Sidor

måndagen den 29:e juni 2009

August Strindberg – Röda Rummet

Röda Rummet en märklig bok, men inte på ett negativt ”skomakarrealistiskt” sätt, så som ”90-talisterna” anklagade boken för. Boken är märklig om man jämför den med Strindbergs andra böcker, ty Röda Rummet har ingen enhetlig linje, utan många beroende på kapitel och växlar mellan berättarroman och brevroman. Huvudkaraktären Arvid Falk är också central i boken på olika sätt; ibland berättas händelsen ur Arvids synvinkel, ibland figurerar han ur andras. De många linjerna, de olika synvinklarna och det sökande sättet att skriva gör att den kan tyckas svårare att läsa än andra skriftställningar av författaren. Men man skall som läsare inte avskräckas av det som kan upplevas som krävande, just därför att bokens förtjänst och charm just ligger i hur den är skriven.

Romanens ämne är som sagt händelser kring personen Arvid Falk, den före detta häradshövdingen som nu vill pröva litteratörens liv, som av omständigheter leder honom till journalismen. Runt honom kretsar ett antal personligheter, som brodern Nicolaus Falk vars karriärism är motsats till Arvid som han skäms över, och den filosofiska bildhuggaren Olle Montanus som begår ett tillsynes rationellt och protesterande självmord, och den depressiva skådespelaren Falander, målaren Sellén som lyckas till slut få officiellt erkännande som konstnär, och journalisten Struve som också är i motställning till Arvid. Icke glömma heller den socialistiska snickaren Eriksons ironiska briljans mot borgarkvinnornas hycklande Kristusfrälsningar - ett av de många guldkornen i romanen som är så typiskt för Strindbergs samhällskritik.

”[…]De gingo upp för trapporna och stego in i det stora rummet utan att knacka.
Snickarn tog till hyveln och angrep en kvistig bräda, så att fruntimren måste skrika för att kunna göra sig hörda.
- Är här någon som törstar efter frälsning och nåd? Skrek fru Homan, under det fru Falk blåste i rafraichisseuren över barnen, vilka började skrika av svedan i ögonen.
- Bjuder fruntimret på frälsning? frågade snickaren, som gjorde uppehåll i arbetet. Var har fruntimret fått den ifrån? Kanske det finns välgörenhet också, och förödmjukelse, och högfärd? Va!
- Ni är en rå människa, som går till förtappelsen, svarade fru Homan. Fru Falk skrev i sin annotationsbok och sade: den där var bra.
- Tala han! sade revisorskan.
- Det där känner vi! Kanske fruntimmerna vill tala religion med mig! Jag kan tala i allting! Vet fruntimmerna att det var ett möte i Niceum år 829, där den helige ande intogs i Schmackhaldinska artiklarna.
- Nej, vi känner inte det, min goda man!
- Vi kallar du mig god? Ingen är god utan Gud allena, säger skriften! Jaså, fruntimren känner inte mötet i Niceum år 829? Hur kan man då gå och vilja lära andra, då man ingenting vet själv.[…] ”


Strindberg njöt i sitt realistiska författarskap och slipade det till ett effektivt vapen. Bokens hjälte porträtteras dessutom inte som ett ideal, utan som en realistisk människa med övertygelser, tvivel och svagheter. Samhällets uppdelning av människan och dess påverkan på människan är ständigt närvarande. Exempelvis figurerar en dialog i kapitel 18 som förklarar hur det borgerliga rättsamhället är skriven för den rike, eller de satiriska utläggningarna över hur bolag skapas och sköts på samhällets och skattebetalarnas bekostnad. Över huvud taget ligger dock Strindbergs konstnärskap i karaktärernas sätt att vara verkliga, inte stöpta i romantiska och eskapistiska former utan reell innebörd, och där är Röda Rummet ett formidabelt verk bland författarens otaliga noveller, dramer och romaner.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Idiotiskt förbud mot gatumusik, Björn Nilsson skriver Mer om Honduras, jesper skriver Facebook bestraffar laglig fildelning, Johan Frick skriver Om Michael Jacksons död, Jinge skriver Jäkla Dell

torsdagen den 25:e juni 2009

Sverige krigar i Afghanistan - terrorattack mot svensk ambassad


SVT rapporterar att man lyckats stoppa en terrorattack med massvis av sprängmedel mot den svenska och en rad andra västerländska ambassader i Pakistan. Pakistan fungerar i nuläget som ett krigs- och tillflyktsområde för ockupationen och kriget i Afghanistan; talibanledare strider mot amerikanska armébaser och lokala klanledare. Men när SVT skulle rapportera händelsen med en riktad terrorattack mot den svenska ambassaden så låter det (enligt UD) som om det strängeligen skulle vara en inrikespolitisk händelse, och något som skulle kunna ses som normalt i det lokala området. En värdig journalism borde dock kunna analysera istället för att svälja och gå vidare. Ty möjligheten är stor att vår svenska militära närvaro i Afghanistankriget kan ha varit motiv till denna plausibla bombattack, och därav har den nyhetsvärde.

Möjligheten finns naturligtvis att Sveriges militära närvaro i Afghanistan inte är motivet till denna plausibla bombattack, men med tanke på att krigsnärvaron i sig existerar så kommer vår neutralitet att vara som bortblåst och Sverige kommer att förbli ett plausibel måltavla. Då handlar det blott om en tidsfaktor innan det får sina konkreta konsekvenser. Den enda tidningen som nämnde Sveriges närvaro i Afghanistankriget var Aftonbladet, som annars i karaktär av kvällstidning inte har rykte om sig som bra journalistik, vilket ställer de andra i ännu mer pinsam situation. Enligt Aftonbladet:
"enligt uppgift till Aftonbladet var den verkliga orsaken Sveriges militära närvaro i Afghanistan.

