I kontexten kring den famösa reklamvideon som FFLH släppt på YouTube har det blåssat upp en intressant diskussion på Newsmill. Det är inte ofta det uppstår intressanta diskussioner på den debattportalen, med en stark överton av reaktionärt slask. Men då och då förekommer det polemik som ger värde för en fortsatt diskussion, framför allt på grund av att debattörerna själva får komma till tals, och inte kontinuerligt bli avbruten av avföringskastande primater.

En annan positiv sida av denna diskussion är att de konsekventa liberalerna stått upp för grundläggande medborgerliga fri- & rättigheter, och faktiskt kritiserar FFLH:s senaste propagandakampanj och yrkar dess avvecklande. Till och med Timbros vd Maria Rankka kritiserar FFLH:

"Det är principiellt tveksamt att en statlig myndighet har ett uppdrag som opinionsbildare, även om frågorna är angelägna. Att en sådan myndighet dessutom i sin marknadsföring använder sig av enskilda medborgare, som Jan Myrdal, och hånar och förlöjligar dem är ännu värre."

Det är hur som helst intressant att analysera vad Jan Myrdal faktiskt skriver och menar i sitt försvar mot den statliga myndighetens propaganda, ty det är inte alltid vi får lyxen av att få höra Myrdal prata till punkt utan att någon moralkärring viftar med sin präktighet. Myrdal försökte vid ett tidigare tillfälle i SVT-Debatt, men blev enligt Mats Parner:

"Det var som helhet en ytterst beklämmande tillställning med idel råskäll i stället för saklig och sansad debatt. Icke desto mindre gav spektaklet viktiga besked på flera samtidspunkter: enfald (Malmberg), självförhävelse (Bodström), övermod (Frida Johansson) och svartvit tvärsäker-het (Josefsson) är fullt gångbara kvaliteter i dagsläget. Det kommer att bli åtskilligt av vi mot dom under de närmaste åren. Dessutom väldigt mycket ont mot gott, falskt mot sant, blind-styre mot folkstyre och, som grädde på moset, skinande vita samveten åt de burgna i väst."

Debatten på Newsmill har tack vare att Myrdal kunnat skriva till punkt blivit en sällsynt debatt utan störande råskäll. Han har hunnit hittills publicerat två svar i debatten, det första är ett bemötande av Gunnar Bergströms kritik och mot själva myndigheten. Bergström skriver:

"I utställningsdelen har jag själv medverkat med vissa texter, en bok med mina tankar ges ut och i höstas åkte jag tillbaka till Kambodja efter 30 år, bland annat för att be det kambodjanska folket om ursäkt för mitt tidigare stöd till de röda khmererna.
[...]
Jag och Jan Myrdal blir i filmen beskyllda för att ha burit /fortfarande bära "maoistglasögon" - ett uttryck jag tror kom från mig i något sammanhang. För min egen del avrådde i somras jag från denna film, bland annat för att det min förändrade ståndpunkt om röda khmererna inte framgår och för att jag tyckte att det kändes olustigt med en raljant film i ämnet massmord.
[...]
Några av invändningarna har en poäng - ska vi ha en statlig "sanning" i historiefrågor? Men det har vi ju i viss mån i vår läroplan i skolan som ska främja demokratiska värderingar. Vi har inte neutrala skolböcker om nazismen, om Hitler, om förintelsen. Staten tar ställning, trots att det finns enskilda förnekare, t.o.m. av förintelsen. Jag tycker det är helt OK att staten tar ställning i just frågan om demokrati och mänskliga rättigheter.
[...]
Jag är inte överens med honom [Jan Myrdal] om Pol Pot, och kanske inte heller om vad som gör att länder under kommunismen tyvärr alltid utvecklats till diktaturer. [min fetstil]"

Det är tydligt att Bergström förenklar sakers tillstånd, men har ändå intressanta och välformulerade argument för diskussionen. Bergström försvarar FFLH som en statlig propagandamyndighet, med att skolväsendets läroplan också innehåller värderande målsättningar. Det är som argument tämligen falskt eftersom läroplanens värderande och ideologisk-religiösa målsättningar innebär ett problem i sig, vilket bottnar i vilken demokratisyn man har. Det faktum att skolväsendet har ideologiska målsättningar kan inte i sig tas som argument för att en myndighet skall tolka vår historia och samtid. Vår ideologisk-religiösa läroplan är alltså inte skriven i sten, och på något sätt en självklarhet för ett demokratiskt samhälle. Den nuvarande läroplanen kan inte tas som ett försvar för att staten genom myndigheter tar ställning i pågående akademisk historieforskning.

