Kajsa Ekis Ekman avslöjar vampyr-renegaterna

Det är uppfriskande att läsa Ekmans kolumn i Dagens Nyheter (2009-03-30). Hon behandlar nämligen det vi alla sedan Israels anfallskrig och massaker i Gaza fått erfara; nämligen en kontinuerlig svartmålning av kritiken av staten Israel. Dessutom det tokiga i att kräva av den politiska vänstern att ta avstånd från allt mellan himmel och jord. Som Ekman så träffsäkert beskriver det:

"Alla dessa rörelser förföljs av en envis skugga som fungerar som ett filter för att man ska slippa höra vad de säger. Det går alltid till på samma sätt: en vänsterrörelse kopplas ihop med något förkastligt – guilt by association – och sedan tvingas alla inom vänstern ta avstånd, för det man inte tar avstånd från är man. Skuggan kan växa sig så stark att en hel rörelse förlamas. Att man inte vågar formulera en åsikt, därför att den förvandlas så fort man yttrat den.

För att skapa en skugga är inga kopplingar för långsökta: ett klistermärke på en lyktstolpe nära en butiksbrand genererar tio artiklar om ”våldet från vänster”, att gilla en blogg utan att kolla kommentarerna räcker för att man ska anklagas för att vara antisemit."

Ja så är det, ty argumentationsfelet Guilt-by-association har en retorisk dragningskraft trots att det inte kan vara något annat än ett logiskt felslut. Den politiska vänstern har dock fått utstå ohederlig kritik ett bra tag, och är alltså inte alls någon nyhet och man borde därför nästan förutsätta att vänstern kan hantera det - retoriskt. Att alltså inte lägga sig platt och öppna upp för att kritiken kan ha ett sandkorn av sanning - ty det är det de ohederliga apologeterna hela tiden planerat. Men icke, istället går vissa från den politiska vänstern, som likt dammiga aristokrater, och metamorfosas till helhjärtade vampyr-renegater. Kanske inte helt oväntat är det att vampyr-renegaterna hör till de reformistiska och stalinistiska grupperingarna. Den historiska erfarenheten från dessa är ju minst sagt tydlig vad gäller att suga ut musten ur politiska vänsterrörelser.

För en intressant kritisk analys av Stoppa Matchen-demonstrationen rekommenderas REVO:s utmärkta text, som samtidigt kritiserar de autonomas taktik under demonstrationen och kritiserar stalinisternas/reformisternas legalism och splittringsiver:

"Från Kommunistiska Partiet (KP) och deras tidning Proletären har fördömanden kommit i en strid ström. Stalinismens främsta flaggbärare skriker som vanligt högst i kampen mot radikalare krafer. Alla de som konfronterade polisen kring Baltiska hallen kallas i Proletären för ”Israels bästa vänner”, ”nyttiga idioter” och ”provokatörer”. KP skryter om ur de verkat för en rakt igenom pacifistisk linje, och hotar med att i framtiden utesluta anarkister (och ”mellanlägret”, trotskisterna) ur allt solidaritetsarbete. Vi känner igen tongångarna från efterspelet till Göteborgskravallerna 2001, då KP ”höjde pestflagg” över alla som använt våld – oavsett om det var meningslöst fönsterkrossande eller faktiskt försvar av en demonstration, mot polisens angrepp.

Stalinisterna anstränger sig med andra ord hårt för att framstå som det respektabla, pålitliga alternativet inför polisen och borgerlig medias angrepp, vilket ligger i linje med deras totala ovilja att ta till militanta medel oavsett hur styrkeförhållandena ser ut.
[...]
Anarkister och autonoma har, i debatten på socialism.nu och i olika uttalanden, både varit självkritiska och hyllat sitt agerande. En aktivist från AFA i Malmö som intervjuas i Yelah säger att man är nöjd över att ha genomfört en ”ganska kratfull solidaritetshandling”, men är ändå besviken över att man inte lyckades stoppa matchen:

”Strategin gick ut på att vi skulle ha en fast punkt där vi attackerade i stor skala och sedan skulle en massa vängrupper attackera på andra håll. Den stora attacken skulle fungera som en avledningsmanöver för att ge utrymme åt vängrupperna att genomföra civil olydnadsaktioner och skapa kaos. Men detta funkade inte på grund av att strategin inte var uttalad utan mer underförstådd och många förstod inte det. Vi borde ha kommunicerat tydligare.”

Ett annat dokument som har spritts på bloggar och maillistor är undertecknat “Minoriteten i Stoppa Matchen-nätverket”. Där säger man att idén att nätverket skulle försöka sig på en gemensam konfrontativ inriktning var utdömd på förhand – att alla visste att det skulle bli ett fiasko så snart det blev känt att KP var inblandade. Man går i och för sig hårt åt KP:s legalistiska strategi och hyllar de ungdomar som konfronterar polisen, men i övrigt sägs ingenting om vilka slutsatser revolutionärer kan dra från helgen. Hur kan vi göra bättre ifrån oss nästa gång? Hur bygger vi en solidaritetsrörelse med Palestina, eller en bred, anti-imperialistisk rörelse, som kan sätta agendan och inte bara kan stoppa liknande arrangemang i framtiden utan gå ännu längre och göra upp med den svenska imperialismen?
[...]
AFA-aktivisten som säger att de ”borde ha kommunicerat tydligare” är med andra ord inne på rätt spår. I förspelet till demonstrationen verkar de autonoma inte ha ansträngt sig nämnvärt för att nå ut till bredare krafter med en realistisk plan för vad som kunde göras på plats i Malmö. Man laddade upp videos på YouTube där man hotade med att ”Malmö ska brinna” om matchen spelades. Man lade upp våldsromantiska bilder på maskerade aktivister, hotfullt poserandes med vapen. På lördagen, när tusentals demonstranter samlades för att lyssna på talen och förberedde avmarsch, höll sig de autonoma i sitt klart avgränsade block, stillaståendes, och betraktade passivt de oorganiserade människor som slutit upp. Vad vi såg gjordes inga försök att prata med folk, att nå ut med “Det är vi som bestämmer”-blockets politik eller planerade aktioner, att helt enkelt försöka vinna massorna för en konfrontativ strategi."

Mer av texten kan läsas på Revo:s hemsida/blogg.

På tal om renegater trampar vänsterbloggaren Charlotte Wiberg fortfarande på i sitt speciella sätt att se vänster-antisemiter under stenar och bakom buskar. Och som god renegat anser hon anturligtvis att Stoppa Matchen-demonstrationen var en antisemitisk demonstration för att några få personer ropade en ramsa på arabiska som kan tolkas antisemitiskt: "Jag föreslår att Ekis Ekman nästa gång kollar in YouTubefilmerna från "tennisdemon" i Malmö innan hon börjar yra om harmlösa klistermärken". Eller skulle man som bloggaren Psykbryt låtsas om att Ekman kritiserar att vänster över huvud taget diskuterar antisemitism. Vips svejs har Kajsa Ekis Ekmans tes bekräftats av hennes egna kritiker. Så behändigt det kan bli ibland.