Sverige bidrar sedan 2002 med soldater till den FN-ledda Isafstyrkan och har personal vid högkvarteret i Kabul och kring staden Mazar-i-Sharif i norra Afghanistan. "
Aftonbladets TV rapporterar nu också att NATO använder det grymma Vit Fosfor i Afghanistankriget, dock inte som vapen (enligt NATO) utan för att lysa upp specifika områden. Men som Aftonbladets rapportering visar får även denna användning digra konsekvenser för civila människor, i detta inslag en liten flicka som fått stora delar av kroppen bränd. En amerikansk soldat (Chris Teske)
som hoppat av till Kanada vittnar om att USA och Storbritannien har använt Vit Fosfor även i bombningarna av Afghanistan.


Bloggat: SKP, Svensson, Jinge
Media: DN, SvD, GP, Aftonbladet
Pingat på intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Åsiktsregistreringen av vänstern pågår än, Fredrik Jönsson skriver Bäddar för Piratpartiet, cappuccinosocialist skriver Here comes the proper education, 1915 skriver Förbättra världen med din dator, Björn Nilsson skriver Lite mer om Lalgarh, Jinge skriver Vilda svin kan inte tämjas

onsdagen den 24:e juni 2009

Massvaccination, men vad händer sen?

Nu kablas det ut nyheter till våra nationella massmedier om hur "Sverige planerar massvaccination" mot Svininfluensan (H1N1). Det är klokt, med tanke på att sjukdomen snabbt kan sprida sig och lamslå ett samhälle med sjuka människor. Svininfluensan är dock inte i sig själv så farlig, ännu. Problemet kan komma senare, till hösten, då en ny muterad variant av sjukdomen kan komma att sprida sig hit.

En muterad variant av H1N1 har enligt SR-Ekot:
"nu varnar Tysklands smittskyddsinstitut för att H1N1-viruset redan kan ha börjat mutera på södra halvklotet. Risken är stor att det sedan ska återkomma till norra halvklotet i höst i en mer aggressiv form"
Frågan är då om vi hinner producera ett nytt vaccin för det muterade H1N1 innan det hinner sprida sig. Jag vet att några kritiserat media för att ha spridit skräckrubriker angående H1N1, men jag är böjd att hålla med media i sina varningsrubriker kring sådana här pandemiska sjukdomar. Ty det är de behövande och fattiga som alltid kommer att drabbas först i vårt globala kapitalistiska system. Om inte miljoner kommer att dö i västvärlden, så kommer sannerligen miljontals att stryka med i tredjevärlden om nu den muterade versionen av H1N1 visar sig bli farligare.

Bloggat: Jinge
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Usel privat jobbtillväxt i USA, Anders_S skriver Göteborgsvitsiga nyheter, samira skriver Lagerarbetarnas kamp fortsätter, Vida Latina skriver Bloggtips på spanska

måndagen den 22:e juni 2009

Amatörfilmer från Iran

REVOLUTION:s Facebook-grupp länkas till filmer som hamnar just på Facebook:
REVOLUTION:s Facebook-grupp

Söndag 21 juni:
Kamp mot Basiji

Massdemonstration

Lördag 20 juni:
Uppror på gatorna

Uppror på gatorna 2

Kamp mot regimens försvarare

Kamp mot regimens försvarare 2

Kamp mot regimens försvarare 3

Mordet på Neda

Våldsamma bilder från kampen på Teherans gator:
Bilder

Utan datum:
Basiji-man får vad han förtjänar

Blandade bilder

Artiklar
Från Arbetarmakt, ursprungligen översatt från Förbundet för Femte Internationalen:
Massprotester mot valresultatet i Iran – tiden är inne

Artikel från Daily News om mordet på Neda



Genom Svensson läser jag även att Väktarrådet erkänner valfusk i Iran (det som triggat protesterna). Men protesterna verkar nu istället handla om själva samhällssystemet, och rykten om en planerad generalstrejk figurerar.


Bloggat: Ekonomikommentarer, Roya, Röda Malmö, Jinge
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: 1915 skriver TV bortskänkes, acidtrunk skriver Vi gillar också personligt ansvar. I flera generationer., andread0ria skriver Att ifrågasätta vidskepelse är bolsjevism, Anders_S skriver En ny SP-blogg har sett dagens ljus, Jinge skriver Utomjordingar rapporterar från Iran?, Kaj Raving skriver Djurrätt mellan PR och profit

söndagen den 21:e juni 2009

Ta hem de svenska soldaterna!



Jan Guillou är en av få skribenter, tyvärr, som försöker belysa tragedin om Sveriges involvering i den imperialistiska krigföringen i Afghanistan. Ibland kan Guillou trampa fel och hamna i gyttjan, som i fallet om IPRED-diskussionen och Piratpartiet. Men vad gäller kriget i Afghanistan förhåller han sig fortfarande skarp:
"[...]Den stat som går i krig måste ha för avsikt att segra, liksom en föreställning om hur segern skall se ut. Det har hittills gällt alla krig i alla tider.

Men varken Sten Tolgfors eller de krigiska liberala ledarskribenterna har ens antydningsvis beskrivit vår kommande seger konkret. Tvärtom är vårt påstådda krigsmål, den afghanska kvinnans frihet, ytterligt diffust.

Hur vet vi när vi uppnått det målet? Efter hur många decenniers krigande? Hur många afghanska män måste vi först ha dödat för att befria kvinnorna?

Eftersom varken Sten Tolgfors eller de blodtörstiga liberala ledarskribenterna ens antydningsvis har svar på de frågorna misstänker jag att Sverige ­befinner sig i krig av misstag, utan att vi själva ens vet varför.

Det borde därför vara en angelägen uppgift för oppositionsledaren Mona Sahlin att kräva svar, helst i riksdagen. [...]"
Det sägs ofta från bombliberaler och krigsapologeter att invasionen i Afghanistan är till för att säkra rättssamhället i landet, och så citerar de FN:s säkerhetsråd som talar om att bistå den afghanska regeringen i "uppbygget av rättssystemet". Problemet är att ISAF-styrkorna, vars de svenska soldaterna ingår, genomfört ett slutet avtal med Karzairegimen som ger ISAF-soldater fullständigt immunitet från personlig arrestering eller fängslande. Ockupationsarméerna skall alltså upprätthålla ett rättssystem genom att helt enkelt stå över rättssystemet. Denna ironiska immunitet gäller inte bara det nationella rättssystemet utan även det internationella.

