Sidor

tisdag 10 augusti 2010

Den borgerliga drömmen - "valfriheten"

Den nu så heta debatten om vinstintresse inom den svenska skolverksamheten började för någon dag sedan, då Lars Ohly uppmärksammade dess konsekvenser i sitt sommartal i Gnesta. Ohly påpekade hur skolan, i och med de mången privatiserade skolorna, förvandlats till en "sedelpress för aggressiva aktiebolag”. Tyvärr har Ohly rätt. Den allmänna privatiseringen till så kallade friskolor ökar, och internationella riskbolag satsar nu allt mer på att köpa upp skolor för att hova in vinster. Och det verkar vara en mycket lukrativ affär att sko sig på skolpengarna.

Är det då något fel med att bolag skor sig på skolverksamheten? För det första är den vinst som försvinner ut till allehanda skatteparadis just pengar som skulle kunna gå till skolverksamheten för att förbättra elevernas tillvaro och undervisningen. För det andra fungerar friskolorna som en hämmande utveckling av kvalitén i skolan, detta paradoxalt men inte förvånande i termer av "ökad effektivitet" vilket leder till en mer stressad arbetstid för lärare och sämre utbildning för eleverna. För det tredje öppnar privatiserade skolor för möjligheten att, liksom för bilprovningen, se mellan fingrarna i en konkurrenskarusell av formell betygsättning. Vänsterpartiets undersökning visar att:

"Varje år går flera hundra miljoner kronor i vinst till de här bolagen, pengar som skulle kunna ge barn bättre möjligheter att lära sig läsa, skriva och räkna. Fristående skolor tjänar pengar på att ha färre lärare anställda. I genomsnitt har de kommunala gymnasieskolorna 8,2 lärare på 100 elever, riksgenomsnittet för fristående skolor är 6,8."
I en apologetik till aktiebolagens vinsthovning försöker nyliberalerna, på landets borgerliga ledarsidor och bloggar, att beskriva sin dröm att: "Vinstintresse är bra. Vinstintresse är rätt. Vinstintresse funkar." Vilken retoriska spetsfundighet är typiskt för våra euforiska nyliberaler (parodiserad av den utmärkta bloggen "Nyliberal is Good").

En annan retorisk undanmanöver är den borgerliga drömmen om " ökad valfrihet", som i realiteten är ett orwellskt nyspråk för bristande valfrihet för gemene man. Enligt den skötsamme gode borgaren skall skolan, liksom klassamhällets alla kategorier, helst delas i två läger - en skola för rika och en skola för underklassen. Då har borgaren valfrihet, minsann! Den borgerliga politiken är förvånansvärt naken i sin motsättning till demokratiska förutsättningar, eftersom skolverksamheten är en viktig del för att upprätthålla jämlika förutsättningar för medborgarna. När borgerligheten inte längre vill ha en skolverksamhet som garanterar jämlika förutsättningar så fungerar den som ett reellt hot mot en demokratisk tillvaro.

Liksom Lars Ohly och Rossana Dinamarca skriver i sin debattartikel:

"Kunskap är en demokratisk rättighet och ingen handelsvara. Vi vill därför ha en gemensamt finansierad och demokratiskt styrd skola där det är behoven som styr resurstilldelningen. I en likvärdig skola ges varje elev goda möjligheter att få sina behov tillgodosedda och på så sätt kan alla elever nå målen."


Intressant?
Bloggat: Peter Andersson, Kaj Raving, Alltid rött, Vänsterekonomerna
Media: DN, SvD, DN2
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

3 kommentarer:

sl sa...

Den springande punkten är som vanligt VEM som tycker vad. Vem bestämmer vad som är "alla barns behov tillgodosedda"? Är det vänstern som ska sitta och tycka, för allas räkning?

Det fina med friskolor är att elever och deras föräldrar kan ha egna åsikter, och byta skola om den inte passar. Elever som inte vill ha med vänsterns åsikter om pluggfri skola att göra kan enkelt undvika den. Friskolor är bra för de elever som prioriterar studier, och dåligt för lärare med flum-ambitioner. Friskolor tvingar fram prestandahöjning i kommunala skolor. Till sist kommer friskolor också att tvinga bort den hopplösa ambitionen att göra akademiker av bilmekaniker, vi kommer att få praktiska skolor för praktiskt lagda människor, som inte vill ha fil. kand i nånting alls, utan bara lära sig något de gillar och sen kan ta betalt för.

Valfriheten är reell, vi vill ha den. Den gör mina barn gott. Din åsikt att min valfrihet är värdelös är värdelös, min valfrihet är värdefull för mig! Att DU tycker MIN valfrihet är värdelös är ett mått på bristande empati hos dig, alternativt bristande insikt. Jag tycker att du får välja att äta kött eller inte. Jag ser inte glädjen i att styra över andra. Att hämnas på "borgarklassen" eller "arbetarklassen" via skolpolitik är en usel idé. Alla barn erbjuds gratis utbildning i Sverige, det är upp till dem och deras föräldrar vad de gör med erbjudandet. Eget ansvar kan inte ersättas med politiska kommandon. Att byta till en relevant skola är att ta eget ansvar.

Det blir säkert skandaler med någon friskola vars rektor smiter med pengarna, det har redan hänt. Möjligheten att lämna en dålig skola för en bättre är bra för alla.

skattebetalare sa...

Är rätten att byta skola lika med den reella möjligheten att göra det för alla?

Svaret är nej och därmed faller föregående högertrollerist inlägg platt till marken.

sl sa...

Det finns friskolor där det finns underlag för dem, dvs tillräckligt många elever, och politisk vilja att ge valmöjlighet. Eftersom kravet "lika för alla" är ett ogenomförbart avundsjuke-krav, rest för att neka andra förbättringar, behöver man inte ta hänsyn till det. Om det finns en skola i Koppom och etthundratjugofem i Göteborg, behöver inte alla i Göteborg vara exakt likadana, bara för att det bara behövs en i Koppom. Det blir aldrig likadant i Koppom som i Göteborg, och ingen kan ändra på det. Varför flyttar folk från Koppom till Göteborg? För att få det bättre. Låt dem göra det, eller avstå, om de vill. Varför vill folk göra saker? För att de är människor, och vill saker. Det enda som faller platt till marken är vänsterns lust att styra och ställa över andra. Ingen vill ha avundsjukepolitiken för egen räkning, däremot finns det fortfarande gott om misantroper som kan tänka sig den beska medicinen åt andra.

Att argumentera för att andra inte ska få välja vad de vill, så länge ingen skadas, är inte längre politiskt gångbart. Om A kan välja, men inte B, finns inget argument för att A ska tvingas avstå bara för att B inte kan.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com