Idéhistorikern Henrik Bachner skrev för några dagar sedan en kommentar i Dagens Nyheter om den omdebatterade Donald Boström-artikeln i Aftonbladet. Bachner brukar ofta synas i debatter om Israel och Palestina där han utfärdat en metod att hitta saxade citat från Israelkritiska texter. Dessa saxade citat analyserar Bachner sedan för att komma fram till att de är antisemitiska.

Man kan som historiker enas om att staten Israel är en produkt av den sionistiska rörelsen, som uppstod under 1800-talet som en konsekvens av en renässans av antisemitism i Europa efter att emancipationen misslyckades. Sionismen var ett nytt paradigm inom judendomen eftersom den inte förklarade den judiska församlingen (israel) som en religiös församling utan som en etnisk - sekulär - enhet. Sionisterna såg den enda räddningen i att judarna skulle bort från Europa och därmed ta bort incitamentet för antisemitismen. Problemet med detta är att sionisterna därmed erkände att antisemitismen hade rätt; att orsaken var judarna själva och att antisemitismen skulle hjälpa dem att skapa en judisk stat. I verkligheten har vi dock kunnat se hur antisemitism kunnat frodas i regioner där det inte alls funnits några judar. Detta har varit en av grundbultarna för kritiken mot sionismen, den så kallade anti-sionismen.

Bachner förklarar i sin avhandling ("Återkomsten - antisemitism i Sverige efter 1945") att sionismen är som vilken vanlig nationalistisk rörelse som helst, exempelvis i Europa, Afrika och Asien (sid. 163). Bachners beskrivning av sionismen som en vanlig nationalism är dock inte den enda, den berömde religionshistorikern Jacob Neusner beskriver nämligen sionismen som ovanlig gentemot andra nationalistiska rörelser i och med att sionismen i efterhand fick konstruera ett gemensamt språk och historia. Judarna runt om i världen hade olika språk, kulturer och historisk identitet (Jacob Neusner, "Judaism in Modern Times – An Introduction and Reader"). Bachner tar alltså ställning för den sionistiska synen på sig själv; ergo Bachner är sionist.

Anti-sionism kan alltså endast tolkas antisemitiskt utifrån ett sionistiskt perspektiv, ty sionismen anser sig representera all världens judar. Ur ett sådant perspektiv betyder alltså anti-sionismen ett ifrågasättande av den samtida judiska existensen. Men sionismen har ett stort problem, och det är att judar inte behöver vara sionister, behöver inte identifiera sig med den israeliska staten, och behöver inte anse att all världens judar har en gemensam historisk identitet eller språk.

När man läser Bachners avhandling slås man av de upprepande motsättningar han kommer fram till i sina analyser. En av dessa paradoxer i Bachners forskning är just begreppet anti-sionism. I ena stunden förklarar han lakoniskt att man inte skall jämställa anti-sionism med antisemitism (sid. 155). I andra stunden förklarar han att anti-sionismen på ett grundläggande sätt tangerar eller är identisk med den klassiska antisemitismen (sid. 241). Anti-sionism och antisemitism är inte detsamma, men ändå är anti-sionismen identisk med antisemitismen? Bachner utvecklar varför han anser att anti-sionismen är identisk med antisemitismen med att påstå att anti-sionismen hindrar "judarna att identifiera sig själva"(sid. 241). Han menar alltså att sionism och judarna i allmänhet är identisk.

Synen på staten Israel beror alltså på huruvida man ser staten Israel som identisk med den judiska existensen, eller ser den som en av många olika rörelser och uppfattningar bland världens judar. Bachner tar uppenbarligen ställning för den förra vilket också får konsekvenser när han analyserar texter och saxade citat. Eftersom staten Israel är identisk med den judiska existensen enligt Bachner så kommer också allt ifrågasättande av staten Israel att tolkas som ett ifrågasättande av den judiska existensen. Därav kommer all kritik som är vulgär, osmaklig och demoniserande mot staten Israel att tolkas som just antisemitiskt enligt Bachner. Det är inte något märkligt, utan helt logiskt utifrån en ideologisk ståndpunkt.

I Bachners avhandling kan vi exempelvis se hur jämställandet av Israel med Nazityskland skall tolkas antisemitiskt enligt Bachner (finns även i omarbetad version på Forum för Levande Historias hemsida):

"Artikeln i den svenska landsortstidningen, som i sin kritik av Israel väver in föreställningar om »gammaltestamentlig» hämndlystnad och den nazityska förföljelsen av judar, utgör båda exempel på antisemitism"

I DN-artikeln skriver Bachner att:

"Som många påpekat påminner Boströms hopkok om historiska mytbildningar om judar. Det gäller dels stereotyper om ondska, girighet och konspirationer, dels legenden om ritualmord."

Det "påminner" om antisemitism förklarar Bachner. Problemet är bara att detta är glidningar som gör själva kärnan i Bachners forskning, som egentligen borde kallas debattskrivande. Ty, Bachner tolkar, analyserar och associerar vad som ligger under eller bakom vissa utvalda och saxade formuleringar. Detta gör han utifrån en sionistisk utgångspunkt som han förklarar i sin avhandling :

"Under efterkrigstiden har staten Israel utgjort den bredaste gemensamma nämnaren i den judiska identiteten. Antisionismen underkände inte bara judarnas rätt att själva avgöra sin identitet, den sökte också avlegitimera kärnan i den judiska existensen efter Förintelsen (sid. 330)[...] Genom att söka avlegitimera staten Israel angriper antisionismen legitimiteten i den judiska existensen (sid. 332)"

Bachners resonemang är som sagt inte hållbar eftersom det existerar judar, även i staten Israel, som inte identifierar sig med statsbyggnaden i staten Israel. Men hur är det då med den analys som Bachner förklarade i DN om Donald Boströms artikel? Bachner skriver följande:

"Den dunklaste av dem alla går till USA. Utan att klargöra sambandet förbinder Boström de föregivna morden och likplundringarna i Israel med det faktum att en amerikansk rabbin tidigare i år greps i New Jersey, anklagad för illegal organhandel. Pressad av kritik låter Boström nu meddela att han inte tror att det finns någon koppling mellan den amerikans­ke organhandlaren och de påstådda israeliska förbrytelserna (Jerusalem Post 20/8). Den nya versionen gör inte saken bättre: om han endast ville belysa förekomst av organhandel, varför valde han då att illustrera detta internationella problem med en rabbin i USA?"

Men den amerikanska rabbinen har visst en aktuell koppling till staten Israels organproblem, eftersom rabbinen erkänt sig ha köpt organ från fattiga i just staten Israel. Exemplet med rabbinen är alltså legitim för att visa en bild av organhandeln i staten Israel. Det är inte, som Bachner försöker få det till "dunkla" associationer.


Bloggat: Andrea Doria, Hampus1, Hampus2, Bulten i Bo, Jinge
Media: AB

Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om antisemitism, antisionism, anti-sionism, Donald Boström, Henrik bachner, Israel, organ

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Skrämma vittnen med svininfluensan?, Anders_S skriver Det var inte rätt att fälla Anna Odell, andread0ria skriver Hej då, Anders Carlberg!, Johan Frick skriver Vad märkligt, björnen attackerade!

Apologeterna till staten Israel, och dess egna syn på sig själv och den existerande judendomen, hörs i ännu högre volym bland landets liberala bloggare. Metoden är densamma; Alarmera! upprepa! alarmera! Och om kritikern till staten Israel mot all förmodan inte viker sig för kuddprofeterna ja då sätter de in ännu en växel på spåret.