Nu kanske någon frågar sig om detta egentligen får någon reell konsekvens. Svenskar är ju så snälla och beskedliga, de begår ju inga brott, eller hur? Och, soldater begår ju inte heller några brott? I själva verket så är krigsbrott vanligt, och inte något som är uteslutet till talibaner och "terrorister". Några konkreta exempel på hur den svenska Afghanistan-styrkan borde ha ställts inför rätta var när byledaren Matou i byn Boka mördades på order av översten Bengt Sandström, eller när den 14-åriga flickan dog när ett svenskt militärfordon körde in i en taxi i Mazar. Båda gångerna slapp svenskarna ifrån rättsprövning, båda gångerna undergrävdes rättssystemet.

Dessutom får vi ju inte glömma att USA kontinuerligt och offentligt bryter mot Genévekonventionernas skyddsregler, däribland förklarat att de inte gäller för "talibaner" (minns massakern på Leilislätten, där tusentals obeväpnade talibaner dödades). När den brittiske officeren Owen McNally lämnade uppgifter om döda civila till en arbetare i en människorättsorganisation riskerar han nu upp till 14 års fängelse. Så hemligstämplas uppgifter om döda civila, trots dessa straffpåföljder finns det ett antal amerikanska soldater som flytt/deserterat till Europa i protest mot det folkrättsvidriga krig som nu sker i Afghanistan.

Trots krigets grymhet och invasionsstyrkans flagranta attityd mot mänskliga och folkliga internationella rättigheter, så plöjer den svenska högern och dess militärstinna ungtuppar nya rekord för att försvara och förlåta övergrepp. När skall de svenska högerpolitikerna och dess infantila ungdomsförbund be om ursäkt för sitt försvar av brott mot mänskliga rättigheter? När skall Sverige ta hem sina soldater och dra sig ur detta skamliga krig?


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Midsommar i Hagfors


Här i Hagfors fick vi mycket tur med vädret på midsommaraftonen. Prognoser hade varnat om regn hela helgen men på aftonen var det sol hela dagen, bortsett från kvällen då regnet kom; men ingen midsommar utan regn!


(Blev väldigt dålig kvalité på filmen)

I år ville jag ut i bygden för att uppleva den årliga sociala ritualen och traditionen, och inte sitta trängd i en lägenhet som vilken suparhelg som helst. Inte heller helt och hållet fira traditionen med familj och släkt som julen, utan erfara den enda traditionen vi har här uppe i norden, förutom arbetarnas dag den 1:a maj och valborg, som verkligen uppfyller en samhälls-social ritual, där vi träffas, umgås och utför någonting gemensamt.

Sociala ritualer anser jag vara en viktig beståndsdel i ett samhälle som består av sociala individer, detta för en bekräftelse av vår gemenskap som just människor. Jag är inte intresserad av ritualens möjliga religiösa alternativt kosmologiska innebörd, utan dess sociala och samhälliga funktion.

Läs mer om ritualer:
Ritualer i primitiva och moderna kulturer - Mary Douglas
Är alla människor religiösa? - Mircea Eliade
Rituell process och funktion - Victor Turner


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Stöd upproret mot prästerna i Iran, Jinge skriver Religiöst vansinne – Del II, X skriver Måste man förstå en kåt kille?, Bo Myre skriver How Nonviolence Protects The State - en ljudfil

måndagen den 15:e juni 2009

Fjodor Dostojevskij – Idioten

Jag håller på att beta in på Dostojevskij, som är en av de stora konstnärerna i litterär konst. Tidigare har jag skrivit några reflektioner kring Dostojevskijs roman Ynglingen, och jag läste Brott och Straff som gymnast, som jag planerar att läsa om för att reflektera lite här på bloggen framöver. Men efter att nyss ha läst Idioten har jag för tillfället uttömt viljan att sätta tänderna i ännu en tegelstensroman, så har jag istället börjat läsa Shakespeare, Steinbeck och Hemingway som kommer i andra inlägg framöver.

Furst Mysjkin är huvudrollen, Nastásia och Aglaja är hans förälskelser. Furst Mysjkin kallas idiot för sin fallandesjuka (Epilepsi) och saknar, som nyinflyttad från vårdsvistelse i Schweiz, de sociala regler som högdjuren i Ryssland lärt sig från barnsben; därav hans naiva godhet och öppenhet och motvilja till intriger och falskspel.

Det intressanta med romanen Idioten är tydligheten i författarens kamp mellan strävan till realism och till hans romantiska personliga ideal. För trots att Dostojevskij ville med huvudrollen, furst Mysjkin, porträttera en frälsare som skulle liknas Jesus, så kunde hans intellektualitet helt enkelt inte överge vikten av realism. Furst Mysjkin blev inte någon Guds son, inte någon fullständigt god människa, så som Dostojevskij egentligen ville. Och här kan vi alltså verkligen prata om det som Marx & Engels vittnade om realismens åverkan i konsten; nämligen konstens frigörande från konstnärens personliga åsikter – realismens, och konstens triumf!

I Idioten är just människan det intressanta. Hur furst Mysjkin lyckas ruska om sin omgivning genom sin naiva och blinda godhet och öppenhet, hur människor är sociala varelser som dömer och strävar efter bekräftelse i kulmination av digra sociala fördömande. Nastásia Filippovna Barasjkóva tar rollen som den socialt ambivalente, och därav både lockar och avskräcker människor, exempelvis har vi Jelizavjéta Prokófjevna Jepantjina (Aglajas mor) som räds sällskap och association med Nastásia.