Det är även talande att Bergström inte ser det problematiska i att skolan saknar "neutrala" skolböcker. Det korrelerar nämligen med just problematiken kring den nuvarande läroplanen. Bergström drar halmstrå-argument, som om en i sig redan existerande problematik fodrar fler problem. Bergström får naturligtvis tycka att staten bör ta ställning för "demokrati" och "mänskliga rättigheter", det gör även jag, men Bergström bör förstå att dessa begrepp kan uppfattas olika och därav blir det meningslöst att yrka dessa utan klartext till vad som menas. Dessutom är det inte självklart hur staten skall yttra sitt ställningstagande. Problematiken kring läroplanens målsättning att skolan skall fostra demokratiska medborgare bottnar i hur man gör detta på bästa möjliga sätt. Gör man detta bäst genom att stämpla åsikter som felaktiga?

Vad gör man exempelvis när de som bestämmer (Bergström?) synen på begrepp som "demokrati" börjar stämpla motsättande åsikter som fel? Bergström visar på en vanlig arrogant inställning i sina ideologiska tolkningar, som är så vanligt bland före detta maoist-stalinister. Hans tolkning av "kommunismen" när han var övertygad maoist var den stalinistiska modellen (av stalinister kallad "marxist-leninismen"). I efterhand har han kommit underfund med stalinismens inneboende destruktivitet, men envisas ändock genom maoistisk övertygelse att kalla detta för" kommunism". Det är inte fel att Bergström urskuldar sin tidigare övertygelse. Men varför skall vi kommunister som aldrig hyllat Stalin, Mao eller Pol Pot känna någon skuld? Vår kommunism har inte ett dugg med stalinismens förvridningar och destruktivitet. Än en gång förenklar Bergström genom en strukturerad falsk illusion.

Jan Myrdal svarar:

"Forum för Levande Historia är en förvaltningsmyndighet som sorterar under Kulturdepartementet. Den är - som den själv skriver på sin hemsida - en ovanlig myndighet.
[...]
den är en särskild statlig svensk förvaltningsmyndighet vars tjänstemän på skattemedel efter politiskt överordnades riktlinjer har i statlig uppgift att driva medvetet tillrättalagda kampanjer för att vilseleda medborgare.
[...]
I TV hör jag att det menas att filmen är förtal av mig och kränker. Sådant bekymrar mig inte. Det allvarliga är att den kränker och vilseleder publiken.
[...]
Jag har skrivit och publicerat det jag sett. Massavrättningar såg jag inte - vilket naturligtvis ingenting säger om sådana skett eller inte. Jag skrev om det jag sett som de nya husen för landsbygden och att det 1978 gavs skolor och sjukhus och läroböcker. Efteråt framträdde jag i TV-program i Förenta staterna samman med Elizabeth Becker som tillhörde den grupp journalister från Förenta staterna vilken rest i Demokratiska Kampuchea samman med Malcom Caldwell 1978 strax efter det vi varit där och hon och jag var helt överens både om vad vi sett - och om vad vi inte sett.

Ideologiskt var vi inte överens. Men det rörde inte vad vi sett och inte sett.
[...]
Jag vet vad jag sett och jag har rapporterat det. Men jag har inte gått med på att falla in i den allmänna kören och vittna om det jag inte sett men som vore politiskt och ekonomiskt lämpligt för mig att skriva.
[...]
Nu står tre av mina kambodjanska vänner inför rätta för folkmord 1975 - 1978. Att jag är misstänksam mot denna politiskt lämpliga rättegång är omvittnat. En från Förenta staterna inspirerad kanguroo court. Visst kunde man ställa de ansvariga inför rätta för de stora brotten. De är kända även om man oftast tiger lämpligt anpassligt om dem. Förenta staterna hade redan börjat bomba när Gun och jag reste i Kambodja 1967, sedan växte bombkriget till ett massmördande långt värre än det i Europa. Men till och med den officiella dokumentationen om vad som skett i Kambodja är fejk. Förenta staterna har ställt upp med pengar för att lämpliga forskare undersöker perioden efter 1975. Men "No funding" - för forskning om tiden före 1975 - "no funding" för tiden efter 1978 det är vad Documentation Centre of Cambodia svarar den som undra
[...]
Visst bör det finnas en rättegång. Alltså ställ de ansvariga för hela perioden inför rätta! Då är jag överens om att också mina vänner får svara för det de gjort när Förenta staternas soldatesk fått fly."[min fetstil]

Myrdals kritik av FFLH är i sak korrekt. Det är en statlig myndighet som av våra skattemedel tolkar (utesluter) vår gemensamma historia och samtid; ergo - vilseleder medborgarna. Det ironiska är att FFLH raljerar om ideologiska glasögon som den själv så gärna använder när den utesluter fenomen som kolonialism, imperialism och religion i sina massmordsrunor. Dess nuvarande ideologiska glasögon ser bara den statsvetenskapliga lögnen om att "demokratier" inte krigar; medan Irak och Afghanistan brinner.

