Sidor

fredagen den 27:e augusti 2010

Kajsa Ekis-Ekmans felslut om surrogatmödraskapet


Genom Jesper Nilsson nåddes jag igår kväll av Kajsa Ekis-Ekmans debattartikel om surrogatmödraskapet på SVT-Debatt. Ekis-Ekman är just nu aktuell med en debattbok om just en kritik mot surrogatmödraskapet och prostitutionen. Argumentation har fått kritik tidigare från Aftonbladets kulturskribent Ulrika Stahre, som menar att "eftersom Ekis Ekman främst är ideolog bortser hon från sådant som stör hennes idéer", vilket även min kritik gått ut på. Ekis-Ekman har svårt att upprätthålla en konsekvens i argumentationen, vilket syns mest när hon försöker applicera en marxistisk analys för att underbygga sin kritik, som bäst blir motsägelsefull.

Argumentationen går ut på en samling påståenden och moraliska värderingar som sedan kopplas till en kritik mot kolonialism/imperialism, och till en marxistisk analysmetod. I debattartikeln på SVT-Debatt utgår exempelvis Ekis-Ekman a priori att prostitutionen per definition bör kriminaliseras, något hon i alla fall försöker argumentera för i boken. Genom detta a priori-argument följer också hennes resonemang till varför samhället bör "ta ställning" (d.v.s. kriminalisera) surrogatmödraskapet. Det ena ger liksom det andra, per automatik. Det är en märklig konsekvensanalys, som kan jämföras med Anselm av Canterburys ontologiska Gudsbevis - ett argument som ligger i sig själv.

Den bistra verklighetens komplexitet är bortblåst. Det stora yxhugget är bäst, statlig kriminalisering. Men vad hände med en jämförelse till arbetarrörelsens traditionella klasskamp? Att verka för bättre villkor, rättigheter och skydd? Att istället för att formellt förbjuda surrogatet hindra den exploatering som Ekis-Ekman skrev skedde i Indien?

Här tror jag kärnproblemet ligger i skiljelinjen som Ekis-Ekman vill visa, men tyvärr misslyckas, med sin debattbok mellan den vänster som kritiserar statlig kriminalisering (ex. sexköpslagen) och den vänster som försvarar den statliga kriminaliseringen som metod. Ekis-Ekman missar att denna kritiska vänster skiljer sig från den nyliberala utopiska eskapismen som tror att det handlar om "individuella friheter". Istället handlar en vänsterkritik mot statlig kriminalisering om en insikt om liberalismens tillkortakommanden vad gäller samhällsanalys - som stannar just på samhällets formella funktioner. En statlig kriminalisering är just en sådan formell funktion, dess problem är just att den föga har med verkligheten att göra, det reella samhället där prostitution existerar trots att den är formellt förbjuden.

Man kan alltså invända mot Ekis-Ekmans kategoriska fördömande som att den egentligen borde handla om en annan kritik, att koloniala surrogatexploateringen egentligen handlar om att politiskt bekämpa kolonial expoatering av människor, och inte om surrogatmödraskapet i sig själv. En politik för att förhindra en surrogatexploatering måste göras i den reella världen, och den har en tendens att gå bortom den formella. För det behövs en politik som är medveten om denna diskrepans. I en efterföljande diskussion på facebook försvarade Jesper Nilsson det resonemang som Ekis-Ekman fört just med att hävda att det handlar om politiskt arbete för att förhindra exploatering. Den politiska jämförelsen handlar enligt Jesper om att:

"vi begränsar ju massa olika köp-säljs-situationer redan idag. [...] Farliga arbetsplatser, farliga arbetsmedel, för tunga lyft, för långa arbetspass, för låg lön, för ung ålder osv. osv. [...] Bryggan från abstrakta teorier till konkret verklighet. Handel med kroppar är den abstrakta formen och kontrakten den reella historisk specifika formen. En god marxist måste också vara en god dialektiker."
Men som jag ser det så handlar inte ett sådant resonemang nödvändigtvis om statlig kriminalisering, utan just om reglering eller reform av en arbetsmarknad som ursprungligen i en fri marknad är öppen för just exploatering. En politik som vill begränsa kapitalisters frihet att exploatera utifrån koloniala eller könsliga maktfaktorer görs i så fall tvärtemot vad Ekis-Ekman och Jesper Nilsson argumenterar för - inte blott genom statlig kriminalisering. Politik är helt enkelt inte ett slentrianmässigt likhetstecken med statlig kriminalisering.

