Sidor

tisdagen den 24:e augusti 2010

Om liberal-kapitalismens offer då?

(Sprängda barn som offer för USA:s Irakkrig)

Claes Arvidsson är en gammal högerhök som tar alla tillfällen i akt för en irrationell antikommunism, en hatisk ideologi som Thomas Mann kallade "vår tids största dårskap". Det är tydligt att Arvidsson inte vill hänga med i den moderna historieforskningen om stalinismen i Sovjetunionen och Östeuropa, ty enligt nutida forskning strävar man efter att så bra som möjligt beskriva det stalinistiska fenomenet. Detta görs inte genom att betitla det med begrepp (ex. kommunism) som innehåller definitioner som motsäger det forskarna studerar - stalinismen. Så här förklarar den meriterade forskaren i Sovjetisk historia professor Viktor Danilov:

"Landets industrialisering, den allmänna utbildningen och fria sjukvården, det kraftiga uppsvinget för vetenskap och kultur var, liksom andra progressiva drag under sovjetepoken, inte bara idéer utan förverkligades i praktiken under den första sovjeteran. De verkliggjordes inte tack vare stalinismen, utan trots de hinder och förluster som förknippas med stalinism. Men inte nog med detta - det sammanbrott för sovjetsystemet som skett inför våra ögon var en direkt konsekvens av stalinismen." ["Bönder och bolsjeviker - den ryska landsbygdens historia 1902-1939" (Handelshögskolan i Stockholm, EFI), red. Lennart Samuelson, s.257]
Att som Claes Arvidsson vifta med kommunism för att försöka göra ideologiska poänger hjälper bara till att grumla och försvåra för oss att förstå stalinismens historiska karaktär och verklighet.

Likaså gäller den så kallade "internationella minnesdagen" för "kommunismens offer", som tyvärr drar offren för stalinismen i smutsen. Inte bara för att de flesta av Stalinsovjets "utrensningar" var kommunister som kritiserade Josef Stalin och den stalinistiska kontrarevolutionen i Sovjetunionen, utan också för att den historiska kontexten grumlas genom att kalla det annat än stalinism. Det är en intellektuell ohederlighet som spottar offren i ansiktet. Därav är det en skam hur borgerliga toppolitiker tar tillfället i akt att använda "minnesdagen" för politiska poänger.

Och, när skall borgerligheten tillsammans med sina politiska apologeter minnas de miljontals offren för liberal-kapitalismen? Enligt nobelpristagaren i ekonomi Amartya Sen har 100 miljoner människor dött i Indien p.g.a. det liberal-kapitalistiska samhällssystemet. Vi får inte heller glömma västerlandets kolonialism och imperialism som skördat och fortfarande skördar liv.

Eller varför inte kampanja mot kristendomen med tanke å Jesus bror Hong Xiuquan, som ledde Taipingupproret (1850-1863) och kostade ca 20 miljoner människoliv?


Intressant?
Bloggat: Alltid rött, Peter Andersson
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Berger – familjen som blev osams, Hans Norebrink skriver Bonderevolter.se, Johan Frick skriver Nya tidningen Yourlife, luklof skriver Alliansen ljuger – Det finns ingen ”ungdomsskatt”

9 kommentarer:

sl sa...

Liberalismen, som var i opposition under 1800-talet, var en antikrigsrörelse. Dess ideologer såg ökad frihandel som motpolen till krigshandlingar mellan länder, och gör fortfarande det. De har rätt. Kolonialismen sammanfaller med envälde, feodalism och spirande aktiebolag. Indien slog in på en liberal politik för något decennium sen. Resultatet är plötsligt stigande levnadsstandard, naturligtvis ojämnt fördelad. Vad Indien utsattes för på 1800-talet kallas kolonialism, och var helt antiliberalt.

1800-talets vänster var liberaler, därför heter Danmarks liberaler "venstre". Att det socialistiska slaveriet numera kallas "vänster", och att dess anhängare kallar liberaler för "höger" får man le åt. De vet inte bättre. Både liberaler och socialdemokrater ville sänka skatten och sänka tullarna på 1800-talet.

Förhållandet mellan kommunism, stalinism, och trotskism är att de är tre sidor av samma sak. Att kalla sovjetunions enda parti kommunistiskt är korrekt. Det finns fantasi och verklighet, de är relaterade. Kommunisters fantasier och vad de i realiteten åstadkommer är hänger ihop. Det beror på att människor reagerar på kommunistisk politik, men inte som kommunister tror. Stalin och Trotskij tillhörde samma parti, och var överens om att förbjuda alla andra partier. Sen var Stalin lite mer förutseende än Trotskij och insåg att det fanns en logisk konsekvens av att förbjuda alla andra partier; man måste förbjuda alla andra inom partiet också! Du kan kalla det för stalinistiskt fenomen om du vill, kommunismen är dess grund. Om Trotskij vunnit striden hade SSSR bara haft en annan diktator. Hans möjlighet att förverkliga fantasier var samma som Stalins. Trotskij ville gärna militarisera arbetet; det innebär ju kommandoekonomi, just så som SSSR utvecklades under Stalin. Antikommunism är helt rationellt. Ditt sätt att använda ordet "irrationellt" ser ut att ha den tomma mängden som innehåll, dvs inte ens fel, utan ingenting.

