Sidor

torsdagen den 30:e april 2009

Stalinismen fall i Europa och de patetiska associationerna


Den vulgära vänsterhataren Claes Arvidsson fortsätter med sina patetiska associationer i sitt personliga korståg. Allt som luktar arbetarklass och arbetarrörelse skall genast associeras med onda historiska symboler, vanligtvis det stalinistiska förtrycket. Så, då skall Arvidsson naturligtvis koppla arbetarklassens solidaritetsdag med stalinismens fall i Europa, fast Arvidsson är en sådan festlig salongsagitör som inte riktigt hunnit med och släppt Kalla Kriget och klarar därför inte av att nämna förtryck och diktatur för sitt rätta namn. Nej, Arvidsson envisas fortfarande att benämna stalinism för det mer diffusare begreppet kommunism. Det är förstås mycket medvetet, för med ett diffust begrepp kan Arvidsson utöka sin association.

Ty det är icke många huvuden idag som försvarar stalinism, och det vet Arvidsson. Därför används begreppet kommunism, som aldrig existerat som samhällsbygge och kan betyda allt från anarkism till demokratiskt rådsarbete, därför att för Arvidsson går målet före medlen som alla hatiska agitörer.

För ordningens skull skall det påpekas att minnesstunder och kunskap om stalinismens oerhörda brott (inte minst mot kommunister) är en god och uppmuntrande sak i en samtid som allt mer börjar tappa grepp om sin plats i historien. Men att pajasorganisationen UOK får stå för tillställningen är den verkliga tragedin. Där gör verkligen landets borgerlighet historien en björntjänst.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: kvinnopolitisktforum skriver Välkommen till den halvnya bloggen!, Marlene Olsson skriver Jag flyttade bloggen till wordpress men jag vet inte jag, domljuger skriver Klass-samhället förvärrar virusets spridning, jesper skriver Petter Larsson från Antirasistiskt forum, Baskien Information skriver Uttalande från Irish Basque Solidarity Commitees om den senaste tidens gripanden

onsdagen den 29:e april 2009

Bloggdöden är en bra och naturlig utveckling av bloggosfären

Bloggdöden är egentligen ett dåligt begrepp, ty det är inte bloggosfären som helhet som dör eller försvinner, utan endast den delen som inte riktigt passar eller känner passion för bloggen som verktyg eller möjlighet. Därav är det inte något märkligt att en del "bloggare" lägger av eller försvinner, de har testat och kommit fram till slutsatsen att det inte är deras intresse. Detta leder till att bloggosfären rensas på ytlighet och bristande engagemang, och det är bara bra för den. Så tack och adjö, kom inte tillbaka! Vi klarar oss helt utmärkt utan kändisbloggar.

Bloggat: Bloggtidningen
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
Pingat på intressant

tisdagen den 28:e april 2009

Bra och dåligt om familjen Bonnier


Bonnier-ägda Dagens Nyheter går till försvar för Bonniers heder och storhet. Nazikopplingarna skall förstås som olyckliga omständigheter, inte något att hänga upp sig på. Barbro Hedvall konstaterar: "Krigsåren var inte Sveriges bästa stund. För familjen Bonnier var det en prövning som de bestod." Bonniers förhållande till det nazistiska hotet anser Hedvall kan riskeras ses av "oss sentida" som "djärvt, nästan dumdristigt.". Tänk, vad det är enkelt att förstå borgerlighetens kopplingar till nazism, så att man kan applicera positiva adjektiv likt "djärvt" på dem. Det är ingen dålig apologetisk prestation! Detta med tanke på att det är vi sentida, med nazismens konsekvenser i åminne, som skall anse det djärvt av Bonnier att hysa en förlagets författare och tillika hedersgäst varande nazisympatisör!

Hedvall har inte ens mage att kalla det ett misstag, utan bara "nästan" ett misstag. Och, inte på tal om att Hedvall bara ser denna halvdana kritik ur en hypotetisk samtida betraktare, som en "sentida", utan Hedvall verkar tro att det under Hitlers tid inte fanns några anledningar att kritisera nazisympatier. Vart tog demokrati och frihet vägen?

I samma tidning skriver Johan Croneman en bra krönika under rubriken "Makt ska ifrågasättas". Där kritiserar han den slentriana hyllningskören som borgerligheten har att erbjuda om familjen Bonnier: "Familjen Bonnier blir alltid mest intressant och spännande från vänster. Från höger blir det dråpliga berättelser "jag började med två tomma händer", ett trist rabblande av överjävliga uppoffringar".

Istället yrkar Croneman att familjen Bonnier skall kritiseras eftersom makten alltid måste ifrågasättas. Där har vänstern ett viktigt uppdrag, då borgerligheten besitter monopolställning över hela samhället. Det gick på 60- & 70-talet, då hördes vänstern, exempelvis från Fria Proteatern som var en del av dåtidens proggrörelse, men idag är vänstern tyst, blyg och menlös. Här måste det bli ändring på självförtroendet hos vänstern. Makten kommer aldrig ifrågasätta sig själv.

Missa inte heller Åsa Linderborgs kritik av Gregor Nowinskis serie Familjen Bonnie:
"[...]Men man ska inte överdriva. En av de vanligaste vänstermyterna är att tidningsägarna sitter och godkänner alla artiklar innan tryckpressarna dunkar igång. Ideologiproduktionen i demokratiska samhällen är, tyvärr, intrikatare än så. Familjen Bonnier är inte åsiktsintolerant, man sätter värde på sina radikala författare och kulturskribenter. Man accepterar de flesta ståndpunkter, bara de ger pengar eller prestige. (Ungefär som Schibstedt.) Men inte heller pluralismen ska överdrivas; den borgerliga huvudlinjen måste ligga fast och i Bonnierpressen har högerregeringen en pålitlig anförvant.

Genom DN och i EU lobbar Bonniers för ett avskaffande av presstödet, vilket skulle innebära döden för de flesta konkurrenter. Man vill få bort reklamskatten, samtidigt som man håvar in skattepengar i distributionsstöd.[...]"


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: Baskien Information skriver Kvinnorna tar makten i ETA, kimmuller skriver Knäbäcksgången och sossarnas kris, jesper skriver Johan Lindman från Antirasistiskt forum, kamratwot skriver Angående ipred.., Luddigt och Logiskt i Politiken skriver Internet och den unga sexualiteten, H Palm skriver Agere contra.

söndagen den 26:e april 2009

Arbetarinitiativet begraver nyliberalismen framför Swedbank-stämma



Det går dåligt för bankerna. En av dessa är Swedbank som hade en stämma under fredagen i lyxiga Kungliga Operan i Stockholm, där kunde kapitalägare klaga på varandra omgiven av en gigantisk sal av guld. Det var väl passande.

Från Realtid:
"Aktieägare krävde avgångar, sänkta ersättningar och mer information om varför det gått snett, när Swedbanks styrelse och ledning stod till svars på bolagsstämman."
Och utanför passade Arbetarinitiativet på att kräva bankernas förstatligande och samtidigt begrava den (förhoppningsvis) döda nyliberalismen.




Bloggat: Mullvaden, Svensson
Media: SvD, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, AB, AB2
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Tjernobyl - En händelse …., aik-micke skriver En Hackers Guide Till 1a Maj Krastavac skriver Strejk möter varsel - vi vägrar betala krisen!, andread0ria skriver Herr Omar och kultureliten, Baskien Information skriver Uttalande från Belfast Basque Solidarity Commitee

lördagen den 25:e april 2009

Strage ironiserar över nedladdningens konsekvenser

Fredrik Strage levererar på Kultursidorna i Dagens Nyheter en utomordentlig ironi över konsekvenserna av nedladdning, och ger därmed en svidande kritik av tidningens hysteriska ledarsida:
"Att ladda ner musik illegalt bara för att slänga den kan tyckas ologiskt. Men fler och fler fans stör sig på artisternas arrogans och bristande kvalitetskontroll. Och nu när lyssnarna lärt sig att fildelning är stöld vet de också hur de ska ge igen för divalater, patetiska texter och trötta comebackplattor. De bitchslappar helt enkelt musikerna där det känns: i plånboken. Genom att ladda ner ett album flera gånger och trycka på ”delete” efteråt snuvar man artisten på massor av kosing."
Bättre kan det sällan bli, tack Strage!

