Sidor

onsdag 24 mars 2010

Debatten om arbetarlitteratur


Det pågår en intressant debatt om arbetarlitteratur, som med hjälp av Göran Greider anspelar på den sociala estetikens återkomst:
"Praktiskt taget alla kritiker har missat det Alakoski gör av denna historia [Alakoskis bok "Jag håpas du trivs bra i fengelset"]. Det är inte bara en lysande socialsvängsroman. I själva verket beskriver hon ett grundläggande skifte i hela västvärlden. Kriminologen Loic Wacquant menar att vi lever i en tid då de fattiga kriminaliserats, ja, i den stora inspärrningens era. Överallt växer fängelseindustrin. Och det definierar alla våra sociala relationer. Det som vid en ytlig blick verkar vara en berättelse om knark, fängelser och anhörigband som gör så ont är en roman som griper om vår tid."
Det kanske inte är så många idag som minns det, men marxismens grundare Marx och Engels älskade att läsa romanböcker, och analyserade och kritiserade en mängd litteratur. Om man skall prata om en marxistisk estetik så är det just det som Greider analyserar, en estetik som triumferar över konstnärens egna personliga intressen eller åsikter, för att skildra en social verklighet - något som publiken kan reflektera över och identifiera sig med. Detta kallade den berömda socialdemokratiska marxisten Gunnar Gunnarson för realismens triumf! I slutändan konstens triumf, över subjektiva potemkinkulisser. Marx och Engels ville ha levande karaktärer, som utvecklades och inte var stöpta i någon deterministisk typ - vare sig biologisk eller religiös. Människan, liksom verkligheten är i ständig rörelse - så som dess dialektiska förståelse löd.

Huvudsaken är att estetiken skildrar något sant, något realistiskt om vår verklighet. Därför kunde Marx och Engels ha borgerliga författare som favoriter, eftersom deras realistiska heder påverkat dess litterära konst att de inte kan dölja klassamhällets konsekvenser, eller skildra perfekta idealmänniskor.

Greider kritiserar de litteraturkritiker som hellre blundar för estetikens verklighetsskildring för att fokusera på en konservativ språkanalys. Han kritiserar även de (ex. Johan Lundberg) som försöker blunda för estetikens politiska konsekvens, vilket
Hanna Hallgren totalt missförstått i sitt svar till Greider. Det är synd att Hallgren försöker slå ifrån sig den viktiga kritik som Greider ger.


Bloggat: Victor Estby

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: theo skriver Till eder hushållsnära tjänst!, Anders_S skriver Klassorättvisor i vården, Kaj Raving skriver Den svenska järnvägen bör klara en svensk vinter, Bo Myre skriver Reykjavík 9 – livstid för “attack” på parlamentet?, loaderrorready skriver Kapitalets käftar, Hans Norebrink skriver Ly(s)ande nytänk!

Fotot från:

2 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Är inte den här "debatten om arbetarlitteraturen" något som dyker upp så ofta och med så likartade argument att man skulle kunna tro att det rör sig om spaltfyllnad när redaktionerna inte har något annat kulturstoff att trycka?

Angående kriminalisering av fattigdom så skrev Marx om det redan tidigt under 1840-talet. Minns tyvärr inte exakt var. Men först erkänner borgerligheten fattigdomen, sedan förbjuder man den.

L. O. Kristoffer Ejnermark sa...

Fast jag anser dock att Greiders poäng är ett klargörande som tidigare fattats i debatten. Det är något att föredra, framför allt om man anser att realism är något mer än mekanisk socialrealism, och språklig testuggeri.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com