Mycket av kritiken mot Myrdal har legat i att han skall ha blundat för massmord i Kambodja (dåvarande Demokratiska Kampuschea) när han tillsammans med svenska och internationella statstjänstemän och journalister besökte landet. Men detta fodrar en viktig premiss. Och det är om våra svenskar i Kambodja faktisk bevittnade några massavrättningar. Vad det verkar som har ingen av de personer som då besökte landet bevittnat några massavrättningar. Man måste nämligen bevittna en avrättning för att kunna blunda för den. Men betyder det att det inte begicks några avrättningar i dåvarande Kambodja? Menar Myrdal att det inte begicks några massmord av de Röda Khmererna?

Myrdal skriver ordagrant: "Massavrättningar såg jag inte - vilket naturligtvis ingenting säger om sådana skett eller inte". Så enkelt kan det bli. Myrdal skriver om vad han sett, det behöver inte betyda att Myrdal förnekar att det begåtts massmord av de Röda Khmererna. I själva verket skriver han att det bör upprättas en rättegång även för de Röda Khmererna och de massmordsansvariga i USA. Varför inte? Vore inte detta det absoluta önskvärda? Att de amerikanska massmördarna såväl som de röda khmeriska massmördarna ställs ansvariga för sina brott?

Bergström svarar:

"Det är sant att varken Myrdal eller jag såg några avrättningar. Det vore ju märkligt om de visat oss det. Men vi har en skyldighet att sätta in det vi ser i ett sammanhang. Det fanns uppgifter från många oberoende flyktingar om enorma övergrepp. Vi borde varit kritiska - det räcker inte med att bara rapportera det vi såg - då blir ju reportaget som de som besökte ett uppvisningsläger nazisterna hade under kriget. I det reportaget beskrevs lägret som en semesterläger. Reportern var naiv och vi var naiva i Kambodja för 30 år sedan.
[...]
Att folk skulle ha svultit ihjäl om man inte utrymt Pnom Penh är en av många förklaringar vi hört. Myrdals vän Ieng Sary som är åtalad säger att han inte visste om den och skyller på Pol Pot. I verkligheten dog oerhört många, man släpade ju t.o.m. ut sjuka och döende från sjukhuset och man tömde alla städer - inte bara Pnom Penh. Det låg ideologi bakom.
[...]
Vi såg inga svältande. Vi reste längs huvudvägarna där "basfolket" som behandlades bättre bodde. Inga avvikelser från de röda khmerernas resrutt kunde göras
[...]
Den rättegång som bedrivs mot några få röda khmerer har stora brister. Bland annat har västvärldens låga ekonomiska stöd , Hun Senregimens påtryckningar och korruption skadat domstolen. I den bästa av världar hade Myrdals vänner åtalats i Haag men det var inte möjligt. När jag besökte Kambodja i höstas förstod jag hur viktig rättegången var för många för att inleda en förståelse och försoning.
[...]
Man kan också diskutera om det skall finnas en myndighet som Levande Historia - men vi har en läroplan i skolan också. Och där lär (med rätta) ut att Förintelsen ägde rum. Vi struntar i att enstaka kufar förnekar detta. Om någon offentlig person förnekar detta så kanske han också får tåla en del.

Nu finns fakta i Kambodjafrågan också. Varför göra sig till kuf Myrdal?

Läs dokumenten, koppla på medkänsla och förnuft och såga av den gren du sitter på."[min fetstil]

Det är här Bergström kommer med intressanta argument. Han tar åter upp jämförelsen med skolväsendets befintliga läroplan och det faktum att den tar värderande ställningar. Men nu preciserar han detta med forskningen kring Förintelsen. Historikerna är alla ense om att Förintelsen ägt rum, inom det vetenskapliga samfundet ingår det inga kontroverser kring de historiska källornas existens i form av gaskammare, massgravar och otaliga dokument. Samma gäller de massmord begångna av de röda khmererna. Men problematiseringen försvinner inte på grund av detta, fortfarande består problemet i tolkningen och därmed uteslutningar av historiska skeenden. Problem uppstår exempelvis när Bergström skall tolka varför de röda khmererna utförde dessa massmord, och han är övertygad att skulden bör ligga på revolutionstanken och kommunismen. Han påstår att han tagit av sig sina Mao-glasögon men han bär dem därav fortfarande.