Bloggat: Opassande, Svensson, Badlands Hyena, Esbati
Media: SvD, SvD2, DN
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: Krastavac skriver Strejk möter varsel - vi vägrar betala krisen!, andread0ria skriver Herr Omar och kultureliten, Björn Nilsson skriver Sex timmar räckte … i Pompeji, Baskien Information skriver Uttalande från Belfast Basque Solidarity Commitee, totalavloning skriver Total Avlöning 24/4/09 Den siste entrepenören i den sista kistan.

fredagen den 24:e april 2009

Kommunistisk disciplin


Idag har jag:

01: Power-walkat tre fotbollsplaner

02: Sprungit fyra fotbollsplaner

03: Sit-ups 50 ggr

04: Ryggövning 30 ggr

05: Armhävning (?) 50 ggr

06: Studieläst marxisten Ernest Mandels åsikt om Lenin och bolsjevikerna


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: Baskien Information skriver Folkvalda politiker ska lagstagdas bort, jesper skriver Där vissa viker sig står andra stärkta, Björn Nilsson skriver Swedpank, Tuss skriver Cyberrymdimperiet slår tillbaka, kimmuller skriver Motstånd mot nedskärningar lönar sig!

torsdagen den 23:e april 2009

TPB-domaren Tomas Norström jävig?

Den stora nyheten idag har erbjudits från den enda bastionen för hederlig journalistik i modern svensk tid - Sveriges Radio. Nyheten är att domaren i rättegången mot The Pirate Bay har intressen kopplat till målsägarsidan (film- och skivbolagen och deras advokater) i rättegången:

Ex:01 Domare Norström medlem på fritid i Svenska föreningen för upphovsrätt (SFU). Henrik Pontén, Peter Danowsky och Monique Wadsted som företräder rättighetsinnehavarna i Pirate Bay-rättegången är också medlemmar.

Ex:02 Domare Norström sitter i styrelsen för Svenska föreningen för industriellt rättsskydd (SFIR). Föreningen jobbar med frågor som patent och mönsterskydd, men har också verkat för en starkare upphovsrätt.

Ex:03 Domare Norström extrajobbar på Stiftelsen .SE, där kollegan Monique Wadsted företräder de amerikanska filmbolagen i rättegången.

Trots att en mängd experter i juridik anser att Norström inte skulle ha varit domare i den berörda rättegången anser Norström själv att han: "har inte bedömt att jag är jävig på grund av de där engagemangen". Frågan är om en partisk domare vanligtvis själv anser sig partisk? Eric Bylander, lektor i processrätt vid handelshögskolan i Göteborg, anser att det inte spelar någon roll vad en domare själv anser, och förvånas att: "att man inte har varit försiktigare". Ja, man kan verkligen bli förvånad, och man undrar vilka tankar som egentligen rörde sig i huvudet på Norström när han "analyserade" sina "engagemang" hos målsägarsidan.

Håkan Hydén, professor i rättsociologi vid Lunds Universitet, anser att det finns fog till att domaren Norströms dömt efter sin jäviga position, bland annat radar han upp tre saker med TPB-domen som kan anses märkliga:

Ex:01
"Jag tycker det är konstigt att man kan döma för medverkan när man inte har en huvudansvarig. Det förutsätter ju att det finns någon annan som gjort brottet och det gör det inte här, inte i själva rättsprocessen."

Ex:02
"skadeståndet - där ska killarna betala 30 miljoner kronor som musik- och filmbolagen ansetts ha förlorat pga att huvudbrottslingarna har begått brott.
Jag ser inte logiken i detta. Tvärtom, här är juridiken ute på hal is och tvingas till motsägelser."


Ex:03
"att de döms till ett års fängelse. Man kan inte se strängare på medverkan än på huvudbrottet, och här vet vi att de som begått huvudbrottet är de som laddat ner.
Men som Tingsrätten dömer nu borde ju även var och en av alla nedladdarna dömas till ett års fänngelse - och det vore inte rimligt att döma alla dess enskilda ungdomar som sitter och laddar ner film och musik till ett års fängelse, det är fullständigt otänkbart."
Alltså vi kan se bakrund till jäv i domare Norströms "engagemang" i film- & musikindustrin, och även märkligheter i själva domen. Men, tack vare en kommentar från ett blogginlägg hos Opassande hittar man även tidigare förfaranden av Tomas Norström i frågor som upphovsrätt.

Bland annat var han inblandad i bråket om Sportbarernas visning av TV4:s fotbollsmatcher:
"Tingsrättens beslut på onsdagen innebär att två O'Learys-sportbarer sannolikt gör intrång i TV 4:s upphovsrätt", säger rådman Tomas Norström, domare i Stockholms tingsrätt, till Dagens Nyheter, efter tingsrättens beslut på onsdagen.

- Därav följer, att gör man det så blir man skyldig att betala ersättning för utnyttjande av upphovsrätten och kanske också ersättning om man kan visa på någon ytterligare skada. Det kan alltså följa av detta. Om tingsrättens beslut blir det som kommer att stå sig till slut, säger Tomas Norström."

[...]

- Regelsystemet är uppbyggt så, att om man gör intrång i upphovsrätten, så har man i princip rätt att få ersättning för detta. Men då får man kräva det. Och det har i och för sig TV 4 krävt."
Vidare har han föreläst hos Upphovsrättsföreningen. Och om man söker på Tomas Norström på Riksdagen.se finner man en hel del propositioner om ändringar/skärpta åtgärder mot "immaterialrättsliga intrång".


Bloggat: Jinge, redlib, Rick Falkvinge, Kulturbloggen, Annarkia, badlands hyena,
Media: SvD, DN, AB, SydS
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Swedpank, Tuss skriver Cyberrymdimperiet slår tillbaka, kimmuller skriver Motstånd mot nedskärningar lönar sig!, Baskien Information skriver “Jag har inget att dölja”, tusenpekpinnar skriver Internet♥, MJE skriver Bukowski - reflektioner en sen natt.

onsdagen den 22:e april 2009

Jean-Paul Sartre - Äcklet


Det var några månader sedan jag läste denna bok, som minst sagt betraktas som en av den moderna litteraturens klassiker. Ty den skall ge "stora tolkningar av den moderna människans främlingskap", enligt texten på bokens baksida som är till för att reklamera den för läsaren.Va bra! tänkte jag, här skall det läsas om människans tilltagande främlingskap med sin omgivning och sig själv, och detta av en av fäderna till den existentialistiska filosofin, så det kunde ju inte gå fel.

Mitt första intryck av boken var att metoden som Sartre erbjöd var ganska friskt. Boken är nämligen skriven som en dagbok, men utvecklat till ett mer realistiskt dagbokförfarande än det som kunde läsas under 1700- & 1800-talets Dagboks- & Brevromaner, men erbjuder inget mer innovativt än en stilistisk brytning. Själva handlingen tycker jag mig dra likheter till Hermann Hess´ Stäppvargen, där en ensam man söker efter förlösningen. I Sartres fall handlar det om Antoine Roquentin som tappat kopplingar till verkligheten, och som sedan, som i Hess´fall, kommer tillfreds med just verkligheten. Antoines problem är dock inte personligheten utan istället tvivel om verkligheten i sig själv och dess sammanhang.

Jag tolkar Antoines problem som ett fall av vulgär individuell atomism. Vissa passager beskrivs hur Antoines slås av vissa tings "äcklighet" i ett extrem tillfälle av fokus. Exempelvis vid ett tillfälle han befinner sig under ett träd och blir så fysiskt äcklad av enbart en rot, som han inte kunde förstå sammanhanget till trädet. Ett vulgärt tvivel av alltings totalitet, så skulle jag kort kunna beskriva Anoines problem - och därav bokens andemening.

