För några dagar sedan presenterades ett samarbete mellan BRÅ (Brottsförebyggande rådet) och SÄPO (Säkerhetspolisen) i form av en rapport om ”politisk extremism”. Rapporten var beställd från den nuvarande högerregeringen för att sammanställa:

”ett kunskapsunderlag om våldsam extremism som kan ligga till grund för att utforma strategier och konkreta åtgärder för att motverka denna typ av brottslighet ” (s.5)

BRÅ skall av högerregeringen fått direktiv att: ”beskriva det preventiva arbetet på lokal nivå med att motverka våldsam extremism i Sverige samt redogöra för vilka verktyg och åtgärder som kan utvecklas för att användas till att motverka och förebygga våldsam extremism”(s.5)

SÄPO skall av högerregeringen fått direktiv att: ”beskriva hur den våldsamma extremismen ser ut i Sverige, delvis i jämförelse med andra länder och bedöma den framtida utvecklingen i vårt land.”(s.5)

Och, högern verkar glad över sitt beställningsverk som tar chansen att ta glädjeskutt och presentera sin ideologiska syn på verkligheten. Kuddprofeten Nyamko Sabuni, som är folkpartist och tillika regeringsminister för ”jämlikhet”, utbrister till Svenska Dagbladet:

”- Jag är glad att vi nu fått kartlagt att det är lika illa med de autonomas brottslighet. De har ibland bagatelliserats och beskrivits som frihetsivrare som gått för långt”

***************************

Rapportens forskningsmetod förklarar att den tagit hjälp av journalisterna Magnus Sandelin och Anna- Lena Lodenius, vilkas ”forskning” i politisk ”extremism” kritiserats för bristande kunskaper i både ämne och vetenskaplig metod. Att denna rapport öppet förklarar journalisternas bidrag bådar alltså inte gott vad gäller rapportens eventuella vetenskapliga förfarande. Sandelins bok ”Extremisterna” citeras genomgående under hela rapporten, medan Lodenius till och med är medförfattare till rapporten. Inte heller presenteras någon källkritik, som är ett måste i all vetenskaplig studie; speciellt när det handlar om källor av kritiserade journalister.

Ett annat kriterie för vetenskap är att kunna presentera förklaringar till de begrepp som används. De ”autonoma” är i rapporten ett samlingsbegrepp för:

” nätverk; Antifascistisk aktion (Afa) och Revolutionära fronten (RF) är sådana exempel […]också av kampanjer; tillfälliga projekt med syfte att kraftsamla kring en viss fråga eller händelse. Under valrörelsen 2006 uppstod exempelvis Osynliga partiet, som var en protestkampanj mot den borgerliga alliansen” (s.12)

Någon förklaring eller motivering till detta urval ges inte. Den autonoma politiska rörelsen, som SÄPO och BRÅ skall försöka bekämpa med denna rapport, består alltså av politiska nätverk och kampanjer. Vilket banbrytande arbete! Vi får också reda på att den högerextrema rörelsen använder sig av politiska nätverk och kampanjer. Vilken politisk rörelse använder sig inte av politiska nätverk och kampanjer kan man fråga sig. Moderaterna? Folkpartiet? Svenskt Näringsliv? Nätverk och kampanjer är tvärtom alfa och omega i politiken, oavsett var den kan befinna sig.

Vid ett tillfälle förklarar rapporten att det är långt ifrån alla i ”extremistmiljöerna” som begår politiska brott, och att rapporten skall fokusera på brotten (s.10). Men varför består då rapporten av en psykologisk analys av de politiska rörelserna som helhet? Varför använda sig av begreppen ”Vitmakt-miljö” och den ”autonoma miljön” om det inte är de som man skall fokusera på? Vart finns motiveringen?

Nu börjar det allt mer visa sig att rapportens författare saknar grundläggande kunskaper i metodik och vetenskaplig praktik. Med motsättningar i begrepp, bristande motiveringar, och bristande källkritik. Redan i prologen i rapporten stöter man på två fantasitexter som är skrivna som om de skulle ha skrivits av två aktivister ur respektive politisk rörelse. Fantasitexterna skall enligt rapporten bygga på ”en mängd budskap” från rörelsernas hemsidor. Vilka hemsidor de hämtat materialet presenteras inte. Inte heller någon förklaring eller motivation till varför budskapen är relevanta till rörelsen som helhet.

Fantasitexten som skall tillhöra den ”autonoma miljön” innehåller bland annat detta budskap: ”Jag accepterar inte maktens lagar, jag tror inte på demokrati. Fria val är ett skådespel”. Vad betyder då begreppet demokrati? I rapporten finner vi inte heller detta begrepp förklarat eller definierat, det skall helt enkelt vara självklart för läsaren att förstå vad författarna menar med demokrati. I verkligheten är det dock inte självklart, eftersom begreppet demokrati är brett och kan ha många olika betydelser.

