Sidor

tisdag 2 mars 2010

Högerns strid mot jämlikheten

Dan Josefsson kommenterar nu i Aftonbladet det vi alla kunnat vittna om i blogghögerns senaste frenesi i samband med boken Jämlikhetsanden:
"Sammanlagt pekar Jämlikhetsanden ut 29 starka samband mellan ojämlikhet och olika typer av problem. Det är en forskarprestation som bör leda till konstruktiva diskussioner, massor av ny forskning och som självklart är värd all respekt som nu visas boken.

Därför är reaktionen vi nu ser från den svenska högerns nyliberala falang så mycket mer remarkabel.
[...]
"
Den "nyliberala falangen" hade naturligtvis ideologiska skäl till att ifrågasätta sambanden mellan jämlikhet och god hälsa, eftersom de definitionsmässigt är apologeter till en uppdelad mänsklighet. God hälsa anses ju generellt som något positivt och därmed riskeras hyperkapitalism och ökad ojämlikhet få dåligt ansikte. Därav så viktigt för nyliberaler att snabbt mobilisera sina arsenaler för att, kanske inte helt ifrågasätta alla 29 sambanden, men i alla fall grumla till det och skapa en diskussion som egentligen handlar om något annat. Det är en vanlig taktik hos vulgärhögern i USA, och nu tyvärr även legio bland våra nyliberaler.

Josefsson förklarar hur Skattebetalarnas förening, en allehanda förening för gnällgubbar i keps, försökt grumla till Jämlikhetsandens forskarprestation genom att peka på sjukdomar som inte har någon klassrelevans, exempelvis bröstcancer. Dessutom ställer Jämlikhetsandens forskning utifrån FN:s statistik mot OECD:s alternativa mått på ojämlikhet. Det enda OECD:s alternativa ojämlikhetsmått visar som är annorlunda än FN:s är den förväntade livslängden. Ett samband, som grumlas, av hela 29 stycken statistiskt signifikanta samband.

Ett annat retoriskt knep som nyliberaler använt sig av är det så kallade "metodologiska problemet", där de påpekar att statistisk samband inte nödvändigtvis betyder orsakssamband. Förhoppningen är att kunna grumla till korrelationen bland de 29 sambanden, men missar att se hur de statistiska sambanden faktiskt bekräftar att 10 till 12 olika samband tenderar att följa med varandra, då länder som har ett problem tenderar att ha andra problem vad gäller hälsa och sociala problem bland befolkningen. Det är just denna association som visar på ett orsakssamband mellan ojämlikhet och dålig hälsa/sociala problem. Dessutom visar just boken på orsakssamband som redan har bevisats genom exempelvis forskning på hur apor reagerar på ojämlikhet.

Så fungerar nyliberalernas retoriska kamp för att försvara ett ojämlikt samhälle. Allt för att försvara den individuella "friheten" att inskränka i andra individers frihet till lika förutsättningar i livet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

1 kommentar:

bjornaxen sa...

"Ett annat retoriskt knep som nyliberaler använt sig av är det så kallade "metodologiska problemet", där de påpekar att statistisk samband inte nödvändigtvis betyder orsakssamband."

Ha som om bara "nyliberaler" höll på med sådant. Korrelation kan visa på intressanta saker och har man en teori om det så kan man knyta ihop till en förklaring. Problemet med den här boken är inte korrelationen eller teorin i sig utan hur man fått saker att korrelera. T.ex. vilka länder som ingår samt vilka mått som används. Faktum är att Dan Josefsson i sin artikel inte på något sätt bemöter den kritik som framförs, vilket även inte du heller gör, utan istället bygger etosargument för att visa att boken bör tas på allvar. De argument som bemöts är inte de som kritiserar "the spirit level".

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com