Boken var faktiskt en besvikelse, rörig och stundtals ointressant. Men just Antoines problem med totaliteten är en intressant vinkel och tolkning av den allt mer lidande kapitalistiska människan. Hennes alienation/främlingskap framspunget ur ett system som yrkar på att atomisera verkligheten i självständiga individer och ting fråntagna sitt sammanhang. På det sättet fungerar boken som en utmärkt förklaring av den marxistiska/dialektiska förklaringen av begrepp som främlingskap, atomism och totalitet.

Men varför Antoines skulle känna äckel inför sitt problem kan jag faktiskt inte relatera till. Istället hade det ju varit troligare med att han kände rädsla. Det är vad jag skulle göra, tror jag.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: kamratwot skriver Svartfötter, svartfötter, Baskien Information skriver Kamrat gripen för “terroristrelaterad” verksamhet. Antifascistisk kväll attackerad., Kristoffer Ejnermark skriver Carl Bildt glädjs över att FN:s konferens mot rasism inte fördömer Israels rasistiska politik, Björn Nilsson skriver Klasskamp i Frankrike och Göteborg, Haninge skriver Hamnstrejk och krispaket, martin skriver Första maj är viktigare än Wanja

Carl Bildt glädjs över att FN:s konferens mot rasism inte fördömer Israels rasistiska politik

Genom SvD kan man läsa att FN-konferensen snabbat upp arbetet med att klubba igenom en överenskommelse om bekämpning av rasism, och redan tagit igenom ett dokument som kraftigt beskurits. Bland annat har stycket om Israels rasistiska ockupationspolitik tagits bort. Något annat stycke som också försvann var det om smädelse mot religioner, vilket av förståeliga skäl kan motiveras, men varför staten Israels rasistiska politik inte fick vara med är inte förståeligt utifrån ett anti-rasistiskt perspektiv.

Däremot är det förståeligt ur ett västkolonialistiskt perspektiv som har finansiella kopplingar till staten Israel, både som handelspartner och knähund till USA. Pengar går före människor. Sådan är kapitalismen.

Det verkliga anledningen till varför västvärldens representanter gjorde en skandal under Irans tal på konferensen var tydligen för att rikta uppmärksamheten till något helt annat än vad som pågick. Nu fick västledarna igenom ett dokument enligt deras tycke. Antoine Madelin, chef vid paraplyorganet för 155 människorättsgrupper (FIDH), sin syn på slutdokumentet:

"Dokumentet är under våra förväntningar. Kompensation för slaveri och kolonisation togs bort efter stark opposition från västländerna, och romer samt migrationsarbetare ges inte väntat skydd mot diskriminering. Dessutom är varken Israel eller USA med, länder som bidrar till problemen med diskriminering."[min kursivering]


Från Carl Bildts blogg:
"Det är en betydande framgång att vi nu på seneftermiddagen fått konferensen i Genève att godkänna det slutdokument som är ett resultat inte minst av EU:s mycket bestämda förhandling.
[...]
Det är mycket viktigt att slutdokumentet inte heller innehåller några referenser till smädelse av religioner, som EU inte anser hör hemma i ett dokument om skydd för de mänskliga rättigheterna.

Samma sak gäller referenser till situationen i Mellanöstern, inklusive Israel, eftersom sådana hänvisningar hade varit ensidiga i ett dokument av global räckvidd. Också här har vi genom EU haft en bestämd linje."


Missa inte heller Dror Feilers arikel på Newsmill:
"Mycket kan sägas om Irans president Mahmoud Ahmadinejad: att han både överdriver och far med osanningar. Han kanske till och med är rasist. Men är det verkligen en stor skandal att beskriva Israel som en rasistisk stat? Så stor skandal så att hela Europas politiska representation går i taket? Är det inte en värre "skandal" att Israels ockupations- och apartheidpolitik kan fortsätta år ut och år in. Är det inte en större "skandal" att detta tillsammans med den olagliga bosättningspolitiken på dem ockuperade territorierna pågår sedan 1967. Är det inte en ännu större "skandal" att Israel får trotsa ett otal FN-resolutioner och bryta mot internationella lagar och Genèvekonventioner utan att det internationella samfundet agerar. Och den kanske värsta skandalen av dem alla just nu: att Gazas befolkning på 1.5 miljoner fortfarande är bojkottade, isolerade, utan möjligheter att få det byggmaterial dem behöver för återuppbyggnaden av det som Israel demolerade under sitt senaste anfall på Gaza. En "skandal" så stor så att man famlar efter ord. För säg mig, vilka ord kommer att gå genom nålsögat och ut när det kommer till Israel? Med vilka ord får man beskriva den av Israel förda politiken utan att Israel kommer i dålig dager? Är det ens möjligt?"


Bloggat: Alliansfritt, Esbati, Röda Malmö, Gaza, SKP, Anna Wester, Svensson
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Klasskamp i Frankrike och Göteborg, Haninge skriver Hamnstrejk och krispaket, martin skriver Första maj är viktigare än Wanja, totalavloning skriver Total Avlöning 22/4/09 Uje ber om ursäkt., Krastavac skriver You have to study and get organized…or you could steal stuff

tisdagen den 21:e april 2009

Göteborgs hamnarbetare i strejk


Det är glädjande att se ett arbetarförbund möta upp klasskampen med ett seriöst och aktivt agerande, istället för medlöperi och byråkratisk topp-politik. Bakgrunden till konflikten är att Hamnarbetareförbundet inte fick vara med i förhandlingarna om varsel, trots att de representerar majoriteten av de anställda. Nedan återger jag deras pressmedelande, och här kan ni gå in på deras hemsida: Hamn4an.

"Pressmeddelande från Sv. Hamnarbetarförbundet avd. 4 Göteborg

09-04-16 kl. 21.30

Strejken i Göteborgs Hamn är ett faktum

Göteborgs Hamn vägrar även i dagsläget att förhandla med majoritetsfackföreningen Svenska Hamnarbetarförbundet avdelning 4 i Göteborg, som organiserar 80% av de anställda. Diskussioner om arbetsgivarens varsel om uppsägningar av 130 kollektivanställda förs även fortsättningsvis bara med minoritetsorganisationen Transport. Företaget har under veckan klargjort följande i ett brev till fackföreningen från VD Magnus Kårestedt: "Vi följer med detta förfarande de riktlinjer som finns i Medbestämmandelagens §11 och förarbetena till denna lag som är fastlagd i demokratisk ordning av den svenska riksdagen".

Arbetsgivaren vidhöll samma ståndpunkt vid ett möte mellan Svenska Hamnarbetarförbundets Verkställande Utskott, arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar och Göteborgs Hamns VD Magnus Kårestedt i Stockholm på torsdagseftermiddagen.

Svenska Hamnarbetarförbundet anser att företagets utspel är nonsens. Ingen svensk lag begränsar en arbetsgivares möjligheter att förhandla med en majoritetsfackförening. Lagen utgör uppenbarligen heller inget hinder för andra hamnarbetsgivare runtom i Sverige och den har inte tidigare hindrat ett konstruktivt förhandlingsklimat innanför hamngrindarna i Göteborg. Skillnaden nu jämfört med tidigare är att ledningen för Göteborgs Hamn nu äventyrar hela hamnverksamheten i ett försök att utestänga en facklig lokalorganisation med över 700 medlemmar, som man uppfattar som obekväm.

Göteborgs Hamn AB har också antytt för Hamn4an att man inte avser respektera fackets varsel om stridsåtgärder. Fackföreningen har varslat om total övertids- och nyanställningsblockad samt strejk, men arbetsgivaren anser sig ändå kunna utnyttja inhyrd personal och timanställda blixtarbetare med annan facklig tillhörighet under strejkveckan. Strejkande ska också utestängas från arbetsplatsen.

Om arbetsgivaren agerar fientligt under Hamn4ans stridsåtgärd genom blockadbryteri kommer det att få konsekvenser. Sedan tidigare finns en gällande stridsåtgärd inom Göteborgs Hamn mot användning av inhyrd bemanningspersonal som inte sanktionerats av Hamn4an. Allt gods som extern personal befattar sig med blockeras under sex timmar. Vidare kommer utnyttjande av svartfötter ombord på fartyg leda till ytterligare blockadvarsel i bestraffningssyfte, riktade mot det specifika fartyget vid framtida anlöp.