PS: Missa inte heller den utmärkta texten i GP av Cecilia Verdinelli:

"Varje demonstration drar till sig tokskallar. Vissa vill slåss. Andra tror på den judiska världskonspirationen. Självklart är det arrangörernas uppgift att isolera provokatörer. Men det är orimligt att tro att någon skulle lyckas till hundra procent. Jag tror att Dilsa Demirbag-Sten också vet det, hon låtsas bara inte om det. Varje rörelse som samlar till åsiktsmanifestationer kommer att dras med tokskallar. Det enda alternativet är att sluta sig inåt och förflytta all politik till medietränade tankesmedjeanställda. Den stora skillnaden mellan den aktivistiska vänstern och de andra är att den aktivistiska vänstern fortfarande kämpar för en idé om att politik kan vara en handling, ett rop som alla kan delta i."

Bloggat: Svensson
Läs även andra bloggares åsikter om antisemitism, vänstern, Kajsa Ekis Ekman, renegat, stalinism, reformism, stoppa matchen, israel, kritik
Pingat på intressant

Att inte förstå känslor

Neo-bloggaren Mattias Svensson ondgör sig på Sverker Sörlins kolumn i Dagens Nyheter. Sörlin har nämligen fått för sig att beskriva och blottlägga ett högst mänskligt beteende; nämligen den förmågan att bli otålig - att bli arg.

Kälkborgaren Mattias Svensson räds över den skränande pöbelmassan. Att folk kan bli arga på orättvisor och ojämlikheter är för den borgerliga apologeten helt obegripligt, ty klassamhället är det ultimata människan kan erbjuda för sig själv. Förstår inte folk det goda i orättvisan och ojämlikheten så är de helt enkelt inte riktiga människor, nej de är pöbel - inte riktigt värda som vi andra kälkborgare.

När tusentals arbetarfamiljer sprängs i bitar och människoöden förstörs är det enda kälkborgaren bryr sig om hur pöbeln reagerar, inte hur överheten agerar. Det är naturligt för en apologet, det är så att säga själva naturen att försvara, förneka och förlåta herrarna. Annars vore han ju tvungen att skaffa sig en annan identitet, och vilken skulle det vara? En kulturskribent som beskriver mänskliga känslor? Usch, nej! Fy va pöbelt!

Det är dock inte alls så konstigt att kälkborgaren saknar förmågan att förstå ilskan och hatet hos folket. Kälkborgaren ser helt enkelt inte det våld som praktiseras mot folket i form av orättvisa och ojämlikhet. För kälkborgaren är det bara pöbeln som utövar våld, själv är han oskyldig som en god och skenhelig katolsk präst.

Läs även andra bloggares åsikter om klass, klassamhället, klasskillnad, borgerlighet, kälkborgare, mänskliga känslor, apologet, hat, ilska, pöbel, folket, arbetarklassen, ojämlikhet, orättvisa
Pingat på intressant

Att fastna i moralträsk vid systemfel

När kapitalismen krisar och folket ryter med arga nävar mot samhällets herrar är det allt för lätt att fastna i moralismens förenklade myter. När det är svårt, ja då är det lätt att man tappar siktet på problemet och man blir instängd och fokuserad på symptomet. Det är lattare att hugga av en människas huvud än att styra upp en reell ändring av ett befintligt samhällsystem. Det är inte svårt att förstå. Således är det inte konstigt att ilskan oftast riktas fel mot enskilda direktörer eller politiker.

Det ekonomiska systemfelet som genererar ett hierarkiskt över- & undersamhälle kan endast botas genom en systemändring. Om vi hugger av en girig människas huvud kommer systemet ändå att leda till att en annan girig aktör tar dess plats. Vi måste alltså ändra det ekonomiska systemet till ett system som inte genererar och förutsätter giriga diktatorer. Ett system som inte förutsätter kapitalister måste byggas på en demokratisk insyn och förutsättning.

Klassamhället botas inte med giljotin utan snarare med ett ex av Kapitalet av Karl Marx. Det ruttna finns i själva systemet där herrarna, vare sig de sitter som direktörer i ett statligt företag eller är ordförande för byråkratiserade fackföreningar avlöser varandra och agerar ut deras roll som systemaktör. Istället för att raljera över enskilda personers girighet borde vi rikta vår ilska mot systemfelet.

Däremot inte sagt att vi skall undvika att avslöja och synliggöra herrarnas giriga beteende. Det är en viktig uppgift för att medvetandegöra människor om systemets ruttna sätt att hantera människor.


Bloggat: Organisk Intellektuell
Media: AB, SR, DN
Läs även andra bloggares åsikter om moralism, girighet, kapitalism, ekonomi, klass, klassamhället, klasskillnader, byråkrati, Karl Marx, marxism, system, samhälle
Pingat på intressant

Idioter vägrar släcka lampor ikväll

Få har väl missat att Världsnaturfonden tillsammans med FNs generalsekreterare Ban Ki-moon och Desmond Tutu uppmanat till att under denna dag (2009-03-28) släcka ner lampor under en timme från klockan 20:30 ikkväll. Syftet är att tillsammans sända signaler till makthavarna om att något drastiskt behöver göras för att hindra klimatförstörelsen.

En del vrångpersoner har fått för sig att släcka en lampa eller två skulle kräva så mycket arbete och kraft att det inte skulle vara värt besväret. Andra har fått för sig att de av ren princip vill göra tvärtom för att hävda sin förträffliga egoism och självgodhet. Det är ett besynnerligt symptom.

Problemet ligger i att detta globala fenomen kan uppfattas som ett jippo istället för ett gemensamt ställningstagande. Och det verkar som att de flesta vrångpersonerna försvarar sitt pubertala motstånd i dessa termer - att de inte gillar jippon där människor är med bara för att stilla sitt dåliga samvete. Men då har man missat vad kampanjen handlar om. Den handlar inte om att så effektivt som möjligt sänka energianvändingen, utan det handlar om att visa ställningstagande - det handlar om opinionsbildning. Det är två olika aspekter som vrångpersonerna helt har missat och därmed pratar i skägget istället för att visa att de bryr sig om vårt klimat.

Ett annat argument som vrångpersoner använder i samband med "samvets"-argumentet är att detta skulle vara något för i-världen att visa sitt förakt mot u-världen. Det är ju bara i-världen som har så mycket energi att slösa så att de kan göra sådana kampanjer. Men ack så vrångt! För föreligger det inte så att det är just i-världen som överproducerar och överkonsumerar? Jo, visst! Det är ju så att det är vi i i-världen som använder mer än vad vi behöver, och att vi kan göra ofantligt mycket mer för att effektivisera vårt konsumerande och våra produkter. Det är detta kampanjen handlar om.

