Sidor

fredag 29 januari 2010

Kritiken av vänsterpartiet

Jag läser Jesper Nilssons kritik av Arbetarmakts kritik av Vänsterpartiets förslag till valplattform.

Arbetarmakt och Jesper har varsin poäng i sin kritik. Vänsterpartiet saknar stolthet, och tappar därmed ideologisk mark och överger därmed successivt sin socialistiska idé - liksom socialdemokraterna gjort. Men Jesper har också rätt i att man också måste använda det språk som medborgarna använder för att öht kunna kommunicera. Problemet blir dock när man överger teoretiska begrepp som arbetarklass och kapitalism. Det är en sak att manövrera i den samtida språkutvecklingen - en helt annan att överge arbetarrörelsens termer till fördel till näringslivets nyspråk. Vad är det härnäst som arbetarrörelsen måste överge för att anpassas till den borgerliga hegemonin?

Arbetarmakts kritik riktar sig faktiskt mot förslagets innehåll, och inte mot vad Nilsson förklarar som "ordfetischism". Av vad jag kan tolka av Nilssons kritik av Håkan Blomqvist verkar dock Blomqvist centrera sig på termerna. Men problemet fortgår ändock på hur mycket av termerna man kan plocka bort och fortfarande prata kritik mot det kapitalistiska samhället? Borde man inte bena ut att det faktiskt handlar om klasskamp? Hur mycket av "löntagare, frihet, klimatutmaningar och privatism" eller "jämlikhet, rättvisa och frihet" benar ut att politiken vill bekämpa klassamhället?

Hur mycket kan en vänster böja sig inför högerns klasskamp tills det inte längre finns någon vänster?


Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Inga kommentarer:

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com