Staten Israel är en sionistisk konstruktion, vilket innebär att den har en speciell syn på judendomen och judar. Staten Israel menar sig representera alla judar

Apologeterna har redan bestämt sig: Aftonbladet är en antisemitisk megafon. Dock utan någon som helst betänkande vilka konsekvenser sådana flyktiga och affektiva beskyllningar kan få. Sådana antisemitism-relativister har ett bra tag nu varit Jonathan Leman och Magnus Sandelin, som bägge är professionella Guilt-by-association-analytiker. Och således nu också i debatten kring Aftonbladets publicering av Donald Boströms artikel.

Jag har tidigare skrivit om Lemans och Sandelins märkliga syn på antisemitism:

"Leman upprörs över att Petter använder begreppet folkmord i samband med Israels etniska övergrepp på Palestinierna. Detta ordval beskriver Leman som en demonisering och inte som Israelkritik (SIC!). Ergo menar Leman att Petter utför antisemitism.

Vidare upprörs Leman över att Bokcaféet i Jönköping säljer tröjor med trycket "Burn Israel burn - world wide intifada fighting the imperialist order", och verkar insinuera att kritiken mot den världsimperialistiska ordningen per definition är antisemitistiskt - vips! - så har antikapitalism blivit ett likhetstecken med antisemitism."

Lemans definition av antisemitism bygger på en speciell syn på judendomen och judar, som också tangerar den motsägelsefulla idéhistorikern Henrik Bachners uppfattning. Enligt Bachner symboliserar staten Israel den samtida judiska existensen. Därför är det logiskt för Bachner att kritik mot staten Israel som kan tolkas demoniserande och osmakligt också är antisemitiskt; eftersom Bachner likställer staten Israel med den judiska existensen. Likaså finner vi detta resonemang hos Leman, som menar att demonisering i sig själv är att tolkas som antisemitiskt.

I samband med Donald Boströms artikel i Aftonbladet stormar nu Leman återigen med flyktiga anklagelser om antisemitism. Aftonbladet hade nämligen publicerat en översatt version av Donald Boströms artikel på engelska, det skulle de inte ha gjort. Ty Leman hittade minsann "friserade" och "nedtonade" formuleringar! Hemska antisemitiska översättningar från svenska till engelska där formuleringen "innan de dödats" försvunnit i översättningen. För Leman måste detta innebära att Aftonbladet försöker dölja textens "problematiska innehåll". Men är det verkligen så enkelt som Leman vill få det att vara? Det innebär naturligtvis problem genom att försöka dra långtgående slutsatser från en översättning, det är ju inte en nyhet att mycket av originaltexten ändras vid en sådan språklig överförelse. Som jag ser det är det inte ens självklart att den översatta texten blev nedtonad. Men även om den blev det så spelar det ju faktiskt ingen roll. För hur kan kritiska texter som är "nedtonade" eller ej ha någon betydelse för om de är antisemitiska?

Leman drar stora växlar kring att den översatta artikeln, vid en formulering till den uppmärksammade maffiahärvan i New Jersey, inte hade med ordet "rabbin" med i texten. Varför detta skulle betyda något är outgrundligt, eftersom de globala nyhetsrapporteringarna kring New Jersey-skandalen uttryckligen i ord och bild visade gripna rabbiner. Varför detta skulle vara "problematisk" hos Donald Boström får vi inte veta. Vi får bara veta att Leman tycker att Boströms artikel har problematiska innehåll. Egentligen är Lemans bloggpost om Aftonbladets översättning endast till för att grumla till debatten, ty Leman ser själv ingen anledning till varför han påpekar detta i och med att han i slutet av bloggposten skriver:

"att det handlar om judar och att de anklagas för mord ligger ju hela tiden underförstått i den engelska versionen"

Jaha? Leman ser spöken. För det första; spöken som egentligen inte ens behöver existera, och för det andra; spöken som inte ens syns - inte ens för Leman själv. Det enda han lyckas komma fram till är att den svenska texten faktiskt är vid sina passager annorlunda formulerad än den engelska översättningen. Vilket banbrytande analytiskt arbete...

Men Leman är inte ensam kuddprofet till staten Israel. Sensationsförfattaren Magnus Sandelin försöker i en bloggpost svara på Åsa Linderborgs kritik mot kuddprofeternas irrationella gormande om "antisemitism". Sandelin förstår inte vad Linderborg menar med de debattörer som sondmatar extremister genom att alarmera om påstådd "antisemitism" när folk kritiserar Israel, eller yrkar på internationell undersökning i anklagelser om krigsbrott begångna av Israels armé. Sandelin missar poängen så totalt att han skjuter på sig själv genom att leverera en hel bloggpost som bekräftar Linderborgs kritik mot debattörer som Sandelin. I sin bloggpost citerar han en mängd högerextremister och förintelseförnekare som varvat igång på den hätska debatten, pådriven av liberala kuddprofeter som Sandelin själv. Oerhört tragikomiskt!


Bloggat: Hampus, Jinge, Bulten


Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om antisemitism, Jonathan Leman, Magnus Sandelin, kuddprofeter, apologeter, Israel, Aftonbladet, Donald Boström, Åsa Linderborg

Ja, nu var det dags att ändra bloggmall till något fräschare och ljusare. Allt fler verkar ändra till ljusare mallar, och det är lätt att se det pedagogiska ur läsarens synvinkel.

Min relation till denna blogg är dubbel eftersom jag både vill nå ut till läsare, men också samla analyser och kommentarer lättillgängliga för mig själv. Att alltså erbjuda motbilder till den borgerliga hegemonin, och utveckla mig själv. Därför tycker jag att ett bloggverktyg som har tre kolumner blir mycket enklare och översiktligare. Nu gäller det bara att finputsa lite.

Den bloggmall jag valt är en konvertering från wordpress till blogger, och det funkar väldigt bra faktiskt, och är användarvänligt även för mig som inte är så kunnig i kodning.

Nu kommer jag även att vara mer frekvent i mina bloggpostningar.


Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om blogg, blog, blogger, wordpress, bloggmall

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Organstöld och Israels Lieberman, eiz skriver Svininfluensan, kimmuller skriver Demonstration mot nedskärningar i den offentliga sektorn, Anders_S skriver De stökigaste stadsdelarna har “vit” arbetarklassbefolkning, Bo Myre skriver Ockupationsvåg når Stockholm

Storm i ett vattenglas. Israel ger nu en officiell protest till svenska UD, för att Sverige inte inskränker i pressfriheten. Israels märkliga syn på fri- & rättigheter bekräftas ytterligare.

Det hela handlar om Donald Boströms artikel om möjlig organstöld publicerat i Aftonbladet. Två fel finns i kontexten kring Boströms artikel, det ena är Boström inte tydligt poängterar att det handlar om ord-mot-ord förhållande. Ty familjerna som fått sina söners kroppar tillbaka hade inte, av någon anledning, skaffat bevis för att kropparna saknade organ. Istället visar Boström bildbevis för att kropparna sprättats upp för obduktion.

Det andra felet är att apologeter till staten Israel utnyttjar detta med "organstöld" för att passa på att spela med antisemitism-kortet. Liknelsen som används är den klassiska antisemitiska myten om "juden" som stjäl blod från oskyldiga kristna barn. Felet med denna liknelse ligger i att organstöld faktiskt existerar världen runt. Att då i förhand ta en ställning som omöjliggör rapporter om organstöld är orimligt.

Faktiskt kan israelapologeternas varning om gammal antisemitisk myt, bara för att det handlar om staten Israel, i sig tolkas som antisemitiskt eller filosemitiskt. Israelapologeterna applicerar en uppenbar dubbel standard på staten Israel och andra länder.