- Nu har vi tvingats ut i en strejksituation, utan några som helst ekonomiska krav. Det är beklagligt för alla - för kommuninvånarna som äger verksamheten, för hamnens kunder och för oss som arbetar här nere på kajerna. Samtidigt upplever vi förståelse för att vi måste slåss för vår demokratiska rätt som majoritetsfack att representera våra medlemmar under uppsägningsförhandlingar, säger Hamn4ans ordförande Peter Annerback i en kommentar efter mötet i Stockholm.

- Det här måste tas upp för offentlig debatt. Varför tillåts hamnledningen slösa bort göteborgarnas skattepengar på att bekämpa den fackförening som de flesta anställda valt att ansluta sig till? Hamnens aggressiva personalpolitik har redan kostat många miljoner och anseendet för hela hamnstaden Göteborg är hotat, säger vice ordförande Anders Möller.

- Vi var närmare 200 man på vårt informationsmöte i hamnen idag. Medlemmarna är beredda att genomföra stridsåtgärden fullt ut. Företagets utspel om att använda svartfötter uppfattades som en ytterligare provokation, så nu kommer vi att sätta ihop strejkvaktsscheman, avslutar Erik Helgesson, ledamot i Hamn4ans styrelse."

PS: Läs också RS Göteborgs intervju med Anders Möller som är vice ordförande i Hamnarbetarförbundet.

Bloggar: Kim Müller, Total Avlöning
Media: Motkraft, SR
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: Krastavac skriver You have to study and get organized…or you could steal stuff, slutstadium skriver Inför Kulturveckan, tusenpekpinnar skriver katharsis/diarré, Vida Latina skriver Aprildag i Villa de Leyva, Colombia

Sverige skämmer ut sig i FN

Det var när Irans president Mahmoud Ahmadinejad höll sitt tal som Sveriges representant demonstrativt ställde sig upp och gick ut ur salen. De flesta länders representanter tyckte dock inte att det fanns något att bli så upprörd över, så att det skulle finnas anledning att lämna salen. Det är något märkligt i att väststater som Sverige, som självrättfärdigt stoltserar som frihetens och demokratins fyr i världen, ändå inte klarar av att lyssna på ett tal av en representant i en demokratisk konferens mot rasism. Det är inte bara märkligt, utan det är rent av pinsamt.

Det är klart att olika åsikter måste få komma fram utan att yrhöns med överkänsliga nerver skall ställa till med ett skådespel. Och låt oss granska vad Mahmoud Ahmadinejad sa som fick sådana reaktioner? Enligt DN:
"De skickade utvandrare från Europa och från USA i syfte att skapa en rasistisk stat i det ockuperade Palestina, sade Ahmadinejad som var den förste delegat som talade vid konferensen."
Det ar väl inte farligt. Mahmoud har ju faktiskt rätt i att den sorts sionism som byggde staten Israel ledde till en rasistisk stat som behandlar icke-judar som andra och tredje sortens medborgare. Staten Israel är en rasiststat liksom USA:s f.d. president Jimmy Carter instämmer i, och dess judiska medborgare kommer till stor del från Europa och USA. Vadän denna upprördhet? Om det är rasism, så skall det naturligtvis tas upp på en konferens mot rasism.

Att Sveriges representant visade sådant dåligt omdöme är minst sagt pinsamt. Och den borgerliga tidningen Dagens Nyheter försöker få skandalen att handla om konferensen i sig själv, när det som sagt inte alls borde vara ett problem att kritisera rasism på en konferens mot rasism. Skandalen är knuten till Sverige och resten av de europeiska västerländer som valde att lämna salen, inte till FN-konferensen. Detta blir alltså en tragisk påminnelse om Sveriges koppling till den rasistisk nykolonialismen som breder ut sig i västvärlden.


Bloggat: Jinge, Alliansfritt, Esbati, Svensson, Jinge2, Bloggarna, Röda Malmö, Gaza, SKP, Ung Vänster
Media: Dagbladet, Sydsvenskan, Dagen, SvD, EX, SVT
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: totalavloning skriver Total Avlöning 21/4/09 Hamnarbetarna., slutstadium skriver Inför Kulturveckan, tusenpekpinnar skriver katharsis/diarré, Vida Latina skriver Aprildag i Villa de Leyva, Colombia, jesper skriver Jag känner bränt kött – jag ber till gud att det är människa – Morrissey, Baskien Information skriver ETA planerade bombattack mot socialdemokratisk president

söndagen den 19:e april 2009

Myterna om Lenin och bolsjevikerna 1.0


En ansenlig kritik mot Jan Myrdalsällskapets litteraturpris har på sistone stormat på borgerliga ledarsidor och diverse bloggar. Anledningen har inte så mycket med Jan Myrdal som svensk politisk och intellektuell aktör att göra, utan snarare det namn sällskapet gett litteraturpriset. JM-sällskapet hade den fräckheten att inte associera namnet till JM själv utan till Vladimir Lenin, den ryska revolutionären och tillike marxistiske teoretikern. Litteraturpriset fick således namnet Leninpriset. Att mysintellektuella kuddprofeter skulle reagera med moraliska utbrott hade naturligtvis inte kommit som någon överraskning.

Kritiken mot Leninpriset började med Stefan Adamenkos artikel i Expressen som uppmanade Mattias Gardell att lämna tillbaka priset. Anledningen var för att hans bröder dog under hungersnöden i Ukraina år 1921. Adamenko påstår att hungersnöden skapades på grund av att Lenin skulle ha förstatligat ”alla företag och banker” och kopplar detta till att ”ekonomin försämrades starkt”. Men det är en svart-vit bild av den dåvarande verkligheten. Adamenkos upprördhet är dock fullständigt förståeligt, den svältkatastrof som nådde sin kulmen efter inbördeskriget år 1921 var en mänsklig katastrof för många människor på landsbygden. Men svältkatastrofen 1921 hade många orsaker där stora torkan 1921-22 var den största i kombination med inbördeskrigets digra konsekvenser för landsbygden, och de tidigare årens minskade uppodling.

Jordbrukspolitiken som bolsjevikerna förde skildes inte väsentligt mycket från vad Tsarregimen 1916 och den Provisoriska regeringen under år 1917 utförde med tvångsrekvisitioner av livsmedel från landsbygd till stad. Vad bolsjevikerna försökte göra under "krigskommunismens" politik var att göra produktutbytet mellan land och stad mer rättvist genom att bönderna skulle få industriprodukter i form av tyg, socker, tändstickor och tvål för spannmål och kött. Men industrin hade det svårt och kunde inte leverera den mängd som var tänkt i utbyte, vilket ledde till att det ändå fick en karaktär av tvångsrekvisition. Detta ledde till omfattande bondeprotester, och i södra Ural sprang det till och med upp organiserade bondeuppror 1920-21. Men den unga sovjetstaten var inte ensam med problem på landsbygden, utan bondeuppror sprang upp varstans i världen vid den här tidpunkten.

Till skillnad från den massvält som skedde i västeuropas och USA:s kolonier med mer än 50 miljoner döda människor under några år i slutet av 1800-talet, så hade inte bolsjevikerna stora matlager till hands, eller vägrade erkänna misstag. Redan våren 1921 erkände bolsjevikerna att produktutbytet och tvångsrekvisitionerna bara skulle leda till ytterligare katastrof, vilket yrkade på en ny ekonomisk politik. Det var då Lenin fick igenom sin politik om den "Nya Ekonomiska Politiken" (NEP), vilket innebar att bönderna fritt kunde sälja sitt överskott på marknaden. Den hann inte förhindra svältkatastrofen 1921 men var i de kommande åren mycket framgångsrik.



Bilden av bolsjevikerna och Lenin som särskilt blodtörstiga hör alltså till en ensidig syn på den historiska utvecklingen i Ryssland och i världen. Den stora svälten 1921 var inte dirigerad av den nya revolutionära regimen, och man erkände sina ekonomiska misstag som spädde på bristen av livsmedel. Något som definitivt varit otänktbart i västländerna, där miljoner barn svalt till döds utefter de koloniala järnvägarna medan matlagren skickades till imperialistländerna. Aldrig får man höra en historiker nämna de miljoner barn som dött på grund av kolonialismen.