Jag skall inte beskriva mer om själva berättelsen och avslöja innehållet allt för mycket. Men innehållet i sig självt är intressant förutom dess realistiska triumf även dess dialogiska samtalande fokus. Här har den sovjetiska pedagogikforskningen Vygotskij & Bachtin (som är erkänd idag) en tangering. Bachtin som faktiskt analyserat Dostojevskijs romanförfattande introducerar då en tolkningsvinkel som erbjuder en dialektisk metod hos Dostojevskij. Ty i Idioten finns det inget centralt ideologiskt centrum utan romanen bör ses som en helhet där dialogen mellan (växelverkan) människorna är det viktiga.

Med furst Mysjkin finner vi en människa, som inte är gudomlig, men som på grund av sin bakgrund och förutsättning ser bortom de sociala normer som fördömer människor, liksom för Jesus. Trots ränker och skärmytslingar ser han ingen skillnad på den stigmata (Nastásia) och den icke-stigmata (Aglaja).


PS: Boken jag läste var översatt av Staffan Dahl, namnen stavas lite annorlunda med de olika översättningarna. För den ännu mer intresserade läs den utmärkte boken om Dostojevskij av Karl Erik Lagerlöf (Carlsson Bokfölag, Stockholm, 2008).


Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: avantivideo skriver Stöd till de strejkande arbetarna på Lagena 15 juni i Malmö (2009), Björn Nilsson skriver Två typer av brott - vilken skall prioriteras?, Tuss skriver Om strejken på Systembolagets lager, Krister B. Anana skriver Embryo bakom SVT:s nya miljösatsning, clausewitz skriver Vild strejk!, tusenpekpinnar skriver Solidaritet med arbetarna på Lagena!

torsdagen den 11:e juni 2009

Forskningen om Förintelsen och dess vedersakare



"Holocaust denial is the work of bigots, we must reject their false claims whenever, wherever and by whomever they are made"
Citatet är sagt av den dåvarande (år 2006) FNs Generalsekreterare Kofi Annan. Det uttrycker behovet av att stävja irrationella påståenden om befintlig historisk forskning, och undvika att missförstånd leder till upprepning av mänskliga katastrofer. Missförstånd och bristande kunnighet har en inte så överraskande tendens att leda till falska påståenden. Vad gäller just den nazistiska Förintelsen är detta allt för klart utkristalliserat hos allehanda nynazister, eller till välmenande lekmän som fastnat i sekteriskt konspirationstänk. De senare utgör ett större problem, enligt min förståelse, ty de är svårare att tyda varför de ifrågasätter just den vetenskapliga forskningen kring Förintelsen och dess omfattning. Det kan vara allt från personliga skäl till en förvriden och diffus kritik av sionismen. För oss kritiker av sionismen är det därför ännu viktigare att vi bemöter och tar avstånd från förnekelse av Förintelsen, varse sig det handlar om ett försvar av Nazityskland, förnekande av gaskammare eller förnekande av omfattningen av Förintelsen.

Synen på vetenskaplig forskning hos Förintelseförnekarna tangerar en postmodernistisk vulgärkritik av vetenskapens förmåga att säga något om verkliga händelser i historien. Ett relativistiskt svar på en objektivistisk övertro på vetenskap. Men något som Richard J. Evans , professor i modern historia vid University of Cambridge, påpekat så är historieforskningens validitet i källkritiken, och där ligger forskningens hela vetenskap och därmed förmåga att koppla till verkliga händelser. Evans förnekar dock inte att postmodernismens kritik av studier i historia har lett till positiva förändringar i historievetenskapen, bland annat ett erkännande att subjektivitet är en oundviklig del av historiestudiet, vilket alltså poängterar rollen av källkritik och förekomsten av källhänvisning.

Det var förövrigt Evans som genom källkritisk analys av David Irvings arbeten fann att Irving använt falska dokument, bland annat ett dokument som Irving använde för att öka antalet döda under Dresdenbombningarna. Irving använde den falska siffran 250 000 döda för att sedan jämföra det med sin underdrivna siffra på offren för Förintelsen (Irvings siffra ligger på mindre än en miljon döda, varav de flesta skulle ha dött av sjukdom enligt Irving). Det visade sig även att Irving hade använt sig av en undermålig intervjumetod, som kontinuerligt ignorerade och uteslöt källor som inte stämde med sina egna uppfattningar.

Den röda linjen är förnekelse, eller som Jacques Derrida formulerar det med termen negationism, dvs; en icke-valid form av historierevisionism där man inte omtolkar erkända historiska fakta, utan helt sonika förminskar dem eller förnekar dem. Detta är något vi kan finna hos de självutnämnda svenska "sionism"-kritikerna Muhammed Omar, Lasse Wilhelmson och Leif Erlingsson. I energisk diskussion på FiB-forum envisas Erlingsson att han och andra inte alls förnekar utan istället utför kritik i led av skeptiskt tänkande. Det är något som Förintelseförnekare vanligtvis brukar syssla med för att försvara sig själva, nämligen genom semantiska kullerbyttor försöka undvika termen förnekelse. Dock, som Derrida påpekat, så skiljer sig Erlingssons "kritik" mot den valida historierevisioneismen i det att revisionisterna omtolkar erkända historiska fakta, medan Erlingsson förnekar dem alternativt förminskar dem. Den semantiska invändningen fallerar därmed eftersom det ändå handlar om att förneka erkända historiska fakta.

Och erkända historiska fakta finns det gott om vad gäller Förintelsens omfattning och utförande i form av utrotning genom speciella gaskammare och krematorier. Trots att SS-vaktmanskap effektivt lyckades utplåna bevismaterial (bland annat sprängdes gaskammare och krematorier i Auschwitz-Birkenau). Så återstår ändock cirka 15 löpmeter (SIC!) dokument om Waffen-SS:s och polisens planeringsledning. Där finns bland annat ritningar i byggandet av krematorier och gaskammare. För en detaljerad beskrivning av planritning över gaskammare se ex. Markus Tiedemanns "Förintelsen och förnekarna" eller Shermer & Grobmans "Denying history".

