Sidor

söndagen den 20:e juni 2010

Polen förbjuder "hammaren och skäran"

(bild från Sabyasachi Mukherjees kollektion
våren 2008, "Talkin' About a Revolution")


Av alla absurda nyheter i dessa tider tävlar Polen med att förbjuda symboler som "hammaren och skäran" och den röda stjärnan med risk för 10 års fängelse om man bär en T-shirt med dessa symboler. I viss mån kan man förstå varför Polen skulle vilja förbjuda "hammaren och skäran" eftersom den i dess förflutna kan förväxlas med det stalinistiska förtrycket, då det i Stalinsovjet och dess satellitstater som Polen använde just "hammaren och skäran" som symbol. Dock förekommer ett allvarligt logiskt felslut, eftersom symbolen inte bara används för att symbolisera stalinismen och dess terror och förtryck - utan även symboliserar det som stalinismen förtryckte och bekämpade.

Den historiska ironin i detta tragiska skådespel är att stalinismen främst förtryckte och förföljde kommunister som förde vidare den revolutionära glöden tillsammans med diverse dissidenter. Att Polen fortsätter detta förtryck mot kommunister innebär att Polen klär sig i stalinistiska kläder för statligt åsiktsförbud. Det komplexa i den stalinistiska historien tar sig alltså en konkret manifestation i Polen, där en bristande inblick i stalinismens kontrarevolutionära historia lett till en motsättning till ens vilja.

Än värre är att Polen förbjudit den röda stjärnan som symbol, som inte bara används av icke-kommunistiska socialister, syndikalister och anarkister - utan även av helt icke-ideologiska skäl som klädmode och kommersiell reklam. Nästa fråga är hur dessa symbolförbud kommer att kunna praktiseras i verkligheten, då färgen röd till viss mån är relativt utefter färgnyans - hur mycket röd får en stjärna vara? Och får en stjärna vara röd till hälften?

Dessa absurditeter misstänker jag inte har något med den stalinistiska historien att göra, utan har istället med en intensifierad borgerlig klasskamp för att försvaga arbetarrörelsen. I denna propaganda har det idag blivit legio i strid mot historisk kunskap att likställa fascism med kommunism som totalitära ideologier. Därför är det viktigt att vi protesterar mot dessa anti-demokratiska åsiktsförbud, liksom man nu gör i Cypern vid Polens ambassad.

(Bild från Kidviskous kollektion 1, fotograferad av Rachel Stephens)

"Hammaren och skäran" är en symbol för frihetskamp för de undertryckta folken, vare sig de folket befinner sig i västvärlden eller i tredje världen. Det är en symbol som förenar fattigbönderna med arbetarklassen, gentemot överklassernas förtryck. Därför är det än så viktigare att statuera att symbolen inte har något med stalinism att göra förutom att den kidnappades av den. Det ingår i kritiken av stalinismen att just kritisera stalinismens historieförfalskningar och begrepps- & symbolförvrängningar. Att erkänna "hammaren & skäran" som en symbol för stalinism innebär i slutändan att man spelar stalinismen i händerna.


Intressant?
Media: Modkraft, Arbejderen
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Gnällig Peter Hjörne och dessutom har han fel, Bo Myre skriver En dag som denna, dagspendlaren skriver Kritik av plankarörelsen, Kaj Raving skriver Egen majoritet för Rödgröna i ny Skop-mätning

8 kommentarer:

sl sa...

Arbetarrörelsen försvagas inte av att man förbjuder hammaren och skäran, arbetarrörelsen är inte kommunistisk. Det är idylliserande av ockupationen de vill motverka, samt symbolpolitik. För sent och meningslöst, effekten är att endast redan övertygade blir glada. Polackerna har genomlidit vaccination mot kommunismen genom ockupation av ärkefienden. Några decennier av framgångsrik marknadsekonomi, sparande, investeringar, familjebildning och västorienterad shopping med varufetischism kommer att få alla att glömma, trots att Ryssland ockuperar massor av polsk jord efter 1945. Det går över, som i Tyskland och Finland under efterkrigstiden, eller Sverige efter 1809. Marknadsekonomin läker såren med tiden. Jag träffar polacker ofta, som arbetskraft i Stockholm. De är framåt och optimistiska, och skiter i Ryssland.

L. O. Kristoffer Ejnermark sa...

sl: Visst har du rätt i att den polska arbetarrörelsen inte är kommunistisk som helhet. En del av arbetarrörelsen är ändock kommunistisk, och arbetarrörelsen som helhet delar kommunisternas kritik av det nuvarande klassamhället, och en strävan till en demokratiskt välfärdssamhälle.

Så gott som alltid när en massivt antikommunistiskt drev går igång så fungerar det som en stör mot arbetarrörelsen, mest tack vare att kommunisterna pratar om samma saker som resten av arbetarrörelsen gör. Bara att se hur det politiska klimatet i USA blivit efter årtionden av antikommunistisk agitation, nu har i princip allt till vänster om fundamentalistiska kristdemokrater blivit kommunism...

sl sa...

Det går inget antikommunistisk drev, för det går inget kommunistiskt drev, man behöver inte försvara sig mot den som inte anfaller. Hammaren och skäran ockuperade Polen i 50 år, det är hela saken. De äldre blir förorättade, helt naturligt. Snart är det glömt.

