Sidor

onsdag 19 augusti 2009

Marx värdeteori och den temporala enkelsystemstolkningen (Andrew Kliman)

I Fronesis (nr 28) finns en intressant artikel av den nationalekonomiska professorn Andrew Kliman. Han är bland annat medarbetare i ”International Working Group for Value Theory” (IWGVT) och har skrivit om den påstådda inkonsekvensen i Marx ekonomiska teori.

Kliman ifrågasätter den tolkning av Marx värdeteori som används för att komma fram till att den är inneboende ologisk och inkonsekvens. Han beskriver denna tolkning förenklat i punktform:

- Insatsvaror och produkter värderas samtidigt, varför insatspriser och produktpriser nödvändigtvis är lika.

- Det finns två separata system för värden och priser.

Denna tolkning av Marx värdeteori ersätter Kliman med den temporala enkelsystemstolkningen (TSSI):

- Värderingen sker temporalt, så att insatspriser och produktpriser kan vara olika.

- Värden och priser är visserligen klart åtskiljda men bestäms i ett ömsesidigt beroende.

Kliman hänvisar till ett kvartsekels forskning inom TSSI och fastlår att denna tolkning av värdeteorin avlägsnar: ”alla påstådda inkonsekvenser i de kvantitativa aspekterna av Marx värdeteori”. Här utgör Klimans redogörelse av TSSI:s forskning ett effektivt vapen mot de borgerliga intellektuella som fallit offer för myten om arbetsvärdeteorins logiska inkonsekvens. En myt som lett till att borgerliga debattörer och falskspelande renegater kunnat möta kritik mot kapitalismen med lakoniska spydigheter. Det är alltså inte bara hos liberala metafysiker vi kan finna avfärdanden av Marx ekonomiska teori om arbetsvärdet och profitkvotens fallande tendens, utan även hos marxistiska teoretiker (ex. historikern Robert Brenner).

Vad det hela handlar om är det så kallade transformeringsproblemet hos Marx värdeteori. Alltså korrelationen mellan arbete och pris. Kliman menar att det handlar om huruvida man ser Marx som en simultan eller temporal (förändring över tid) teoretiker. De som yrkat på Marx teoretiska inkonsekvens antar att Marx är en simultan teoretiker, vilket i sig leder till fysikaliska slutsatser. Kliman förklara fysikalismen:
”Enligt fysikalismen är ”fysiska kvantiteter” eller närmare bestämt teknologi och arbetarnas reallöner de enda proximativa bestämningarna av värde, mervärde, produktionspriser, genomsnittlig profit och profitkvoter. (I grova drag avser teknologin relationen mellan fysiska insatsvaror och fysiska produkter, och reallöner är löner i fysiska termer.)” [citerad i Fronesis nr.28, s.31f]

Fysikalism är sålunda icke-historisk och tar inte hänsyn till sociala relationer. Detta strider mot den marxistiska metoden, den materialistiska dialektiken om att allt är i ständig rörelse/förändring. TSSI menar att ekonomiska system är i ständig rörelse, inte i statisk jämvikt (simultanism). Daniel Ankarloo förklarar skillnaden med ett exempel om datorproduktion:
”Låt säga att jag köper en dator för 1 000 kronor (insatsvara/produktionspris) för att producera datorer (som produkter). Låt oss sedan anta att produktiviteten ökar så att jag med hjälp av min dator kan producera två datorer, som jag kan sälja på marknaden. Nu blir min profitkvot 100 procent (jag har betalat 1 000 kronor och sålt för 2 000 kronor). Men vad händer om den ökade produktiviteten sänker priset på datorer, så att en dator numera kostar 500 kronor? Enligt simultanismen påverkar detta inte profitkvoten, eftersom en sänkning av priset på datorer mirakulöst förändrar både insats- och produktpriset samtidigt. Detta är [...] orimligt. Om jag köpte en dator igår för 1 000 kronor och priset på datorer idag har sjunkit till 500 kronor förändrar detta inte mitt insatspris (jag köpte ju datorn igår för 1 000 kronor), bara produktpriset när jag ska försöka sälja datorerna. […] Ökad produktivitet har således lett till en profitkvotens fallande tendens, just som Marx hävdade.” [ Fronesis nr. 28, s.31]

Den marxistiska teorin tar alltså hänsyn till värde som en social relation, och profit som värdet av pengar. Medan simultanismen i själva verket förblir en, med Marx begrepp, bruksvärdeteori om fysiska tings ”nytta”. Det är alltså inte så märkligt varför vissa kritiker till Marx värdeteori har kommit fram till dess logiska inkonsekvens, eftersom deras tolkning av Marx värdeteori inte stämmer med Marx egna framställning.


Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: eiz skriver Skydda HB-personer mot våldet i Irak, Anders_S skriver Höegh – utflaggad norsk redarfamilj, Bo Myre skriver 24/8: International day of action for Thodoris Iliopoulos (Sve / Eng), kimmuller skriver Reclaim – se video från arrangörerna, Kaj Raving skriver Kronan räddar oss från Euroraset, Jinge skriver Saabaffären = Bondfångeri

20 kommentarer:

Danne Nordling sa...

Är inte detta enbart invecklade dimridåer? Marx' arbetsvärdelära där investeringar inte kan tillföra mera värde än vad som finns nedlagt i dem tidigare är helt enkelt felaktig som ekonomisk teori.

Jag brukar illustrera detta med ett konkret exempel från ett nybyggarsamhälle som behöver bygga hus av bräder.

Ett sätt att framställa bräder är att var och en av husbyggarna går ut i skogen och fäller träd som de spjälker upp till plankor och sågar upp till bräder för hand.

Ett annat sätt är att de anlägger en vattendriven mekanisk såg som försörjer den uppväxande byn med plankor och bräder. När sågen tas i drift är produktiviteten per arbetande många gånger större än i det första fallet.

Arbetsvärdeläran säger nu att byn inte kan bli rikare på investeringen i sågen. Det kommer att i slutändan ha gått åt lika mycket arbete för att framställa bräder och plank till byns hus i båda fallen. Sågen kommer dessutom att vara utsliten just i det ögonblick man skulle ha kunnat börja sälja plank till grannbyn.

En mekanisk såg överför successivt värdet av det arbete som åtgick vid investeringen till bräderna medan manuell produktion av brädor skapar värdet i samma ögonblick. Investeringar kan inte göra oss rikare.

Frågan som återstår är varför Marx trodde att investeringar måste leda till revolution. Har han gjort något räknefel när han kom fram till att investeringar i själva verket skulle sänka arbetarnas levnadsstandard? Eller var det bara en allmän känsla?
/DNg

L. O. Kristoffer Ejnermark sa...

Nordling:

Du har helt enkelt läst Marx fel.

Marx' begrepp värde är inte alls lika med begreppet rikedom. Rikedom har med Marx' begrepp bruksvärde att göra, och således lika mycket med materiella resurser (naturen), som med arbetet. Begreppet värde har med sociala relationer att göra. I själva verket kritiserar Marx i sin kritik av Gothaprogramet påståendet att arbete skulle vara källan till all rikedom.

Arbete är däremot källan till allt värde (sociala varurelationer).

LoPFT är dessutom inte en kristeori som du, och andra apologeter och utopister försöker få det som.

Danne Nordling sa...

Det är naturligt att Marx så småningom kom till insikt att den ursprungliga teorin innehöll fel när han analyserade det socialdemokratiska Gotha-programmet.

Om nu investeringar kan göra samhället rikare uppstår en systembevarande tendens genom att arbetaren får det bättre. Det blir ingen utarmning, förlängning av arbetstiden och inget deterministiskt incitament att göra revolution.

Så varför skulle det bli revolution om man reviderar Marx i grunden? Av samma skäl som de utopiska socialisterna anförde? Revolutionen är önskvärd - inte nödvändig.
/DNg

L. O. Kristoffer Ejnermark sa...

Danne:

Marx ansåg sig inte ha fel, Marx hade rätt från början. Det var därför han kritiserade Gothaprogrammet, eftersom Gothaprogrammet hade missuppfattat förhållandet mellan arbete, värde och rikedom.

Marx ekonomikritik är inte, och har aldrig varit en deterministisk teori. Lagen om profitkvotens fallande tendens utmynnar sig i de kontinuerliga/cykliska ekonomiska kriserna (ex. den nuvarande finanskrisen). LoPft handlar i sig om kapitalisternas ständiga strävan till att öka profiten. Detta försöker kapitalisten göra genom en rad olika sakar, som att exempelvis sänka lönen, höja arbetstiden, spekulera på börsen, köpa fastigheter etcetera. Om proletärerna för tillfället ingår i starka klasskamps-organisationer kan lönesänkning vara svårt för kapitalisten att få igenom (även om vi sett massiva lönesänkningar i Sverige och Östeuropa nu i den senaste ekonomiska krisen). När marknaderna tar slut bildas överproduktion.