Det finns gott om jippon där människor kan stoltsera med sin moraliska övertygelse, som exempelvis alla dessa cancer-märken som folk går runt med. Men att släcka några lampor i sin lägenhet eller sitt hus är i jämförelse relativt anonymt. Du köper inget klistermärke eller rocknål för att visa upp för grannen eller arbetskamraten. Du sträcker ut din hand och trycker på en knapp eller två i ditt eget hem. Hur svårt kan det vara? Bara din egen vrånghet står i vägen.


Bloggat: Sanna Rayman, Arbetaren
Media: SvD, DN, AB
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, klimat, el, lampor, idioter, vrånghet, egoism, moralism, opinionsbildning, Earth Hour
Pingat på intressant

IF Metalls svek

Att klassförrädarfacket Metall böjde sig inför arbetsgivaren att sänka lönerna över medlemmarnas huvuden har fått digra konsekvenser. Inte bara för Metalls medlemmar utan för alla LO-grupper.

Jag vill återge en intressant insändare I VF av metallarbetaren Peter Jansson i Hagfors:

"En reflektion från verksgolvet i Hagfors:

Länge har det ryktats om möjliga tänkbara sparåtgärder mot den svaga orderingången. Det har vart munkavel på och inget har kommit ut från företagets och fackens möten.

På onsdagsmorgonen den 25 februari informerades vi anställda så om att parterna kommit överens om den tio-procentiga lönesänkningen för att rädda jobben.

Skiftgående metallarbetare fick ta emot chockbeskedet via radion.

Varför fanns inte tid till att informera och höra med oss anställda först innan beslutet togs. Det handlade inte direkt om någon oviktig skitsak, utan om de anställdas ekonomi. Många blev oroliga och förbittrade tiden efteråt när man insett vad detta innebär för dem. Självklart är det alltid så att ju mera man har i lön ju lättare är det att ta en sån här smäll. I detta fall är det vi på verksgolvet, metallarbetarna med de lägsta lönerna, som drabbas hårdast. Bara fyra dagar efter informationen infördes den sänkta lönen.

Har under mina år som facklig företrädare aldrig upplevt något liknande som detta. Beslutet här är helt på kollisionskurs med Sveriges samlade fackföreningsrörelse, förutom IF Metall centralt, bland annat om lönesänkningarna och om jobb räddas eller inte på detta sätt.

Det visar sig nu att uppgörelsen kan strida mot kollektivavtalet, och kraftiga skadeståndkrav kan komma. Irritation uppstod när företagets informationschef i media meddelade att detta inte skrämmer Uddeholm Tooling. Han säger också att vi har vår linje och tillsammans med de anställda har vi kommit överens om hur vi ska göra och att det är det som gäller.

Visst finns bland oss anställda åsikter för och emot om uppgörelsen.

Men avtal är ju till för att följas; det är den svenska modellen. Eventuella brutna kollektivavtal främjar ju inte direkt arbetsfreden. Och vaddå kommit överens med de anställda? Ingen viste ju något! Vuxna människor, många med familjer, har man beslutat över huvudet på, fingrarna rätt ner i plånboken. Denna process är långt ifrån vad solidaritet och bruksanda betyder.

Rätt om räddade jobb eller inte, det återstår att se. Alla hoppas förstås på en intakt arbetsstyrka efter detta.

Uppmanar nu våra fackliga företrädare att snarast begära förhandlingar om en återbetalning av våra förlorade avtalade löner när konjunkturen vänder.

Slutligen, gå nu inte på IF Metalls centrala fadäs om en 20-procentig lönesänkning, ”Löfven-avgiften”, om det kommer upp på dagordningen.

Med hopp om inga efterräkningar för detta inlägg. "

Verkstadsklubben på Uddeholm Machining AB Hagfors har även den skrivit en mycket bra insändare i ämnet:

"IF Metall har genom sitt handlande frångått det fackliga löftet, som vi tillsammans hållit fast vid under många, många år! IF Metall har inte bara genom sitt handlande svikit sina medlemmar utan också hela LO-familjen! Det fackliga löftet (kollektivavtalet): Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin under några omständigheter arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra. Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav!

IF Metall har genom detta avtal enligt vår mening försämrat förutsättningarna till att motverka den finansiella kris vi befinner oss i. Köpkraften hos våra kamrater försämras genom detta! De 20 procent som nu tas ifrån oss är i bästa fall den marginal vi har att använda till konsumtion. Resten av vår lön är bunden i fasta kostnader såsom mat räkningar etc.

Att dessa avtal skall tecknas lokalt inom ramen för avtalet är för oss upprörande! Vi vet i dag hur situationen ser ut på olika företag runt om i riket. Detta med pressade förtroendevalda som under hot om varsel kommer att med största sannolikhet att ingå avtal.

Detta är inte ansvarsfullt från förbundet. IF Metalls förbundsledning har igenom sitt agerande inte handlat bättre än andra uppmärksammade lokala avtal, utan snarare sämre! Det har i Stockholm förhandlats bakom lyckta dörrar, utan att förankra beslutet. Just detta arbetssätt med att förankra innan beslut har varit fackföreningsrörelsen adelsmärke över tid!

Nej! Finns det nu någon ryggrad i IF Metalls förbundsledning så skall avtalet sägas upp! Det är de förtroendevalda på våra arbetsplatser runt om i landet som får ta smällen medan förbundsledningen sitter tryggt på sina positioner i Stockholm!"

Läs även andra bloggares åsikter om IF Metall, fack, arbetarklass, klasskamp, Hagfors
Pingat på intressant

Sabunis ytlighet

Nyamko Sabuni vill råda bot på segregationen i landet genom att helt enkelt riva de områden där segregationen syns - nämligen de miljonprogramsområden med relativt billiga och tillgängliga bostäder åt människor. Med ett dråpligt Alexanderhugg tror sig borgerlighetens korsriddare Sabuni råda bot på samhällets problem. Dock botar man inte problem genom att försöka bränna bort symptomet, men tyvärr är det en vanlig borgerlig hobbysyssla i kortsiktighetens led.

Läs Badlands Hyenas briljanta satir om borgarnas rivningsiver.


Läs även andra bloggares åsikter om Nyamko Sabuni, bostäder, miljonprogram, borgerlighet, kortsiktigt, ytligt, problem, samhällsproblem, segregation
Pingat på intressant

Maud Olofssons skeva verklighetsuppfattning

I ljuset av ett folkligt missnöje på de statliga bonusarna, så kan vi se hur högerregeringen med Anders Borg i spetsen försöker tilltala folket genom att kritisera bonusarna. Men det var Anders Borgs högerregering som tog bort förbudet mot bonusarna och uppmanade att använda mer generösa bonusar. Populism genom lögn på bekostnad av verklighet.