För övrigt är det tragiskt att se hur lite intellektuell reflektion som existerar hos israelapologeterna i bloggosfären (Dick Erixon, Sapere Aude). För att försvara staten Israel kan apologeterna tydligen avskriva grundläggande yttrandefriheter.

Läs för övrigt den utmärkta och välinformerade bloggposten av Hampus Eckerman, som effektivt redogör för Israels stora behov av organ och rapporter av en stor organhandel, och även palestinska obduktionsrapporter om stulna organ.

Carl Bildt svarar Israels krav om att inskränka på press & yttrandefriheten med att: "så fungerar inte vårt land – och skall inte heller göra det". Det må vara det enda bra som Bildt gjort, nu gäller det bara att ta hem den svenska ambassadören i Israel som bad om ursäkt för vår yttrandefrihet.


Bloggat: Jinge, Svensson, Andrea Doria, Bulten i Bo, rapport från spånbinge, Gaza, annarkia
Media: DN, SvD1, SvD2


Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, antisemitism, pressfrihet, yttrandefrihet, organstöld, organhandel

Med tanke på det hyckleri och korruption som vi kunde bevittna kring Gotlands förre landshövding, så är det snudd av komik som vi kan läsa professor Dick Harrisons vädjan att bli den nye landshövdingen. Harrison säger till Expressen:

"– Det här är något som har mognat en tid. Jag kan verkligen Gotland och gillar det"

Harrison gillar Gotland! Det var väl mysigt, men ack så obehagligt irrelevant för en möjlig landshövding. Ty, en landshövding rör sig och lever i maktens korridorer, och lär sig därmed att verka och tycka som makten. Så fungerar nämligen vårt splittrade samhälle, och en landshövding är som vilka andra statstjänstemän utsända för att tjäna den borgerliga staten i första hand, i andra hand Gotlands invånare.

En landshövding är alltså statens företrädare i respektive län. Harrison borde inte ha skrivit att han "kan Gotland" utan att han "kan den borgerliga statsstrukturen" och dess "byråkratiska kontrollbehov av medborgarna". Det hade varit fint, och han hade garanterat fått rövslickarjobbet!


Bloggat: Politikerbloggen

Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om borgerligheten, Dick Harrison, landshövding, staten, byråkrati, makten, klassamhället

Vi lever i svåra tider. Den utveckling av den allmänna välfärden vi haft har vänt till en allmän nedskärning. Allt mer av vår offentliga verksamhet och trygghet avvecklas. I detta kölvatten tar medborgarna försvaret av välfärden i sina egna händer, som i fallet med fritidshemmet Romano Trajo.

Romano Trajo öppnades 1989 för att vara till stöd till romska barn, men har successivt integrerats. Fritidshemmet fick även Lunds integrationspris år 2004. I år beslöt dock kommunen att fritidshemmet skulle läggas ned. Men beslutet mötte protester från medborgarna, och under lördagen ockuperades fritidshuset av civilkurage-drivna medborgare under namnet "Lundabor mot nedskärningar".

"Vi har öppnat det nedlagda fritidshemmet på Magistratsvägen. Syftet är att fritidshemmet Romano Trajo ska bli samlingsplats för barn och ungdomar igen. Detta är ett initiativ av frivilliga personer och grupper från hela Lundaområdet.

Kommunens neddragningar innebär att barn och ungdomar på Norra Fäladen får betala ett högt pris. Med Romano Trajo riskerar en av de viktigaste samlingsplatserna på Norra Fäladen att försvinna. Romano Trajo har tidigare fått Lunds kommuns integrationspris för sitt arbete med romska barn och ungdomar. Därför har vi öppnat fritidshemmet igen, men för att lyckas måste vi ha hjälp från dig, dina kompisar och grannar!

Vi vill att kommunen upphäver sitt beslut om nedläggning av Romano Trajo!

Med vänliga hälsningar
Lundabor mot nedskärningar"

Och de lyckades öppna fritidshemmet igen med hjälp av cirka 20-tal ockupanter och en handfull vuxna från området. 10-15 barn i åldern 9-14 år befann sig på fritidshemmet, där de umgicks och lekte. De lyckade rusta upp lokalerna, som rensats av kommunen. Grundlig städning genomfördes, möbler införskaffades och kylskåpet fylldes.

Från Sveriges Radio P4 Malmö:

"– Vi håller på att fixa så gott vi kan. Det är tänkt att fungera som ett fritidshem efter den nivån som vi kan. Förhoppningen är att kommunen åter ska driva verksamheten, säger en av ockupanterna som inte vill säga sitt namn.

I går kom barn och ungdomar från området till fritidsgården, och det serverades fika. Målet är enligt ockupanterna att servera ett par mål mat om dagen, men när en av ockupanterna visar runt på söndagsmorgonen är fritidshemmet stängt och åtta ockupanter sover bland ditburna möbler, klotter och prydnadssaker."

Jo, det var stängt på söndagsmorgonen när det vanligtvis brukar öppna klockan 9.00 på morgonen. De som höll igång fritidshemmet var dock trötta efter att ha hållit igång hela lördagskvällen, så de öppnade hemmet en timma senare klockan 10.00 på söndagsmorgonen. Efter att de öppnat strömmade det tydligen dit barn och ungdomar. Under verksamheten delades det ut gratis mat och mellanmål, och det ordnades olika aktiviteter för barnen och ungdomarna.

På måndag klockan 12.00 skickades dock en polisanmälan in från Lundafastigheter, och på tisdagsmorgonen stormade polisen lokalerna med dragna vapen (SIC!). Ett tiotal befann sig i lokalerna och blev tagna av polisen. Barn och ungdomar skall helt enkelt betala för den globala ekonomiska krisen. Och tydligen kan inte ens kommunpolitikerna tillåta att lundabor gratis ställer upp för att ge ungdomar en meningsfull tillvaro.

Igår försökte barnen och ungdomarna själva göra ett nytt försök att ta sig in på fritidshemmet med hjälp från folk från området. Det var varken styrt eller organiserat av aktivister, och polisen svarade med att konfrontera våldsamt. Bland annat pepparsprejades en åtta årig flicka, och:

"En äldre kille ska ha blivit indragen i en trappuppgång när polisen utvidgade avspärrningen och när han kom ut, uppburen av två poliser, blödde han kraftigt ur munnen och hostade blod.

– Han såg helt förstörd ut, alldeles röd i ansiktet av pepparsprej och blodig, säger en vittne på plats."

Det lundaborna gjorde, att försvara välfärden och tillsammans med barn och ungdomar ordna upp en fritidsverksamhet är bland det vackraste som skett i Sverige. Något lundaborna borde vara oerhört stolta över. Därför så viktigt att detta inte glöms. I dag sker en stöddemonstration i Lund på Stortorget klockan 18.00!



Pingat på intressant
Bloggat: Svensson1,2, Röda Malmö, Trotten

Media: Syd1, 2, 3, 4, 5, Kolla, DN, SvD

Läs även andra bloggares åsikter om Lund, ockupation, välfärd, nedskärning, barn, ungdomar, fritidshus, fritidshem, Romano Trajo, polisvåld

I Fronesis (nr 28) finns en intressant artikel av den nationalekonomiska professorn Andrew Kliman. Han är bland annat medarbetare i ”International Working Group for Value Theory” (IWGVT) och har skrivit om den påstådda inkonsekvensen i Marx ekonomiska teori.