Danne Nordling sa...

Kristoffer, forskningen om Marx har inte klarat ut huruvida han var medveten om den förgörande motsättning som fanns i hans teori. Det är klart att utåt erkände han inte att han haft fel.

Teorin om profitkvotens fallande tendens är central för kapitalismens inneboende egenskap att skapa revolution mot sig själv. Den utgår från bråket m/c+v (den relativa vinsten är vinsten el mervärdet i relation till summan av kapitalkostnaden och rörliga produktionskostnader).

Marx ansåg att konkurrensen drev upp användningen av realkapital (c) vilket ökade nämnaren i bråket och minskade "profitkvoten". Han hade hört talas om kapitalisternas profitintresse och trodde då att de måste försöka få upp profitkvoten igen.

Det skulle gå till så att den del av v som bestod av arbetslöner skulle minskas. Men det skulle inte ske genom att de anställda avskedades. Tvärtom skulle lönerna sänkas samtidigt som de anställda skulle arbeta fler timmar. Detta berodde på att bara arbete kunde tillföra mervärde (m) och höja kvoten.

Ökning av arbetstiden och lönesänkning skulle i längden leda till sådan utarmning att arbetarna gjorde revolution.

Om istället c kan bidra till vinsten bortfaller motivet att höja m genom att sänka v. Kapitalisten kan alltså hålla profitkvoten uppe genom att göra produktiva realkapitalinvesteringar. Konkurrensen leder sedan till att lönerna och v ökar vilket leder till att kapitalisten ökar c för att ersätta en del av v (avskeda). Vi får en välståndsökande process.

Så även om jag använder LoPFT blir resultatet att Marx hade fel. Det finns ingen inneboende tendens att utveckla incitament till revolution. Investeringar skapar välstånd - inte utarmning. Det visade redan mitt exempel med vattensågen.
/DNg

L. O. Kristoffer Ejnermark sa...

Danne:

Du upprepar bara dina egna misstolkningar. Marx värdeteori och LoPFT har aldrig varit en deterministisk kristeori. "Forskningen" har inte alls misslyckats att klura ut om Marx var medveten om motsättningar i sin värdeteori, eftersom det inte finns några motsättningar i Marx' värdeteori. Du ser motsättningar pga att du tolkar Marx fel.

Anonym sa...

En varas värde är subjektivt, olika människor värderar den olika. Det är typiskt för marxismens apologeter att försöka tvinga på alla just sin åsikt om en varas värde, och regimer som hänvisar till dessa "sanningar" får ett förutsägbart utseende.

L. O. Kristoffer Ejnermark sa...

Anonym:

Marx' begrepp värde är inte ett subjektivt värde. Det är dock en ibland vanlig missuppfattning av de som inte läst Marx och hans mening med bruksvärde. Marx gör nämligen skillnad på värde och bruksvärde, där du genom subjektivt värde egentligen syftar på det Marx menar med bruksvärde.

Adam sa...

Marx pristeori är meningslös eftersom han är tvungen att använda marknadspriser för att förklara den relativa skillnaden i värde mellan hur mycket olika typer av arbetare bidrar med till produktionen. Han använder sig därmed av det han skulle förklara. Ett klassiskt exempel på cirkelresonemang.

L. O. Kristoffer Ejnermark sa...

Adam:

Marx skiljer på marknadspris (bytesvärde) och värde. Det förklarar varför du totalt missuppfattat Marx, så som många andra borgerliga apologeter som inte orkat sätta sin in i Marx teori.

Adam sa...

Goddag yxskaft

Alla vet vet väl att Marx ansåg att varornas priser inte behövde vara lika med deras värden. Enligt Marx tenderade varornas priser att flukturera kring deras värden. Det var dock inte detta frågan gällde.

Ett omedelbart problem för Marx var dock att arbete inte är en homogen storhet. Marx lösning var att hävda att varje timma kvalificerat arbete kunde översättas i flera timmar okvalificerat arbete.