I själva verket är inte de autonoma mot demokrati, utan kritiserar dagens representativa parlamentarism för bristande demokrati. Att då påstå att en autonom aktivist inte skulle tro på demokrati är inte bara märkligt rent kunskapsmässigt, utan rent av löjeväckande. Det går helt enkelt inte att påstå att en autonom aktivist är mot demokrati eftersom det endast handlar om en annan form av demokrati. Detta till skillnad från en fascistisk aktivist som faktiskt inte vill ha någon sorts form av demokrati alls. Att rapportens författare missat detta är inget annat än alarmerande.

Det verkar mer som om författarna medvetet undvikit att sätta termen demokrati i de autonomas uppfattningar om en bättre värld. Och i stället bestämt en förklaring till termen demokrati och sedan struntat i att presentera sin begreppsdefinition. Varför är inte så svårt att förstå, eftersom en ensidig förklaring av demokrati faktiskt strider mot den gängse akademiska forskningen om demokratiska samhällen (se exempelvis Robert Dahls Polyarchy som är standardverk inom statsvetenskapen). Författarna är helt enkelt medvetna om sina egna vetenskapliga brister, och försöker maskera dem. Tragikomiskt blir det när författarna försöker tvinga de autonoma att tycka illa om ”fria val”, när de egentligen vill ha mer fria val.

Hur har det kunnat bli så fel? Svaret måste ligga i att rapporten aldrig varit tänkt att fungera som ett verkligt faktaunderlag om de ”extrema miljöerna” utan endast fungera som en propagandapamflett för den nuvarande formen av borgerlig parlamentarism. Det syns även i det påstådda ”autonoma” buskapet: ” Polisen är nationalstatens väktare med uppdrag att bevara det rådande orättvisa maktförhållandet”(s.8), som de facto är definitionen av en stat, d.v.s. att en stat har våldsmonopol i form av militär och polis (se exempelvis Max Weber). Detta är inte något kontroversiellt utan fungerar som en befintlig definition inom forskningen.

Vidare förklarar rapporten att den ”autonoma miljön” drömmer om ett ”klasslöst samhälle med ett antiauktoritärt styre” (s.10). Underförstått; Ett klasslöst samhälle kan bara vara en dröm, och det borgerliga klassamhället är evigt. Även här undviker författarna att förklara att de autonoma vill ha en ökad form av demokrati, istället används termen ”antiauktoritärt styre”. De medger dock att det existerar reella skillnader mellan den ”autonoma miljön” och ”vitmakt-miljön”: ”Till skillnad mot vit makt-grupperingarna är inställningen till invandring, mångkultur och HBT-frågor positiv.” Men enligt jämlikhetsministern Nyamko finns det bara liknelser…

Rapportens författare analyserar sina svart-vita tolkningar och kommer fram till att de ”extrema miljöerna” lockar med en svart-vit världsbild. Att vitmakt-grupper inte är så insatta i vetenskaplig forskning i historia och samhälle är inte så svårt att komma fram till. Men att påstå att de autonoma förhåller sig med en svart-vit världsbild för att de kritiserar författarnas svartvita bild är ytterst tveksamt, speciellt eftersom de autonoma tangerar den humanistiska forskningen om demokrati och nationalstat.

Likheterna mellan de ”extrema miljöerna” finner rapporten i: ” frågor som antikapitalism, antiimperialism, miljö och djurrätt samt i stödet för palestiniernas sak och motståndet till Israel och USA”(s.11). Att antisemiter ogillar staten Israel är inte så svårt att förstå. Men att koppla detta till en valid politisk kritik mot staten Israels bristande demokratiska rättigheter, övergrepp, krig och massmord är minst sagt skrämmande. De flesta i Sverige kan nog stämma in i kritik mot staten Israels agerande mot sin egna arabiska befolkning och palestinierna, skall de också kopplas ihop med antisemitiska nazister?

Och, sedan när blev nazister antikapitalister? Vad är det för samhälle nazister vill ha? En feodalstat? Ett kommunistisk samhälle? Nazister är anti-liberaler, och det betyder inte att de är mot kapitalism, i själva verket är de för ett bevarande av det kapitalistiska systemet (se exempelvis Nazityskland, det fascistiska Italien, det falangistiska Spanien och Pinochets Chile). Att rapporten har stora brister, ofta skrattretande propagandiska inslag är alltså självklart, något som även SÄPO själv erkänner i rapporten: ” Säkerhetspolisens bidrag till denna rapport bygger inte på en i strikt mening vetenskaplig metod” (s.26).

Fortsättning följer.

Bloggat: Svensson1, Svensson2, Kim Müller, Andrea Doria

Media: AB

Läs även andra bloggares åsikter om SÄPO, BRÅ, extremism, autonoma, vitmakt, nazister, högerextrema, fascister, borgerligheten, bourgeoisie, propaganda, politik, ideologi, vetenskap, demokrati
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Kallas inte sådant förräderi?, Jinge skriver Iran och demokrati, Anders_S skriver Kapitalistdiktatur – så var vi då där igen, kamratwot skriver Allt som var mitt eget