Kliman ifrågasätter den tolkning av Marx värdeteori som används för att komma fram till att den är inneboende ologisk och inkonsekvens. Han beskriver denna tolkning förenklat i punktform:

- Insatsvaror och produkter värderas samtidigt, varför insatspriser och produktpriser nödvändigtvis är lika.

- Det finns två separata system för värden och priser.

Denna tolkning av Marx värdeteori ersätter Kliman med den temporala enkelsystemstolkningen (TSSI):

- Värderingen sker temporalt, så att insatspriser och produktpriser kan vara olika.

- Värden och priser är visserligen klart åtskiljda men bestäms i ett ömsesidigt beroende.

Kliman hänvisar till ett kvartsekels forskning inom TSSI och fastlår att denna tolkning av värdeteorin avlägsnar: ”alla påstådda inkonsekvenser i de kvantitativa aspekterna av Marx värdeteori”. Här utgör Klimans redogörelse av TSSI:s forskning ett effektivt vapen mot de borgerliga intellektuella som fallit offer för myten om arbetsvärdeteorins logiska inkonsekvens. En myt som lett till att borgerliga debattörer och falskspelande renegater kunnat möta kritik mot kapitalismen med lakoniska spydigheter. Det är alltså inte bara hos liberala metafysiker vi kan finna avfärdanden av Marx ekonomiska teori om arbetsvärdet och profitkvotens fallande tendens, utan även hos marxistiska teoretiker (ex. historikern Robert Brenner).

Vad det hela handlar om är det så kallade transformeringsproblemet hos Marx värdeteori. Alltså korrelationen mellan arbete och pris. Kliman menar att det handlar om huruvida man ser Marx som en simultan eller temporal (förändring över tid) teoretiker. De som yrkat på Marx teoretiska inkonsekvens antar att Marx är en simultan teoretiker, vilket i sig leder till fysikaliska slutsatser. Kliman förklara fysikalismen:

”Enligt fysikalismen är ”fysiska kvantiteter” eller närmare bestämt teknologi och arbetarnas reallöner de enda proximativa bestämningarna av värde, mervärde, produktionspriser, genomsnittlig profit och profitkvoter. (I grova drag avser teknologin relationen mellan fysiska insatsvaror och fysiska produkter, och reallöner är löner i fysiska termer.)” [citerad i Fronesis nr.28, s.31f]

Fysikalism är sålunda icke-historisk och tar inte hänsyn till sociala relationer. Detta strider mot den marxistiska metoden, den materialistiska dialektiken om att allt är i ständig rörelse/förändring. TSSI menar att ekonomiska system är i ständig rörelse, inte i statisk jämvikt (simultanism). Daniel Ankarloo förklarar skillnaden med ett exempel om datorproduktion:

”Låt säga att jag köper en dator för 1 000 kronor (insatsvara/produktionspris) för att producera datorer (som produkter). Låt oss sedan anta att produktiviteten ökar så att jag med hjälp av min dator kan producera två datorer, som jag kan sälja på marknaden. Nu blir min profitkvot 100 procent (jag har betalat 1 000 kronor och sålt för 2 000 kronor). Men vad händer om den ökade produktiviteten sänker priset på datorer, så att en dator numera kostar 500 kronor? Enligt simultanismen påverkar detta inte profitkvoten, eftersom en sänkning av priset på datorer mirakulöst förändrar både insats- och produktpriset samtidigt. Detta är [...] orimligt. Om jag köpte en dator igår för 1 000 kronor och priset på datorer idag har sjunkit till 500 kronor förändrar detta inte mitt insatspris (jag köpte ju datorn igår för 1 000 kronor), bara produktpriset när jag ska försöka sälja datorerna. […] Ökad produktivitet har således lett till en profitkvotens fallande tendens, just som Marx hävdade.” [ Fronesis nr. 28, s.31]

Den marxistiska teorin tar alltså hänsyn till värde som en social relation, och profit som värdet av pengar. Medan simultanismen i själva verket förblir en, med Marx begrepp, bruksvärdeteori om fysiska tings ”nytta”. Det är alltså inte så märkligt varför vissa kritiker till Marx värdeteori har kommit fram till dess logiska inkonsekvens, eftersom deras tolkning av Marx värdeteori inte stämmer med Marx egna framställning.


Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Daniel Ankarloo, Andrew Kliman, Karl Marx, ekonomi, värde, bruksvärde, pris, pengar, social relation, simultanism, temporal, enkelsystemtolkning, profitkvotens fallande tendens, marxism

Från Konfliktportalen.se: eiz skriver Skydda HB-personer mot våldet i Irak, Anders_S skriver Höegh – utflaggad norsk redarfamilj, Bo Myre skriver 24/8: International day of action for Thodoris Iliopoulos (Sve / Eng), kimmuller skriver Reclaim – se video från arrangörerna, Kaj Raving skriver Kronan räddar oss från Euroraset, Jinge skriver Saabaffären = Bondfångeri

På Londonfestivalen Marxism 2009 i juli fanns det många intressanta personer som var planerade talare, däribland marxist-hegelianen Slavoj Žižek som arbetar som sociologisk forskare. Jag är annars mycket skeptisk till sociologins fallenhet för postmodernism, men Žižeks tal på Marxism 2009 är intressant för alla marxister eller vänsterintellektuella idag.




Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om marxism, kapitalism, revolution, vänster, Marxism 2009, Slavoj Žižek

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Protest mot polisvåld, Anders_S skriver Mankell (och Wallander) tar sig an ubåtslögnerna, Lukas skriver Intervju med oppositionen, del 5, autonomak skriver Stormen Gudrun i ett vattenglas, eiz skriver Det här med att tuffa till sig är inget för mig, jesper skriver Glöm den rödgröna röran, det är vi som är popvänstern!

Det är glädjande besked för rättssamhället att HD nu ger ny praxis kring våldtäktsfall. Den nya praxisen ger större rättsskydd, eftersom justitieråden på Bondeska palatset i Gamla stan rivit upp två hovrättsdomar där ord stått mot ord. Tydligen har det tidigare, skrämmande nog, varit möjligt att döma människor i domstol på grund av om den ena parten haft en "troligare berättelse". Ett fungerande rättssystem borde aldrig utgå ifrån annat än bevis, eftersom man faktiskt är oskyldig till man blir bevisad skyldig.

Detta leder dock, naturligtvis, att det blir färre dömda våldtäktsmän. Men hellre färre dömda skyldiga - än dömda oskyldiga. Dock, finns det en hel del annat som rättssystemet borde skärpa sig med, exempelvis synen på våldtäkt. Det här med att dra upp vad för klädsel kvinnorna hade har inte ett dugg med våldtäkt att göra. Att Kammaråklagare Rolf Hillegren uttrycker en arkaisk syn på våldtäkt visar även på skrämmande okunskap i det juridiska systemet. Hillgren säger i SvD:

"När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse"

Hillegren tycker att det är oschysst och snarare en ordningsförseelse att våldta sin fru eller sambo. HD borde tydligen också ge jurister som Hillegren ny praxis att betrakta våldtäkt som just våldtäkt.


Bloggat: Annarkia, Opassande

Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Högsta Domstolen, HD, Rolf Hillegren, våldtäkt, rättssystem, juridik, rättssamhället, rättssäkerhet

Nu får vi ännu ett tecken på att borgerligheten successivt avskaffar våra formella fri- & rättigheter, som medborgare i ett "rättssamhälle". Det får en att fråga sig om vi någonsin har levt i ett Sverige som varit ett konsekvent rättssamhälle, eller om detta med rätt till integritet, yttrandefrihet och insyn i rättssystemet bara varit för propagandans skull i ett intensivt, men nu glömt, kallt krig?