Den svenska historikern Peter Englund passade efterhand på att kritisera Leninpriset och Gardell som mottog det. Englund, som annars producerar historiska analyser av kvalité försöker leka satiriker genom att låtsas ge Gardell "Polpot-priset". Englunds tanke var alltså att Lenin och Polpot skulle ha något gemensamt, trots att den förre inte var stalinist eller envåldshärskare, inte utförde något folkmord eller ens levde under samma tidsålder. Att likna Lenin med allehanda onda historiska figurer brukar dock vara en instinktiv hobby syssla för bekväma kvasihistoriker, och är alltså inte en sådan innovativ tankeprodukt som de 200 kommentarerna hyllar Englund för. Englund gottar sig dock i solskenet.

Nyheten nåddes för ett tag sedan till media om att Svenska Akademiens Horace Engdahl med titel "ständig sekreterare" avgått, och ersätts av historikern och författaren Peter Englund, som i sin tur blev invald år 2002 som ledamot på livstid (som resten av ledamöterna). Av Åsa Linderborg är tydligen Englund både trivsam och lättsam. Vilken tur! Inte hade vi väl velat ha en som är bråkmakare? Vi minns ju alla den "ständige sekreteraren" Carl David af Wirsén som ställde till ett helvete för den nya generationens litteratur. Och det är väl det vi får hoppas på med sekreterare Englund att han efter smak och snille tagit lärdom av Strindbergfejden och inte blott göder det svenska etablissemanget, nu när han på livstid är en del av det.

Den Svenska Akademien, som av sekreterare Englund beskriver som en hierarkisk organisation, är tämligen ett besynnerligt fenomen. Besynnerligt för att den i egenskap av en monarkisk restprodukt passar illa i ett jämlikt och demokratiskt samhälle. Ett slutet sällskap som på livstid (aktiv eller inte) skall agera avantgardets smaktyckare vad gäller språk och litteratur, utan någon som helst demokratisk insyn eller kontroll. Nåja, nog om Englund som varande odemokratisk representativ.

Lenin och bolsjevikerna omhuldas av många mytiska föreställningar, inte minst på grund av ett märklig bemötande av historiska utvecklingar. Som professor Moshe Lewin vid University of Pennsylvania uttrycker det:
"Begrepp som "socialism", "leninism" och "bolsjevism" har uppfattats mycket dogmatiskt och som oföränderliga fenomen. Ändå har de alla ändrat sitt innehåll, till och med försvunnit helt, men ändå dröjt kvar i språkbruket som om ingenting hänt. Begreppet "leninism" är till exempel så mångtydigt beroende på om vi talar om tiden före 1905, "krigskommunismen", eller tiden för NEP, att en och samma term inte är användbar. Termen "bolsjevism" eller "bolsjevikpartiet", tillämpad på 1917, 1925 eller 1935 uttrycker inte alls, trots att den används, de förändringar som organisationen genomgått. Det parti som fanns låt oss säga från 1912, transformerades ganska uppenbart under NEP och fram emot 1929 fanns bara själva ordet kvar, eftersom det då inte längre existerade något politiskt parti utan organisationen hade omvandlats till en toppstyrd politisk administration." (Bönder och Bolsjeviker, s.13f, red. Lennart Samuelson)
Av diverse antikommunistiska agitatorer får ofta Lenin stå svars för allt ont i den moderna människans historia, allt från första världskrigets utdragna masslakt på västfronten till Hitler och andra världskriget, och inte minst stalinismen efter Lenins död. Det är en typisk irrationell icke-historisk uppfattning sprungen ur en hatisk antikommunism. I själva verket var bosjevikerna (och Lenin förstås) de enda som aktivt och formellt kämpade för fred, vilket också bidrog till dess popularitet i Ryssland. Det var också bolsjevikernas jordbrukspolitik som gjorde att de slutligen vann inbördeskriget, eftersom bönderna hellre ville ha bolsjevikernas löfte om mark än vad "de vita" erbjöd.

En fortsättning av myterna kring Lenin och bolsjevikern kommer i ett följande blogginlägg. Det här får ses som en inledning av en serie inlägg i ämnet. Rent Off Topic skulle jag vilja påpeka min tidigare kritik mot JM-sällskapets Leninpris, där jag ifrågasätter att JM skulle kunna associeras med Lenin. JM är ingen marxistisk teoretiker som producerat viktiga texter om kapitalismens produktionssystem och vad som bör göras för att bekämpa den, istället kan man kalla JM:s skriftställningar som kulturella och intellektuella bidrag á la August Strindberg - fast utan Strindbergs betydande skönlitteratur. JM är ingen Lenin.


Källor: "Bönder och bolsjeviker- Den ryska landsbygdens historia 1902-1939" red. Lennart Samuelson, "Tankograd - Den ryska hemmafrontens dolda historia 1917-1953" Lennart Samuelson.
Media: Fokus, SvD
Bloggat: Andrea Doria
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: slutstadium skriver Glasklycklingen, totalavloning skriver Total Avlöning 19/4/09 Doktor Svartfot, kimmuller skriver Så ödmjukt jag kan, Björn Nilsson skriver En pinsam påminnelse…, Kristoffer Ejnermark skriver Socialistisk folkbildning - eskapist eller aktivist?, planekonomen skriver Handlingens propaganda och pedagogik

lördagen den 18:e april 2009

Socialistisk folkbildning - eskapist eller aktivist?



Genom Konfliktportalen.se har en mycket läsvärd diskussion kommit upp om diskrepansen mellan intellektuella teoretiker och arbetarklassen, som helhet, vad gäller bildning. I alla fall är det så jag tolkat diskussionen, som startades av Krastavac och följdes av Jesper Nilsson och sedan av Anarkofalangen på Autonoma Kärnan.

Själva diskussionen verkar ha blossat upp på grund av ett personligt gräl mellan Jesper och Krastavac, men det personliga är inte så intressant medan kärnfrågan är desto mer viktigare. Kärnfrågan är alltså att Krastavac kritiserats för att ha "pratat för mycket om sitt arbete", varpå Krastavac kommer fram till att:
"Visserligen handlade det inte om att jag snackade om jobbet i allmänhet, utan att jag ofta tog min egen situation på min arbetsplats som exempel i politiska diskussioner.

Men vadå? Om man inte utgår från sin egen situation, vems ska man då utgå ifrån? Ska man lalla på om arbetarnas befrielse från sitt elfenbenstorn som de revolutionära överklassarna från förrförra seklet? Ja, det vore i och för sig ganska trevligt. Fast nu är det ju tyvärr så att jag och de flesta av mina vänner inte har det valet. Vi är helt enkelt fast i vår vardag."
Poängen hos Krastavac är något som jag finner tangera med marxismens teori om arbetsdelningen och dess uppdelande konsekvenser av människan i mentalt och fysiskt arbete. Vissa människor i den kapitalistiska arbetsmarknaden sätts i teoretiskt arbete och fråntas koppling till den fysiska produktionen i samhället - och vice versa. Denna dualistiska uppdelning av människan påverkar naturligtvis också i djupare psykologiska led. Vilket kan förklara varför den kapitalistiska människan allt mer verkar må dåligt. Människan är helt enkelt pressad in i en form som halverar hennes kapacitet och nödvändighet.

Det är alltså inte alls märkligt att arbetare känner hinder för att spendera sin dyra fritid åt bildning - vare sig marxistiska klassiker eller proletärlitteratur, när det kapitalistiska samhället inte fodrar denna möjlighet för större delen av befolkningen. Att Karl Marx' Kapitalet är svårläst hjälper dessutom inte så värst mycket. Krastavac har en viktig poäng i att man måste kunna föranka diskussion med den konkreta tillvaron, och varför då inte med sina egna erfarenheter? Men då är det erfarenheten som är viktig, och erfarenhet behöver inte vara den egna erfarenheten, utan även andras erfarenheter.

