Sidor

torsdag 1 oktober 2009

Kina - den kapitalistiska diktaturen

I Dagens Nyheter var det ett stort uppslag om just Kinas födelsedag (1 oktober 1949), och naturligtvis följande politisk-ideologiska analys över landets historia och hur landet har det idag. Tyvärr hittar jag inte uppslaget på DN:s hemsida, så det var nog exklusivt för prenumeranter eller lösnummerkonsumenter (uppdatering; DN har publiserat uppslaget nu). Men DN följde troget den borgerliga apologetiken att ta alla tillfällen i akt som ger möjlighet att smutskasta den socialistiska kampen om jämlikhet och solidaritet. Ty, är man en god apologet då kan man vara både hycklare och blind

Den hycklande apologeten är alltid en högerdebattör som kramar och myser med Kinas anammade hyperkapitalism, men vid väl valda tillfällen också passa på att fördöma landet som ett ”kommunistiskt” land. Stalinismens disproportionalitet med den marxistiska kommunismen låtsas inte existera. Den borgerliga dogmen om revolutionstankens inneboende ondska tvingar apologeten att vända ryggen för all diskussion, oavsett hur rationell den kan te sig i sin korrelation till forskningen. Så fungerar hycklaren, och så fungerade DN:s uppslag. Kina stämplas prompt som ett ”kommunistiskt” land.

Den blinde apologeten väljer att se världen i abstrakta bilder utan konkreta innehåll. Verkligheten består i enbart former, men bara då det gynnar det borgerliga klassamhället. Exempelvis kan den blinde apologeten argumentera att Kinas Kommunistiska Parti (KKP) faktiskt är kommunistiskt eftersom de ju säger och hänvisar till den kommunistiska traditionen. Sedan följer ett otal logiska felslut i associationsled; ”eftersom KKP är kommunister så måste alla kommunister vara som KKP”.

Varför DDR eller Nordkorea inte bör vara demokrater kan de inte förklara. Ty, dessa diktaturer kallade sig ju också för demokratier. Det är ju också en abstrakt bild utan reellt innehåll, men den följer inte den borgerliga apologetens schema. Då kommer hyckleriet in för att plåstra om sprickorna.

Istället måste den rimliga vägen för en politisk-ideologisk analys bygga på systemets och idéernas innehåll än just deras propagandiska formbyggnad. Annars kan man lätt förledas. Så vad är Kina för samhällssystem? Är det ett kommunistiskt land, eller ett kapitalistiskt land? Ty, innehållsmässigt kan inget system vara både och. Så antingen är Kina icke-kapitalistiskt eller kapitalistiskt. Här hade faktiskt SvD en intressant debattartikel idag som handlade just om Kinas karaktär:
”Kina är ett av världens mest ojämlika länder och missnöjet jäser bland de kineser som inte får ta del av landets nyfunna välstånd
[...]
Landet står inför många utmaningar där de snabbt växande klyftorna kanske utgör den allra största risken för politisk och ekonomisk oro vilket kan komma att bryta Kinas starka expansion.
[...]
Resultatet är avgrundsdjupa sociala klyftor och det socialistiska idealet om en jämlik inkomstfördelning tycks alltmer avlägset. Nästan 100 miljoner kineser lever under fattigdomsgränsen samtidigt som det i Kina finns fler miljonärer än i något annat land. Idag är det kommunistiska Kina ett av världens mest ojämlika länder.
[...]
Att motarbeta de sociala klyftorna är den främsta utmaningen för den kinesiska regimen. Svårighetsgraden i denna uppgift har dessutom höjts i och med den globala ekonomiska krisen. Regimens respons har hittills varit ett minskat fokus på fördelningspolitik
[...]”