På DN:s Debattsida igår varnar jurister om:

"I höst ska riksdagen behandla ett nytt förslag om FRA:s signalspaning. Allian­sregeringen och dess riksdagsledamöter är då redo att åsidosätta viktiga grundlagsregler om offentlighet och insyn i domstolars arbete. I själva verket är förslaget om Försvarsunderrättelsedomstolen ett stort juridiskt illusionsnummer, offentlighetsreglerna sägs ska gälla men i själva verket ska allt kunna hållas hemligt. Går planerna igenom får Sverige för första gången en domstol som ska verka i största hemlighet."

Detta är allvarligt. Sorgligt. Men, som sagt trots allt inte så förvånande i vår apologetiska, totalitära tidsålder. Borgarna har ingen reell konkurrent, och har blivit bekväma. Då finns det ingen anledning till att samhällets herrar ger sken av att släppa in den vanliga människan i korridorerna.

Nu har vi alltså fått IB-affären, Sjukhusaffären, FRA, IPRED och nu hemliga domstolar. Vad är härnäst?


Bloggat: Klamberg, HAX, Opassande, Heidbrink
Media: DN

Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om regeringen, högeralliansen, alliansen, högerregeringen, hemliga domstolar, hyckleri, borgerligheten, rättssamhället, rättssystem, FRA, IB-affären, Sjukhusaffären

Tydligen blev Blondinbella hackad av signaturen "Bir Dgk, Antifa and MacGyver". Blondinbella blev chockad. Men hon bör inte ta det så personligt. Bloggen hon står för är inte personlig, utan ett av många representanter för ett destruktivt system som fängslar människan i ett icke-demokratiskt samhälle byggt på atomiserade konsumenter. Ett hyperkapitalistiskt samhälle där företaget är diktatorn och människan slaven.

Dessutom är kommentarerna hon får intressanta. Som denna av Ida:

"det där är ingenting mot vad djuren vars pälsar du bär fått genomlida. Sluta klaga!"

Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om blondinbella, hackad, AFA, kapitalism, kritik, människan, diktatur

Här kan ni se de våldsamma bilderna på det våld som liberalerna förnekar existerar. Poliserna misshandlar demonstranter som protesterar mot massutvisning av irakier.

Bakgrunden till konflikten i Danmark har varit en massiv kampanj för de asylsökande irakierna att få stanna kvar i landet. Irakierna har fått stöd från dagstidningar och artister. Stödet har på senare tid ökat i och med att danska soldater dödats i Irak på sistone, vilket motsätter bilden av Irak som en trygg plats att vistas i. Men den danska regeringen har ändå beslutat om att tvångsavvisa irakierna.

Omkring 60 irakier, däribland barn, sjuka och gravida har befunnit sig i "Brorsons Kirke" i stadsdelen Nørrebro. I förrgår (onsdag) natt stormade den danska polisen kyrkan, något som den danska polisen inte skall ha gjort sedan andra världskriget. Ett självmordsförsök hindrade polisen ett tag att fullborda våldet i kyrkan. Samtidigt samlades det cirka 300 människor utanför kyrkan i protest mot polisens stormning och massutvisning.

Igår demonstrerade 20 000 människor i Köpenhamn i stöd till de utvisade irakierna:

"Stormningen av kyrkan väckte starka reaktioner både bland politiker och allmänhet, vilket torsdagskvällens stödaktion visade. Demonstrationen pågick från klockan 18 då demonstranterna samlades utanför kyrkan på Nørrebro. Tåget vandrade sedan genom staden till Christiansborgs slottsplats där demonstrationen avslutades med facklor och tal vid 22-tiden."

Enligt Ekstra Bladet vill inte Irak ta emot flyktingarna som den danska regeringen, med det rasistiska partiet Dansk folkparti "goda" vilja, försöker tvångsdeportera.

I stockholm skedde en stöddemonstration utanför danska ambassaden, enligt Arbetaren:

"Ett tjugotal personer samlades utanför den danska ambassaden på torsdagseftermiddagen för att protestera mot att den danska polisen stormade en kyrka och arresterade 17 irakiska flyktingar natten till torsdag. Internationella flyktingorganisationer menar att Iraks kristna är utsatta för religiös förföljelse och att ingen kristen irakier bör tvångsutvisas."

Fler filmer från Ekstra Bladet: Film 1, Film 2, Film 3, Film 4
Fler film från Sydsvenskan
Fler film från Motkraft.dk
Fler film från Aftonbladet

PS: Tack till socialism.nu

Bloggat: Martin Moberg, Röda Malmö, Motbilder, Esbati, Roya
Media: DN, AB, SvD, Sydsvenskan, Yelah

Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Danmark, rasism, misshandel, polisvåld, Irak, flyktingar, kyrka, köpenhamn, demonstration

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Lada och brev – Dagens Bild, jesper skriver Solidaritet är gratis men mediciner kostar pengar, Anders_S skriver Det här med att blogga – Konfliktportalen, eiz skriver Till Ohly, Sahlin och språkrören i MP., MJE skriver Om konflikt – några öppna frågor.

"Vill vi förvandla hela Sverige till ett Fucking Åmål? Eller tror vi att det krävs visioner som är rotade i etik och moral?" - Alf Svensson (kd)

Kristdemokraterna har alltid rest vapen för den reaktionära kampen mot det moderna samhället och dess utveckling. Som i citatet ovan, där Alf visar oro för en ungdomsfilm som porträtterar kärlek mellan två tjejer. Således marscherar partiet jämsides med annorstädes radikalkonservativa idémassor. Hand i hand försöker de resa flaggan för ett arkaiskt samhälle, byggt på irrationalism och förakt mot förnuftet. Traditioner skall bevaras i termer av metafysiska axiomer; de behöver inte argumentera för sina övertygelser ty de följer värderingar, och värderingar behöver inte rationellt förklaras. Tradition för traditionens skull.

Men självfallet är inte kristdemokraterna ett fascistiskt parti, likställt med Nazipartiet i Tyskland, de italienska fascisterna eller de spanska falangisterna. Kristdemokraterna vill inte genomföra en politiska diktatur som dessa fascistiska rörelser, utan istället genomföra de ultrakonservativa värderingarna genom kohandel med övriga borgerliga parlamentspartierna. Inte heller kan man påstå att kd är ett massparti, utan snarare ett nostalgiparti för bittra pensionärer i otakt med samtiden. Dock, även om man icke kan likställa kd med nazisterna, så kan man mycket väl jämföra dem, ty som Linderborg mycket väl påpekar så finns det tillsammans med skillnaderna också klibbiga liknelser i politiska värderingar, så här formulerar hon saken:

"Kulturradikalernas utopiska dröm att omvandla och förmänskliga samhället mötte inte minst motstånd hos kyrkan och nazisterna, som båda menade att den amoraliska och dekadenta republiken, med dess (homo)sexuella frigörelse och fascination för kroppen, hotade kärnfamiljen och könsrollerna. Joseph Goebbels, naziledare i Berlin 1928, stormade mot den moderna konsten och sexualreformismen, med hotet/löftet att allt skulle fördrivas från det offentliga rummet. En konstnär som Hannah Höch, som gav sig på föregivna hierarkier om skönhet, kön och ras, var naturligtvis förhatlig, liksom alla kulturutövare som bar på ett marxistiskt konfliktperspektiv.

