(En
stavmixer för blandning, vet dock inte om den är från Bosch)
Mohamed Omar har ett nu en tid ägnat sig åt en rad intervjuer med gubbar som av någon anledning kan positioneras långt utanför det offentliga samtalet. Personer vars åsikter strider mot det gängse i sådan grad att de helt enkelt anses lite udda eller föråldrade. Intervjun med den kvasi-intellektuella kryptofascisten
Oskorei är ett typexempel på det ironiska i att personer med radikalkonservativa åsikter faktiskt betitlat sig själva som föråldrade - oftast kapitulerande genom att använda begreppet konservativ eller traditionell. Och då inte i mening av tradition som idag är levande, utan som idag är på utdöende eller redan är död. I Oskoreis
fall triumferande utfall att Torkulten minsann levde in på 1700-talets Lappland! I Jan Myrdals fall hade en intellektuell kavalkad kunnat presteras men
intervjun med Myrdal vreds istället till en
nationalromantik och svada mot hbt-rörelsen. Således får man en känsla att Omars intervjuer är en sorts mysdammig frimärkssamling av frimärken från länder som för länge sedan förpassats till historien.
Och för någon dag sedan (2009-03-31) var det dags för Omar att publicera en
intervju med den beryktade Lasse Wilhelmsson som beskrivs av Omar som "
en av Sveriges främsta experter på sionismen" vilket nog minst sagt kan betraktas som en överdrift, däremot är han otvivelaktigt en av de frekventaste skribenterna i ämnet. Wilhelmssosn drar till sig uppmärksamhet med sina historiska kopplingar mellan sionism och kommunism, samt sionism och nazism. I intervjun förklarar Wilhelmsson att sionismens grundbultar är: "
rasismen, tanken på judarnas utvaldhet, nationalismen och socialismen", och kopplar dessa till Moses Hess som ofta anses vara den första sionisten och kommunisten. Varför Hess anses vara den första sionisten beror på att hans skrift "Rom och Jerusalem" tar upp klassiska sionistiska element av judisk nationalromantik och strävan till en judisk nationalstat.
Hess var en betydande influens till både Karl Marx och Friedrich Engels vad gällde perspektiv som sociala och ekonomiska teorier och även formandet av den dialektiska materialismen. Men Hess kom att senare överge sitt materialistiska perspektiv som kom att bli kärnpunkten i den marxistiska metoden/teorin. Han kom att istället se etnicitet och nationalism som drivkraft i historien, som Wilhelmsson mycket riktigt påpekar i en tidigare
artikel, så går Hess i polemik mot Marx och Engels skrift "Det kommunistiska manifestet". Marx och Engels skrift inleds med den följande texten: "
Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp", medan Hess´skrift 13 år senare förklarar följande: "
Hela historien har hittills handlat om en ras- och klasskamp. Raskampen är det ursprungliga och primära, klasskampen är det sekundära. Denna raskamp har i världshistorien främst stått mellan två varandra konfronterande raser: arier och semiter". Den forne teoretiska fränden vände därmed tvärt.
Men även om Wilhelmsson erkände denna ideologiska/teoretiska skiljelinjen mellan Hess och marxismen i en äldre artikel tar han i Omars intervju en annan tolkning där han ifrågasätter att en brytning skulle ha skett mellan Hess och Marx - de var ju fortfarande vänner menar Wilhelmsson med stöd från en Australisk källa. Med vad som Wilhelmsson inte tar hänsyn till är möjligheten i att som fränder faktiskt genomföra en ideologisk/teoretisk brytning. Det är kanske värt att påpeka att det är en väsentlig skillnad mellan Karl Marx som person och marxismen som metod och teori. Wilhelmsson försöker dock ändå framföra idén att varför det inte pratas så mycket om Hess faktiskt skulle bero på att Hess antagligen utgör: "
en länk mellan kommunism och sionism". Att använda sig av begrepp som "kommunism" i sammanhanget är oerhört vanskligt eftersom i vid den tiden behövde man inte vara marxist för att vara kommunist och sannerligen inte socialist. Marxismen kom som en kritik av den utopiska och antikapitalistiska socialismen, så det kräver särskilt mycket av en skribent och författare att tydliggöra vad man menar när begrepp och termer används vid historiska beskrivningar. Wilhelmsson misslyckas att göra detta och riskerar vidlyftiga tolkningar av hans texter. Att Hess inte är så aktuell behöver inte alls bero på en komplicerad vilja att dölja "sionismens koppling till kommunismen" utan helt enkelt bero på att Hess aldrig varit särskilt aktuell, inte ens när hans skrifter publicerades spreds de särskilt mycket. Det blir svårt att veta vad Wilhelmsson vill med sina kopplingar, spelar han på de gamla antisemitiska idéerna om judebolsjevismen månne tro? Eller strör han begrepp omkring sig utan att riktigt erbjuda för- eller eftertanke? Räcker det som Wilhelmsson gör med att påpeka att Hess myntade termen "nationalsocialism" för att koppla till nazism?