På SVT:s Uppdrag Granskning går det att läsa i klartext hur partiledaren för centerpartiet och näringsminister i högerregeringen Maud Olofsson för med osanning - eller mer korrekt; ljuger gång på gång inför kameran. Det är en högst allvarlig tendens hos en minister i en sittande regering.

"NÄR REGERINGEN beslutade om de nya riktlinjerna i juli 2008, skrev man till och med att man tar "bort sitt generella motstånd mot bonusar".

Det här vill Maud Olofsson inte kännas vid idag - trots att det står svart på vitt.
- Nej, det har vi inte sagt, det är en felaktig beskrivning, hävdar hon."

Jag rekommenderar verkligen att se Uppdrag Gransknings inslag så får ni se hur hon slingrar sig för att rädda sitt eget gudomliga skinn. Hon minsann har inte gjort något fel! Eller, visar det sig att hon sagt något som kan uppfattas negativt i "efterhand" - ja då har hon helt enkelt inte "sagt" det, ty hon - den evinnerliga Maud - kan inte göra något dåligt. Hennes ord är återgivet ordagrant - men Maud erkänner inte verkligheten.

Nu KU-anmäls både Anders Borg och Maud Olofsson för att ha ljugit. Men det är inte första gången Maud försökt fara med osanning. I samband med att regeringen tillsammans med centerpartiet kommit fram till att öppna för utveckling av kärnkraften påstod hon att centerpartiet inte ändrat åsikt i frågan om kärnkraft. När centerpartiets partiledning alltså ändrade åsikt om kärnkraften påstod Maud alltså att partiet inte ändrat åsikt. Ljug och förneka - så mycket som bara möjligt för att visa ett gott yttre.

Det är helt enkelt något som inte stämmer med Mauds verklighetsuppfattning. Något är allvarligt skevt och ruttet i den bild hon applicerar på sin omgivning. Det gäller inte bara hennes automatiska fallenhet för lögner, utan även i hennes syn på människor när hon tillsammans med regeringen inte beviljar kommunerna mer pengar för att klara den ekonomiska kris de idag befinner sig i. Är det någon del av samhället som behöver mer pengar i ekonomiska kriser är det ju kommunerna med sina välfärdsarbeten, nu riskerar istället 20 000 välfärdsarbetare avskedas i landets kommuner. Det i tider då efterfrågan och behovet av just välfärdsarbetare är hög.


Bloggat: Ett Hjärta Rött, SKP, Alliansfritt
Media: DN, SVT, SvD
Läs även andra bloggares åsikter om Maud Olofsson, Anders Borg, regeringen, högerregeringen, lögn, ljuger, osanning, verklighet, bonus, bonusar, näringsliv, staten, missnöje, folket
Pingat på intressant

Karl Marx arbetsvärdeteori bekräftad av termodynamiken

Ja så besynnerligt kan det tydligen komma sig! I det senaste numret av Clarté finns det nämligen en artikel av ekonomen Paul Cockshott att läsa. I denna artikel redogör Cockshott hur matematikerna Moshe Machover och Emanuel Farjoun samt fysikern Viktor Yakovenko genom komparativa analyser mellan kapitalistisk ekonomi och termodynamiska lagar kommer fram till att arbetsvärdeteorin stämmer.

Machover och Farjoun tänkte att den kapitalistiska ekonomin beter sig som en gas där molekyler interagerar med varandra genom att studsa på varandra. Molekylerna representerar då marknadsekonomins otaliga företag och individer som interagerar med varandra genom att köpa och sälja. Vad de kom fram till var att kapitalismen får förutsägelser som stämmer med arbetsvärdeteorin framställd av Karl Marx, nämligen den att: "varornas försäljningspris skulle variera som en funktion av sitt arbetsinnehåll". Naturligtvis inte deterministiskt ner på enskild molekyl/företag/individ p.g.a. marknadens kaotiska system utan mer i förhållande till sannolikheter. De kommer fram till att de delar av samhällets produktion som använder sig av mycket arbete i förhållande till kapital är mer profitabla än de delar som förhåller sig tvärtom. Och verkligheten bekräftades då: "detta testades visade det sig att Farjoun och Machover hade rätt. Industrigrenar med hög kvot arbete/kapital är mer lönsamma".

Fysikern Viktor Yakovenko har visat å sin sida hur pengar i en kapitalistisk ekonomi fungerar som energin i fysiken. När molekylerna/företagen/individerna studsar mot varandra och överför energi/pengar fungerar fördelningen enligt den så kallade Gibbs-Boltzmanns fördelningen. Det innebär att fördelningen går ut på att ett fåtal molekyler/företag/individer besitter en stor mängd av pengarna/energin medan resten (majoriteten) får nöja sig med ett litet antal pengar/energi. Yakovenko kommer till och med fram till att USA:s inkomstfördelning bekräftar förutsättningen i ännu högre grad än Gibbs-Boltmannsfördelningen.

Senare arbeten av Yakovenko och Ian Wright visar i ekvationer, med hänsyn till om molekylerna/företagen/individerna kan öka sina pengar/energi genom ränta och anställa lönearbetare, så visar ekvationerna att det leder till en polarisering i två grupper - där den ena gruppen (majoriteten/arbetarklassen) följer Gibbs-Boltmannsfördelningen medan den andra gruppen (fåtalet/kapitalisterna) som får sin inkomst genom kapital styrs av en lag som kallas potenslag som bekräftar de förutsägelser Yakovenko kommit fram till vad gäller inkomstfördelning.

En viktig slutpoäng Paul Cockshott kommer fram till är att Gibbs-Boltzmannsfördelnings lagen effektivt påvisar hur även "marknadssocialistiska" system kommer att ha stora ojämlika förhållanden i inkomstfördelningen.


Läs även andra bloggares åsikter om Karl Marx, marxism, ekonomi, kapital, kapitalism, klass, klassamhället, klasskillnad, arbete, arbetsvärdeteorin, fysik, matematik, Gibbs-Boltzmann, potenslag, Viktor Yakovenko, Moshe Machover, Emanuel Farjoun, Paul Cockshott, Clarté
Pingat på intressant

Lästips: Röda Raketer om Pariskommunen, Erik Berg om Jason Lutes trilogi om 20- och 30-talets Berlin, Alliansfritt om Högerregeringens ovilja att göra något åt arbetslösheten, Marlene om antisemitism, Ekonomikommentarer om den oreglerade finansekonomin, Trotten om den senaste partiledardebatten, Svensson om värnpliktens vara eller icke-vara, Erik Svensson om klimatförnekare, Kildén & Åsman om finanskrisens orsaker

Arbetarna i Frankrike visar sin ilska

Al Jazeera rapporterar att franska arbetare börjar reagera kraftfullt gentemot att företagen avskedar arbetare. Dagens Nyheter rapporterar att arga arbetare höll kvar chefen för elektronikjätten Sony i Frankrike:

"Foucher hade kommit till fabriken för att träffa 311 avskedade arbetare en sista gång innan fabriken stängs den 17 april. Men personalen är missnöjd med kompensationen som den japanska elektronikgiganten erbjuder och gick ut i strejk och barrikaderade ingången till fabriken sent på torsdagen."