Bergström har dock rätt i att Myrdal bör diskutera forskningen och de källdokument. Jan Myrdal svarar:

"Vilket in t r e s s e skulle jag ha av att f ö r s v a r a Pol Pot? Jag försvarade inte heller Kenyatta och mau mau. Men då som nu ville jag att det historiska förnuftet och därmed rättvisan skulle segra.
[...]
Felet med Levande Historia är inte att den sprider kunskap och informerar utan att den inte gör det.
[...]
Om Levande Historia inte varit en propagandistisk institution utan en historisk institution med vetenskapliga pretentioner hade det just nu varit nödvändigt att undersöka hur Documentation Center of Cambodia arbetar, vem som finansierar och med vilka begränsningar.

Att det vore nödvändigt med en ordentlig undersökning över vad som skedde i Kambodja/Kampuchea 1967 - 2007 och att de för brott skyldiga straffades har jag skrivit." [min fetstil]

Här ifrågasätter Myrdal att han har intresse i att försvara Pol Pot, och att han är för en "ordentlig undersökning" över vad som skedde i Kambodja, både vad gäller USA:s & röda khmerernas övergrepp. Myrdal kritiserar den undersökning som gjorts av "Documentation Center of Cambodia" på grundval av att den endast fokuserar på röda khmerernas skuld. Han yrkar en analys över DC-Cam:s hittills tolvåriga (1997-2009) oberoende struktur och arbete. Något som i sammanhanget är ytterst viktigt med tanke på att DC-Cams förflutna som amerikansk forskningscenter grundad av Yale University år 1995, och att DC-Cam åtskilliga gånger prisats av USA. DC-Cams förhållande till USA är därmed inte neutralt. Så som en "oberoende" organisation borde vara med tanke på att USA:s massmordspolitik bombade landet till stenåldern före 1975. Nu fungerar DC-Cam som en ideologisk bindel för USA:s propagandaapparat. Är det att hedra och minnas offer för brott mot mänskligheten?

Gunnar Bergström må tycka att:

"man kan ha mer än en boll i luften
[...]
Det går att både fördöma det USA gjorde och det som skedde sedan.

Myrdal beskriver hur DCcamms (Kambodjas dokumentationsccenter) uppdrag begränsar sig till 1975-79. Att USA skulle finansiera en självrannsakan vore osannlolikt men det hindrar inte att DCCamms arbete är viktigt ioch gör nytta i Kambodja där skolbarn inte vet vad som hänt, där massgravar undersökts och material samlats in - allt för att studera en mycket speciell period i Kambodjas historia.
[...]
bara för att det är politiskt omöjligt att åtala alla behöver vi inte att avstå från att ställa de vi kan till svars."

Bergström har rätt i att man måste kunna hålla fler bollar i luften. Att så här i efterhand med facit i hand om ohyggliga massmord begångna av de röda khmererna också kunna fördöma det samtidigt som att fördöma det imperialistiska massmord som begicks (och fortfarande begår på vissa håll i världen) av USA. Fördömande av USA:s massmord skall inte förblinda brott begångna av andra, och vice versa. Vi bör dock inte för det vara orättvis mot Myrdal, som faktiskt har rätt i sin kritik mot DC-Cam:s apologetiska funktion som mörkläggare över USA:s brott i landet. USA:s massmord i Kambodja kan inte skäras bort från de brott begångna efter 1975, ty det vore en ahistorisk förståelse, en falsk illusion.

Till slut kan man fråga sig om det var rätt att stödja motståndsrörelsen (röda khmererna) när USA bombade landet till stenåldern och brände befolkningen till aska. Jag är beredd på att anse att det var korrekt att stödja motståndskampen. Men det hindrar inte, som Bergström formulerande det, hålla fler bollar i luften och samtidigt kritisera den. Speciellt så här i efterhand är det lätt att hänge sig åt kontrafaktisk historieskrivning och moralisera den solidaritet som gavs till motståndsrörelsen i Kambodja. Jag håller med Stefan Lindgren att man inte bör ursäkta solidarisk ställningstagande. Det är alltid rätt att vara solidarisk till en motståndsrörelse mot imperialistiska krig.



Media: AB- Åsa Linderborg, SVT

Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Pol Pot, röda khmererna, folkmord, massmord, USA, imperialism, solidaritet, Jan Myrdal, Gunnar Bergström, motståndsrörelsen

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Högern planerar lönesänkningar, tusenpekpinnar skriver Obegriplig delning mellan kropp och medvetande i ADHD-debatten…, Johan Frick skriver X2000 mot Borås, Anders_S skriver Skattepengar rakt i fickorna på skattesmitarbolag