Det verkar dock ändå som om Wilhelmsson vill spela på "judebolsjevismens" lyra. Han vidareförklarar sin koppling mellan Hess och Marx på följande sätt:
"Det är den här kopplingen mellan Marx och Hess som fick mig att börja omvärdera marxismen. Det är nu jag börjar se marxismen som en ideologi bland andra, med både mörka och ljusa sidor och att ideologiernas främsta funktion är att kontrollera människors tänkande. Men jag värdesätter fortfarande Marx utmärkta analys av kapitalismen. Den står sig än." [min kursivering]
Den sista meningen blir i kontexten surrealistisk med tanke på att den faktiskt ifrågasätter Wilhelmssons resonemang i de tidigare meningarna i citatet ovan. Han använder Marx senare "vänskap" med Hess för att brygga över Hess' sionism till den marxistiska metoden/teorin och ifrågasätta denna p.g.a. denna koppling för att till sist lovorda den marxistiska metoden/teorin (som utstakas i Marx' Kapitalet). Det är minst sagt ambivalent, och otydligt. Associationskopplingen mellan judendom och den kommunistiska rörelsen och främst bolsjevikerna fortsätter som följande:
"Judarna är totalt dominerande i den socialistiska rörelsen och bland bolsjevikerna. I den tidiga Sovjetstaten dominerade judarna överallt – i hemliga polisen, i beslutande församlingar, i partiledningen.
När jag såg det här började jag titta vidare. Det var likadant i Tyskland. Den kommunistiska ideologin, den kommunistiska revolutionen, var sammanflätade med judiska intressen. I Sovjet förstörde man massor av kyrkor, men inga synagogor." [min kursivering]
Wilhelmssons favoritargument kan alltså nu slås fast som det man kallar argumentationsfelet "
Guilt by association". Det, inte alls nya, faktumet att många ledande bolsjeviker och andra kommunister/socialister faktiskt var judar eller hade judiska släktingar används alltså som ett argument för att bolsjevism och/eller kommunism skulle vara sammanflätade med "judiska intressen". Det är och var ingen nyhet på sin tid att ledande bolsjeviker och marxister var judar, det togs faktiskt upp frekvent av bland annat Engels själv i polemik mot antisemitiska socialister. Associationen i sig själv skall enligt Wilhelmsson dock bevisa kopplingen. Men vad är de "judiska intressen" som då skulle finnas hos bolsjevikerna eller kommunisterna? Han påpekar att vissa judar ansåg att bolsjevikerna var en judisk rörelse, som om det skulle betyda någonting vad vissa personer anser en rörelse vara. Än en gång mer otydlighet.
Höjden av intellektuellt haveri är dock när Wilhelmsson ifrågasätter att det dött 6 miljoner judar under Förintelsen, och påstår att det föreligger ett tabu att forska i ämnet. Vilket är och kommer att förbli en komplett lögn då det forskas och har forskats i ämnet ända sedan 2:a Världskriget. "Tabu"-argumentet är dock ett vanligt trick för de så kallade "historierevisionisterna" som egentligen inte är revisionister i vetenskaplig forskarmening, utan i Förintelseförnekelsens mening. Ett annat tillfälle är när han kopplar ihop staten Israel med 9/11-attacken mot WTC.
Med Wilhelmsson har vi i Sverige en speciell skribent som lyckats samla antisemitiska myter/föreställningar i rad, vare sig de handlar om judebolsjevism eller Förintelseförnekelse. Dessutom misslyckas fatalt att hantera begrepp och termer, varpå det mesta bygger på en kontinuerlig och systematisk ihopblanding av judendom med sionism. Av denna blandning skapar han en grå massa av begrepp allt från kommunism till nationalism och rasism så effektivt att man lätt kan tro att Wilhelmsson använt sig av den senaste stavmixern från Bosch.
Ett gott tecken är att Jinge tar tillfälle i akt att
kritisera Wilhelmssons konspirationsmassa i Omars intervju. Frågan som kvarstår är vilken gubbe vi härnäst kommer att få läsa i intervjuform utan kritisk infallsvinkel hos Omar? Ännu någon obskyr figur som högeropportunister kan leva ett tag till på antagligen.
Bloggat:
Magnus Sandelin,
BjörnbrumLäs även andra bloggares åsikter om
antisemitism,
judar,
judendom,
israel,
Lasse Wilhelmson,
Mohamed Omar,
Moses Hess,
Karl Marx,
marxism,
kommunism,
nationalism,
kvasiintellektuell,
Jan Myrdal,
intellektuell,
nationalromantik,
intervjuPingat på
intressantLästips:
Svensson rapporterar från utomlands,
Erik Svensson om Humanisterna,
Motbilder om fattigdom,
Rawia Morra om mirakel angående Gaza,
Röda Malmö om Wanja
Från Konfliktportalen.se: kimmuller skriver
Bartleby på Toyota, Vida Latina skriver
Fascism på riktigt