Skilled labour counts only as simple labour intensified, or rather, as multiplied simple labour, a given quantity of skilled being considered equal to a greater quantity of simple labour. Experience shows that this reduction is constantly being made. A commodity may be the product of the most skilled labour, but its value, by equating it to the product of simple unskilled labour, represents a definite quantity of the latter labour alone.

Hur går denna "reduktion" till?

The different proportions in which different sorts of labour are reduced to unskilled labour as their standard, are established by a social process that goes on behind the backs of the producers, and, consequently, appear to be fixed by custom. For simplicity’s sake we shall henceforth account every kind of labour to be unskilled, simple labour; by this we do no more than save ourselves the trouble of making the reduction.

Kort sagt: Det är uppenbart att varornas värden inte direkt korresponderar mot tiden som är nedlagd i deras produktion. Tvärtom tenderas deras värden att vara viktade i enlighet med sociala konventioner. Det enda sättet att lära känna dessa sociala konventioner är att titta på faktiskt existerande marknadspriser, för Marx gör sig ingen ansträning att förklara dessa. Därmed är cirkeln sluten.

Adam sa...

För övrigt vore det kul om du som är en uppenbart kunnig Marx kännare kunde upplysa en okunnig uppblåst borgarbracka som mig om följande:

Varför blir whiskey dyrare ju längre tid den lagrats?

Anonym sa...

En vara har bara ett värde, nämligen sitt värde på marknaden, och det varierar. Det är inte svårare än så. Ideologiska konstruktioner som tvingar in allt tänkande i den antikviterade 1800-talsrelationen fabriksägare - arbetare har bara den funktionen; att mystifiera.

L. O. Kristoffer Ejnermark sa...

Adam:

Uppenbarligen har du inte ens läst dina egna citat eftersom du envisas med att trycka in "marknadspris" i vad Marx själv förklarar som sociala konventioner. Varför inte läsa innantill?

Angående lyxvaror (exempelvis antikviteter, konstföremål och whiskey) så följer dessa varor uppenbarligen en symbolisk/kulturell, som Marx påpekade följer kulturella varor en annan varucirkulation. Lättast att se detta är att "värdet" på lyxvaror är totalt beroende på vilken klassposition man befinner sig i, exempelvis kan det te sig för en normal lönearbetare vara komiskt att betala hundratusentals kronor för en flaska vin.

L. O. Kristoffer Ejnermark sa...

Anonym:

"En vara har bara ett värde, nämligen sitt värde på marknaden, och det varierar."

Jag vill tacka för kommentaren för den representerar nämligen exakt del fel som nationalekonomer gör när de skall räkna ut värdet. Först förklarar de att värdet är det som en vara har på marknaden, sedan så erkänner man att det kan variera, och sedan försöker man inte ens förklara varför den varierar. I själva verket innebär just denna fluktuering mer eller mindre att marknadspriset fluktuerar kring något - som alltså är dess egentliga värde. Det är detta som arbetsvärdeteorin handlar om.

Istället för att försöka på ett rationellt sätt bestämma en varas värde, så försöker dagens borgerliga ekonomer att förklara värdet genom dess "nytta", det om något är att mystifiera ekonomin.

Adam sa...

1. Forklara for mig hur du tankt berakna hur mycket arbete en snickare bidrar med i forhallande till en lakare.

2. Precis, i fallet med whiskey blir det pinsamt tydligt att Marx arbetsvardelara inte kan forklara priser ens for alla klasser av konsumtionsvaror. Da behover man infora ad hoc forklaringar.

Detta var inte Marx ensam om att gora. De klassiska ekonomerna insag att det fanns massor med tillfallen da arbetsvardelaran inte stamde och forsokte lappa ihop den med undantag av olika slag.

Anonym sa...

Marknadsvärdet varierar med tillgång och efterfrågan, alltså baserat på individers preferenser. (Individer är värdelösa i marxismens låtsasvärld, de ingår bara i kollektiv som endast marxisten kan tolka korrekt).

En vara har inget "egentligt värde"; det är en mystifikation att påstå att det finns en egenskap ingen utom de invigda kan se. Arbetsvärdeläran är 150 år gammal och passé, som ångmaskinen.

