Sidor

lördag 29 maj 2010

Är Dalai lama marxist?

Enligt DN:
"Efter att ha lovordat kapitalismen för att ha skapat större frihet i Kina sade han:

– Jag är ändå marxist.

[...]
– Marxismen har moral, medan kapitalismen bara handlar om hur man skapar profit."


Den 14:e Dalai lama, Tenzin Gyatso, verkar alltså hänge sig till en marxistisk kritik av kapitalismen, men också till en marxistisk förklaring av kapitalismen som en utveckling av underutvecklade samhällen som genererar större frihet för människor. Det är dock allt för lite redogörelse från Tenzin Gyatso för att vidare utveckla vad han egentligen menar med sin kritik och "lovord" av kapitalismen. Vad menar han med "större frihet", vilken sorts frihet?

Om han nu mot all förmodan vore marxist, skulle han mena människans frihet gentemot naturkrafterna, det vill säga frihet från misär. En marxist "lovordar" nämligen kapitalismen som en evolutionär samhällsutveckling som varje samhälle strävar till, och som förbättrar den mänskliga tillvaron. Detta är något som vulgära högerdebattörer allt för ofta missar i sina löpande kolumner, med allehanda mytiska fördömanden av Karl Marx.

Det är här som Dalai lamas prat om marxism blir lite motsägelsefullt vad gäller Kina. Kinas anammande av det stalinistiska politisk-ekonomiska systemet innebar att marxismens klassiska betoning på erövring av demokratin förvandlades till en deformering. Man kan alltså inte med rätta påstå att Kinas kommunistparti för en kommunistisk politik (ur marxistisk synpunkt). Dalai lama är inne på rätt spår när han kritiserar partiets ledning med att; "de försöker härska med terror, fast de strävar efter harmoni", men misslyckas att härleda detta till en kvalitativ analys där form och innehåll måste analyseras var för sig i en jämförande analys. En paradox med stalinism är just att stalinistiska byråkrater kallar sig "kommunister" och är medlemmar i "kommunist"-partier men till sitt innehåll är partierna och byråkraternas idéer mycket långt ifrån kommunistiska.

Att analysera formen i sig själv är ytterst meningslös, ty individen kan säga sig vara vad som helst utan att i verkligheten upprätthålla det den säger sig vara. Det handlar om att kunna analysera den konkreta verkligheten gentemot den illusionära. Om Pelle säger sig vara kommunist och agerar som en apologet till det kapitalistiska systemet är Pelle naturligtvis inte kommunist, även om han sa att han var kommunist. Nå, enligt mängder av högerdebattörer finns inte denna skillnad mellan form och innehåll. För den förkrossande majoriteten av dessa räcker det bara att Josef Stalin och Mao Tse-Tung sa sig vara kommunister för att de skall vara säkra på att de var kommunister. Likaså borde ju denna idealistiska fördumning göra så att Dalai lama faktiskt är marxist, eftersom han sa att han va marxist - inga mer innehållsanalyser behövs för att bekräfta påståendets riktighet. Detta är den borgerliga liberala inställningen i ett nötskal.

Men lyckligtvis har vi marxister ett mer vetenskapligt sätt att närma oss sanningen om saker och ting. Vi nöjer oss inte med att Pelle eller Dalai lama säger sig vara marxister, utan vi vill gräva ner oss i deras konkreta vardag - i verkligheten. Och i verkligheten är Dalai lama en religiös ledare för en buddhistisk religion med historisk anknytning till Tibet i nordvästra Kina. Den marxistiska metoden att förstå och förklara verkligheten genom en materialistisk dialektik existerar inte hos Dalai lama, utan istället finner vi en metafysisk kritik mot kapitalismen. Exempelvis kritiserar han den stressiga tillvaron i den moderna världen att sträva efter materiell rikedom, och kritiserar även föreställningen att alla våra mänskliga problem kan lösas med "maskiner eller på materiell väg" (Dalai lama - Om livet och döden, Svens aDagbladets Förlag 1996, s. 13). Dalai lamas kritik mot kapitalismen är intressant, men med tanke på hans metafysiska eller andliga fokusering så vänder han de facto upp och ned på den marxistiska kritiken av kapitalismens alienation av människan. Det är inte rikedomen, eller maskinerna i sig själv som är problemet utan det kapitalistiska klassamhället och dess produktionsförhållande, som leder till att människan förvandlas till en vara utan jämlika förutsättningar för att utveckla och tillfredsställa sina otaliga mänskliga behov.

Så, nej Dalai lama är inte marxist. Och det är inte Kinas "kommunist"-parti heller, för den delen.


Intressant?

Bloggat: Niklas Eriksson

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Meningslöst att döma ungdomar för brott?, Kaj Raving skriver Lars Ohly är övervakad, loaderrorready skriver Ett jävla hattande

1 kommentar:

Anna sa...

Jag är inte marxist. Men mer marxist än Dalai Lama, eftersom jag intresserar mig för verkligheten. Efter att ha vistats i Dharamsala, DL vistelse i den indiska exilen, undrar jag mycket över ojämlikheten i det tib. exilsamhället, och som den senare inte verkar vilja göra mycket åt. Han sitter kvar i sitt palats på höjden i Himalaya, om han inte reser runt och predikar för "hög och låg" att de skall vara snälla mot varandra. Medan hans "folk", dvs tibetanerna i den indiska exilen, fortfarande sitter och säljer koftor på gatorna.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com