Innehållsmässigt kan inte ens svenska nationalekonomer påstå att Kina skulle vara ett kommunistiskt eller socialistiskt land, även om de också försöker stämpla det som just ett kommunistiskt land, men analyserar man vad de faktiskt beskriver är det långt ifrån ett sådant system. I Kina ser vi alltså en allt mer ökad klasskillnad, och utvecklade kapitalmarknader. När den globala kapitalismen havererar så ser vi att Kina inte överger det kapitalistiska systemet utan istället yrkar på fortsatt ökad frihandel, samtidigt som landet inte satsar på någon fördelningspolitik. Allt detta tyder på det motsatta från ett kommunistiskt samhälle, som skall ha eliminerat klasskillnaderna och det kapitalistiska systemet. Inte heller går det att förstå Kina som ett socialistiskt samhälle, eftersom den inte ens försöker utföra en reell fördelningspolitik eller reglera marknadsekonomin. Det mest slående exemplet på detta är Kinas 2 miljoner arbetslösa.

Någon politisk demokrati kan det inte heller vara, men att det skulle vara ett tecken på kommunism eller socialism är orimligt av flera anledningar förutom av de socio-ekonomiska förutsättningar som redan tagits upp. Kinas en-parti-diktatur är istället en ärvd tradition från den stalinistiska modellen, den så kallade maoistiska avarten. Och det finns otaliga exempel på kapitalistiska diktaturer och monarkier. Diktaturen motsäger alltså inte Kina som ett kapitalistiskt samhälle.

Nationalekonomerna som skrev debattartikeln i SvD skriver att Kina behöver tackla sina klasskillnader. Vilket är helt avgörande för Kinas framtid. Både ekonomiskt och socialt är kapitalismen ett för riskabelt och instabilt system, istället behöver ett öppet och demokratiskt system upprättas både på det ekonomiska och politiska lägret. En proletär demokrati med en demokratisk planekonomi skulle definitivt sätta Kina i toppen både vad gäller jämlikhet och utveckling.

Nationalekonomerna var ganska pessimistiska över huruvida Kina skulle kunna ändra riktning till en reell jämlikhetspolitik. Men som jag skrivit tidigare så verkar allt fler kineser vilja ha tillbaka den allmänna välfärd som fanns under Mao Tse-Tung, vilket tyder på en ökad medvetenhet vad gäller social jämlikhet. Det är sannerligen en intressant tid att följa Kinas utveckling, och man kan vid tillfället hoppas att folkets medvetande kommer påverka utvecklingen i rätt linje. Det sämsta alternativet vore den mänskliga katastrof som skedde efter Sovjets fall.


PS: Ett annat tecken på Kinas diktatur är att det svenska vänsterbandet The International Noise Conspiracy stoppats för att spela i landet. Bandets kritik av kapitalismen kanske inte faller i den kapitalistiska diktaturens smak?


Bloggat: JJ
Media: DN

Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: jesper skriver Konsten att vara tydliga med sitt budskap, Jinge skriver Det brann i Handen, Anders_S skriver Varför ny spårväg i Stockholm, men inte i Göteborg?, Fredrik Jönsson skriver Lars Ohly är en opportunist

22 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Två miljoner arbetslösa låter väldigt lågt. Utslaget på 1,2 miljarder invånare skulle det ju betyda att man inte hade någon arbetslöshet - men det har man ju. Det måste vara mycket större grupper av arbetslosa och undersysselsatta i Kina, även om de värsta fabrikerna lär ha fått uppleva brist på arbetskraft ett tag.

Och tittar man på KKP:s hemsida ser man att Mao fortfarande betraktas som i stort sett positiv.

Det är spännande när landet med 1/6 av Jordens befolkning rör på sig!

Anonym sa...

De enstående nedslående resultaten av planekonomi i Kina har fått kommunistpartiet att ta till marknadsekonomin. Det är faktiskt rätt otroligt, ingen anade det, i synnerhet naturligtvis inte den krympande skaran kommunistiska apologeter (om Myrdal tänker, hur går det?). Men hur det hela skall sluta är en annan fråga. Det bara visar att kapitalismen politiskt sett faktiskt kan se ut hur fan som helst, att privat äganderätt är fullständigt överlägset, och att Marx´ prediktioner är värdelösa. Förhoppningen är förstås att det skall utvecklas en representativ demokrati, med riktigt skydd för privat äganderätt, men vi vet inte så mycket om konfucianismens anpassningsbarhet. Totalitära regimer är nog historisk standard i Kina. Konsekvenserna av att industribasen flyttar till Kina är dimmiga, innebär det bara ett gigantiskt språng i produktionskapacitet som gör konsumtionsvaror nästan gratis med våra mått mätt? Eller blir det militär konfrontation med väst? Inte om ekonomierna länkas ihop i ett gigantiskt världhandelsnät...