Martin sa...

sl,
kommunisten är liberalare än någon "liberal".

Sen drar du iväg med en saga om saker du spekulerat ihop. Mest ur en önskan att det inte skall vara någon skillnad. Utan att ha läst mer än antikommunismens propaganda.

Du hävdar att en demokratisering med nödvändighet leder till ofrihet, vilket är nonsens. Antikommunism är en antidemokratisk kraft.

Nicklas Eriksson sa...

Och precis som alla andra tröttsamma foliehattar på contra och de övriga virrpannesällskapen tror sl att han känner till en slags form av parallellkontrafaktisk framtid om vad som skulle ha skett i Sovjetuinonen om inte/kanske/eventuellt. Alltid lika skrattretande.

Sovjetunionens kommunistiska parti var inte kommunistiskt. Inte heller var staten det, den var inte ens socialistisk utan postrevolutionär. Det var fast i proletariatets diktatur som ett bekvämt hjälpmedel för statskapitalisterna att rensa bort oönskade element. Det sl och hans virrpannor till vänner inte begriper är den socialiserade statens utveckling, att den finns och att den skulle ha fortsatt givet den gigantiska reaktion som den ickesocialiserade omvärlden lade på den.

För att undvika en dylik reaktion nästa gång det bär hän måste revolutionen vara så samkoordinerad att den sker simultant över en ännu större del av världen än förra gången. Men det lär inte bli svårt givet var vi nu, med de multinationella skurkkapitalisterna vid rodret, är på väg.

Nicklas Eriksson sa...

Det skulle såklart stå "givet den gigantiska reaktion som den ickesocialiserade omvärlden lade på den inte hade uppstått".

Martin sa...

Man kan betänka att antikommunismen stammar ur slagord så som "Död åt judebolsjevismen". Med tanke på det så var det nog inte ofrihet man fruktade från kommunismen, det är en efterkonstruktion. Med sådan bakgrund är det lite vanskligt att försöka koppla ihop en ideologi med förtryck, med tanke på vad man själv hänger ihop med.

sl sa...

Kommunisten låtsas liberal så länge han inte har makten. När kommunisten tar makten vet vi vad som händer, eftersom det redan har hänt. Kommunisten förbjuder alla andra att verka, konfiskerar allas egendom, skrämmer alla till tystnad genom allmän terror. Infördes långt före Stalin, av Trotskij bl.a.

Jag har läst Deutscher, Mandel och de andra glada apologeterna och fantasterna. Endast de frälsta kan undgå att se att detta var en teoretiker, talare och skrivbordmördare som fick sin egen medicin. Det han utkrävde av andra, utkrävdes till sist av honom själv.

Foliehattar, virrpannor mm är utmärkta vänstermarkörer som jag inte sänker mig till, ni är nog inte bekanta med ämnet heller, att döma av de amatörmässiga kommentarerna.

Det är verkligen en bekväm hållning, att när man fått sina sjukaste politiska övergreppdrömmar genomförda, och allt givetvis går åt skogen, då producerar man den nya kategorin "statskapitalister" att skälla allt på. Det förtjänar ett garv. Den gigantiska reaktionen på den socialistiska staten kommer primärt från den egna befolkningen; när man avsiktligt förstör marknadsfunktionen och ersätter den med politiska dekret börjar befolkningen reagera på stimuli. Inget betalt - vägra jobba. Maten konfiskeras - göm den. Folk protesterar - skjut dem. Detta är den dyrköpta erfarenheten från bolsjevikernas försök.

Vad Martin hänger ihop med vet inte jag. Oklart tänkt, alltså oklart skrivet. Endast nazisterna pratade om "judebolsjevismen", de sådde också våld och förödde sitt eget land, som en slags spegelbild av bolsjevismen. Rörelserna förutsatte varandra, NSDAP var en reaktion på RSDAP.

Martin sa...

sl,
Statskapitalism, en efterkonstruktion? Nej, begreppet myntades innan det du hävdar att begreppet myntades för. Så du talar i nattmössan.

Judebolsjevismen var ett begrepp långt innan Hitler. Användes flitigt av dina tappra kamrater inom den antikommunistiska rörelsen.

Resten var dina egenhopsnickrade spekulationer så det bemöter jag inte.

Martin sa...

sl,
med ditt sätt att argumentera så skulle man gett fan i att experimentera med parlamentarisk demokrati efter Napoleon.

sl sa...

Parlamentarisk demokrati innebär inte som socialismen konfiskerad egendom och slavarbete, utan representativ demokrati som erkänner äganderätten. Varför skulle man avstå från att pröva det?

Begreppet "statskapitalism" är bara ett försök att lasta socialismens reala egenskaper på "kapitalismen". När det socialistiska experimentet landar i oönskade men självklara konsekvenser kallas det plötsligt "...kapitalism".

Nu hade ju sovjetsystemet inga privata investeringar, inga privata vinstmål, och framför allt artificiella priser utan koppling till utbud och efterfrågan. Det var styrt av en partidiktatur som kontrollerade alla parametrar, och som just därför misslyckades. Kapitalismens styrka ligger i att ingen kan bestämma allt. De som levererar fel vara till fel pris gör konkurs. Automatisk renhållning mot felinvesteringar. Ytterst progressivt!

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com