Den globala kapitalistiska kris som nu får all fler konsekvenser visar att de skilda klassintressena fortfarande är högst reella. Hoppas nu att dagens arbetarklass tar dessa erfarenheter med sig i framtiden och stärker sin klassmedvetenehet och kamp.

Läs även andra bloggares åsikter om Frankrike, arbetare, klasskamp, kapitalism, kris, ekonomi, klass, klassintressen, finanskris, Sony, protest, demonstration
Pingat på intressant

Politiska allianser hotar demokratin

Moderaterna i Högeralliansen rapporteras nu i ännu ett steg tagit väljare från de övriga högerpartierna. Det är inte särskilt märkligt då alliansens funktion eliminerar på ett grundläggande sätt de olika partiernas funktion, därav är det naturligt att det ledande partiet får representera alliansen.

Samma problem är det för Vänsteralliansen med miljöpartiet, där av någon outgrundlig anledning en påtryckande mediaopinion önskade ett samarbete med en förplanerad och gemensam plattform. Exakt det som gjorde de olika högerpartierna i Högeralliansen till obetydliga. Konsekvensen är alltså att vi i längden, om allianserna får råda, får ett två-partisystem.

En sådan utveckling av det politiska systemet är ett reellt avsteg från en demokratisk utveckling till en systematisk avveckling. USA:s nuvarande reella en-partisystem hägrar som en olycklig framtid för vårt samhälle, och kanske är ett typexempel får vår samtid som allt mer betecknas som en avveckling av demokratiska värden - än en utveckling och fördjupning. En västvärld där kapitalet ersatt välfärdens skyddsnät mot kapitalismens utslagningssystem är kanske inte så långt borta.

Bloggat: Claes Krantz, Ett Hjärta Rött
Media: SvD, EX,AB
Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, pluralism, partier, politik, system, kapitalism, kapitalet, västvärlden, välfärd, Sverige, allianser, moderaterna, högeralliansen
Pingat på intressant

Paulina Neudings fantasier

Svenska Dagbladets ledarskribent Paulina Neuding ger tydligen utlopp för obehagliga fantasier i amerikansk press. Tidningen, eller veckomagasinet, heter The Weekly Standard, ett namn som jag aldrig hört talas om tidigare så det kan inte vara något oerhört framsteg, som en handfull borgerliga bloggare nu försöker blåsa upp det till. Svenska Dagbladets egna "ledarblogg" går dock i taket och påstår att dessa få vulgära högerbloggar tyder på att Neudings text diskuteras flitigt i "den inhemska bloggosfären", fantastiskt!

När man granskar Neudings text slås man av den grova manipulation hon försökt åstadkomma, den slår en som en överraskande handflata över ansiktet. Den kalla öl som jag tänkt njuta av i stillhet på fredag kväll höll på att fastna i halsen på mig, när jag ord för ord läser hennes försök att förvandla Malmö till en krigszon. Det är nästan som man skulle läsa ett verk från en utexaminerad konstnärselev inspirerad av de franska surrealisterna. Det framgår tydligt att Neuding har en grov förvriden verklighetsuppfattning. Eller är det hela ett obehagligt skämt?

Hon börjar artikeln med att referera till ett uttalande av en Israelförsvarare, som gör tydliga paralleller mellan Malmö idag och nazismen i Tyskland på 30-40-talen:

"This is how it was last time too," said a Holocaust survivor, when she was escorted from Malmö's main square by the police. "We had to leave the square, while they got to stay."

Hur var det nu? Skulle man inte, eller skulle man göra paralleller till Förintelsen? Göran Rosenberg beskrev denna problematik på ett bra sätt för några dagar sedan i Dagens Nyheter. Att det faktiskt är fel att göra lättvindiga paralleller till Förintelsen, ty de hjälper till att förminska Förintelsen som ett viktigt kollektivt minne. Israelvännerna själva är ju inte sena med att koppla sådana paralleller med Israel som just antisemitism.

Den situation Neuding till en början beskriver var en pro-Israelisk demonstration i samband med Israels massmord i Gaza. Samtidigt som Israelförsvarare stödde staten Israels slakt på människor förekom en motdemonstration, som det brukar. Det förekom vad jag förstått en pro-Israelisk demonstration vid ett senare tillfälle och båda demonstrationerna ledde inte till någon allvarlig konfrontation och polisen verkade särskilt nöjd med tillställningen på den senare. Även om den tidigare motdemonstrationen även den var relativt lugn.

Men hos Neuding förvandlas enstaka smällare från vissa till att en: "home-made bomb was fired at the Jewish group". Sydsvenskan rapporterar händelsen att det i själva verket var "en fyrverkeripjäs". Att använda ordet "hemmagjord bomb" istället är högst medvetet från Neuding för att sätta effekt på sina vidlyftiga fantasier. Bomb låter ju mer dramatiskt, och inte på tal om "judisk grupp" när det egentligen handlade om en Israelisk stödmanifestation - inte någon judisk manifestation i övrigt. På tal om att koppla staten Israel till judar...

Den beskrivning av själva händelsen är på ett tragiskt sätt parodierat då det enda hon ger läsaren i beskrivning av motdemonstrationen var att den skrek: ""Sieg Heil" and "Damn Jews" by a group of mainly Arab and left-wing counter protesters". Det var alltså vad som skedde enligt Neuding - araber och vänsteraktivister som klumpat ihop sig för att skrika "Sieg Heil!". Men det enda som rapporterats är att det varit högljutt (vilket det skall få vara i en demokrati) och att det skrikits "Bojkotta Israel!", "Länge leve Palestina", "Bojkotta Israel" och "Israel mördare". Något kopplat till nazistiska slagord har inte rapporterats förutom av Neuding själv.

Bloggat: Svensson1,2,3
Läs även andra bloggares åsikter om Malmö, Paulina Neuding, Israel, antisemitism, kritik, protester, demonstration, apologeter, Palestina, fantasi
Pingat på intressant

Kristian Gerners högerpolitiska korståg

Kristian Gerner är så märkligt som en professor i historia och ordförande för organisationen SKMA, men utmärker sig mest som en politisk tolkare av historiska skeenden. Det är inte ovanligt att se honom hoppa fram på debattsidor, populärvetenskapliga tidskrifter och ideologiska organisationer för att framföra sin antikommunistiska övertygelse och försvar av staten Israel.