Det existerar ex dokument där firman Topf und Söhne utarbetat utveckling och installation av gaskammare. Auschwitz beställde ex gastäta dörrar till krematorierna 4 och 5. Dessutom gav man firman Degesch i uppdrag att ta bort varningslukten i blåsyran (Zyklon B). Rättsmedicinska institutet i Kraków har tagit hårprover från från kvinnor som blev klippta efter att de gasats ihjäl och funnit rester av Zyklon B.

Nästan all gas togs dessutom upp av människorna själva vilket ledde till att man helt enkelt inte behövde vädra i 24 timmar innan man gick in i rummet för att hämta kropparna. Byggnadsplaner visar även på ett effektivt ventileringssystem för att förhindra att gasen skulle samlas i taket. Man behövde endast vänta en halvtimme och hela processen tog 45 minuter. Allt enligt dokumentsamlingarna.

Den samlade vetenskapliga forskningen i och omkring Förintelsen förnekas i termer som den "sionistiska versionen", och/eller den "offentliga versionen" av Förintelsen. Varpå Förintelseförnekarna påstår att gaskammrarna inte existerade, och/eller att omfattningen av Förintelsen (den som forskningen uppskattar mellan 5,1 till cirka 6 miljoner döda judar) är falsk (se ex. Irving och Wilhelmson). Wilhelmson förnekar siffran 6 miljoner döda (som är FN:s officiella siffra för Förintelsen) som ett sionistiskt påhitt grundat på breda tolkningar av tidigare förekomna hänvisningar av siffran 6 miljoner döda judar före Förintelsen. Wilhelmson och Omar tror sig därav ha lett i bevis att den forskningssammanställning som tyder på cirka 6 miljoner döda judar i Förintelsen är en genealogisk produkt av tidigare judiska förhållningar till siffran:
Omar: "Jag vet inte hur många judar som gick under i Tredje riket, men ett vet jag säkert, det var inte 6 miljoner. Ty 6 är nämligen en symbolisk siffra inom judendomen"

Detta alltså utan att ens analysera eller hänvisa till de historiska källorna som forskningen använt sig av för att dag för dag tillslut komma fram till uppskattad omfattning. Omar hänvisar istället till en artikel från "Historical Review Press", vars skapare Anthony Hancock och Robin Beauclair har rötter i det högerextrema "Racial Preservation Society". Erlingsson, å sin sida, argumenterade både på Omars blogg och på FiB-Forum för den kända lögnen om att Röda Korset skulle ha ursprungligen kommit med en mycket låg siffra jämfört med forskningens sammanlagda uppskattningar. När jag konfronterade honom på FiB-Forum om detta viftade han sonika helt bort detta som en konspiration att tysta Röda Korset:
"Röda Korset ja. En vän till mig har kollat muntligt med Röda Kors källor. Boken har verkligen funnits, med dessa siffror. Men för att kunna verka i vår [sionistiserade] verklighet, så har Röda Korset förstås tvingats till avbön, och alla ex. av boken har rensats från iallafall dess svenska hyllor. Det verkar som om man tvingats säga att det var lögn. Men att man i så fall sagt så ska jämföras med erkännande under tortyr/tvång... Det är inte lika viktigt som vad bevisen säger, och det är inte alls lika viktigt som vad de ursprungliga uppgifterna sa." (E-Mail skickat till mig den 5:e juni)
Märk väl att Erlingsson även argumenterar för den kända taktiken att nazisternas vittnesmål under Nürnbergrättegångarna inte var giltiga för att de skulle ha tvingats erkänna "under tortyr/tvång". Denna klassiska myt finner vi exempelvis från IHR (Institute for Historical Review) som har gjort det till konst att stapla lögner om bevisen för Förintelsen. Nazisterna själva, och de tusentals vittnena skall helt enkelt ha ljugit alternativt tvingats till att ljuga av en oerhört omfattande judisk konspiration.

Vad gäller just Röda Korsets påstådda siffror härrör dessa från häftet "Did Six Million Really Die?" som är skriven av Richard Verrall (under pseudonymet Richard Harwood) medlem i det rasistiska högerextrema partiet National Front. Verralls häfte bygger på en systematisk misstolkning av den rapport på tre volymer, som ICRC (the International Committee of the Red Cross) utgav år 1948. Där påstår Verrall att ICRC-rapporten misslyckas att nämna att det pågick någon medveten utrotning av judar eller förekomst av gaskammare förtäckt som duschar. Problemet är att Verrall ljuger, ty ICRC-rapporten nämner uttryckligen och upprepande om nazisternas försök att utrota judarna där rapporten förklarar hur judarna under nazisternas styre förvandlats till
"outcasts condemned by rigid racial legislation to suffer tyranny, persecution and systematic extermination"
och
"They were penned into concentration camps and ghettos, recruited for forced labour, subjected to grave brutalities and sent to death camps without anyone being allowed to intervene in those matters"
och
"During the period in September Ig40, when the "Iron Guard" [Romania] supported by the Gestapo and the German SS had seized power, the Jews had been subjected to persecution and deportation to death camps"
och
"In Germany and her satellite countries, the lot of the civilians belonging to this group was by far the worst. Subjected as they were to a discriminatory regime, which aimed more or less openly at their extermination, they were unable to procure the necessities of life."
[min fetstil], och när Verrall påstår att det inte existerar några vittnen från ICRC om duschar som egentligen var gaskammare hänvisar han till hur ICRC rapporterar inspektioner av egentliga duschar; men dessa duschar var inte duschar som förekom i nazistiska koncentrationsläger eller dödsläger, utan var istället rapporter från läger i Egypten som hölls av de allierade (Källa: Lipstadts "Denying the Holocaust" s.115). Verralls siffra på 300 000 döda hänvisas i häftet till en schweizisk tidning under namnet "Die Tat", som enligt Verrall skall representera alla döda av nazister under andra världskriget, och som ska enligt Verrall bygga på ICRC-statistik. "Die Tat" nämnde dock inte att det handlade om alla döda av nazisterna, utan siffran handlade om döda tyskar och tyska judar; och inga referenser till ICRC förekom (Källa: Lipstadt, s.116f). Siffran 300 000 bygger dock på felläsning av brev från "The International Tracing Service" till ICRC där den sammanlagda siffran på cirka 271 000 döda endast är registrerade döda, och inte den totala siffran på döda judar.