På tal om egen erfarenhet har även jag stött på den autonoma arbetarromantiken á la förakt av intellektuellt arbete, som Jesper Nilsson påpekar i sitt svar till Krastavac:
"Å andra sidan upplever jag en mentalitet bland utomparlamentarisk vänster där ett växande förakt mot intellektualitet och studiedisciplin gror. Antagligen som resultat på bristande kaderverksamhet. Denna mentalitet går hand i hand med en illaluktande arbetarromantisering. Som i en identitetpolitisk anda för med sig att vissa erfarenheter ger företräde i både sakdebatt och informella hierarkier. Stundtals beskrivs det som en god egenskap att vara dåligt påläst, då det skulle påvisa en autenticitet i egenskap av socialistisk avsändare."
Denna irrationella romantik är lik den folkromantik som den äldre vänstern i form av maoist-stalinistiskt resonerade om nation och folk. Den ledde till en kamp mot hbt-rörelse och internationalism, vilket Jan Myrdal kan personifiera. Romantik har en tendens att vilseleda vad målet är för en organiserad arbetarklass.

Den egna erfarenheten som jag tidigare nämnde var just om en arbetares erfarenhet. Jag som student kunde helt enkelt inte veta något om arbetarklass eller arbetares vardag om jag inte själv är en lönearbetare i blåställ. Därför var min klassmedvetenhet inte värd något alls - enligt denna ultravänsterperson. Det är ett problem som faktiskt ifrågasätter människans möjlighet att skaffa sig kunskap utöver sin direkta erfarenhet, vilket i sig är ett banalt, men framför allt ett farligt sätt att se på den mänskliga kunskapen och vår historia.

Anarkofalangen på bloggen Autonoma Kärnan kritiserar å sin sida Jesper Nilsson:
"Vi förespråkar alltid det egna självdeltagande aktivismens väg. Vill man skapa sig ett politiskt rum att handla i gäller det inte att läsa böcker. För att vinna politiska kamper idag krävs en nomadologisk hållning och ett skärpt sinne där man rotar sina strategier i en myriad erfarenheter. Att tala om sitt arbete är en mycket bra början.

Mycket bättre än att läsa rödvinsfläckade böcker. Hur tjocka pärmar de än har."
Att utgå ifrån sig själv är en bra början, men inte den enda början som är möjlig för en aktivist. Anarkofalangen har dock en poäng i att
"Vi menar att om man äter sig fet på tankesmedjors gratisfrukostar och forskar sig trött i skallen kring det socialliberala samhällsbyggandes moderna historia så kommer också ens begreppsvärld röra sig i de snäva kretsar som man levt sin livstil inom."
Vilket tangerar det problem som västmarxisterna (som Perry Anderson kallar Adorno, Marcuse, Sartre, Althusser, Lukács, Della Volpe, Lefebvre, Colletti) hade vad gällde att förena marxistisk teori och klasskamp. Det är lätt att atomisera sig från helheten, vare sig som arbetarromantiker eller teoretiker. Här utgör Gramsci den enda från västmarxismen som konstruerade en enhet av teori och praktik.

Problemet som jag ser det är den individuella isoleringen, som måste brytas ifall vi skall uppnå en enhet mellan klassteori och klasskamp.

Därav är det ju faktiskt intressant att vi inom den bloggande vänstern skapar och villigt ingår i nätverk. För den vassaste kritiken mot bloggosfären har alltid varit att bloggen är en individuell isolering. Här kan konfliktportalen.se vara en injektion av frisk konstruktiv luft inom den bloggande vänstersfären. Förutom konfliktbloggarnas nätverk har det funnits spontana bloggnätverk mellan SP-bloggarna och diverse vänsterbloggare (inlusive min egen) som diskuterade och reflekterade olika ämnen. Och det är, skulle jag vilja avsluta med, charmen med den politiska vänstern; att den trots sina mängder av åsiktsskillnader så finns det ett demokratiskt behov att diskutera med varandra.

Men inte sagt att bloggar är lösningen för arbetarklassens frigörelse. Självklart inte! Men ett problem med dagens vänster är att inte ta till sig den konkreta erfarenheten från tidigare vänsterrörelser, med viktiga klasskampsmetoder som aktivistarbete och opinionsarbete som jag anser gjorde De förenade FNL-grupperna till en sån stor framgång. Idag är vänstern tyst, vilket måste brytas.

Uppdaterad:
Jag glömde ett tankespår som kan kopplas till eskapismen som jag nämner i rubriken till detta inlägg, och det är det som jag skriver om den kapitalistiska arbetsdelningen av människan och dess konsekvenser. Jag hintar i inlägger ovan att det kan vara en av orsaken till varför så många unga och gamla idag mår psykiskt dåligt. Men detta kan ju också få andra konsekvenser i längre led, det vill säga i människans psykiska tillstånd att fly verklighetens dystra och destruktiva press och stress. Jag har funderat länge på varför utvecklingen idag allt mer verkar gå till hjärndöda TV-program och annan ytlig skräpkultur, och jag tror att detta har med det borgerliga samhällets degeneration ju mer det utvecklas ifrån sin historiska revolutionära tid. Detta lägger mer tyngd på dagens vänsterrörelse att faktiskt bjuda motstånd, ett aktivt motstånd på alla fronter.

Läs också Luftslottets bidrag till diskussionen, också Tusenpekpinnar, planekonomen skriver Handlingens propaganda och pedagogik, Forever United skriver Vem ska bilda arbetarklassen?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Promoes Svennebanan hittad genom Autonoma Kärnan.

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver En pinsam påminnelse…, slutstadium skriver Reinfeldt ljuger

Sverige hjärta USA-imperialismen


Och Västeuropas imperialistiska kolonialpolitik kanske skall tilläggas. För den borgerliga regeringen i vårt lilla imperialistiska västerland kan naturligtvis inte godkänna validerad kritik mot USA-imperialismens knähund, det vill säga staten Israels folkrättsvidriga bosättningar. Nu behöver naturligtvis inte alla som besöker FN:s konferens om rasism godkänna kritiken mot bosättningspolitiken i Mellanöstern, men Sveriges regering tycker ändå att de inte skall skicka ministrar till konferensen - som en "markering". Kolonialmakter tycker helt enkelt inte om att prata med Tredje världen, allra minst ge någon som helst validitet till att den skall kunna ha något att säga.

Nyamko Sabunis markering mot en demokratisk konferens och möjlighet att diskutera rasism är tyvärr ett typiskt förfarande av en högfärdig västimperialism. Demokrati skall bara tillämpas om det sker till västimperialisternas fördel, och om demokratin kommer fram till vad västimperialisterna vill. Det är det den hycklande demokratin i ett nötskal. En markering av Sveriges icke-demokratiska förfarande, och frihetens förfall.

PS:
Låt oss alla minnas de cirka 50 miljoner människorna som fick sätta livet till p.g.a. västmakternas kolonialpolitik 1876-1879 och 1896-1902. Och imperialismens (främst USA:s) moderna härjningar med störtandet av tiotals demokratiska stater och miljontals döda människor på sitt samvete. Lästips: "Svält och kolonialism" av Mike Davis.

Bloggat: Jinge, Pastey, Iniskogen, Farenheit1961, Maria
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: autonomak skriver Där hatet mot intellektualitet och studiedisciplin gror!, Kristoffer Ejnermark skriver Ska vi släppa glaset nu?, domljuger skriver Teori vs. praktik/Marx vs. Scrubs, totalavloning skriver Total Avlöning 18/4/09 Gud skapade ingen brådska., mathiavelli skriver Trasprinsens återkomst?, MJE skriver Baghdad: City of walls.

Ska vi släppa glaset nu?

Mängder av resurser slängdes på soptipp och lika många människor sattes i skräck inför en stundande terrorattack. Hemska glasbitar gömda i kyckling åsamkade sannerligen en hysterisk skada. Men nu släpper Rikskriminalpolisen ärendet, ty ingen terrororganisation kunde hittas som ville åsamka den svenska kycklingindustrin skador, med denna glasmetod kanske skall tilläggas.