Kommunister älskar arbetarrörelsen, kärleken är obesvarad. Kommunister tror att de för arbetarnas talan, icke, de för sin egen talan. Det finns nästan inga kommunister längre, vi som var med förr tar avstånd, de yngre har knappt hört talas om det. Märkligt för mig, faktiskt, de talar om Idol, fredagsmyset, manga och Harry Potter. Kommunism är lika aktuellt som Gustav III. Därför finns heller ingen antikommunism.

L. O. Kristoffer Ejnermark sa...

sl:

Kommunisterna (som är i många schatteringar) är en del av arbetarklassens klasskamp - att de således anser sig representera arbetarklassen är en självklarhet. Lika självklart som att Folkpartiet är en del av borgerlighetens klasskamp och anser sig representera borgerlighetens intressen.

Alla som tar politisk ställning anser sig representera intressen, det är inget märkligt eller elitistiskt med det.

Det som är märkligt är däremot att vissa personer anammat en vulgärindividualistisk och atomistisk syn på politik så att politik blir upplöst i intet.

För bara ett decennium sedan talades det mycket socialism och kommunism bland ungdomar. Medvetenhet går i cykler, så som mycket i vårt globala system. Nu är det Harry Potter, imorgon är det Karl Marx.

sl sa...

Alla som tar politisk ställning representerar intressen, sig själva. Kommunisterna låtsas representera arbetarklassen, men representerar endast sig själva. De talar om arbetarklassen som om deras värderingar objektivt skulle vara arbetarklassens, men det är de inte. Arbetarklassen är inget subjekt, den har ingen kollektiv åsikt. Åsikter du inte delar kallar du vulgära. Du är totalitär. Skämtordet "atomism" är att underkänna totalitära kollektiva sammanhang som inte finns i verkligheten utan bara i din hjärna som grund för resonemang, det finns inte som samhälleligt begrepp annat än i några nummer av "fjärde internationalen".

Politiken blir inte upplöst i intet, däremot har socialismen visat sig vara ett stickspår. Att förbjuda hammaren och skäran är alldeles för sent, men samtidigt betydelselöst, symbolen står för något ingen vill ha.

L. O. Kristoffer Ejnermark sa...

sl:

Du håller inte med kommunister, låt gå för det, men för det kan du inte förneka att de anser sig representera intressen lika mycket som vilka andra politiska aktivister både på högerkanten och vänsterkanten i den politiska skalan. Det är fullt normalt att anse sig representera intressen i samhället.

Du försöker få det som om kommunisterna tror att arbetarklassen är övertygade kommunister, vilket inte är sant. Tvärtom är kommunister mycket väl medvetna om att majoriteten inom dagens arbetarklass inte är övertygade kommunister, inte ens socialistiskt medvetna.

Jag kallar inte åsikter jag inte delar för vulgära. Jag kallar vulgära åsikter för vulgära. Råkar du ha extremt individualistiskt och atomistiska åsikter är det ju inte direkt mitt fel.

Och, för att vara så kritisk mot att åskriva andra åsikter så är du förvånansvärt naken i ditt hyckleri. Vid flera tillfällen har du uttryckt hur arbetarklassen tycker och känner - dessutom stämplat arbetarklassen som en splittrad enhet utan möjlighet till kollektiva intressen... Snacka om att ha en splittrad argumentation.

sl sa...

De som ställer upp i politik representerar i verkligheten sig själva, när de talar för andra blir det lätt hyckleri. Nyckelordet, som du själv använder, är "anser sig".

"Arbetarklassen" är inget subjekt, den agerar inte som kollektiv, i verkligheten alltså.

I verkligheten är vi individer och värderar olika. "Atomism" är ingenting, ett påhitt som nedvärderar individen till ingen nytta. Det finns bara individer. Kollektiven är sociala konstruktioner, de bor i hjärnan.

Ditt användande av begreppet "vulgärt" verkar vara ganska vulgärt. Du tror att din åsikt är överlägsen, trots decennier av socialistiska fiaskon, men du är bara barnslig. I teoretiska sammanhang betyder vulgär "ytlig" enligt wikipedia, jag tycker att din världsuppfattning är just simpel, enkelspårig, ytlig och dessutom en smula osmaklig, med tanke på hur socialismen utvecklat sig. Vulgär, med andra ord.

Att förbjuda hammaren och skäran är i Polen inget angrepp på den som är anställd av någon annan. Människor som är anställda i Polen har det bättre än någonsin, den största förbättringen inträffade när man tog ner hammaren och skäran. Bra, eller hur ?

L. O. Kristoffer Ejnermark sa...

sl:

Ännu ett intetsägande inlägg från dig, med fortsatta motsäganden och hycklanden.

Du lever i en fantasivärld om du tror dig vara fri från att "tala för andra" (vilket du ett antal gånger redan gjort i detta kommentarsfält). Alla "talar för andra" i politiska diskussioner, det är inget konstigt, det är en förutsättning för politik.

Dessutom är dina ifrågasättanden av begrepp som 'atomism' innehållslösa. Försök att forma substans i dina påståenden istället.

Och vad är det för kvalificerat snömos om att det bara finns individer. Jag har inte förnekat individer, tvärtom. Starka individer existerar dock enbart i fungerande jämlika kollektiv. Individen kan enbart blir verkligt fri i en gemenskap där individen kan upphäva sitt beroende av kapitalet.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com