Medan forskare i stalinismens roll och konsekvenser i Sovjetunionen idag erkänner stalinismen som ett särskilt fenomen, och därmed använder begreppet stalinism istället för "kommunism" i sin forskning, så envisas Gerner med att använda det mer abstrakta begreppet kommunism för att beteckna stalinismen. Sålunda kan man läsa hur Gerner i Sydsvenskan (3 april 2008) går ut och kritiserar Historikeruppropet med att:

"Kommunismen är en humanistisk ideologi med människornas lycka på programmet. Det är en svår pedagogisk uppgift att förklara hur en ideologi med det goda samhället på programmet har kunnat åberopas av regimer som ordnat massmord på egna medborgare. Förklaringen måste sökas i praktiken, i en analys av hur kommunistiska regimer har fungerat."

Själva begreppet "kommunistiska regimer" kan betraktas som en efterkonstruktion när antikommunister började komma underfull med att begreppet "kommunistisk stat" var ett omöjligt och motsägande begrepp, eftersom kommunism betyder icke-stat vilket då skulle betyda att "kommunistisk stat" skulle betyda ungefär "icke-statlig stat" vilket faller på sin egen definition. Begreppet "kommunistisk regim" blir då ett alternativ för ideologiska antikommunister att associera stalinismens gärningar med just kommunismen, ty ledarna för stalinismen kallade sig kommunister. Dock är det viktigt att påpeka att vad regimer eller personer använder för titel på sig själva egentligen är oviktigt, hur man vetenskapligt definierar regimer bottnar snarare i hur regimerna är uppbyggda, vilken funktion de har och vad de gör - kort sagt vilket innehåll regimen har och inte vilka kläder den sätter på sig. Det är därför Sovjetforskningen använder sig av ett begrepp som associerar till det fenomen de forskar om, och inte använder ett begrepp som kan associeras till något helt annat, det handlar alltså om att konkretisera och göra sin forskning tydlig.

Gerner verkar dock inte finna någon anledning att använda begreppet stalinism, och kliver därmed utanför den generella stalinismforskningen. Han är helt enkelt ideologiskt övertygad om att stalinismen är kommunismens praktik. En sådan ideologisk övertygelse passar dock illa med den stalinismforskning som finns, eftersom den visar att stalinismen faktiskt förvrängde den marxistiska begreppsapparaten för sina egna syften, att stalinismen som fenomen är långt mer komplicerad än som Gerner vill få den att vara. Således kan alltså Gerner finna sig ganska ensam inom forskningen om Sovjetunionen, och även så ganska ensam när han tar strid mot Historikeruppropet som förnuvarande är påskriven av cirka 460 svenska historiker och samhällsforskare, som alla förenas i att "det inte kan vara statens och regeringens uppgift att ersätta ordinarie historieundervisning med kampanjhistoria och i detalj föreskriva hur historien ska tolkas och användas". Gerner finner sig alltså ganska ensam att försvara statlig historiekampanjer, som annars var vanligt i det stalinistiska Sovjetunionen. Därav har Gerner inte lärt sig av stalinismen så som man hade kunnat hoppas.

Kristian Gerner har även upplåtit sig beskriva vad "kommunism" är för pajasorganisationen UOK (Upplysning om kommunism) med anknytning till Svenskt Näringsliv. Där försöker Gerner på allvar redogöra varför kommunismen är en religion (SIC!), och bland annat påstå att Orwell skrev satiriska texter om kommunism. Nå, om man får tro Orwell själv så kritiserade han det stalinistiska systemet, inte kommunismen eller socialismen. Och vad gäller det pubertala försöket att jämföra kommunism med religion så står det klart för vem som helst med någorlunda kunskaper om vad religion är för något för att vifta bort det som enbart stolligheter. Att enbart utifrån stalinismens dogmatik utgå ifrån att kommunismen som idé och rörelse skulle vara en religion tyder på grava okunskaper i alla dessa begrepp.



Vad gäller hans kontakt med SKMA, som på sistone gjort sig känd för att på lösa grunder anklagat partiledaren för Vänsterpartiet Lars Ohly för att vara antisemit, kan man läsa Gerner i detta dokument tigga om mer pengar till SKMA med motivering om en eskalerande antisemitism. Således är det inte märkligt att se att Gerner går med frontalattack (Newsmill) gentemot den politiska vänstern och anklagar den för att föra aggressiv antisemitism. Det ingår helt enkelt i Gerners högerpolitiska övertygelse att svartmåla den politiska vänstern och dess legitima Israelkritik. Gerner skriver med glöd: "Den exempellösa kampanjen mot Israel har stegrat antisemitismen till nya nivåer." Men det allvarliga är att Gerner jämför den situation som judarna har i Malmö med hur judarna hade det under andra världskriget. Det är en koppling till nazism, som israelapologeter annars tecknar som just antisemitism när den jämförelsen görs med staten Israel. Att Gerner, som varande ordförande för SKMA nu går ut och förminskar Förintelsen på ett sådant sätt kommer tyvärr att ännu en gång sätta en stämpel på SKMA som en varande oseriös organisation, vilket i sig är en oerhörd tragedi med tanke på dess viktiga uppdrag. Vi kan alltså bevittna hur försvarare av Israel försvårar kampen mot antisemitismen, och där fyller tyvärr Gerner idag en nyckelfigur, ty för övertygade högerpopulister är det vanligt att målet helgar medlen.

Kristian Gerner har även försökt sig på att tillsammans med Klas-Göran Karlsson beskriva folkmordens historia. Men som Martin Linde, historiker vid Göteborgs universitet kritiserar så blir dessa lundaprofessorers historiebok nästan av en parodi i det historiska ämnet, ty Gerner och Karlsson som är djupt involverade i Forum för Levande Historias historiekampanj mot "kommunistiska regimer" ser folkmord som ett led från revolutionära idéer. Det är en gammal högerkonservativ idé som går ut på en innerlig rädsla för idéer som vill ha grundläggande förändringar i samhället. För att rädda konservatismens anseende anstränger de sig för att beskriva nazismen som en genuin revolutionär rörelse - inte konservativ som är den gängse fascismforskningens uppfattning. Oftast bygger de sina svulstiga påståenden om nazismens "revolutionära" karaktär enbart på nazismens retorik och propaganda - vilket i sig visar ett märkligt sätt att hantera källkritik.