Anonym sa...

En kommentar till "är man en god apologet är man både hycklare och blind": vad jag minns så var apologeterna de som försvarade de kristna och deras tro under romartidens förföljelser. Eftersom de kristna var offer, krävdes vare sig hyckleri eller blindhet, utan endast medmänsklighet för att vara apologet? Sedan är ju ordvalet vanlig ripoff från Marx utan egen stil; han skrev ju allt möjligt (och omöjligt). Detta om apologeter.

Peter Olsson sa...

Kina är ett statskapitalistiskt samhälle. Det styrs utifrån stora odemokratiska planeringar, precis som vilket odemokratiskt företag (de flesta) som helst med skillnaden att det är just stort.

Detta gör att det helt klart finns en ambivalens hos högern; ska man fördöma pga att de är skyldiga till en terror eller ska man hylla pga av framgångsrik kapitalism.

Så man gör bägge men man skyller terrorn på att de kallar sig kommunister. Medans landet bara agerar utifrån kapitalistisk logik, nämligen den att tjäna pengar och marknadsandelar.

L. O. Kristoffer Ejnermark sa...

Björn:

Två miljoner kan tyckas vara lågt i ett så folkrikt land. Men ur ett socialistiskt perspektiv är det två miljoner människor för mycket. Full sysselsättning är en förutsättning för ett jämlikt samhälle.

Att KKP betraktar Mao som positiv behöver ju faktiskt inte betyda något. Beroende på om man ser honom som en helig ko, eller som ett rättesnöre. Över huvud taget bör KKP genomgå en inre förändring av proletär demokratisering. Kina behöver en revolution.

L. O. Kristoffer Ejnermark sa...

Anonym #1:

Du glömmer att marxismen förutsätter en utvecklad kapitalistisk ekonomi INNAN en proletär demokrati kan ta vid. En sådan utvecklad kapitalism fanns inte i Kina och är på sina ställen fortfarande underutvecklade.

Kinas "planekonomiska" period hade absolut inte "enastånde nedslående resultat", tvärtom lyckades man utrota svälten i landet på bara 20 år. Och dessutom utvecklade en allmän välfärd, som idag är puts väck. Dock var den handikappad pga att den var konstruerad utefter den stalinistiska (byråkratiska) modellen, vilket på sikt hämmar den dynamiska utvecklingen.

Det betyder att du faktiskt helt missuppfattat Marx. Han förde inte några prediktioner, och dessutom förutsatte han en utevcklad kapitalism (ergo; såg inte kapitalism ur ett negativt perspektiv)

L. O. Kristoffer Ejnermark sa...

Anonym #3:

De kristna apologeterna fanns inte bara under Romarrikets förföljning, utan har följt kristendomen även när kristna var de som förföljde.

Men, en apologet är absolut inte något "marxistiskt" begrepp, utan faktiskt något som vanligtvis finns inom samhällsdebatten från alla sorters läger. En apologet är en debattör vars enda uppgift är att försvara och förlåta, detta oavsett om man får blunda för verkligheten bistra tillvaro.

Sixten Andréasson sa...

Kristoffer

Håller med Björn om att två milj arbetslösa i Kina inte skulle vara något problem.
Så liten procentuell arbetslöshet som det innebär skulle man visst kunna ha under socialismen. Så har jag för mig att Ulbricht och flera östtyska ekonomer ansåg. I ett dynamiskt samhälle kan de arbetande en tid bli arbetslösa före övergång till högre produktiv anställning.
Dogmen om full sysselsättning segrade, liksom dogmen om det bllliga brödet i Sovjet. När man försökte höja demonstrerade folk.
Det fick bli vid det gamla, så sluga bönder utfordrade sina djur med detta billiga bröd.
Och Ulbricht (inte bara för ovanstående) fick avgå när Kreml ryckte i trådarna och han ersattes med den inkompetente Erich Honecker.