Men vad händer nu? Skall "enskilda fall" av glas i maten gömmas under ett glömskans töcken? Vart tog folkhälsan vägen? För min egen skull kunde Kycklingindustrin lika gärna försvinna, eftersom människan kan äta vegetarisk mat utan att åsamka lidande hos miljontals kycklingar. Men uppenbarligen är det många som fortfarande äter kyckling, av någon anledning, så då borde undersökningen fortsättas. Inte av Rikskrim dock. Men folk har rätt att veta vad som gick fel och vad industrin tänker göra för att förhindra att det händer igen.

Bloggat: Svensson
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: totalavloning skriver Total Avlöning 18/4/09 Gud skapade ingen brådska., mathiavelli skriver Trasprinsens återkomst?, MJE skriver Baghdad: City of walls., autonomak skriver All makt åt partiet!, jesper skriver Antirasistiskt forum 19 April, Job skriver Sex hypoteser, många frågor, och ett konkret tips

fredagen den 17:e april 2009

Enskilda kufar inte representativa för bloggosfären

Carina Rydberg skriver en viktig debattartikel i Dagens Nyheter om det intellektuella haveri som Omar påvisat på sin blogg. Något som jag tidigare behandlar mer utförligare (även vänsterbloggarna Svensson och Björnbrum) speciellt om kufen Wilhelmson, men även lite om kryptofascisten Oskorei.

Antisemitiska föreställningar uttryckt i diverse former bör och skall bemötas var helst de visar sitt fula tryne, det har Rydberg rätt i! Men följande analys från Rydberg kräver lite mer diskussion:
"Detta är vad som pågår i bloggosfären. Fram till nu har svenska medier låtsats att de här attityderna inte existerar. Tiga är guld, sägs det. Men inte i det här fallet. De antidemokratiska, historieförnekande, extremistiska krafterna får inte tillåtas att segra som de en gång i tiden gjorde."
Hon syftar på att Omars bloggintervjuer med diverse kufar är representativt för bloggosfären. Det är, minst sagt, lite väl magstarkt av Rydberg att påstå något liknande utifrån ett sådant fattigt material i form av en blogg (eller tre om man räknar Oskorei och Wilhelmson). På vilket sätt är dessa nationalromantiska kufar representativa för vad som händer i bloggosfären?


Bloggat: Sanna, Svensson
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: H Palm skriver Bo I. Cavefors: Expressen, Ternström och den urartade konsten., Björn Nilsson skriver En ny frihet i EU - smittspridning?, H Palm skriver Mina drömmars stad 2009 - en hommage till Per Anders Fogelström.

Harry James - Flatbush Flanagan



Tänkte ge er lite musiktips. Lite Big Band á la Harry James.

torsdagen den 16:e april 2009

Gudmundsons pubertala konspirationsteorier



Tröttnar aldrig Gudmundson att dag efter dag pressa ut goja och gallimatias? Smutskastning efter smutskastning, allt under sin ivrigt viftande högerpolitiska fana. I och för sig kan Gudmundsons bristande vilja att lägga ner tid och kraft på sin kritik av den politiska vänstern ses som ett tecken på en allt mer växande avgrundshöger. En passionerad högerrörelse som inget annat vill än att kasta okvädesord eller vidlyftande associationer för att ventilera sina inre vibrationer.

De är dock tämligen synliga, de där arga infantila ölfjortisarna och hedersfjortiserna, när de efter sin ivriga kletningsmetod även kletat ner sig själva med sin retoriska avföring. Vad gäller Gudmundson senaste besudling av Vänsterpartiet är smutset generande tydlig som genast slår mot honom själv. Gudmundson envisas att få nuvarande partiledare i Vänsterpartiet att framstå som varande antisemit. Varför då? Jo, för att Ohlys farfar var medlem i en fascistisk organisationen Svensk Opposition under 1940-talet. Verkligen ett briljant argumentationsfel á la "Guilt by Association". Ingen reflekterande person skulle kunna få för sig att anklaga människor för vad deras för-föräldrar gjort.

Gudmundson anar ugglor i mossen ändå hos Lars Ohly, därför att Ohly vid ett tidigare tillfälle yttrat sin beundran för att samme farfar vid tillfälle stått emot nazisterna. Istället för att faktiskt analysera vad Lars Ohly faktiskt beundrade (kamp mot nazism), så producerar Gudmundson en briljant konspiration där han retoriskt frågar sig varför Ohly dolt sin familjehistoria... som om Ohly faktiskt inte beundrar det han beundrar utan beundrar det Gudmundson grävt fram om farfarn.

Det förvånar mig, att jag ständigt förvånas att personer tar Gudmundson och like på allvar. Men att ytlig retorik är populärt idag kanske kan ge en hint om vårt borgerliga samhälles urlakning av kvalité. Romantisering och meningslös irrationalitet är vad som håller människan vid liv idag - vi lever alla för stunden. Därav kanske också den stormande själsliga döden hos den kapitalistiska moderna människan.


Bloggat: Svensson
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

söndagen den 5:e april 2009

En LO-ordförande bör helt enkelt inte sitta i styrelser

Så nu avgår Wanja Lundby-Wedin som medlem i AMF:s styrelse efter att Socialdemokraterna fått så dåligt opinionsläge. Partiledningen i mespartiet Socialdemokraterna befarar att det är Wanja som är orsaken till att folk tappar intresse i deras byråkratiska maktparti. Vi andra förstår att det är klassförrädarna själva i partiledningen som orkestrerat detta gigantiska svek mot arbetarklassen. Wanja är bara en av många andra byråkratbossar utan verklighetsanknytning. Så gick det för den reformistiska socialismen... Käpprakt åt helvete. Men det visste ju vi radikala redan på 1800-talet. Men för vissa går det lite trögt.

Dessutom borde ju inte en ordförande som representerar en rörelse kunna hamna i sådana här skandaler. Det botas ju lätt genom att helt enkelt inte sätta ordförande i diverse styrelser. Något som borde vara bättre, är helt enkelt att införa lite demokrati i fackföreningsrörelsen. Verklig demokrati det vill säga, och inte toppstyrd byråkrati.

Det vi inom vänstern nu borde diskutera är konkreta handlingar vi inte borde göra utan skall göra för att på allvar erbjuda motstånd till det borgerliga samhället. Ut på gatan, och ut i offentligheten. Agitera och propagera. Nu gäller det inte längre att använda den tysta metoden. Nu gäller det att ge ett alternativ till det borgerliga samhället.


Bloggat: Svensson, Jinge, Röda Malmö, Spånbinge, Jonas Morian
Media: SvD, EX, DN, AB, AB2
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: totalavloning skriver Total Avlöning 4/4/09 Kamratligen., Björn Nilsson skriver Raketnoja, Marlene skriver Hur hade situationen för sjukskrivna sett ut om sossarna haft makten?, Andrea Doria skriver om Allsång med SD

fredagen den 3:e april 2009

Lasse Wilhelmson blottas i intervju av Mohamed Omar

(En stavmixer för blandning, vet dock inte om den är från Bosch)


Mohamed Omar har ett nu en tid ägnat sig åt en rad intervjuer med gubbar som av någon anledning kan positioneras långt utanför det offentliga samtalet. Personer vars åsikter strider mot det gängse i sådan grad att de helt enkelt anses lite udda eller föråldrade. Intervjun med den kvasi-intellektuella kryptofascisten Oskorei är ett typexempel på det ironiska i att personer med radikalkonservativa åsikter faktiskt betitlat sig själva som föråldrade - oftast kapitulerande genom att använda begreppet konservativ eller traditionell. Och då inte i mening av tradition som idag är levande, utan som idag är på utdöende eller redan är död. I Oskoreis fall triumferande utfall att Torkulten minsann levde in på 1700-talets Lappland! I Jan Myrdals fall hade en intellektuell kavalkad kunnat presteras men intervjun med Myrdal vreds istället till en nationalromantik och svada mot hbt-rörelsen. Således får man en känsla att Omars intervjuer är en sorts mysdammig frimärkssamling av frimärken från länder som för länge sedan förpassats till historien.