Och därav blir Gerners och Karlssons beskrivning ensidig för att den västliga hemisfären framstår som fläckfri, ja, rent av som en motpol mot aktörer som bryter mot mänskliga rättigheter och internationell folkrätt. Det är bara "de Andra" som håller på med sånt, och missar helt att det är vi i västvärlden som fortfarande håller på att kriga och mörda folk i konflikter vi själva skapat. Västvärlden har otaliga exempel på sig, däribland folkmord, massmord, invasioner, och ockupation på sina axlar. Och det är detta historien bör lära oss människor, att det inte bara är de självklart upplevda "onda" som kan utföra brott mot mänskligheten, utan även västvärlden med sina högfärdiga tal om demokrati och frihet. Bland annat skriver Martin Linde:

"Folkmordens historia ter sig i viss bemärkelse som ett försök till äreräddning av kapitalismen. Första världskriget framställs här inte som en kamp mellan kapitalistiska stormakter om kolonier, råvaror och marknader. För att förklara krigsutbrottet hänvisar författarna till fenomen som modernisering, vapenteknologins utveckling och cyniska makthavare. Någon gång omnämner de också "spänningar mellan kolonialmakterna" som en bakgrundsfaktor, men det förblir oklart vad kriget handlade om och vilket samhällssystem som frambringade det. Kolonialismen decennierna kring 1900 tycks inte heller ha något att göra med kapitalism. Den brittiske historikern Eric Hobsbawm har en mer verklighetsförankrad uppfattning: "Alla försök att skilja ut förklaringen till imperialismen från kapitalismens speciella utveckling mot slutet av 1800-talet måste betraktas som ideologiserande övningar allena" (Imperiernas tidsålder, 1987, s. 101). Vidare förtiger Gerner & Karlsson den kapitalismens kris som cirka 1930 banade väg för Hitlers maktövertagande. Massakrerna i Rwanda och Jugoslavien på 1990-talet skildras utan rimlig belysning av den destruktiva roll som den globala kapitalismens institutioner spelade de närmaste åren dessförinnan. Det framgår inte att Världsbanken och IMF påtrugade bägge dessa länder en nyliberal ordning som slungade ut stora människomassor i arbetslöshet och fattigdom - vilket skapade grogrund för etniska konflikter och nationalistisk hatpropaganda. Det är märkliga utelämnanden i en bok som är avsedd att begripliggöra folkmordens mekanismer."

Professor Gerners personliga ideologi tillåts alltså otyglat färga hans "historiska" uttalanden och analyser. Ett passionerat hat till socialism och politisk vänster driver honom till ett omfattande kampanjarbete för att genom ett akronistiskt felslut försöka gå i bevis att den stalinistiska terrorn helt enkelt är en praktisk konsekvens av kommunistiska idéer. Trots att stalinismens kännetecken snarare betecknas som de kommunistiska idéernas motsats. Så här förklarar den meriterade forskaren i Sovjetisk historia professor Viktor Danilov:

"Landets industrialisering, den allmänna utbildningen och fria sjukvården, det kraftiga uppsvinget för vetenskap och kultur var, liksom andra progressiva drag under sovjetepoken, inte bara idéer utan förverkligades i praktiken under den första sovjeteran. De verkliggjordes inte tack vare stalinismen, utan trots de hinder och förluster som förknippas med stalinism. Men inte nog med detta - det sammanbrott för sovjetsystemet som skett inför våra ögon var en direkt konsekvens av stalinismen." ["Bönder och bolsjeviker - den ryska landsbygdens historia 1902-1939" (Handelshögskolan i Stockholm, EFI), red. Lennart Samuelson, s.257]

För mer lästips om den vetenskapliga diskussionen och forskningen i det stalinistiska fenomenet kan tilläggas förutom den utmärkta boken "Bönder och bolsjeviker - den ryska landsbygdens historia 1902-1939" (Handelshögskolan i Stockholm, EFI), red. Lennart Samuelson, så kan jag varmt rekommendera boken "Stalinism and Nazism - Dictatorships in Comparison" (Cambridge University Press) red. Ian Kershaw och Moshe Lewin, som båda på ett effektivt sätt introducerrar en i den senaste diskussionen och forskningen i just stalinism. Något man definitivt kan undvika i fortsättningen är att läsa Kristian Gerners fyrkantiga korståg.

Bloggat: Palestina, Röda Malmö, Det Progressiva USA, GPF, Dagens Konflikt
Media: Arena
Läs även andra bloggares åsikter om Kristian Gerner, historia, SKMA, FFLH, antisemitism, kommunism, antikommunism, höger, vänster, ideologi, politik, forskning, vetenskap, kampanj, staten Israel, kritik, folkmord, stalinism, sovjet, sovjetunionen
Pingat på intressant

Lästips: Svensson om vart antisemitismen befinner sig i samhället, Lindelöf skriver också om antisemitism, och inte minst Erik Svensson om genmodifikation

Jan Myrdals bristande klarhet

Myrdal har många gånger klargjort sina ståndpunkter i diverse ämnen. Men vad gäller homosexualiteten har han tydligen svårigheter att fortsätta diskussionen i klarhet. Missförstå mig inte, jag uppskattar Myrdal som varande intellektuell debattör oerhört mycket, men det hindrar mig ju inte att invända mot tankemönster som jag anser fallera, tvärtom. Allt annat vore ointellektuellt av mig.

Myrdal har påpekat sin delaktighet i kampen för lika rättigheter för homo- som heterosexuella. Problemet är dock att Myrdal kritiserar förekomsten av sexuella läggningar, detta gör han genom att beskriva sin syn på sin sexualitet. Han gör detta i sin senaste skriftställning som svar på reaktioner på en intervju han gjorde med Mohammed Omar (jag har ännu inte hittat skriftställningen i tryckt form, utan endast läst den på FIB-forum). Vad han anser i detalj om HBT-rörelsens kamp mot institutionell och social diskriminering undviks dock som vanligt - förutom de tidigare utfallen mot Pridefestivalen och andra homo-bi-trans personer som "hävdar sig". Hur Myrdal själv definierar sig är ju faktiskt inget bestående argument mot HBT-rörelsen, men av någon anledning tycker han att det är relevant. Han försöker få det som att ens sexuella läggning snarare har med ens sexuella gärningar att göra. Därmed menar han att lagstiftning med termen "läggning" är fel. Dock, vilken gärning en människa utför definierar inte ens självidentitet, det borde vara en plattityd, som tydligen undkommit Myrdal.

Sedan påstår Myrdal att homofobi skulle vara integrerat inom arbetarklassen som ett led i horstigmat, alltså i stigmatiseringen av prostituerade. Att i sig sammanbinda homosexualitet med prostitution är ett argumentationsfel som heter "Guilt by Association". Lenin, som var en marxistisk teoretiker, förklarade sådana irrationella fobier med att arbetarklassen inom kapitalismen saknar den kunskap som behövs. Myrdal å sin sida väljer inte att kritisera fobierna i sig själv utan att gå i försvar till dem. Det är reaktionärt, och har ingenting med vänsterns tradition att göra, i alla fall inte den marxistiska traditionen.

Även om jag själv inte vill ha barn så anser jag att om andra vill ha barn ska de naturligtvis få rätt att skaffa det, förutsatt att de förstås inte är komplett olämpliga. Homosexuella par är inte särskilt mer olämpliga att ha barn än heterosexuella par. Om de vore det skulle det naturligtvis handla om bristande respekt för barnen, men nu förhåller det ju sig inte så.