Sixten Andréasson sa...

Kristoffer:
I fortsättningen av ditt svar till Björn blir det lite dråpligt när du skriver om Mao och uppmanar till att de ska göra revolution i Kina.
Du formulerar dig så, att jag tänker på en del av tidningskommentarerna som läses upp i P1 på middan. En del citat från ledarna får mig att skratta. De liknar det klassiska som brukar anföras: En tidning på 1800-talet skrev: För vår del vill vi råda Bismarck att....

En gång fick jag höra en historia om ett kommunistiskt möte i Värmland, där några både länge och väl kritiserade de franska och italienska kommunistpartierna. Det var inte långt efter kriget när de var stora partier. Till sist sa en skogsarbetare som suttit tyst: Ja se det vasterlandske proletariatet har ja tatt min hann ifrå för lainge sinn...
(kan inte sjalv de varmlandske tungomåle, ursäkta)

L. O. Kristoffer Ejnermark sa...

Sixten:

Du kan ju försöka förklara varför arbetslöshet behövs i ett övergångssamhälle?

Björn Nilsson sa...

Det fanns faktiskt en tid när arbetslösheten i Sverige låg på ungefär en procent, Den var med andra ord i stort sett obefintlig. Några företag gick omkull, en del folk bytte jobb av olika skäl, men det viktiga är att det finns olika typer av arbetslöshet. Under guldåren kunde rätt stora delar av den äldre svenska ekonomin gå under utan att det var så allvarlig: nya branscher var ju på uppgång, och de sociala skyddsnäten byggdes ut. I ett läge med döende branscher, dåliga utsikter för förnyelse, samt usla eller inga skyddsnät är bilden givetvis en annan. Då blir arbetslösheten något permanent och farligt för hela samhället.

Vad jag menade ursprungligen var att två miljoner arbetslösa i Kina låter som en siffra som inte räknar med alla som verkligen är utan arbete. Vidare är de sociala skyddsnäten dåliga, medan det å andra sidan finns goda möjligheter till förbättringar genom fortsatt ekonomiskt uppbygge. Men då måste man bland annat se till att korruption och vanstyre lokalt elimineras. Utan omfattande offentlig styrning lär det inte fungera i alla fall. Bland annat för att ställa om tillverkning från export till hemmamarknad. Så frågan är om de där miljonerna kan kliva av från gamla omoderna näringar och i stället in i nya fräscha branscher, eller om de kommer att fastna i arbetslösheten.

Sixten Andréasson sa...

Kristoffer:
Menar du att jag ska förklara arbetslöshet i ett övergångssamhälle TEORETISKT?
Tycker det räcker med empiri. När det går för högtryck i en kaptalistisk ekonomi som tidvis i Sverige så är arbetslösheten mycket låg och kortvarig. Under tiden kan omskolning, studier o dyl erbjudas och en ersättning på 70-80-90% erbjudas, beroende på landets uppnådda ekonomiska nivå och fackens styrka tidigre.
I övergångssamhället DDR kunde liknande gälla. När flaskproduktionen i VEB nånting kunde bedrivas 25% effektivare genom ett tekniskt genombrott kunde många friställas för att efter en viss tid (med liknande metoder som i Sverige) bli producerande på andra enheter.
Men i verkligheten var det väl inte alltid så, i enlighet med dogmen om 100% sysselsättning fanns de kvar på det gamla företaget (undersysselsättning).
Jag har uppfattat att när s och v drivit full sysselsättning har de förutsett en viss arbetslöshet förorsakad av dynamiska omställningar (1-2%?)

Anonym sa...

Kinas enastående nedslående erfarenheter av planekonomi kan summeras med "det stora språnget" och "kulturrevolutionen". De var politiska vänsterpåhitt utan ekonomisk grund som ledde till svält. Efter dessa två katastrofer av planerad politisk karaktär följde en tillnyktring med devisen "det spelar ingen roll om katten är vit eller spräcklig så länge den fångar möss". Där började nedmonteringen av planekonomin till människornas fromma. Planekonomin löste inte svälten, den bara garanterade att alla förblev fattiga. Den "sociala säkerheten" under Mao var sämre än nu. Alla är nöjda med utvecklingen, och dagens hyllande av Mao är bara som när vi hyllar Gustav Vasa, också en tjuv av stora mått, men landsfader.