Och för någon dag sedan (2009-03-31) var det dags för Omar att publicera en intervju med den beryktade Lasse Wilhelmsson som beskrivs av Omar som "en av Sveriges främsta experter på sionismen" vilket nog minst sagt kan betraktas som en överdrift, däremot är han otvivelaktigt en av de frekventaste skribenterna i ämnet. Wilhelmssosn drar till sig uppmärksamhet med sina historiska kopplingar mellan sionism och kommunism, samt sionism och nazism. I intervjun förklarar Wilhelmsson att sionismens grundbultar är: "rasismen, tanken på judarnas utvaldhet, nationalismen och socialismen", och kopplar dessa till Moses Hess som ofta anses vara den första sionisten och kommunisten. Varför Hess anses vara den första sionisten beror på att hans skrift "Rom och Jerusalem" tar upp klassiska sionistiska element av judisk nationalromantik och strävan till en judisk nationalstat.

Hess var en betydande influens till både Karl Marx och Friedrich Engels vad gällde perspektiv som sociala och ekonomiska teorier och även formandet av den dialektiska materialismen. Men Hess kom att senare överge sitt materialistiska perspektiv som kom att bli kärnpunkten i den marxistiska metoden/teorin. Han kom att istället se etnicitet och nationalism som drivkraft i historien, som Wilhelmsson mycket riktigt påpekar i en tidigare artikel, så går Hess i polemik mot Marx och Engels skrift "Det kommunistiska manifestet". Marx och Engels skrift inleds med den följande texten: "Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp", medan Hess´skrift 13 år senare förklarar följande: "Hela historien har hittills handlat om en ras- och klasskamp. Raskampen är det ursprungliga och primära, klasskampen är det sekundära. Denna raskamp har i världshistorien främst stått mellan två varandra konfronterande raser: arier och semiter". Den forne teoretiska fränden vände därmed tvärt.

Men även om Wilhelmsson erkände denna ideologiska/teoretiska skiljelinjen mellan Hess och marxismen i en äldre artikel tar han i Omars intervju en annan tolkning där han ifrågasätter att en brytning skulle ha skett mellan Hess och Marx - de var ju fortfarande vänner menar Wilhelmsson med stöd från en Australisk källa. Med vad som Wilhelmsson inte tar hänsyn till är möjligheten i att som fränder faktiskt genomföra en ideologisk/teoretisk brytning. Det är kanske värt att påpeka att det är en väsentlig skillnad mellan Karl Marx som person och marxismen som metod och teori. Wilhelmsson försöker dock ändå framföra idén att varför det inte pratas så mycket om Hess faktiskt skulle bero på att Hess antagligen utgör: "en länk mellan kommunism och sionism". Att använda sig av begrepp som "kommunism" i sammanhanget är oerhört vanskligt eftersom i vid den tiden behövde man inte vara marxist för att vara kommunist och sannerligen inte socialist. Marxismen kom som en kritik av den utopiska och antikapitalistiska socialismen, så det kräver särskilt mycket av en skribent och författare att tydliggöra vad man menar när begrepp och termer används vid historiska beskrivningar. Wilhelmsson misslyckas att göra detta och riskerar vidlyftiga tolkningar av hans texter. Att Hess inte är så aktuell behöver inte alls bero på en komplicerad vilja att dölja "sionismens koppling till kommunismen" utan helt enkelt bero på att Hess aldrig varit särskilt aktuell, inte ens när hans skrifter publicerades spreds de särskilt mycket. Det blir svårt att veta vad Wilhelmsson vill med sina kopplingar, spelar han på de gamla antisemitiska idéerna om judebolsjevismen månne tro? Eller strör han begrepp omkring sig utan att riktigt erbjuda för- eller eftertanke? Räcker det som Wilhelmsson gör med att påpeka att Hess myntade termen "nationalsocialism" för att koppla till nazism?

Det verkar dock ändå som om Wilhelmsson vill spela på "judebolsjevismens" lyra. Han vidareförklarar sin koppling mellan Hess och Marx på följande sätt:
"Det är den här kopplingen mellan Marx och Hess som fick mig att börja omvärdera marxismen. Det är nu jag börjar se marxismen som en ideologi bland andra, med både mörka och ljusa sidor och att ideologiernas främsta funktion är att kontrollera människors tänkande. Men jag värdesätter fortfarande Marx utmärkta analys av kapitalismen. Den står sig än." [min kursivering]
Den sista meningen blir i kontexten surrealistisk med tanke på att den faktiskt ifrågasätter Wilhelmssons resonemang i de tidigare meningarna i citatet ovan. Han använder Marx senare "vänskap" med Hess för att brygga över Hess' sionism till den marxistiska metoden/teorin och ifrågasätta denna p.g.a. denna koppling för att till sist lovorda den marxistiska metoden/teorin (som utstakas i Marx' Kapitalet). Det är minst sagt ambivalent, och otydligt. Associationskopplingen mellan judendom och den kommunistiska rörelsen och främst bolsjevikerna fortsätter som följande:
"Judarna är totalt dominerande i den socialistiska rörelsen och bland bolsjevikerna. I den tidiga Sovjetstaten dominerade judarna överallt – i hemliga polisen, i beslutande församlingar, i partiledningen.

När jag såg det här började jag titta vidare. Det var likadant i Tyskland. Den kommunistiska ideologin, den kommunistiska revolutionen, var sammanflätade med judiska intressen. I Sovjet förstörde man massor av kyrkor, men inga synagogor." [min kursivering]
Wilhelmssons favoritargument kan alltså nu slås fast som det man kallar argumentationsfelet "Guilt by association". Det, inte alls nya, faktumet att många ledande bolsjeviker och andra kommunister/socialister faktiskt var judar eller hade judiska släktingar används alltså som ett argument för att bolsjevism och/eller kommunism skulle vara sammanflätade med "judiska intressen". Det är och var ingen nyhet på sin tid att ledande bolsjeviker och marxister var judar, det togs faktiskt upp frekvent av bland annat Engels själv i polemik mot antisemitiska socialister. Associationen i sig själv skall enligt Wilhelmsson dock bevisa kopplingen. Men vad är de "judiska intressen" som då skulle finnas hos bolsjevikerna eller kommunisterna? Han påpekar att vissa judar ansåg att bolsjevikerna var en judisk rörelse, som om det skulle betyda någonting vad vissa personer anser en rörelse vara. Än en gång mer otydlighet.

Höjden av intellektuellt haveri är dock när Wilhelmsson ifrågasätter att det dött 6 miljoner judar under Förintelsen, och påstår att det föreligger ett tabu att forska i ämnet. Vilket är och kommer att förbli en komplett lögn då det forskas och har forskats i ämnet ända sedan 2:a Världskriget. "Tabu"-argumentet är dock ett vanligt trick för de så kallade "historierevisionisterna" som egentligen inte är revisionister i vetenskaplig forskarmening, utan i Förintelseförnekelsens mening. Ett annat tillfälle är när han kopplar ihop staten Israel med 9/11-attacken mot WTC.

Med Wilhelmsson har vi i Sverige en speciell skribent som lyckats samla antisemitiska myter/föreställningar i rad, vare sig de handlar om judebolsjevism eller Förintelseförnekelse. Dessutom misslyckas fatalt att hantera begrepp och termer, varpå det mesta bygger på en kontinuerlig och systematisk ihopblanding av judendom med sionism. Av denna blandning skapar han en grå massa av begrepp allt från kommunism till nationalism och rasism så effektivt att man lätt kan tro att Wilhelmsson använt sig av den senaste stavmixern från Bosch.

Ett gott tecken är att Jinge tar tillfälle i akt att kritisera Wilhelmssons konspirationsmassa i Omars intervju. Frågan som kvarstår är vilken gubbe vi härnäst kommer att få läsa i intervjuform utan kritisk infallsvinkel hos Omar? Ännu någon obskyr figur som högeropportunister kan leva ett tag till på antagligen.

Bloggat: Magnus Sandelin, Björnbrum
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lästips: Svensson rapporterar från utomlands, Erik Svensson om Humanisterna, Motbilder om fattigdom, Rawia Morra om mirakel angående Gaza, Röda Malmö om Wanja
Från Konfliktportalen.se: kimmuller skriver Bartleby på Toyota, Vida Latina skriver Fascism på riktigt
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com