Det är omöjligt att läsa om Weimarrepubliken utan att påminnas om Göran Hägglunds sommarutspel. Inte för att hans regering tar tillbaka 70 års reformpolitik, och företräder en lika ineffektiv och inhuman krispolitik som de mörkblå under republikens sista fas, utan för hans vulgära utfall mot kulturradikalismen. Hägglund, som är smärtsamt medveten om att alliansregeringen saknar intellektuell stödtrupp och därmed tolkningsför-eträde, säger att han är trött på ”svårartade performance-vrål och kultursidornas idisslande av dekonstruktionen av könet, upplösningen av kategorierna, nedmonteringen av jaget” – allt det där är ”bull­shit” (Tal till Rikstinget, 25 juni)."

Religiöst övertygade människor följer religiösa system över hur verkligheten skall uppfattas, så långt borde alla kunna vara överens. Religiösa system å sin sida fungerar som sociala ramverk, där gemensamma normer håller samfundet ihop. Därav är det så viktigt för kristna, liksom alla andra religiösa, att hålla fast i traditioner - men framförallt normer. Sociala regler som talar om hur vi skall bete oss, normer som går ut på att kategorisera "verkligheten". Att helt enkelt finna varje beståndsdel av Guds Skapelse och identifiera dess roll. Detta leder till att de delar av "verkligheten" som inte följer norm-kategoriseringen också betraktas som farligt. Dessa norm-kategoriseringar kan vi finna i exempelvis Bibelns matregler, exempelvis skall man inte äta djur som krälar på land (underförstått att de bryter mot Guds plan att djur skall gå på land). Dessa norm-kategoriseringar anses idag som evolutionärt gynnande för det mänskliga samhället, då det skapade en stark känsla för gemenskap. Religionen skapades alltså av oss i arkaiska samhällen som ett samhälls-klister.

Dagens kristdemokrater försöker även upprätthålla norm-kategorier. Vare sig de appliceras på sexuella handlingar eller konstnärliga uttryck. Normerna anses behövas för att hålla samhället ihop. Denna norm-kategorisering har en reell fiende i den vetenskapliga empiriska forskningen, som kommer fram till att homosexualitet inte alls är o-naturligt, som talar om att missbildade foster även är människor (Afrikansk stam kategoriserade dem som felfödda flodhästar och lämnar dem i floden), som talar om att vi inte är kategoriskt skapade utan evolutionärt utvecklade.

Det största problemet med kristdemokraterna är dock att de kontinuerligt försöker dölja sin politiska agenda. Råkar de faktiskt stå för sina politiska agendor offentligt går det snabbt att göra avbön och förnekelse. Ett typexempel på denna förnekelse-taktik var när KDU:s (kristdemokraternas ungdomsförbund) dåvarande ordförande Ella Bohlin förklarade ett flertal gånger i intervju att hon var en kreaktionist, och att hon ville att skolan skulle erbjuda denna religiösa skapelsemyt som ett alternativ till Darwins evolutionsteori. Hon ville även att kreaktionismen skulle tas upp på lärarhögskolan.

"Jag är kreationist. Men jag tycker inte att skolorna helt ska svänga om och ersätta Darwins lära med bibeln. Men jag tycker att man ska presentera båda förklaringarna utan att ta ställning för vilken av dessa läror som är korrekt." - Ella Bohlin

I efterhand gick hon ut med ett pubertalt försök att ljuga sig ur den prekära situationen. Kristdemokrater bör ju inte tala ur skägget och ge allmänheten deras politiska åsikter, ty då riskerar de ju att tappa röster! Kreaktionismen är trots allt inte alls så populärt i det sekulära Sverige. I intervjun säger hon att "Det går inte att separera politik och religion från varandra" men i efterhand säger hon "För mig är det viktigt att göra åtskillnad mellan tro och politik". I intervjun erkänner hon att hon är kreaktionist, erkänner att hon blivit undervisad av en kristen kreaktionist och argumenterar för att införa detta i skolsystemet. Men när intervjun sprider sig och får uppmärksamhet försöker hon ge ett sken av ånger och basunerar prompt att hon minsann "inte kreationist utan politiker". Kristdemokrat i ett nötskal.

En annan kristdemokrat är Per Landgren, kandidat för kristdemokraterna till Europaparlamentet på plats 3 och tidigare riksdagsledamot. Han gav sin syn på homosexualitet:

"Annars är det ingalunda historiskt sett ovanligt att av homosexualitet följer också pedofili och pederasti. Så var det i Grekland och Rom. Inte förvånande att det också är så i Västerlandet nu"

Kristdemokraterna har på senare tid försökt ge en positiv bild av hbt-relationer, frågan är om det är en temporär strategi eller ett reellt uttryck från partiets medlemmar, när det gäller kd kan man ju som sagt inte veta. Att partiordförande Göran Hägglund uttrycker homofobi och kulturreaktionära åsikter i sommar tyder på det förra.

Likt andra högerpopulistiska partier, som det rasistiska och radikalkonservativa Sverigedemokraterna, så försöker kristdemokraterna att spela på "elitist"-kortet. Det kan de göra för att de som små partier kan vinna på att positionera sig som kämpar mot etablerade politiker och kulturskribenter. Detta är populism i sin kärna, eftersom dagens liberala demokratisyn inte ger utrymme åt annat än samförstånd och samarbete vilket lett till att folk som vill kritisera makten inte kan få utrymme att göra det. Men så kommer de populistiska partierna som räddaren i nöden och erbjuder utlösning av denna undertryckta kritik, men ack så missriktat. Ty, makten ligger inte i hos Åsa Linderbord på Aftonbladets Kultursidor. Makten ligger i det ekonomiska systemet, hos profitörernas fåtalsdiktatur.

"Elitist"-kortet är ett effektivt kort i dagens liberala västvärld. Över hela Europa ser vi högerpopulistiska partier få ökad popularitet, och alltid är det genom att positionera sig gentemot makteliten. Kristdemokraterna har hittills varit relativt dåliga på att spela med detta kort. Sverigedemokraterna har varit mycket mera effektiv och har tagit mycket av kd:s väljarkår. Frågan är om KDU:s nuvarande ultrakonservativa, och före detta fascist, Charlie Weimers kan få partiet på banorna igen och konkurrera på allvar gentemot sverigedemokraterna. Detta fodrar dock att kristdemokraterna måste positionera sig gentemot de andra högerpartierna i alliansen.


Bloggat: Eiz, Svensson
Relaterat: Småpartier lockar1, 2, 3, 4

Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om kristdemokraterna, höger, högerpupulism, religion, kreaktionism, homofobi, kultur, Åsa Linderborg

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Israeliska krigsförbrytelser uppenbara, eiz skriver Till Ohly, Sahlin och språkrören i MP., Anders_S skriver Strejk i Göteborgs hamn på måndag, MJE skriver Om konflikt – några öppna frågor., kamratwot skriver Valuta för pengarna

Så sa drottning Silvia om kultur och konst. Och så agerar våra politiska posörer i riksdagen, dessa socialdemokratiska och liberala falskspelare, som av "princip" motsätter sig förekomsten av kungahuset, men som i verkligheten kryper och bugar inför adeln. Så fungerar vår liberala media, när det enda nyhetsvärde som kan tyckas vara värt nog att basuneras är huruvida de tragiska barnen inom kungahuset tagit examen, klippt ett band eller dragit på sig en förlovning.

Kungahuset borde omedelbart avskaffas, och all deras egendom konfiskeras till allmänhetens nytta och behov. Monarki hör liksom annat mänskligt förtryck, som kapitalistisk löneslaveri, till människans förhistoria. Det är sannerligen på tiden att de placeras på sin rätta plats.

