fram i Kina? Det är väldigt intressant att veta om och hur partiet kan hantera en sådan situation.

Kristoffer Ejnermark sa...

Björn:

Problemet som jag ser med maoismen är ju avsaknaden av arbetardemokratin, alltså fria fackföreningar, möjligheten till politiska fraktioner, och öht möjligheten att fritt välja sina representanter i arbetarråd, etc. Partilinjen var starkt knutet till allt politiskt även under maoismen. Det är just detta som jag finner ett ljus av hopp hos intellektuella som Li.

Kristoffer Ejnermark sa...

Björn:

Glömde en sak. Jo, jag menar att vi kanske får se en metamorfos av maoismen som tagit lärdom av den stalinistiska kritiken från andra håll än just sin egen blinda kritik från 60-70-talet. En arbetardemokratisk maoism? Det vore fantastiskt.

Hur är det förresten i Nepal där maoisterna säger sig acceptera demokratin? Om än dock i parlamentarisk form...

Björn Nilsson sa...

Med tanke på mängden arbetare i Kina är det nog intressantare hur bondeföreningarna såg ut, om jag skall uttrycka mig lite vårdslöst. Men man kan ju titta på exempelvis revolutionskommittéerna som upprättades på fabriker under kulturrevolutionen. Inte för att jag tror att de stämmer överens med någon modell för arbetarråd men de kanske stämde överens med läget i Kina just då? Jag menar att de kanske var en lämplig överbyggnad med tanke på hur produktivkrafterna såg åt på sextiotalet.

Om man skall leta efter stalinister i Kina bör de ha haft sin bas i de stora industrierna som åtminstone i början byggdes efter modellen av sovjetiska kombinat, där högste chefen för kombinatet var högsta chef för hela stan och kanske regionen. De killarna var mer inriktade på att nå produktionsmålen än att göra politisk revolution, så de var knappast hågade att ha att göra med arbetarråd med egna idéer. Så blev det ju en serie hårda uppgörelser mellan dem och Maos fraktion också.

Hade faktiskt tänkt ta mig samman och skriva några rader om Nepal. Det finns ju kritik mot att maoisterna där inte följt den marxistiska modellen och krossat den gamla staten. Förhoppningsvis är de starka nog att inte bli krossade själva av den gamla staten nu. Kanske den pågående krisen leder fram till en polarisering och kris som mobiliserar folket och slår ut högern och den falska vänstern. Jag antar att de indiska maoisterna följer den här utvecklingen noga, CPI(maoist) är ju helt avvisande till parlamentarism. De anser att den bara korrumperar även de bästa revolutionärerna om den genomförs inom ramen för den borgerliga staten.

Kristoffer Ejnermark sa...

Björn:

Hur såg dessa revolutionskommitéer ut på fabrikerna?

Björn Nilsson sa...

Mitt minne är lite dimmigt ... jag var ju inte ens där. Det torde ha varit rödgardister bland arbetarna som bildade kommittéer tillsammans med tjänstemän och företagsledningar. Undrar om det inte kallades tre-i-ett-kombinationer. Den stalinska principen med enmansstyre skrotades alltså. Men jag skulle tro att variationerna i hur dessa grupper såg ut och hur de fungerade var enormt stora. Kina är ju stort. Verkligheten i Shanghai, där man till och med kallade sig kommun ett tag i stil med Pariskommunen, måste ju ha varit mycket olik en liten fabrik i en folkkommun långt borta på landsbygden.

Men om man nu tänker på politiska förändringar i Sverige kanske det är bättre att dra slutsatser ur dagens verklighet här än att detaljstudera europeiska eller kinesiska försök i helt annorlunda situationer?

Anonym sa...

"Mao, den sanna historien" av Jung Chang är lämplig litteratur för bägge herrarna.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com