Myrdal vill alltså få diskussionen att handla om homosexualitet, när det egentligen handlar om anonyma spermadonationer. Det är det jag menar med bristande klarhet från Myrdals sida. Det är något jag tidigare märkt av i en dialog med Jan Myrdal om just könsneutrala äktenskap. Det är också detta han säger i intervjun med Omar:

"Jag är emot detta med anonyma inseminationer eftersom det upphäver faderskapet. Barnet får inte veta något om sin härstamning. Vad jag har bråkat om är detta. Jag vill återställa faderskapet."

Egentligen borde Jan Myrdal endast fokusera på anonyma spermadonationer, och låta könsneutrala äktenskapet och sexualiteten vara. Ty det är barnets rätt att veta sitt biologiska arv som Myrdal vill förfäkta, och då verkar Myrdals kritik mot HBT-rörelsen vara mest av ett obskyrt stickspår. Eller som han skriver i min dialog med honom: "Se till att varje barn om möjligt får kärleksfull uppväxt hos biologiska föräldrar eller fosterföräldrar, hetero eller homosexuella."

Mer klarhet från Myrdal behövs, inte fler utsvävningar. I och för sig har Myrdal redan förklarat sin ståndpunkt, nämligen den att han ifrågasätter att ens sexuella identitet skulle ha med läggning att göra, utan Myrdal menar att det snarare har med beteende att göra. Men det innebär bara att Myrdal pratar i andra människors ställe, att alltså utgöra sig själv till "ställföreträdare". Myrdal må ha svårt med hbt-personer som hävdar sin sexuella identitet, men tydligen har han lika svårt att låta människor ha sina sexuella identiteter. En sexuell identitet utgörs inte genom en människas gärningar utan utifrån hennes begär - av människans sexuella preferenser. En man blir inte homosexuell bara för att han har sex med en annan man.

Har man svårt att identifiera sig som homosexuell eller heterosexuell, så finns bi- sexualiteten, som jag personligen antar de flesta av oss är. Men viktigt är det att inte själv ta på sig rollen som domare av andra människors sexuella identiteter. Det har och kommer alltid att vara en reaktionär handling, och tillhör således inte vänsterns tradition. Att det funnits, och fortfarande finns fördomar gentemot homosexuella bland arbetarklassen har snarare med det Lenin förklarade antisemitismen med, nämligen att det har med okunnighet och inte med något radikalt att göra. Kopplingen till prostitutionen som Myrdal gör kan som bäst ses som ett banalt felslut genom association.

Myrdal blandar även ihop två företeelser, där det ena handlar om sexualitet som en privatsak, och det andra som individens sexuella uttryck. Öppet hbt-perseoner utsätts i dagens samhälle för diskriminering, och det var med Myrdals ord inte länge sedan homosexualitet var förbjudet, och betraktat som sjukdom. Pridefestivalen fyller därmed en rationell funktion för att hävda hbt-personers existens och berättigande.

Myrdal har i Omars intervju intressanta poänger vad gäller Hamas och det palestinska motståndet, men förvillar tyvärr bort sig i nationalistisk romantik och menar på att nationalism strider mot kapitalism. Det är en kvalitativ vattendelare Myrdal visar upp gentemot resten av den marxistiska vänstern som traditionellt kritiserat nationalistiska strömningar - framtiden hör inte till nationalismen utan till nationalismens upphävande. Proletären har inget fosterland som det kommunistiska manifestet mycket riktigt påpekar. Och som marxistisk teoretiker har Myrdal inte så mycket att komma med, snarare kan man kalla Myrdal för en bondesocialist à la August Strindberg. Det också därför jag tycker det är fel att kalla Myrdalssällskapets pris för Leninpriset, ty Myrdal är ingen Lenin - tyvärr.


PS: Vänsterpartisten Hans Linde kritiserar Jan Myrdals svar i Omars intervju, och poängterar att han skall göra bokbål av Myrdals böcker: "Så jag säger; Tack för allt Jan Myrdal - nu går jag hem och eldar upp Turkmenistan!". Det är att gå för långt. Myrdal är en viktig intellektuell i en tid då tänkandet blivit likriktigt och hegemoniskt, och bolbål har aldrig varit en speciellt bra sysselsättning.

Bloggat: Niclas Berggren, Björnbrum, Hanna Löfqvist, Kvalitetsbloggen
Läs även andra bloggares åsikter om Jan Myrdal, Muhammed Omar, homosexualitet, sexualitet, heterosexualitet, nationalism, Hamas, palestina, kommunistiska manifestet, marxism, vänster, karl marx, lenin
Pingat på intressant

Avskaffa kungahuset

Varje krona som ges till kungafamiljen är ett hån mot alla demokratiska värden. Således bör naturligtvis inte monarkin få mer pengar, utan borde helt enkelt avvecklas till en demokratisk republik - för folket, av folket. Då kan vi äntligen glädjas över att för första gången ha en demokratisk statschef, som inte tvingats in i sin position genom födseln. De miljontals pengar kungafamiljen får utdelade till sig skulle tjäna utmärkt till landets skola, vård och omsorg.


Bloggat: SKP,
Läs även andra bloggares åsikter om kungahuset, monarki, demokrati, republik, statschef
Pingat på intressant

Direktörerna på Volvo backar tack vare protester från arbetarna

Efter att arbetarna protesterat har nu direktörerna på Volvo AB backat från ett kritiserat förslag att höja bonusarna (SIC!) till sig själva. Det visar att arbetarnas kamp lönar sig, och får konkreta konsekvenser. Hade arbetarna helt enkelt skitit i att säga ifrån varför direktörerna skall få oerhörda bonusar medan tusentals volvoarbetare slängts ut i varsel så hade direktörerna fortsatt med skyhöga bonusutvecklingar. Ty det är en regel i varje kapitalistiskt system att arbetarna får betala för kapitalismens kris och slöseri. Vill arbetarna få tillgång till sitt utförda arbete så måste de alltid och ständigt kämpa för det.

Det är detta som är liberalismens hyckleri. Liberalismen som pratar sig varmt om individen men är blind inför arbetarens (individens) producerade mervärde, som kapitalisten stjäl för sin egen kortsiktiga vinning. Och när företagets direktörer och chefer fumlar med affärerna i kortsiktighetens namn, och när det globala kapitalistiska systemet går ner sig i en allvarlig kris, ja då blir det som vanligt arbetarna som får betala notan.


Bloggat: Röda Malmö, Svensson, Trotten
Media: DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SydSvenskan
Läs även andra bloggares åsikter om volvo, bonusar, kapitalism, klasskamp, arbetarklass, arbetare, kamp
Pingat på intressant