Varför är det då fortfarande vanliga folk som följer parasiterna i kungahuset med intresse? Att monarkins falska glitter lockar i moderna tider tyder blott på den moderna kapitalismens alienerade förtryck av människan. Arbetarens och trasproletariatets tvingade liv i tristess leder naturligt till kortlivade andetag inom den apologetiska romantiken. Det är alltså inte ett tecken på dålig smak, utan en reell konsekvens av vårt nuvarande klassförtryck. Löneslaveriet suger musten ur människolivet, och kvar finns bara orken att ligga i soffan och överleva i eskapismens för stunden läkande hölje.





Bloggat: Röda Malmö, Autonoma Kärnan, Skumrask

Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om monarki, kungahus, klassförtryck, adel, överklass, socialdemokrati, liberalism


Från Konfliktportalen.se: jesper skriver Dialogpolis och autonom aktivist gör upp i singstar, Anders_S skriver Intern uppgörelse i Red & White Crew?, eiz skriver Madeleine och Jonas, Jinge skriver Sparka Henke och Lagerbäck, autonomak skriver Must… destroy… capitalism…, kimmuller skriver Notes from the Swedish Workers’ movement – an interview

I de svenska medierna har det rapporterats för några dagar sedan att Chavez-regeringen i Venezuela stängt ner privatägda medier (radiokanaler och tevestationer). I den borgerliga tidningen Dagens Nyheter kan vi läsa följande:

"Hugo Chávez socialistiska regering beord­rade i helgen att stänga ned 32 radiostationer och två regionala tevestationer i Venezuela"

Det låter onekligen som att Chavez-regeringen försöker inskränka på pressfriheten, om man nu får förlita sig på Dagens Nyheters tolkning. Men frågan är så oändligt mer komplicerad än vad våra liberala vänner på Dagens Nyheters redaktion vill porträttera.

Exempelvis kan man fråga sig; vad är pressfrihet? Fanns det pressfrihet innan stängningen i Venezuela? Frågeställningar kan staplas på en ansenlig höjd. Ty, ett system som bygger eller delvist bygger på privategendom fokuserar inte på människans frihet till press, utan istället på kapital till press. Därav borde man inte kunna prata om någon befintlig pressfrihet i ett borgerligt samhälle. Så, det logiska svaret på den andra frågan är att det inte har funnits pressfrihet i Venezuela. Och, då borde man ju inte heller kunna prata om att Chavez-regeringen inskränker på pressfriheten.

Vad har då egentligen hänt i Venezuela? Rapporteringen från våra borgerliga medier är säkra på att det är en minskad frihet mot politiska motståndare som pågår. Men hur fritt är pressen i Venezuela, förutom själva faktumet att det är beroende av kapital och inte människan? Av landets 27 miljoner invånare innehar blott 27 familjer mer än 32 % av radio- och televisionsvågorna. Är det fritt och demokratiskt? Detta påminner mycket om vår svenska situation, där familjen Bonnier äger ansenlig del av pressen, och att Rupert Murdoch kontrollerar 70 % av dagspressen i Australien. Det är detta fåtalsägande som liberalerna kallar "frihet".

Lenin har skrivit bra om detta:

"Tag exempelvis mötesfriheten och pressfriheten. Herrarna av typen Scheidemann och Kautsky, Austerlitz och Renner intalar arbetarna, att de nuvarande valen till konstituerande församlingen i Tyskland och Österrike försiggår "på demokratiskt sätt". Detta är en lögn, ty ( själva verket håller kapitalisterna, exploatörerna, godsägarna och spekulanterna i sina händer 9/10 i av de bästa byggnaderna, som är förmånliga för möten, och 9/10 av papperslagren, tryckerierna o. s. v. Arbetaren i staden samt lantarbetaren och dagsverkaren på landet är i själva verket avskilda från- demokratin såväl genom denna "heliga egendomsrätt" (bevakad av herrarna Kautsky och Renner, till vilka tyvärr också Friedrich Adler övergått) som också genom statsmaktens borgerliga apparat, d. v. s. genom de borgerliga ämbetsmännen, de borgerliga domarna o. s. v. Den nuvarande "mötes- och pressfriheten" i den tyska "demokratiska" (borgerligt demokratiska) republiken är en lögn och ett hyckleri, tv i själva verket är detta en frihet för de rika att köpa och korrumpera pressen, en frihet för de rika att dränka folket i de borgerliga tidningslögnernas gift, frihet för de rika att såsom sin "egendom" inneha herrgårdarna, de bästa byggnaderna m. m. dyl. Proletariatets diktatur kommer i att till det arbetande folkets förmån fråntaga kapitalisterna herrgårdarna, de bästa byggnaderna, tryckerierna och papperslagren.

Detta betyder ,att ersätta den "allmän folkliga", "rena" demokratin med "diktaturen av en klass", jämrar sig herrarna av typen Scheidemann och Kautsky, Austerlitz och Renner (tillsammans med deras utländska likatänkande, Gompers, Henderson, Renaudel, Vandervelde & Co.).

Det är icke sant, svarar vi. Detta betyder att ersätta bourgeoisiens faktiska diktatur (vilken diktatur hycklande döljs av den demokratiska borgerliga republikens former) med proletariatets diktatur. Detta betyder att ersätta demokratin för de rika med demokratin för de fattiga. Detta betyder att ersätta mötes- och pressfriheten för minoriteten, för exploatörerna, med mötes- och pressfrihet för befolkningens majoritet, för det arbetande folket. Detta kommer att bli en gigantisk, världshistorisk utvidgning av demokratin, en förvandling av den från lögn till Sanning, en befrielse av mänskligheten från kapitalets fjättrar, detta kapital som vränger och beskär varje borgerlig demokrati, t. o. m. den mest "demokratiska" och republikanska. Detta betyder att ersätta den borgerliga staten med den proletära staten, vilket är den enda vägen till statens bortdöende överhuvudtaget.

Varför kan man då inte :nå detta mål utan diktaturen av en klass? varför kan man inte övergå direkt till en "ren" demokrati? frågar bourgeoisiens hycklande vänner eller naiva småborgare och filistrar, som dragits vid näsan av den.

Vi svarar: därför att antingen bourgeoisien eller proletariatet kan ha avgörande betydelse i varje kapitalistiskt samhälle, medan småföretagarna oundvikligen förblir vacklande, kraftlösa, dåraktiga svärmare för en "ren", d. v. s. en utanför klasserna eller över klasserna stående demokrati. Därför att man inte kan komma ifrån ett samhälle, i vilket en klass förtrycker en annan, annat än genom den förtryckta klassens diktatur. Därför att endast proletariatet är i stånd att besegra bourgeoisien, störta den, ty proletariatet är den enda klass, som är förenad och "skolad" av kapitalismen och i stånd att dra med sig den vacklande massa av arbetande, som lever ett småborgerligt liv, dra den med sig eller åtminstone "neutralisera" den. Därför att 'endast pryda kälkborgare och filistrar kan drömma om samt bedraga sig själva och arbetarna med dessa drömmar om att skudda av sig kapitalets ok utan ett långvarigt och svårt undertryckande av exploatörernas motstånd. I Tyskland och Österrike har detta motstånd än så länge inte utvecklats Öppet, ty än så länge har inte expropriatörernas expropriering påbörjats. Detta motstånd kommer att bli förtvivlat och rasande, då en sådan expropriering påbörjas. Då Scheidemann och Kautsky, Austerlitz och Renner samt deras gelikar döljer detta för sig själva och för arbetarna förråder de proletariatets intressen och övergår i det mest avgörande ögonblicket från en position, som går ut på klasskamp och avkastande av bourgeoisiens ok, till en position, som innebär proletariatets samförstånd med bourgeoisien, "social fred" och exploatörernas försoning med de 'exploaterade.