"Rationellt sätt bestämma en varas värde", vad är det? Jo det är ett sätt att pådyvla massan sin egen tolkning av en varas värde. Vanligt vänsteröversitteri, numera impopulärt. Folk tycker olika, så enkelt är det. Värdet är subjektivt, ett "objektivt" värde existerar inte. Den som hävdar objektiva värden försöker bara pressa sin värdering på andra. Endast individer kan avgöra vad de själva tycker, summan av allt utbud och efterfrågan uttrycks i marknadspriset, vilket varierar eftersom utbud och efterfrågan varierar i varje sekund. Marknadspriset fluktuerar inte runt något ickeexisterande "egentligt värde". Endast individer är subjekt, endast individer tycker, känner, agerar, värderar. "Klasser" är ideologiska konstruktioner, "arbetsvärdeläran" är bara en ideologisk konstruktion som man lätt kan bortse från, eftersom den bara förklarar sig själv, men inte verkligheten. En dimridå, således.

Marginalnyttan (som du givetvis inte förstår eftersom du tror att människo-klasser är det avgörande subjektet) är avtagande. För en beslutsfattande individ väljer man kanske något annat än en bil till när man ska konsumera, eftersom bil nr 2 har mindre nytta på marginalen än bil nr 1. Resurserna är begränsade, och individen vill maximera nyttan. Detta är alltså en teori av många om individers val, den ingår i nationalekonomisk mikroteori på grundnivå.

Adam sa...

Blev det for jobbigt?

Anonym sa...

"En vara har inget "egentligt värde"; det är en mystifikation"

Det är en mystifikation att tala om Marx värdeteori utan att göra honom rättvisa. Det är ganska enkelt: värdet bestäms av den socialt nödvändiga arbetstiden som det tar att skapa varan. Det är inte ett dugg mystiskt.

"Endast individer kan avgöra vad de själva tycker"

Men nu är det ju inte ens så i den neoklassiska skolan att värdet inte är objektivt, eftersom den aggregerade efterfrågan i förhållande till utbudet bestämmer priset. Värdeläran går djupare och ser att värdet skapas på produktionsnivå och inte är samma sak som priset.

Karikatyrer av Marx värdelära är inte ovanligt. Som ni själva visar prov på.

Anonym sa...

Att den samhälleliga arbetsdelningen tillgodoser allt som människor idag lever av, att varje produkt, den materiella rikedomen, är resultatet av hela samhällets arbete, är banalt och ingenting som måste bevisas eller förklaras; Marx gör ingen stor sak av det. Men frågan är, vad för slags ekonomi det är, som inte planerar arbetet för att få fram de produkter som behövs, och som inte reder ut hur mycket av vilket arbete som behövs för att tillfredställa alla behov i samhället: en sådan arbetsdelning motsvarar en ekonomi som tillverkar bruksföremålen för att erhålla mera pengar, och som distribuerar dem med syftet att tjäna pengar. Det kan fasthållas, att ägarens rätt att förfoga över sina produkter, står i vägen för andra människors intresse att begagna sig av dessa bruksföremål. Egendomsrätten utesluter alla andra från nyttan av bruksföremålen. Förutsättning, utgångspunkt och förblivande grundval för den existerande arbetsdelningen är alltså en motsättning mellan tillverkning och behov. Detta är absurt, men självklart - i marknadsekonomin. Med producentens egendomsrätt är denna motsättning fastklubbad; man ska ju inte glömma, att det är företag som äger produktionsprocessen i den här ekonomin. Människan som utför arbetet är inte producenten, utan den är en rättsperson, för det mesta ett bolag, som har låtit tillverka produkterna och därför äger dem. Denna fundamentala antagonism mellan fabrikation och konsumtion upplöses i köpakten, genom att pengarna ersätter ägarens produktiva utgifter, dennes samhälleliga delarbete. Vanligtvis betraktar man pengar bara som ett bra sätt att komma åt saker och ting – fastän var och en samtidigt är medveten om att innebörden av försäljning är att komma åt pengar. Pengar framställs alltså som en lyckad förmedling av arbetsdelningens nyttiga produkter. Pengar representerar en viss mängd egendom till produkter överhuvudtaget: Pengarnas innebörd är en kvantitativ åtkomstmakt. Den existerar avskilt från produkten. Att förmålen kan utbytas mot en summa pengar kallas (inte bara hos Marx) för värde och är en faktiskt existerande abstraktion.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com