Det är alltså som det brukar vad gäller Förintelseförnekelse. En kontinuerlig okunskap i vetenskaplig metodik varvat med felläsning och semantiska kullerbyttor. Strö på detta med lite "akademisk" språkbruk och du kan tydligen föra människor bakom ljuset, ty texter som låter akademiskt har en tendens att tas på mer allvar än rent utsagt nazistiska agitatpamfletter.

Då kan man fråga: varför bry sig? Här har jag endast tagit upp en liten del av de kvasi-intellektuella, och det skall väl också påpekas att Förintelseförnekelse fortfarande är relativt obskyr med liten spridning och popularitet. Men det kan snabbt ändras med en förändrad miljö. Europas högerextrema neo-fascistiska partier får allt mer stöd, i Italien sitter de med i den politiska makten. Med sådana krafter som försöker vinna makt förstår man att radikalkonservatismen måste äreräddas. Här fungerar Muhammed Omar som en svensk radikalkonservativ som åberopar intellektualitet och kritisk analys, och därmed lockelsen till sanning. Det spelar i detta sammanhang föga roll ifall det är en falsk intellektualitet och en enögd analys, ty poängen är att det till ytan är "akademiskt", att man till ytan söker sanningen. Med denna metod kan välmenande äldre personer lockas genom sin identitet som skeptiker eller sökare, och unga personer genom saknad av erfarenhet och insikt i hur vetenskap praktiseras. Samma problem finner vi hos de högerkristnas kreaktionistiska agitation förtäckt som "vetenskap".

Jag har tidigare bemött Omar, Wilhelmsson och krypto-fascisten Oskorei: Lasse Wilhelmson blottas i intervju av Muhammed Omar, och Enskilda kufar inte representativa för bloggosfären, Andreas Malm kritiserar Omars intellektuella haveri. Omars haveri kan exempelvis ses i Omars försök till svar på Malms nya bok och kritik. Där lägger Omar ner en stor del av svaret på att attackera Malms eventuella islamofobi byggt på att Malm anser sig vara ateist. Jag tog i diskussion med Wilhelmson och Erlingsson på FiB-Forum upp just det som jag kritiserar i inläggen ovan; nämligen förnekarnas avsaknad av källkritisk analys och oförmåga att handskas med vetenskaplig metodik, samt oförmåga att hantera begreppsdefinitioner (särskilt Wilhelmson) där allt mellan himmel och jord kopplas samman i ett detaljerat associations-nät. Det slutade med att Wilhelmson drog sig ur diskussionen med orden "jag är ingen historiker" och Erlingsson med sedvanlig nyspråk-anklagelse om "sekttänk".


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Sossarnas överdrifter om Veolias spårvagnsbygge i Jerusalem, Anders_S skriver Fascisterna i Europa backar faktiskt, MJE skriver Miles Runs the Voodoo Down – moral och ansvar., Björn Nilsson skriver Ett historiskt parallelluniversum?, kvinnopolitisktforum skriver “Arbetsskador minskat med 40 %”?

tisdagen den 9:e juni 2009

Seger åt Lagena-arbetarna!

Jag har inte skrivit något om Lagena-arbetarnas kamp mot onödig varsel, så jag tänkte att det är hög tid för mig att göra det.

Det är Systembolagets dotterbolag Lagena som beslutat om varsel av fast anställda arbetare för att istället kunna hyra in arbetare genom bemanningsbolag. Detta i en kontext där Lagena varken har arbetsbrist eller går med förlust, och har tidigare varslat ett dussintal fast anställda arbetare. Det är inget annat än en medveten inskränkning av arbetsrätten. Här är Lagena-arbetarnas krav:
- att varslen dras tillbaka
- att andelen inhyrd personal begränsas till 10 procent
- att arbetsvillkoren förbättras
- att arbetarna ska ha inflytande över arbetsbehovsplaneringen
Här är alltså ett typexempel på hur kapitalister försöker kringgå anställningstrygghet och arbetsvillkor för arbetarna för att kunna öka profiten. Kapitalets logik, som kräver arbetarnas motstånd.



Bloggat: Cappuccino, Revolution, Kim Müller, Annalisa, Forever United, Dom ljuger, Vardagspussel
Media: Yelah, Proletären, Handelsanställda
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Inaveln i rättsväsendet hotar rättssäkerheten, Jinge skriver CNN om Piratpartiet, cappuccinosocialist skriver Lagena – det är där det händer, Björn Nilsson skriver Diverse om EU-valet, Kristoffer Ejnermark skriver Vänstern behöver ett nytt arbetarparti

måndagen den 8:e juni 2009

Vänstern behöver ett nytt arbetarparti


Så ser vi hur vänsterpartiet halverade sitt valresultat i det senaste EU-valet igår, och härnäst fick Arbetarinitiativet cirka 3 500 röster (ca 0,1 %). Nu skall man inte tolka ett val till EU-parlamentet för mycket, men siffrorna kan vara hjälp till att analysera en trend. En trend som speglar vänsterns kapitulation inför den politiska borgerligheten, vare sig borgerligheten manifesteras i populistiska enfrågepartier eller i traditionella näringslivsapologeter. Hur har denna trend kunnat utstakas?

Jinge anser att det är en oförmåga att mobilisera de unga, dvs en oförmåga att helt enkelt nå till folket. Och där har Jinge helt rätt, upp och ned så har vänstern, så väl inom vänsterpartiet så som utanför helt förbisett retorik som en fördel för att nå ut till allmänheten. Självcensur i ett led av defensiv taktik, så agerar vänstern idag. Inget självförtroende, ingen attack mot det politiska motståndet, bara hållen käft och mössan i hand.