Revolutionerna är historiens lokomotiv, Siade Marx. Revolutionerna ger snabb undervisning. Städernas arbetare och landsbygdens daglönare i Tyskland och Österrike skall snart förstå förräderiet mot socialismens sak från herrarna Scheidemann och Kautsky, Austerlitz och Renner. Proletariatet kommer att överge dessa "socialförrädare", socialister i ord men förrädare mot socialismen i handling, såsom det i Ryssland övergav samma slags småborgare och filistrar, mensjeviker och"socialistrevolutionärer". Proletariatet kommer att - desto snabbare ju fullständigare de nämnda "ledarnas" herravälde blir - varsebli att endast ett ersättande 'av den borgerliga staten, det må vara den mest demokratiska borgerliga republik, med en stat 'av Pariskommunens typ (varom den av scheidemännen och kautskyanerna vanställde och förrådde Marx talade så mycket) eller med en stat av sovjettyp är i stånd att bereda väg 'till socialismen. Proletariatets diktatur skall rädda mänskligheten från kapitalets ok och från krig."

Nedstängningen av de 32 radiokanalerna och de två TV-kanalerna motiveras med att de olagligt tillskansat sig kanalerna utan tillstånd. En av dessa kapitalägare (Nelson Belfort), som ägt fem av de radiokanaler som stängts ner, har opererat kanalvågorna olagligt i hela 30 år. De lagar som mediastationerna skall ha brutit mot är följande:

* the expiration of the broadcast-concession and/or the lack of renewal of the concession within the time period determined by the law;

* the passing-away or the renunciation of a concession holder and;
* the lack of the lawful transfer to a new concession holder.

Detta handlar alltså om de statligt ägda radiovågorna. Chavez-regeringen försöker alltså verka inom de lagliga ramverken, vilket kan vara taktiskt sunt i och med regionens traditioner av militärkupper. Om regeringen följer lagen har kuppmakarna svårare att argumentera för en kupp, därav så viktigt för den aggressiva opinionen mot Chavez att försöka få det som brott mot yttrandefrihet och så vidare.

Men man kan även ifrågasätta Chavez-regeringens legalism, över varför de inte tar steget längre och faktiskt beväpnar sin folkliga revolution och sonika stänger ner de odemokratiska (privatägda) medierna. Det finns trots allt 450 stationerna utöver de som stängts, och som inkluderar en stor mängd borgerliga propagandamegafoner. Men det är möjligt att rörelsen inte har de förutsättningarna som behövs för att göra revolutionen slutgiltig.

Medierna (här och där) har även figurerat kring det mytomspunna venezuelanska lagförslaget om "mediabrott" (“Draft Law Against Media Crimes”). BBC har kritiserat att lagförslaget, som de menar kommer leda till att journalister kan få fängelsestraff för att publicera material som kan vara till "skada" för staten. I själva verket är exempelvis artikel 11 om att propagera för krig, våld och hat är identisk med artikel 13 i konventionen för Mänskliga Rättigheter. Det som möjligtvis kan vara problemetiskt är det som förslaget kallar för "social fred", som kan vara förståeligt med tanke på att den privata median i landet yrkade och drev på en statskupp mot Chavez-regeringen för några år sedan, men kan lika gärna slå tillbaka mot den bolivianska rörelsen om det visar sig att rörelsen är tvungen att ta till självförsvar. Intressant är det dock att detta förslag ännu inte har diskuterats i parlamentet, men redan har kablats ut världen runt och kritiserats.


Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Venezuela, Chavez, pressfrihet, yttrandefrihet, media, mediastationer, radio, tv, borgerlighet, privategendom, demokrati, kapital, legalism

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Svininfluensan och Spriten, johan skriver Radikal skolkamp i Sverige, Anders_S skriver ETA – en rörelse som historien sprungit ifrån, Björn Nilsson skriver Jämförande råttologi, autonomak skriver Svar till kamrat Nilsson!, MJE skriver Sufferer’s Time – tortyr och demokrati.

I förrgår var bygdens revolutionära garde (moi) på en av bygdens kulturevenemang. Varannan onsdag har vi i Hagfors ett motorkafé bredvid Stjärnsfors Kvarn, där allehanda bil- och motorcykelfantaster möts för att visa upp sina polerade åbäken och mingla sinsemellan. Mycket smått och gott bland Cadillac och Harley Davidson, av både ny och äldre modell.

Vad sägs som en Oldsmobile:





Och några äldre vagnar:





Undrar vad det är för färg på denna:



Glitter!:







Lite cyklar:









Lite gangsterbilar:



Och slutligen en bild från kvarnen:




Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om kultur, Hagfors, Värmland, Stjärnsfors, Stjärnsfors Kvarn, motorkafé, motorcyklar, bilar

På tal om Gotlands avgående landshövding, så är det ett talande exempel på det kapitalistiska systemets lag om hierarkisk indelning av människan; en manifestation av systemets inneboende ojämlikhet. Herrarna och fotfolket, där Herrarna tenderar genom sitt ägande av produktionsmedel att anses "finare", "bättre" och "viktigare" än oss andra egendomslösa och byxlösa, oss som producerar Herrarnas egendom och oss som fastnat i samhällets utkant.

Avslöjande blir det när den borgerliga kommunministern Mats Odell försöker blidka den folkliga upprördheten. Han väljer att alltså avskeda landshövdingen, men inte för att landshövdingen ryggdunkat med företagseliten. Det borgerliga hyckleriet konkretiseras istället i landshövdingens hantering av media. Landshövdingen har alltså inte gjort något fel, hon har bara inte skött sitt mygel på ett snyggt sätt; och nu fick allmänheten se myglet med byxan nerdragen.

Det är även ett talande exempel på parlamentarismens brister som ett reellt demokratiskt instrument, ty landshövdingen som tidigare enligt egen utsago arbetat "för hemlösa, missbrukare och barn" ändå slutligen korrumperas av de borgerliga ramverken för vårt nuvarande samhällssystem.

De socialistiska reformisterna har i årtionden försökt att reformera bort kapitalismen ojämlikhet, men så här cirka 20 år efter att hotbilden från Sovjet försvunnit har vi bevittnat en renässans av klassisk liberalism. Den som idag går under det ironiska namnet nyliberalism eller neoliberalism. Reformismen av kapitalismens negativa aspekter har fallit i glömskans dimma, och ersatts av en ren klassapologetik av kapitalismens ojämlikhet.

Det här inbjuder en utmaning för den politiska vänstern i landet. Att inse reformismens historiska nederlag; den kunde inte reformera bort kapitalismens negativa aspekter, ty kunde man det vore det inte ett kapitalistiskt system. Den kunde inte heller överleva utan det revolutionära hotet från öst, när det försvann, så försvann behovet av reformismen som en dämpande faktor mot en allt mer medveten och kritisk arbetarklass.

Vad vi behöver är en revolutionär massrörelse, under enhetsfrontens riktlinjer.


Uppdaterat: Missa inte Magnus Bergs gedigna genomgång hur borgerliga politiker och media på Gotland tidigare kritiserat landshövdingen för att följa lagen om jämlikhet.

Bloggat: Svensson1, Svensson2 , Dagens Kotka, Jinge
Pingat på intressant

Läs även andra bloggares åsikter om kapitalism, ojämlikhet, landshövding, Gotland, företag, mygel, klass, klassamhälle, klasskillnad, reformism, revolutionär, arbetarklass, borgerligheten, regeringen, hyckleri