Björn Nilsson sa...

Kallar man sig Anonym tror man tydligen att det är fritt fram att ljuga hur som helst. "Det stora språnget" och "Kulturrevolutionen" var raka motsatsen till planekonomi, de var oordnade massrörelser. Dengs katt var svart eller vit, inte spräcklig. Och hur var det med den kapitalistiska parollen om att "krossa järnrisskålen" - vad säger det, och förhållanden som att medellivslängden ökade enormt under Maos tid, just om Maos tid?

Anonym sa...

Kommunismens offer är anonyma, lämplig underskrift i en genant debatt.

Det stora språnget bestämdes av Kinas diktator, som hette Mao. Produktionsfiasko och svält blev följden av lokal ståltillverkning under planekonomi. Numera har Kina mer han halva världsproduktionen; givetvis pga kapitalistiska förhållanden.

Kulturrevolutionen iscensattes av Mao, för att rensa ut motståndare. Kanske förlorade han greppet om den ett tag? Ett folk fostrat till klasshat kan lätt göra tokiga saker, precis som ett folk fostrat till rashat. Förbättringen i levnadsstandard sker nu, tack vare privat egendom och fria investeringar. Kapitalismen är alltid överlägsen socialismen, det är därför den överlever, och det är därför socialismen går under. Survival of the fittest!

Jag såg ett program om Kommunistkinas historia på Axess, en gammal kader intervjuades, han påpekade särskilt att Dengs katter var en vit och en spräcklig, och att den svarta var en felöversättning som fått fäste i väst. Vad vet jag? Jag redovisar bara ärligt källan, välj själv.

Kallar man sig socialist fabulerar man gärna fritt, och fäster liten vikt vid verkligheten så länge den motsäger teorin, det vill säga hela tiden.

thomass sa...

Loke, jag bor i Kina. Det är väldigt mycket du inte har förstått och känner till.

Vad jag främst vänder mig emot är påstående att kineserna hade ett bättre liv under Mao. 20-30 miljoner dog under det stora språnget. Ytterligare 2-3 miljoner dog under kulturrevolutionen.

Landet var i fulltständigt kaos under dessa år. Ett kaos skapat av kommunisterna med Mao i spetsen. Ingen, inte ens kineserna själva vet exakt hr många som dog. Att någon då kommer och påstår som en abosult sanning att medelivslängden ökat är tämligen horribelt. Mao skapade den största svältkatastrof världen någon sin skådat, och någon tror att medelivslängden ökade?

Igår kväll åt jag middag lagad av en äldre kinesiska som var med under på det stora språnget och kulturrevolutionen. Hon såg, hon var där. Det var fruktansvärt. Vilka berättelser.....

Revolution har de provat. Kommunism har de prova. Det fick ett fruktansvärt resultat. Nu provar de ett kapitalism ekonomiskt system. NOTERA att kapitalism inte är ett politiskt system som socialismen är.

Kina har uppnått en högre levnadsstandard än någonsin i världshistorien. Välståndet sprider sig i landet.

Och du Loke tycker de skall gå tillbaka till revolution och fattigdom? Du har en unken människosyn som önskar människor tillbaka till ett politiskt system som mördad mer människor än något annat.

L. O. Kristoffer Ejnermark sa...

Thomas:

Uppenbarligen har du inte ens försökt läst vad jag skrivit, eftersom jag klart och tydligt kritiserar den tidigare stalinistiska strukturen.

Anonym sa...