Hur detta har kunnat hänt är i sig själv intressant, och det är något Daniel Ankarloo tangerar i en artikel i Fronesis (nr 28, år 2008) under rubriken "Ett kvartssekel utan Marx kritik av den politiska ekonomin". I den artikeln förklarar Ankarloo något som jag själv sett i vänsterns utveckling från 90-talet, här har också Mikael Nyberg skrivit en intressant bok med namnet "Kapitalet.se" som tar upp "den tredje vägen" inom SAP, som fick konsekvenser även för vänsterpartiet med namn som Lönnroth. Utvecklingen har kristalliserats i sin totala kapitulation inför den borgerliga idéoffensiven, som sakta men säker byggdes upp av Svenskt Näringsliv sedan 70-talet. Nyckeln ligger i att nå fram till problemformulerings-privilegiet; den lärdom Svenskt Näringsliv fick från vänsterrörelsen under 60-70-talen, men som vänstern själv övergett.

För att skaffa sig nyckeln till de offentliga portarna måste vänstern producera material för både de intellektuella och för massan. Man kan inte dikotomisera eller atomisera dessa till självständiga delar som man antingen eller kan fokusera på. De intellektuella utgör vägen till det offentliga ordet i form av artiklar i tidningar och dokumentärer/program i TV, och framgången för ordet avgör allmänheten. Vänstern behöver höja sin röst, så att den syns och existerar. Den "tredje vägen" förkastade vänsterns teoretiska bas, den marxistiska metoden (främst arbetsvärdeläran), och bidrog till att en stor del av vänstern tappade en teoretisk bas alternativ till den borgerliga nationalekonomin.

Jag hyser inga förhoppningar på vänsterpartiet och har inte gjort det på länge, det är ett förborgerligt arbetarparti som bäst kan bli en harmsen papperstiger, vars taktik verkar ständigt vara att lura i buskarna och hoppas på det bästa, aldrig någonsin avancera själv mot borgarnas fästning. Vi behöver ett nytt, och fräscht, vänsterparti som inte räds att agitera och stå upp för sina intressen och övertygelser. Här kan jag hoppas på att AI kan ta steget längre och öppna sina portar för resten av vänstern bortom vänsterpartiet och erbjuda samtal för ett nytt arbetarparti, jag är den förste som skriver mig som medlem! Men ett arbetarparti krävs, eller en gemensam plattform i form av enhetsfront. Ty vi kan helt enkelt inte sitta i 10 olika små partier och organisationer och klaga på varandra medan högern i sina olika former lierar sig till kamp. Vi måste helt enkelt börja samarbeta.


Bloggat: Cappuccionosocialisten, Röda Malmö, Luddigt och Logiskt, Autonoma Kärnan

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Lyssna på politiska tal från Arbetarrörelsen arkiv och bibliotek

Hittade denna nyhet från ARAB, som möjliggör för vem som helst att genom ARAB:s hemsida lyssna på politiska tal från personligheter från vår egen arbetarrörelses historia under 1900-talet. Vad sägs som att lyssna på Hjalmar Branting när han argumenterar för rösträtten i enlighet med socialismens demokratisering år 1918? Eller, Olof Palmes tal på TCO:s kongress 1982, och några intervjuer med spanienfrivilliga? Det är onekligen en historisk guldgruva som ARAB nu ger allmänheten, ger folket, och därav oerhört mycket värd tacksamhet.

ARAB:s projekt "Digitalisering av ljudband" har pågått sedan år 2006 och har idag 4563 timmar digitaliserat material, fördelat på 7458 ljudfiler/poster.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,
Pingat på intressant

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Intressant video från Jerusalem, Anders_S skriver Valdistriktet där PP och MP har egen majoritet, cappuccinosocialist skriver Nederlag, Björn Nilsson skriver Tidigt diagram . EU-valet

onsdagen den 3:e juni 2009

Kina behöver en proletär revolution

Nu så här inför 20-års dagen (4 juni) för massakern på Himmelska fridens torg i Peking, så blockerar Kina internetverktyg så som Hotmail, blogger, You-Tube och så vidare. Antagligen handlar det om att försöka stoppa informationsflöde om vad som hände på Himmelska fridens torg och omfattande propaganda mot Kinas samhällsystem. Att blockera internet är dock i längden onödigt eftersom det alltid finna sätt att kringgå censuren.

Men censuren av internet är ett tydligt tecken på Kinas demokratiska brister. Kina har dock andra sociala fördelar i arv så som en fördelsaktiv form av välfärdsstat. Kina bör för att upphäva sina brister genomgå en genomgripande förändring (revolution) för att återupprätta välfärden i form av ökad jämlikhet vad gäller skola, vård, omsorg och arbete. Att helt enkelt gå vidare ifrån den hyperkapitalism som ökar ojämlikheten för kinas befolkning. Den bör också vara jämlik i sitt krav av maktfördelning, så som den proletära revolutionen i Pariskommunen och Oktoberrevolutionen bör ett sant demokratiskt system införlivas inte bara formellt (som i våra parlamentariska stater) utan även reellt i form av demokratisk ekonomi (frånvaro av marknadsstyrning). Kinas problem är att det idag saknar både den demokratiska politiken och den demokratiska ekonomin.

Frågan är bara hur trolig en proletär revolution är i Kina idag. Positivt är dock intellektuella kineser som Minqi Li, som har rötter i den kinesiska studentrörelsen och satt i fängelse i Kina mellan 1990-92 för att ha kritiserat den kinesiska utvecklingen ur marxistisk perspektiv. Han för idag föreläsningar och besöker möten i Peking och Xian, och har enligt Jan Myrdal (av alla personer) även hjälpt till att översätta trotskisten Ernest Mandel för Kinas Kommunistiska Partis centralkommittés förlag. Det är en intressant utveckling att Li får utrymme att sprida sina yrkanden om arbetardemokrati, och även sprida marxisten Mandel som tydligt poängterar vikten och förutsättningen av arbetardemokrati för ett socialistiskt samhälle. Fler kritiska demokratröster behövs för att mobilisera motstånd mot den kapitalistiska icke-demokratin som idag är förhärskande i Kina.


