Sidor

tisdag 6 oktober 2009

Vad är konkurrens?

I mitt förra blogginlägg riktade jag kritik mot en nyliberal apologetik från bloggen ”Who is John Galt” (vars titel syftar till objektivismens moder Ayn Rand). Min kritik låg i att nyliberalen helt enkelt missförstått Erik Svenssons argumentation och dess förhållande till marxismen. I ett svar i kommentarsfältet försökte nyliberalen att undvika kritiken genom att hävda att han kritiserat Svenssons argumentationsteknik – och inte marxismen. Det är ett ohederligt svar, eftersom det är en simpel negligering utan konkret innehåll. Självfallet handlade nyliberalens kritik om just Svenssons argumentation och dess koppling till den marxistiska metoden, det kan enkelt läsas genom att titta till de stycken som jag ordagrant citerade i mitt blogginlägg.

Uppenbarligen förstod inte nyliberalen mitt resonemang och försökte finna den lätta vägen ut ur en möjlig diskussion, det var synd. Dock så hittade nyliberalen senare en annan utväg genom att fokusera på just fenomenet konkurrens, som togs upp av en annan i kommentarsfältet. Detta ledde till att nyliberalen skrev ett blogginlägg i svarsmål om just konkurrens. Nyliberalens kritik mot mig (och implicit ”vänsterfolk” i allmänhet) blev alltså att jag skall ha fastnat i ett ”systemtänk” och därmed inte förstått vad fenomenet konkurrens innebär.

Konkurrens, förklarar nyliberalen, är ju något vi som människor möter varje dag, varje timme och varje sekund när vi väljer det rationellt bättre alternativet – då konkurrerar det valda alternativet ut de alternativ som vi inte valt. Det här tangerar vad statsvetarna kallar rational choice och är en individfokuserad teori om hur människor handlar socio-ekonomiskt, där varje individ vid tillfälle människan tvingas att välja mellan olika alternativ väljer det rationellt bästa. Samhället kan då beskrivas som bestående av oberoende aktörer.

Denna nyliberala teori har ett huvudproblem i att människan måste vara kapabel att vid varje valtillfälle göra rationella beslut. Och det är här som objektivismens problem blir synlig, eftersom den som nyliberal filosofi utgår ifrån att människan per definition är rationell. Konkurrens som ett medel för utveckling kräver i sig att aktörerna (människorna) i samhället faktiskt väljer det bästa alternativet, gör inte aktörerna detta så riskerar konkurrensen att snedvridas och möjligtvis kantra över i monopol-kapitalism. Om aktörerna faktiskt var rationella vid varje valtillfälle, och hade kunskap om all information som krävs för att välja det bästa alternativet för dem och andra (samhället/ekonomin) så är frågan vad som egentligen vore det mest rationella för människor i ett samhälle? Är det över huvudtaget möjligt för varje individ att ha kunskap om alla varor och tjänster, vilka resurser, vilka miljöskador, vilken arbetsmiljö som följer?

Det kanske inte kommer som en överraskning att jag är ombedd att svara ett rungande nej på den frågan. Man kan till och med ifrågasätta möjligheten inom ett kapitalistiskt samhälle att införskaffa all nödvändig information för att göra ett rationellt beslut. Ständigt möts vi av nyhetsrapporter om själviska företag som utnyttjar inte bara människor utan vår gemensamma natur, och alltid är det i efterhand, som när mängder av dumpade avfall sköljdes med upp på land efter en tsunami, eller när norska företag anlitade den italienska maffian för att dumpa avfall. Listan kan göras mycket lång.

Nu kan visserligen nyliberalen invända med att hans utopiska system (som nyliberaler inte vill se som system) skulle innebära att även naturen ägs av kapitalister, och därmed har ägaren intresse i att hindra andra kapitalister att dumpa avfall i sina sjöar och hav. Men problemet består fortfarande i och med att utnyttjandet upptäcks i regel efterhand. Över huvudtaget verkar den nyliberala utopin vara en efterhandskonstruktion för att lappa och laga konsekvensen av kapitalismens inneboende lagar, istället för att överge kapitalismen svarar nyliberalen att en omnipotent kapitalism är lösningen. Om nu en omnipotent kapitalism vore möjlig, hur förhindrar den konkurrensens självupplösning? Hur förhindrar den karteller? Transnationella storföretag? Annat än reglering av kapitalismen?
Den nyliberala bloggaren skriver dessutom följande:

”Att leva utan konkurrens skulle innebära att alla alternativ en människa står inför är lika mycket värda för henne. Hon bryr sig inte om ifall mjölken surnar som en följd av ett icke fungerande kylskåp, att hon inte kan tillreda varm mat för att ugnen inte fungerar, eller om golvet är fläckigt eller inte.”