Thomass vidgår det du undviker, nämligen människan. Han tar korrekt upp människans livsvillkor, som förbättrats (givetvis ojämlikt, som alltid) av att kommunistpartiet i någonting som skulle kunna vara första halvan av "ett steg tillbaka, två framåt" öppnat för utbud och efterfrågan stället för ekonomisk diktatur. Du däremot, pratar om "stalinistiska strukturer", men låtsas ändå som om kommunistpartiet gjort Kina någonting gott, att "arbetet" tyvärr inte slutförts, utan fastnat i ett "övergångssamhälle", som till din besvikelse nu tappat sin värsta egenskap, undersåtarnas hundraprocentiga slaveri. Sanningen är motsatsen, "arbetet med att införa socialismen" har påbörjats men avbrutits enbart pga katastrofala resultat; "övergångssamhället" blev ett nedgångssamhälle.

Hur kom det sig att ett nytt gäng kunde ta sig till toppen och byta politisk riktning? De fanns redan på plats och var med om "det stora språnget" och kulturrevolutionens politiska manipulationer, och insåg antagligen skadegörelsens omfattning och orsaker. Det finns faktiskt gott politiskt ledarskap ibland, såna som strävar efter vad som är bra för många. För den som fastnat i klasshat och systemtänk, alltid undervärderar individen, och tror att en fix idé om klasser som politiskt subjekt är det enda saliggörande är det svårt att fatta, men Kinas avsocialisering genomförs till kinesernas fördel. Planekonomi är fattigdom. Det fanns ingen annan väg framåt, det otippade var väl att kommunistpartiet skulle välja den, istället för ett evigt krig mot folket. Att välja terrängen före kartan är ovanligt för kommunister. De mässar hellre sina mantran.

Vad som nu behövs i Kina är en nedläggning av kommunistpartiets symbios med staten, fri press, fritt internet, fri partibildning, fria fackföreningar. Frihet, i stället för socialism eller stalinism eller vad man än vill kalla ekonomisk-politisk diktatur i "arbetarklassens" namn. Att befria Kina från kommunistpartiet är nödvändigt men mycket svårt, eftersom det är en hydra, en parasit på staten.

thomass sa...

Helt korrekt Anonym.

Loke jag kan dessutom tillägga att det faktiskt inte är någon motsägelse att kalla landet både kommunistiskt och kapitalistiskt, åtminstonde inte så motsägelsefullt som du och många verkar tro.

När Deng kom till makten efter Mao såg han, precis som anonym säger, hur det kommunistiska ekonomiska systemet totalt misslyckats och enbart skapad massdöd och misär. Så han ville skapa en kinesisk variant av socialism.

De har bejakat den goda delen av kapitalismen som skapar välstånd för folket. Det torde väl få kunna tycka vara dåligt? Istället för massvält, blir det välstånd. Vari ligger problemet?

Samtidigt har de mycket tydliga kommunistiska tendenser. I exempelvis alla statliga företag har de två styrelser, en politisk och en ekonomiskt. De har planekonomi såtillvida att staten gör planer precis som i gamla Sovjet, de har en tydlig och uttalad ambition till fördelningspolitik, de har betydande finansiell kontroll etc etc.

Samtidigt skall man inte förneka att KKP är ett tydligt maktparti. Men det ligger ju också i kommunismen, gör revolution och släpp inte fram någon kapitalist till makten.

När det gäller yttrandefrihet demokrati etc så saknas ju mycket av detta tyvärr. Men.....det är faktiskt på väg i rätt riktning. De små stegens politik verkar gälla, och är man en företrädare för ett i framtiden enat Kina så är det ju helt rätt. En koloss som Kina kan man inte vända genom en revolution utan stort mänsklig lidande, det har dess ledare lärt sig.

Kanske dags några svenska socialister också lär sig av historien?

L. O. Kristoffer Ejnermark sa...

Är det här en samlingsplats för folk med läsförståelseproblem?

Både anomyn och Thomas låtsas om och hittar på saker och påståenden som jag skulle ha skrivit, och allt är upp och ned och falska illusioner.

Jag har INTE sagt att allt var bättre förr i Kina. Tvärtom så KRITISERAR jag det stalin-maoistiska systemet som Kina hade, och nu bara delvis har kvar i restform i en kapitalistisk diktatur. Både anonym och Thomas kör dock på utefter sina egna hjärnspöken. Synd på resursslöseri!

