Sidor

onsdagen den 28:e oktober 2009

Kapitalism = ojämlikhet 2.0


Ja, det är ju inte speciellt någon nyhet att kapitalism per definition innebär ett ojämlikt system. Ändock är det ett faktum som ständigt måste återerövras från en massiv borgerlig apologetism. Borgerlighetens apologeter har i århundraden försökt försvara det kapitalistiska systemets yttersta förträfflighet, och dess slutstation för mänsklighetens civilisationsbygge (Fukuyama). Denna borgerliga apologetism är just det uppdrag eller den funktion som nationalekonomer, objektivistiska filosofer, deterministiska högerdebattörer och dogmatiska juveniler har för att reproducera de nuvarande samhällsstrukturerna.

Enligt deras resonemang lever vi i den bästa av de möjliga världar som människan kan åstadkomma, oftast blir dock människan utesluten i en naturalistisk åskådning där den nuvarande liberal-demokratiska kapitalismen närmare anses naturlig. Den ultimata civilisationen; historiens slutstation. Även om Fukuyamas beskrivning av den liberal-demokratiska triumfen bemötts med mycken skepsis och stundtals förlöjliganden, så erkänns tesen ändock i det tysta. Visst finner apologeterna ändock trivialer som de anser måste förändras, exempelvis att vårt kapitalistiska samhälle inte är nog kapitalistisk. Alla problem som kapitalismen levererar enligt dess inre lagbundenheter förklaras som exogena effekter, alltså konsekvenser utanför kapitalismen. Enkelt och intetsägande, men de undviker förklara kapitalismens negativa effekter.

Dessa exogena förklaringar leder till att liberaler måste förklara de negativa effekterna på annat vis än att det har med systemets orsak och verkan att göra, och ur en liberal åskådning landar förklaringen nästan alltid på den enskilde individen. Därmed öppnar den liberala ideologin en möjlighet för moralistiska förklaringar på negativa samhällseffekter, exempelvis att förklara den senaste ekonomiska krisen på enskilda individer på Wall Street. De anses ofta vara speciellt giriga och nedriga människor, helt enkelt onda personer. Det här är en allvarlig paradox för liberaler, som annars slår sig på bröstet som de förnuftiga vapendragarna i det moderna samhället; de minnsann slåss för förnuftet i kriget mot den unkna moralismen (exempelvis sexualmoralism). Motsägelsen ligger dock när de skall förklara problemen som uppstår i deras ideologiska utopi; då kommer moralismen fram som en nödvändighet för apologetismen.

För att ta ett exempel kan man ta Folksams försäkring, som nu halverat utgifterna till begravningar till sina kunder, så att de i praktiken knappt har råd att bli begravda. En liberal kan aldrig erkänna att detta är en verkan på en kapitalistisk lagbundenhet om profitmaximering, utan landar troligtvis på att Folksam är ett ondskans företag, eller alternativt styrs av en ond person. I självaverket är inte sådana här profitmaximeringar ovanliga, tvärtom regelmässigt kopplade till det kapitalistiska systemet som bygger på att företag i konkurrens tvingas jaga profit för att överleva. Folksam är inte Lucifer, utan agerar bara inom marknadsekonomin.


Bloggat: Röda Malmö

Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

Nu är det ju så att tillväxten sker ojämnt i en fri ekonomi. De delar av ekonomin som utnyttjar den senaste teknologin växer explosionsartad med stora vinster, löneökningar och förmögenhetstillväxt som följd. Informationsteknologi är det senaste exemplet.

I mer diktatoriska förhållanden, som tex religiösa, feodala eller socialistiska samhällen sker utveckling långsamt. Härskande grupperingar försöker pressa allmogen på mer, men det finns inte mer att hämta. Då krävs istället militärt tryck mot folket.

Ett fritt samhälle, där ägarna riskerar sina tillgångar på marknaden är att föredra, tror jag. Ojämlikt har det alltid varit.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com