Detta fodrar att konkurrens mellan företag skulle vara det enda möjliga incitamentet för att få en så bra produkt som möjligt. Ett kapitalistiskt system där företagen är privategendom och drivs av egenintresse, är naturligtvis detta en omöjlighet. I kapitalismen måste ekonomin drivas av konkurrens för att överleva. Men i ett helt annat ekonomiskt system, där företagen utifrån en gemensam plan arbetar för att producera så bra produkter som möjligt utefter befolkningens behov, så existerar helt andra förutsättningar och incitament för utveckling. Nyliberalen låtsas om som att kapitalismens lagar även skall gälla för det icke-kapitalistiska. Ett typiskt exempel på logiskt felslut.

Som marxist finns det mycket att vara kritisk mot nyliberalers eller individualistiska anarkisters utopiska idéer, främst av dess inneboende självmotsägelser, utan också av motsägelsernas konsekvenser som alltid leder till att arbetarklassens självorganisering undergrävs. Ty organisationer ses per definition som negativt, då de anses hindra individens frihet. Kvar finns då en repressiv kapitalistisk stat som fritt kan utnyttja arbetarklassen, och utopin förvandlas snabbt till en förtryckande dystopi. De anti-auktoritära är nämligen blinda för den makt-hegenomi som råder, och vilka konsekvenser det ger. Tvärtom är det viktigt att konsekvent hävda att det är just det gemensamma som gett oss möjligheten genom historien att överleva och utveckla den dynamiska teknologi och välfärd som finns idag.

Men vad menar jag då med att konkurrensens ärna är att slå ut de svaga? Jo, konkurrensen inom det kapitalistiska systemet fungerar genom att de slår ut företag i en tävlan om profitjagande. Den som inte lyckats samla tillräckligt med profit går under i konkurs. Det betyder att de är ”svaga” i det systemet. Det betyder dock inte att företaget skulle ha varit svag att producera en så rationellt bra produkt som möjligt. Konkurrens kan föras på mycket olika sätt förutom att konkurrera med kvalitetsprodukter. När nyliberaler vill upphöja denna kapitalistiska lag till allmän regel i samhället, så menar jag att detta tangerar med de socialdarwinistiska uppfattningar som menar att konkurrens kan användas i samhället för att slå ut svaga grupper. Uppenbarligen håller inte nyliberalerna med om detta eftersom de faktiskt tror att deras utopiska system fungerar utan paradoxer, men hur skall kapitalisterna få ett egenintresse i att stödja svaga grupper? Den nyliberale bloggaren förklarar lakoniskt att: ”om de kommer tvingas att svälta på gatorna, kan man ställa frågan: skulle du låta dem göra det?” Det var väl en tillfredsställande tröst för alla sjuka och arbetslösa?

PS: Läs gärna den utmärkta SvD-kolumnen av Lars berge:
"Framgångsrika kapitalister jämförs med imponerande rovdjur som lejon eller hajar. Marknaden betraktas som ett ekologiskt system, självreglerande och på ständig tillväxt. [...]Problemet är bara att verkligheten så ofta tycks fungera precis tvärtom [...] det beror ju faktiskt på vad man menar med "the fittest". För tänk om "the fittest" inte alls är något rovdjur i toppen av näringskedjan? Tänk om "the fittest" i själva verket är en liten, liten slemmig mask i en hög av bajs?"



Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Bo Myre skriver Reclaim your data from the European police!, Jinge skriver Vargen hotas av högerpartierna, Anders_S skriver Afghanistan – dags för väst att lämna, Kaj Raving skriver Välfärd till folket i stället för skattesänkningar till direktörer, jesper skriver Hitler om den enda lösningen på plankningsfrågan, autonomak skriver Lite citat vi gillar…

5 kommentarer:

Anonym sa...

Konkurrens är inte kapitalistiskt utan mänskligt. Människor fattar de beslut de vill, inte säkert de bästa ur någon annans synvinkel, men i sin egen i den stunden. Vem är jag att bestämma hur någon annan ska välja för egen del?

