Sidor

lördag 22 maj 2010

Den borgerliga inhumaniseringen

(En del av målningen "Titania liebkost den
eselköpfigen Bottom" av Johann Heinrich Füssli)

Det är lätt att förledas tro att borgerligheten hyser ett förakt mot medmänniskor som i samhällets strukturering hamnat "utanför" och därav spelar en "svag" roll - det kan vara genom att försämra tillvaron för sjuka eller arbetslösa, eller det kan vara en egocentrisk övertygelse sprungen ur en logik om det lyckade Jaget: "Se på mig! Jag lyckades få arbete" eller "Jag är frisk!". Det immanenta väsen inom borgerligheten har ett infantilt ramverk just på grund av sin eklektiska idealism - denna frenetiska fokusering på "individen" som ett eget universum utan kontakt med yttre verklighet eller historisk kontext.

Föraktet mot sjuka kan logiskt förklaras med att de inte fyller någon roll i det kapitalistiska produktionsförhållandet, och på så sätt anses vara onödiga. Det kan också förklara hur pensionärerna successivt fått en försämrad tillvaro, tillsammans med en dalande välfärdsstat. Men arbetslösa? De fyller en faktisk roll i produktionsförhållandet. Med en armé av arbetslösa har näringslivet en större möjlighet att kontrollera arbetsmarknaden, att diktera det ekonomiska systemet och medmänniskornas socio-ekonomiska tillvaro. Näringslivets diktatur upprätthålls dock inte enbart p.g.a. arbetslösheten, men konkurrensen om arbete är en av kapitalismens beståndsdelar - en av dessa inhumaniserande faktorer som föder en egocentrisk tillvaro.

Arbetarrörelsen sprang upp som konsekvens av detta, där arbetarna kämpade mot den inhumanisering som skedde inom och utanför arbetsmarknaden. Även arbetslösa skulle räknas in i gemenskapen, för att upphäva konkurrensen på arbetsmarknaden som ledde till lönedumpning. Vi var alla bröder, vi kunde alla bli arbetslösa eller sjuka - därav så viktigt att ha en förståelse av gemenskap. Denna klasskamp fick positiva konsekvenser så som en generell välfärd, trygghet på arbetsmarknaden och bättre arbetsmiljö. Alla faktorer som strävar mot jämlika villkor för medborgare i vårt samhälle.

När nu den borgerliga regeringen införlivat en återprivatisering av arbetsmarknaden, där arbetslösa återigen skall ha en egocentrisk förståelse, ser vi inte någon reell åtgärd mot arbetslösheten som fenomen. Utan istället en ideologisk skolning av medborgare för en fortsatt arbetslöshet - där arbetslösa helt enkelt skall förstå att de är i sin situation p.g.a. egen kraft. En stab av så kallade jobbcoacher skall förmedla ett budskap till samhällets arbetslösa att om bara Du söker lite mer och filar lite mer på ditt CV, och har en allmän positiv inställning så får Du anställning. Därav har arbetsförmedlingen förvandlats till ett borgerligt skolningsläger i idealismens irrationella perspektiv. Detta är de samtida religiösa skolorna idag, och jobbcoacherna är dess predikanter.


Intressant?
Bloggat: Röda Berget, Alltid rött
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Intressant om Lars Vilks, samhället och yttrandefriheten, Hans Norebrink skriver Global borgarklass, autonomak skriver Förlåt., Bo Myre skriver From Copenhagen to Cochabamba: Walking We Ask Questions, 2.0?

Inga kommentarer:

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com