Tyvärr slutar dock inte Ekis-Ekmans fördömande av surrogatmödraskapet där den exploateras, utan fortsätter till ett principiellt ställningstagande med ett försök att utgå ifrån marxistisk teori. Försöket stannar som ett försök just p.g.a. att surrogatmödraskapet knappast är det enda lönearbetet som kan klassas som "köp av kropp". Enligt marxismen är det lönearbetet i sig själv som är exploatering, vilket Ekis-Ekman måste utelämna för att upprätthålla en illusionär konsekvens i argumentationen. Enligt henne betyder surrogatmödraskapet att kvinnor blir "redskap för andras begär" och kommer fram till den lakoniska slutsatsen att "vi ska föda barn av en, och endast en orsak: att vi själva vill ha barn". Detta leder till att Ekis-Ekman ingår i en politisk trend för ökad statlig kontroll över sina medmänniskor, och som värderar vissa relationer där människor blir "redskap för andras begär" olika än andra. Det är ingen konsekvent analys, och det är sannerligen inte en marxistisk analys.


Intressant?
Media: SVT-Debatt
Bloggat: Callisto, Surraomsurro

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: vandringsmyran skriver Betraktelser över demokratins förträfflighet.., Anders_S skriver Familjen Johansson – Astrid Fiske, Lukas Löfling skriver Alliansens systemskifte – del 1 Bostäder, >> 907 skriver Umeå: Kulturens Hus, Staden mellan Broarna och Stadsbiblioteket, jesper skriver Småföretagare behöver sociala reformer, cappuccinosocialist skriver If you can’t join ‘em, beat ‘em

4 kommentarer:

Staffan sa...

Intressant skrivet, jag håller med! Har länge argumenterat mot sexköpslagen efter ungefär samma linjer. Vänstern hoppar i galen tunna när den alltmer litar på polismakt och statlig repression.

Ingen av oss är väl glad över att människor TVINGAS sälja sina kroppar. Men varför inte istället diskutera hur man kan bygga bort de strukturer i samhället som tvingar? Om politiken levererar full sysselsättning och socialförsäkringar så att ingen faller utanför skyddsnäten och ingen tvingas ta förnedrande arbeten så finns det väl inget behov av att förbjuda dessa arbeten, de kommer ju att försvinna av sig själva, eller åtminstone bli otroligt marginaliserade.

Om vissa kvinnor och män i ett sånt läge trots allt fortsätter att sälja sex så kanske vi bara ska låta dem göra det? Vänstern har goda möjligheter att återerövra begreppet frihet från högern, när den verkliga högerpolitiken börjar svida i skinnet på allt fler. Men det kräver ju också att vänstern utvecklar en mer systematisk kritik mot förbudspolitik. Och framförallt ska vi passa oss för att bli sexualmoralister, eller någon slags moralister.

L. O. K. Ejnermark sa...

Staffan:

Exakt! Varför inte arbeta politiskt för att förbättra människors tillvaro? Det är hur som haver synd att Kajsa Ekis-Ekman följt en neofeministisk ideologi i dessa frågor, hade varit underbart ifall hon ville förbättra tillvaron för människor i den reella världen.

Micke vK sa...

Vad Ekis Ekman visar i boken är ju att hela iden om en arbetarrörelse för sexarbetare helt och hållet saknar praxis. De organisationer som finns är lika mycket fackföreningar som Moderaterna är ett arbetarparti.

Sexköpslagen har däremot lyckats, i praxis och på kort tid, med att vända uppmärksamheten mot sexköparna och göra deras beteende mycket mindre accepterat.

Läs boken! Den är väl värd det.

Gustav Landström sa...

"Och framförallt ska vi passa oss för att bli sexualmoralister, eller någon slags moralister."

Vad menar du med moralist? Detta är ju om något ett liberalt debatt knep att man inte skulle få prata om rätt eller fel, för att alla moral är fult.

Till själva kärnfrågan så undrar jag om folk har läst boken när man recenserar den? Ekis Ekman understödjer ju med högst relevant fakta i sin argumentation både rörande prostitution och surrogatmödraskap varför man från en radikal vänster ståndpunkt bör vara emot dessa mänskliga fenomen ifall man är som jag för ett jämlikt solidariskt samhälle och i förlängningen är för socialsim och definitivt om man är feminism, annars blir det bara tumma trummor.

De queer teoretiska prostitutionsförespråkare konstruerar ju ofta en utopi där prostitution inte alls skulle vara ett problem eftersom det har med sexualitet att göra, vilket bara är en dimridå då prostitution handlar om mellan mänskliga relationer där den med makt köper sig rätten till en annan människas kropp. Verkligheten är ju en annan prostitution är den dödligaste tillvaron en kvinna kan befinna sig i.

Att då föra en i argumentation om man inte bör ha lagstiftningar i ett kapitalistskt samhälle mot dessa fenomen som drabbar utsatta människor är bara verklighetsfrånvänt. Det står ju inte i motsättning mot att åtgärda andra politiska problem som driver människor till prostitution tvärtom. Sedan är ju frågan om man som vänstermänniska tycker att det är lovvärt samhälle att leva i där man kan köpa sig rättigheter.

Jag förstår inte ärligt din argumentation utifrån vänsterståndpunkt.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com