PS: Det gäller att hålla huvudet kallt i sådana här frågor vad gäller Kina. Det är förståligt att maoisten Jan Myrdal vill försvara maoismen och Mao, men maoismen var en tragisk avart från stalinismen i det att den från början främjade ett byråkratiskt härskarvälde och motstred en arbetardemokrati. Här visar dock Li genom att förorda Mandel en hoppingivande kritik mot stalinismens inskränkningar. Också skall påpekas att Kulturrevolutionen fick digra konsekvenser för många människosjälar i dåvarande Maokina. Trots detta är det möjligt att även erkänna de landvinningar Kulturrevolutionen bidrog till det kinesiska samhället och dess befolkning, ex. den markanta ökningen av medellivslängden som en konsekvens av sjukvården och de ekonomisk-sociala framstegen.

Uppdaterat: Hittade en intressant intervju med Minqi Li:
Jay: Just to be clear, you're saying most of the leadership of the Tiananmen Square democracy type of movement were mostly connected to this neoliberal economic reform movement.

Li: Yeah, I would say probably all of them. And by the mid-1990s things started to change. You started to have some intellectuals who criticized the market-oriented reform, neoliberal ideas, so that by the late-1990s, the early 2000s, you could say that a new trend that was referred to as the New Left emerged in China. In today's Chinese context, this term New Left is used to refer to a very broad category that ranges from social democrats, nationalists, left nationalists, to Marxists. What they have in common is that all to different degrees are critical of market-oriented reforms, to different degrees are critical of neoliberalism, and to different degrees have generally a positive view of the Maoist period, with different emphases.

Jay: They have more positive views toward the Maoist period.

Li: Right, they are more positive, that's right.

Jay: You're talking about things like there used to be more of a health care system for people than there is now and examples like that.

Li: In the Maoist period, for example, the people's life expectancy increased from 35 years old around the 1950s to close to 70 years old toward the end of the Maoist period. That's a very dramatic change, probably the biggest increase in terms of life expectancy, compared to other countries over the same length of period. And they also have developed some re-evaluation of the Cultural Revolution. So, instead of the Chinese official point of view -- which is that the Cultural Revolution has to be totally denied, it's ten years of havoc, ten years of disaster -- they tend to emphasize that there have been many positive economic and social accomplishments.

Jay: What were some of those positive examples? Because the picture that's painted in the West of the Cultural Revolution is a sort of tyrannical, crazed period. That's the way it's painted for us.

Li: They actually cited the Chinese official statistics published in the reform years. They used those statistics to argue that, in fact, China's pace of industrialization had to be very rapid in the Cultural Revolution years. And also China accomplished many technical achievements, such as hybridized rice, and China was not far behind the US at that time in terms of computer development. And they also talk about the initial intention of Mao to start the Cultural Revolution that had to do with trying to reverse the trend toward the emergence of a new, privileged bureaucratic caste, which would later lead to the development of capitalism. They believe that has been, in fact, verified.

Jay: This trend that thinks the way you are describing, this must be, in terms of population, quite a small segment of opinion. Is that true?

Li: It's actually not true. Even among the intellectuals these days, as well as among the politically conscious young students, I would say anywhere between one-quarter and one-third probably hold this kind of point of view. In terms of general population, not a small number of them have a quite favorable view about the Maoist period, especially for the workers because of the negative social consequences of the market development.



Bloggat: Svensson
Media: DN, SvD
Pingat på intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Arbetarklassen ska inte betala kapitalismens kris, andread0ria skriver Henning Mankell back in business, Jinge skriver Piratpartiet = Sittande fågel, Björn Nilsson skriver Näääääääääää …

måndagen den 1:e juni 2009

Andreas Malm kritiserar Omars intellektuella haveri

Läste denna DN-artikel av Andreas Malm för ett tag sedan och tycker den är intressant i sammanhanget till det spektakel som kunnat ses kring Omars kvasi-intellektuella vridning i vår.

Jag har kritiserat Omars intervjuer vid några tidigare tillfällen här på min blogg. Bland annat intervjun med Jan Myrdal, Oskorei och Lasse Wilhelmsson, och det är den senare som verkligen brakade helvetet lös - så att säga. Den fick uppmärksamhet på Omars nyfunna radikalkonservatism á la islam, och dess beröringspunkter till diverse radikalkonservativa muppar och tokiga konspirationsteorier om Förintelsen. Wilhelmssons mixande av idéer och historiska händelser var det centrala problemet med Wilhelmssons konstruktioner av kopplingar mellan sionism och marxism, och sionism och nazism. Kontentan var att Wilhelmsson såg sionism som roten till i princip allt. Den stora tragedin är att kufar som Wilhelmson systematiskt förstör den seriösa kritiken av sionismen som idébygge och rörelse genom att ta termen sionism i sin mun. Det positiva är dock att Wilhelmsson än så länge är relativt ensam med sina märkliga associationer, och kan helt enkelt inte tas som representativ till den israelkritiska eller sionismkritiska rörelsen.

Malm formulerar det bra:
"Wilhelmsson-Omar fortsätter med att tillsammans reda ut hur judarna ligger bakom både den globala vänstern och den globala högern, närmare bestämt trotskism respektive neokonservatism. Radarparet har under sina samtal blåst nytt liv i den urgamla teorin om att just trotskismen är den världsjudiska hydrans värsta huvud: judarna som destruktiva, nedbrytande revolutionärer utan respekt för nationella gränser. Trotskij stod i sold hos judekapitalisten Rothschild. Hans anhängare omgrupperade sig senare som en neokonservativ elit, och följaktligen kan idén om ”den ’permanenta revolutionen’ också ses som det trotskistiska arvet till ’kriget utan slut’ som neocons tror på”."
De irrationella har en sak gemensam och det är att omforma uppfattning av verkligheten till sitt högst eget tycke och faller då lätt offer för dunkla teorier som förenar och bekräftar tankegången. Genom bristande kunskap kan man leda till bevis från vad som helst till vad som helst.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
Pingat på intressant
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com