Om nu det finns folk som faktiskt kan läsa innantill så skall jag upprepa mig; vad Kina behöver är en demokratisk - proletär - revolution. Jag kritiserar stalinismen, samtidigt som jag kritiserar den ekonomiska diktatur som finns i alla kapitalistiska stater (så även i nuvarande Kina).

Thomas försöker sedan vifta med trollspöet för att förneka skillnader mellan ett icke-kapitalistiskt samhälle (kommunism) med ett kapitalistiskt samhälle (nuvarande Kina). Enligt honom kan man blunda för verkligheten bara man vill, liksom magiskt förändra utefter sin egen vilja - typ som Thomas säger: "[Kina] ville skapa en kinesisk variant av socialism" (SIC!)

Låt oss alltså upphäva begrepp och logiskt förtståelse och vandra in i en vulgär Orwellskt relativism! Kapitalism och icke-kapitalism kan ju visst vara lika om man bara vill det... om bara Kinas ledare vill det...

Det här är inte bara infantilt, utan det är farligt. Den dag man börjar se enbart ur relativistiska ögon, den dagen är vi sannerligen inne på en hal stig i ett mörkt snår.

Sedan försöker Thomas belägga vart "kommunismen" i Kina ligger. Alla som har grundläggande fakta i vad ett kommunistiskt samhälle måste uppfylla för att just kallas kommunistiskt (en definitionsfråga alltså) vet att samhället måste vara fri från statsstruktur, det får alltså inte finnas någon stat. Thomas drar dock FÖREKOMSTEN av statsmakt i Kina som ett tecken på just kommunism (SIC!), hur upp och ned kan man komma egentligen?

Sedan behagar Thomas skämta genom att påstå att: "[Kina] har en tydlig och uttalad ambition till fördelningspolitik, de har betydande finansiell kontroll". Se där! En tydlig ambition till fördelningspolitik som i verkligheten inte ens syns till, och gradvis försvinner i totala intet. Det är tydlig ambition det!

Sedan är det naturligtvis jätte bra att friheten i Kina ökar en del. Men problemet är att Kina aldrig helt kan utveckla yttrande och åsiktsfrihet, eftersom den stalinistiska rest som finns kvar i enpartidiktaturen lever på just denna brist i strukturen. För detta krävs en genomgående strukturomvandling - bäst vore genom en demokratisk proletär revolution, för att realisera det reella demokratiska samhället fritt från kapitalistisk ekonomi som per definition är diktatorisk.

Anonym sa...

Här finns nog bara ett riktigt hjärnspöke, den "proletära demokratiska revolutionen"; inträffar once in a blue moon och övergår genast i partiets diktatur, det kineserna behöver ta sig ur. Mer av "proletariatets demokratiska diktatur" (LOL!) är just vad ingen vill ha, vad ingen behöver, och ett riktigt hjärnspöke. Att kommunismen blev kapitalism beror just på planekonomin omöjlighet. Vad som behövs är den icke perfekta, icke totala och därmed genomförbara demokratin baserad på privat ägandrätt och rätten att sluta avtal utan korruption. Ett liv utan PARTIETS inblandning. Rätt till liv, frihet, egendom, och rätten att slippa ha kommunister som väljer åt en.

Anonym sa...

Gud vad trött man blir på folk som lyckats läsa en och annan kurs i idehistoria och försöker klämma in ordet "proletär" i precis allting... :P

Jag lever tillsammans med en Kines och ser precis samma verklighet som "Anonym" och "Thomass", både idag och i historien från hennes familj, och förtrycket av de intellektuella.

Dock så är det sorgligt att den verkliga diskussionen hela tiden kör fast i en töntig diskussion om att begreppet "kommunism" från början mycket riktigt definierats på ett sätt som innebär att kommunism aldrig någonsin existerat, och aldrig någonsin kommer att kunna göra det i praktiken, och att dagens politiska partier anammat begreppet för en bunt mer praktiska politiska styrningssätt. På den punkten har förstås intellektualist-wannabekillen Ejnermark rätt.

Men den distinktionen känns mer som en idehistorisk anekdot som inte har någon reell relevans för vad som är viktigt för Kinas framtid idag....

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com