Ett system med "proletär demokrati", där gemensamma beslut om vad som verkligen behövs produceras har testats och fallerat till högt pris. Varför? Därför att oberoende av "klasstillhörighet", ägandeformer och andra underordnade detaljer i mänsklig existens, tenderar många människor att sätta sitt eget väl och ve före andras. Inte alla, inte alltid, men i genomsnitt. De fortsätter att ha samma egenskaper under socialismen, de är biologiskt bestämda, och har med artens och individens fortbestånd att göra. När man negligerar denna absolut grundläggande natur i det mänskliga samhällets atom, eller subjekt om man så vill, nämligen människan, och låtsas som att äganderätt är ett problem som ger upphov till konflikter sätter man sig bakåfram på hästen. Privat äganderätt löser problemet som socialismen skapar, inte tvärtom.
Därför trillar sovjetmakten omkull av sig själv, men upprättas med våld. Den "proletära demokratin" upphäver sig själv, när den konfiskerar all egendom måste allt lösas politiskt, alla måste ta till våld för att hävda sig, och man behöver miljonarméer för att kontrollera sin egen befolkning. Partiet representerar klassen, en man representerar partiet. Klassen är dock bara ett tankefoster, partiet en kriminell sammanslutning. Individen upphör att existera, och saknar rätt att ens läsa nyheter eller öppna munnen.

Den "proletära demokratin", föreningen av fria producenter som skäggige gubben talade om, är ett fantasifoster. Den övergick nästan genast till partiets terror mot befolkningen.
Privat äganderätt är den mildaste form för att hävda disponeringsrätt över ett ting man kan tänkas sig. Socialism är den råaste form att hindra andra människor att genomdriva sin vilja för egen del man kan tänka sig. Därför är socialistiska samhällen genommilitariserade, men borgerliga har knappt någon armé. Privat äganderätt gör den onödigt. Det behövs bara små styrkor mot dem som försöker ta äganderätten över ting utan motprestation.

Anonym sa...

Grundtankefelet i artikeln är idén om "systemet" som överordnat människan. Det är människan som definierar "systemet", inte tvärtom. "Systemet" är en konsekvens av mänskliga egenskaper, i nutid och som historisk tradition. Endast individer fattar beslut. Under dåliga betingelser, som tex enpartistat med allt ägande hos regeringen, fattar individer beslut som inte gagnar tillväxten, eftersom den inte gagnar dem direkt. Därav fattigdomen under socialismen.

Francisco sa...

Ett inlägg som börjar ganska nyanserat och balanserat men som urartar i en nästan parodisk dystopism. Det kan inte vara roligt att leva som socialist och bara se problem och konspirationer överallt. Nåväl. Jag kanske plockar upp den här tråden igen.

Erik Svensson har aldrig slagit mig som en debattör vars idéer utgår från den marxistiska filosofin. Han har aldrig använt sig av dess terminologi på mer än ett ytterst populistiskt vis. Därför kändes det inte rätt att ta för givet att hans argumentation den här gången heller hade en filosofisk grund, i så fall borde han ha utvecklat sitt resonemang. Men för all del, han får hemskt gärna svara på vad han menar med att hans åsiktsfränder måste se verkligen som den "är". Det var just det jag efterlyste.

Erik Svensson sa...

Intressant, om än lite lång post. Har själv funderat på det här med konkurrens länge, inte minst inom biologin. Det finns många exempel i naturen på hur djur faktiskt försöker UNDVIKA konkurrens, och konkurrens är inte någonting eftersträvansvärt I SIG. Konkurrens uppstår bara under vissa specifika förhållanden, nämligen resursbrist och överlappande nischer. Konkurrensen kan i sin tur driva fram t. ex. samarbete mellan organismer ("mutualism").

Det är komiskt att "Francisco" anser att jag är en "ytlig" marxist. Må så vara, men Francisco verkar inte ha mycket till över för marxismen alls, oavsett om det är jag eller någon annan som skriver om den. Och vad gäller ytlighet så tar väl den pubertala bloggen "Who is John Galt" priset...

Francisco sa...

Ja Erik, det är alltid lättare att låtsas som om din debattmotståndare är korkad än att bemöta hans faktiska argument. Detta har nu skett åtminstone två gånger:

* När du hävdade att vissa länder i Sydamerika var "nyliberala" och har "misslyckats" men sedan vägrade följa upp den diskussionen med argumentet att du inte var så "intresserad" av den.

* Nu när du pratade om att socialister måste se verkligheten som den "är" men vägrar följa upp den diskussionen med argumentet att den som ställde en följdfråga är "pubertal".

Kom igen nu, du har världens chans att sätta dit oss: visa vad du menar med att världen ska ses som den "är" ur ett filosofiskt/moraliskt perspektiv, hur det påverkar dina egna ställningstaganden och vad det säger om våra.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com